tisdag 31 januari 2017

Tisdag...





Tisdagsmorgon och min kaffemugg håller mig sällskap.
Just nu sitter jag ensam men Mini går snart upp och ockuperar badrummet.
Jag har redan sett till att göra det jag ska därinne, lika så bra det då Mini tar god tid på sig med sina morgonbestyr.

I går så var det utredning.
Jag skulle börja med IFK pärmen för att sedan börja sy en tygväska.
Turligt nog blev det aldrig att jag sydde något.
Jag frågade inte och ingen sa att jag skulle skifta till annan övning.
Lär väl åka på det idag då.
Det är inte riktigt min grej att sy.
Tror jag inte sytt något på 10-15 år eller liknande.
Men nåja måste jag så måste jag.

Jag promenerade hem efter utredningen igår.
Fick så besvärligt i knäet jag gjorde illa innan jul.
Nu kändes det på baksidan av knät, i knävecket.
Mycket obehagligt och inte vidare mysigt att gå.
Jag tittade in på Coop och köpte ägg innan jag var hemma.

Väl hemma förberedda jag dagens middag.
Hackade sallad,kokade pasta, kokade ägg, skar ostkuber,  skalade räkor och gjorde en enkel dressing.
Jag blandade inte ihop allt utan serverade i  skålar så man fick ta precis vad man ville.
Det var länge sedan jag gjorde sallad hemma.
Det var riktigt gott och enkelt.
Det enda som tog tid var när jag skalade räkorna, var väldigt dimmig och långt borta i hjärnan då så det tog sin tid.

På kvällen ringde jag Midi, Maxi var hos henne.
Vi pratade om hur dom mår och hur helgen har gått.
Dom hade fått reda på när begravningen för farfar ska vara, tid, datum och kyrka.
En kyrka som jag med lätthet kan ta mig till så det kändes fint.

Jag har sen några dagar burit på en sån besynnerlig, ödesmättad känsla att benen helt plötsligt inte ska bära mig och jag bara ska ramla ihop.
Får inte den känslan att släppa, den är obehaglig att ha.
Det beror väl på allt som hänt, så det blir för mycket inom mig.
Just nu känns utredningen helt fel, den tär som f-n på mig runt allt annat som måste ha min uppmärksamhet men nu är det ju så, bara att gilla läget på något vis, vad kan jag annat göra?

Nu ska jag mentalt börja förbereda mig på att åka iväg och gå utredning och kanske måste sy en tygväska.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 30 januari 2017

Ånyo en Måndag...





Började morgonen med ett stort glas vatten.
Det gör jag alltid.
Sen går jag över till det gudomliga morgonkaffet.
Och så har dagen tagit sin början.

Idag är det Måndag och jag känner mig mer än trött.
Helgen har varit lugn men alldeles för kort.
Känner inte att jag har hunnit återhämta mig som jag borde.
Sen Lördagskvällen så fick jag sällskap av mycket kraftig ångest som varade resten av helgen, en av anledningarna till varför jag inte känner mig utvilad efter ledig helg kanske.

I går kväll ringde jag min fd svärmor och beklagade förlusten av sin livskamrat.
Hon var ganska så samlad.
Berättade händelseförloppet och så pratade vi lite mer runt honom och mina barn.
Mycket tråkigt, mycket tråkigt.

I övrigt så gjorde jag inte så mycket.
Lagade en enkel middag.
Det blev hamburgare med bröd och sallad.
Minis önskemål och jag blev glad då jag slapp anstränga mig.

Utredning i dag då, vecka två.
Känns grymt jobbigt.
Kan inte vara så paralyserad av trötthet på eftermiddagen eftersom jag har Mini här (som jag var under förra veckan).
Måste ju orka laga middag, det skippade jag förra veckan då kraften inte fanns där.
Undrar vad jag ska göra idag?
Hoppas verkligen inte på smideskroken.
Jag slapp ju den i Fredags då mina händer värkte så mycket.
Tja jag får väl se vad jag ska göra.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 29 januari 2017

Söndag...





Jag sitter i mitt kök med mitt morgonkaffe.
Mini har ännu inte vaknat.
Idag blir det som sig bör, en gemensam helgfrukost.
Det är alltid mysigt.

I går följde Mini med mig in till Kvantum.
Jag var tvungen att komplettera Fredagens handling.
Å behövde bärhjälp då jag fick så ont i axlarna av det jag bar hem i Fredags.
Vi mötte upp Midi där och handlade tillsammans.
Det var gemytligt att gå omkring med två av de bästa.
Pratade en del om farfar.

