onsdag 30 november 2016

För 22 år sedan...






...föddes mitt andra barn och min andra dotter.
Det är så svårt att inse hur snabbt tiden gått.
Hon är vuxen nu med eget boende och har pojkvän.
Hon jobbar, pluggar och reder sig själv.
Hon är kärleksfull, empatisk och god.
Det finns inget ont i denna jänta.

Jag hade haft mycket förvärkar och tänkt varenda gång att nu kanske det börjat.
Som omföderska skulle man kanske veta det men min första förlossning började med  att vattnet gick så det blev ju på ett helt annat vis.

Datumet var satt till den 30 November.
På kvällen ringde en massa folk och frågade om det hänt något men icke, dagen och kvällen hade varit helt lugn.

Klockan 04.30 väcktes jag av en så kraftig och smärtfylld sammandragning att jag direkt tänkte att nu är det dax.
Detta var en helt annan kaliber av värk.
Och mycket riktigt så startade min förlossning där i min sängkammare, tidig morgon den 1 December 1994.
Sa jag att det gjorde ont, jisses så kraftfulla värkarna var.
Efter 05 tiden nån gång så väckte jag min man och viskade att det hade börjat.
Han sprang ur sängen som en skottspole och började virra runt men jag lugnade honom med att vi borde göra oss lite frukost.
Vi satt, han åt, jag smulade mest med mackan för värkarna var så intensiva.

Runt 06 snåret ringde vi finaste Pappelino så att han skulle hämta Maxi.
Jag skulle bums ställa mig i duschen och tvaga min kropp så jag var ren när vi kom upp till förlossningen.
Det var oerhört smärtsamt och jag fattar liksom inte vitsen av det.
Men ren skulle jag tydligen känna mig.

Maken körde fram bilen och så satte jag mig klumpigt i baksätet.
Han körde inte mer än 20 då jag väser att är han tvungen att köra som att han stulit bilen.
I min värld och i en kraftfull värk kändes det som så.

Väl på förlossningen blev vi inskriven.
CTG kurva skulle tas och så blev jag undersökt.
Jag ville ha en epidural men det visade sig att jag var för långt gången så det blev ingen.
Jag var helt öppen.
Så frågade barnmorskan varför jag inte kommit in tidigare.
Va, sa jag, det har ju nyss börjat.

Jag hann vara inne på förlossningen i precis två timmar när jag fick min ljuvliga dotter i min famn, klockan visade 09.09.
Hon var så näpen och söt, herrejistasteligen.
Alldeles perfekt.
Min andra dotter.
Vi var nu fyra i familjen.
Hjärtat svällde inom mig och det kändes som att jag skulle sprängas av lycka.
Jag kände mig överjordisk på något vis.

Förlossningen gick bra och snabbt by the book.
Och här låg hon nu, min fantastiska näpna lilla nya dotter.
Å om livet alltid kunnat kännas som det gjorde då, i det ögonblicket.

Å hon har fortsatt att glädja mig genom åren.
Hon är väldigt speciell.
Hon är ett mellanbarn.
Och mycket underfundig.
Hon är den av mina barn som alltid sagt sanningen även om hon förväntat sig repressalier som givetvis utgick då hon var så modig och sa som det var.
Hon har aldrig ljugit för mig för det klarar hon inte av.
Hon har nästan jämt varit som en öppen bok och hon har alltid kunnat tala med mig, berätta saker även när det känts för tungt för henne.
Hon är en vacker själ, en vacker människa.
Hon är mitt andra barn och min andra dotter.





Idag ska vi fira henne.
Jag blir upphämtad av min finaste Pappelino.
Jag har köpt två Eva Solo glas som hon samlar på.
Å hon ska bjuda på smörgåstårta i sin nya, fina lägenhet.
Å jag ska krama om henne jättelänge.

Sa jag att jag ska krama om henne jättelänge...och hårt!

Grattis min vackra, högt älskade, ljuva solstråle Midi,  på din 22 årsdag!

Mamma!


Egentligen vill jag bara sova...







Tänk om jag som björnen kunde sova dygnet runt.
Det hade jag önskat.
Känner inte för att vara vaken för då måste jag ta itu mitt riktiga skitliv.
För skitliv känns det som i dagsläget.
Inget blir som tänkt eller som jag vill.
Suck!

Har precis skickat ännu ett mejl till min handläggare på AF.
Min kurator har hört av sig till henne och talat in ett meddelande men min handläggare uppfattade inte numret, skulle jag kunna verifiera hennes nummer och mejl, så nu har jag gjort det.
Kuratorn ringde nämligen igår för att boka ny tid då jag fick avboka måndagstiden och då sa hon att hon skulle boka in en ny tid för oss med handläggaren på AF.
Kan ju vara bra om man lämnar ett tydligt meddelande efter sig...fniss.

