måndag 31 oktober 2016

31 Oktober 2016...





Jag kör på sociala-medier-fria-dagar just nu (förutom tv;n och nåt inlägg på min blogg).
Efter två dagar och nästan utan någon uppkoppling så känner jag att jag fortsätter.
Det är skönt att vara oanträffbar.
Gör likadant med mobilen, har den på ljudlöst och kollar ca två gånger per dag om någon sökt mig.
Det är oxå skönt att låta mobilen ligga på nattduksbordet i sovrummet och jag knappt bryr mig om den.
Kan det vara frosten och kylan som gör att jag vill gå i ide, precis som björnarna.
Jag skulle passat bra som björn.

I går så såg jag en dokumentär om Hitler vilket gjorde att det växte en lust att titta på några filmer om just "The Holocaust".
Det blev "Schindler's List" och en annan film som heter "The devils arithmetic".
Båda filmerna är jättebra.
Och skrämmande och ändå kan aldrig en film visa den sanna och råa brutaliteten och omänskligheten som den var i verkligheten.
Man kan bara få en liten aning om hur det varit och sen får man gångra det miljarder gånger.




Jag har alltid varit väldigt vetgirig när det kommer till Hitler och hans gärningar.
Vet inte vad det är men jag har läst massor om honom.
Kanske jag velat förstå hur man är funtad som, när man agerade som han gjorde.
Vad hade han för psyke, vilken typ av människa var han, hur var han privat osv?
En annan del av mig känner att det kan bero på att jag har minnen därifrån.
Jag kan se mig själv i ett koncentrationsläger i ett tidigare liv.
Ni vet reinkarnation.
Många tycker att sånt är hokus-pokus men det gör inte jag.
Det finns något djupt inom mig som säger att det verkligen kan vara så.
Och det kan ju förklara dragningen till att vilja veta.

Nu tänker jag inte gå djupare i den funderingen, känslan.
Jag är den jag är och tror det jag tror.

Min dag fortsätter rulla, får se vad jag hittar på.
Kanske blir det fler dokumentärer som föder lust att se filmer eller så blir det bara en vanlig göra-ingenting-dag!
Vilket som passar mig utmärkt!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!


söndag 30 oktober 2016

En eterfri dag...





Igår hade jag en eterfri dag.
Det var riktigt skönt så jag tror att jag kör på denna dag med.
Efter att jag publicerat detta inlägg förstås.
Jag tittar in till er bloggare jag brukar läsa i morgon.
Då får jag läsa ikapp mig och bli del av världen igen.

Det är väl kanske min eremitkänsla som spökar.
Ibland vill jag bara stänga ute omvärlden, inte delta i den.
Jag har t.om mobilen på ljudlöst vilket jag aldrig brukar ha i vanliga fall.
Det är riktigt skönt det med.
Kollade av mobilen i går eftermiddag och såg att min finaste Pappelino ringt.
Men jag ringde inte tillbaka.
Ville spara min röst till ett annat tillfälle.

Vad gjorde jag då hela dagen?
Ingenting speciellt.
Jag tittade på Ur Samtiden på Kunskapskanalen, det var trevliga samtal med författare från Bokmässan 2016.
Jag kikade på ett korsord.
Jag försökte läsa några rader i en bok men det gick inte så bra.
Jag mediterade, körde en genomgående avslappningsövning.
Det var inte så lätt att stilla mitt inre men jag försökte i alla fall.

Idag fortsätter jag att inte göra något speciellt.
Jag publicerar detta inlägg och sen stänger jag ner laptopen.
Så vi ses i morgon.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 28 oktober 2016

Gårdagens mysmiddag...





Kaffet har strax gått klart så jag får mig morgonens första gudomliga mugg.
Somliga kallar oljan för det svarta guldet, jag kallar kaffet det.
Kan inte tänka mig ett bättre sätt att starta upp dagen på.
Å så är det Fredag.
Mini växlar boende så jag blir mol allena en vecka framöver.
Det är som det ska vara.

I går cyklade jag alltså in till affären redan före 07.00.
Dom hade nyöppnat när jag parkerade min cykel utanför affären.
Jag gick i lugn och ro och handlade.
Hade tänkt vara måttlig men jag glömmer så lätt av det.
Det blev tre pinfulla kassar samt min stora trunk jag brukar ha på pakethållaren.
Cyklade med stor försiktighet hem.
Är livrädd att göra ånyo en vurpa och det skulle kunna vara lätt hänt när man har cykeln så fullastad.
Men jag klarade mig.

