fredag 30 september 2016

Fredag igen...





Jaha, då är dagen kommen då min Mini växlar boende igen.
Så jag har en ensamvecka att se fram emot.
Dom är inte lika roliga som mammaveckorna.
Men det går.

Gårdagen var en riktigt härlig dag.
Beda tittade in på hennes lunch så det blev kaffe och en hel massa tjattrande.
Och skratt, jisses, fick rakt ont i magen.
Och som vanligt så uppfann vi helt nya ord.
Eftersom dom inte direkt är rumsrena väljer jag att inte skriva dom här i min blogg..hihi

Sen gjorde jag mig i ordning för bytrippen.
Och ja, det ösregnade givetvis.
Så det fick bli paraply och bussen.
Jag var duktig och gick direkt till Pressbyrån och bytte ut mitt reskort till ett nytt.
Bussen måste ju liksom hitta på nya kort så att det ska bli så krångligt som möjligt.
I sluttampen visade det sig att mitt nya fungerar precis som mitt gamla men då valde jag det enklaste utifrån mina behov som inte är så stora när det kommer till bussande.

Så mötte jag upp mina ungdomar.
Det var så härligt att träffa Midi och Midi.
Mini blev lite sen.
Nå Midi och Maxi fyller 22 resp 24 i år så dom är inga tonåringar längre.
Jag har bara en med Minis 17 år.
Däremot kallar jag alla tre för ungdomar.
Och det är ju flickorna om jag jämför med mig exempelvis.

Vi hade en trevlig middag på Subway.
För mig var det andra gången i mitt liv som jag åt där så jag har det inte för vana.
Vet att ungdomarna uppskattar stället så det var därför jag valde det.
Och det var gott, inte tu tal om det.

Efter middagen delade vi på oss.
Tjejerna skulle göra byn och springa i klädaffärer och Mini och jag drog oss så sakteliga mot bussen.
Jag gick in på buketten och köpte mig nya blomster till mitt köksfönster så nu har jag motat Olle i grind och tagit bort djungeln som växte där.
Blomsterna växte alltså ut över köksbordet så nej det var inte så snyggt.
Nu blev det mycket bättre, mer stilrent.

Vad jag ska göra med djungeln?
Just nu återfinns dom på bänken i biblioteket.
Funderar på om jag ska klippa ner dom eller helt enkelt hänga dom i amplar.
Nå jag får se vart tiden lider.

Mini och jag hade lite kvällsmys innan vi la oss.
Och nu är det som sagt Fredag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 29 september 2016

Torsdag...





Ett foto på gårkvällens fantastiska himmel.
Den brann, otroligt vackert var den.
Å jag gillar himmelen.

Idag är det Torsdag.
Minis sista dag/kväll hos mig.
Vi har bestämt att mötas upp på byn efter skolan.
Vi ska äta på Subway.
Och inte bara han och jag, flickorna ska oxå vara med.
Känns jättemysigt, det var ett tag sedan vi sågs allihop.
Så idag behöver jag inte laga mat.
Och det är bra för jag har ingen riktig ork.
Förkylningen och skallen tär.
Energin tryter.

I går kom jag lite mer igång efter 15 snåret.
Jag skalade potatis och gjorde mos.
Till det grillade jag kabanoss och så en sallad med fetaost.
Ketchup, senap, rostad lök och smörgåsgurka serverades för den som ville ha.
Efter maten gick Mini och la sig, han var lite trött.
Och jag tog hand om disken.

Sen blev kvällen lugn, tittade bla på Hela Sverige Bakar.
Såg det hos nån bloggare att dom startat upp en ny säsong.
Mini och jag tog en kvällsfika och så blev vi sittande länge och pratade.
Han har haft KRIS dagar på skolan och jag fick veta vad dom fått göra på räddningstjänsten som höll i en av dagarna.

Och så pratade vi om annat.
I helgen ska dom till Ikea i Umeå.
Där finns en stor galleria oxå med massor av butiker.
Han ska kolla om han hittar skor.
Vilka jag ska bidra en slant till.
Himla bra med Swish, hittar han något så Swishar jag över pengar.
Mycket enkelt, jag gillar Swish.
Fast jag måste vara jättefokuserad så jag skickar till rätt person..hihi

I övrigt så försöker jag fundera över sista mötet med arbetsgivaren men det går inge vidare bra.
Hjärnan vill inte samarbeta.
Det är som ett hoptrasslat garnnystan med massor av trådar att följa  men det blir stopp hela tiden för att jag måste trassla tråden rätt genom nystanet för att komma vidare.
Mon djö.

Ha det bäst  nu alla fina!

Kramen om!






onsdag 28 september 2016

Dagen efter ett möte...





Klockan är 15.00.
Det är eftermiddag och inte förrän nu har jag orkat starta upp min dator.
Jag tror att det var dumt att jag cyklade igår.
Jag har varit mer än risig idag, förkylningen tog ny fart.
Suck!

Nå mötet då.
Tja vad ska jag säga om det.
Bara mycket mer att grubbla över.
Omplaceringsutredningen jag blev erbjuden innehöll inga jobb jag kan söka då de flesta var inom vården, nåt lärarjobb samt ett typ mycket fysiskt krävande arbetet med röjsåg och liknande utomhus.

