torsdag 19 oktober 2017

Torsdag...





Synden straffar sig själv sägs det.
Och det kanske är sant.
Vaknade med världens skallebank och grym nackvärk.
Tog jag mig en bläcka igår kanske ni undrar?
Nej, absolut inte, jag fastnade i telefon med min sorgsna vän och tja det blev i runda tal ett 5 timmar långt samtal.
Därav nackvärken.
Varför jag har sån huvudvärk kan jag nog inte förklara.
Det borde inte komma från telefonsamtalet.

Så gårdagen gick.
Jag kom ihåg att stänga av alarmet, hittade den funktionen efter visst letande.
Så jag slapp bli väckt i natt, mycket skönt.
Tv;n krånglade eller egentligen var det Kunskapskanalen som inte hade klar sändning så jag blev tvungen att göra en ny sökning.
Olala vad jag blir trött på mig själv.
Jag framstår emellanåt som en total teknisk okunnig kvinna.
Jag har ju gjort en sån där kanalsökning en gång tidigare.
Å mindes inte alls hur man gjorde.
Det tog sin tid kan jag tillägga.
Till slut efter många om och men fick jag i alla fall till kanaler och lista.
Jag övervann tekniken, 1-0 till mig.

Dagen då?
Funderar om jag ska cykla in till byn och helghandla.
Tror att det får bli i eftermiddag i så fall.
Känn skönt att göra bort det idag så jag slipper i morgon.
Mini kommer då.
Ska bli så mysigt att få rå om honom igen.
Så det blir en bra helg!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 18 oktober 2017

Attans alarm...





I går visade jag ett foto här på ett underbart vackert träd, med färgglad höstskrud men det kan lika gärna se ut som dagens foto, kala träd utan bladverk.
Jag har denna höst haft koll på björken jag ser utanför mitt köksfönster och japp nu är den helt kal, det har hänt under det sista dygnet.
Jag har alltid varit hopplös på att hålla reda på ex hur långt hösten kommit.
Får ofta frågor av Älskade E och då brukar jag vanligen gissa som svar eftersom jag inte har haft en aning (då jag är blind när jag är ute) men denna höst bestämde jag mig för att ha koll på i alla fall ett träd och har följt resan tills löven föll.

Nu börjar den mycket trista tiden då allt bara är kalt, grått, murrigt och mörkt.
I och för sig har inte alla träd fällt sina bladverk än men inom kort så blir det så.
Nog om höstens framfart.

I går var en lugn dag.
Det blev en del sängliggande, även spikmatte-liggande.
Mobilen höll sig tyst.
Min vän i sorg hade en fullspäckad dag så vi pratade inte med varandra.
Det mest spännande var strömavbrottet.
Först så snabbt att inte ens väckarklockan hann med så den behövde jag inte ställa om.
Sen efter några timmar så blev det mörkt.
En god stund.
Letade fram värmeljus och tände dem.
Så varde det ljus som det står i bibeln.
Å efter en stund så kom strömmen tillbaka.
Jag blev tvungen att ställa min väckarklocka vilket inte är en så självklar sak, typ vilka knappar använder man?
Men jag fick till det, trodde jag åtminstone.

Mobilen ringde.
Var en väninna jag inte pratat med på några veckor.
Vi pratade en god stund så klockan blev långt efter läggdags innan vi slutade.
Jag gjorde kväll och la mig.
Såg på Kunskapskanalen som vanligt.
Somnade.

Och vaknade av något som lät men jag kunde först inte klura ut vad det var.
Till slut, när jag vaknade lite mer så förstod jag att det var väckarklockan som pep.
Jag hade tydligen lyckats ställa in larmet i mitt tidigare försök att ställa klockan rätt efter strömavbrottet.
Klockan var 01.01.
Inte bra alls.
Hade så svårt att somna om.
Låg vaken i evigheternas evigheter. 

Dumnöt!
Jag alltså.
Idiotiskt dumt.
Nu måste jag komma ihåg att ställa av det larmet så det inte händer i natt med.

Jag ska strax klä mig och cykla bort till närbutiken.
Vädret ser schysst ut.
Blå himmel, lite sol men bara 2 grader.
Tur jag hittat mina fingervantar.

Övriga dagen är återigen planlös men det är vad jag behöver ha.
Får se om jag orkar vara upprätt hela dagen.
Klarar jag inte det så blir det ryggläge i sängen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






tisdag 17 oktober 2017

Ja men äntligen då...





Tro det eller ej men ingen sköterska ringde om avbokning innan jag cyklade iväg in till byn i går förmiddag.
När jag nästan var inne i byn så ringde mobilen, det var kuratorn som sköt upp samtalet en halvtimme för hon satt i möte och skulle inte hinna upp på Psyket i tid.
Jag blev nådigt störd måste jag säga.
Var fräsigare än jag brukar för jag var liksom redan i byn.
Jag hade ju kunnat stanna kvar hemma en stund längre än måste slå ihjäl tid där jag nu var.
Nå det gick i alla fall och kuratorn hämtade in mig "bara" en kvart försent och inte den lovade halvtimmen.
Samtalet blev bra och jag har en ny tid inbokad nästa vecka.
Känner mig trots allt fortfarande aningen skeptisk till inbokade tider och om dom verkligen blir av den dagen.
Nå jag lär bli varse om det.