Dom får väl sätta igång och lösa världsproblemet Millan bäst dom kan.
Har så god lust att säga;

-Blanda inte in mig bara!

Men se det skulle ju inte fungera i praktiken.

Jag får väl se när vi ska träffas.
Själv har jag ånyo en ny tid hos Kuratorn på Måndag.
Någon remiss på provtagning har ännu inte kommit i brevlådan.
Man kan undra vad som tar sån tid?
Det är väl bara att kryssa i alla prover som ska tas och sen skicka iväg det i ett brev.
Kan den biten vara så tidskrävande månntro?
Inte för att jag tänker boka tid för provtagning denna vecka, vill inte riskera benet/knäet viker sig igen i vårt numera vintriga landskap.

I morgon ska jag iväg en sväng men då har jag skjuts så jag behöver inte utsätta knäet för några allvarliga strapatser.
Om vart jag ska i morgon kan ni läsa om i morgondagens inlägg.

NU ska jag föröka ta mig genom denna dag på bästa sätt.
Jag har extremt jobbig ångest, kanske därför jag helst av allt bara vill sova.
Jag är rastlös, för jag vet inte vad som komma skall härefter.
Jo någon form av en utredning och en kraschad Millan...
Men det blir inte just idag.
Vad finns att se fram emot egentligen?
Nu känns allt mörkt, kallt och dystert.
Jag är som IOR, negativ...sorry for that.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





tisdag 29 november 2016

En olycka kommer sällan ensam...





Jag vet fortfarande inte om det var magsjuka  jag hade igår. 
Jag tror jag kräktes tre gånger och that was it liksom.
Det kanske bara var något jag åt i Söndags, vem vet.

Nå jag tog cykeln bort till närbutiken precis när den öppnade och det inte var någon där, behövde köpa cigg.
Cyklade hem igen och klev av cykeln och styrde den nerför slänten och vad händer?
Hela högerbenet viker sig och knät (som jag sträckte i Fredags) hamnade i en ytterst konstig vinkel.
Jag kunde knappt ta mig framåt.
Fick i alla fall lov att ställa in cykeln i förrådet och sen försöka ta mig inomhus.
Lätt var det inte.
Knäet värkte något rent bedrövligt.
När jag kom in så letade jag fram ett stödförband för att dra över knäet.
Beda var så snäll och köpte värktabletter till mig och kom med dom på sin lunch.
Lite bättre blev det men f-n så ont det gör.

Inte nog med det.
Jag haltade ut och hämtade posten under sena eftermiddagen och vad  hittar jag där.
Jo ett brev från försäkringskassan där det står att dom inte tänker ge mig sjukpenning  f.o.m den 2/11 t.o.m den 31/12.
Dom relaterar till den medicinske utredningen som gjordes och än en gång läser jag;

"Försäkringskassan gör den samlade bedömningen att det medicinska underlaget inte motsäger att du har förmåga att arbeta i mindre fysiskt belastande arbeten utan krav på hög kognitiv förmåga. Sådana arbeten är normalt förekommande på arbetsmarknaden".

Tidigare i brevet så står att läsa, det mesta som finns i läkarutlåtandet varför jag inte kan arbeta så som starka suicidala tankar, knappt tre timmars sömn per natt, kraftiga ångestattacker, daglig ångest, koncentrationssvårigheter, svårt att sköta om mig själv samt genomföra dagliga rutiner, lättstressad, kan bli sängliggande i dagar efter att ha engagerat mig i sociala sammanhang osv.

Dom erbjuder att ordna ett möte med Arbetsförmedlingen för att jag ska få veta hur dom kan stötta mig.

Detta är rent ut sagt skrattretande.
Ska jag måste ta livet av mig för att få dom att förstå att jag mår för dåligt för att kunna arbeta.
Så handgripligt ska jag väl ändå inte behöva gå tillväga.
Å något nytt sjukskrivningsärende blev det tydligen inte.
Det var alltså INTE som två olika personer på F-kassan sagt till mig.

Gårkvällen var inte trevlig.
Förutom knädjävulen så sköljde än en gång en våg av oro och ångest över mig.
Dagen var liksom förstörd, så förstörd den bara kunde bli. 

Idag känns det inte så mycket bättre.
Skrev ett mejl igår till min handläggare på AF, får se om hon svarar.
Så bollen ligger nu helt och enbart hos AF.
Det lär bli utredning och dom kommer att knäcka mig.
Vem ska sopa ihop bitarna av mig när jag ånyo kraschar?
Jag känner att jag inte orkar ännu en gång.
Det är inte mänskligt att behöva utsättas för sånt här.

