söndag 30 april 2017

Valborgsmässoafton...





Trevligt firande alla fina!
Själv håller jag mig hemma och inomhus.
Lika så gott det!

Kramen om!

lördag 29 april 2017

Varför finns jag egentligen...






Har ni någon gång funderat varför ni går på denna jord?
Jag gör det ofta.
Funderar varför, just jag finns.
Efter mina förutsättningar för att leva ett gott liv.
Varför såg mina föräldrar till att jag blev till, trots att kärleken försvunnit all världens väg långt innan mig?
Är alla barn en glädje för sina föräldrar och syskon?
Min äldre bror avskydde mig redan när jag var ett lindebarn.
Varför?
Jo hans mormor hade påtalat för honom att han skulle få en lillebror.
Å det blev ju bara lilla jag.
En syster.
Som han till slut enades om att det räckte att slänga mig i soporna, inte till räven utanför.
Vilken start liksom.
Å hur har det blivit då?

Nej, jag har inte någon direkt relation med honom än idag, det har aldrig blivit.
Jag har två andra syskon, två bröder till.
Den ena har jag en något så när kontakt med även om den egentligen inte är kontinuerlig, den andra dog alldeles för tidigt.
Min yngsta bror, blott 32 år.
Men trots alla men runt hans död så var det förmodligen dags för honom att gå vidare till en  lugnare sfär.
Även om jag hade svårt att klara av hans död.
Förlika mig med den.
Men han är för evigt borta.
Hans existerar blott bara i mina minnen idag.
Min lillebror, min skatt i livet.
Han jag skulle kunnat ge mitt liv för.
Idag aska.
Och borta.
I minnet alltid kärleksfullt kvar.

Så vad var/är meningen med mitt eget liv?
Jag tror mina barn.
Dessa tre jag burit och fött.
Två döttrar.
En son.
Och all kunskap om livets varande eller inte som jag fått möjligheten att förmedla.
Den kärlek jag alltid gett.
Den styrka jag förmedlat, trots att jag många gånger varit svag.
Att jag hållit ihop mig för deras skull för att på något vis förbättra deras tillvaro/liv.
Den kurage jag försökt ge dem.
Att aldrig ge upp, hur svart livet än kan tänkas vara.
Vi är vinnare hur vi än ser det så länge vi orkar kliva ur sängen om morgnarna.
All skratt vi rumlat oss i.
Skrattet som gör överlevnad glasklar.
Uppskattning.
För varandra.
Intimiteten, att våga vara naken inför sig själv och varandra.
Jag och mina barn.
Mina ungdomar.
Som jag ger allt för.

Jag tror dom har förstått någonting av allt jag varit för dem.
Jag ser det i sms.
Jag ser det i  messenger.
Jag ser det i deras ögon.

Jag ser kärleken lysa kravlöst och brinnande.
Kärlek för varandra, för oss.
Allt handlar till slut om kärleken.
Den vi känner för varandra och för andra.
Kärleken kan hela oss.
Kärlek gör oss stark.

Det är trots allt den som får mig att vilja leva vidare.
Trots starka tankar om annat.
Det var kanske i någon form av kärlek som jag föddes till denna jord.
Kanske kände mamma och pappa det för varandra eller för mig.
Kanske allt ändå bara alltid handlar om kärlek!

Bara lite eftermiddagsfunderingar!

Kramen om!

Tidig morgon...





Klockan är ännu inte så mycket.
Bara strax över 06.00.
Som vanligt gör jag morgon i ottan.
Har fått en bättre natts sömn så jag ska inte klaga på det men jag vaknar så förgrymmat tidigt.
Längtar efter en riktig sovmorgon men det händer mig så sällan att jag inte ens kan minnas sist det blev så.
Men sömnen måste nog fungera på topp för att få till en sovmorgon.
Jag får fortsätta tråna och längta.

Ute är det mulet och en plusgrad.
Ingen direkt vårvärme att tala om.
Funderar på att cykla in till byn på förmiddagen.
Skulle behöva handla en grej.
Vill dock helst slippa motvind och än så länge blåser det inte.
Men klockan är som sagt inte mycket just nu.

I går tittade Beda in.
Vi valde för ovanlighetens skull att sitta i mitt kök och dricka kaffe.
Det var på tok för kyligt att sitta ute på altanen.
Synd för där är gemytligt att sitta.
Men utan sol som värmer så går det dåligt.
Vi hade en vanlig trivsam session.
Den gick från högt till lågt.
Och Beda var lugn när hon fortsatte till jobbet efter att rasten var slut.
Som vanligt har jag en lugnande effekt på henne..hihi

Mini och Midi kom efter skolan.
Midi följde med för hon övningskörde.
Mini packade ihop sina saker och vips var det helt tomt här.