När vi kommit hem och packat upp varorna så diskade Mini undan sen frukosten och jag började med middagen.
Blev så enkelt som hempizza.
Det knackade på dörren och lillebror kom in.
Han hade två papper jag skulle skriva under.
Så fick han även ta pengarna som låg i mammas plånbok.
Han blev kvar ett bra tag och vi pratade runt det som hänt den senaste veckan sen han var ner och träffade mäklaren för värdering av huset.
Han hade fått sälja mammas bil så det var kanoners och så ska Frälsningsarmén på orten ta hand om hela dödsboets inventarier så vi behöver inte tömma huset själv.
De tar även "skräpet" och slänger det.
Dom har två-tre veckor på sig.
Känns jätteskönt tycker jag att lillebror hittade en så bra lösning på tömningen av allt som finns i huset.
Tipset om Frälsningsarmén kom från mäklaren.
Superbra.

Nå lillebror åkte hem till familjen och jag och Mini åt middag.
Jag tog hand om disken.

Mini gick in till sig för att spela och jag tittade på Historieätarna.
Har inte sett den serien tidigare.
Är inne på säsong 2 nu.
Trevligt och lättsamt program.

Jag blev inte uppe så sent utan la mig ganska så tidigt.
Kände mig så in i nordens trött.
Men somnade inte som tänkt.
Låg vaken länge innan sömnen ville sig.

Idag blir en hemmadag.
Ska ingenstans.
Bara ta det lugnt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om! 

lördag 28 januari 2017

Nytt ledsamt dödsbud...





Jag hade precis kommit till utredningen  igår då min mobil ringde.
Det var Maxi.
Hon grät.
Berättade att farfar gått bort tidigare under morgonen.
Det är ju givetvis jättejobbigt för mina barn att förlora sin fina farfar  sådär ganska så plötsligt.
Mycket tråkigt.
Jag gick ut en stund och grät.
Stod i hörnet av huset där ingen kunde se mig.

Vad är det man säger, olyckor kommer alltid tre om tre.
Nu har mamma gått bort, likaså min fd svärfar (inom loppet av knappt två veckor), vem blir den tredje?
Får rakt ont i magen av att tänka så.
Jag hoppas verkligen att det inte händer mina nära och kära något, nu räcker det tycker jag.


Mini kom igår eftermiddag.
Det var mysigt att ha honom hos mig.
Vi åt middag och pratade länge om både farfars och mormors död.
Mini tog det lugnt och sansat.
Och det är ju skönt.
Sen gick vi in till vardagsrummet och tog fram fotoalbumen och letade fram foton på farfar.
Hittade massor av fina foton så det blev en liten promenad längs memory lane.

Midi ringde, ville prata om sin farfar.
Flickorna åkte upp till bårhuset med farmor och farfars söner för att titta på honom en sista gång.
Mini ville inte följa, vilket jag förstår.

Jag hade svårt att somna igen.
Inget ovanligt just för tillfället.
Bara att acceptera att det är lite väl mycket just nu.
Det stör sömnen.
Hjärnan vilar inte.
  
Idag ser jag fram emot en lugn och avkopplande dag.
Behöver vila.
Bara vara.

Och det känns så himla fint att ha Mini här.
Han är ren och pur glädje för mig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 27 januari 2017

Äntligen Fredag...





Skönt att det är Fredag.
Ska göra mina timmar på utredningen och sen är det helg för mig.
Och jag får hem Mini i eftermiddag.
Ska bli härligt även om jag är extremt trött.

Gårdagen var ingen bra dag.
Kom till utredningen och A såg direkt på mig att jag hade en sämre dag.
Tröttheten lyste genom.
Sen fick jag inte sätta mig vid datorn heller utan skulle hålla på med något dom kallar produktion.
Jag skulle göra smideskrokar.
Å det var jobbigt, mer än jobbigt.
Hade svårt att koncentrera mig och så fick jag så bedrövligt ont att hålla på med händerna.
Jag fick höra att jag var för noga och när det gjorde så ont i händerna av att vira denna smidestråd skulle jag slarva.
Men jag är sån att får jag en uppgift så vill jag göra den bra.
Så idag måste jag komma på hur jag gör den slarvig, för jag ska göra två krokar till.
Har fortfarande ont i händerna så det vet i f-n hur det ska gå att sitta med den uppgiften idag med.

Längtar till 10.45 då jag slutar för dagen.
Nästa vecka på Tisdag tror jag ska arbetsterapeuten komma upp och vi ska ha möte.
Jag är rädd för att hon direkt kommer att öka på tiden.
Men jag får väl se.

Efter handlingen ska jag ner på byn och handla innan jag åker hem.
Pratade med Mini igår kväll och fick önskemål av honom.

Väl hemma ska jag ta det lugnt en stund och sen ska jag renbädda Minis säng så den står klar när han kommer.
Middag ska oxå lagas.
Har tagit fram helstekt fläskfilé från frysen.
Ska göra en härlig sallad och sen blir det så enkelt som pommes frites och bea.
Orkar inget mer idag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 26 januari 2017

Både bra och mindre bra dag...





Gårdagen var en ledig dag.
Det var i sig skönt.