Vet inte ens varför jag ska gå kvar på Psyket.
Dom kan ju följaktligen inte hjälpa mig heller och mer medicin tänker jag inte äta, så det så!

Å nu blev det ett gnälligt inlägg igen men vad gör man när livet håller på att rasa samman igen?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Det har snöat av attan så nu är det vinter ute igen...blää!








måndag 28 november 2016

Osäker...



Tände första ljuset igår.


Om jag vaknar och måste springa på toaletten för att kräkas är man då i riskzonen för magsjuka?
Eller är bara kroppen allmänt jäklig?
Jag känner mig inte riktigt illamående men jag är ju duktig på att förtränga det jag inte tycker om.
Å kräkas är ett av de värsta jag vet att göra.
Det är bara att hålla tummarna för att det inte händer igen.

Magsjuka eller vinterkräksjukan kan jag gott vara utan, så det så!

Gårdagen då blev en ganska så lugn historia.
Jag gjorde inte nämnvärt mycket alls.
Kroppen fortsatte värka infernaliskt mycket, det gör den idag med.

Jag letade reda på en filmsida på nätet och tittade på "Bridget Jones" senaste film och så tittade jag på "En man som heter Ove". 
Jag är ju ganska så sävlig när det kommer till filmer.
Jag tycker exempelvis inte om att gå på bio.
På bio kan jag inte pausa filmen och det är oftast för många människor som sitter och trängs så jag finner inte det roligt.
Så ska jag se film så gör jag det hemmavid.
Då kan jag pausa för att göra annat och se när jag vill.
Det passar mig bättre.

Nå bägge filmerna var klart sevärda.
Jag grät en skvätt i slutet av Ove.
Funderade sen om jag skulle se ännu en film men kom fram till att jag blev tvungen att smälta Ove först.
Idag kanske det blir en ny film om  jag finner något som intresserar mig.
Funderar på "Gravity" med Sandra Bullock och George Clooney.
Men jag får se om jag har filmlust idag eller inte.

I går tog jag fram mina nya akrylfärger som jag äntligen köpte åt mig själv i Fredags.
Har kommit fram att jag måste unna mig ett och annat framöver, unna mig sånt som kan få mig att må bra även om det bara är under korta ögonblick.
Jag har saknat att måla, den saken är sann.
Förra helgen när jag tog fram allt så upptäckte jag att alla färgtuber hade torkat ihop och inte så konstigt då jag köpte dom 2012.
Så i går tog jag fram färg och duk.
Håller på att måla över ett gammalt alster så just nu är den mest bara färgrik.
Har ingen aning om vad det kommer att bli.
Den får mig att tänka på en påfågel med vingarna utbredda just för tillfället.
Men jag får se.

Det var skönt att sitta med färgerna och dutta lite här och där utan plan eller mål.
Ska ta fram blocket jag fick på den Vedic Art kurs jag fick gå 2012.
Det finns en avslappningsövning som är bra att göra innan man går över till att måla.
För att stressa ner sig själv, få ur sig ett mående och vara liksom blankställd när färgerna tas fram.
Jag kände lite av igår en viss frustration att det inte föreställde något så det vill jag ta ur mig.
Bara för att så målade jag en liten vallmo, så det föreställde i alla fall något.

Jag har ju varit mycket sån att allt ska föreställa något och vara vackert, perfekt.
Har egentligen lärt mig att det behöver inte vara så.
Jag målar bättre utan krav på mig själv.
Jag tror jag ska läsa genom Principerna för Vedic Art oxå för att komma in i rätt mood.

Jag får se om jag tar fram duk och färger idag med.
Det beror huruvida det är magsjuka eller inte.
Har jag magsjuka är jag väl strängeligen upptagen med att hänga ner i toaletten, men jag hoppas på det bästa.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




söndag 27 november 2016

Gårdagen...





Min Lördagsmiddag var supergod i alla sin enkelhet.
Torskrygg i ugnen med hollandaisesås, kokt potatis och gröna ärtor.
Jag njöt av varenda tugga.

Efter maten blev jag tvungen att lägga omkull mig.
Blev så himla trött av maten.
Somnade och sov runt 1 1/2 timme.
Vad är det som händer liksom?
Jag brukar ju ha besvär med att somna...

Beda hörde av sig fram emot kvällningen och frågade om hon kunde titta in.
Jag skrev att jag skulle starta perkolatorn och att hon var välkommen.
Det var helmysigt att få helgbesök, hör ju inte till vanligheten då de flesta med sambo/make/särbo/familj/barn brukar vara upptagna med sitt.

Förutom kaffe med pepparkaka bjöd jag på detta;





Ett gott alkoholfritt mousserande vin.





Det var helt klart både drickvänligt och gott.


