fredag 31 mars 2017

Fredag och annat dravel...





Gårdagens middag.
Marinerad helgrillad fläskfilé, potatisgratäng, bea, haricots verts med finhackad röd lök och fetaost samt svartvinbärsgelé.
Det var sannerligen en mycket god Torsdagsmiddag och en fin avrundning på mammaveckan.

Tallriken kommer ur servisen vi fick av fd svärföräldrar när vi förlovade oss -90.
Hon hade fått för sig att jag gillade rosa, vilket jag inte gör men använder den ibland.
Av någon anledning fick den bo kvar hos mig efter vår separation, kan hända för att x-maken inte heller var så förtjust i rosa.

Idag växlar Mini boende.
Förstår inte att det redan gått en vecka igen.
Veckorna när han är hos mig går så fort medans mina ensamveckor går väldigt långsamma.
Konstigt!
Efter skolan blir han upphämtad av sin pappa och så åker dom hit direkt för att han ska packa ihop sina saker.
Kommer som alltid att sakna honom...mycket.

Igår tog jag det ganska så lugnt.
Småpysslade lite.
Skurade upp badkaret.
Tvättade.
Lagade mat.
Diskade.
Såg en kriminalserie på laptopen.
Ja lite sånt.

En ganska så angenäm dag.

Idag har jag samtal innan lunch.
Än hinner dom ringa och avboka.
Känner mig aldrig säker längre på att samtalen verkligen blir av.
Efter samtalet blir det en sväng på affären innan jag bussar hem.
Måste köpa mer kaffe och mjölk.
Sen har jag så jag klarar mig.

Jag känner mig lite konstig till mods idag.
Som om stora vemodet hänger över axeln.
Nåja, jag får se hur det utvecklas.
Det kan ju bli en bra dag ändå.
Man kan ju alltid hoppas.

I  övrigt har det snöat ännu mer än häromdagen.
Nu är det vitt överallt igen.
Ingen barmark.
Det är dock bara -1 grader så jag får vara glad för det lilla.
Behöver inte frysa ihjäl i alla fall, bara plumsa i snö.
Vädergudarna har jag ingen  bra kontakt med tydligen.
Suck.

Nu mer kaffe och senare under förmiddagen blir det att göra sig redo för bytripp.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 30 mars 2017

Inget samtal...







Det blev naturligtvis inget samtal igår.
Precis när jag var på väg att ta på mig jackan så ringde mobilen.
Det var kuratorn som sa att hon satt fast på skolan med ett barn som inte mådde bra.
Vi bokade om tiden till Fredag.
Får väl se om det blir av då, eller?

Jag tog ändå på mig jackan och cyklade iväg.
Handlade lite och sen cyklade jag hem igen.

Tog fram fläskfilé jag kvällen innan lagt i kylskåpet för att tina.
Putsade upp den och så la jag den i marinad.

Beda skickade sms och frågade om hon kunde komma förbi på sin lunch.
Svarade att självklart kan du det.
Så Beda kom och hade med sig väldigt läckra krämbullar.
Jisses sån kräm det fanns i dem.
En ren njutning.
Vi surrade på som vi alltid gör.
Och som vanligt var besöket supertrevligt.

Under tiden hon var inne hos mig satte det igång att snöa av bara attsingens.
Oj så det vräkte ner när jag gick ut till postlådan.
Men jag iddes inte ens bry mig.
Den snön försvinner.

Satt uppe och väntade när Mini kom hem.
Klockan var mycket.
Vi blev sittande i köket och pratade om introduktionskursen han var på.
Tittade på materialet han fått med hem.
Pratade om det som sagts.
Han var jättenöjd att han gjort den.
Nu är det bara att skicka in och betala körtillståndet så kan ha snart komma igång att övningsköra.

Jag kom ännu en kväll i säng på tok för sent.
Hade problem med att somna.
Både demoner och andra andningen spökade.
Tråkigt men det är så det är.

Idag har jag inte så stora planer.
Får se om jag tar mig vidare i städningen.
Jag ska grilla fläskfilé till middag, serverar med nån form av potatis, förmodligen gratäng, bea och haricots verts.
Blir en mysig avrundning på mammaveckan.

I morgon växlar Mini boende igen.
En vecka går fort minsann.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 29 mars 2017

Tanken är den...





...att jag ska ta bussen in till byn.
Jag har samtal med kuratorn under förmiddagen.
Om nu samtalet blir av vill säga.
Känner mig lite skeptisk då hon vabbade i Måndags men man vet aldrig.
Det kanske blir av ändå.

I går så ansträngde jag mig en aning här hemma.
Jag dammsög kök, hall och toalett supernoga.
Sen skurade jag upp golven. 
Mer än så orkade jag inte.
Blev så slut på efteråt och ryggen gick åt pipsvängen.
Blev tvungen till att blanda en stark tablett.
Och lägga omkull mig en stund.
Ändock skönt att jag kommit en bit på väg.
Klarar verkligen inte av att städa hela lägenheten på raken, den är alldeles för stor.
Får ta några rum i taget och det får ta den tid det tar.
Nu ligger dammsugaren i vardagsrummet så antar att det är där jag tar vid, idag, i morgon eller en annan dag.

