onsdag 31 augusti 2016

Onsdag...





Mini har åkt bussen till skolan.
Så jag är ensam med alla tankar min hjärna kommer på.
Det är så konstigt när hjärnan går i 190 knyck, bestående av en helmassa brus och inte kan stilla sig.
Natten har inte varit så bra, inte den värsta i historien men heller inge vidare bra.
Har gått in och ur slummer och det tog timmar innan jag kunde slappna av så pass att sömn ens var aktuell.
Är tröttare än tröttast.
Som vanligt med andra ord.

I dag är det som sagt Onsdag.
Undrar om kuratorn börjat jobba och ringer under dagen eller om hon fortfarande är sjuk?
Det lär jag märka innan dagen är slut.
Hoppas dock på någon slags ljusning därifrån.

Tänkte cykla in till byn.
Fick sms om paket igår jag skulle behöva hämta ut.
Så tror att det blir idag.
Ska ringa Maxi och höra om hon är hemma.
Lovade henne en stor burk lingon jag fick av finaste Pappelino i Lördags.
Det kanske är lika så bra att göra bort det.
Få tankarna att vandra åt ett annat håll för en stund.

Gårkvällen var som sagt en jobbig kväll.
Nog för att det gick bra att berätta för Mini men det var allt annat än roligt.
Och samtalet till x-maken gjorde helt slut på den lilla energi jag möjligen hade.
Nu är det bara att vänta och se om ytterligare en storm bryter ut.
Jag hoppas verkligen inte det.
Jag hoppas och önskar att det inte blir några repressalier för mig på grund av detta.
Men jag litar tyvärr inte på honom för fem öre.

Suck!

Nå nu ska jag fortsätta denna dag.

Hoppas ni har det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 30 augusti 2016

Man ska inte...







...måla fan på väggen i  onödan men när han väl sitter där får man måla som fan!

En dag utan dess like har snart utspelat sig klart.
Jag är så utsjasad så jag vet knappt vem jag är.

För att gå tillbaka några dagar så fick jag ju typ något nervsammanbrott förra veckan och fick komma upp till psyket akut i Fredags och träffa både kurator och läkare.
Jag var väldigt svart då och uttryckte mig väldigt suicidalt.
Detta togs på gravaste allvar och det gjordes en orosanmälan till soc eftersom Mini är minderårig.
Detta skedde mot min vilja kan jag tillägga.
Tänk så otroligt noga vissa är att följa reglemente medans andra bara struntar i det.
Hade önskat den andra sorten för detta gynnar inte mig och mitt mående alls.

I eftermiddag så ringer soc-tanten till mig.
En ganska så rigid människa.
Ville inte riktigt lyssna till mina argument.
Tänkte givetvis ringa min x-make då han oxå är vårdnadshavare.
Jag bad henne låta bli det men så fungerar det minsann inte.
Han måste veta hur landet ligger till men enligt mig så tänkte soc-tanten ge väl mycket information till honom som inte är behövligt.
Nå jag har givetvis ingen talan men jag lyckades få henne att vänta med samtalet till x-maken tills i morgon då jag var tvungen att först få berätta för Mini vad som hänt/händer och är på gång.

Så jag blev alltså tvungen att berätta för min son att jag inte bara mådde skitdåligt förra veckan, jag hade starka suicidala tankar oxå.
Jag hade ingen lust att leva längre.
Tja den informationen kunde jag fått slippa ge honom tycker jag.
Det räcker ju att han vet att jag mådde skit förra veckan.
Men eftersom soc-tanten tänker säga allt som står i orosanmälan till x-maken så kände jag mig tvungen att berätta för Mini. 
Med x-maken kan jag aldrig vara helt säker på hur han reagerar eller vad som kommer ur hans mun när jag inte hör.
Vi diskuterade i alla fall genom vad som hänt och vad som kanske händer framöver.
Om ex soc vill prata eller träffa honom osv.

Sen blev jag då tvungen att ringa x-maken och berätta om morgondagens telefonsamtal han har att vänta sig.
Jag menar hur roligt på en skala tror ni det var då?
Han var ovanligt lugn och lågmäld men ibland exploderar han inte direkt.
Eller så har han blivit mer mogen (men det tror jag inte på).
Någon slags repressalie lär komma surt efter.
Annars är världen fullkomligt galen!

Å jag är galet trött.
Den där drömmen att sova i 100 år hägrar fortfarande eller i alla fall en hel natt.

Å så, gode gud, låt mig först vakna upp ur denna bisarra vakna mardröm!

Sussa sött alla fina!

Kramen om!


Allt möjligt trams...





Min kära altan, så glad att jag har den.
I går morse sa min hyresvärd att det skulle komma någon och titta på ruteländena under eftermiddagen.
Jag sa att jag var hemma så det var bara att ringa på dörren.
Jag liksom väntade hela eftermiddagen men ingen kom.
Fick väl förhinder eller hann helt sonika inte hit.