Väl hemma packade jag in alla matvaror där de hör hemma.
Och sen ställde jag mig i duschen och tvagade min kropp samt tvättade mitt hår.

Dagen flöt på och så blev det dax att gå till bussen.
Mini och jag möttes upp.
Vi funderade på vart vi skulle äta och så bestämde vi oss för att gå till restaurangen som fotot i mitt inlägg visar.
Där är jättemysigt.
Och sån tur jag hade, mina tjejer var på stan så dom slöt upp och vips så hade vi en synnerligen trivsam middag tillsammans.
Det var superlyckat.
Jag gick till bussen med en mycket angenäm känsla inom.

När vi åter var på hemmaplan så samlade Mini ihop sin tvätt och jag likaså.
Så gick jag ner i källaren och startade tvättmaskinen.
Hängde tvätten på tork när den gått klar och sen omfamnade den stora tröttheten mig.
Det enda jag gjorde var att prata en stund med Beda och sen såg jag några trevliga dokumentärer på laptopen (Cleopatra, Farao Ramses samt Bloody Mary Tudor).

Det var synnerligen ljuvligt att göra kväll och natta mig.
Det var en mycket bra dag, en sån dag som jag bäddar in i mitt hjärta.

I dag är en annan dag, som sagt, en Fredag.
Jag har köpt mig en Allers så jag har en del korsord att kika på i helgen.
Jag tar dagarna som dom kommer.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




torsdag 27 oktober 2016

Godmorgon...





Idag är det Torsdag.
Jag sitter i köket och dricker mitt morgonkaffe.
Om en liten stund ska jag cykla iväg och handla inne i byn.
Den affären jag ska på öppnar klockan 07.00.
Sånt gillar jag för då är det inte så mycket folk i affären så jag i lugn och ro kan handla de matvaror jag behöver.

Efter handlingen blir det vila.
Och sen dusch och hårtvätt.
Jag ska åka in till byn i eftermiddag och möta upp Mini efter skolan.
Vi ska unna oss en bit mat ute.
Än så länge har vi inte bestämt oss för vart vi ska äta.       
Det får vi se i eftermiddag.

När vi kommer hem så blir det tvätt.
Jag tvättar ju alltid på Torsdagar när jag har Mini.

I går var jag riktigt duktig.
Jag vek ihop sängkläderna och la in dom i linneskåpet.
Tror ni jag kom på hur man lättast viker dra-på lakanen?
Nope, fick gå ut på youtube och titta.

Sen tog jag ett härligt fotbad och filade fötterna fina.
Det var jättelänge sen sist, kan inte ens minnas när det kan ha varit.
Skönt var det i vart fall även om vattnet till en början var så hett att jag knappt tordes   
stoppa ner fötterna.

Vid lunchtid så tittade Beda in på en kopp kaffe och en massa surr.
Det blev en del prat längs minnenas aveny.
Ett ord som förde oss långväga tillbaka.
Som vanligt var det trevligt med hennes besök.

Alldeles strax kliver Mini upp och så ockuperar han toaletten nån halvtimme sådär.
Det ska duschas och fräschas till sig.
Jag har redan gjort mig i ordning inför cykelturen till byn.
Tänkte att det var lika bra att göra det innan han kliver upp.

Nu ska jag bädda sängen och sen ge mig iväg.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



  


onsdag 26 oktober 2016

Onsdagsmorgon...





Tidig morgon är det.
Klockan är bara 06.30.
Jag har varit vaken i evigheter men inte kunnat kliva ur sängen och göra morgon.
Men nu är jag som sagt uppe och redo att tackla dagen.
Inte för att jag har något särskilt inbokat men man vet ju aldrig vad som kan hända under en lång dag.
Vad jag borde göra är att vika bort tvätten som fortfarande hänger på tork sen förra veckan.
Så långt har jag alltså inte kommit när det gäller det.
Har tänkt i åtskilliga dagar att jag ska ta mig för det men det har som sagt inte blivit av.
Det kan kanske bero på att det är sängkläder och stort och otympligt att hantera på egen hand även om jag vanligtvis alltid gör det själv.
Jag tror att det får bli dagens "måste".

I går så handlade jag ju lite på närmsta affären (redan kl 06.00) och så cyklade jag in till byn vid 08.00 och handlade lite till.
Den här veckan blir det delhandlingar då jag inte vill cykla med för tungt och för många kassar.
Så det medför att jag handlar flera gånger.
I morgon är det dax igen och sen får det vara lugnt på den fronten.
Emellanåt önskar jag att jag hade bil, då skulle jag slippa delhandlingar och kunnat storhandla på en och samma gång.
Under vintern så har jag ju min dra-maten när jag tar bussen.
Lite nu och då storhandlar jag ordentligt och tar då taxi hem.
Men så länge det går att cykla så gör jag det även om det blir mer komplicerat och kräver mer tid.