Jag gjorde inte så mycket resten av eftermiddagen och kvällen.
Glodde på nån serie.
Tittade i ett korsord.
La mig och tittade på Kunskapskanalen.
Somnade och vaknade 03.30.

Så nu sitter jag här och dricker mitt ljuvliga kaffe.
Funderar över vad dagen har att erbjuda.
Fick en inbjudan att gå på puben ikväll med två vänner men jag tror jag backar på det.
Känner inte för att vara social.
Eller befinna mig i en lokal full med sorl och människor.
Nä, jag är för mycket eremit för att uppskatta utgång.
Jag blir vackert kvar hemmavid.
Hemma är alltid bäst!

Vad gör ni denna Lördag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 28 april 2017

Då var det Fredag igen...





Den där Fredagen som inte är lika rolig.
Mini växlar boende så jag blir ensam här.
Inte för att jag har något mot ensamhet men trivs bäst när jag har Mini.
Ute är det tråkigt väder.
Det verkar ha snöat i natt.
Ser snö på bilen som står på uppfarten och snö i gräsmattan.
Nu lär inte den snön ligga kvar.
Men var är våren?

Än så länge är det ingen värme att tala om och som det blåst sista veckan.
Vi hade behövt mer soliga dagar.
Mer värme.
1 plusgrader är inte mycket.
Å det är det idag.

I går så hade jag en lång och lugn dag.
Jag vek undan tvätten.
Jag renbäddade min säng.
Jag tvättade efter att Mini kommit hem från skolan.
Jag hängde tvätten.
Det doftar gott i vardagsrummet.
Det är där jag hänger min tvätt.
Har sån där manick som man viker ut och vips har man massor att hänga på.
Slutade för många, många år sedan att hänga tvätten i tvättstugan i källaren.
Det torkade sakta och kläderna fick en unken doft av att hänga där.
Så jag slutade.
Det är behändigare att ha tvätten i lägenheten tycker jag.

Mycket mer än så blev det inte igår.
Och jag är nöjd över vad som blev.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på.
Känner mig fortfarande energifattig.
Så jag låter förmodligen dagen rulla på som den vill.
Får jag något gjort räknar jag det som bonus.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 27 april 2017

Torsdag...





Tänk så snabbt veckan gått.
Nu är det redan Torsdag.

Igår så cyklade jag in till stan.
Fick gå till AF för att lämna in ett papper och skrev ut dokumenten jag behövde där.
Det gick alldeles strålande fint.
Jag skickade iväg alla dokument och så handlade jag lite på ICA.

Satte mig på cykeln för att trampa hemåt.
Jisses så jobbigt det var.
Motvind som nästan fick mig att tappa andan och trilla av cykeln. 
Det gällde att hålla sig rullande så att säga.
Trampade för gud och fosterland för att ta mig hem.
Var helt slut på när jag klev innanför dörren.
Puh så besvärligt det var.

Men skönt att ha det gjort.

Väl hemma så tog jag det lugnt och så hamnade jag i telefon.
Många samtal blev det minsann.
Vissa dagar är sådana.

När Mini kom hem kokade jag färsk pasta och så hade jag tagit upp köttbullar ur frysen.
Gjorde en grönsallad till.
Det var gott att äta.

Idag tror jag att det blir hemgjord pizza till middag.
Lutar helt klart åt det hållet.
Enkelt och gott.

I övrigt tänker jag inte göra så mycket.
Jag ska vika tvätt så strecket blir tomt innan eftermiddagens tvätt ska köras igång.
Funderar på att renbädda sängen.
Så även sängarna i gästrummet.
Det finns alltid något som borde göras, eller hur?

Snart är det sista April eller Valborg om man föredrar det.
I år blir jag ensam.
Mini brukar fira hos mig även när han ska vara hos sin pappa.
I år ska han dock fira med Midi.
Blir roligt för dom och jag "slipper" gå bort till brasan.
I fjol lyckades dom inte ens tända den.
Var ganska så värdelöst.
Jag sörjer inte för att jag missar det evenemanget.

Vad gör ni på Valborg?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




onsdag 26 april 2017

Onsdag...





Då är vi mitt i veckan.
Bara några dagar kvar tills Mini växlar boende igen.
Tycker att veckorna med honom helt enkelt susar fram.

Sömn.
Fick 5.5 timmar i natt men har legat vaken sen 03.00.
Det är ju bra timmar men bara så synd att jag gör morgon så tidigt.
Jag börjar känna mig trött igen.
Ett evigt dilemma.
Denna trötthet.