När jag gick ner till cykeln så passade jag på att ta lite höstfoton med mobilen.
Det hade dessutom börjat storma ganska så rejält.
Återfärden med cykeln blev skitjobbig.
Det stormade så hårt att jag bitvis blev tvungen att kliva av cykeln och styra den för det gick inte att ta sig fram trampandes.
Fy för den lede vad jag var slut på när jag äntligen kom hem.
Sjönk ner på köksstolen och bara satt en lång stund innan jag fick av mig jackan.
Pust vad det tog på krafter jag inte har.

Resten av dagen tillbringade jag i sängen.
Hade inte ork till annat.

I morse när jag vaknade kände jag mig snurrig och förvirrad.
Hade fullt sjå med att komma på vad det är för dag idag.
Hjärnan fungerar inte vidare bra.
Fick titta på mobilen.
Tisdag den 17 Oktober 2017.
Själv, läs min hjärna var inne på att det var Söndag...

Nu sitter jag här i mitt kära kök.
Håller just på att värma mig en kopp kaffe.
Dagen innehåller inte en endaste vettig grej.
Jag ska bara vara.
Det där jag är så grymt duktig på.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




måndag 16 oktober 2017

Måndag igen...





Ny vecka och ny Måndag.
Helgen är över.
Vädret visar sig från sin molniga sida men det finns chans till sol redan innan lunch.
Så jag antar att molntäcket spricker upp så småningom.
Sol är ju aldrig fel, eller hur?

Idag har jag kuratorsamtal.
Alltid lika spännande att se om dom blir av.
Själv tror jag ingenting förrän jag cyklat till byn och anmält mig i receptionen.
Fast det har ju hänt att jag där fått höra att kuratorn varit sjuk så egentligen är jag väl inte säker förrän hon hämtar in mig.
Jag måste väl vara rak och öppen mot henne och deklarera vad jag känner och tycker rörande denna samtalsterapi som faktiskt inte är.

I går blev det ju som jag trodde, återigen en dag i sängen.
Känner fortfarande av den extrema tröttheten i kroppen men jag får bortse från den och göra det jag måste.
Och jag har inte riktigt än kommit över "feberkänslan".
Men jag ska alltså cykla in till byn under förmiddagen.
Får bita ihop och "orka".

I övrigt har jag en tom vecka.
Har faktiskt ingenting inbokat mer än dagens kuratorsamtal och det känns skönt.
Jag blir ju så stressad inom av en massa tider att passa så jag är glad när jag slipper.

I går var det 9 månader sen jag fick dödsbudet om mamma.
Jag fattar inte vart tiden tar vägen?
Det känns fortfarande märkligt att tänka att mamma inte längre finns.
Periodvis tänker jag väldigt mycket på henne.
Varför vet jag egentligen inte, hon bara "dyker upp" i tankarna.
Jag har ju förlikat mig med att hon är helt borta men det finns fortfarande en tanke om hur det skulle kunnat vara i vår relation som aldrig blev.
Den lilla flickan inom mig som så gärna hade velat ha en mamma som ville vara mamma, inte den mamma hon valde att vara.
Det gör mig fortfarande sorgsen.
Inte förlamande sörjande sorgsen men ändå sorgsen.

Nej nog med melankoli, nu ska jag dricka en kopp kaffe och sen är det dax att göra mig i ordning för cykelturen till byn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




söndag 15 oktober 2017

Sängen är vissa dagar min bästa vän...





Igår blev det en sån där ligga-i-sängen-dag för mig.
Jag hade förvisso startat upp dagen med en cykeltur i regnet tidigt på morgonen men efter jag kommit hem, druckit kaffe, skrivit ett inlägg här, tittat lite på fb så rasade jag ihop.
Inte oväntat direkt.
Det brukar bli så efter en "mammavecka" och med tanke på läkarbesök och kassans godkännande av mitt sjukintyg så blev väl allt mer än vanligt.

Så större delen av dagen tillbringade jag i min säng.
Fråga mig inte vad jag gjorde.
Dagen känns aningen dimmig i minnet.
Förmodligen lyssnade jag på någon föreläsning på kunskapskanalen.
Några stunder försökte jag sätta mig i köket och ha igång laptopen men dom blev inte så långa.
När jag blir "såhär" känns det som om jag har hög feber trots att jag inte har det. 
Kroppen måste ligga ner, det finns ingen kraft och ork att sitta uppe mer än korta stunder.

Särskilt mycket kontakt med omvärlden hade jag inte.
Min finaste Pappelino ringde under förmiddagen och fram emot sena eftermiddagen så chattade jag en stund med Mini och mer än så var det inte.
Nu vill jag sällan "umgås" med folk då min kropp reagerar på detta sättet.
Jag vill helst bara vara själv och återhämta mig.
Återhämtningen tar tid.
Jag känner fortfarande av det i kroppen så risken är stor att jag får ännu en dag i sängen.
Men vad gör väl egentligen det då jag har min ensamvecka.
Ingen Mini här som "tvingar" mig att orka det jag i grund och botten inte orkar men likaledes gör.

