tisdag 28 februari 2017

Fettisdagen...





Dagen till ära ska man roa sig med att äta en semla.
Och vissa kanske äter flertalet.
Här hos mig gjorde vi bort det igår efter middagen.
Det var jättegott.

Fotot är taget av Mini med sin mobil.
Hans kamera är så mycket bättre än min.
En anledning till att jag skulle kunna tänka mig en nyare mobil än den jag har.
Annars fungerar min mobil alldeles utmärkt men en bättre kamera hade varit skoj.

Gårdagen var ganska så lugn förutom vädret.
Det var full snöyra, det vräkte ner.
Inte så roligt väder att gå ut i men jag gjorde mig i ordning och tog bussen in till byn.
Gick lite på byn innan jag tog bussen upp till hans skola.
Hade utvecklingssamtal.
Å det gick bra för honom, annat hade jag inte väntat mig då Mini alltid uppdaterar mig hur det går i skolan och på prov och sånt.

Vi bussade hem.
Å så skönt det var att kliva in genom ytterdörren.
Vi värmde middagsmat i mikron (härligt enkelt) och efter middagen så åt vi alltså varsin semla.

Sen satt jag i köket och ugglade.
Mini pluggade.

Kvällen kom och jag gick i sängs lite senare än vanligt.
Hade svårt att somna.
Låg och vred och vände på mig i timmar innan jag till slut somnade.

I morse när klockan ringde kändes det som jag inte sovit något alls men några timmar blev det.
Ska göra mig i ordning och åka in till byn snart.
Har samtal.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 27 februari 2017

Måndagsmorgon...





Sitter i mitt kök.
Dricker kaffe.
Njuter av vetskapen att jag inte behöver åka in till byn och gå på utredningen.
Har veckor framför mig då det blir lugnare.
Blir några möten jag ska sitta med i.
Å sen prat med psykologen.

Jag har haft en mycket skön helg.
Jag och Mini har ätit gott och njutit av ledighet.
Solen har visat sig från sin bästa sida.

Igår kväll så tittade Beda in som hastigast.
Hon hade gjort ett ärende och passade på att hälsa på mig en stund.
Som vanligt har vi det alltid lika trevligt.

Efter att hon åkt hem så gjorde jag kväll och kröp ner i sängen.
Det var ljuvligt skönt.
Då hade jag ändå sovit en siesta efter middagen.
Kunde helt enkelt inte vara vaken.

Det tog några timmar innan jag somnade.
Låg och kisade på kunskapskanalen.
Till slut hittade Herr Blund mig och jag somnade.

Just nu och timmar framöver tar jag det lugnt men i eftermiddag ska jag åka in till byn.
Jag ska på utvecklingssamtal med Mini.
Vi kommer hem sent å då är det tur att jag har massa goa rester att värma på.
Skönt att slippa laga middagsmat.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 26 februari 2017

Söndag...





Gårdagens middag.
Potatisgratäng, helstekt smördegsinbakad fläskfilé, champinjonstuvning, grillad majs, sallad och svartvinbärsgelé.
Till det fick jag ett glas rött, Mini ett glas trocadero.
Å det blev så in i nordens gott.
En riktigt härlig Lördagsmiddag.

Men vi började morgonen med gofrukost.
Sen klädde vi på oss och åkte in till Kvantum.
Handlade det jag tänkt och så gick vi tillbaka till busshållplatsen.
Kunde åka på övergång.
Det var så härligt väder och jag kände mig nästan euforisk, nån form av stark frihetskänsla drabbade mig och det var så underbart att känna så.

Väl hemma så tog vi det lugnt.
Mini var på sitt rum och jag i köket.
Jag såg "Mandelmans gård" och "Hela England bakar".
Lättsamma program.
Fram emot eftermiddagen började jag med maten.
Den tog sin tid att laga till.
Men det gjorde inget då resultatet blev så bra.
Kände mig väldigt trött efter maten men jag diskade undan så jag skulle slippa göra det sen.

Mini gick in på sitt rum.
Tror han vilade.
Jag funderade på att lägga omkull mig för en siesta men bestämde mig för att vänta tills det blev dags att sova.
Ville inte förstöra nattsömnen.
Har sovit hyggligt i helgen.
Jag vaknar på tok för tidigt men jag har legat kvar i sängen och dåsat i stället för att kliva upp direkt.

Idag skiner solen oxå men himlen är inte helt klarblå.
Det är i vilket fall jättevackert ute.
Och aningens kyligt, - 10 grader.
Vi får se om jag ids klä mig för en promenad.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 25 februari 2017

Soligt ute...





Det är en härlig Lördagsmorgon att vakna upp till.
Jag har min Mini hos mig.
Kokar ägg till vår frukost.
Kaffet har gått klart, ska ta mig morgonens första mugg.

Tänk vad lite sol kan göra med sinnet.
Strax ska vi åka iväg in till byn.
Ska handla några bra-pris-varor på Kvantum.
Mini följer med mig.
Ska bli skönt att komma ut i solskenet.