I går hade jag en-ligga-i-sängen-och-vila-dag!
Det var precis vad jag behövde.
Låta kroppen och knoppen vara ifred med sig själv.
Mini kom hem sent då han övningskörde efter jobbet.
Jag hade inte många förberedelser att göra inför middagen så det var inte ansträngande.
Vi åt, jag diskade undan och så flyttade vi in oss till biblioteket och satt där och pratade en lång stund.
Det är alltid mysigt att tillbringa tid med honom.

Idag funderar jag på att cykla in till byn.
Skulle behöva skriva ut några papper från datorn.
Jag har inte bläck i min skrivare hemma så jag behöver hjälp med det.
Har en kompis inne i byn så jag tänkte höra med honom om det är okej att titta in och skriva ut där.
Ska skicka sms och höra om han är inne på jobbet idag.
I annat fall så blir det en hemmadag igen.
Mår inte dåligt av det heller.

Så jag får se vad som händer.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 25 april 2017

En lisa för själen...





Lite ruggigt ute.
Ser ut som regnet hänger i luften.
Jag får se hur det utvecklar sig som.
Ska dock ingenstans idag.
Ska fortsätta kurera mig och vila.

I natt fick jag sova.
5 timmar på raken, så vaknade jag till men somnade om så det blev nästan 6 timmars sömn.
Jag är så glad för sömn men jag hade hoppats på fler timmar.
Men kroppen och knoppen fogade sig inte in i min önskan.
Känner mig dock lite bättre idag med de sömntimmarna i bagaget.

Gårdagen var en riktigt överdjävlig dag.
Jag mådde så krasst.
Gick som i rus och dimma.
Det var inte trevligt.

Beda tittade in på sin lunch.
Och på mycket länge så kändes det bitvis jobbigt.
Att sitta och försöka vara social när hela kroppen skrek efter sömn och vila.
Illamåendet, febern.
Men det gick, hon är en go kvinna.
Och jag är alltid glad över att hon tittar in till mig.

Middagen gjorde jag enkel.
Jag grillade kabanoss och till det hade jag potatissallad och grönsallad.
Sen var kvällen som en tjock dimma.
Men det gick.
Och till slut kunde jag ta mina tabletter och lägga mig.

Idag är en annan dag med en något bättre utgångspunkt.
Inte många knop ska göras.
Jag känner mig helt dränerad på energi.
Men om jag får fler bättre nätter så får jag successivt bli bättre rent formmässigt igen.
Det lär ta sin lilla tid.
Men jag har tålamod.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 24 april 2017

Ny vecka och Måndag...





Sömnlösheten fortsätter.
Ännu en natt utan.
Förhoppningsvis blir det bättre ikväll då jag äntligen får mina sömntabletter.
Har varit utan ett tag.
Blev strul när jag skulle hämta ut och det var slut hos leverantören.
Ordern blev struken märkte jag några dagar senare.
Fick beställa om via farmaceuten som skrev om receptet till två askar med 50 st/vardera i stället för en ask med 100 tabletter.
Så behövde jag förnya recept på en sömntablett och det kom inte in förrän i Fredags.
När allt strular så strular det ordentligt vill jag påpeka.
Men det mesta måste genomgå en omgång strul innan det blir rätt och bra tydligen.
Nå paketet är på väg och leveransdag ska vara idag.
Så förhoppningsvis kan jag cykla bort till närbutiken i eftermiddag och hämta ut mina livsviktiga tabletter.

Och förhoppningsvis sova som en klubbad.
Har ju inte sovit alls under sista veckan och sen några veckor med mindre sömn än vanligt innan detta.
Och så fullkomligt idiotiskt när jag pratade med psyket angående tabletten jag behövde förnya receptet på.

- Du gör väl uppehåll med den tabletten?
- Jo typ nu men då får jag inte sova alls.
- Men det är ändå viktigt att du tar uppehåll med jämna mellanrum.
- Jag har förstått det men då får jag inte en minuts sömn på nätterna.
- Det kan inte hjälpas, du måste göra uppehåll.
- Suck!
- Men det är faktiskt så att du måste göra uppehåll.
- Dubbelsuck!

Förståelsen för total sömnlöshet är enorm..not!

I Torsdags så kom den äntligen.
Mammas obduktionsrapport.
Den som väntar, väntar tydligen inte förgäves.
Mest irriterande är att dom haft den sen den 10/3 men förmodligen glömt trots diverse påminnelser att skicka den till mig.
Nu har jag den i alla fall.
Har läst genom den men det står som sagt att man inte kan fastställa vad hon dog av.
Känns ändå skönt att ha den och läst den själv.
Även om den inte ger mig svar på varför hon dog, det har jag förlikat mig med, att inte veta.
Nu behöver jag inte längre hålla på att ringa om den i vart fall, ett bekymmer mindre.