Men jag har det inte illa här hemma i min egen säng.
Sådana här dagar är den min bästa vän och finns alltid när jag inte orkar.
Jag har mitt hem, mat för dagen, tak över huvud och värme så jag lider ingen nöd,  och det finns dom som inte ens har det.

Idag är den enkla planen att jag sitter uppe de stunder jag orkar, de andra ligger jag nedbäddad i min säng och det får vara bra som det är.
Att acceptera faktum är alltid enklare än att motarbeta det.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





lördag 14 oktober 2017

Gårdagens solsken och skönt besked...





Det var Fredagen den trettonde igår.
En sån där skeptisk dag för många.
Olyckor i smått och stort.
Skräckfilmer.
Ja man kan nog associera Fredagen den trettonde på olika sätt.
Själv tycker jag det var en toppendag.

Solen sken hela dagen lång.
Bara det räckte.
Jag pratade åtskilliga timmar med min vän i telefonen.
Både tungt och lätt.

Å så kom posten.
Där låg ett brev från f-kassan som gjorde mig väldigt nervös.
Öppnade det.
Och det var från min nya handläggare.
En presentation helt enkelt.
Å jag slipper alltså den handläggare jag tidigare hade som har fått mig att kräkas bara jag hör rösten.
Exakt vad jag velat ska hända men inte vetat hur jag ska gå tillväga som, alltså byta handläggare.

Jag gick ut på kassans sidor och se där, min sjukskrivning är godkänd.
Jag kände mig alldeles rusig av glädje för någonstans inom mig har jag oroat mig att kassan skulle ställa till samma krångel som i somras.
Men inte denna gång.
Känner att jag fattar ingenting.
I Onsdags skickades läkarintyget in så beslutet om godkänt måste ha tagits i Torsdags eftersom jag fick hem brevet igår.
Helt sanslöst otroligt.
It really made my day!

I dag är det dock Lördag och inte alls en solig dag.
Det är mörkt och regnigt.
Har faktiskt varit ute på en liten cykeltur.
Klockan var inte mer än 06 när jag trampade iväg.
Varför?
Kunde inte sova, kände mig konstigt rastlös och behövde en nypa frisk luft.
Cykelturen fick mig att känna mig som om jag cyklade på en annan planet.
Det var fortfarande ganska så mörkt ute så världen såg helt annorlunda ut än det gör i dagsljus.
Jag var helt ensam, inte en bil eller fotgängare var ute.
Det var bara jag som susade runt i regnet.
En lite märklig och förunderlig känsla.

Nu sitter jag i mitt varma ombonade kök.
Har precis slagit upp en mugg kaffe.
Dagen börjar sakta vakna till liv.
Jag är trött som vanligt men har en något go känsla inom.
Den här dagen får bli som den blir.

Godmorgon alla!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





fredag 13 oktober 2017

Ensamvecka...





Mini står i duschen.
Gör sig i ordning för sin dag.
Sista för denna vecka och så har han helg.
Och så växlar han boende.
Dags för veckan hos sin pappa.
Och för mig är det dags för ensamvecka.

Som vanligt känns det som om dagarna flugit sin väg bara för att han varit hos mig.
Som vanligt tycker jag att veckan gått alltför fort.
Men det är som det ska.

I går tvättade jag, som alltid när Mini är här.
Det blev två maskiner.
Tvätten hänger jag i lägenheten.
Har sådana tvättställningar man viker ut.

Jag bakade hastbullar.
Blev helt enkelt sugen på något till kaffet och Mini blev glad när han kom hem från skolan.
Vi åt enkelt till middag.
Jag hittade en big pack med makaronilåda i frysen som jag tog fram.
Till den hackade jag en sallad.
Vips så hade jag en Torsdagsmiddag utan vidare ansträngning.

Efter middagen så cyklade jag bort till närmsta affären och handlade lite så jag klarar mig över helgen.
Det var skönt att göra bort det igår så slipper jag idag.

Jag pratade med min vän som så tragiskt förlorat sin bror.
Datum för begravning är satt.
Måendet är inte det bästa.
Vi har pratat 3-4 gånger per dag sen det hände.
Har sagt att mitt öra finns när hon behöver.
Vi bor ju tyvärr inte i samma stad men telefonen fungerar trots allt mycket bra.
Jag kan föreställa mig hur hon känner och vad hon går genom.
Förlorade ju själv min yngsta bror alldeles för tidigt för över 12 år sedan.
Jag har gjort den resan även om det skiljer lite när det kommer till hur dom dog.
Jag förstår hur jobbigt hon har det nu.
Och jag finns...

Nå dagen då?
Idag blir det inte många knop gjorda.
Jag ska vika ihop tvätten i vardagsrummet.
Och mycket vettigare än det lär det inte bli för mig.
Solen skiner i vart fall.
Och det är inte helt fel alls.
Så jag ska njuta av en planlös dag!

Vad gör ni idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 12 oktober 2017

Efter läkarbesöket...