Gårdagen gick bra.
Fick sitta och lyssna på en föreläsning på utredningen.
Så fikade vi god nybakad kaka.
Sen fick jag läsa genom sammanfattningen om mig som ska lämnas till arbetsterapeuten.
Jag tycker att den stämde.

Gick sen ner på byn och gjorde några ärenden.
Sen helghandlade jag på Ica och så fick jag skjuts hem av bästa Beda.
Så himla skönt att slippa buss eller taxi.

Väl hemma hos mig hann vi med en kopp kaffe innan hon blev tvungen att åka tillbaka på jobbet.

Jag hade tagit fram vad jag själv trodde, currykyckling, ur frysen på morgonen.
Hade tänkt vi skulle äta den i pitabröd med sallad men se det gick inte.
Jag hade tagit fram strimlad biff i krämig sås så det fick bli pasta i stället för pitabröd.
Å det blev lika gott.

Idag ska jag göra helstekt smördegsinbakad fläskfilé .
Till det blir det någon form av potatis samt champinjonstuvning och sallad.
Nu hoppas jag att jag verkligen tagit fram champinjonstuvning ur frysen, man vet aldrig.
Sätter inte alltid etiketter på  burkarna jag fryser in, tror tydligen att jag ska minnas vad det är men har man mycket infruset är det inte lätt.
Måste skärpa till mig.

Nu ska jag fortsätta njuta av dagen.

Ha det bäst alla fina!

kramen om!

fredag 24 februari 2017

Sista dagen...





...på den här delen av utredningen.
Jag är jättetrött, kom inte ur sängen som jag brukar.
Men nu sitter jag här väldigt gäspig och tårögd.
Vill ju faktiskt gå idag.

Jag ska tydligen inte behöva anstränga mig så mycket idag.
Och så ska vi fika god kaka som bakades igår.
Det vill jag vara med på.

I går sydde jag klart den sista grytlappen.
Nu hänger dessa två nya vid spisen.
Jag fick oxå ta hem smideskroken jag gjorde som jag fick så grymt ont i händerna av att göra.

Så hade vi uppföljningssamtal med arbetsterapeuten.
Nu vet jag ungefär vad jag har att vänta mig de kommande veckorna.
För mig blir det lugnare, jag behöver inte åka iväg varje dag.
Det känns skönt.

Efter utredningen ska jag gå ner på byn och helghandla.
Jag får hem Mini i eftermiddag så jag behöver fylla på förråden.
Jag tar bussen hem.
Hoppas att jag handlar "förnuftigt" så att det inte blir så himla tungt att bära.

Väl hemma tror jag att jag ska spika om lite tavlor i vardagsrummet och i gästrummet.
Jag tog ju en stor fin tavla från mammas hus.
Har haft den ute på altanen för vädring, den luktade starkt av nikotin.
Ska torka av den med ljummet såpvatten och sen är det dags att hänga upp den i vardagsrummet.
Mina egna tavlor (målat dem själv) ska flyttas på.
Tänker hänga tre stycken vid matgruppen och två stycken i gästrummet.
Tror det blir bra.
Kul att göra om lite.

Sen blir det en härligt kommande vecka då jag har Mini hos mig.
Till middag idag tänkte jag mig pitabröd med currykyckling och sallad.
Lagom enkelt men gott.

Nu ska jag bädda sängen och göra mig i ordning för sista dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 23 februari 2017

Fick sova...





I natt fick jag, otroligt nog sova 5 timmar, mellan 23-04.
Ibland har även jag tur.
Nog för att jag fortfarande känner mig trött men inte alls så vidrigt som under gårdagen.
Det var zombietrans för hela slanten.

Gårdagen var ingen höjdare, ingen dag som gick till världshistorien.
Var äckligt trött hela dagen.
Fick inget gjort.
Vilade.
Lyckades sova en timme runt lunchtid men mer sömn än så blev det inte.
Kanske lika bra det.
Det är ju inte bra att sova en massa timmar på dagen, bättre att sova under natten.

Oj så det snöade igår.
Det vräkte ner hela dagen.
Nu är det riktig vinter igen.
Deprimerande.
Hade hellre fått en mycket tidig vår.
Men det är ju fortfarande vintermånad så man kan egentligen inte förvänta sig annat.
Det känns bara så länge sedan vi hade en tidig vår här hos mig.

Idag går jag på utredningen.
Jag har två dagar kvar på det här stället.
Har uppföljning idag med arbetsterapeuten.
Får väl höra mer om vad som händer härnäst.
Vet att jag ska träffa en psykolog från AF;s rehabteam.
Alltså samma team som arbetsterapeuten jobbar i.
När det blir vet jag ej.

Jag ska väl sy klart den andra grytlappen.
Får se hur mycket jag hinner idag.

Promenerar hem från utredningen.
Längtar redan nu till jag är hemma igen.
Tror jag måste köra en tvätt, får se hur jag orkar.
Måste ringa F-kassan oxå.
Fick för mycket bostadsbidrag 2015 som jag måste betala tillbaka.
Kan ännu inte komma på vad jag missat att uppge.
Å har ingen aning om vart jag ska ta dom pengarna och betala tillbaka då jag knappt har någon inkomst.
Får se hur dom kan hjälpa mig att lösa detta.
Det kan ju gå fint om det är en bra människa jag får prata med men man vet ju aldrig vem som sitter i andra änden av luren.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe, sen göra mig i ordning för dagens måsten.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 22 februari 2017

Det gick inte idag...