Så synd att jag har så lite energi.
Hade varit skönt att orka göra allt på en gång i stället för att som nu,  dela upp städningen.
Men det är som det är.

Det var härligt att göra kväll och lägga mig i renbäddad säng.
Superbehagligt.
Inte för att jag somnade särskilt snabbt.
Dom där demonerna lever fortfarande rövare när jag lägger mig.

Mini blir sen idag.
Han kommer inte hem förrän 21-22 tiden.
Efter skolan ska han gå en introduktionskurs på körskolan så att han kan börja övningsköra.
Det blir den ömma fadern som han övningskör med.
Jag har ju ingen bil så jag kan inte vara behjälplig med det tyvärr.
Rent teoretiskt kan jag hjälpa och förklara men som sagt inte köra med pojken.

Midi övningskör oxå.
Men hon jobbar 100 %, pluggar samtidigt till undersköterska på distans så jag vet inte riktigt hur hon hinner med körningen men på sikt ska hon nog ordna sig sitt körkort med.

Nu är det dax att fixa mig o ordning för dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






tisdag 28 mars 2017

Hur tänkte jag egentligen där...





Jag måste ju varit virrig i skallen som attans igår.
Det var ju en arbetspsykolog jag skulle träffa på AF under mötet med handläggaren, ingen vanlig psykdoktor.
Arbetspsykologen ägnar sig ju åt problem som lutar åt det arbetsrelaterade hållet och inte mina typ av problem.
Jo han skulle kanske möjligen kunna göra kognitiva tester på mig men tja..

Egentligen blev det ingen större framgång med mötet.
Vi hade ju inte arbetsterapeutens underlag efter mina 5 veckor på I.H.
Jag fick berätta lite om hur jag upplevde dem samt tiden fram till nu (minns dock inte så mycket, den tiden är ganska dimmig i huvudet).
Jag bröt ihop en stund.
Handläggaren hade fullt sjå med att leta reda på näsdukar åt mig, till slut kom hon med toalettpapper.
Brukar vanligen inte sitta och böla inför vilt främmande människor men det bara kom.
Dom kom väl lite lätt fram till att egentligen kan inte AF göra något särskilt för mig.
När dom placerade mig på I.H så var det den så att säga mildaste platsen här i byn.
De andra ställena för ex arbetsträning är större arbetsplatser med mer människor och högre krav på prestation.

Vi bestämde oss för att avvakta tills arbetsterapeuten är tillbaka efter sin sjukskrivning och vänta på att hon gjort klart underlaget.
Sen ska vi ses igen.
Arbetspsykologen skall även sitta med då.
Så nu är det bara att vänta igen.

Väl hemma igen så kände jag mig helt utpumpad rent psykiskt.
Det tog på krafterna att inte komma fram till något men så har jag av erfarenhet märkt att det lätt blir när man framtvingar ett möte innan det är tid att ha ett.

Jag och Mini åt middag, jag diskade.
Vi drack kaffe och åt en toscabulle och sen tog jag det bara lugnt vid laptopen.
Slöade, försökte varva ner.
Kände dock en mycket kraftig oro i kroppen som blommade ut ordentligt när jag skulle lägga mig.
Jag "höll" mig vaken till 02 snåret sen försvann jag in i dimman för att vakna upp klockan 05.00.
Jag lever fortfarande.

Nu tänker jag ta itu med min säng och renbädda den.
Har tänkt göra det de senaste dagarna men det har inte blivit av.
Nu är det dags.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









måndag 27 mars 2017

Ny vecka och tankar om dödsångest...





I dag har jag möte med handläggaren på AF och psykologen.
Kuratorn ska sitta med.
Det känns gruvsamt.
Ännu en person som ska införlivas i mitt livspussel.
En person som ska göra någon slags utvärdering av mig.
Efter lunch händer detta spännande möte rum.
Önskar redan nu att det är över och jag är hemma igen.

Gårdagen var lugn.
Vi åt en härlig frukost tillsammans och sen rullade dagen på.
Precis som dagarna brukar göra.
Middagen blev super, soppan är verkligen god och mättande.
Jag gick och la mig en stund i sängen efter att jag diskat undan.
Men det blev ingen siesta, bara vila.

När jag väl gjorde kväll så kom ångesten över mig igen.
Dödsångesten.
Den är ny.
Har känt så sen jag fick veta att det inte gick att fastställa dödsorsaken för mamma.
Den gör att jag inte kan somna.
Jag är helt enkelt livrädd för att somna och sen inte vakna upp igen.
Dom där tankarna som dyker upp vid kvällningen är helt absurda.
Med min rationella hjärna kan jag tänka att herregud, sånt kan man ju inte vara rädd för men dessa känslor har sitt eget liv.
Det är svårt att diskutera undan dom.