I övrigt så känner jag mig fortfarande sjuk.
Är lite febrig idag igen.
Kroppen är mör och slut på.
Men jag har inga åtaganden denna vecka så jag kan bara ta det lugnt.
Vila.
Bli frisk.
Förhoppningsvis sova.
Just idag känns det som att jag skulle behöva sova några månader på raken för att komma i form igen.
Men det är ju knappast troligt att jag gör.

Nu ska jag dricka lite kaffe och låta dagen rulla på!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




söndag 23 april 2017

Ett favoritfoto och lite annat...





Min vackra, starka och härliga dotter Midi.
Hon och hennes syster fotade mycket på den tiden de bodde hos mig.
Detta är taget för många år sedan nu men jag gillar fotot skarpt, jag tycker att det är läckert.
Nuförtiden så har Mini och Midi fotoshoots tillsammans.
Senast igår var dom in till byn och kom hem med massor av fina foton.

Jag blir så otroligt varm i hjärtat när jag ser deras fina relation.
Syster och bror.
Syster och syster.
Syster, syster och bror.

Där finns äkta tillgivenhet, ömhet, kärlek, vänskap, en hjälpande hand, förståelse, empati, skojigheter, tårar och skratt.
Det finns nog inget dom inte skulle göra för varandra.

Tänk så olika syskonskaror kan vara.
Min finaste Pappelino och hans syskon är supernära varandra och har alltid funnits och ställt upp på varandra.
Min mamma och hennes syskon var alltid som katt och råtta mot varandra, oftast ogin och avundsjuk.
Jag och mina två i livet varande bröder har inte så mycket med varandra att göra, den jag hade bäst kontakt med var min yngsta bror som dog alldeles för tidigt.
Vi var nära varandra.

Jag är glad och tacksam att mina egna barn har den fina relation med varandra som dom har.
Det gör mitt hjärta pulserande varmt.

Gårdagen gick i feberns tecken.
Jag var ganska omtöcknad.
Men dagen gick och trots att jag var sjuk så hade jag det fint.
Det blir så med två av barnen hemma.
Vi åt gott och hade fina samtal.

Jag knöt ihop säcken redan strax efter 20.30.
Kramade om barnen och sa God natt.
Låg och tittade på tv.
Somnade till slut men vaknade redan 00.30 och har legat vaken sen dess.

Jag tror att jag fortfarande har lite feber, dock inte så hög som igår.
Näsan är snorig och jag har ont i halsen.
Dock ingen hosta och det är jag glad över.
Känner mig risig men det får gå ändå.

Idag tänker jag göra en quarnfärssås med pasta och sallad.
Det kan vi äta alla tre.
Men först av allt blir det gemensam frukost.
Barnen har inte vaknat ännu så jag väntar med att duka på bordet.

Sen får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 22 april 2017

Inte blev det nåt...





...kuratorsamtal igår inte.
Mobilen ringde och hon var sjuk så det blev avbokat.
Just som vi liksom kommit igång igen så blir det samma visa på nytt.

Jag cyklade ändå in till byn.
Behövde köpa mjölk och margarin.
Men Jisses sån himla motvind det var under vägen hem.
Trodde jag skulle storkna.
Var helt slut när jag väl klev innanför dörren.
Puh en sån eländigt jobbig cykeltur det blev.

På eftermiddagen så kom då äntligen mina kära.
Mini och Midi.
Jag dukade fram middag.
Det var så himla mysigt att äta tillsammans och gott var det.
Jag diskade undan, ungdomarna gick och vilade, så även jag en stund.
Sen satt vi i köket och pratade först två och sen alla tre.
Det var supermysigt.

Idag klev jag upp ganska så tidigt.
Känner mig helt väck.
Ingen sömn i natt igen.
Jag känner mig småsjuk och har feber.
Förmodligen på grund av för lite sömn.
Jag skulle egentligen på ett 50 års kalas idag men det måste jag avboka.
Klarar inte av det och vill ju inte smitta ner en massa andra.

Det är skönt att ha mina kära barn här även om jag känner mig som en utomjording.
Jag får ta dagen som den kommer.
Det blir i lugnets tecken.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 21 april 2017

Ånyo en natt...





...som inte varit särskilt paradislik.
Ännu en natt helt utan sömn.
Tror jag blir tokig på detta icke-sovande.

Hur jag mår?
Inte direkt bra.
Oj så allt snurrar och det känns som jag inte riktig vet vart golvet är när jag sätter ner fötterna.

Ändå står jag på fötterna.
Jag kan f-n inte vara riktigt klok för fem öre.
Hur i helsike fungerar min kropp som vägrar sova när den är trött.
Och trött, det är vad jag är nu, jag är bortom ordet trött.