Det där med att vänta borde jag vara bra på då jag tycker att hela mitt liv består av att vänta på än det ena, än det andra.
Jag får väl se om denna person kommer idag i stället.
Jag får även se om kuratorn hör av sig, svårt att säga hur många dagar som går bort då hon är sjuk eller vabbar.

Någon plan B när det gäller F-kassan har jag inte ännu.
Vill helst slippa att prata med handläggaren själv då jag inte tror att mina egna ord väger särskilt tungt jämfört med ex kuratorns.
Blir det så att kuratorn är borta hela veckan måste jag nog ringa upp på psyk och be dom hjälpa mig att ordna en plan B.

Gårdagens snack med mottagningssköterskan där uppe gav effekt.
Jag hade mitt recept tillgängligt vid lunchtid och kunde skicka efter det.
Ja se, det är trevligt att somliga verkligen anstränger sig och gör sina jobb på rätt sätt.

Gårdagen var annars ganska så lugn.
Jag cyklade bort till närmsta butiken och köpte mer mjölk (trodde jag skulle klara mig längre på det jag köpte i Lördags men sonen har tydligen varit mycket mjölksugen).
Jag pratade flera gånger med Älskade E.
Jag missade att skicka sms till Midi innan hon flög till Ibiza på semester men jag skickade ett meddelande på FB och det funkade lika bra,
Jag gjorde fler rispuckar och så åt vi födelsedagsmiddagsrester till middag.
Jag försökte se play-tv flera gånger men kunde inte koncentrera mig.
Jag la mig för att vila några gånger men kunde inte slappna av.
Jag väntade på fönsterkillen som inte kom.

När det var dax att natta mig var jag gruvligt trött.
Trodde jag skulle somna på en sekund men det blir aldrig som jag tror.
Låg vaken i timmar och lyssnade på tv;n.
Somnade och så vaknade jag och trodde att det var morgon.
Klockan visade då 01.55.
Och sen var det kört med mer sömn.
Suck igen.

Känner mig mer än mör idag men det är i sig inte så konstigt med allt som hänger över mig och så lite sömn.

Hoppas ni får en härlig dag alla fina!

Kramen om!





måndag 29 augusti 2016

Ett stort attans...





Låter bli fulare ord än så.
Klev upp i morse.
Drack lite kaffe.
Började göra mig i ordning för cykelturen in till byn och samtal med kuratorn.

Då ringer min mobil.
Det är en sköterska från psyket som informerar att kuratorn är sjuk.
Ja men du, stor SUCK!
Nå jag passar på och frågar om medicinen Fredagens läkare förmodligen glömde att skriva ut.
Hon skulle se till att det blev gjort.

Så det positiva med samtalet är väl att jag slapp ringa upp om medicinen, det negativa är förstås att kuratorn är sjuk.
Vi som skulle ta itu med ex F-kassan.
Liksom ganska viktiga saker utifrån mitt mående och framför allt tid.
Har bara på mig en vecka till med att lämna in min skrivelse.
Ännu större SUCK!

Den där molande gnagande oron inom får ju ingen chans att lätta då det aldrig blir som tänkt och allt hela tiden skjuts framåt och jag vet att det ändå finns en tidsram jag måste hålla.
Börjar känna mig ganska så trött på strul.
Det tär något fruktansvärt på sinnet.

Så jag blir hemma idag.
Fortsätter vila!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 28 augusti 2016

När stormen bedarrat...





Då har stormen lagt sig.
Idag är det inte mycket vind att tala om.
Oj så den ställde till det, inte bara för mig utan även för andra som bor här omkring.
Det är dock skönt att det lagt sig.

Söndag idag.
Jag känner mig så mentalt trött.
I går skrev jag att ag ville sova i 100 år eller i alla fall hela natten.
Men det var just bara önskedrömmar.
Visst har jag sovit men inte mycket.
Det är som vanligt.
Hade svårt att komma till ro igår kväll.
Det var ju som sagt en händelserik dag och den innebar socialt umgänge.
Trots att det var trivsamt och mysigt att träffa alla samtidigt så känner jag mig helt urblåst idag.

Jag gissar på att det blir en del sängliggande idag.
Vila i massor.
Middagen blir inte heller så komplicerad.
Jag ska göra pulled pork i pitabröd med sallad och vitlökssås.
Köttet är i princip klart, behöver bara värmas på.
Sallad är inte tidskrävande att göra, inte vitlökssåsen heller.
Så det innebär minimal ansträngning för mig och det är bra.

I morgon ska jag cykla in till stan och träffa kuratorn.
Just nu känns det bara drygt, att måsta bege mig hemifrån men, men det måste göras.
Vi ska ju kontakta F-kassan med synpunkter osv.
Egentligen skulle jag behöva ringa upp till Psyk då jag upptäckte att läkare inte skrivit ut medicinen han lovade att göra.
Jag blir bara liksom jaha, nu igen.
Orkar inte hålla på att dubbel och trippelkolla att ex läkare gör det dom ska göra.
Det tar så mycket kraft för mig.