Hade ju ringt till psyket och dom ringde upp kl 10.30.
Kuratorn hade inte listat mig för dagen men dom sa att hon var där när jag frågade.
Dom hade inte hört något om att hon fortfarande var hemma.
Så jag knallade ju in till byn och upp på psyket.
När jag kom och skulle anmäla mig i receptionen så säger kvinnan att kuratorn inte är där, hon vabbar fortfarande.
Jag höll på att få ett mindre spel och berättade att jag varit i kontakt med sköterskan och vad hon sagt.
Jag menar, vad håller dom på med.
Ingen gör sitt jobb riktigt.
Och jag fick promenera dit och sen hem helt i onödan.
Jag ångade en hel del på hemvägen.
Kände mig både besviken och irriterad.
Snacka om att slösa bort min tid.

Väl hemma satte jag mig och fortsatte läsa mammas dagböcker.
Jag drack kaffe.
Förstår fortfarande inte henne.
Hon är en svår nöt att knäcka och vilken underlig syn hon haft på alla människor runt omkring.

Sen fixade jag mig i ordning inför kvällens träff med middagsbrudarna.
Jag blev upphämtad och skjutsad till restaurangen där vi mötte upp de andra.
Vi är 5 kvinnfolk.
Menyn var stor så det var svårt att välja.
Vi fick maten och det var jättegott och stämningen var härlig.
Vi satt i timmar och bara pratade.
Helmysigt.
När vi bröt upp var klockan en bra bit efter 20.
Jag fick skjuts hem och gick in.

Då ringde mobilen och det var en gammal väninna, fru V.
En mycket trevlig överraskning.
Vi pratade tills klockan var 22 och då var det dags för mig att gå i sängs.

Så kontentan av den lediga dagen var både bra och mindre bra.

Idag är det dags igen att gå på utredning.
Sitter och dricker kaffe och försöker komma igång men jag måste erkänna att jag känner mig väldigt trött.
Skulle helst av allt vilja lägga mig i sängen igen.
Men se det går ju inte.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 25 januari 2017

Ledig dag...





Skönt att kliva upp i morse och inte behöva åka iväg.
Jag är ledig idag.
Dock har jag samtal efter lunch men har ringt upp till psyket för att få bekräftat att hon jobbar, hon var ju sjuk i Måndags.
Vid 10.30 skulle det ringa från psyket.
Det är högst irriterande att man aldrig nuförtiden får prata med någon direkt.
Hela sjukvården fungerar ju så idag. 

Har haft ett långt samtal med Älskade E.
Hon ringde tidigt i morse men jag hade hunnit kliva ur sängen och satt i köket och drack kaffe.
Ibland finns det mycket att prata om.

I eftermiddag ska middagsbrudarna träffas och äta middag på lokal.
Det var länge sedan vi sågs så det ska bli trevligt.
Lokalen har jag aldrig tidigare ätit på men den har god renommé.
Förväntar mig en glad stund i goda vänners lag.

Har duschat och tvättat håret så nu är jag redo för dagen.
Massor av kaffe har jag pimplat, som det kan bli ibland.

Gårdagen gick men inte mycket mer än så.
Kom hem efter utredningen och var mer eller mindre paralyserad av trötthet.
Det var jobbigt på utredningen.
Mycket folk och alla var så pratig och högljudda att min hjärna stängdes ner, hade så svårt att koncentrera mig.
Stängde dörren in till datarummet men det sprangs hela tiden in för att hämta saker i materialrummet som ligger i anslutning till datarummet.
Tuffare dag än i Måndags.

Hade svårt att somna i går kväll oxå.
Min hjärna saktar inte ner sig och blir stilla så det är svårt att komma till ro och somna.
Men det är som det är.
Det är för mycket nu och då reagerar hjärnan med att spinna fortare, inte i sig oväntat.

Ha det så bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 24 januari 2017

Utredning och beslut rörande mamma...





Sitter med min mugg kaffe och försöker vakna till liv.
Huvudet dundrar och värker.
Jag känner mig inte vidare balanserad.

I går var första dagen på utredningen.
Fick en del lokalinformation, ni vet hur man gör om det börjar brinna osv.
Sen visade det sig att det inte blev något möte med arbetsterapeuten, hon var hemma och vabbade.
Jag fick sätta igång lite lätt vid datorn.
Olika övningar i Word.
Igår var det infoga övningar.
Egentligen inte svårt men ändå krångligt.
Man ska ju läsa instruktioner och det kan knöka till det när hjärnan inte riktigt är med.
Kände mig avtrubbad, som om det inte var jag som satt där och fick ont i ryggen.

Det var skönt att klä på mig ytterkläderna och gå hem.
Jag bestämde mig för att promenera hem.

När jag kom hem hade jag gjort mitt.
Var så trött och färdig.
Satt och häcka på stolen i köket flera timmar innan jag orkade resa mig upp och gå in i sängkammaren.
La mig och tittade på tv resten av dagen.

När jag väl gjorde kväll så hade jag fruktansvärt svårt att somna.
Låg i timmar och vred mig.
Hjärnan spann i 120, kunde inte stilla sig.