Resterande av dagen tog jag det lugnt.
Jag fick sova en liten stund efter lunch.
Så himla skönt.
Och så lagade jag middag.
Det blev potatisgratäng, stekt fläskytterfilé, bearnaisesås samt en härlig sallad med fetaost i.
Lite finare middag för att bara vara en helt vanlig Tisdag men jag tycker om att göra så en och annan gång under en helt vanlig vardag.
Sätta lite lyx på tillvaron, ni vet.

Natten har som vanligt varit underlig.
Dom här tabletterna jag nu äter får mig mest att dvala, inte sova riktigt.
Jag går in och ur någon form av vila utan att egentligen sova.
Kroppen blir helt förlamad medans hjärnan är pigg och vaken och snurrig.
Hjärnan borde vila nattetid men ack nej, så gör inte min.
Detta innebär att jag efter lunch känner mig helt stenad och måste lägga mig för att försöka sova en stund.
Det brukar bli en timme ungefär.
Känns som ett ont ekorrhjul det här.
Men det är som det är.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 25 oktober 2016

Tidig morgon och det ska vara mat i kylskåp Millan...






Klockan är inte så mycket än, bara 06.40.
Jag sitter som vanligt med en het mugg kaffe.
Skönt att få lite värme efter morgonens första cykeltur i regn och rusk.
Japp, jag har redan hunnit iväg en stund.
Gillar när affärer öppnar 06.00.
Närmsta affären gör det och jag behövde köpa mjölk, ost och bröd så Mini får i sig en frukost innan skolan.

Senare ska jag cykla in till byn och handla lite till.
Har dock inte riktigt grepp om huruvida jag ska cykla in per omgående eller vänta några timmar.
Hade varit skönt att slippa regnet men å andra sidan kan det regna hela dagen.
Tja, jag får se hur det blir.

I går var en lugn dag för mig.
Återhämtade mig efter panikångestattacken.
Känner fortfarande av den där förlamande tröttheten som alltid följer på så kraftig ångest.
Det är som att kroppen egentligen inte ens orkar vara upprätt, den vill till sängen och vila.
Jag får tvinga mig till att kliva ur sängen, göra nåt vettigt här hemma osv.
Såhär kommer det att kännas ytterligare några fler dagar.
Jag kan proceduren vid det här laget.

Till middag åt vi rester.
Jag valde Fredagens kycklingfilé och ris medans Mini ville ha Söndagens köttfärsbiffar med stekt lök, sås och pressad potatis.
Till det varma grönsaker, sparris och gröna ärtor.
Det var så skönt att slippa laga middag.
Jag är verkligen tokförtjust i min mikro, den tjänar mig ypperligt väl.

Jag frös in resten av kycklingfiléerna så nu finns det i frysen med.
Som sagt, jag gillar att ha färdig mat i frysen.

En annan sak som jag gillar är att det blivit så pass kyligt ute så att jag kan använda min inglasade altan som ett extra kylskåp.
Dels kyls maten ner per omgående och dels så får jag plats med annat i mitt vanligtvis så fulla kylskåp.
Eftersom altanen är inglasad får jag inga oväntade besök av exempelvis nyfikna fåglar.
Så maten är safe där tills vi har en restdag och efter det så fryser jag in det som finns kvar.

Ja ni, det är annat ljud i skällan såhär i den ålder jag är i dag jämfört med när jag var ung och nyss flyttat hemifrån.
Då hade jag nästan aldrig något i kyl, frys eller skafferi.
Däremot hade jag alltid en massa alkohol i kylskåpet.
Det var ju bara jag som hade flyttat hemifrån och bodde själv så alla mina vänner använde mitt kylskåp som förvaringsplats i stället för att ta hem det och kanske bli påkommen av föräldrar.

Det hände en och annan gång när finaste Pappelino hälsade på mig att han öppnade mitt kylskåp.
Vips så fick han bråttom att åka iväg, sa att vi ses snart.
När han kom åter hade han några kassar från affären.
Han gick in i köket, tömde kylskåpet på alla flaskor och burkar och ställde dom demonstrativt på köksbordet och började packa in det han handlat i kyl och frys samtidigt som han med mycket bister min sa;

- Det ska vara mat i kylskåp Millan!