Nåja, det blir morgondagens bekymmer.
Idag tar jag det lugnt och vilar!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 27 augusti 2016

Höjden av otur...





En sån dag det varit.
I förmiddags gick jag ut på altanen och så då att två av glasrutorna hade tappat fästet upptill och blåste utåt.
Det stormade ordentligt, och har gjort så hela dagen.
Jag blev ganska så knäsvag så jag gick ner till min hyresvärd och sa att det var fara på färde med rutorna in mot stan. 
Han kom upp och jodå det såg inte bra ut.
Jag hjälpte honom att ta ner rutorna och så började han arbeta.
Jag fick agera glasmästarlärling och bistå med att hålla rutorna på plats.
Tydligen var grundarbetet inte så bra gjort (han lejde en firma som satte dit glasen).
Nå till slut tyckte han att han fått till det.
Alla tre rutor satt på plats.
De såg ut att sitta i spårena, tja det såg helt enkelt okej ut.

Jag tackade för hjälpen och så gick jag in till köket och började montera ihop tårtan.
Efter att jag spritsat grädden så fick Mini dekorera med hallon.
Så hör jag ett oväsen, blev lite osäker på vad som lät då det stormade så.
Jag gick ut på altanen och där fick jag f-n ta mig dåndimpen.
En av rutorna hade fullkomligt exploderat och mittenrutan hade ramlat ner på värdfolkets trapp.
Och den rutan var hel, alltså helt oskadd.

Jag fick givetvis ringa på dörren nere hos värdfolket och tog med honom ut och visade eländet.
Han var lika chockad som jag kan jag säga.
Vi bar upp den oskadade rutan och så samlade jag ihop glassplitter på altanen medans han plockade glas ute.
Tror han höll på mer än en timme.

Det bara snurrade i skallen på mig.
Både chock och förvirring.
Och med min icke fungerade hjärna så blev det rent kaos där.

Försökte fokusera på maten jag skulle laga.
Det höll på att gå käpprätt åt pipsvängen med blomkålscurryn men jag lyckades rädda den.
Kan inte riktigt svara på hur jag lyckades få ihop middagen.
Som blev jättelyckad.
Alla tyckte att det var supergott.
Rispuckarna var en ren hit, blomkålscurryn mycket smakrik och kycklingfiléerna väldigt saftiga och möra.
Tårtan smakade underbart, kaffet likaså.
Så det blev hellyckat och mycket bra men jag fattar inte riktigt hur jag klarade av  det.
Med min icke fungerande hjärna.
Stillestånd och hjärndimma i överflöd.

Men födelsedagsmiddag blev det och vi hade det trevligt tillsammans.
Mini var jättenöjd med allt.
Så jag är nöjd men fullkomligt slut på.
Detta är en dag som går till historien...

Nu ska jag bara vara en liten stund sen ska jag lägga omkull mig och förhoppningsvis sova i 100 år eller i alla fall tills i morgon bitti.

Ha en skön afton alla fina!

Kramen om!

Ps. Jag tror inte min hjärna klarar av mer olyckor eller otur!


Födelsedagsmiddag...





I dag är det alltså dax för födelsedagsmiddag för min älskade Mini.
Det blev inte så mycket förberedelser igår.
Jag gjorde chokladkrämen, det var det enda.
Idag har jag cyklat bort till närmsta affären och handlat det sista.
När jag kom hem svängde jag ihop tårtbotten så nu står den i ugnen.

Lite  senare sätter jag igång med maten.  
Blomkålscurryn vill jag ska puttra på länge så alla smaker gifter sig.

Jag borde dammtorka vardagsrummet, suck.
Mini ska ta golven.
Det blir nog bra i sluttampen.

I går eftermiddag kom så min Mini.
Det var härligt att krama om honom.
Jag cyklade iväg och hämtade kebabrullar till middag.
Å satt i köket och åt.
Mini fick sin födelsedagspresent av mig.
En chokladask och ett halvårsabonnemang på mobilen med fria samtal, sms och en viss mängd surf.
Han blev jätteglad.

Sen satt vi länge, länge och pratade om allt mellan himmel och jord.
Som vanligt jättemysigt.

Fram emot att jag skulle lägga mig fick jag en riktigt jävla hemsk panikångestattack.
Det var aningen svårt att komma till ro och kunna somna så det blev inte mycket sömn i natt.
Alltid ska det vara nåt.

Jag är mer än trött idag men det i sig är ju inge ovanligt.
Jag slipper i alla fall ta den nya tabletten dagtid.
Ska bara ta på kvällen och öka där i stället.
Får se om det gör att jag känner mig piggare.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

fredag 26 augusti 2016

Psykiskt nervsammanbrott...