Så kan jag då inte söka något annat jobb så blir jag uppsagd.
Så det lär bli så.
Hon berättade om olika former av uppsägning man kan komma överens om.
Jag har ju varit anställd så länge att jag har 6 månader om jag blir uppsagd.
Då ska jag finnas till förfogande för arbetsgivaren, alltså jobba.
Man kan få ett avgångsvederlag, under den tiden behöver jag inte arbeta alls.
Så beror det förstås på vad dom erbjuder mig.
Någonstans mellan 2-4 månader verkar det handla om i sådana fall.
Hon skulle ringa mig när hon hade något att erbjuda så att jag får ännu mer att grubbla över.

Sen blev det bestämt att jag ska överklaga Försäkringskassans beslut.
Min kurator, som faktiskt var med på mötet, ska hjälpa mig.
Inte för att jag egentligen tror att det skulle fungera men prova kan man ju allt göra.

Nu har jag i alla fall två veckor på mig att fundera över omplaceringsutredningen, om jag vill gå genom det, vid nästa tillfälle vi ska ses får jag väl ytterligare tid på mig att fundera över uppsägning, avgångsvederlag, vilken form jag vill välja.

Jag är alltså i praktiken arbetslös och utan arbetsgivare inom kort.

Jag har alltså en hel del att fundera över och ingen speciellt hjälpsam hjärna.
Det snurrar så fort i den nu.
Jag har inget lugn där.
Tyvärr för i den här situationen hade det ju varit att föredra.

Så ser livet ut!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 27 september 2016

Denna dag, ett möte...





Ja men idag gäller det.
När det kommer till information.
Tack och lov ska jag inte ta några beslut.
Inte idag i alla fall.
Får se hur lång tid jag får på mig att tänka.
Får även se om min kurator är med, som hon sagt.
Om det tror jag inte förrän jag sett det med egna ögon.
Nej, jag litar inte riktigt på kuratorn i dagsläget.
Hur kan man göra det efter sista månaden?

Funderar på om jag ska cykla in till byn eller om jag ska ta bussen.
Vet inte riktigt om jag egentligen orkar att cykla men det känns jobbigt att inte kunna ta mig hem direkt efter mötet och passa busstid.
Så jag tror nog att det får bli cykeln trots allt.

I går fick jag sällskap över lunchen.
Beda tittade in en stund.
Hon hade haft en dryg morgon.
Dödsfall på en av arbetsplatserna.
Sånt är alltid jobbigt.
När någon i unga år bara dör.
Så det blev en del prat om det och så lite annat.

Efter att Beda åkt satte jag mig vid datorn och tittade på några avsnitt av en serie jag ofta såg förr i tiden.
Så förberedde jag min och Minis middag.
Panerade skinkschnitzlar, skar potatisklyftor i bitar osv.
När jag panerar skinkschnitzlar så låter jag dom alltid ligga ett bra tag innan stekning så att paneringen sätter sig.
Nåväl, det blev en mycket god Måndagsmiddag även om Mini kom hem med en senare buss än tänkt.
Jag hann rädda maten från att bli katastrof.

Sen blev det lugna gatan för mig, fortsatte se serien och Mini satt och spelade vid sin dator.
Matteprovet blev flyttat så det behövdes inget akut plugga inför provet.
Jag gick och la mig tidigt och låg i sängen och lyssnade på kunskapskanalen innan jag somnade. 

Och nu så är det idag.
Och jag ska på möte med min arbetsgivare...
Och jag är fortfarande förkyld, hoppas jag inte smittar någon.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 26 september 2016

Måndag..igen...






Tänka sig att helgen redan är över och att det är en ny vecka under uppsegling igen.
En vecka där jag har ett möte med min arbetsgivare.
Det mötet är i morgon.
På förmiddagen.

Hon ringde i Fredags för att berätta vad vi kommer att göra i morgon.
Som exempelvis gå genom alla lediga arbeten som finns just nu inom kommunen.
Fundera över en omplaceringsutredning.
Prata om vad som händer om det inte finns något arbete jag kan ta eller jag har kompetens för.
En eventuell uppsägning.
Hur det kan se ut.
Det finns tydligen olika alternativ.
Ett av dom innebär att man kan få ett avgångsvederlag.

Jag behöver inte ta ett enda beslut imorgon, ingenting jag behöver skriva under direkt.
Jag får ta med mig all information hem och sen själv fundera över hur jag vill gå vidare som.
Det är gissningsvis ganska så stora beslut jag kommer att måsta ta så jag behöver tid att fundera, väga allt mot varandra osv.
Å egentligen fungerar inte min hjärna optimalt idag för stora livsavvägande beslut.
Så det känns gruvsamt helt enkelt.

De här sista månaderna har varit lite väl händelserik för min utbrända hjärna.

Men det händer som sagt i morgon.
Idag har jag inget för mig.
Är fortfarande förkyld och hostan är fruktansvärd.
Men det känns ändå inte som jag har lust att kontakta läkare.
Vad kan en sån göra?
Jag går ju inte och har konstant feber.
Men några febertoppar har jag vissa dagar.
Jag är hängig i kroppen vilket är en naturlig följd.
Och ingen dör väl av en förkylning direkt!