Idag ska jag dessutom cykla in till byn igen.
Har kuratorsamtal.
Det om något känns mer än drygt.
Skulle helst av allt vilja ringa och avboka tiden men det går ju inte.
Då får jag ju betala för den eftersom det är en sen avbokning.
Så den lösningen är inte möjlig.

Det är bara att sätta sig på cykeln och kämpa på.

Igår cyklade jag in till byn för att möta upp Mini på banken.
Men se han kom inte.
Ringde och då hade han försovit sig.
Så det tog en extra stund innan han var nere hos mig.
Vi gjorde det vi skulle så nu har han BankID och Swish igen.
Lyckan är gjord för grabben.

Sen var jag med om något väldigt godhjärtat som fick mig att börja gråta.
Tänk att det finns så underbara människor som verkar för att göra gott för andra.
En sällsam och unik upplevelse kan jag säga.
Vad som hände tänker jag inte berätta om nu, tar det vid annat tillfälle men jag upplevde igår att det finns mänsklig kärlek och empati, förbehållslöst, utan krav.
Vackert!

I eftermiddag så får jag hem Mini, dax för mammavecka.
Å inte bara han.
Midi följer med och ska sova här hela helgen.
Så det blir en härlig weekend för mig/oss.

Jag har tagit fram tomatsoppan med tortellini från frysen så det får bli dagens middag.
Till det serverar jag mitt hembakade bröd, crème fraiche, riven ost och jordnötstopping.
I morgon tänker jag göra potatisgratäng med stek alt. vegetarisk snitsel, pepparsås och någon form av grönsak.
På Söndag vet jag inte än vad det kan tänkas bli i middagsväg men det lär lösa sig.

Nu måste jag jalla lite om jag ska cykla iväg på nån timme eller så.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





torsdag 20 april 2017

Gårdagens brödbak, besök och samtal...





Brödbaket lyckades över förväntan.
Dom blev riktigt goda.
Bra gjort av mig med tanke på att det är så länge sen sist jag bakade bröd.
Takterna sitter tydligen kvar.
Det var väldigt gott att äta en ljummen frukostbulle med kaffe i går förmiddag.

Idag ska jag dock inte baka bröd.
Jag ska cykla in till byn och möta upp Mini på banken och fixa BankID åt honom.
Vi bestämde redan klockan 10.00 när banken öppnar.
Skönt att göra bort det direkt på förmiddagen.
Sen bär det hemåt.
Borde dammsuga golven och vika tvätt.
Men som vanligt får jag se om jag orkar med dessa borden.

Igår så ringde Maxi under förmiddagen.
Hon var på ett härligt humör.
Vi pratade länge.
Så fick jag sms av Beda som ville titta in.
Skrev att det gick bra.
Satte igång perkolatorn och så kom hon.

Vi skulle precis sätta oss på altanen med våra kaffemuggar då Maxi ringde igen och var rent ut sagt förbryllad.
Hon var ner på byn och hade precis träffat sin morfar och han kände inte igen henne.
Tittade på henne och sa att hon såg bekant ut men att han inte kunde placera henne.
Ja men jisses, förstår att Maxi blev uppskakad.

Vi la på och så ringde mobilen igen.
Denna gång var det finaste Pappelino som ville berätta om sin fadäs med dotterdottern.
Han sa att han var i sin egen lilla värld och liksom inte hann uppfatta henne, det blev tomt i hjärnan och han kom inte på vem hon var.
Han var riktigt störd över sig själv.
Jag skojade med honom och frågade hur långt han kommit i sin demens.
Han svarade att längre än jag trott själv tydligen.
Ni skulle hört honom, han kände sig så otroligt dum.
Men shit happens, han är ingen riktig ungdom längre så det kan ju vara åldern eller så glasbubblan han var inne i just när dom sågs.

Nå åter till Beda.
Efter dessa samtal så fick vi tid att prata med varandra.
Som vanligt skojade vi till det ganska så friskt.
Det var en trevlig stund.

Efter att hon åkt så la jag omkull mig.
Hela världen bara snurrade.
Blir så av att inte sova.
Men jag kunde inte sova så jag pallrade mig upp och genomlevde resten av dagen i zombietillstånd.

Men tror ni att jag fick sova i natt då?
Nej, inte en blund.
Det känns otäckt att liksom gå på moln.
Livet känns ytterst snurrigt.
Inte en så behaglig känsla direkt.

Så återigen en dag i trötthetens tecken.
Men vafan, jag är ju van att ha det såhär även om det åter igen känns väldigt extremt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 19 april 2017

Den där känslan...





...när man kliver upp på morgonen, ser tillbaka på natten och muttrar för att du inte fått sova ens en sketen liten stund.
Just den känslan har jag nu.
Inser att jag behöver massor av kaffe idag för att få min värld att snurra.
Då menar jag verkligen massor av kaffe alltså!