Hihi, det var tider det.
Å så länge sedan.
Det måste vara någonstans mellan 30-33 år sedan nu.
Herre jisses, vart har tiden tagit vägen?
I dagsläget förekommer alkohol inte särskilt ofta i mitt kylskåp då jag ytterst sällan dricker.
När jag blev äldre och klokare än som 16-19 åring så använder jag kylskåpet för vad det är till för, att förvara matvaror i.

Nu ska jag duka fram frukost till Mini.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!













måndag 24 oktober 2016

Ny vecka...




Millan och Midi 2012


Ja men se där, nu har vi en ny vecka igen.
Ånyo en Måndag.
Jag och min kaffemugg har startat upp dagen.
Mjukstart skulle jag kalla det för.
Har inget särskilt inplanerat idag och det känns himla braigt.

Ångesten klingade av under gårdagens sena förmiddag.
Sen kom den stora tröttheten.
Den är liksom förlamande.
Jag vilade mycket igår.
Samt var i köket och förberedde middagen.
Det tog sina timmar att få ihop köttfärsbiffarna för jag orkade inte göra dom utan avbrott.
Men middagen blev supergod.
Köttfärsbiffarna smakade delikat.
Å så blev det många så jag har frusit in 4 middagar för två personer samt en middag för en person.
Plus att jag har en middag till i kylskåpet.
Just den biten tycker jag om, att ha färdig mat i frysen att ta fram de dagar jag verkligen INTE orkar laga middag.
Det är skönt och en trygghet.
Jag vill ju givetvis att Mini ska få äta god hemlagad mat när han är hos mig.
Jag är inte mycket för hel/halvfabrikat eller skräpmat.

I morgon så börjar pengar rulla in på mitt konto.
Det känns underbart för det har varit aningen magert i börsen sista veckan.
Vissa månader räcker pengarna helt enkelt inte till.
Det händer att jag ibland lånar pengar men jag försöker undvika det i högsta mån för det kan så lätt bli en ond cirkel.
Lånade pengar ska betalas tillbaka, man får mindre på kontot som kan göra att pengarna inte räcker och så lånar man igen...och igen...och så sitter man i ekorrhjulet.
Det tilltalar mig inte alls.
Så därför försöker jag klara mig även om jag nästan knappt har en spänn på mitt konto.
Jag har ju alltid mat hemma, det är det där lilla extra jag inte handlar när jag har snålt med pengar, och det där lilla extra klarar man sig alltid utan.

Man blir inte rik på att vara sjukskriven eller få sjuklön, det är inte så mycket pengar det handlar om som man ska försöka leva på.
Man får prioritera det som är viktigt, betala sina räkningar, låta bli att shoppa och vara ekonomiskt.

På tal om sjukskrivning, sjuklön och pengar.
Nästa Måndag är sista dagen jag har en arbetsgivare.
Sen går jag över till avgångsvederlag i tre månader.
Efter det så har jag ingen riktig aning om vart jag får mina pengar från.
Hur jag ska överleva?

Jag har ännu inte kommit sams med att jag blev uppsagd av min arbetsgivare.
Jag ser fortfarande inte riktigt det goda som kan komma ur detta.
Jag känner mig fortfarande vilsen när jag tänker på det.
Men jag vet att det inte fanns något val så det finns kanske någon mening med det.
Nåväl, jag lär väl märka så småningom huruvida det blir positivt i slutändan eller inte.

Nu ska jag dricka mer kaffe, bädda min säng och tömma diskstället sen får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





söndag 23 oktober 2016

Söndagsmorgon och en panikångestattack a' la hell...



Millan 2012


Helgen rör på sig.
Det är redan Söndag.
Jag sitter som vanligt med en mugg kaffe bredvid mig.
Jag mår inte bra.
Har haft en sån där förskräcklig ångestnatt.
Det är värre än mardrömmar.

Nuförtiden så manifesterar sig min ångest ofta rent fysiskt.
Jag brinner, hela min kropp står i lågor och det är otroligt smärtsamt.
Jag får ångest a' la hjärtinfarkt.
Det är en fruktansvärd upplevelse.
Man tror inte man ska överleva natten.
Känslan av att vara på väg att dö är förlamande.
Och smärtan är så gräslig att jag önskar att jag vore död så att jag slapp känna.

Jag vet inte riktigt vad som orsakade nattens helvetiska panikångestattack.
Kanske verkligheten kom i kapp.
Hela höstens alla bekymmer.
Oavsett vad det beror på önskar jag innerligt att jag slapp genomleva såna nätter.
Inte ens stesolid hjälper.
Suck!