Har varit vaken hela natten.
Zombiedag igen.
Ringde utredningen och sa att jag inte orkar gå dit idag.
Det fungerar inte utan sömn.
Avskyr såna här dagar.

I går gick jag in på utredningen.
Fortsatte med mina grytlappar.
Sydde klart en.
Sitter helt ensam i ett rum där jag kan stänga dörren.
Klarar inte av ljud och synintryck.
Då fungerar inte alls koncentrationen.
Märker att hjärnan blir helt tom och slut på då jag försöker koncentrera mig på det jag håller på med.
Koncentrationen kommer och går.
Inte lång tid i taget det fungerar.
Det är tröttsamt.

Gick vägen förbi affären innan tog bussen hem.
Det var skönt att komma hem även om jag blev sittande på köksstolen bra länge innan jag orkade kliva upp och byta till hemmakläder.
Gjorde inget alls resten av dagen.
Var så övermäktigt trött.
Helt klart irriterande att jag inte kunde sova i natt när jag var så trött.
Kanske övertrött.

Ska lägga omkull mig nu och vila.
Hoppas på nån timmes sömn om jag har tur.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 21 februari 2017

Så himla trött...





I dag är det Tisdag och jag känner mig som en levande Zombie.
Är så fruktansvärt trött.
Runt 3 -3 1/2 timmes sömn fick jag i natt.
Inte tillräckligt för att orka med.

I går blev en intensiv dag.
Först gick jag in till utredningen.
Var där.
Sen gick jag hem.
Var hemma 1 1/2 timme ungefär.
Så gick jag in till stan igen i ett mycket raskt tempo, var nämligen så sen.
Satt på bouppteckningen.
Tog 1,25 timmar.
Så skulle vi till banken och betala begravningskostnaden samt räkningen för bouppteckningen.
Banken var stängd.
Hade tur och fick skjuts hem av lillebror.

Väl hemma satte jag mig på stolen i köket och bara stirrade in i väggen.
Kände mig så extremt trött.
Riktigt otrevligt hjärntrött.

Efter nån timme kom jag mig ur min trans och värmde lite middag.
Å vad jag gillar min mikro, det är så behändigt att snabbt kunna värma på någonting där.

Resten av kvällen gjorde jag inte särskilt mycket.
Jag ringde till Maxi för att höra hur hon hade det.
Vi pratade bort en bra stund.
Är så glad att hon börjat sova riktigt bra igen.
Har varit orolig för henne och sömnen som inte fungerat så bra under en lång tid.

Mini ringde mig tidigare under dagen.
Han hade haft fysikprov.
Kände sig lättad att det var över.
Sen surrade vi om massa annat oxå.
Alltid trevligt när barnen ringer.

Nu ska jag alltså vara fit för att gå på utredningen.
Kan säga att det är jag verkligen inte.
Den här tröttheten.
Och så värker hela kroppen.
Och även huvudet.

Men jag provar.
Jag går dit.
Jag fortsätter med grytlapparna jag ska sy.
Drog tyget igår och sicksackade.
Sen orkade jag inte läsa instruktionen för fortsättningen.
Det bara snurrade i huvudet.
Jag packade ihop och gick hem.

Vet inte om hjärnan vill mer idag.
Får se om jag fattar vad jag ska göra.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 20 februari 2017

Måndag...





Ny vecka då och Måndag igen.
Sitter i mitt kök och är så trött att jag mår illa.
Blev inte så bra med sömnen i natt.
Somnade efter 00.00 och var vaken 03.00.
Har legat och dåsat sen dess.
Klev upp när klockan ringde.
Huvudet spränger.
Det blir en dryg dag.

Har först utredningen.
Tro vad jag ska göra där?
Min mentor skulle fundera ut något bra sa hon i Torsdags.
Så jag får väl se.

Efter utredningen blir det att gå hem för att vid 13.30 åka in till byn igen och vara med på bouppteckningen efter mamma.
Jag gruvar mig inte för bouppteckningen mer för att än en gång åka in till byn.

I eftermiddag lär jag vara en dö sill.

Gårdagen var lugn.
Jag gjorde inte så mycket.
Vilade mest.
Mer energi än så hade jag inte.

I helgen har jag inte pratat med någon sen i Fredagskväll.
Har inte orkat med samtal.
Så jag har inte ringt någon.
Har behövt vara helt ensam.
Så det har jag varit.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 19 februari 2017

Söndag...





Jag börjar som vanligt dagen med en mugg kaffe.
Natten har varit så där.
Vaknade vid 03.00 av en förskräcklig mardröm.
Å sen kunde jag inte somna om.
Låg kvar i sängen och dåsade, var för trött för att kliva upp.
Nu har jag en sprängande huvudvärk.
Tack för den liksom.