Å till råga på allt hade jag en överenskommelse med mig själv att sätta en bröddeg nu denna morgon.
Nå bröddegen är satt, den jäser första vändan nu innan det är dax att baka ut dem.
Gör något så enkelt som frukostbullar, typ vanliga frallor.
Dom är enkla att göra och smakar gott.
Jag brukar söta med en aning honung.

Det är så himla länge sedan jag bakade bröd att jag var tvungen att flukta på receptet men jag hade faktiskt tagit fram alla ingredienser till baket korrekt.
Lite ovant att sätta degen men den kändes bra när jag satte den på jäsning.

Jag har egentligen noll energi för detta men jag hade ju bestämt igår så då får jag baske mig se till att stå för mitt ord.

Gårdagen blev däremot inget mycket vettigt gjort.
Försökte sova på dagen men det var stört omöjligt.
Gick omkring som en zombie.
Skrev i vart fall det mesta till arbetsterapeuten kom jag på.

På kvällen pratade jag med min raraste Midi.
Vi hade ett långt samtal med varandra.
Hon är en så härlig tjej, den där dottern jag har.
Nåväl bägge döttrarna är härliga och sonen likaså.
Men man har ju lite olika relation till sina barn oavsett att man älskar alla man satt till världen.
Å min käraste Midi har alltid varit väldigt öppen mot mig.
Hon har aldrig kunnat ljuga även om det ställde henne i dålig dager så att säga.
Hon är likadan än.
Så igår hade vi ett mycket bra snack.
Det värmde mammahjärtat att hon fortfarande öppnar sig.

När jag sen skulle lägga mig kände jag mig dyngtrött.
Trodde jag skulle somna bums men inte då.
När jag väl vid ca 01.25 tiden började slumra in så satte lilla barnet nere igång att gråta och skrika och då var det totalt kört för  mig.
Gick upp, startade laptopen, tittade på en dokumentär.
Provade att lägga mig, ingen sömn, gick upp osv.

Å nu sitter jag här som en rugguggla igen.
Trött, tröttare än tröttast!

Men dagen får gå som den går, har inga höga krav på mig själv mer än att jag ska klara av brödbaket.
Sen kan jag gå in i dimman, det gör inget!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 18 april 2017

Vardagstjat...





30 år sedan jag tog detta fotografi.
Det togs i en sån där automat.
4 foton sammanlagt fick man och så himla dyrt kan jag inte minnas att det var heller.
Jag tycker att jag ser ung och oskuldsfull ut på fotot.
Men ingen visste vad jag bar inom mig.
Min trasiga relation med min mamma.
Min dåliga relation med min pappa.
Min ensamhetskänsla.
Vart hörde jag hemma?

Just vid detta tillfället bodde jag i Gbg och jo, jag trivdes där men egentligen inte med boendet.
Vi var 4 personer som delade på en två;a.
Det var svårt att få tag på lägenhet och billigast så.
Men nog hade vi många roliga och fina stunder tillsammans.
Fast det var besvärligt att vara ensam, kunna stänga dörren om sig och bara vara ifred.
Det var helt omöjligt för jag "bodde" i köket och det fanns inga dörrar där.

Men det är som sagt en ljusare period i livet även om jag konstant kände mig vilsen.
Jag kan sakna Gbg än idag.
Det är en vacker och trivsam stad.
Och inte svår att lära sig.
Som en mindre storstad fast den är stor.

I dag finns inte längre dessa automater så vitt jag vet.
Man får gå till fotograf.
Vilket gör att det aldrig längre blir av.

Nåväl, nu är det vanlig vardag igen.
Påsken är över för denna gång.
Ute skiner solen.
Det är -3 grader.
Åh jag är trött.
Har sovit dåligt i natt.
Nästan ingen sömn alls.
Så kan det bli.

Igår fick jag inget vettigt gjort.
Var så mentalt trött.
Vi får se vad som händer denna dag.
Kanske får jag till något vettigt.

Borde gå genom sammanställningen som arbetsterapeuten skickade i Torsdags.
Har radat upp saker som inte stämmer men jag har inte skrivit ihop mejlet ännu.
Känns kymigt och drygt.
Kräver mer ansträngning än jag egentligen orkar med.
Men som sagt, jag ska försöka, åtminstone börja.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 17 april 2017

Annandag Påsk...





Det blev en tidig kväll för mig går.
Mitt sällskap åkte hemåt vid 18 tiden.
Så blev jag ensam igen.
Men det kändes helt okej.
Jag var mer än nöjd med social kontakt.
Fast det har varit jättetrivsamt att ha haft sällskap här.