Ute är det väldigt grinigt.
Det ligger fukt i luften.
Kanske blir det regn, vem vet?
Men det får regna hur mycket som helst, det skulle passa mitt mood alldeles utmärkt bra idag.

Nu ska jag bädda min säng och värma på en mugg kaffe.
Fortsätta hosta som en galning och låta dagen gå.
I eftermiddag så ska jag äta middag med min älskade Mini och sen ska han nog plugga för han har matteprov i morgon.
Får se om han behöver assistans av mig.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!




söndag 25 september 2016

Söndagsförmiddag...





Fotot togs när jag stod och väntade på mötet med min handläggare.
Vet inte riktigt vad dom "renoverat" längs den här vägen men den var full med finkornig vit sand och den där lilla traktorn körde ettrigt fram och tillbaka.

I dag är det Söndag.
För alltid den stora vilodagen.
Särskilt för mig som fortfarande är förkyld.
Den vill inte ge med sig, attans oxå.
Hostan som blivit är just nu det värsta, håller på och hostar upp hela innanmätet känns det som.

I går hade vi en fin dag, både jag och Mini.
Vi åt lång frukost och lång middag tillsammans och resten av tiden satt han vid sin dator och tjoade med sina vänner.
Precis som det ska vara om man är "lite" datanörd.

Vi åt tacos ännu en dag, mest för att Mini ville det.
Och igår hade jag mer matlust och kunde verkligen njuta av maten.
Mini skrattade när jag skulle ställa in allt i kylskåpet igen för efter gång nummer två så syntes det ändå inte som vi ätit så mycket.
Men så gjorde jag på nästan 1 kilo köttfärs och stora skålar som var rågade av grönsaker osv.
Jag kan som sagt inte laga mat "måttligt".
Och vi är ju bara två...

Idag funderar jag på att panera skinkschnitzel, göra egna klyftpotatisar, gröna ärter, sås och kryddsmör.
Men jag får höra vad Mini tycker om det, om han är sugen på det idag.
Eller om jag orkar...känner mig som sagt väldigt hängig.
Men det kanske ger sig med dagen.

Det är i alla fall ljuvligt skönt att ha Mini här.
Det är inte så att han får mig att må psykiskt bättre, mer så att det blir lite lättare att leva inom mig.
Våra samtal har alltid guldkant, jag älskar att sitta och prata med honom.
Han är en så klok ung man.
Det finns inget jag inte skulle göra för hans skull.
Å det i sig rimmar väl ganska illa med de suicidala tankarna jag bär på men dom finns i en helt annan del av mig.
Och fast man bär på suicidala tankar, kanske tom har en plan så innebär det inte att man gör slag i saken.

Men det är som sagt härligt att ha honom hos mig.
Nu ska jag duka upp frukost till oss.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 24 september 2016

Lördagsförmiddag...





Ja men då är det Lördag och rakt in i helgen.
Min gullunge kom igår, lite senare än tänkt men till slut fick jag krama om honom.
Jag hade gjort tacos så det var färdigt när han kom.
Vi satte oss för att äta direkt.
Nu blev jag typ supermätt efter en fylld tortilla och fick jag inte ner något mer.
Suck!
Hade mått ganska så risigt under eftermiddagen.
Tror jag hade nån febertopp och så hade magen stannat av.
Nåja, det gick ju ändå förstås.

Vi satt ganska länge i köket och pratade av oss.
Sen blev Mini tvungen att göra klar labbrapporten så att han kunde skicka in den och så blev det spel med kompisarna.
Själv gick jag och la mig väldigt tidigt men jag hörde skratten och tjuten från hans rum.

Idag känns det lite bättre.
Jag är fortfarande hostig och kraxig men har ingen feber.

Jag fick en kommentar som lyder så här, och det finns kanske även andra som undrat;

Skulle du kunna arbeta med någon form av matlagning kanske? Fattar inte hur du orkar engagera dig i maträtter och fixa med olika såser och dylikt. Det är ju energikrävande att stå i köket och greja. Du säger att orken inte finns och jag tror dig. Men hur orkat du fixa i köket med gourmet middagar?
Kram

Tro nu inte för allt i världen att jag tog illa vid mig  bara för jag svarar i ett inlägg;
Nej, jag har tidigare jobbat i köket på ett stort hotell här i byn och vet hur otroligt krävande och stressande det är, så det finns ingen möjlighet till det.
När det kommer till matlagning så lagar jag bara mat när jag har Mini här.
Jag lagar ungefär 4 olika middagar på den veckan han är hos mig.
När jag då väl lagar mat gör jag stora kvantiteter.
Det blir alltid 1-2 restdagar samt att jag tar fram ytterligare en middag från frysen som jag ex vid ett tidigare storkokstillfälle frusit in.

För att ta kotletterna jag bjöd mitt sällskap på i Torsdags.
Jag gjorde dessa för några veckor.
Hade ett storpack som innehöll 16 kotletter, vilka jag stekte och efterkokade.
Så gjorde jag sås på den underbara skyn, det blev närmare 4 liter sås.
Så jag har massor av sås och kotletter i frysen att ta fram när jag inte"orkar" laga mat.
I övrigt finns det fler "färdiga" rätter i frysen från tidigare matlagningar.