Beda stannade ganska så länge så det var tur att jag sov min siesta annars hade jag nog inte orkat att timmen blev sen.
Men Lördagskvällen blev trivsam och gemytlig.

Tidigare på dagen så tog jag itu med biblioteket, bytte gardiner (har fönster på två väggar där) och satte upp en adventsstake i ett av fönstren.

Så bytte jag gardiner i gästrummet och satte upp en adventsstake där med.
Nu har jag advent i alla fönster utom mitt eget och där inne struntar jag i advent.
Har sällan tänt där mer än lampan jag har stående på mitt nattduksbord.

Jag tog fram plankorna jag fick en Morsdag eller födelsedag för något år sedan.
Har inte bränt av dem, de har legat i förpackningen obruten.
Så jag oljade in dem och körde dom i ugnen på 200 grader ett par gånger så nu har dom fin färg och går att använda närhelst jag önskar.
Så kära Mini, det blir plankstek framöver, har t.o.m ryggbiff i frysen  så vid passande tillfälle ska vi äta gott.

Så kontentan är att jag har haft två intensiva dagar med massor av göranden och trevligheter som avslutning.

Min kropp skriker i ren protest över allt jag hunnit gjort, det är en värk som sällan skådat denna värld.
Tyvärr har jag inga bra tabletter så jag får genomlida detta tills kroppen ger med sig.

Idag ska det första ljuset tändas nu när advent är här.
Välkommen advent!

Ha en skön och stämningsfull första advent alla fina!

Kramen om!


lördag 26 november 2016

Lördag, helg och VILA...





Mitt kök


Fönstret i Minis rum


Stora fönstret i vardagsrummet.


Den livsviktiga adventskalendern, där spelar åldern ingen roll, den ska hänga framme, fylld med godis.


Då är vi inne på helg igen.
Idag ska jag inte göra något särskilt mer än kanske byta gardiner och göra advent i biblioteket.
Resten gjorde jag igår kväll efter min dag på byn.

Mycket riktigt så kan jag knappt gå idag.
Hela min kropp skriker av värk.
Höst irriterande men väntat.

Fotona jag visar er idag är inte världens bästa.
Min mobil fotar bättre i dagsljus än när det är lite dunkelt.

Skickade ett foto till Mini igår så han fick se sitt fönster och han blev jättenöjd.
Advent men stilrent och inte en massa larv.
Sånt är viktigt för min kära son.
Det ska passa hans personlighet.

För 5 år sedan brydde han sig inte om hur det såg ut.
Han var nöjd med hur jag ställde i ordning på hans rum.
Huvudsaken var att han fick mycket pynt och att han fick ställa i ordning tomtelandskapet vi alltid gjorde och som stod på hans rum.
Skulle jag fråga om tomtelandskapet nu så skulle han ge mig en blick som sa att jag var galen.
Det händer en del med åren.

Jag tycker att det är roligt att han har sin smak som han vill förmedla. 
Han har sina "egna" sängkläder som passar hans smak och så som sagt så är han bestäm hur hans gardiner ska se ut.
Nu köpte jag dessa nya och han var hellycklig för det.
Jag tycker om att göra honom glad och att han trivs med sitt rum.

Idag blir det som sagt en näst intill lugn dag.
Jag måste komma sams med värken i kroppen.
Spänner jag mig blir den värre.
Har provat att ta tabletter så får se om det lättar.

I går kväll så ringde min kära morbror.
Det var ganska så länge sen vi pratade sist.
Jag har inte varit så pratig de sista månaderna.
Nå anyway så hade vi ett trevligt samtal.
Han är en härlig man och det är roligt att ha den kontakten då jag inte har det med min sk. mamma.
Han är fortfarande lite bedrövad över att jag lever singel och inte intresserar mig för att träffa en ny man.
Har förklarat åtskilliga gånger att jag inte befinner mig i rätt läge för det men int' hjälp de.
Han tjatar på om det varje gång vi pratar...heh
Dock inte på ett jobbigt sätt.
Och jag har min bestämda åsikt, vilket han mycket väl har märkt av

Efter vi pratat klart så nattade jag mig.
Å det var himmelskt skönt att lägga ner kroppen i sängen.
Låg och tittade på tv och vips så minns jag inget mer.
Har sovit hela natten.
Det minns jag inte när jag gjorde sist.
Tack för att sömntabletterna jag tog ut igår i alla fall fungerade en natt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 25 november 2016

Mer än slut på...









Nu är det kväll och snart så kan jag med gott mod krypa ner i sängen för att förhoppningsvis sova.

Hur mås det då?
Tja ni, jag är helt urblåst och totalt slut som människa.
Dagen har varit tuff.
Och pengar har rullat.