Jag är oerhört trött i hjärnan, så även i resten av kroppen.
Inte van att var så sällskaplig.
Men det får jag ta.
Det spelar ingen roll om jag går omkring som en zombie några dagar.
Jag gör det med ett svagt leende på läpparna.

Idag har jag inga större planer.
Det finns tvätt av vika ihop i fall jag bums vill göra något vettigt.
Jag skulle kunna renbädda min säng.
Men jag får se vad jag orkar med.
Känner mig som sagt, redigt slut på.

I veckan ska jag träffa Mini på byn.
Vi ska gå på banken och fixa nytt BankID åt honom.
Han skulle byta tillbaka till sin egen mobil i helgen som varit.
Han och Midi bytte mobiler för några månader sen men nu ska dom byta tillbaka.
Och då behöver han hjälp på banken.
Han är ju inte 18 än.

På Fredag har jag samtal.
Jag hoppas hon är där så att vi kan fortsätta som sist.
Gå in på djupet så jag känner att det händer något, inte bara ligga på ytan.
Men det är inte förrän Fredag.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe och fortsätta att bara vara.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




söndag 16 april 2017

Påskdagen och sällskap...





Påsk är det alltså fortfarande.
Igår så hade jag en supertrevlig dag.
När man minst anar det så dyker tuppen upp.
Ja alltså inte en tupp utan en människa av manligt kön.
Sådär helt oväntat och helt apropå så fick jag sällskap.

Vi satt ute på altanen så länge det gick.
När det blev för kyligt så satte vi oss i mitt varma goa kök.
Det var mycket trevlig, på snudd på ovanligt då jag sällan har manligt sällskap här hemma längre.
Det var dock inte ovälkommet på något vis.

Senare under kvällen så dök Beda och fröken H upp.
Mitt sällskap hade då lagt sig för att vila en stund.
Jag hade kokat kaffe så det blev en hel del fniss och surr.
Har en mycket trevlig videosnutt på mobilen i konsten att suga i sig en cigg.
Nu vill jag ju inte lämna ut mina väninnor så jag lägger inte ut videon även om den är dörolig.

När väninnorna åkt klev mitt manliga sällskap upp ur sängen och kvällssiestan.
Vi fortsatte med bra musik och samtal.
Ibland gick det högt i taket, ibland lågt.
Jag vet att han fick mig att gråta, men å andra sidan är jag ganska så överkänslig just nu.
Det behövs inte så mycket innan tårarna trillar.

Middag fick jag oxå men mycket sent.
Mitt sällskap hade med sig mat som han lovade att laga till mig.
Det var verkligen supergott.
Är dock inte van att äta så sent så jag höll på att få ett blodsockerfall tror jag.
Men med mat i magen så löste det sig.

Sent blev det innan vi kom oss i säng.
Tror klockan var 01.30 ungefär.
Jag har sovit på hans arm i natt.
Mysigt bara det.
Kändes dock lite konstigt att ha någon annan i sängen än mig själv.
Men det lär ju vara vanesak antar jag.

Kontentan, mycket trevligt med manligt sällskap och kvinnligt.
Dagen var amasing, något att lägga in i minnesbanken.
Sällskapet är fortfarande kvar men ska väl dra sig hemåt framöver.

Hoppas ni har det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 15 april 2017

Påskafton...





Tjoho, då är vi mitt inne i påskhelgen.
Idag var jag uppe innan tuppen.
Vaknade så himla tidigt.
Som det kan bli ibland.
Man känner att det inte är lönt att ligga kvar för det går inte att somna om.
Lika bra att kliva upp då.

Jag har hunnit skura upp i badrummet och bytt handdukar.
Funderar på om jag ska ner i källaren och starta en maskin tvätt.
Har både sängkläder och handdukar/badhanddukar som jag behöver tvätta upp.
Kanske lika bra att göra bort det på en gång trots att klockan ännu inte är så mycket.
Jag är ensam i huset så jag stör ingen.
Tog en paus från blogginlägget och gick ner i källaren och startade tvättmaskinen, skönt att få det gjort!

I går, Långfredagen var en lugn dag.
Mini blev hämtad 13.00.
Sen blev det tyst och tomt här.
Såg en film, blev trött och bestämde mig för en siesta.
Var precis på väg att somna då mobilen ringde.
Det var Finaste Pappelino som just legat på hela ryggen och sovit 50 minuter och hade mig i huvudet när han vaknade så han kände att han behövde ringa mig.
- Jaha, sa jag, bara för att väcka mig då alltså?
I och för sig hann jag inte somna riktigt...
Han är en raring.
Hade skickat släktforskningsfilerna på farmors och farfars grenar till mig.
Han hade skickat det till en mejl jag inte längre använder men de fanns där så jag laddade ner filerna.
Nu har jag lite att göra om jag ska läsa genom dessa.
Kul!