Såna dagar det varit, gårdagen och dagen alltså.
Igår gick hela jävla livet åt skogen.
Började med att ramla av cykeln på väg till handling nummer 2.
Jag slog mig riktigt rejält.
Givetvis var det samma knä som jag skrapade upp som sist då jag föll av cykeln för några veckor sedan.
Och otroligt saftigt stora blåmärken på låret.
Slog i armbågen.
Tja vad ska jag säga, det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält.

I alla fall så cyklade jag till affären och handlade.
När jag gick ut så upptäcker jag att bakdäcket var platt.
Jag fick alltså punktering.
Så jag fick styra cykelf-n nästan ända hem.
Stannade till på cykelverkstaden och lämnade cykeln i kunniga händer.
Sen fick jag bära handlingen den sista biten.

Det var alltså inte min dag igår.
Med allt som hänt innan plus cykelolyckan och punkteringen blev tydligen för mycket för mig.
Jag fick något slags psykiskt nervsammanbrott.
Och mitt i det så ringde läkaren, skulle ju ha medicinuppföljning.
Jag var definitivt inte mig själv.
Kunde knappt prata och pratade tydligen väldigt svart.
Så han skulle gå och diskutera medicinen med bakjouren och ringa upp men han gick rakt in till kuratorn och berättade om mitt svarta mående.
Så det var hon som ringde upp.
Det ledde till att jag fick en akuttid till både kuratorn och läkare idag på förmiddagen.

1 timma och 40 minuter tog det.
Om inte Mini skulle komma idag hade dom lagt in mig direkt.
Då kan ni tänka er att jag inte är i något bra skick.

På Måndag ska jag till kuratorn och då ska vi ta itu med F-kassan.
Så ska jag ganska omgående få en ny läkartid, denna gång ska dom se till att jag får träffa en överläkare och så ska kuratorn sitta med.
Om jag fortfarande mår så här dåligt nästa helg blir jag inlagd på psyket.
Och jag tror faktiskt att det kommer att bli så.
Sinnet är alldeles för svart för att jag ska klara av att vara ensam.
Det är ju dom där suicidala tankarna som spökar väldigt kraftigt just nu.
Och dom är rädd att jag ska göra illa mig själv på något vis om jag är ensam.

Suck, suck, suck!

Jag är glad att Mini kommer till mig i eftermiddag.
Det brukar alltid kännas lättare när han är hos mig.
Även om jag tar på mig en mask, för jag vill ju inte visa honom hur himla dåligt jag mår.
Det brukar fungera.

I övrigt så har jag hämtat ut min cykel, det gick på 200 kronor och så har jag handlat det mesta som jag tänkt.
Behöver cykla bort till närmsta butiken och köpa mer mjölk och dricka tills i morgon.
Jag handlade så mycket så jag fick inte plats med det.
En stor trunk bak på pakethållaren, en kasse på vardera styret och en kasse i korgen.
Jag var faktiskt skitnervös då jag skulle cykla hem.
Var dörädd för att ramla men det gick bättre än bra.
Jag klarade mig oskadd, mycket skönt!

Tja det blev inget glatt inlägg idag heller.
Suck!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





torsdag 25 augusti 2016

Torsdagsmorgon och allehanda ämnen...





Torsdag.
Klockan är 06.45 och jag har varit vaken i många timmar.
Klockan 06.00 svidade jag om och cyklade bort till närmsta affären.
Handlade lite mjölk, smör, ost osv.
Trevligt med mjölk i morgonkaffet.

Så har jag gjort handling nummer 1 idag.
Vid 09.30 är det dax att bege mig in mot byn.
Nästa handling, nummer 2.

Och i morgon bitti blir det handling nummer 3.
Det får bli så då jag bara har cykeln att frakta hem kassarna med och det börjar vara ganska tomt lite här och där här hemma.

Jag är för snål för att storhandla allt på en gång och ta taxi hem.
Taxiresor från affären tillhör vintern när jag inte längre kan cykla.
Så länge som det är barn mark får jag kämpa på med handlingen och cykelturerna.
Och spara taxipengarna tills jag bättre behöver dem.

I går när jag la omkull mig för att vila fick jag sms av Beda.
Hon undrade om det var okej att titta in på hennes lunch.
Och självklart sa jag att det var okej.
Jag kokade kaffe och så satte vi oss ute på altanen.
Det var riktigt behagligt där.
Som vanligt blev det en massa surr och goa skratt.
Flugfällor och döda flugors anhängare, de grymma mafiosoflugorna som retar gallfeber på en för att ta ett exempel.

Ja allt kan bli tokroligt med henne.
Vissa skulle nog fundera om vi inte gått i barndom.
Men kul har vi och vi pratar även allvar och djupt med varandra.
Hon är helt klart en glädjekälla i mitt liv.
I gårdagens inlägg skulle hon givetvis stått i det positiva jag radade upp men jag glömde av henne just när jag skrev.
Fy mig!