När jag lagar mina middagar så gör jag det pö om pö över dagen.
Jag klarar alltså  inte av att göra hela middagen på raken.
Förbereder under dagens gång och gör det sista innan vi ska äta.
På det här sättet så "orkar" jag laga middagar när Mini är hos mig.

Skulle jag tvingas att gå ut och arbeta nu idag så skulle jag knappast orka laga till en enda middag.

Nåväl, vädret är grått och tråkigt men än så länge inget regn.
Det känns att hösten ligger i luften.
Det är kyligt och krispigt ute.
Tur jag kan hålla mig inomhus.

I går gjorde jag handling nummer två.
Trodde aldrig jag skulle ta mig hem.
Tog mig vatten över huvudet, då jag kom ut från affären och har hela trunken full samt 4 pinfyllda kassar.
Å så cykel...hm, det var en jobbig hemfärd kan jag säga.
Var helt slut på när jag väl packat in allting.
Blev tvungen att lägga omkull mig.

Nu idag har jag inga handlingskrav på mig.
Vi ska äta frukost tillsammans.
Möjligen se en film ihop.
Å så ska Mini givetvis spela.
Nåt nytt spel som är gratis och åtkomligt i helgen.
Å själv behöver jag vila, kurera mig från förkylningen som inte riktigt vill ge sig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





fredag 23 september 2016

Hemskt mycket Hej...





Jaja men då sitter jag här vid min kära laptop ännu en dag.
Jag har varit vaken länge men inte startat upp datorn.
Jag har fortfarande sällskap här.
Just nu har han lagt omkull sig för att vila lite innan han går hem.
Själv klarar jag inte av det, att vila menar jag.
Har fortfarande handling nummer två kvar och jag behöver den lilla energi jag har för att fixa den.
Somnar jag nu är jag inte säker på att jag orkar cykla till affären.

Gårdagen då, super-duper-trevligt!
Att ha sällskap och för en gångs skull släppa alla tyngande tankar och bara slappna av är något jag borde göra oftare.
Jag var så avslappnad i går att jag var alldeles skakis i kroppen.
Det låter ju typ lite konstigt men jag insåg igår att jag konstant är stressad och spänd som en fiolsträng.
Så när jag slappnade av i kroppen blev den totalt helknäppt jätteskakis.
Men ändå på ett positivt sätt.

Och maten blev helt suveränt gott.
Jag hade som sagt tagit fram kotletter och underbar sås från frysen.
Jag kokade potatis till och så gjorde jag en helt underbar "sallad" på kokt broccoli, fetaost, finhackad rödlök och pressad vitlök.
Jisses vad gott det gifte sig med den ångkokta broccolin.
Som vanligt när det kommer till matlagning så presterar jag på topp.
Å det är ju så himla roligt att bjuda på mat som blir väldigt uppskattad.
Smicker fungerar på mig i sådana situationer...hihi

Idag är det Fredag och jag får hem min älskade Mini.
Ikväll ska vi liksom stor del av den svenska befolkningen, äta tacos.
Det var jättelänge sen sist jag gjorde det.
Mini är överlycklig då han älskar tacos.
För mig är det en väldigt enkel middag att göra.
Bara skära grönsaker och blanda till lite goda såser samt steka på köttfärs.
A peace of a cake liksom.
Men jag lägger ner hjärta i det ändå, skär grönsakerna med precision, smakar av olika såser, kokar ner köttfärsen så den blir smakrik.
Jag skulle tro att det blir någon form av efterrätt oxå.
Har inte bakat så det kanske rent av bara blir lite glass och chokladsås.
Chokladsåsen gör jag givetvis själv.

Jag riktigt längtar efter min underbara Mini nu.
Det var ju en hel vecka sen vi sågs.
Och nu får jag rå om honom en hel vecka igen.
Super-duper-bra!

Ha en underbar Fredag alla fina!

Kramen om!



torsdag 22 september 2016

Godmorgon...






Idag har jag legat och latat mig i sängen.
Typ vägrade kliva upp.
Ibland har jag sådana morgnar.
Det går helt enkelt inte att ta sig ur sängen.

Inte för att det gör något.
Jag är ju ensam och behöver inte visa hänsyn till någon annan.
Sen tror jag att det kan ha med att göra att jag sent igår kväll fick "hjärtinfarktskänning".
Alltså en kraftig ångestattack.
Pratade med en väninna och hon tyckte att jag skulle åka in på akuten.
Hon pratade om sk tysta infarkter som många får.
Nå jag tror inte själv att det är något sånt, har ju haft såhär i flertalet år nu.
För mig är det ångest som manifesterar sig fysiskt i min kropp.
Å efteråt är jag förlamande trött några dagar.
Så gissningsvis var det därför jag inte tog mig ur sängen. 

Idag är det tungt och grått ute.
Jag hade ju funderat på att cykla i väg och göra handling nummer två men jag tror att det får bli i morgon istället.
Jag får främmande efter lunch så jag ska väl ägna tiden åt att fräscha till mig själv.
Det får bli en dusch och en hårtvätt.
Men jag ids inte lägga make up.
Han får ta mitt nakna oerhört vackra ansikte som gud skapade det.
Det är alltså en han som ska hälsa på.
Så jag får en trevlig eftermiddag och kväll.
Vara lite social ni vet.