Så kvällarna har varit extremt svåra nu i närmare en veckas tid.
Jag vet inte vad/hur jag ska göra/bära mig åt för att få bort dem.
Å jag har som aldrig märkt att jag är rädd för döden.
Jag som så många gånger när jag varit riktigt djupt deprimerad planerat att ta mitt liv.
Skillnaden är att då bestämmer jag helt och fullt själv.
Om jag skulle tvärdö utan orsak, tja då händer det bara.

Oavsett så är dödsångesten jobbig, rent ut sagt besvärlig att hantera.
Det finns ingen logik.
Så fort jag lägger mig så dyker ångesten upp som en tjuv om natten.
Jag tycker att det borde räcka att jag har sömnstörningar, nu blir det definitivt inte bättre då jag rent ut sagt är livrädd för att somna.
Suck, vad hjärnan alltid ska spöka och ställa till det jämt.

Psykologen får kanske något att bita när det gäller mig, vem vet!

Nu ska jag dricka kaffe njuta av att jag faktiskt levde när jag vaknade upp i morse och ta dagen som den kommer fram till att jag måste ta bussen in till byn för mötet.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Klockan 08.15 ringde sköterskan från psyket, blir ingen kurator med på mötet, hon vabbar idag. Dubbelsuck!




söndag 26 mars 2017

Sommartid...





Ja då är den här, sommartiden.
Jag gjorde som jag brukar göra.
Ställde om alla manuella klockor igår innan jag gick och la mig.
Så idag då jag vaknade befann jag mig i rätt tidszon överallt i min lägenhet.

Jag tycker nog att jag kände av det mer när jag var yngre.
Tänkte första dagarna att nu är klockan egentligen xx.
Nu märker jag inte alls av det.
Tittar på klockan och konstaterar tiden, så är det inget mer med det.

Ett märkligt system egentligen att laborera med tiden så.
Men det är väl för att vi ska få mer dagsljus både vinter och sommar.
På sommaren är det dock ljust dygnet runt hos mig förutom när det är mulet förstås.
Så, är det hjälpligt?
Kanske inte just hos mig i alla fall.

Gårdagen var lugn.
Jag blev ensam några timmar då Mini åkte iväg och grattade faderns fästmö som fyllde år.
Dom fick våfflor där då det var våffeldagen igår.
Själv är jag inte så förtjust i våfflor så jag gräddade inga sådana åt mig själv.
Tog en macka vid lunchtid.

Vi åt middag efter att Mini kommit hem.
Och sen försvann han in på sitt rum för att spela.
Själv la jag mig i sängen efter att jag diskat undan.
Trodde jag skulle kunna sova en siesta för jag var så trött men se det gick inte.
Hasade mig ur sängen och fastnade på köksstolen resten av kvällen.

Idag ska jag laga tomatsoppa med tortellini.
Det ser jag verkligen fram emot för det är en så god soppa.
Till det ska jag ta fram vitlöksbröd från frysen.
Perfekt Söndagsmiddag då den inte är krånglig att göra men blir supergod.


  • 3 medelstora lökar
  • 2 kartonger passerade tomater
  • 2 kartonger vatten
  • 2 grönsaksbuljongtärningar
  • salt
  • italiensk salladskrydda
  • 3 dl grädde
  • tortellini (brukar välja den med 4 sorters ostar)
Fräs lök, ska bara bli mjuk ej få färg.
Slå på passerade tomater samt lika delar vatten + buljongtärningarna
Smaka av med salt och italiensk salladskrydda (använder ganska så mycket av salladskryddan)
Låt koka ihop en bra stund.
Slå på grädden.
Under tiden har du kokat tortellinin enl anvisning.
Lägg ner i soppan.
Eller
Lägg ner färsk tortellini några minuter innan servering (dom har ju väldigt kort koktid)

Det passar bra med vitlöksbröd till.
Servera gärna med finhackade nötter, riven ost och crème fraiche som topping till soppan.

Prova gärna någon gång!

Nu ska jag förbereda vår helgfrukost.
Det blir att koka ägg och annat smått och gott.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 25 mars 2017

Lördagsmorgon och lite funderingar över föräldraskap...





Då sitter jag här igen.
Det är Lördagsmorgon.
Jag dricker mitt kaffe.
Solen skiner.
Det är två grader varmt.
Å jag har Mini hos mig.

Hade en härlig dag igår.
Tog mig in till byn på övergång för att göra ett ärende.
Var tvungen att bla posta ett brev.
Insåg att det är sällan jag gör sånt nuförtiden.
Det mesta går över internet.

Pratade med F-kassan angående aktivitetsstödet.
Den jag pratade med tyckte att jag för säkerhetens skull borde skriva en ny ansökan för tiden jag blev nekad.
Pengarna sa hon borde komma per omgående då detta inte var mitt fel utan att AF missat att skicka in förlängning.
Jag får väl se hur det blir, annars måste jag ringa igen.