När hon hade åkt tillbaka till arbetet så värmde jag lite mat, åt och sen försvann jag.
Sov några timmar.
Mycket skönt.
Och egentligen är det väl inte så bra att sova på dagen när det krånglar så om nätterna men ibland känns det som jag får passa på att sova när det går.

Kvällen tillbringades med Älskade E i telefonen, samt ett samtal med Mini och så såg jag lite på play-tv innan jag gjorde kväll och nattade mig.

Idag ska jag som sagt in till byn.
När jag kommer hem ska jag se om jag klarar av att uppbåda energi nog att jag kan dammtorka vardagsrummet och städa toaletten.
Jag ska ju ha middag på Lördag och vill ju givetvis att det ska vara fint här då.
Inte för att det ser ut, jag har god ordning och bortplockat men ser att det är dammigt och golven behöver dammsugas av.
Men det sista får Mini göra i morgon.
Det är hans jobb och han har slarvat lite i sommar och inte alltid gjort det under hans veckor här.
Men han är nog fullt medveten om det för när han missat under sin vecka brukar han ta fram dammsugaren direkt när han kommer nästa gång.

Nå jag får se vad jag orkar med efter handlingen.
Om inte annat kan jag ju göra det på Lördagsmorgonen.
I morgon har jag fullt upp med dels handling och sen förberedelser inför middagen.
Ska baka tårta, göra chokladcremé, laga till blomkålscurryn samt koka jasminriset till rispuckarna.
Tror att det räcker för en dag, i alla fall i min värld.
Mini blev superglad då ja sa att vi skulle köpa hem pizza eller kebabrulle till middag.
Å vilken 17 åring skulle inte gilla det?

Nu får ni ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Kuratorn ringde inte igår heller så i eftermiddag får jag ringa igen, om hon inte hört av sig innan dess.





onsdag 24 augusti 2016

Negativt kontra positivt...





Onsdagsmorgon då.
Å här sitter jag.
Som vanligt om morgnarna.
Kaffemuggen står bredvid.
Allt är som det ska vara.
Eller nåja, hade nog önskat att hjärnan fungerade bättre än den gör just nu.
Har svårt att hitta ord.
Det tar mycket längre tid att skriva inlägg.
Jag har svårt att fokusera på det jag skriver, det blir en del vilopauser då jag grunnar på formulering och ord.
Jag får googla på ex synonymer för att jag inte kommer på rätt ord.
När jag pratar med Älskade E säger jag än mer tokiga saker och jag hör det inte ens själv.
Hjärnan har utlöst stillestånd.

I går låg jag mest i sängen hela dagen.
Dåsade, sov nån kort lur, lyssnade på tv för jag orkade inte titta.
Orkade bara sitta uppe korta stunder.
Det var ingen bra dag så att säga.

Å ingen kurator ringde heller.
Så jag väntar fortfarande.
Det som i kuratorns värld går snabbt gör det inte i min.
I min värld ringer man omgående då man fått meddelandet.
I kuratorns värld verkar snabbt handla om dagar.
Så jag antar att vi inte är ense om vad snabbt betyder.

Jag känner mig hopplös på fler sätt än ett.
Hopplöst galen eftersom hjärnan och tankarna inte stillar sig.
Hopplös utan hopp.
Jag verkar ha resignerat, har lust att kasta in handsken och bara ge upp.
Känns som att jag inte orkar kämpa längre.
Ska livet verkligen hela tiden vara en kamp om att överleva?
Ska inte livet kunna kännas dansande lätt någon gång?
Å varför får jag då inte uppleva det?
Varför måste jag kämpa varenda dag, bara för att finnas till?
Varför måste jag "bråka" med F-kassan?
Varför finns det så många varför?

Usch då neggigt detta inlägg blev.
Många inlägg på raken nu.

Så vad är positivt för att i någon mån uppväga det negativa?

  • I morgon och på Fredag får jag pengar, och jisses det behövs verkligen nu.
  • På Fredag får jag hem min raraste Mini. Funderar om vi ska unna oss själv hämtpizza och mysa riktigt.
  • På Lördag då jag ska ha födelsedagsmiddag för Mini så kommer Midi och Maxi samt min finaste Pappelino med fästmö.Det ska bli mysigt att träffa dem alla på en och samma gång.
  • Mina och Älskade E;s samtal per telefon. Hon får mig att skratta även om jag är väldigt nere. Med henne kan jag vara mig själv helt och hållet utan mask.
Å så skönt att det fanns lite positivt oxå när jag tänkte efter.

Nå solen skiner från en nästan klarblå himmel.
Luften är frisk, lite krispig.
Mitt köksfönster står som vanligt öppet.
Jag har inga ärenden idag så jag håller mig hemmavid (om nu inte kuratorn ringer och vill ses i dag vill säga).
I morgon ska jag iväg och handla lite.
Så även på Fredag.
Jag måste dela upp handlingen så jag får hem den med cykeln.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!








     

tisdag 23 augusti 2016

Så kom det då, brevet och annat svammel...