Gårdagen var lugn.
Jag vilade mest hela tiden.
Orkade inte ens laga någon middagsmat så det fick bli fil och flingor.
Idag tänkte jag däremot laga mat.
Tog upp torskrygg ur frysen innan jag la mig igår.
Den ska jag laga till idag.
Tänkte mig kokt potatis, romsås och sallad till.
Själva torskryggen bakar jag i ugnen.
Får passa på när jag är ensam för Mini är inte så förtjust i fisk.
Han äter lax och fiskgratänger, det går an, men resten avstår han gärna från.

Känner fortfarande av hjärntröttheten sen begravningen.
Att jag ska vara så känslig när det kommer till stora folksamlingar.
Det fungerar inte alls för mig.
Efteråt känner jag mig alltid fullkomligt dränerad på energi.
Och det tar dagar att komma tillbaka någotsånär.

Idag ska jag gå bortöver till Coop och köpa kaffemjölk.
Dricker aldrig mjölk men vill ha det i mitt kaffe.
Får mig en liten nätt promenad i alla fall.
Det är plusgrader ute så jag lär inte frysa.

I morgon är det Måndag igen och sista veckan på utredningsplatsen jag nu är på.
Meningen är att jag ska gå alla dagar eftersom jag bytte Fredagen mot min lediga Onsdag.
Det känns gruvsamt redan nu.
Det är så jobbigt när det tar så hårt på mig.
Man slår knut på sig själv för att försöka orka.

På Måndag har vi oxå bouppteckningen efter mamma.
Det är på eftermiddagen så jag vet inte hur jag ska göra.
Stanna på stan i timmar eller åka hem mellan utredningen och bouppteckningen.
Tja jag får se i morgon.

Ha det nu så bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 18 februari 2017

Dagen efter en begravning...





Nu så är begravningen över.
Den var vacker, fin och berörande.
Vi var många som samlats för att ta ett sista farväl.
Jag satt med min finaste Pappelino.
Mina barn satt med sin pappa och farmor.
Många tårar rann längs kinder.

Efter akten kramade jag om alla de närmast sörjande.
Det var ett tag sedan jag träffade min fd svärfars söner med familj.
Vi kom fram till att sist vi sågs var när barnens farbror dog.
Å det är några år sedan nu.

Vi samlades i församlingshemmet för minnesstund.
Det bjöds på en underbart, ljuvligt god smörgåstårta.
Någon läste ett brev som skrivits till honom som verkligen belyste barnens farfar, tog fram den grundläggande essensen av honom.
Det var mycket vackert skrivit.
Någon läste en dikt.
Man läste upp alla gåvor som skänkts till olika fonder.
Det sjöngs en sång.

Sedan var det över.

Jag kramade om alla igen och sa tack för mig och så skjutsade finaste Pappelino hem mig och följde mig upp till lägenheten.
Han bad att få titta i en av mammas dagböcker så jag valde ut en på måfå.
Han läste en stund, den var skriven i samma negativa och destruktiva anda som dem jag tidigare läst.
Pappelino sa att hon kan verkligen inte mått bra genom sitt liv.
Det tror inte jag heller.
Vi pratade lite runt mamma och sen så åkte han hem till sig och jag blev ensam.

Jag ringde mina tre barn för att höra hur dom mådde efter begravningen.
Dom var fortfarande lite ledsna men det var okej med dem.

Så ringde jag och pratade bort en stund med en väninna.
Och så ringde min fina morbror.
Vi pratade i flera timmar.
Jag är så glad att vi har den fina kontakt som vi har.
Det är guld värt och han är en mycket bra man.
Kan inte förstå att han är bror till min mamma.
Det finns inte minsta likhet mellan dom.

Efter samtalet så var jag så trött att jag bara gjorde kväll och la mig i sängen.
Har sovit hyfsat i natt men jag är väldigt trött i hjärnan idag.
Det var för många människor igår och begravningen och minnesstunden tog sin tid.
Alldeles för många intryck på en gång för min hjärna att bearbeta.
Men jag ångrar givetvis inte att jag var med och tog ett sista farväl av min fd. svärfar.

Idag är det vila och återhämtning som gäller för mig!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!






fredag 17 februari 2017

Begravning och lite annat...





Idag är det då dags att ta ett sista farväl av min fd svärfar, barnens farfar.
Jag är ledig idag så jag behöver inte känna mig splittrad mellan utredningen och begravningen.
Det känns bra.

I går hade jag uppföljningssamtal med arbetsterapeuten på utredningen.
Vi pratade om vad som kommer att hända efter jag är klar där jag är nu.
Nästa vecka är den sista veckan för mig där.
Jag ska fortsättningsvis träffa deras psykolog några gånger.
Hur lång tid det tar innan jag får en tid hos den psykologen vet ingen i dagsläget.
Jag kommer även bli kallad till några möten efter avslutet på I.H.
Det slutliga målet är ju ett möte med alla inblandade parter samt FK.
Men det är någon månad bort eller mer.

Jag ringde kuratorn och lämnade ett meddelande och hör och häpna, hon ringde upp direkt.
Vi pratade genom allt som hänt och även sista läkarmötet vilket hon inte tycker blev så lyckat.
Jag kommer att behöva en läkare som backar upp mig inför mötet med FK men det ska lösa sig.
Vi bokade in en ny tid för samtal så jag finns fortfarande i rullarna på psyket.