Blev inte många timmars sömn i natt och nu sitter jag här igen.
Med min kaffemugg.
Försöker skaka liv i min trötta kropp.
Det känns som om hjärnan farit all världens väg.
Märker när jag skriver detta att den inte är med.

Lillebror ringde igår eftermiddag.
Hade varit hos begravningsbyrån.
Lämnade in uppgifter och fick på det stora hela veta vad som gäller.
Det som ställer till det är mammas hus, det hade varit enklare om hon bott i lägenhet.
Han åker ner i dag eller i morgon, ska träffa någon som ska värdera huset eller nått.
Vi måste sälja det och tyvärr så ligger huset i ett svårsålt område och sen är huset i sig så himla förfallet.
Det blir nog att till slut bara ge bort det.

Arrangemangen kring mammas jordsättning är oxå klara.
Just nu så ligger hon i väntan på en obduktion i en större stad norröver.
Vad som händer efter obduktionen är nu planerad.
Efter obduktionen så skickas hon direkt till krematoriet och sen jordsätts hon i minneslund.
Vi kommer inte att hålla en traditionell begravning för mamma.
Hon var inte särskilt troende, gick inte till kyrkan.
Och det skulle bara vara jag och min bror med och ingen av oss känner att vi behöver en traditionell begravningsakt för att göra ett avslut/avsked med henne.

Först funderade jag på om det skulle vara respektlöst gentemot mamma men finaste Pappelino säger att hans önskemål är detsamma vid sin egen död.
Ingen präst, ingen begravningsakt, kremering och minneslund.
Om vi sen vill samla oss för en egen liten ceremoni är det okej, det väljer vi själva.

När han sa det kändes det som vårat beslut var rätt.
Man är ju ganska styrd traditionellt och det här går ju utanför normala normen.

Vad tycker ni, traditionell begravning eller inte?

Nu ska jag fortsätta dricka kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





måndag 23 januari 2017

Utredning...





Sitter i mitt kök med värmeljusen på bordet tänt.
Det är tidig morgon och alldeles mörkt ute.
Har värmt en mugg kaffe så dagen har startat.

Idag börjar det.
Utredningen om huruvida jag har arbetsförmåga eller ej.
Klockan 09 ska jag vara på I.H det ställe AF lejt för att göra denna utredning.
Jag har ju varit där förut men av andra anledningar.
Då var det rehabilitering nu utredning.

Är jag redo?
Nope, kommer jag nog aldrig bli.
Det känns tufft att börja utsätta mig för detta just nu.
Men det finns inget val och på något sätt lika bra att köra igång med det direkt.
Ska man vänta tills jag mår bättre blir väntan lång.

Kl 10.00 kommer arbetsterapeuten  upp och vi ska ha ett möte.
Det bör väl handla om utredningen och tid och sånt.
Givetvis ska väl min tid hela tiden öka som jag förstått det och det är lite bråttom för AF;s avtal med I.H går ut om ca 5 veckor och vi ska tydligen försöka utnyttja den tiden så väl som möjligt.
Suck!
Stress redan innan jag börjat.

Efter I.H ska jag gå på ICA och sen är planen att promenera hem, får se dock hur jag orkar.
Väl hemma lär inte mycket bli gjort.

Det blir väl som gårdagen då jag var fullkomligt däckat och helt dränerad på energi.
Jag läste inte ens mammas dagböcker.
Orkade helt enkelt inte.
Låg till säng, helt utslagen större delen av dagen.
Sån var dagen men jag har ju såna lite nu och då.

Nu ska jag dricka mer kaffe och se om den här kroppen och hjärnan vill starta upp.
Är inte helt säker...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



söndag 22 januari 2017

Det har gått nästan en vecka...





...sen jag fick beskedet om mammas död.
Det känns fortfarande lika konstigt.
Som om jag fattar men ändå inte.

igår åkte vi ner till huset och jobbade undan lite mer.
På resan ner diskuterade vi hur vi gör med begravning, kremering och såna viktiga saker.
Vi enades, tyckte lika så nu vet vi vad vi vill med det.

Min äldste bror kom förbi.
Han hade en hel massa åsikter.
Ringde en vän som jobbar på en begravningsbyrå så nu fick vi mer kött på benen hur man kan gå tillväga som.
Så på Måndag tar lillebror papperna vi hittat och går in på en begravningsbyrå och låter juristen titta genom och få en blick av hur det ser ut med skulder och så.
Just nu känns det lite oöverkomligt för oss men skönt att ta det beslutet.

När vi åkte därifrån var jag alldeles trött och tung i hjärnan.
Det är en konstig energi i mammas hus, mycket tung och tärande.

Väl hemma igen så värmde jag lite mat och drack kaffe.
Läste mammas dagböcker.
Jag känner mig som ett stort frågetecken och det gör ont att läsa när hon skriver syrliga kommentarer om mig och mina bröder.
Å andra sidan skriver hon syrliga kommentarer om alla hon har runt omkring sig, vänner, grannar, kollegor osv.
Det är inte bara oss hon har den attityden mot.
Men det känns i hjärtat.