Ja men då var läkarbesöket gjort.
Det gick bra.
Denna läkare är väldigt professionell, kunnig, duktig, hörsam och bara rent allmänt bra.
Hon hade tittat genom hela min gamla medicinlista och kommit fram till att det finns 3 preparat jag borde försöka.
Så jag ska börja med en ny medicin, får se om den är lika verkningslös som alla andra eller om något kan bli bättre.
Och får se vad biverkningar jag får, har ju alltid fått alla jävla möjliga eländiga biverkningar av alla tabletter jag tidigare provat.
Jag har en spännande tid framför mig.
Vi pratade lite om kuratorns vara eller inte.
Tyvärr är det inte lätt att byta, som jag trodde.
Hon sjukskrev mig i 2 månader, tog det lite försiktigt, pga f-kassan.
Hoppas det går genom men det borde inte va problem för det är ett mycket bra skrivet sjukintyg.

Någon sjukersättning ansåg hon inte att jag skulle söka.
Det är alldeles för tätt sen jag fick avslag.
Så det får jag vänta med ett tag till.

Jag var ganska så trött när jag gick ut därifrån och det var skönt att cykla hemåt.

Mini och jag åt middag.
Vi satt länge och pratade efter maten.
Jag var riktigt dyngtrött.
Och hade gräsligt ont i ryggen.
La mig på hela ryggen för att vila efter maten.
Så kom Mini in efter en liten stund och frågade om jag kunde hjälpa honom med Svenskan.

Jag klev upp och så satte vi oss i köket och gick genom texterna som handlade om dystopier och apokalyps.
Dom har prov idag och ska skriva ett pm.
Akademiskt språk, källhänvisningar och hela raddan som gör det till ett bra pm.
Texterna (ca 8 st) var inte superenkla men vi tog oss genom dem och lyckades ta fram det som var relevant i dem.
Vips hade det försvunnit 2 1/2 timme.

Jag var liksom ännu tröttare efter den sittningen.
Vi fikade och sen kröp jag ner i sängen och gjorde natt.
Gud så himmelskt skönt det var.

Idag blev jag tvungen att ringa Psyket för en korrigering av medicinen läkaren skrev ut igår.
Det visade sig att detta märke hon skrev ut inte inte finns tillgänglig på marknaden. 
Sjuksköterskan skulle prata med läkaren.
Så jag antar att det blir rätt, ska kolla på Apotea senare i em.

Ha det nu bästa alla fina!

Kramen om!


onsdag 11 oktober 2017

Dags för läkarbesök...





Då är dagen inne för läkarbesöket.
Känner en oro i magen, det känns gruvsamt men jag måste gå genom det.
Jag har aldrig gillat läkarbesök och så gammal som jag är nu lär jag inte ändra mig när det kommer till det.
Tycker att det är jobbigt att vända ut och in på mig själv.
Är alltid helt död när jag går ut från ett läkarbesök.
Det tar på alla krafter som inte finns.

Tänker prata lite om kuratorn, vad jag ska ta mig till med henne.
Höra vad läkaren tycker och få reda på möjligheter till eventuellt ett byte.
Sist jag bytte tog det mig ett helt år innan jag fick träffa kuratorn jag har i dag.
Det var lite så att "du har ju fått din chans, skyll dig själv"-tänket.
Å i början fick jag bara prata med en sköterska som inte var särskilt kunnig när det gäller min problematik.
Jag var helt enkelt för svår för henne att klara av utifrån hennes utbildning.
Så ni kanske förstår att jag ändå är tveksam i fråga om att byta kurator.
Vill inte gärna ha samma problematik som förra gången.

I dag har jag sol, wow så trevligt.
Det är fortfarande lite molnigt.
Men att få se solen gör mig varm i hjärtetrakten.
Jag har även hittat mina fingervantar.
Det tog sin tid.
Som jag letat genom hallen där jag har alla höst/vinter grejer.
Vet ni vart jag hittade vantarna?
Jo i botten på min stora väska som jag alltid använder.
Det var det dösäkra, fiffiga stället jag la undan dem på i våras.
Mycket smart Millan, du har ju ett minne som, tja vad vet jag?

Kuratorn ringde nyss.
Jag hade lämnat meddelande tidigare i morse om ett beslut hon har som jag behöver när jag ska träffa läkaren.
Hon skulle lägga brevet i receptionen.
Så bokade hon en ny tid.
Måndag förmiddag.
Se där!

Nu ska jag dricka lite kaffe, ta det lugnt en stund och sen förbereda mig för cykelturen till byn och läkarmötet.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 10 oktober 2017

Tror ni det blev kuratorsamtal...





Näpp det blev inget sådant.
Jag var vid gott mod och säker på att det skulle ske ända tills mobilen ringde 09.40.
En sköterska från Psykiatrin som meddelade att kuratorn var sjuk så samtalet blev avbokat.
Utan att låta arg på rösten (förmodligen rätt uppgivet) sa jag vad jag tyckte om kuratorns frånvaro och att man knappast kan kalla det jag har för samtalsterapi då jag aldrig träffar kuratorn.
Jag kan varken adressera det förflutna eller nuet som jag behöver göra på detta sätt.
Då sa sköterskan att det börjar bli väldigt pinsamt att ständigt ringa samma patienter och avboka samtalstiden.
Å det kan jag förstå.
Det ger ju inte kuratorn nån särskilt bra renommé.