En gång efter en panikångestattack skrev jag en dikt.
Det kan ju vara ganska så svårt att förstå innebörden av så kraftig ångest om man aldrig varit med om det själv.
I den här dikten försökte jag beskriva känslan.
Håll till godo;





Skräck 

En natt gick jag genom mörka skogar 
driven 
av ett galet vanvett 

kvistar knastrade under mina 
blödande 
bara fötter 

det var ensamt 
det var bara jag 

men bakom mig hörde jag något smyga 
tassla 
obehagligt lätt 

trots att jag vände mig om 
fann 
jag inte minsta skugga 

ingen förutom mina rädslors 
tunga 
krumma dygd 

krypande, smygande på mig 
dödande 
som på en blixtklar sekund 

andhämtningen tung 
svår 
obevekligt påstridig 

gråten i kroppen som 
riste 
flämtande av smärta 

självande spasmiska 
rörelser 
genom mossbekläden mark 

djupdykning ner i mörkrets 
svarta 
helvetiska håla 


demonerna längs stigen 
blev 
fler och fler 

striden blev kort 
alltför 
kort 

när jag liggande 
darrande 

på marken gav efter 

gav efter för skräcken 
som 
sugit tag i mig 

skräcken som 


förlamade mig.


Just nu så kokar jag ägg till dagens frukost med MIni.
Jag har även gjort en burk  lingonsylt som står ute på altanen och svalnar.
Jag tog fram köttfärs Igår och tanken var att göra köttfärsbiffar.
Lite grann ångrar jag mig nu för jag känner mig helt utschasad.
Men jag kan ju inte gärna lägga tillbaka upptinad färs i frysen så jag får vackert ta mig an biffarna.
Till det blir det pressad potatis (från igår), sås (som jag tagit fram från frysen), kokt grön sparris och min nygjorda lingonsylt.

Förutom att jag måste laga middagen så kommer dagen att bestå av vila och återhämtning.
Ångesten har ännu inte riktigt släppt greppet om mig men förhoppningsvis så klingar den av under förmiddagen.

Ja vad ska man säga, här är mitt liv, inte alltid så lättsamt, men det går knappast att göra något åt det!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





lördag 22 oktober 2016

Lördagsmorgon i köket...





Helg, helg, hemskt mycket helg.
Mycket skönt tycker jag att det är.
Ute är det fortfarande ganska så mörkt.
Och kyligt, det är bara 3 plusgrader.

Blev tvungen att kolla på nätet när vi går över till vintertid.
Var inte riktigt säker om det är denna helg eller nästa.
Men det är nästa helg.
Det kanske alltid sker sista helgen i Oktober.
Jag minns liksom inte hur det varit förr om åren.
Den här hjärnan jag har som fungerar så illa, ni vet.

I går så fick jag alltså hem min älskade Mini.
Det var gudomligt skönt.
Vi åt tillsammans.
Middagen blev väldigt god i mitt tycke.
Mini däremot var inte så sugen på en tomatbaserad grund.
Men nåja, han har sina dagar han med.
Vi åt choklad och vaniljglass till efterrätt.
Och så pratade vi naturligtvis.
Om vad som hänt den senaste veckan och lite annat jox.

Sen började han rigga upp sin dator.
Och jag pysslade med mitt.

Å så var dagen slut och jag fick lägga mig.
Så himla ljuvligt.

Har sovit sådär i natt.
Fick några timmar på raken sen har jag dvalat.
Varken sovandes eller vaken.
Det är ett himla konstigt fenomen.
Och jag antar att det är dom där förbaskade tabletterna som gör det.
Det är en smula obehagligt när jag inte kan röra mig, vända på mig eller kliva ur sängen.
Hjärnans impulser verkar vara helt avstängd såna nätter som i natt.
Så kontentan är att jag inte tycker om dessa tabletter (de senaste jag fick av läkaren).
Jag har tyvärr slut på Imovane så jag har inget annat val än att ta dessa.
Måste ringa upp på psyket till veckan och få Imovane utskrivet.

Idag har jag inte så mycket inplanerat.
Jag ska vika tvätt sen jag renbäddade sängarna.
Nu får jag se om jag minns hur man viker kuvertlakanen.
Det är lika spännande varje gång.
Det är tur att jag kan gå ut på youtube om jag glömt.
Finns en väldigt bra instruktionsvideo där.