Väl hemma var det skönt att bara ta det lugnt.
Jag lagade en enkel middag när Mini kom hem efter skolan.
Potatisbullar, bacon, hemgjord lingonsylt och sallad.

Sen fastnade vi i samtal.
Vi flyttade in oss till biblioteket och timmarna bara rann iväg.
Vi pratade om begravningen, känslor, gråt, syskon, skola, prestation, prov, inlämningsuppgifter, tempo, krav, lärare (bra/dåliga), trötthet, sommarlov, 18 års dag, vad som händer efter gymnasiet osv.
Det var mycket som kom ur min sons mun.
Han behövde verkligen ett "long talk".
Vi pratade 6 1/2 timme.

Till slut hade klockan passerat 22.30 och jag behövde lägga mig.
Även Mini var trött.

Och nu är den jobbiga dagen inne.
Begravningen.
Jag letade reda på ett jättefint foto av honom som jag ramade in.
Valde en enkel guldram jag hade hemma.
Han är så fin och så levande på fotot.
Det ska jag lägga på kistan i stället för den vanliga rosen.

Nu ska jag koka ägg till vår frunch.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 16 februari 2017

Just another day in paradise...





Klockan är inte så mycket men jag har gjort mig klar inför dagens utredning.
När Mini är hos mig vill jag hinna göra mitt inne i badrummet innan Mini ockuperar det.
Han tar god tid på sig på morgnarna.
Det tråkiga med att bara ha ett badrum.
Det är många gånger jag önskat mig ytterligare ett sen vi flyttade in för över 17 år sedan.
Nu har jag bara en tonåring som nyttjar badrummet, tidigare hade jag tjejerna oxå.
Då var det hektiskt om morgnarna.

Jag kliver alltid upp i väldigt god tid om jag ska någonstans, som nu på utredning.
Jag behöver börja dagen lugnt och stilla för att jag inte ska känna mig så stressad eller mer stressad för den inre stressen jag känner är ständig.
Jag vill dricka mitt kaffe, starta upp bloggen, skriva ett inlägg, läsa några bloggar, kika in på FB och se om någon har födelsedag, tvätta av mig, göra något med håret, klä mig, bädda sängen osv.
För det behöver jag åtskilliga timmar, alltså inte för att surfa runt i cyberrymden utan för att morgonlunket ska kännas stilla.

Har haft flertalet år när jag jobbade då jag började klockan 07.00.
Under en period var jag tvungen att gå till jobbet oxå, då började jag 06.30 och det gick inga bussar, jag var tvungen att gå ca 5 kilometer för att ta mig till min dåvarande arbetsplats.
Tror jag gick upp 04.00 på den tiden.
Det blev väldigt långa dagar kan jag säga såhär efteråt.
Dit vill jag inte tillbaka igen.

Jag känner många människor som kliver upp i sista stunden och bara klär sig och åker till jobbet.
Det skulle aldrig jag klara.
Tar ni god tid på er under morgnarna eller är ni snabbisar?

På utredningen idag så lär jag hålla på med tygväskan igen.
Sist jag var där, i Måndags, så trasslade symaskinen.
Jag fick sprätta upp allt.
Vi bytte symaskin, den andra sydde ännu värre med undertråd som blev en endaste tjorv.
Jag gav upp.
Så idag måste jag sprätta upp igen.
Oh så roligt, typ not!
Hoppas det inte är så många där idag.
De ger mig krypningar i huden, mycket obehagligt.

Nu mer kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






onsdag 15 februari 2017

Onsdag och lite mammafunderingar...





Idag har jag en ledig dag.
Mycket skönt!
Jag låg jag kvar i sängen lite längre än vanligt.
Och så började jag dagen så lugnt jag kan med en kopp kaffe.

I går var det Alla Hjärtans Dag.
Firade ni på något särskilt vis?
Själv firade jag inte alls.
En helt vanlig dag blev det.
Jag gick omkring i zombiestadiet.
Var så trött att jag inte ens kunde tänka en vettig tanke.
Nätter utan sömn gör underverk!

Jag fick däremot en fin hälsning av min morbror via sms.
Det blev jag jätteglad för.
Jag har ju bara han kvar från mammas sida.
Å det är skönt att vi har kontakt med varandra.

På tal om mamma så ringde jag vakthavande befäl på orten hon bodde för att höra om dom fått in obduktionsrapporten om mammas död.
Dom hade inte fått in den slutgiltiga, bara den preliminära som sa att inget brott begåtts.
Jag fick direktnummer till denna karl som har hand om det så jag ska prova och ringa i slutet av Februari och höra om den kommit då.
Skönt att slippa gå via växeln och kunna ringa direkt.

Idag är det 4 1/2 vecka sedan jag fick budet om mammas bortgång.
Tänkt vad tiden går.
Jag tycker det känns som om det hände nyss.
Jag kan fortfarande minnas den där hemska Söndagskvällen då två poliser stod utanför min dörr och bad att få komma in.
Jag kan minnas den grymma panik jag kände och sen lättnaden/chocken över att det inte handlade om någon av mina flickor utan att man hittat min mamma död.
Det var så overkligt.
Som om jag långt uppifrån kunde observera mig själv och poliserna i mitt kök.
En mycket märklig känsla.