I går när jag gick ut för att hämta posten så låg brevet där.
Brevet från F-kassan.
Jag gick in, sprättade kuvertet och satte på mig läsglasen.
Fick läsa genom brevet flera gånger.
Och egentligen fattar jag inget alls.
Den typ av arbete som jag läser mig till som finns normalt på arbetsmarknaden som jag skulle kunna utföra har jag ingen aning om vad det skulle kunna vara för arbeten.
Att mitt hälsotillstånd  skulle innebära att jag i sådana fall klarar av den typ av arbete som jag inte har en aning om de ens finns.

Å för min del så har jag inget annat val än att gå tillbaka till mitt arbete inom kommunen där jag har min tjänst.
Jag kan ju liksom inte säga upp mig och leta efter den typ av arbete F-kassan säger finns på arbetsmarknaden som enligt dom, jag skulle klara av.
Jag har dessutom ingen utbildning.
Vilken cirkus.

Jag ringde i alla fall kuratorn och sa att jag fått brevet på hennes telefonsvarare.
Trodde hon skulle ringa redan igår och boka en ny tid men så blev det inte.
Får väl se när hon ringer.
Jag tycker inte om att vänta, och det är tydligen det enda jag gör nu.

Å ja nu sitter jag här i mitt kök.
Har precis druckit morgonens första mugg kaffe.
Har en värkbruten kropp och fruktansvärt ont i huvudet.
Definitivt på grund av spänning i kroppen.

Gårdagen genomlevde jag i Limbo.
Jag känner mig allt annat än levande.
Mer på gränsen till levande död.
Och  hjärnan snurrar i ett tempo som ingen skulle kunna följa.
Den lugnar sig inte och jag skulle behöva stillhet inom.
Jag skulle behöva slappna av.

Någon frågade hur det gick med projektet sluta röka nu när jag i övrigt mår så dåligt.
Kan säga inte optimalt.
Har rökt ibland den sista veckan men inte gått tillbaka till som innan.
Min kurator sa att hon föredrar att jag tar en cigg ibland i stället för att ta fler tabletter eller dricka sprit.
Sånt som är vanligt förekommande när man mår så här dåligt och känner att allt i livet går emot.
Nå jag tar inte fler tabletter än vanligt och jag dricker ingen sprit, inte heller öl eller vin.
Det är ytterst sällan det händer och absolut inte i detta läge.

Är det ett misslyckande?
Njae jag är ju fortfarande inne på det men det blev för tungt i livet för att oxå hålla mig helt rökfri.
Men särskilt många cigg har det inte blivit.
Något inom mig tänker sig för.
Den värsta cirkusen måste få lägga sig, sen tar jag tag med hårdhandskarna igen.

Ute är det dimmigt.
Väntar mig att se älvorna dansa på ängen.
Det ser så trolskt ut.
Mycket vackert.
I går regnade det men idag skiner solen genom.
Det kanske blir en skön Augustidag.

Jag tänker inte åka hemifrån om jag inte måste (typ tid till kuratorn).
Däremot kan jag sitta ute på altanen.
Inte långa stunder men lite nu och då.
Fånga lite dagsljus.
Å där är det aldrig kallt, än så länge i alla fall.
Det brukar ligga runt 20-28 grader ute på min inglasade altan.
Så jag fryser inte.

Nä nu ska jag ge mig med mitt svamlande för idag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!










måndag 22 augusti 2016

Tokiga jag...





Är man uppe långt före tuppen så är det inte alltid så enkelt att hitta på något att göra.
I morse/natt var jag i ett sådant läge.
Sovit lite och illa i natt.
Klev upp tidigt.
Jaha tänkte jag, jag klär mig och tar en tur med cykeln.
Klockan var då bara 04.30.
Inte en kotte var ute förutom jag.
På sitt sätt ganska så skönt.
Har ju suttit inne hela helgen.
Inte haft ork att gå ut.
Inte haft lust till det heller.

Men nu har jag i alla fall fått mig en timmes utetid och motion.
Och klockan är inte mer än strax efter 06.
Så lite tokig är jag allt.
Vara ute och ränna när alla andra ligger nedbäddade och drömmer sött innan väckarklockan väcker dom för en ny arbetsvecka.

Helgen har gått sin gilla gång.
Känns inte som jag varit på banan.
Har mest legat i sängen och dåsat eller sett på play-tv.
Energifattig som bara den.
Å eftersom jag i princip inte har så mycket energi i vanliga fall så blev det ett rejält minus på den posten.
Typ, det är för jobbigt att sitta uppe.
Typ, gud så jobbigt att gå till sovrummet och lägga mig i sängen.
Typ, ska jag verkligen orka kravla mig ur sängen och gå på toa.
Typ, usch så jobbigt det är att tugga maten.
Den form av energi är vad jag haft i helgen.
Inte mycket att skryta med.