Middagen idag blir rullader.
Mini fick bestämma igår och han ville ha det så jag tog ut en låda från frysen.
Till det blir det pressad potatis, gröna ärtor och svartvinbärsgelé.
Mycket enkelt för mig, kräver inte så stor insats.

Sen får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





fredag 21 oktober 2016

Fredagsfunderingar...





Äntligen får jag hem min käraste Mini.
Det är dags för mammavecka.
Å så jag längtat.
Min värld blir mer komplett när jag har honom hos mig.

Jag har t.o.m kommit på vad jag ska laga till middag.
Idag tar jag fram lergrytan.
Den har stått i skåpet länge nu.
Kan inte ens minnas när jag använde den senast.

Jag har tagit fram kycklingfilé från frysen.
Lägger dom i botten.
Sen ska jag göra en sås på tomatkross, finhackad lök, pressad vitlök,  sambal oelek, grädde, buljong, grönsaker och kryddor.
Häller såsen över filéerna och bakar i ugnen på låg temperatur. 
Till det blir det ris.
Mitt sinne säger mig att det kommer att bli kanongott.

I går cyklade jag till affären och handlade det lilla jag tänkt.
Det var skönt med frisk luft även om vädret var grinigt.
Det småduggade så jag blev lite blöt.
Jag sov en lång siesta efter lunch.
Sen satt jag och häckade framför SATC.

Min finaste Pappelino ringde framåt kvällskvisten.
Hans fästmö har än en gång fått ligga på sjukhuset för observation efter cellgiftsbehandling.
Nu har dom bestämt att dom inte ska ge henne den 6;e och sista dosen eftersom hon blir så sjuk och dålig av den.
Jag hoppas att det räcker och att hon kommer att bli frisk.
Hon ska få någon form av dropplösning för skelettet om ca 3 veckor, efter det ska hon få den lösningen två gånger per år samt äta tabletter 5 år framöver.

Och så berättade Pappelino att han själv varit hos läkare.
Han har haft en gräslig huvudvärk på slutet och nu har dom kollat upp skallen.
Han har en cysta på hjärnhinnan som dom tror är godartad.
Den trycker in i hjärnan så därför har han sån huvudvärk.
Han har fått tabletter som dom tror ska hjälpa.
I värsta fall får han åka till en större stad för eventuell operation.

Jag berättade för Pappelino att Maxi har väldigt besvärligt med vad hon tror är migrän.
Jag har försökt få henne att söka läkare men hon skjuter alltid upp det.
Nu är det såhär att min sk mamma fick en hjärnblödning då hon bara var några år äldre än min Maxi är nu.
Min farmor fick flertalet hjärnblödningar och var ganska så ung när hon fick den första.
Och så Pappelino nu då.
Han sa åt mig att prata vett med min dotter så att hon kollar upp sig.

Så jag ringde Maxi efter samtalet och berättade vad som hänt och pratade "vett" med henne så att hon faktiskt söker läkarhjälp.
Är det bara migrän, vilket jag hoppas så kan hon kanske få medicin som hjälper och lindrar.
Är det något annat så behöver hon behandling.
Nu målar jag inte f-n i taket förrän jag/vi vet.
Tror att hon blev ordentligt omskakad så jag hoppas att hon gör det hon borde göra, ringa och få en läkartid.

Ja jisses, tar det någonsin slut på alla bekymmer och all oro.
Jag blir alldeles knäsvag när jag tänker på allt som hänt den här hösten.
Det börjar kännas väl mycket nu.
Huvudet får ingen vila, det spinner i 120 knyck därinne.
Men nå så är läget, såhär ser det ut för tillfället.

Som sagt så är det skönt att få hem Mini idag.
Behöver det lugnet han utstrålar.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!












torsdag 20 oktober 2016

Det går troll i huset...





Bjuder på en foto föreställande Benny och Lenny and the trollorkester.
Dom är fenomenala på att jamma loss där i vardagsrummets bokhylla som dom står i.
Och dom brukar få med sig de andra trollen oxå.
Det svänger ordentligt när dom är på det humöret.

Jag älskar troll.
Man skulle kunna säga att jag samlar på dem men jag har inte köpt en enda på egen hand.
Alla jag har är fådda troll.
Alla har sin betydelse för mig, när jag fick dom och av vem.
Jag har ingen superstor samling, bara runt 40-50 stycken.
De flesta får plats i bokhyllan i vardagsrummet men några är så stora att dom får stå på golvet.