Blev väldigt ledsen igår kväll.
Bestämde mig för att göra något annat.
Tittade på play-tv och grät.
La mig tidigt men sömnen ville sig inte.
Såg mamma för mitt inre hela tiden.
Kunde inte få bort bilden jag såg.
Men till slut så somnade jag.
Klockan var väl timmar efter midnatt.

Nu är en ny dag kommen.
Jag ska gå på en liten promenad så jag får lite frisk luft.
Det kan behövas.
Sen får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 21 januari 2017

Tillbaka till mammas hus...





Har precis gjort i ordning perkolatorn.
Kokar kaffe för att jag ska få dagens första mugg samt ta med under våran dagsutflykt till mammas hus.
Tänkte göra några mackor oxå samt ta med matlådan jag gjorde i ordning i går.
Vi åker redan innan 07 så det blir en lång dag.

Pratade med min lillebror igår och han vill köra igång tidigt så vi har tillgång till dagsljus.
Mammas belysning var inte så bra.
Jag gick och la mig tidigt igår så jag skulle känna mig piggare idag.
Hade svårt att somna men det var bra program på Kunskapskanalen så jag led ingen nöd.
Somnade till sist och vaknade innan mobilen skulle ringa.

Som jag skrivit tidigare så känns det obehagligt att gå genom mammas saker, öppna lådor och garderober.
Det känns som att vi egentligen inte har där att göra.
Måste dock ta itu med det oavsett min känsla.
Det måste bli gjort och det är massor att göra.

Det tar ungefär en timme att köra ner till mammas hus härifrån.

I går gick jag bort till närmsta butiken och "helghandla" lite.
Köpte tandkräm och mjölk.
Det var en ynka handling men det var skönt att få lite frisk luft.
Mini kom direkt efter skolan och packade sina saker.
Kramade om honom riktigt innan han gick ut till bilen som väntade på honom.
Det blev tomt.

Jag drack kaffe och läste i mammas dagböcker.
Det känns som om jag inte kan sluta när jag väl började.
Det är intressant och samtidigt väldigt sorgligt.
Det är så mycket med hennes liv och sätt som jag inte förstår.
Och det kommer jag nog aldrig att göra heller.

Så det är vad dagen kommer att handla om.
Mamma!

Jag hoppas det går bra!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 20 januari 2017

Fredag...





Dagarna går och tiden känns evinnerlig.
Kan inte förstå att det bara var i Söndags då jag fick dödsbudet om mamma.
Det känns som det borde vara längre sen.
Hon har inte varit död en vecka ännu.
Å jag sitter här och försöker klura ut vem hon var.
Vem var hon egentligen under alla hårda, kalla ord?

Det är ganska så svårt att skapa en bild av henne utifrån hennes dagböcker trots allt.
Det är mycket som är tvetydigt.
Men bilden av mycken ensamhet kvarstår.
Hon verkade ha svårt att behålla vänner, såg fel i alla andra men aldrig i sig själv.
Fel karlar verkar hon oxå ha träffat,  många med problem med flaskan.
Inget varade, får känslan av att hon drog sig undan allt till slut.

Det känns fortfarande ytterst märkligt och konstigt att tänka tanken att mamma är död.
Nu är hon inte bara avståndstagande, nu är hon borta på riktigt.
Tror att jag fortfarande är lite chockad.
Det har inte landat riktigt inom mig.

Och jag vet fortfarande inte hur jag känner.
Både sorg och tomhet.

Idag växlar Mini boende så jag blir ensam en vecka framöver.
Känns konstigt, tomt liksom.

Och i morgon är det sagt att vi åker till mammas hus, det kan nog bli en mycket lång dag.

Och på Måndag börjar min utredning rörande arbetsförmåga.

Det känns som om det är väl mycket nu.

Kuratorn ringde igår och ville veta vad som hände sista mötet på AF, gick snabbt genom vad som sas och blev bestämt.
Så  bokade vi om min kuratortid så på Onsdag (min lediga dag) ska vi ha samtal.
Det lär jag behöva efter allt som hänt.
Samtalet är öronmärkt, vi ska prata om mammas död.

Ha nu en härlig Fredag alla fina!

Kramen om!

Ps. Just nu orkar jag inte svara på kommentarer jag får men de värmer gott i själen ska ni veta!

torsdag 19 januari 2017

Lite blandad kompott om mamma och annat överhängande...





Natten har varit lite bättre för mig.
Har fått sova lite mer även om jag ännu ej är ikapp de sista nätternas nästan icke-sovande.
Känner mig aningens bättre i skallen även om den fortfarande är grötig.