Jag har ju läst en del ur mammas dagböcker som jag hittade i hennes hus men jag har lagt ner det nu.
Det blev så otroligt obehagligt att läsa allt negativt hon skrivit om människor runt omkring sig.
Det var inte roligt att läsa vad hon skrivit om mig.
Det fick mig nästan att tro på vad det stod, ifrågasätta mina egna upplevelser av våra samtal.
Jag fick skaka liv i mig själv och bestämma mig för att inte läsa mer.
Det gjorde inget gott men jag läste i början för att jag ville få en bild av mamma och hennes liv.
Jag kan ärligt säga att den bilden fortfarande är vag och otydlig.
Mest för att jag inte kan förstå hennes sätt att se livet och andra människor.
Tycker mest av allt att det bara är tragiskt.
Hur hon drar sig undan från sina barn och barnbarn och har massor av negativa tankar om oss.
Hur hon ser ner på andra människor i sitt liv och skriver väldigt fula saker om.
Alla öknamn hon gett sin omgivning.
Hon kan inte ha mått bra alls.
Hon var väldigt ensam.

Min sorg runt mamma är väldigt oklar.
Jag känner lättnad samtidigt som jag sörjer det som aldrig blev.
Att hon inte ville ha kontakt med mig och mina barn.
Att vi aldrig hade en normal mor-dotter-relation någonsin.
Lättnad skrev jag och det är lättnad över att jag aldrig mer behöver fundera över varför vi ingen kontakt har.
Nu vet jag vart hon är och jag vet att det aldrig kan bli.
Det ger lättnad.

Och mitt i allt känns det bara märkligt att hon är död.
På något sätt har jag alltid föreställt mig att hon skulle leva väldigt länge.
Min mormor blev 92.
Så att hon dog vid 72 års ålder känns konstigt.
Men man vet aldrig vad som händer i livets gång.

På Måndag är jag kallad till bouppteckning.
Jag tror jag vet det mesta då lillebror varit flitig i att uppdatera mig.
Efter det är det bara resten kvar, att sälja huset hennes och så.
Tror dock inte att det blir så lätt men man kan ju alltid hålla tummarna för att det går smidigare än vi tror.

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe till och fortsätta mig dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!











tisdag 14 februari 2017

Nähä, inte fungerade det särskilt bra precis...







Känner mig väldigt vissen, det gungar under mig, huvudet spränger, jag känner av yrsel, mår illa och, hjärnan är grötig, kroppen stel, ångestfylld och värker och jag har inte sovit alls i natt.
Gjorde som läkaren sa i Torsdags, tog ett uppehåll av Imovanen och se så bra resultatet blev.
De tabletter jag tog i stället (på läkarens inrådan) gjorde att jag inte sov en blund i natt.
Men enligt läkaren fick jag stå ut med det.
Enligt mig blir det inte så bra för jag orkar inte gå på utredningen idag.
Å ska jag måsta stå ut med att inte sova alls för att läkaren är nonchalant och ingen empati har, eller?
Det är ju ett jäkla sätt att ordinera tabletter jag redan vet inte fungerar eftersom jag redan tidigare provat den kombon och kommit fram att den inte går.
Suck!

Kuratorn har ännu inte ringt mig, mycket besynnerligt.
I Torsdags när hon ringde då jag satt hos läkaren skulle hon ringa mig senare under dagen för att höra hur det gått hos läkaren och för att som jag antar boka in en ny tid för samtal.
Idag är det Tisdag och ännu inget samtal.
Jag kanske blir utan samtalsterapi oxå för att jag förra veckan valde att inte påbörja ny medicinering.
Vem vet?
Jag blir inte klok på Psyket, deras sätt och rutiner, tycker att det spårat ut fullkomligt!

I går ringde jag och anmälde mig till begravningen.
Det var en mycket underlig snubbe jag pratade med från begravningsbyrån.
Ville veta namn, vem jag var och telefonnummer.
Har aldrig behövt uppge telefonnummer tidigare.
Frågade varför och ha sa att det var bra att ha om något skulle hända.
Vadå hända?
Sen avlutade han samtalet med;

-Yes box alright, nu är det fixat.

Jag blev alldeles stum, ni skulle sett min min, tackade och sa Hej Då.

Min finaste Pappelino ringde oxå igår och anmälde sig till begravningen.
Han tyckte att snubben var besynnerlig.
Även han fick uppge sitt telefonnummer i fall något skulle hända.
Pappelino bara skakade på huvudet.

På Fredag hämtar han upp mig och Mini.
Skönt att slippa åka buss till begravningen och få åka bil dit och hem.
Tur jag har min finaste Pappelino, han är så värdefull för mig.