Tro vad jag ska bjuda på för mat?
Det kom jag precis på, tänkte inte på det tidigare.
Hm, det får bli en djupdykning i frysen.
Jag kanske helt enkelt tar upp kotletter och sås som jag har färdigt i frysen.
Då behöver jag bara koka potäter till och fixa nån grönsak.
Hm, jag tror att det får bli så.
God mat med minsta möjliga ansträngning från min sida.

Tja så blir denna dag.
Om någon undrar vad jag minns från gårdagens möte så kan jag säga nada.
Jag kommer inte ens ihåg hur handläggaren såg ut.
Jag minns däremot att hon hade ett mycket rent skrivbord och att tangentbordet till datorn var svart.
Det är ju himla bra att komma ihåg, eller hur?
Men jag fick med mig en pärm med information och jag skrev ner en del punkter så jag får läsa det.
Men det tänker jag inte göra idag.
Huvudet spinner för mycket.
Idag ska jag bara försöka slappna av och så vara en smula social.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 21 september 2016

Hemma och så trött...





Hela skallen bara snurrar och känns sådär explosiv som min målning visar.
Har varit på AF och träffat min handläggare.
Inga problem där.
Kvinnan var trevlig men som vanligt blir det för mycket information för att jag ska klara av att ta in det.

Nå just nu behöver jag inte söka jobb.
Mitt sätt att vara aktiv innebär att jag måste gå på varje möte jag blir kallad till, både på AF och kommunen.
Efter mötet med kommunen till veckan ska jag mejla henne resultatet.
Jag måste skicka in aktivitetsrapport varje månad men hon har sagt vad jag ska skriva på den.
Om dom kommer med ett erbjudande om någon åtgärd framöver kan jag inte tacka nej.

Men just nu kan varken hon eller jag säga vilket typ av jobb jag kan/ska söka då ingen av oss vet hur jag klarar av att arbeta.
Hon vill sätta in annan personal på mig, göra en utredning och se vad som kommer fram utifrån den.
Hon säger att det förmodligen kommer att göra mer än ont och risken finns att jag brister men om det händer så får vi ta ett snack med FK.
Det här är ju inget som händer precis nu men på sikt.
Hon tror även att jag kanske blir uppsagd från kommunen om jag nu ex inte får en bra omplacering utan måste tillbaka till hemtjänsten igen.

Det kan ta åtskilliga veckor innan jag får en ny tid till nån av kollegorna som är så att säga mer specialiserade på såna som mig.
Under tiden är det egentligen ganska så lugnt just där.
Däremot vet jag ju inte vad som kommer att hända efter nästa veckas möte med kommunen.
Dom kanske tycker att jag ska börja arbetsträna direkt.
Jag har ingen aning.

Nu är jag tröttare än tröttast.
Passade på att handla lite innan jag cyklade hem.
Tar resten av handlingen i morgon eller på Fredag.

Nu ska jag bara vara...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Hon tyckte att det var bra att jag gjort ett CV och ett PB även om jag inte just nu behöver använda dem.

Just another day och ett möte...





Vaknar till en dimmig värld.
Det är som det ska vara, känner mig ganska så dimmig själv.
Jag känner att hjärnan inte samarbetar vidare bra med mig.
I går när jag satt och gjorde klart mitt CV och PB snurrade det ordentligt i skallen.
Om det kan ni läsa här Här.
Jag höll på att bli galen när jag mejlade dom till mig själv för att se hur dom såg/ser ut i någon annans ögon.
Och tro på fan om det inte gick troll i datorn.
Dokumentet såg inte lika dan ut som jag såg på laptopen.
Nån mening här och där hade slitit sig och stod på fel ställe.
Dock inte i mitt eget dokument.
Jag ändrade, kollade igen, ändrade kollade igen, skickade mejl mellan mina två adresser.
Fick ta bort lite text från PB;t då jag bara ville ha en sida.
Men skam den som ger sig, till slut så blev det som jag ville ha det, snyggt och prydligt och en sida vardera.

Efteråt var jag helt tom i huvudet förutom den där jäkla huvudvärken då.
Den som hör till förkylningen alltså.

Jag försökte ställa in kaffemuggen i kylskåpet för att mikra den varm.
Förstod inte vart knappen tagit vägen, där man ställer in tiden.
Det tog en stund innan jag kom på att jag ställt in muggen i KYLSKÅPET.
Mon djö, det funkade inte denna gång heller, har nämligen provat det förr.
Tur att ingen ser mig när jag är ensam.

Så skulle jag gå ut efter posten och så trillade jag i trappen.
Jag liksom bara gled av trappsteget.
Tur var att det var i slutet av trappan så jag hann inte göra illa mig.

Å så denna kökspall som jag har stående vid spisen.
Jag tror jag gick in i den fem gånger igår eftermiddag.
Fem gånger och samma tå.
Aj, säger jag bara.

Jag fyllde en tillbringare med vatten som jag skulle ställa i kylskåpet.
Så snubblar jag på mina fötter och vips så hade jag 1 1/2 liter vatten på golvet.
Bara att ta fram skurhinken och trasa.