Barn som hälsar på mig har alltid varit väldigt fascinerad över mina troll men det kan ha göra med att jag alltid lyfte upp dem i famnen och berätta olika historier om trollen som står i bokhyllan. 
Så varje gång dom hälsat på har dom tagit mig i handen och gått in till vardagsrummet för att se och höra de små historierna jag berättade.
Så var det även med mina egna barn när dom var liten.

Så det går definitivt troll i mitt hus.
Saker försvinner.
Saker återfinns på helt fel ställen.
Saker byter plats osv.
Men jag tror inte det är trollens fel.
Nope det tror jag verkligen inte.

Det har helt andra anledningar men man brukar ju uttrycka sig så när mycket händer som inte borde hända.

Samlar ni på nåt speciellt?

Nå över till annat.
Jag fick lunchbesök av Beda igår.
Hade kaffet klart precis när hon klev innanför dörren.
Vi  satt ute på altanen en stund men sen fick vi vackert gå in och sätta oss i köket då jag började frysa.
Som vanligt var det en trivsam stund.

Sen fortsatte jag se SATC.
Är inne på 5;e säsongen nu så jag har jobbat på bra.
Nu sitter jag inte helt fastlimmad  framför laptopen.
Jag brukar ha ett korsord bredvid mig som tar precis lika mycket av min uppmärksamhet.
Eftermiddagen innehöll en siesta.
Mycket skönt.

Så hämtade jag posten och se där låg en kallelse till ett läkarbesök.
Så vad kan det tänkas handla om?
Medicin?
Jag har ingen aning.
Det är inte förrän 21 November så det är ju ett bra tag dit.

I dag funderar jag på om jag ska cykla bort till Kvantum och göra en yttepytte helghandling.
Har inte många kronor på kontot.
Suck!
Men nästa vecka rullar pengar in igen.

Kan inte riktigt bestämma mig för om jag orkar idag eller om jag ska spara det tills i morgon bitti.
Jag lär märka.
Vips kanske jag får för mig att det ska ske idag.

Det var förresten underbart ljuvligt att lägga mig i en renbäddad säng igår kväll.
Men det är det ju alltid!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








onsdag 19 oktober 2016

Arla morgonstund och lite gnäll...





Klockan är bara runt 05.30.
Jag har redan hunnit vara ute på en halvtimmes cykeltur.
Behövde frisk luft.
Nu väntar jag på att kaffet ska gå klart så jag kan avnjuta dagens första mugg.
Den mest ljuvliga varje morgon.
Ni skulle känna den härliga aromen som sprider sig i mitt lilla kök.

Sömnen i natt har inte varit särskilt givande.
Hamnade i det där tranceliknande tillståndet då jag varken sover eller är riktigt vaken.
Det börjar bli en ovana nu som jag inte känner mig nöjd med.

Gårdagen var lugn.
Så vitt jag kan komma på pratade jag bara en gång i mobilen.
En väninna som ringde och frågade efter ett telefonnummer.
Kunde tyvärr inte hjälpa henne.
Det var tystnad som gällde, hade ingen lust att prata med någon.
Låg mycket i sängen och så tittade jag på SAHC.
Har  börjat från början och är nu inne i fjärde säsongen.
Det är ett sätt att fördriva tiden då jag inte orkar med annat.

Idag funderar jag på att riva ut sängkläder och bädda rent.
Både i min och Minis säng.
Det är lite för tidigt ännu för att gå ner i källaren och starta en tvätt så jag får vackert vänta några timmar.

I övrigt så känner jag mig fortfarande vilsen, trött, hopplös.
Jag har nog ännu inte mentalt landat i beslutet som togs tidigare veckan.
Det känns helkonstigt att inte längre ha en arbetsgivare bakom mig.
Gjorde jag rätt som skrev på papperen?
Hade jag något annat val än att göra det?
Svaret Nej är återkommande på alla dom grubblerierna.
Jag är inte arg på kommunen för att det blivit som det blivit däremot tycker jag att det känns som ett hån att säga att dom gjort allt dom kunnat för mig.

De jag däremot är förbaskad på är F-kassan.
Tycker att dom förstört mycket för mig genom att dra in min sjukpenning.
Hade dom inte gjort så hade jag fortfarande haft min arbetsgivare bakom ryggen.
Jag hade sluppit dom sista månadernas helvetiska kval.
Jag hade sluppit stånga mig blodig för att orka ringa alla samtal jag varit tvungen att göra, boka möten och gå på möten som tärt otroligt mycket.
Det hade ju varit riktigt trevligt om min överklagan går genom så jag kan knäppa dom på näsan..heh

Nu ska jag riva ut sängkläder och vänta på lämplig tid för att tvätta.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen  om!



tisdag 18 oktober 2016

En sån dag...