Först en riktig storhandling.
Taxichauffören såg helt paff ut att någon människa kunde handla så mycket.
Jag förklarade att detta är en riktig storhandling.
Jag kommer inte att behöva handla på månader om jag bortser från färskvaror och lite till julafton.

Det tog mig två timmar att handla.
Då räknar jag in tiden på Lidl.
Tack och lov så blev det ingen avstämning då jag handlade med självskanner.
Hade varit typiskt om jag hade blivit tvungen att packa upp alla kassar för att sen packa ner dom igen.

Jag var redigt trött då jag satte mig i taxin.
Chauffören frågade om adressen och jag bara sa en adress.
Blev lite virrig och frågade vad jag sa för adress.
Chauffören upprepade vad jag sagt.
Hm...på den adressen var det mer än 17 år sedan jag bodde.
Så efter lite tankemöda så fick jag uppge rätt adress.

Väl hemma så blev det att packa upp och packa in varorna.
Försökte fota men det gick inte att få med allt.
Bara att packa upp och packa in allt tog strax över en timme.
Jag blev tvungen att organisera om lite för att få plats med allt jag handlat.

Det känns skönt att ha gjort det.
Nu blir det lugna gatan när det kommer till matbutiker för mig.

Nåväl, åkte in till byn ånyo runt lunchtid.
Var först på Hälsocentralen och fick min p-spruta.
Sen tog jag affärerna i tur och ordning.
Betade av efter min lista.   
En julklapp fanns inte så den beställde jag, får meddelande om när den kommit via sms.
Resten fanns.
Känner mig kanonnöjd.

Hade även turen att träffa Midi en snabbis medans jag väntade på bussen.
Alltid roligt att stypa på nån av ungdomarna mina på byn.

Hemma gång nummer två prickade jag in precis när Mini kom hem för att hämta sina saker.
Det var mysigt att hinna träffa honom en kort stund innan pappaveckan.

I kväll har jag tagit itu med att göra advent.
Har gjort fint på Minis rum, i vardagsrummet och i köket.

Nu längtar jag till sängen.
Har sån värk i kroppen att jag knappt kan röra mig.
Tror jag kommer att ha svårt att gå när jag vaknar i morgon bitti.
Men det är morgondagens bekymmer.

Nu ska jag natta mig.

Sussa sött alla fina!

Kramen om!

Hektisk dag under uppsegling...





Ny dag och jag har massor att göra.

Jag börjar med att bussa in till byn och storhandla.
Först blir det Lidl och sen Kvantum.
Har gjort i ordning min handlingslista så det är bara att pricka för eftersom.
Då det blir en stor handling idag tar jag taxi hem.

Väl hemma blir det att packa upp och ställa in matvarorna där de hör hemma.
Sen hinner jag möjligen ta mig en lugn stund innan det är dax för en bytripp till.

Jag har tid på HC för p-spruta efter lunch.
Efter det ska jag gå ner till byn och göra mina ärenden.
Först blir det apoteket och plocka ut nattmedicin.
Sen Bodyshop och köpa en parfym.
Så Claes Olsson, där jag ska köpa  adventssaker, julklappar samt en stavmixer och akrylfärg till mig själv.
Å sist blir det Hemtex där jag ska köpa nya gardiner till Minis rum.

När jag handlat klart så blir det buss hem.

Å när jag kommer hem denna andra gång är jag säker på att jag kommer att vara väldigt trött.
Så det blir en hektisk dag för mig.

Hur ser eran dag ut?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




torsdag 24 november 2016

Sol och lite annat...





Tänka sig att idag ser jag solen lite grann.
Den har inte visat sig på länge nu.
Det har bara varit grått, tråkigt och regnigt.
Å så sol idag då, wow!

Jag har precis varit nere i källaren och startat tvättmaskinen.
Dax för veckans tvätt.
Nuförtiden så har jag inte så mycket tvätt.
Eftersom jag bara har Mini varannan vecka så blir inte tvättkorgen så full.
Å eftersom jag inte arbetar så går det inte så mycket kläder för mig per vecka.
Går mest omkring i min hemmastass och så något ombyte gå-bort-kläder.
Himla lättsamt är det.
Givetvis blir det mer tvätt då jag exempelvis renbäddar men aldrig mer än två maskiner per vecka, oftare bara en.

Det är ganska så stor skillnad om jag jämför när vi var en familj på fem personer.
När jag levde i äktenskap alltså.
Då kändes det som att tvätten ALDRIG tog slut.
Det var ett riktigt evighetsgöra.
Tack och lov är det inte så längre.