Livet går sin gilla gång även om det händer omvälvande saker som ett dödsfall, min mammas.
Mini håller på att göra sig i ordning för en ny dag på skolan.
Han har precis ätit frukost.
Jag sitter här som jag vanligen gör om morgnarna och försöker skriva ett inlägg.
I dag ska det tvättas, det är Torsdag.
Ja ni vet, allt rullar på även om min hjärna är turbulent och mitt sinne är uppfyllt av mamma.

Min mamma blev 72 år men själv måste hon ha virrat till sin ålder för de tre sista har och lagt till ett år.
Hon trodde hon var 73 sist när hon fyllde år och det ser likadant födelsedagarna tidigare.
Ett år för mycket.
Mamma var sån som yngre att hon aldrig uppgav sin rätta ålder utan drog bort en Herrans massa år.
Hon ville aldrig kännas vid hur gammal hon egentligen var.
Ålder var något som skrämde henne när hon var yngre.
Nu kanske hon hade kommit sams med sin ålder när hon t.o.m trodde att hon var äldre än hon var.

Arbetsterapeuten ringde i går.
Tiderna nästa vecka blir 9-11.
Mån-Tis och Torsd-Fred.
Med en vilodag på Onsdagen.
Naturligtvis krockade detta med tiden hos kuratorn så jag ringde igår och talade in på telefonsvararen att vi måste boka om tiden.
Hon hörde dock inte av sig igår.

Just nu så ser jag inte fram emot nästa vecka.
Det känns faktiskt dyngjobbigt.
Men det är ju lika så gott att starta upp nu som någonsin.
Ja sa att ska ni vänta tills jag mår bättre får ni vänta ihjäl er.
Man ska alltså undersöka min arbetsförmåga, om det ens finns någon sådan.
Å tack och lov på ett ställe som för mig är bekant.
Jag var ju där innan förra rehabiliteringen men av en annan orsak än nu.
Så jag känner till personalen och lokalerna.
Och det är inte särskilt bökigt för mig att ta mig dit.

Dock känns det som jag har tagit mig vatten över huvudet men det är som det är.

På Lördag ska vi åka ner till mammas hus igen och se över allt och förmodligen fortsätta.
Finaste Pappelino har en eventuell köpare på hennes bil, en bekant som bor där nere som omgående behöver köpa en bil som rullar.
Vi får väl se hur det går?
Jag ser inte heller fram emot att gå omkring i hennes hus och gräva i hennes papper, kolla i skåp osv.
Det känns obehagligt, som om jag gör något jag inte har lov till.
Men vad ska jag göra, det måste bli gjort.

Idag är dock en hemmadag för mig.
Har inga större planer än tvätten som jag redan varit nere och startat.
Jag antar att jag läser lite till i mammas dagbok.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








onsdag 18 januari 2017

Återhämtning, sömn och vila...





Så som bilden visar känner jag mig.
Så trött att jag skulle kunna sova stående.
Men sömnen vill sig inte riktigt än.

Dagen har gått åt till återhämtning och vila.
Jag har t.o.m varit ute på en liten promenad.
Kände att jag behövde frisk luft och det var inte särskilt kallt ute.
Sen har jag bara suttit och läst i mammas dagböcker.
Hade tänkt skriva ett inlägg efter lunch men internet trasslade så jag kom inte ut.
Mini skulle titta på det när han kom hem från skolan och vips så fungerade det igen.

Mammas dagböcker.
Jag läser för att försöka göra mig en bild över hennes liv.
Hitintills så framstår ensamheten tydligt och att det är påfrestande för henne att ha hus.
Det är mycket med huset att göra, skottningen på vintern, gräsklippningen om sommaren.
Sen verkar hon ha haft stora problem med avloppet som hon ständigt oroade sig för.
Och så bilen som hon sköter om så fint.
Sopar av den och startar upp den dagar då hon inte ska någonstans.
Ser till att den håller sig isfri.

Särskilt mycket kontakt med andra ser jag inte att det funnits.
Inte de sista två år som jag läst i alla fall.
Någon enstaka väninna som hon pratar med ibland samt en man som ringer henne någon gång om sänder.
Jag får en stark känsla av ett torftigt liv utan så mycket innehåll förutom tv,n och böckerna hon ständigt läser.
Att läsa böcker är förvisso ett angenämt nöje och där finns många vackra världar att försvinna sig i.

Mathållningen verkar heller inte fungerat sista året.
Hon slutar laga egen mat, går över till färdiga frys-mat-lådor eller så äter hon fil och mackor.
Mamma har väl aldrig varit den som tyckt om att laga mat i och för sig men det känns som att hon ätit väldigt lite under det sista året och bara några dagar i veckan har hon ätit varm mat.

Tankarna och känslorna är stormiga just nu.
Men jag försöker andas så gott jag kan.

Nu ska resterande av dagen ägnas åt fullkomlig vila.
Ska inte läsa mer dagbok idag.

Ha det bäst alla fina och tusen tack för alla omtänksamma kommentarer ni skrivit till mig.

Kramen om!




tisdag 17 januari 2017

Jag känner mig uppriven...