Sen hände inte så mycket mer än att Mini ringde strax innan jag skulle lägga mig.
Han hade övningskört och det hade gått jättebra tyckte han själv i alla fall.
Bra att han kommer igång med det.
Glad var han, rösten riktigt sjöng.
Mysungen där.

Dagen då?
Så vitt jag vet kommer inget särskilt hända eller göras.
Jag är planlös.
Och det får väl gå det med.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








fredag 14 april 2017

Långfredag...





Bildbevis från gårdagens supergoda middag, plankstek.
Ja en sak är jag säker på, detta kommer jag att göra om.
Jisses så gott det var.
Varken jag eller sonen orkade äta upp.
Portionen var nog väl tilltagen.

Resten av ryggbiffen som jag marinerade hel grillade jag ute på altanen.
Sen skar jag upp den i tunna skivor.
Å dom blev så goda.
Perfekt rosaröd i mitten.
Tänker använda dem på typ italienskt bröd som middagsmacka eller liknande.

Jag gjorde oxå en provsats maränger.
Jag fick ju äggvita kvar då jag gjorde pommes duchessen.
Länge sedan jag lyckades med maränger men nu har jag en metallbunke (fick av barnen när jag fyllde år eller till morsdag tror jag) att vispa i och det fungerade jättebra.
Tänker göra Schweiziska maränger, sådana som först vispas över vattenbad och sen tas av och vispas kall.
Får se vilken dag jag gör det.

Gårdagen rullade på snabbt.
Arbetsterapeuten ringde.
Hon var tillbaka men bara på deltid.
Hon hade gjort klart sammanställningen.
Mejlade den till mig.
Jag kan i lugn och ro läsa genom den samt komma med egna påpekanden om jag tycker något fattas eller är skrivet galet.
Hade problem att ladda upp filen men det gick till slut.
Skam den som ger sig liksom.
Ringde kuratorn och berättade men hon ringde aldrig upp, hon kanske inte var där.

Idag växlar Mini boende så det kommer att bli tomt och öde här.
Känns gruvsamt och tråkigt men det är ju så det är.
Han ska för första gången övningsköra i helgen.
Blir roligt för honom.

Själv har jag inga planer.
Jag får ta dagarna som dom kommer.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

  



torsdag 13 april 2017

Skärtorsdag...





Ja men då drar Påskhelgen igång.
Ser tyvärr inte fram emot den då Mini skiftar boende i morgon och jag går in på ensamvecka.
Det känns aningens tungrott.
Men sånt är livet, ibland känns det si och ibland så.

Idag ska vi i alla fall fira med god mat.
Sista middagen för denna mammavecka.
Jag ska göra plankstek.
Blir spännande för det har jag aldrig gjort tidigare.
Den blir traditionell, spritsad potatismos, baconlindad sparris, tomat, ryggbiff och bea.

I Tisdagsmorgon la jag ryggbiffen i marinad.
Skar ut de skivor vi ska ha till planksteken, resten den större hela biten (ungefär 6 hekto) tänker jag grilla ute på altanen och sen skära i mycket tunna skivor och frysa in för att använda en annan dag.

I går hade jag en mycket lugn dag.
Jag gjorde inte särskilt mycket alls.
Låg i sängen vid flertalet gånger och bara vilade.
Satt vid laptopen och såg en serie.
Värmde mat och diskade.
Drack för mycket kaffe.
Vilade ännu mer.
Vilade mest.

Jo jag gjorde något välgörande för mig själv kom jag på nu.
Jag tog ett härligt fotbad och filade fötterna.
Har haft så ont i dom på slutet.
Måste göra om det inom någon dag.
Det går inte att fila bort allt hårda efter ett endaste fotbad.
Blir så irriterad på mig själv för att jag glömmer något så viktigt som fötterna.
Hur ofta gör ni fotbad?

Mini kom hem efter 21 någon gång.
Vi hade pratat i telefon så han låste ytterdörren nere när han kom hem.
Värdfolket åkte till stugan igår så jag blir helt ensam i huset resten av denna vecka samt hela nästa.
Ska bli skönt.
Skojade med Mini och sa att äntligen kan jag ha ravepartyn varje dag...eller not!
Några partyn lär det inte bli.
Har varken lust eller ork för det.
Inga pengar heller när jag tänker efter.
Som det kan bli.

Idag skiner solen i vart fall.
Inte mycket moln heller.
Se det är ju alltid trevligt.
Men det är -3 grader.
Skenet bedrar vill säga.

Nu ska jag bädda min säng och så ska jag hälla upp en kopp kaffe till.

Ha det bäst alla fina och Glad Påsk!

Kramen om!