Jag skulle fylla på kaffeburken jag har stående på köksbänken och av nån anledning så hamnade hälften av kaffe på diskbänken och inte i burken (tro vart jag försvann då).

Men tur att FK anser att jag är arbetsför och kan jobba mina 75%.
Det är f-n skrattretande.
Idag har jag möte med min handläggare på AF.
Tack och lov är det på förmiddagen så jag slipper sitta och vänta på att få cykla iväg.
Jag  lär väl vara fullproppad av information jag sen inte minns att jag hört.
Det blir nog bra det.

Nåväl i övrigt så fick jag besök av Beda under hennes lunch.
Kaffe och altan.
Prat och fniss.

Under tidiga kvällen ringde jag min "gamla chaufför" (han är egentligen inte särskilt gammal och inte är han chaufför längre heller) men det står så i mina telefonkontakter.
Han är en rolig tjomme, väldigt rakt på sak i sin egen övertygelse.
Nästan så att han går över lik för att han tror på det han säger, sina sanningar.
Men jag gillar det, det är skönt att ha någon att käfta lite med.

Han tyckte att det var på tiden att jag kom ut i arbete, bara gå och skräpa hemma är väl inget göra man ska ägna sig åt.
Han förstår definitivt inte hur ett dåligt psykiskt mående ser ut och verkar.
Men jag tar inte illa vid mig, då jag vet hur han är och har accepterat det.

Vid ett tillfälle säger han att;
- Du är ju knäpp i huvudet.
Jag svarar;
- Nähä du, det är jag inte längre, jag är inte sjukskriven så diagnosen gäller inte i nuläget.

Han höll på att skratta ihjäl sig.
Jag å min sida kontrade med att jag tycker att han ska söka jobb inom vården i stället för att gå och skräpa på ett Fas 3 ställe där dom bara slår dank och inte gör något vettigt.
Är man arbetssökande får man minsann söka jobb som finns.

Han är en riktig knäppgök men på ett bra sätt.
Har alltid gillat att prata med honom sen den tiden han var min chaufför och jag gick på rehab.

Å efter det samtalet fick jag äntligen göra kväll och gå och lägga mig.
Gudomligt skönt.
Svårt som vanligt att somna.
Men jag har sovit skapligt.
Inte så att jag känner mig pigg och alert, jag känner mig mossigare än någonsin men så pass att jag klarar att gå på dagens möte.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





tisdag 20 september 2016

CV och PB...




Lånad bild från nätet



Då har jag äntligen gjort det.
Mitt livs första CV.
Och Personligt brev.
Som jag skrev i förra inlägget så var det länge sedan jag sökte jobb.
Det var inte så komplicerat då.

Har fått lite funderingar över hur det är med kommunen, arbete, AF och att vara aktivt arbetssökande.
Så här är det;

Den sista dagen jag hade rätt till sjukpenning var den 11 September.
Från och med den 12 September var jag tvungen att gå tillbaka till 75% arbete direkt på dan eller/och anmäla mig som arbetssökande på AF.
Detta för att skydda min SGI, alltså den sjukpenninggrundande inkomst vilken FK räknar ut om man blir sjukskriven och som grundar sjukpenningen.
Utan SGI blir man så att säga nollad, och det vill man ju helst inte vara.

Nå jag har ju som sagt arbete, är anställd av kommunen.
Hade kontakt med dom den 12, då fick jag höra om sjuklönen.
För att få den måste jag vara anmäld som arbetssökande på AF (inskrivningen gjordes den 12) och vara aktiv där.
Därefter (samtidigt) ska det göras upp en sk handlingsplan med kommunen om ex arbetsträning, prova andra ställen, förhoppningsvis bli omplacerad om det finns den möjligheten (inbokat möte den 27).
Om AF erbjuder mig någon slags aktivitet måste jag tacka ja till det.
Det innebär att jag kan förlora sjuklönen som då ersätts med ex aktivitetsersättning.

Men jag måste hela den tiden (även när jag ex arbetstränar/aktiveras) vara aktivt arbetssökande på AF så inte FK senare kan påstå att jag inte varit det och drar in min SGI.

Jag tycker att det är skitsnurrigt.
Mitt huvud har svårt att hänga med.
Jag är redan utmattad och då har jag inte sökt något jobb ännu.
Tänkte vänta med att titta på sånt tills efter jag varit hos handläggaren på AF.

Allt detta görs ju då för att skydda min SGI och se till att jag har någon slags inkomst.
Så att jag inte står på bar backe.

Nå jag erkänner ärligt att det känns konstigt att hålla på att söka jobb när jag inte orkar jobba.
Att i detta läge ex få ett arbete med en ny arbetsgivare, vore kanske inte så lyckat.
Omplacering inom kommunen skulle kanske funka, om det blir ett helt annat jobb.
Tror jag ska fråga om dom inte har nån typ avdelning för arkivering där dom kan begrava mig.
Men tyvärr så tror jag inte det spelar någon roll alls, jag är alldeles för utbränd i hjärnan.
Det är den nakna sanningen.

Blev någon klokare av detta inlägg?
I mitt huvud snurrar det bara.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Och det är så rart på FB med Lycka till hälsningar och Heja, tja vad kan man mer säga än att vännerna uppmuntrar så gott det går.
Själv, om jag fått välja, hade jag ALDRIG skrivit ett CV eller PB, jag hade fortsatt vara sjukskriven, det som jag egentligen mest av allt behöver.
Å så äre med dä!