Kuratorn ringde och ville boka tid, ska dit på Onsdag.
Hon erbjöd sig om jag ville att sitta med på mötet på Måndag med handläggaren på AF och psykologen.
Åtminstone till en början, sen väntar hon utanför.
Det kändes okej.
Tror dock inte handläggaren blir så förtjust men det struntar jag i.
Det är ju jag som behöver det stödet.

Mini kom på eftermiddagen, nån gång efter 17 tiden.
Jag hade maten klar så vi satte oss till bords.
Det var ljuvligt gott.
Vi satt länge och pratade.
Så ringde Midi och vi hade samtal alla tre.
Hon höll på att välja kläder för kvällen och ville få hjälp av lillebror att hitta något fint och passande.
Jag satt större delen av samtalet och bara log.
Dom är för härliga, mina ungar.

Efter disken var klar flyttade vi in oss till biblioteket och där blev vi sittande resten av kvällen.
Pratade, pratade och pratade.
Hade det jättemysigt.
Jag gjorde i ordning jordgubbar som vi smaskade i oss.
Älskar dessa kvällar med Mini, dom är så behagliga.

Det hade tydligen uppstått en situation som inte var så rolig för Mini.
Midi råkade säga till deras far att Mini planerar att ta ett sabbatsår efter studenten innan han söker vidare till universitetsstudier.
Fadern blev riktigt grämse över det.
Han tyckte inte alls att det var en bra idé, surrade om ekonomi och ansvar och att det kanske inte ens blev universitet osv.
Å sen är det svårt att prata med honom då han bestämt sig för att något är fel, inte bra.
Han har en förmåga att bara köra över och inte lyssna.
Mini sa till mig att det enda han tänkte på var att nu drar jag till mamma.

Nu är det ju så att den ömma fadern borde förstå.
Själv blev han skoltrött redan i 4;an.
Valde den kortaste linjen på gymnasiet för att så fort som möjligt sluta skolan.
Mini kämpar på otroligt bra i skolan, det är en tufft program han läser.
Han vet i det stora hela vad han sen kommer att läsa på universitetet men tror inte han orkar göra det direkt efter gymnasiet.
Han behöver andrum innan det blir allvar igen.
Det förstår jag.
Jag ser hur han kämpar och sliter.
Jag tror att ett sabbatsår kommer att passa honom bra men han får inte gå hemma och bara dra, han måste se till att han har ett jobb att gå till.
Den dealen har han och jag.
Vi är överens.
Hade varit trevligt om den ömma fadern oxå kunde förstå och stötta.

Det gör ont i mig när Mini har trassel med sin pappa.
Det gör ont att se honom lite uppgiven sådär.
Jag vill att han ska må bra, att vi som föräldrar ska finnas bakom och stödja honom i hans beslut.
Inte försvåra saker för honom.
Å Mini är en mycket mogen ung kille som står med båda fötterna på jorden.
Han svävar inte ut, han tar ansvar.
Han är helt enkelt en mycket bra kille.
Den bästa!

Nej nu ska jag koka ägg till vår helgfrukost.
Har köpt gott bröd och gott pålägg.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



fredag 24 mars 2017

Äntligen Fredag...





Ja men då börjar helgen nalkas.
I dag är en bra Fredag för jag får hem Mini.
Dax för mammavecka igen.
Det känns som alltid underbart.

Solen skiner och det är -3 grader.
Men jag behöver inte gå iväg idag om jag inte vill.
Kan möjligen bli en promenad för nöjets skull.
Lapa lite solsken, ni vet.

I går så cyklade jag in till byn för att handla.
Kom fram till affären en stund efter 08.00.
Där var det behagligt lugnt.
Förutom personalen var vi inte så många kunder som handlade.
Det gillar jag.




Att slippa trängas med 50 miljarder kundvagnar som ska fram mot samma ställe.
Det är så behagligt att gå runt i lugn och ro och pricka av eftersom på listan.
Var hemma igen runt 09.30.
Härligt att göra bort helghandlingen så pass tidigt på dagen och med cykeln blir det ju så enkelt.
Jag cyklar med enkelhet då jag har en fullpackad trunk på pakethållaren, två pinfulla kassar hängande på styret samt en kasse i cykelkorgen.
Det skulle jag aldrig kunna få med mig om jag tog bussen och var tvungen att bära.

Väl hemma packade jag upp och alla varor blev ställda där dom hör hemma.

Så ringde jag min handläggare på AF.
Hon var tillbaka efter semestern.
Fick reda på att arbetsterapeuten brutit armen så därför är hon sjukskriven ett tag.
Nå det löste sig med mitt aktivitetsstöd.
Hon gjorde i ordning och skickade in en förlängning till sista April.
Sen skulle hon kolla upp hur länge det kan tänkas dröja innan jag får träffa rehab-psykologen.
Hon ringde efter lunch och sa att vi skulle ha ett möte på Måndag och då skulle han sitta med.
Tanken är väl den att vi börjar gemensamt sen går hon ifrån så jag får sitta själv med psykologen.
Känns aningen scary.
Ogillar när det blir nya människor inblandad men vad har jag för val?
Handläggaren är verkligen snabb och effektiv när hon tar tag i saker.