Igår satt Mini och jag och hängde i köket under kvällen.
Vi tog en fika och så blev det adventsprat.
Vad jag har att ta fram, vad han är intresserad av att ha  på sitt rum, vad jag ska köpa nytt i år osv.
Vi kom fram till att jag ska köpa lite nya adventsstakar/stjärnor.
Mini såg ut det hann tyckte var snyggt.
Å så ska jag köpa nya gardiner till hans rum.
Nope han ville inte ha röda, han vill ha svarta.
Och det passar in i hans rum, så det blir bra.

Efter adventspratet så gick vi över till skolprat.
Vi diskuterade en uppgift som dom håller på med i skolans kurs entreprenörskap.
Dom ska starta upp ett företag, han och en klasskamrat.
Så han gick genom arbetsplanen med mig.
Ville höra vad jag tyckte om formuleringar i texten osv.
Vi kollade upp visitkort som ska tryckas.
Det ska ju alltså vara på riktigt men dom behöver inte känna sig pressad att sälja något.
Jag är inte riktigt haj på vad det egentligen innebär.
Vet att skolan står för kostnader i alla fall.

Klockan blev ganska så sen.
Jag hade för länge sen gjort mig i ordning för sänggående då Mini tittade på mig och säger;

-Håller jag dig uppe för länge nu mamma?

Tja vad säger man;

- Egentligen är det så men det gör inget.

När jag väl la mig så hade jag gått in i 103;e andningen så det blev ingen sömn för mig.
Låg och bläddrade i veckotidningar till morgonkvisten nån gång.
Somnade och sov 2 1/2 timme.
Och ja, that's it liksom.

Så dagen har inga planer förutom tvätten.
I morgon blir det desto mer hektiskt.
Men just nu är i morgon en helt annan dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






onsdag 23 november 2016

Onsdag...





Sitter i köket på min speciella laptop plats.
Vid köksbordet närmast fönstret.
Där trivs jag bra.
Bredvid elementet så jag får lite värme i mig och vid fönstret så att jag kan titta ut.
Ute är det murrigt grått.
Det är ungefär 4 plusgrader.

Å så har jag det livsviktiga kaffe bredvid mig.
Aromen som sprider sig i köket är ljuvlig att inhalera.
Det är ett fint tecken på att denna nya dag har startat upp.

Idag har jag inget på agendan.
Känner mig fortfarande gruvligt trött efter Måndagens möten.
Trots att jag inte gjorde annat än vilade igår med.
Jo jag lagade en enkel middag, korvstroganoff och spagetti. 
Inte så märkvärdigt besvärlig mat.

Min finaste Pappelino tittade tittade in en snabbis.
Han hade två tunga kassar med veckoblaskor åt mig.
Det var superbra då de förra ligger i återvinningen nu.
När han kom in genom dörren var han synnerligen och märkbart andfådd.
Och det märks även på rösten att han inte är okej.
Rösten saknar den styrka som den brukar ha.

Han hade fått datum för hjärtröntgen till den första större staden.
Två dagar innan julafton ska han ner dit.
Det gick snabbt, det tyckte även Pappelino.
Han har kanske fått någon slags förtur, det klassas kanske allvarligt, vilket jag tycker att det är men med sjukvården och väntetider så vet man ju inte hur det blir.

Det är bra att han fått tiden så per omgående som vården kan erbjuda.

Det var härligt att träffa finaste Pappelino och prata bort en stund.
Å det känns skönt att det börjat rulla på för honom så att han till slut blir frisk.

Ser att blogger gjort om inuti, där jag har tillgång till mina inlägg, kommentarer, statistik (kommer inte på vad det kan tänkas heta) osv,  har funderat på vart ex knappen för att gå till min blogg försvunnit.
Nu finns den igen.
Mycket bra!

Ha nu det bäst alla fina!

Kramen om!


tisdag 22 november 2016

Dagen efter mötena...





Vädret är grått och tråkigt idag igen men det regnar i alla fall inte som det gjorde igår.
Igår regnade det jättemycket.
Jag blev tvungen att ta med mitt paraply då jag skulle in till byn.

Som jag skrev i gårdagens inlägg så hade jag en del möten, kurator, läkare och handläggare på AF.
Samtalet hos kuratorn gick bort då hon inte hann till den tiden.
Men hon skulle sitta med på de övriga mötena.
Å det gjorde hon oxå.

Jag fick vänta en del över tiden innan jag fick komma in till läkaren.
Sånt tycker jag alltid är tråkigt men jag hade min kurator att roa mig med.
Hon hade varit tvungen att åka in till optikern med ett barn som inte såg vidare bra.
Det drog ut på tiden så det var därför hon inte hann med vår bokade tid.
Man kan inte vara på två ställen samtidigt, eller hur?