Nåväl, Midi ringde och sa att hon skulle följa med till Maxi.
Vi bestämde vart vi skulle mötas.
Hon ringde Maxi och förberedde henne på att vi kom en timme tidigare.
Jag tog med en stor påse med lingon till dem att stoppa i frysen.
Så fick jag då både se lägenheten (den var jättemysig) samt träffa mannen som fångat min äldsta dotters hjärta.
Vi hade några trevliga timmar tillsammans.
Drack kaffe och fikade gott.
Jag gillade verkligen pojkvännen.
Han tog mig så att säga med storm, var avslappnad, lugn, humoristisk och varmhjärtad.
Jag kan förstå att dottern är förälskad och att förälskelsen är besvarad rådde det ingen tvivel om.
Det var riktigt, riktigt roligt.

Sen gick jag och Midi på affären.
Hon följde med in och när jag var klar satt vi länge på bänken utanför i blåsten och kylan och pratade.
Oxå mysigt.
Så cyklade jag hemåt.
Klockan var över 14.00 när jag klev innanför dörren.

Mini kom med en senare buss.
Vi åt middag och jag kände mig så varm i hjärtat.
Vilken fantastisk dag det blev.
Först träffade jag flickorna och pojkvännen och sen åt jag middag med Mini och det på en och samma dag.
Det var härligt.

Trött var jag dock, det blev mycket socialiserande för mig och det märks ju alltid men det får det vara värt.
Maxi ringde när hon var på väg hem från jobbet.
Ville säga att hon tyckte att det var så trevligt och mysigt att jag hälsade på och så ville hon naturligtvis höra vad jag tyckte om pojkvännen.
Jag sa vad jag kände och hon blev jätteglad.

Så kontentan, en mycket trivsam och givande dag trots att det inte blev något kuratorsamtal.
Det sista irriterar mig fortfarande.
Funderar än en gång om jag verkligen ska fortsätta prata med denna människa?
Jag vet att det kan bli svårt att byta och jag vet oxå att jag skulle tycka att det blir väldigt jobbigt att börja om och öppna upp mot en helt ny människa, så jag vet fasiken inte vad jag ska göra.
Nå jag får se...

Idag är dagen planlös.
Min sorgsna vän ringde tidigt i morse, när jag precis hade lyckats somna om så jag känner mig trött, som vanligt alltså.
Jag tar mig en lugn dag och ser vad som händer.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 9 oktober 2017

Ny vecka...





Då är det ny vecka igen.
Dagens dag är Måndag.
Jag sitter som vanligt i mitt kök.
Väntar på att kaffet ska gå klart.

Idag har jag tid hos kuratorn.
Ännu har ingen ringt och avbokat så samtalet verkar bli av.
Ska göra mig i ordning för cykelturen till byn.
Det regnar inte idag så jag slipper bli blöt, alltid något.

Efter samtalet ska jag hälsa på Maxi.
Vi pratade igår kväll och bestämde en kaffedejt.
Ska bli roligt att se lägenheten.
Vet ej om pojkvännen är hemma eller om han jobbar men det lär jag bli varse om.
Eventuellt skulle Midi dyka upp oxå men hon skulle höra med Maxi om det var okej eller om Maxi vill ha egentid med mig.

På vägen hem blir det en sväng på affären.
Behöver köpa mjölk, bordsmargarin och bröd.
Väl hemma måste jag fundera på middagsmat.
Har ingen som helst aning om vad jag ska laga till men det ger sig väl.

Det blir nog en fin dag, känns det som.

Har pratat med min vän flertalet gånger.
Livet är inte enkelt.
Sorg är tufft och smärtsamt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 8 oktober 2017

Söndagsmorgon...





I går var en skön Lördag.
Mini och jag åt frukost tillsammans.
Alltid mysigt att börja dagen så.
Sen pysslade vi på varsitt håll.
Han spelade.
Jag gjorde annat.

Middagen blev god.
Potatisgratäng, grillad fläskfilé, bea, sallad och svartvinbärsgelé var inte så dumt.
Efter maten blev vi så trött att vi la oss.
Jag låg och tittade på nån föreläsning på Kunskapskanalen.
Hade det bara himla lugnt och behagligt.

Senare på eftermiddagen drack vi kaffe och fikade .
Satt och pratade i köket.
Myste.

Så ringde min mobil.

- Har jag glömt soptunnan i din ryggsäck?
- Öh vadå?
- Har jag glömt soptunnan i din ryggsäck?
- Nu fattar jag ingenting?
- Vem har jag ringt?
- Det är Millan.
- Oj då jag skulle inte ringa dig utan xxxxxxxx.
- Aha.