En sån dag mitt i allt jobbigt.
Hade möte på AF idag med deras arbetsterapeut som jobbar utredande.
Det blev bestämt att jag på Måndag ska börja på en plats för att utreda min arbetsförmåga.
Min handläggare var först lite skeptisk och tyckte att vi kanske borde skjuta upp det med tanke på min mammas dör men jag sa emot.
Det kommer alltid vara något och jag kommer aldrig att må riktigt bra så det är väl ändå lika så gott att köra igång direkt.

Vilket bägge tyckte var en bra ide.
Nu såhär massor av timmar efteråt är jag inte helt säker men jag får väl testa och köra på och när det blir för mycket så rasar jag förmodligen....igen!

Har efter jag kom hem läst bakåt i mammas senaste dagbok (hade inte tänkt läsa alls men jag bara drogs till den av någon anledning).
Insåg att hon prenumererade på ortstidningen så den fick jag ringa och säga upp.
Sen så läste jag mig till att hon nyligen lånat böcker på biblioteket så dit fick jag ringa för att höra om hon hade böcker hemma, vilket hon hade.
Nu vet jag de böcker och titlar som ska tillbaka.

När jag läser hennes dagbok får jag en känsla av en stor ensamhet och det gör ont i mig att läsa om den.
Även om den så tydligt är självvald.
Jag känner att jag skulle vilja ta hand om henne, sköta om henne på ett sätt hon nog aldrig varit med om.
Jag gråter ofta och mycket men vet egentligen inte varför men jag tror att jag mest av allt sörjer den mamma hon aldrig var men som jag alltid önskat att hon skulle vara.

Jag trodde inte att detta skulle bli så tungt, så jobbigt som det är.

Sömnen har helt slutat fungera.
När jag lägger mig och blundar ser jag mamma framför mig liggandes på båren.
Det i sig är inte otäckt men jag behöver vila från hennes bild och få sova.
Snälla låt mig sova, en halv natt i alla fall.
Jag går på moln och vet snart inte vad som är verkligt och upplevt eller inte.

Jag känner mig uppriven,
och trasig,
och skör!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Nu känns det otroligt tungt...





I går åkte jag och min lillebror ner till mammas stad.
Första anhalten var polisstationen där vi fick höra rapporten om händelsen samt hämta nyckeln till mammas hus.
Sen Fonus för att få hjälp på bårhuset så att vi kunde se mamma.

Väl på bårhuset så blev det en sån egendomlig upplevelse.
När jag tittade på henne så kände jag inte alls igen henne.
Hon såg så otroligt gammal ut.
Å var mer lik min mormor än sig själv.
Tänk så mycket som hänt utseendemässigt på 15 år eller så.

Jag bröt givetvis ihop.
Tårarna bara rann utmed mina kinder.
Försökte samla mig när vi gick ut därifrån.

Så bar det av till hennes hus och där fanns massor att göra.
Vi jobbade på x antal timmar innan vi åkte hemåt igen.
Det var en sån besynnerlig känsla att gå in i hennes hus jag aldrig tidigare varit i och börja sortera i mammas saker.
Vi letade givetvis efter papper, räkningar, viktiga dokument osv.
Vi hittade inget testamente, inte igår i alla fall.

Vi plockade ihop alla fotoalbum som vi tog med oss samt alla hennes dagböcker.
Nån dag, någon gång ska jag börja titta genom hennes dagböcker.
Kanske få en större hum om henne som människa.
Men inte nu, det är för tidigt.

Jag kom hem på sena kvällen och jisses så slut och trött jag var då.
Det är jag fortfarande.
Allt känns otroligt tungt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 15 januari 2017

Chock och död...





Jag är helchockad!
21.45 ringde det på min dörr.
Jag hade lagt mig och var precis på väg att somna.
Utanför står två poliser.
Jag får riktig panik när dom frågar om jag är Millan och ber att få komma in och sen vill att jag ska sätta mig på en stol i köket.

Inom mig känner jag världens avgrundsvrål byggas upp för jag tror att något hänt någon av mina döttrar.
Tack och lov var det inte så.
Det handlade inte alls om dom utan om min mamma som hittats död på hallgolvet i sitt hus.
Hon hade tydligen ramlat på stan i förra veckan.
Fått hjälp att ta sig hem och inte velat söka läkarhjälp.
Grannarna kom på att dom inte sett henne på åtskilliga dagar och kontaktat polisen.
Ikväll tog dom sig in i huset och där låg hon, död på hallgolvet.

Jag gissar på en stroke eller liknande.
Men om det är så får vi veta efter obduktionen.

Jag är helchockad och vet inte riktigt vad jag ska känna.
Jag hade ju ingen relation med henne.
Det gick ju tyvärr aldrig.
Jag har inte träffat henne sen 2001 på mormors begravning.
Hon har inte velat veta av mig (eller mina bröder).
Och nu är hon död!