Nå läkaren kom till slut och det var en något ovanlig och udda läkare som älskade sin egen röst.
Hon var duktig men jag känner att hon inte var så särskilt läkarlik då hon förvisso ställde frågor till mig men sen innan jag hunnit svara riktigt så tog hon över.
De flesta läkare jag träffat brukar inte vara så språksamma, dom brukar lyssna mer än prata.
Å denna läkare hade åsikter om precis allt.

Det som var bra var att hon diskuterade sjukersättning och hur det går till att ansöka.
De flesta läkare bara drar det i förbifarten, tänker förmodligen att detta behöver jag inte engagera mig i då jag bara är här kort tid och inte kommer att träffa patienten igen.
Så var inte denna läkare.
Men som sagt hon gillade att höra sin egen röst.

Jag fick sömntabletter utskrivna, ska lösa ut dem på Fredag då jag får lön.
Och så ska jag ner till Hälsocentralen och ta prover efter att jag fått hem remissen.
Ni vet en sån där grundlig genomgång av alla möjliga tester.
Sköldkörteln, B12, D-vitamin, Järn osv.
Och när jag väl ska ta dessa prover så tar dom alkoholprov samtidigt.
I fall jag nu mot förmodan har ett missbruk som inte upptäckts.
Alkoholmissbruk alltså.
Vilket jag inte har men man får underkasta sig dessa provtagningar någon gång om sänder när man har med Psyket att göra.

Det tog 1 1/2 timme inne hos denna läkare, vilket i sig innebar att det inte blev så lång väntetid innan mitt sista möte med handläggaren på AF.

Den handläggaren blev helt förvirrad då jag hade kuratorn med mig.
Det kändes lite underligt att det fick hennes balans rubbad.
Det kan ju inte vara så ovanligt att man har med sig en stödperson.

Mötet gick i alla fall bra.
Hon ville avvakta med vad som tänkas ska göras med mig till jag får besked om min ansökan om sjukpenning f.o.m den 2 November godtas.
Gör den inte det så går vi vidare med vad hon nu kan tänkas ha för förslag till mig.
Fram till dess har jag fått några uppgifter jag ska göra/ta reda på.
Och så fick hon lite intyg jag hade med mig, sjukskrivning, f-kassans beslut om att dra in sjukpenningen i September, Den försäkringsmedicinska underlaget osv.

Tröttheten var märkbar.
Jag har märkt att jag blir ganska så slamsig när jag är trött.
Säger lite konstiga saker osv.
Tycker jag själv i alla fall.

När hon kommer för att hämta mig så frågar hon om jag är Millan, jag pekar på min kurator och säger att det är hon som behöver hjälp och jag som är stöd.
Men du, ni skulle sett hennes min.
Ren och skär förvirring.
Fick ju givetvis förklara mig...heh

Och när vi gick till rummet med handläggaren.
Hon är märkbart förvirrad över att kuratorn är med och jag säger;

- Hon är med för att jag är rädd för människor.

Hon ser ännu mer förvirrad ut och då säger jag;

-Nej, skämt och sido, hon är med för att minnas vad vi pratar om eftersom jag inte kommer att göra det.

Och så hoppade en och annan besynnerlig groda ur min mun genom samtalet.
Jag ska nog vara TYST när jag är så övertrött...tror jag!

Hur agerar ni när ni är övertrött?

Kan tillägga att det var skönt att gå därifrån.
Och komma hem.

Resten av dagen ägnades till att göra ingenting.
Och det fortsätter jag med idag oxå.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!







måndag 21 november 2016

Måndag och massor att göra...





...enligt mitt mått mätt.

Först så har jag tid hos kuratorn för samtal.
Direkt efter samtalet så har jag läkartid.
Å efter lunch så har jag tid till min nya handläggare på AF.

Tiden hos kuratorn skulle egentligen ägnas åt en uppföljning, se om vi är inne på rätt 
spår.
Nu tror jag inte att det blir en sån uppföljning då vi knappt setts i höst.

Läkarmötet ska tydligen vara en uppföljning på mående och medicin.
Något som förra läkaren jag träffade i September fixade.
Även denna gång ska jag träffa en överläkare.

Å mötet på AF.
Tja det har jag ingen aning om vad det ska handla om.
Kanske prat om utredning på mig.
Men jag vet ju egentligen inte om jag ska ha med dom att göra då jag har sjukskrivit mig men vet ännu inte om den blivit godkänd.
Kan inte avsäga mig AF förrän jag vet det.

Så tre möten idag.
Jag går hemifrån vid 09.15 och är inte hemma förrän vid strax innan 16 snåret.
För mig är det mycket och det blir en jäkligt lång dag.
Gissar redan nu på att jag är halvdöd när jag väl är på hemmaplan igen.