I dag ska jag ringa F-kassan och kolla upp om jag behöver skicka in en ny ansökan för den perioden jag blev nekad eller om det går av sig själv nu då förlängningen av aktivitetsstödet är godkänt och inskickad.
Hade ju varit lättast för mig om jag slipper göra något alls.
Hoppas att jag får utbetalningen snabbt, det hade varit gott.

Dagens middag blir "tada", tacos.
Det var billig köttfärs och tacosstuff igår så jag köpte hem.
Frågade Mini igår och han ville äta tacos eller tomatsoppa med tortellini ikväll.
Han valde tacos så soppan gör jag på Söndag.
Det ska bli riktigt gott, det var några månader sist vi åt tacos här.
Tomatsoppan med tortellini ser jag oxå fram emot, den har jag inte lagat till på över ett år eller det kan vara längre än så sen sist.
Det är en fantastiskt god och enkel soppa som man toppar med finhackade nötter, riven ost och en klick crème fraiche.
Det blir en schysst mathelg.
På Lördag ska Mini bort till sin far för hans fästmö fyller år och dom ska äta tillsammans så jag förmodar att jag inte lagar middag då.

Nu ska jag fortsätta njuta av mer ljuvligt kaffe och dagen som sådan.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 23 mars 2017

Torsdag...





Ny dag.
Torsdag.
Uppehåll.
-1 grad.
Kan bli sol.
Bar mark på cykelbanan.

Jag funderar på att cykla in till byn och helghandla.
Känns bekvämt att ta cykeln.
Då blir det inte så jobbigt, slipper bära och släpa på matkassar från bussen.
Jag gillar när det blir cykelsäsong.
Även om jag fullt ut inte är säker att det inte kommer att snöa igen.
Det är ju bara i slutet av Mars.
Här kan man aldrig vara säker.
Det är inte alls ovanligt att det ex snöar på Valborgsmässoafton eller sista April som vi säger hos mig.

I går eftermiddag så ringde det på min dörr.
Där stod finaste Pappelino med fästmö.
Dom var sugen på kaffe.
Hade med sig en härlig blåbärsglass.
Det var trevligt med besök av dem.
Fästmön var så fin i håret.
Efter cellgifterna har nu håret vuxit ut igen och hon har fått ett jättefint självfall i håret.
Tänk att det kan bli så.
Innan hade hon helt rakt hår.

Nåväl vi tjattrade om ditten och datten och vips hade klockan flugit iväg så dom var tvungen att åka hemåt.
Men det var mysigt att ha dom här.

När dom åkt diskade jag bort och sen fortsatte jag att titta på "Husdrömmar".
Å vips var det kväll och dax att krypa ner mellan svala lakan.
Jag gav upp ganska så tidigt men det var en del bra program jag ville se på Kunskapskanalen.
Å när jag är ensam här hemma spelar det ju ingen som helst roll när jag lägger mig.

Jag ska skriva notan nu så jag vet vad jag ska handla när jag väl kommer in till affären.
Kan ju vara bra att vara förberedd, eller hur?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 22 mars 2017

Märkligt om mammas död...





Idag är det Onsdag.
Solen skiner hos mig.
Det är alltid trevligt.
Tyvärr snöade det igår och i förrgår så det är inte barmark längre.
Inget cykelväder med andra ord.

Jag sitter med min kaffekopp och funderar lite över gårdagen.
Jag har ju ännu inte fått något obduktionsresultat efter mammas död och nu har det gått tre veckor sen jag pratade med polisen sist.
I går ringde jag igen.
Det tog sina timmar innan jag fick tag på honom.
Han hade fått det och skickat en kopia till mig, lagt brevet på lådan igår.
Frågade om han kunde sammanfatta det för mig i telefonen.
Vilket han gjorde.

Det gick inte att påvisa att någon skada ledde till att mamma dog.
Man kan inte heller fastställa dödsorsaken.

Så mamma dog bara, utan orsak.
Kroppen bara slutade fungera och vips var hon död.
Det känns mycket märkligt att inte veta hur hon dog, lika märkligt som att hon dog.
Detta gör mig ännu mer förvirrad.
Jag var så säker på en stroke eller hjärtinfarkt men inget sånt.
Mycket skumt.

Polisen sa att det kan bli såhär att man faktiskt inte finner ut varför en människa dör.
Men det gör inte mig klokare.
Jag får se vad som står när brevet kommer fram till mig.
Som det känns nu så kommer jag inte bli visare av det.
Så mammas död förblir en gåta.

Jag fick oxå fullmakten jag skulle skriva under igår.
Kvistade över till grannparet så att dom kunde bevittna min namnteckning.
Sen kom lillebror förbi på kvällskvisten och hämtade dokumentet.