Det känns som något gått sönder inombords och samtidigt så känner jag ett okej, jaha liksom.
Jag känner mig ambivalent, vet inte än hur jag ska känna detta som.
Men hon var trots allt min mamma som jag någonstans inom mig alltid älskat även om hon sällan förtjänat det.  

Min mamma blev bara 72 år.
Jag undrar om hon var medveten om att hon höll på att dö när hon låg på golvet i hallen?
Jag undrar vad hon i så fall hann tänka?
Jag undrar om hon tänkte på sina barn eller barnbarn, alla oss som han valde bort i sitt liv?
Men hon kanske aldrig var medveten, det gick kanske med blixtens hastighet.
Jag hoppas på det sista så hon slapp plågas.
Men vem vet?

Det här kommer att ta sitt tag att smälta och det kommer att bli en hel del praktiskt att ordna.
Hon bor/bodde i en annan stad och ägde sitt hus så som sagt det finns en del som måste fixas.  
Skatteverket, begravning, räkningar, försäkringar, tömma huset, sälja huset osv

Det känns ytterst märkligt!

Jag tror inte att det blir mycket till sömn för mig i natt!

Kramen om!

Söndagsfrukost...





...vankas det på en timme ungefär.
Än så länge sover ungdomarna men jag gissar på att dom vaknar på en stund.

Helgen har so far varit perfekt.
Gud så mysigt det är att ha både Mini och Midi här samtidigt.
Det har blivit lite feeling för mig att det känns som innan Midi flyttade hemifrån.
Jag tycker att det är härligt att hon faktiskt kommer hem och sover över ibland.

Denna helg är ledig helg för henne.
Och pojkvännen är med jobbet i annat land.
Så då passar det bra att vara här och umgås.
Och mammahjärtat får bli ännu varmare än när bara Mini är hos mig.

I går efter frukost så åkte dom iväg.
Midi skulle övningsköra med sin far och Mini följde med.
Innan dom kom hem igen handlade dom det som fattades för att vi skulle kunna äta tacos till middag.

Vegetarisk tacos med quornfärs.
Men jössenamn så gott det var.
Jag vet inte om det var för att det var quorn, eller att vi blandade all sallad i samma skål (brukar vanligen servera i olika skålar), eller om det var brödet som var extra gott eller om det var för att vi på Midis önskan hade svamp till, eller om det var för att det var ungdomarnas initiativ så jag slapp laga till det, eller om det helt enkelt var sällskapet.
Jag har ingen riktig aning men det var den godaste tacos jag ätit på år och dar.
Jag njöt av varje liten tugga jag åt.

Givetvis blev vi trötta av att ha ätit så vi tog oss varsin siesta.
Det var så härligt.

Resten av dagen tillbringade jag i köket.
Ungdomarna kom och höll mig sällskap lite nu och då.
Det var en helt igenom gemytlig feeling.

Idag funderar jag på att gå bort till närmsta affären.
Tanken är att jag ska laga till en köttfärspaj till middag men såg nu att jag behöver köpa margarin.
Tänkte höra med Midi om hon stannar till middag eller om hon går hem innan.
Stannar hon måste jag komma på något som hon oxå kan äta.
Såg nu att  det blev quornfärs kvar sen tacosen igår så då kan jag göra paj till henne med.

Allting löser sig.

Nu ska jag ta hand om äggen som kokar på spisen.

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!



lördag 14 januari 2017

Gårdagen...





Jag har glädjen att få rå om två av mina bästa, Mini och Midi i helgen.
Igår kom dom.
Det var så härligt att krama om dom och välkomna dom till bords.
Vi satt och åt länge och pratet sprudlade ur oss.
Det är mys på hög nivå i mitt liv.

Tidigare under dagen så fortsatte jag mitt städande.
Jag tog Minis rum och Gästrummet.
Sen dammtorkade jag Minis rum och vardagsrummet samt resten i köket jag inte gjorde dagen innan.
Det var behövligt.
Jag tog det lite pö om pö så att jag vilade en stund mellan rummen.
Skönt att ha gjort det jag gjorde.

Dock hände det en olycka.
Jag skulle dammtorka en keramiktavla jag har hängande i köket.
Den har lite rundade hörn.
Vet i f-n vad som hände, helt plötsligt så hade jag en synål instucket i lillfingret.
Jisses så ont det gjorde.
Det rakt dånade i öronen.
Fick ta i som bara den för att kunna dra ut nålen ur fingret och då forsade det blod.
Suck, tänk att det alltid ska vara nåt.
Å vad fasiken gjorde en synål på väggen och hur lyckades jag köra in den i fingret?
På det har jag inget svar...

I dag ska mina ungdomar stå för middagsmaten.
Vi ska tydligen äta tacos.
Trevligt initiativ av dem.

Så jag kommer att ha en lång och skön dag utan en massa göranden, inte ens middagsfix.
Jo, jag kom på att jag ska koka ägg och duka fram helgfrukost men det går av sig själv, är inte ansträngande.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!