Katten, förkyld liksom...





Ja men då hälsar jag på i förkylningslandet då.
Är snuvig och har ont i halsen samt huvudvärk.
Ännu ingen feber som tur är.
Men halsen är skrovlig, kraxig och värker.
Näsan rinner.
Huvudet dunkar.

Kan inte minnas när jag sist var förkyld.
Har en egen teori om varför jag blivit det nu.
Förra veckans alla olika möten och en större uppsjö människor än jag normalt träffar.
Gissningsvis är det därför.
Eremiter träffar ytterst få människor, när dom väl gör det så...poff in i förkylningslandet.

Nu ligger jag inte för döden direkt men jag har två saker denna vecka jag måste göra, mötet med handläggaren på AF samt infomötet dagen efter.
Jag skulle gärna se att jag hade lite energi att tillgå då.
Nå men jag kan ju pigga på mig, har ju denna dag på mig.

I går satt jag en stund med mitt CV.
Jag blev nästan klar.
Lite svårt att veta hur långt bakåt jag ska sträcka mig bara.
Har en del frågor till handläggaren.
Å så det personliga brevet då.
Jisses så drygt det känns.
Måste läsa lite mer om det innan jag sätter igång.
Skriva och uttrycka mig kan jag ju men det kommer kännas som det inte är sanning om "jag ex skriver att jag är en glad och positiv kvinna som ex har en väldigt god organisationsförmåga" (sån jag var förr).
Kan ju knappast skriva att "jag är en djupt deprimerad kvinna med mycket låg kognitiv förmåga som inte klarar av fysiskt tunga insatser", eller?

Det känns som jag sitter på pottkanten och håller på att trilla av.  
Nå det blir säkert bra vart det lider.
Jag har i alla fall kommit en bit på det jag måste göra för att kunna söka jobb på rätt sätt.
Inser att jag knappt vet hur jag söker jobb längre.
Har ju varit anställd av kommunen sen början av 2000.
Inte fariken behövde jag CV och personliga brev då.
Jag var på AF då mitt år på komvux var över och jag hade nästan inga stämplingsdagar kvar.
Vi diskuterade hur jag ville jobba då jag hade tre barn jag inte ville slänga in på dagis eller fritids.
Då gav han mig ett nummer till chefen för hemtjänsten i närheten av där jag bor.

Jag ringde och frågade om dom behövde någon över sommaren.
Jag fick komma dit dagen efter och så hade jag vips ett jobb i hemtjänsten över sommaren.
En kvällstjänst.
I Augusti blev jag uppringd av en annan chef från ett annat område som hade hört att jag jobbade mycket bra och blev omtyckt på kort tid.
Hon erbjöd mig att komma och jobba hos dem och vips hade jag ett nytt arbete och jag blev kvar och jag blev tillsvidareanställd av kommunen.
Även detta en kvällstjänst.
Under dessa år har jag jobbat i fyra olika områden samt varit tjänstledig och jobbat som personlig assistent (även det inom kommunen).
Så jag gled in på ett bananskal kan man säga så det här med att söka jobb som man gör nuförtiden vet jag inget om.

I dag då.
Ja det får bli ännu en lugn dag.
Behöver kurera mig från förkylningen så att jag är piggare i morgon.
Mycket mer än så blir det inte.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!








måndag 19 september 2016

Ånyo en Måndag tror jag i alla fall...





Har en sån där något förvirrad dag då jag inte riktigt får ihop veckodagarna.
Efter Söndag kommer Tisdag, helt självklart, eller inte.
Eller är det Onsdag som kommer efter Söndagen.
Hm, har tramsat hela morgonen med veckodagar.
Det enda jag inte kom fram till är att det är Måndag idag.
Å det är det tydligen säger både mobilen och laptopen.
Dom borde ha rätt.

Så det är Måndag idag då.
Trots att det inte känns så och att den veckodagen hoppat ur minnet.
Då är det alltså en ny vecka.
Å denna vecka har jag två dagar med göranden.
På Onsdag ska jag träffa min handläggare på AF.
På Torsdag så har dom nån slags info på AF, det kräver inte obligatorisk närvaro men jag tänker gå dit så har jag en aktivitet att redovisa senare.
Och så har jag eventuellt en lunch nån av dom dagarna.

Jag fick ett sms i Lördagskväll med en undran hur det står till med mig och hur jag mår?
Telefonnumret var helt främmande för mig.
Så jag skickade tillbaka och frågade vem som undrade?
Fick snabbt ett namn tillbaka.
Ja jisses, det var länge sedan han hörde av sig, typ 1 1/2 år sedan eller nåt.
Själv så blev jag av med numret då min mobil pajade runt den tiden och så hade jag inga nummer på simkortet sparat.
Så han försvann.

Och nu är han tydligen tillbaka.
För att det inte ska bli några missförstånd så är det inte och har aldrig varit en kärleksrelation.
Han är en manlig bekant (totalt olik mig i allt) som jag träffat några gånger på en bit mat ute eller pratat i telefon med.
Jag tror han känner någon sorts skräckblandad förtjusning inför mig.
Jag är så totalt olik honom och hans tänk som man kan komma.
Is och eld typ.