Innan lillebror kom hade jag besök av Beda.
Hon tittade in på en kopp kaffe innan hon skulle bege sig hemåt.
Vi hade som vanligt en trivsam stund tillsammans.
Allvar och skratt.
Som alltid välkommet och mysigt.

Idag ska jag gå bortöver till närbutiken och hämta ut ett paket från Apotea.
Tänkte gå dit så fort dom öppnar så jag får göra bort det.
Måste ringa arbetsterapeuten idag igen.
Hon var fortfarande sjuk igår.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 21 mars 2017

Det går trögt...





Ringde arbetsterapeuten igår men fick beskedet att hon fortfarande är sjuk.
Jisses så ovanligt va?
Börjar tröttna på maskineriet som inte fungerar.
Det är på tok för energikrävande utan att man får något tillbaka.
Ska prova idag igen och se om hon är på jobbet.
Annars får jag ringa i morgon...och i morgon...
Någon gång måste väl människan vara  tillbaka på sitt arbete.

Kuratorn har heller inte hört av sig sen avbokningen i förra veckan.
Hon kanske oxå är fortfarande sjuk, vem vet?

Natten har varit si så där.
Varit vaken flertalet timmar mitt i natten, lyckades somna om men bara korta stunder.
Tycker att jag följt min digitala väckarklocka hela natten.
Men det är som det är.

Nu är det i alla fall morgon och jag frångår inte min morgonrutin att dricka några koppar kaffe.
Hjärnan behöver all koffein jag kan dränka in den i.
Känns som jag har trögflytande kola där uppe.
Kroppen värker oxå, blir oftast så när sömnen trasslar.
Men jag står på fötterna eller ärligt, sitter på stolen.

Tittar ut genom köksfönstret.
Inget cykelväder idag inte.
Det snöade igår.
Det är inte längre barmark.
Nu lär det väl försvinna om vi får lite sol hos mig men idag är det lika mulet som det var igår.

Min finaste Pappelino ringde igår.
Vi pratade om allt och inget.
En del om hans 80 års dag som firas i Maj.
Hade ett datum då han tänkt att jag och barnen kommer.
Men vill inte ha presenter, han har allt säger han.

Så ringde lillebror.
Det hade uppstått problem rörande försäljningen av mammas hus.
Det här med lagfarten, att han sålde huset innan lagfarten övertagits av dödsboet.
Alltid ska det vara något och det kostar givetvis en slant.
Jag ska tydligen skriva på en fullmakt där jag godkänner att lillebror säljer huset.
Gud så löjligt, det har jag ju redan gjort, vi var fullkomligt sams om det, utan fullmakt.
Men denna jäkla byråkrati, kommer man inte undan.
Det blir inte lika smidigt att avveckla dödsboet som vi tänkt.
Det ska ju deklareras oxå, både för 2016 samt 2017 .
Hon levde ju hela 15 dagar under 2017.
Mon djö!
Så det går ju inte att avvecklas innan det är klart.
Lillebror suckar tungt, vilket jag förstår för vi vill ju inte ha det här hängande över oss, vi vill gå vidare.

Nåväl, dagen som sådan är planlös.
Det går inte att planera något med trögflytande kola i hjärnan.
Det finns dock en del borden jag skulle behöva göra, som;

  • dammtorka
  • dammsuga
  • torka av golven
Men tror inte det blir någon städning alls.
Känner att jag inte har den energin jag behöver för det.

Borde oxå;

  • röja ur Minis tre garderober han har på sitt rum men inte kan använda.
Käraste raraste ungen Maxi beslöt helt sonika att strunta i det då hon flyttade hemifrån för 2 1/2 år sedan.
Och jag har inte orkat ta itu med det ännu.
Jag tror det får bli vårens stora röj.
I fjol vår så röjde jag ju upp i källarförrådet samt lite häruppe i lägenheten som behövde slängas.
I år får det bli dessa tre garderober som öronmärks som det stora vårröjet.
Men inte idag....

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 20 mars 2017

Jag gjorde det...





I går tog jag fram cykeln och det blev årets första cykeltur för mig.
Fotot jag visar är min cykel men från ett annat tillfälle, ett annat år.
Jag samlade ihop det som skulle slängas på återvinningen.
Fick ihop två stora kassar med tidningar och olika typer av kartonger.
Cyklade bort till återvinningen och slängde.
Sen cyklade jag vidare till affären.
Handlade ägg, mjölk och lite annat.
Sen cyklade jag hem och ställde in cykeln i förrådet.

Vädret var sagolikt härligt.
Soligt och plusgrader.

Väl hemma så tog jag såpvatten och trasa och torkade av altanbordet.
Så satt jag där någon timme och bara njöt av att "nästan" sitta ute.
Det var varmt och gott på altanen, behövde ingen jacka men hade långärmat.
Kaffet smakade ljuvligt där ute.

Så jag fick mig en rejäl nypa friskluft och sol igår, precis som jag hade tänkt.