Nu är en ny vecka.
Jag går som sagt och väntar på brevet från F-kassan som "skulle komma någon gång framöver".
Dom är duktiga på att vara vaga i sina besked.
Innan brevet kommit finns inget annat att göra än att vänta.
Bida tiden så att säga.

På Torsdag har jag telefonläkartid.
Medicinuppföljning.
Kan vara behövligt då jag tycker att den nya medicinen med sista doshöjningen fungerar illa.
Jag är ännu tröttare dagtid än vanligt men jag sover inte mer på natten.
Svårt fall, doktorn grät..

Nå den som lever får se.

Nu ska jag dricka mer kaffe, fylla upp kroppen med koffein.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!




söndag 21 augusti 2016

Söndag och aningen dimmig dag samt födelsedag...





Det är inte bara dimmigt ute, det är dimmigt i min hjärna oxå.
Den har liksom slutat att fungera.
Har svårt att hitta orden.
Det blir bakfram, avigt och jag får försöka förklara på annat sätt.
Nu är det ju inte så himla många som märker det.
Har bara pratat med Mini och Älskade E i helgen.

Nå dom skrattar åt mig så det bjuder jag på.
Och ja, jag kan skratta åt mitt eget tillkortakommande oxå.
Det blir liksom bara bedrövligt men ändå ur en skojig aspekt.

Jag hade hoppats att hjärnan och kroppen skulle slappna av lite mer efter kuratorsamtalet men icke då.
Har en otroligt värkbruten kropp.
Huvudvärk som attans (spänningshuvudvärk skulle jag tro då jag nästan aldrig har huvudvärk).
Oro och ångest som äter upp mig inifrån.

Så vidare roligt är det inte.
F-kassan skulle se mig nu.

Jag saknar Mini som bara den men samtidigt så är det nog bra att han är hos sin pappa då jag mår som jag gör just nu.
Jag kan leva ut det, låta det forsa över mig utan att behöva ta på en mask och låtsas som att jag mår bättre än jag gör.
Men nog saknar jag den spjuvern allt.

Har pratat med honom flera gånger sen i Fredags.
Han ringde två gånger i Fredags och en gång igår.
Och för min del så är det bara roligt att höra hans röst.
Han stör mig aldrig även om han ringer och väcker mig.
Gud som jag älskar denna unge.

Idag fyller han 17 år.
Det känns lite tokigt att inte ha honom hos mig.
Han brukar oftast vara hos mig när han fyller år men i år föll det sig inte så.
Jag har svårt att greppa tiden, vart tog den vägen?
Han var nyss en liten parvel, han var nyss den där lilla underbara knytet dom la på mitt bröst efter att jag fött fram honom.
Å nu är han 17 år.





Härlig, empatisk, rolig, beskyddande, jordad, älskad, kamratlig, förståndig, omtänksam, genuint äkta, duktig i skolan, härlig att samtala med, spjuveraktig, lätt till skratt, ja det går att beskriva honom på massor av olika sätt.
Han är underbar min älskade Mini.
Å han är min yngsta.
Å han är min enda son.

Nästa helg ska vi fira honom hos mig.
Jag ska bjuda på mat och tårta.
Jag har tänk göra rispuckar med blomkålscurry och baconlindad kycklingfilé samt sallad.
Det passar både till oss köttätare och till Midi som inte äter kött.
Hon får alltså avstå kycklingfilén.
Hittat receptet i en tidning så det blir spännande att prova.
Kul med något nytt och jag tror att det blir gott.
Så ska jag givetvis baka en tårta oxå.

Men det är inte förrän nästa helg.
Idag har jag skrivit på hans FB sida och så ska jag ringa och sjunga för honom.
Hipp, hipp hurra för Mini som fyller år ida´!

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!




lördag 20 augusti 2016

Efter samtalet...





Nu sitter jag här igen.
Det är tidig Lördagsmorgon och hos mig är det nästan helt tyst förutom ljudet av perkolatorn som kokat mitt morgonkaffe.
Inte många bilar är i farten, det är ännu för tidigt.
Å jag är ensam.
Mini tittade in vid 15 tiden igår och hämtade sina väskor med saker.
Tänk så fort en vecka går då jag har honom hos mig jämfört med mina ensamveckor.
Dom segar sig fram.

I går cyklade jag alltså in till byn och samtal.
Började med en rejäl miss och cyklade in för tidigt.
Hade tid klockan 11.00 men fick  hjärnstopp och fick för mig att det skulle vara den vanliga tiden, alltså klockan 10.00.
Så jag hade nån timme att fördriva tiden på.
Satt på en bänk och tittade på folk.
Kan vara nog så intressant.