Det var min fd svärmor som virrade till det.
När x-sonahustrun och den nuvarande sonahustrun står efter varandra i telefonboken kan det lätt bli galet.
Jag fick i alla fall höra senaste nytt om fd svärmor när hon nu hade mig på tråden och allt.
Dagarna går sen hon förlorade sin livskamrat i Januari.
Hon sysselsätter sig på bästa sätt.

Jo förresten om någon undrar så är den där soptunnan hon frågade om, ca 15 cm hög och inköpt på Biltema,  så man får följaktligen plats med den i en ryggsäck.

Ja, så tokigt det kan bli.
Jag fick ett stort leende på läpparna efter samtalet som till en början bara var så weird, trodde fd svärmor blivit riktigt virrig men inte då.
Det var ju i sig ganska så lustigt.

Jag gick och la mig i hygglig tid, var så trött.
Låg och såg på tv.
Var på väg att somna då mobilen ringde.
En gråtande människa på andra sidan tråden.
En vän som precis fått höra att hennes yngre bror tagit livet av sig.
Så otroligt tragiskt.
Å är så ledsen för min väns skull.

Vi pratade ett bra tag.
Jag lovade att hon kunde ringa under natten om hon behövde det.
Sen försökte jag att somna men det gick minsann inte bra.
Låg vaken och snurrade i evigheter innan sömnen äntligen tog vid.

Idag känner jag mig trött.
Men det är Söndag så jag behöver inget göra.
Ska strax ringa min vän och höra hur hon mår och hur natten varit.
Börjar nog med sms ifall hon sover.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





lördag 7 oktober 2017

Lördagsmorgon...





Det var märkligt skönt att få lyckan att se solen skina i går morse även om det bara var för en kortare stund.
Det mulnade till senare och under kvällen så regnade det.
Tänk inte en dag utan detta regnande.
Å jo jag har regn som favoritväder men inte dag ut och dag in.
Idag är åter en mulen dag.
Ingen sol men heller inget regn.
Enligt prognosen börjar regnandet senare ikväll.
Ni ser, regn och regn och åter regn!

Mini kom igår eftermiddag.
Det var så härligt att få krama om honom.
Jag satte igång och gräddade våfflor, vi åt och hade det mysigt.
Jag diskade undan och så drack vi kaffe och åt kardemummabullar.
Och sen blev vi kvar i köket och pratade tills sent på kvällen.
En helmysig Fredagskväll.

Jag kände mig väldigt nöjd inom när jag gjorde kväll och la mig.
Såg några program på Kunskapskanalen.
Somnade och vaknade 01.11.
Trodde det var morgon, blev besviken när jag tittade på väckarklockan och insåg att det var mitt i natten.
Turligt nog somnade jag om till slut.
Efter det vaknade jag ganska ofta men lyckades var gång somna om.
Klev inte upp förrän 08 så jag låg länge.
De sista timmarna var jag dock vaken men för trött för att orka kliva ur sängen och göra morgon.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer.
Det blir en gemensam frukost med Mini.
Jag har tagit fram grillad fläskfilé från frysen.
Till det blir det potatisgratäng, sås, sallad och svartvinbärsgelé.
En helt okej Lördagsmiddag.

I övrigt tar jag dagen som den kommer.
Å njuter av att Mini är hos mig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 6 oktober 2017

En gnutta sol...





Vilken morgon jag fick idag.
Solen sken mellan molnen en bra stund.
Jag blev nästan lite varm och lycklig inombords.
Men så länge varade inte den lyckan.
Nu är det igenmurat igen.

Jag tog mig i kragen igår eftermiddag och cyklade in till byn för att helghandla.
Hade egentligen tänkt vänta tills i morse men det blev inte så.
Innan jag gick ut såg det ut att vara uppehåll men det började regna så fort jag kom mig ut på cykelbanan.
Så jag blev givetvis ganska så blöt.
Det hör till när det regnar.

Jag handlade i alla fall allt som stod på min lista.
Packade cykeln och trampade hemåt.
När jag kom in och skulle packa upp så upptäckte jag att jag hade runt en deciliter diskmedel i botten på trunken.
Jäklar, läkande flaska, inte roligt.
Fick givetvis sanera väskan.
Har man inget att göra så får man se till att det finns att göra.
Höjden av otur liksom.

Hade sen en lugn eftermiddag och kväll.
Gjorde en enkel middag.
Stekt korv och ägg och tomat på en brödskiva.
Sånt kan duga gott och väl när jag är ensam och inte ids laga en riktig middag.

Idag ska jag göra något jag inte gjort på länge.
Jag ska grädda våfflor och servera med sylt och vispad grädde.
Frågade Mini igår om han tyckte att det var okej och jag fick ett rungande ja på den frågan.
Ganska lättsam middag för mig att göra.
Inget komplicerat alls.
Och man borde ju ta fram och vädra våffeljärnet lite nu och då.
Våfflor är en maträtt jag sällan kommer ihåg att göra, likaså pannkakor.
Kan bero på att jag själv inte är så förtjust i det.

Runt 17 tiden i eftermiddag får jag hem Mini.
Dax för mammavecka igen.
Behövligt och härligt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 5 oktober 2017

Maratonsamtal...