Mini kom hem efter skolan.
Jag hade gjort ost och broccolisoppa men han valde att äta rester efter dagen innan.
Tänkte just att han skulle göra det valet.
Känner min son ganska så väl.
Jag skrev ledighetsansökan för fredagens begravning och så bokade vi in en tid för utvecklingssamtal.
Det sista samtalet som jag som förälder kan boka in.
I Augusti fyller han 18 år så då får jag inte längre göra sådant.

Så ringde jag min fina väninna Beda.
Det var ett tag sedan vi pratades vid.
Samtalet blev ganska så långt, 1 1/2 timme.
Som vanligt blev det en blandning av skratt och allvar.
Eventuellt kommer hon hit i morgon på sin lunch.
Det vore mycket trevligt tycker jag.
Får se om hon har möjlighet, det beror på hur det går på jobbet.

Idag ska jag väl då bara vara.
Finns ingen energi till annat.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








måndag 13 februari 2017

Ny vecka, nya utmaningar...





Sitter i mitt kök med min kaffemugg och försöker hitta mig själv gömd i all trötthet.
Jag känner mig helt och hållet väck.
Min kropp värker och min hjärna är trög.
Jag har t.o.m huvudvärk.

När klockan ringde för uppstigning ville jag bara slänga den i vägen.
Jag känner mig inte utvilad men det gör jag aldrig när det är dags att kliva ur sängen.
Jag börjar dagen på minus, som vanligt med andra ord.

I dag går jag in på vecka 4 i utredningen.
Konstigt nog är jag kvar men det har varit många dagar borta och många mycket kortare pass då jag gått tidigare eftersom jag inte orkat mer.

Den där ångesten är fullkomligt omöjlig nu.
Min ständiga ledsagare.
Den vilar inte, den gnager sig fast och hotar om katastrofal fara.
Jag önskar att jag slapp den.

Veckans utmaningar då?

  • På Torsdag har jag uppföljning med arbetsterapeuten.
Får höra hur det har gått med Psykologen hon ville att jag skulle träffa.
Det ingår en sån i deras team men det är givetvis lång väntetid att få träffa denna Psykolog.
Hon skulle försöka sätta mig på en snabbare lista eller nåt.


  • På Fredag är det begravning efter min fd. svärfar.
Jag gissar redan nu att det blir en tuff begravning.
Särskilt för mina barn.
I dag ska jag anmäla deltagande till Kyrkan.

Vad gäller egentligen på en begravning, måste man lägga en ros på kistan eller kan man lägga något annat?
Jag tänkte ett litet, fint inramat foto på honom när han var i livets esse, skulle man kunna göra det?
Finns det rätt och fel?

Nu ska jag dricka mer kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









söndag 12 februari 2017

Söndagsmorgon...





Jag grundar som alltid dagen med några muggar nykokt kaffe.
Finns inget bättre sätt att starta dagen på.
Just nu ligger Mini och sover fortfarande, tror jag i alla fall, det är alldeles tyst på hans rum.
Jag sitter med min laptop vid köksbordet som alltid.
Ute är det vitt men det är inte molnigt så det blir nog en solig dag.
Temperaturen visar -8 grader så det är överkomligt även om jag tycker att alla minusgrader är kalla.

I går så klippte sig Mini.
Sen möttes vi upp vid second hand.
Mini skulle titta på en kavaj till begravningen.
Och turligt nog hittade hanen svart kavaj som såg ut som ny för endast ynka 80 riksdaler.
Helt otroligt billigt.
Å Mini blev nöjd.

Sen gick vi på Coop några varv.
Vi köpte varsin dricka.
Så gick vi hemåt i solskenet.
Vädret var härligt men i skuggan blev det kallt.

Mini var hungrig så jag lagade mat direkt vi kom hem.
Jag gjorde currykyckling som vi åt med sallad och libanesiskt bröd.
Det blev jädrans så gott.

Efter maten gick Mini och la sig och somnade.
Själv funderade jag på en siesta men bestämde mig för att låta bli då jag har svårt att slappna av under dagen.
Jag bär en ständig oro och något slags varsel om fullständig katastrof inom mig.
Vet inte varför?
Men jag har så svårt att slappna av dagtid.

När jag la mig på kvällen var jag helt slut på, supertrött.
Men inte kunde jag somna för det.
Låg i timmar och bara snurrade i sängen.
Men någon gång, långt, långt efter midnatt föll jag i sömn.
Och vaknade alldeles för tidigt.
Tänk om jag ändå kunde sova mer, sova längre under nätterna,  vad bra det varit.

Idag ska jag bara småpyssla.
Måste duscha och starta en tvätt.
Så ska jag koka ägg till vår helgfrukost.
Laga middag men där gör jag det enkelt för mig.
Jag tog fram fläskfilégryta med starka korvar ut frysen sent igår kväll och till det serverar jag någon form av pasta, sallad och vitlöksbröd.
Det duger gott som Söndagsmiddag.
Och blir som sagt enkelt för mig.

Så ska jag nog bara försöka vara idag.
Försöka göra det där som är så svårt i dagsläget, att slappna av.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 11 februari 2017

Lördagsmorgon...






Jag har precis ätit helgfrukost med min käraste Mini.
Han ska åka in till byn och klippa sig nu på förmiddagen.
Sen ska vi mötas upp på second hand här i närheten.
Han ska kolla om han hittar en kavaj inför begravningen av farfar som är på Fredag.
Behöver lite mammaassistans.