När klockan äntligen var 11.00 fick jag komma in direkt.
Vi diskuterade vad som hänt mig med F-kassan.
Pratade om olika vägar man kan gå men så här innan jag fått brevet och inte vet säkert hur formuleringen lyder så är det svårt att agera.
Vi bokade inte in en ny tid.
När jag får brevet ska jag ringa till henne och då får jag en tid direkt.
Utifrån vad som står ska hon hjälpa mig att överklaga.
Hon har gjort det många gånger.
Sen kan det bli aktuellt att snabbt ordna en läkartid.
I mitten av September kommer dom att ha något som kallas beredningsmöte på psyket.
Då sitter läkare, kurator, f-kassan, soc, arbetsförmedlingen osv och där tar dom upp olika patienter, försöker finna lösningar om det är problem osv.
Där ska hon ta upp mitt ärende och se vad som kan göras.

I värsta fall, att jag måste tillbaka till arbete så tänker hon sitta med i möte med arbetsgivare.
Hon säger att hon står bakom mig och ska hjälpa mig på alla sätt och vis.
Vi ska inte ge oss utan fight!

Detta att f-kassan bara godkände läkarintyget till den sista Augusti trots att dom ännu inte skickat ut brevet och det kommer att ta sina veckor innan det slutgiltiga beslutet säger kuratorn är enbart strategiskt från kassan för att stressa mig och gå tillbaka till jobb utan fight.

Så blev det givetvis prat om hur det här fått mig att må.
Ångest.
Sömn.
Suicidala tankar.
Självskadebeteende.
Ja sånt som händer i sinnet när man tappat gnistan helt.
Hon sa att hon oroades för mig och jag fick ta i hand på att inte på något vis försöka skada mig själv, som jag gjort förut.

I Nov 2012 blev jag inlagd på psyket för att jag försökt skära av mig handleden.
Det var en tid av töcken som jag knappt minns något av idag.
Då skar jag mig för att överhuvud taget känna att jag levde då jag var så tom och kall och zombielik.
Sedan 2013 har jag inte skadat mig själv på sånt vis.
Fast lusten har funnits åtskilliga gånger.
Men den har jag tryckt ner.

Likaså är det med dom suicidala tankarna.
Vissa perioder när livet är alldeles för jobbigt att jag inte vet vilken fot jag ska stå på så eskalerar dom.
Det betyder inte att jag skulle göra något galet för det.
Jag har som sagt försökt en gång och sen insett att jag inte kan göra detta mot mina barn och min familj.
Men tankarna finns latent inom mig.
Å så länge dom bara finns där i bruset av alla andra tankar finns inget att oroa sig för.

När jag kom hem var jag helt totalt och fullkomligt slut på.
Ringde Älskade E för att berätta hur det gått.
Sen tog jag 2 stesolid och gick och la mig.
Jag fick faktiskt sova en stund men blev väckt av mobilen.
Mini hade något att fråga om.
Nå då var det bara att kravla sig upp ur sängen.

Älskade E ville att jag skulle ringa så det gjorde jag.
Så vi hade ett mycket långt samtal än en gång.
Tredje för den dagen..hihi

Resten av kvällen satt jag framför playtv och såg lite tv.
Gjorde kväll tidigt för det var några program på Kunskapskanalen jag hade lust att se.
I natt har jag fått sova lite bättre, mycket skönt!

Å min agenda visar på ingenting idag vilket passar mig bra.
Har ingen som helst energi till någonting alls.

Hoppas ni får en härlig dag alla fina!

Kramen om! 


fredag 19 augusti 2016

Fredag och samtal...





Fredag idag då.
Dagen D för samtal.
Det är 4 veckor sen sist.
Kuratorn har haft semester.
Kan bli ett spännande samtal.
Och ett mycket jobbigt sådant skulle jag gissa på.
Hoppas att hon kan ge mig hopp om att det finns en annan väg att gå än den F-kassan säger (även om jag inte själv tror det).
Tvivlar dock på att det finns någon enkel och lättsam lösning.
Men jag får avvakta och se.

Känner mig väldigt nedstämd, energifattig och har enormt kraftig ångest.
Det är som om hela den kommande hösten sköljt över mig.
Jag vill gå i ide.
Inte vara med längre.
Jag har tappat stinget, den där gnistan som knappt brunnit har slocknat.

I dag börjar Mini skolan.
Sommarlovet är över.
Det är även mammaveckan.
Så jag blir ensam igen.
Känns inte så roligt må jag säg.
Ensamhet i kombination med min nedstämdhet är inte optimalt.
Något taskigt utgångsläge inför helgen.
Suck!

I går gick jag ut i  skogen en stund.
Försökte andas in naturen, hitta ett inre lugn.
Men det är fasiken inte lätt.
Blev lite fotograferande i stället.
Skog och himmel.
Sånt som fascinerar mig.

På kvällen satt jag och Mini länge i köket och pratade.
Han fick glass och jag drack en slät kopp kaffe.
Det var som vanligt en mysig stund.
Kommer att sakna honom den kommande veckan.

I dag är det grått och regnet hänger i luften.
Jag håller tummarna för att jag slipper regnet när jag ska cykla in till samtalet.
På hemvägen spelar det ingen roll om det så öser ner.
Sen får vi se hur dagen blir...

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!