Resten av dagen tillbringade jag vid min kära laptop.
Såg en kriminalserie som är riktigt bra.
En kvinna vid namn Vera basar.
Hon är urtypen för en brittisk kriminalare trots att hon är kvinna.
Lite fjär, butter, dricker whisky, lever ensam och är duktig på det hon gör.
Fallen blir alltid lösta med henne vid rodret.
Hon kallar andra för "pet" och "love".
Hon är lite komisk.
Nå det underhöll mig en stor bit av dagen.

I dag ska jag ringa och se om jag får tag i arbetsterapeuten på AF och höra om mitt aktivitetsstöd.
Om dom missat eller om det är så att jag inget får.
Får se om hon är frisk.
Det blir dagens görande.
Annat än så tänker jag inte ta mig för.

Natten var nämligen inte en bra natt.
Somnade innan midnatt men vaknade på nån timme och sen har jag inte lyckats somna om riktigt, bara dåsat och tittat på klockan.
Det går ju bra dagar då jag inget har inplanerat att gå omkring i zombiestadiet, men roligt är det inte.

Jag blir så trött på att sömnen alltid krånglar.
Får jag en bra natt så kan jag ge mig f-n på att kommande nätter bara strular.
Fattar inte hur min kropp funkar?
Jag behöver ju sova riktigt hela tiden, inte bara nån pluttgång här och där.

Nåja, det är tjatigt, jag vet!

Idag ser det inte ut att bli altanväder men vem vet, jag kan kanske sitta ute en stund ändå.
Dricka en kopp kaffe och titta på ett korsord.
Skulle inte vara helt fel.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 19 mars 2017

I går var det Lördag så idag bör det följaktligen vara Söndag...





Vaknade upp och visste inte vart jag var eller vilken dag det är.
Undrar vart jag var i drömmarnas rike?
Så förvirrad som jag kände mig i morse har jag inte känt på länge.
Men så är det ibland, hjärnan är någon helt annan stans än där den ska vara.

Klurade ut att det fortfarande var helg.
Och till slut att det var Söndag.
Plättlätt...not!

Jag har för ovanlighetens skull sovit väldigt hårt i natt.
Inte hållit på att vakna miljoner gånger som jag vanligtvis gör eller gör morgon vid 03.00 som oxå är vanligt förekommande när det gäller min nattsömn.
Nej hårt har jag sovit, minns inte ett enda uppvaknande i natt.
Inte konstigt att hjärnan var så trög i morse.
Det kändes som någon slagit mig hårt i skallen.
Å jag har faktiskt huvudvärk...

Men nu är jag i fas och i rätt tidszon och jag har mitt underbara morgonkaffe som jag sitter och smuttar på.
Det är soligt ute och plusgrader.
Lite kyligt i köket men jag drog ner elementet igår då jag tyckte att det var för varmt.

Gårdagen var ånyo en lugn dag.
Såg en massa avsnitt av NCIS och så sov jag en siesta på en timme efter lunch.
Mobilen ringde vid 15 snåret men jag orkade inte svara.
Ville bara vara för mig själv.
Hade ingen lust att prata med någon.

Dagen flöt på och jag gjorde kväll tidigt.
Det var några bra program på Kunskapskanalen jag ville se.
Så skönt att bara krypa till sängs i stället för att sitta uppe och häcka bara för att det är Lördagskväll.

Vad denna dag har i sitt sköte vet jag ej.
Funderar på att gå bort till återvinningen och slänga lite tidningar.
Det skulle behövas.
Men jag får se hur det blir med det.
Jag borde gå ut en sväng och få mig en dos frisk luft och solsken.
Så något utomhus blir det säkert.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 18 mars 2017

Lördagsmorgon...





Lördagsmorgon.
Dricker som alltid mitt goda morgonkaffe.
Tittar ut genom köksfönstret och jo lite sol är det allt.
2 grader varmt.
Det är nästan som jag blir lurad att tro att våren ändå är på väg till mig.

Det har ekat tomt här sen igår då Mini växlade boende.
Just idag känns tystnaden jobbig.
Jag känner mig inte hel, något fattas mig.
Som alltid när Mini inte är hos mig.

I veckan satt vi en kväll och pratade om framtiden.
Han säger att han vill ta ett sabbatsår efter studenten.
Jobba och tjäna lite pengar.
Sen tänker han söka universitet.
Det han vill söka finns i Malmö.
Jag sa direkt att då flyttar mamma med dig.
Jag vill gärna flytta söderut.
Han bara skrattade och sa att det gick så bra så.
Hihi, killen är härlig.

Men tanken att flytta söderut har jag burit med mig länge.
Något jag någon gång skulle vilja göra.
Slippa denna långa vinter med massor av snö och bitande kyla.
Vi får väl se vad som tänkas kan hända framöver.
För att kunna flytta krävs en hel del mod och flyt.
Det återstår att se om jag en dag har det.