Gårdagen då.
Jag åkte in till utredningen men väl där vände jag bara om och åkte hem igen.
Det var stängt och låst.
Ringde min mentor, hon var sjuk och hon som skulle vikariera var försenad, skulle inte komma på ytterligare ca 20 minuter eller mer.
Sa att jag egentligen inte tänkt att åka in då jag hade så kraftig ångest och att jag nu inte orkade stå och vänta i kylan.
Hon tyckte det var bäst att jag åkte hem igen.
Så jag gjorde det.

Väl hemma så landade jag på en stol i köket.
Slog på datorn och sen fastnade jag i en serie.
Det var vad jag gjorde resten av dagen tills Mini kom.
Inget vettigt med andra ord.

Till middag blev det köttfärspaj och sallad.
Som jag tagit fram ur frysen.
Alltid behändigt när det finns något färdiglagat, det lönar sig att laga mycket mat och frysa in.
Vi satt och pratade en bra stund efter middagen och sen fångades han in av veckans nyinköpta spel.
Själv häckade jag framför laptopen.
Såg den ena smörjan efter den andra men det spelade ingen roll för jag var liksom inte riktigt närvarande.

Det var skönt att gå till sängs även om det tog lång tid innan jag somnade fast jag var så in i nordens trött.
Idag hade jag svårt att kliva ur sängen.
Sängens värme var så attraktiv och lockande.
Men jag tog mig upp till slut.

Och nu är det en ny dag, en ledig Lördag.

Ha det bäst alla fina!

kramen om!

fredag 10 februari 2017

Kändes inte så bra...





...när jag gick ut från läkarmötet.
Tyvärr kunde inte kuratorn sitta med då hon hamnat i ett akut möte.
Så jag fick sitta själv med en läkare som inte heller egentligen visste vad jag gjorde där.
Just nu så är jag ju inte sjukskriven.
Så har jag ju fasat ut alla "Psyk-tabletter" förutom de jag tar till natten.
Sa att jag just nu inte klarade av/ville börja och äta nya SSRI då jag alltid mår så himla dåligt när jag börjar med tabletter.
Klarar inte av att öka på mitt dåliga mående ytterligare.
Och så om man ser krasst på det så har ingen av alla dessa tabletter jag varit tvungen att äta hjälpt mig det minsta.
Så varför liksom?

Nå det var ju inte bra förstås.
Då kunde dom inte hjälpa mig alls så jag skulle inte bli kallad till ytterligare läkarmöte utan blir tvungen att själv boka tid om det känns nödvändigt.
Sen började hon ifrågasätta mina kvällstabletter, särskilt Imovanen.
Det finns en risk för tillvänjning med dom (vilket jag redan vet) så nu måste jag minst en gång per vecka låta bli att ta den.
Jag skulle ta en annan tablett.
En tablett jag redan provat och som jag vet inte fungerar.
Ja men då får du låta bli att sova den natten då fick jag till svar.

Stesoliden var hon inte lycklig för att skriva ut heller.
Hon tyckte att jag skulle ta den där kvällstabletten som jag vet inte fungerar, den var bra mot ångest oxå.
Suck!
Men såg sen att hon ändå skrev ut stesolid.

Jag fick göra en skattningskarta över mitt mående.
Såg att jag fick höga poäng men hon kommenterade det inte.
Förmodligen för att jag inte ville äta SSRI.

Kuratorn hade ringt när jag satt hos läkaren men det hörde inte jag, jag hade den ju på ljudlös.
Hon hade talat in ett meddelande att hon hoppades att läkaren hade förklarat varför hon inte kunde sitta med i mötet och hade skrivit in det i journalen så läkaren kunde se.
När läkaren hämtade mig så frågade jag om inte kuratorn oxå skulle sitta med.
Läkaren såg ut att INTE veta det alls, gick iväg till sköterskan, kom tillbaka och sa att hon satt fast i ett akut möte.
Så hon kan alltså inte ha läst i journalen...

Kuratorn sa även på meddelandet att hon skulle ringa mig senare under dagen men det gjorde hon inte.

Nåväl, jag gick ner till utredningen, klädde av mig, loggade in mig och gick in i syrummet.
Då började jag gråta.
Min mentor kom bakom mig och höll om mig hårt.
Viskade att jag måste försöka samla hop mig.
Så det gjorde jag.

Hade mötet med arbetsterapeuten.
Samma sak gäller fortfarande.
Orkar jag inte gå dit stannar jag hemma.
Klarar jag inte av att vara kvar när jag väl är där går jag hem.

Efteråt gick jag på Lidl och helghandlade lite.
Tog bussen hem och väl hemma försvann jag.
Har ingen riktig aning om vad jag gjorde resten av dagen.
Minnet är diffust.
Jag mådde inget vidare.
Då blir det lätt så.

Idag provar jag att gå på utredningen men det känns som att jag inte blir där så länge.
Har en kraftfull ångest som håller mig hårt i sitt grepp.
Men jag får i alla fall försöka...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!