Därför har jag planerat en restdag när det gäller middagen.
Jag kommer inte att orka laga middag.
Tur att jag har kvar mat i kylen sen helgen.

Så ni ser, dagen blir tuff för mig.
Å jag har inte sovit mer än 3 timmar i natt så jag är så himla trött och så har jag huvudvärk.
Det sista beror säkert på för lite sömn i kombination av en känsla av stress.
För jag blir alltid stressad när dagen innehåller för många göranden.
Jag är extremt stresskänslig men det i sig är väl kanske inte så konstigt då jag kraschat in i väggen 3 gånger på 9 år.

Nu ska jag dricka kaffe och i lugn och ro förbereda mig på att gå hemifrån.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Och nu blev det bara två möten då kuratorn inte kunde träffa mig för vårt samtal.
Hon ska dock sitta med på de två andra mötena.


söndag 20 november 2016

Lite blandad kompott...





Så är Söndagen kommen.
Jag var väldigt osäker i morse vad det var för dagen, tur jag har mobilen, den har mer koll än vad jag har.
Å andra sidan så är det högst irriterande när jag lägger mig en Lördagskväll och sen har svårt att minnas dagen när jag vaknar.
Söndag kommer alltid efter Lördag så vitt jag vet.

I går var jag i alla fall fullt medveten om att det var Lördag.
Jag dukade upp en härlig helgfrukost till mig och Mini som jag alltid gör när han är hos mig.
Det fanns kaffe, mjölk, oboy, kokt ägg, kaviar, surdegsbröd, olika sorters hårdbröd, falukorv i tunna skivor, majonnäs, leverpastej, clementiner och rödvinbärspaj med grädde.
Helgfrukosten brukar se lite olika ut beroende på vad jag har hemma.
Vi sitter alltid länge och myser över frukosten.
Det är faktiskt de enda gångerna jag äter frukost, helgerna när jag har Mini hos mig.
Annars är jag ingen frukostmänniska.

Resten av dagen gick i lugnets tempo.
Mini hade önskat en pastagratäng till middag så jag gjorde en sån med köttfärs och  röd lök i.
Den blev jättegod.

På kvällen klädde jag mig och gick på en liten promenad.
Det var faktiskt jätteskönt väder ute.
Uppehåll och nån plusgrad och ingen blåst.
Jag kände mig väldigt uppfriskad av promenaden.
Ägnade resten av kvällen framför datorn och playtv.
Mini spelade.
Det är så härligt att höra honom, han pratar ju med sina vänner samtidigt som han spelar och dom har så roligt så.
Det är skratt och skrik för hela slanten (ibland tror jag att det är 10 personer inne på hans rum för det låter som så). 
Men det är inget som stör mig, han har ju bara roligt!

Idag så är det då som jag fick kolla upp, Söndag.
Vi tar det lugnt idag och njuter av dagen.
Mini behöver sin vila för dom har fullt upp i skolan, det börjar ju närma sig vinterlov så det är massor av prov innan dom får gå på ledighet.

Till middag blir det pressad potatis, nötrullader med god sås, grönsaker och svartvinbärsgelé samt kladdkaka med lättvispad grädde.
Det är så härligt att plocka fram "färdig" mat från frysen.
Tror dock att det här var sista lådan med rullader.
Det är härligt att kunna servera en god middag utan så stor ansträngning från min sida.

Kom på i morse att min sk. mor fyllde år igår.
Hon blev 72 år.
Tror faktiskt inte att hon firade sin födelsedag då hon alltid haft noja över sitt åldrande.
Det har hon omedvetet lärt mig, att åldras med behag och utan olust.
Att acceptera den ålder jag är i utan att krisa.
Jag har sett hennes svårighet att bli äldre och hur mycket tid som gått åt till att försöka lura omvärlden för att hon låtsats att vara yngre än hon varit.
Det gick t.om så långt ett tag att när jag var i 16-20 års åldern inte fick kalla henne mamma i sociala sammanhang för att ingen skulle tro att hon var så gammal att hon hade en sån vuxen dotter.

Men inte lurade hon särskilt många.
Åldrandet syns mer på den som har svårt med acceptans än den som bejakar det.
Det blir tillgjort och inte vackert.

Själv har jag som sagt inga problem med min ålder.
Jag är 49 år, fyller 50 till sommaren.
Jag strävar inte efter att vara så ung som möjligt däremot har jag fått höra att jag har ett ungt ansikte och åldras med behag.
Själv har jag ingen aning.
Jag är den jag är.
Ålder är bara en siffra, tänk om min sk. mor oxå skulle komma fram till det, då hade hennes liv blivit enklare.

Hur ser ni på ert åldrande?

Nä nu ska jag duka upp frukost och se om Mini vaknat.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!