Ånyo en grå dag.
Det regnar men inte så häftigt.
Inte som igår.
Jisses så det regnade då.
Jag cyklade bort till närbutiken som inte är så himla långt från mig.
När jag kom fram var jag fullkomligt genomdränkt.
Det rann vatten av hela mig.
Lämnade pölar efter mig i butiken men vad kan man göra.

När jag kom hem blev jag tvungen att byta kläder.
Jag säger då det, det blev ett "friskt" uppvaknande.

I övrigt så blev gårdagen en riktig prata-i-telefon-dag.
Jag hade Älskade E på tråden i runt 4 timmar.
Fråga mig inte hur vi kunde prata så länge men somliga dagar blir det bara så.
Vi avhandlade massor av ämnen, som vi vanligen gör.
Det går från högt till lågt, nästan från skratt till gråt men igår var det inte mycket gråtande mer skrattande.
Vi är ju ganska så virriga bägge två så det är lätt hänt att grodor lämnar munnen, ord förvrängs, tappas bort på ett sätt som leder till skratt.
Å inte tycks det spela någon roll om vi helt plötsligt glömmer bort vad vi pratade om för att någon av oss blir störd av annat så vi tappar fokus.
Nej då är det bara att fortsätta prata om annat.
Det kan ju hända att vi senare kommer på vad det var vi glömde att vi pratade om.
Så lättsamt och enkelt kan ett samtal mellan "småtok" te sig.

Kuratorn ringde mitt uppe i vårt samtal.
Ville klargöra att jag skulle sitta själv hos läkaren samt berättade att en avikelserapport var inskickad angående den där felaktiga medicinen som läkaren från den slutna avdelningen skrev ut till mig som egentligen en annan patient skulle ha samt bokade in en samtalstid.
Det blir på Måndag.
Får se om hon verkligen jobbar då.
Hon kan ju hunnit bli sjuk eller vabba igen, vad vet jag?

När jag väl skulle lägga mig hade jag huvudet fullt av tankar som inte ville lägga sig så det var stört omöjligt att somna fast jag försökte mig på en avslappningsövning för att stilla mitt inre men det funkade inte alls.'
Hjärnan lever sitt eget liv och ger sig ut på spökvandring och annat skit utan att jag vill.
Somnade inte förrän fram emot morgontimmarna.
Så det blev inte så många timmar i natt.
Vaknade kl 07 då jag fick ett sms.

Nåja, det får gå idag ändå.
Skjuter upp helghandlingen till i morgon bitti tror jag.
Känner inte nu att jag har kraft att cykla in till byn för att handla.
Å allt som jag inte orkar göra idag kan göras i morgon.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 4 oktober 2017

Inget nytt under solen...





...för solen har verkligen gått upp i rök.
Inte en endaste gnutta sol på veckor.
Minns faktiskt inte sist jag såg en solstråle.
Det känns länge sedan nu.

Om man ser till att sommaren inte var så bra och så är hösten så här riktigt grå, regnig och tråkig, tja det bäddar sannerligen för känslan att nu f-n går jag i ide och så sover jag tills våren kommer.
Å då slipper jag den hemska, långa, kalla, snöiga vintern.

De flesta pratar om hur mysig hösten är.
Man gottar ner sig inomhus, tänder ljus, ser på tv och film.
Själv ser jag ingen särskild tjusning i det förutom de levande ljusen, jo det är mysigt att tända ljus.
Resten att se hur naturen förändras, går från grönt, till färgglatt för att sen bli naket, kallt och grått, nej inte mycket tjusning där inte.
Det ska vara den korta period då bladverken visar sig i sina vackraste höstskrudar.
Den är förvisso vacker men allt runt omkring.
Det ständiga regnandet, blåsten, kylan, vetskapen om att vintern nalkas med stormsteg nej det ger jag inget för.

Å tv-tittandet.
Jag har svt1, svt2, tv4, tv6, barnkanalen/svt24 och kunskapskanalen i mitt utbud, alltså gratiskanalerna.
Inte så många att ligga och zappa runt.
Ganska så stor skillnad jämfört med förr då jag hade telia digitaltv.
Då hade jag mängder av kanaler men det blev nästan jobbigt många, så svårt att välja kanal och så svårt att bestämma vad jag skulle se på.
Nu har jag inte såna problem längre då mitt kanalutbud minskats drastiskt.
Valde att ta bort alla kanaler för ca 2 1/2 år sedan.
En ren ekonomisk fråga, det blev helt enkelt för dyrt.

Film ser jag sällan.
Ibland har Mini och jag filmhelger.
Då är det mysigt men annars har jag så svårt att koncentrera mig på vad jag tittar på.
Om jag streamar en film via laptopen tar det evigheter för mig att se den med alla pauser jag behöver ta och oftast kommer jag sällan ihåg efteråt vad jag sett.
Förvisso praktiskt, man kan se samma film om och om igen utan att egentligen förstå vad den handlar om, om man nu vill alltså.