I går var en dag jag inte skulle vilja göra om.
Den var gräsligt jobbig.
Först kommunen och det mötet.
Jag kom i god tid och satt och väntade på en soffa i den stora entrén.
Kommunhuset är nybyggt och väldigt modernt.
Däremot vet i fasiken om det skulle vara ett trivsamt ställe att arbeta på.
Ingen förutom cheferna har en egen arbetsplats.
Först till kvarn vid skrivbord för de anställda ungefär.
Dom måste boka rum om dom ska ha besök, ett sånt som mitt för att ta som exempel.
Nej, fy för den lede, jag tror verkligen inte att det är enkelt att arbeta där.

Det blev en parentes där.
Jag skulle skriva om mötet.
Vi  hade ett rum inbokat.
Vi satt och pratade.
Jag hade en hel bunt med frågor.
Jag fick skriva under uppsägningen och avgångsvederlaget.
Så efter den 31 Oktober är jag inte längre anställd, jag har ingen arbetsgivare.
Representanten sa att dom har gjort vad dom kunnat när det gäller mig.
Kunde knappt hålla mig för skratt.
Som vadå?
Nå nu är den delen över i vart fall.
Jag hoppas på sikt att det leder mig till något gott.
Och kanske jag får lite respit och kan landa när jag inte längre behöver bekymra mig och grubbla över kommunen.

Sen gick jag upp till min gamla mentor på I.H.
Tog en kopp kaffe, fördrev lite tid och sen satte hon sig med mig och pratade om allt som hänt både henne och mig.
Hon har oxå problem med F-kassan.
Hon har precis fått avslag på ansökan om en viss dels sjukersättning.
Hon klarar inte av att arbeta heltid men se F-kassan är som dom är.
Så framöver riskerar även hon att bli av med sitt arbete.
Jag säger då det, gör F-kassan inget annat än förstör folks liv?

Och så var det dags för samtalet med kuratorn.
Vi skrev klart överklagan.
Jag fick ett kuvert med porto så det var bara att lägga det i brevlådan.
Enkelt.
Nu är det bara att vänta och se.

Vi hann prata en del om mitt mående och om hösten.
Jag var så gruvligt trött att jag såg sju stjärnor framför mig.
Så tydligen var jag riktigt rolig när jag berättade händelser för henne.
Och jag vet ju att jag har en dramatisk och teatralisk gåva men tänkte väl inte att jag skulle roa henne så i min misär.
Nu skrattade hon inte åt min misär, mer hur jag berättade det som.
Tror t.o.m att jag kom in i Bedaspråket en stund.
Egentligen minns jag knappt vad vi pratade om alls.

Så tog hon upp den brännande frågan om jag ville fortsätta prata med henne eller om jag ville ha en ny kurator.
Jag kände efter i magtrakten och insåg att jag hellre fortsätter med henne än byter kurator och måste börja om från noll igen.
Ny kurator kändes helt plötsligt inte som ett alternativ.
Och fram till Augusti var jag helnöjd med henne.
Det är ju efter det och hennes bortavaro som fick mig att känna som jag gjorde.
Å hon sa att hon blev glad över att jag ville ge det en chans till.
Så nu hoppas jag på bra kuratorsamtal framöver.
Hon berömde mig för att jag trots att jag egentligen inte orkat (i höst) ringt alla samtal, bokat möten, gått på möten och hållit bollen i rullning utan uppbackning av henne som det var tänkt.

När jag kom hem var jag fullkomligt tom i hela kroppen, i hela själen.
Jag satte mig på köksstolen och bara stirrade på ingenting.
Det gjorde jag länge.
Sen kom jag på att jag kanske borde äta något.
Hade inte ätit på hela dagen, bara druckit kaffe.
Så jag värmde en tallrik mat som jag inte kände nån smak av.
Snacka om avtrubbat sinne.
Sen rullade kvällen på.

Jag pratade med Beda en stund, Maxi och så Sconesmannen.
Den sistnämnda ville veta hur dagen gått för mig.
Han visste att jag skulle på möte med kommunen.
Så vi pratade om saken framlänges och baklänges.
Tills jag var tvungen att avsluta för att lägga mig.

Sömn i natt, ca 1 timme på raken sen ut och in i något slags dåsande tranceliknande tillstånd.
Så givetvis är jag mör i dag och gräsligt trött.
Det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält.

Dagens agenda är tom och så ska den förbli.
Det blir en dag som jag kommer att tillbringa i sängen.
Behöver vila.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!