Nåväl, gårdagen var lugn.
Jag gjorde inte så mycket.
Hängde framför laptopen och tittade på NCIS.
La mig tidigt för varför ska man sitta uppe och uggla när man är dyngtrött?
Då spelar det ingen roll om det är Fredag eller annan dag.
Låg och tittade på Kunskapskanalen tills Herr Blund kom på sitt besök och strödde sömnpulver över mig.

Vaknade jättetidigt.
Klockan var bara 03.00.
Men gick inte upp.
Försökte somna om men det gick inte så bra.
Låg i timmar innan jag slutligen bestämde mig för att göra morgon.
Då var klockan 05.00.

Så jag gissar på att jag kommer att behöva en siesta under dagen.
För att orka göra ingenting!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 17 mars 2017

Int blev de nå samtal...





Ny dag, Fredag.
Solsken ute.
Varmt och gott inne.
Kaffemuggen är fylld.
Jag njuter.

Igår så hade jag tid till kuratorn.
Men inte blev de nå samtal.
Sköterskan ringde ungefär 09.03 och avbokade för kuratorn var sjuk.
Dubbelsuck.
Finns snart inga ord kvar, vet inte vad jag ska säga mer än samtalsterapin inte fungerar alls.

Jag hade gjort mig i ordning så jag gick iväg hemifrån.
Promenerade in till byn i stället för att ta bussen.
Vädret var fint,  bitvis låg bar grusig asfalt men mellan dem så var det ordentligt isigt.
Jag fick gå väldigt försiktigt för att inte sätta mig på rumpan.

Väl inne i byn helghandlade jag på ICA och sen tog jag bussen hem.
Är inte mycket för att ränna runt på byn.
Gör det jag ska och sen vill jag hem direkt.

Mini kom hem efter skolan och samlade ihop sin tvätt.
Jag gick ner och körde i gång tvättmaskinen.
Sen satte vi oss i köket och åt middag.
Hade kokat potatis, till det kokt skinka, mimosasallad, sallad och baguette med ost.
Riktig sommarmat tyckte Mini.
Gott var det i alla fall.

Efter middagen så rasade Mini samman i sängen och somnade.
Tror han sov ganska så länge.
Själv fastnade jag i telefon.
Pratade med några härliga kvinnor.

Satt sen och häckade framför laptopen och blev uppe alldeles för länge.
Vet inte vad som hände men någon gång efter midnatt kom jag mig i säng.
Var aningen trött i morse så jag låg länge och bara latade mig.
Ibland är det skönt med såna morgnar oxå.

Nu ska jag vika Minis nytvättade kläder och lägga in dom på hans rum så blir det lite lättare  för honom när han dyker upp i eftermiddag och packar sina saker för pappaveckan.
Känns så tråkigt att bli av med honom.
Det är så härligt här hemma när han bor hos mig.
Definitivt baksidan av en skilsmässa, att inte få rå om barnen hela tiden utan måste dela tiden med den andra föräldern.
Efter snart 9 år som skild borde jag ha vant mig men det är fortfarande lika svårt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 16 mars 2017

Hej igen...





Vaknar upp till solsken.
Alltid trevligt.

Sitter i köket, Mini har precis gått till bussen som tar honom till skolan.
Jag dricker mitt morgonkaffe.

Har varit lite off några dagar.
Det har väl egentligen inte hänt något särskilt men jag har inte haft lust att blogga.
Känns som det inte funnits något att skriva om.
Det finns det kanske fortfarande inte.

I går fick jag brev av käraste FK som sa att jag inte har rätt till aktivitetsstöd från den 25/2.
Så typiskt att det alltid ska strula till sig.
Enligt arbetsterapeuten har jag rätt till aktivitetsstöd under hela deras utredning som långt ifrån är klar än.
Men antar att handläggaren på AF inte skickat in om förlängningen.
Som sagt, jag är skitless på att allt alltid ska strula och jag ska måste ringa femtielva samtal för att fixa till det så att det blir rätt för mig.
Ringde givetvis arbetsterapeuten igår men hon var sjuk.
Ringde handläggaren på AF men hon hade semester, återkommer den 23.
Men så ovanligt liksom...

Det handlar inte om så mycket pengar men när man inte har så många vill man ju att det inte ska utebli.
Jag har lägsta aktivitetsstödet då jag inte varit med i facket ett år än.
Vilket innebär att jag får 175 kr/vardag efter skatt.
Det blir en del skillnad på att bara få för 10 dagar i stället för 20.
Det är nog lite som det är.
Suck!

Jag känner mig trött på allt!

Idag ska jag till kuratorn för samtal.
Om dom inte ringer och avbokar för sjukdom förstås.
Oavsett ska jag in till byn och helghandla lite.
Det behövs inte så mycket då Mini växlar boende i morgon.
Jag lever väldigt enkelt under mina ensamveckor.
Men mjölk och kaffe behöver jag alltid.

Nu ska jag ta mig i kragen och fixa till mig inför bytrippen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!