Idag regnar det igen.
Men det blåser inte så friskt som det gjort de senaste två dagarna.
Det är grått, grått, grått och björken utanför mitt köksfönster är alldeles gul.
Inom kort kommer den att tappa alla sina blad och bli kal och ful.
Nä hösten är inte min grej, jag känner mig mer deprimerad, mer nedstämd, mer introvert, mer eremitaktig, mer sorgsen och vemodig, mer frusen, mer björnlik än någonsin.
Det lättar inte förrän någonstans vid vårkanten om jag har tur vill säga.
I år blev det aldrig så...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!







tisdag 3 oktober 2017

Höststorm...





Herre min je vad det stormade under gårdagen.
Jag trodde taket skulle lyfta en och annan gång.
Jag gick t.o.m ut på min inglasade altan och kollade att rutorna satt där de skulle vara.
Minns ju hur det var under en storm förra hösten då rutorna blåste ur, en ruta landade nere på husfolkets trappa och en ruta exploderade.
Jag tror i alla fall att det var ifjol men helt säker är jag inte.

Det regnade oxå en hel del.
Idag hotar dom med jättemycket regn om man nu ska tro på meteorologerna.
Tja, jag lär märka hur det blir.
Det stormar fortfarande i alla fall.
Riktigt ruggigt höstoväder.

Tur jag kan hålla mig inomhus.

Gårdagen då, förutom stormen.
Jag kände mig ganska så väck i både kropp och knopp.
Det tar sin tid att återhämta sig från en sån där ångestattack jag hade.
Hade och har fortfarande jävulskt ont i kroppen och ryggen känns fortfarande skinnflådd efter spikmatteliggandet.
Men det är bara att gilla läget och ta det soft.

Dagen är planlös.
Funderar på när kuratorn ska höra av sig och boka ny tid.
Nu är det snart 2 veckor sen förra avbokningen så jag tycker att hon bör höra av sig.
Men hon kanske fortfarande är sjuk, vad vet jag?

Nu ska jag för ovanlighetens skull äta lite frukost.
Är ju som oftast värdelös på det.
Men skam den som ger sig, ibland lyckas även jag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


måndag 2 oktober 2017

Nu är det över för denna gång...





Ett helt dygn tog det innan det började lätta för mig.
Jag avskyr dessa ångestattacker, ångestpåslag, panikattacker eller vad man nu ska kalla dem för.

I går låg jag på spikmattan större delen av dagen.
Dels för den sprängande smärtan i bröstkorgen och ryggen, dels för att det blev lite lättare att andas.
Idag känns ryggen skinnflådd.
Jag har ont på själva huden.
Å då hade jag en ändå en t-shirt på mig under spikmatteliggandet.
Kunde inte ligga med bar hud.

Jag lyckades sova några korta stunder men det blev inte så mycket sömn som jag hade trott/önskat.
I natt har jag sovit desto mer.
Helt otroligt att kroppen för en gångs skull svarar med att försöka sova i kapp sig.
Den brukar ju vara allt annat än försigkommen när det kommer till sömnen.
Visst har jag vaknat flera gånger men jag har somnat om på en gång.
Å det är för mig inte så vanligt förekommande.

Angående det kommande läkarmötet.
Det brister i mycket på Psyket tyvärr.
Efter att jag var inlagd på slutna vårdavdelningen i somras skulle jag rätt omgående få en tid till läkare för uppföljning.
Det hände aldrig.
Dom följer inte sina egna rutiner, förmodligen för att det var sommar och lite personal.

Jag fick inte heller någon kallelse inför ett läkarmöte i slutet av September som sig bör då min sjukskrivning gick ut.
Jag ordnade via min kurator ett läkarmöte i förhoppning att slippa dessa slit- och släng-läkare som det kryllar av utan med den läkare jag hade i somras som la in mig.
Hon håller precis på att avsluta sin ST tjänst och är tidvis inte på Psyket.
Kuratorn högg den första tänkbara tiden till henne då hon faktiskt är på plats och det blev inte förrän den 11.
Denna läkare är riktigt bra, hon är empatisk, lyhörd, duktig, kunnig, hon skriver starka intyg, hon känner mig sen flera år tillbaka då jag i perioder haft henne som läkare på Psyket, hennes ord väger tungt.
Så det är väl lite mitt eget fel att det dröjer innan jag träffar läkaren  eftersom jag bums ville ha henne.

Jag inser att F-kassan kan ställa till strul pga av att det går så lång tid in i Oktober, därav oron inom mig men sen har det ofta hänt att jag fått träffa läkare sent, efter att sjukintyget gått ut och dom skrivit retroaktivt tillbaka.
Det har fungerat förr men frågan är om det gör det idag, jag vet inte.

Det som jag tycker är jobbigt och störande för min inre ro är bara tanken på att jag måste ha kontakt med min handläggare, höra hennes röst och eventuellt hantera trubbel som hon/dom ställer till.
Tanken på denna människa, denna myndighet får det att klökas inom mig.

Nåväl jag håller tummarna för så lite strul som möjligt.

Idag verkar det vara världens storm ute.
Ser inte fram emot min cykeltur som jag måste ta till närmsta affären.
Samtidigt så behöver jag andas in frisk luft.
Ett dygn liggandes i sängen säger mig att det vore bra.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!