Han dyker upp i mitt liv lite nu och då.
Det kan gå år mellan gångerna men tydligen vill han ha någon slags kontakt ibland.
Han försvinner väl när jag "skrämmer" honom med min uppriktighet när det gäller det mesta.
Han tycker att jag är lite "galen".

Nå men med dagens upplaga av mig själv lär jag bete mig lugnt och städat utan spontana impulser.
Sånt orkar jag inte med längre..
Han kanske orkar med en hel lunch..hihi

Tja gårdagen då.
Den var exakt samma som Lördagen.
Jag är/var helt slut på.
Det blev sängen ånyo en dag.

Jag känner fortfarande av den där extrema tröttheten jag hamnat i.
Den ligger än mer på djupet än tidigare.
I morse tvingade jag mig att klä mig och cykla bort till närmsta affär.
Klockan var nästan 07.00.
Jag handlade lite av deras bra-priser och sen cyklade jag hem.
När jag kom in så satte jag mig på en stol i köket och bara glodde på ingenting.
Så grymt slut på.

Tro när jag blir i närheten av mig själv igen?

Men nå, detta är livet 2016 så det är bara att gilla läget.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





                  

söndag 18 september 2016

Luften gick helt enkelt ur mig...





Efter veckans alla händelser så gick jag upp i intet igår.
Hade ingen som helst kraft i mig.
Så det blev en heldag i sängen.
Jag slumrade bort mest hela dagen.
Vid 17.30 suckade jag och önskade att klockan var mer så jag legalt kunde göra kväll.
Jag undrar om dessa dagar någonsin kommer att försvinna?

När jag tittar på fotot så ser jag hur gammalt golvet är.
Jag gissar på 70-tal.
I vanliga fall tänker jag aldrig på att min lägenhet skulle behöva renoveras och uppdateras till 2000 talet.
Jag är som man säger hemmablind.
Men på foto så kan jag se.
Nu är inte jag nån som tycker att det spelar så stor roll.
Nyrenoverat hade varit skoj men det går bra ändå.
Jag gillar lite att min lägenhet är gammal och skamfilad.

När de nya rutorna på altanen skulle sättas in (ni vet dom som föll ut i stormen vi hade) så bestämde värdmannen att jag skulle få en ny balkongdörr oxå.
Den jag har är tydligen väldigt  gammal, typ från 30 talet.
När värdfolket köpte huset (70-talet) så renoverade dom och byggde ut både våningen nere, samt här uppe.
Då flyttades balkongdörren som funnits nere hit upp.
Så ni ser, vissa bitar i mitt hus har anor minsann...hihi

Och ska jag gå till vad jag får betala i hyra så kan jag stå ut med att det är gammalt här och egentligen i behov av en renovering eftersom hyran inte är så hög.
Hellre så här än en dyrare hyra.
Jag har betalat samma hyra i ungefär 14-15 år tror jag att det är.
Så länge det inget görs här uppe kan han ju inte höja hyran.

Å jag har aldrig varit känslig eller särskilt pysslig av mig.
Jag är ingen som byter gardiner och dukar i tid och otid.
Jag möblerar i princip aldrig om.
Har jag ställt möblerna på ett ställe så har jag kommit fram till att det är det bästa stället.

De gånger jag gjort om är när någon flyttat härifrån eller om jag blivit av med möbler som gör att jag måste möblera om.
Som gästrummet eller mitt sovrum samt biblioteket.
Jag kunde möblera om sovrummet då Mini fick ta åbäket till dataskrivbord som bara stod där och tog plats.
Då fick jag loss massa yta och kunde äntligen ställa sängen som jag egentligen alltid velat ha den.
I den vevan så flyttade jag oxå ut bokhyllorna från mitt sovrum till det som idag går under namnet biblioteket.
Gästrummet har blivit ommöblerat i två omgångar.
Dels när flickorna flyttade hemifrån och dels när Mini bodde hemma igen när hon flyttade tillbaka från norr.
När hon flyttade in i lägenheten där hon bor nu tog hon med sig skrivbordet som stått i gästrummet och bara tagit plats.
Så då kunde jag möblera om så att det blev luftigt och fint där utan skrymmande möbler i vägen.

Så nu har jag lagt ner eventuella ommöbleringar, jag är nöjd med rummen som dom ser ut nu.
Å då får det liksom vara så.
Om det så går 10 år kommer jag inte känna att jag måste möblera om.

Sen finns det sånt som jag skulle vilja byta ut som bokhyllan i vardagsrummet, den skulle jag kunna slänga idag om jag hade haft ett alternativ att ställa där.
Soffan i vardagsrummet skulle jag oxå kunna  byta ut, den har jag haft länge nu.
Min säng behöver fortfarande en sängram.
Jag har nog vant mig att ligga lågt för jag tänker inte ens på det längre.
Å så skulle jag vilja köpa några fler bokhyllor till biblioteket så jag får plats med alla böcker samt kan köpa fler.

Brukar ni möblera om hemma?
Är ni nöjd med era möbler eller finns det längtan efter nytt?

Nu ska jag fortsätta denna dag med mer kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!