söndag 31 juli 2016

Då är det Söndag...





Solen skiner men det är aningens molnigt.
Det är en vacker morgon.
Sitter som vanligt med min mugg nykokta kaffe.
Kaffearomen sprider sig i köket och doftar ljuvligt.
Mini sover fortfarande.
Å jag pratar i telefon med älskade E.

I går blev det inget inlägg.
Hade en heldag med Mini.
Vi hade tidigare bestämt oss för en filmhelg så det var vad vi gjorde igår.
Såg film.
Det blev tre stycken igår och idag fortsätter vi.
Himla mysigt hade vi det.

Vi åt potatissallad, grillad fläskfilé, härlig sommarsallad och vitlöksbröd.
Egentligen skulle vi äta det i Fredags men när jag var på väg hem från läkaren så ringde jag Mini och så sågs vi på den närmsta restaurangen hemifrån.
Så vi åt pizza och det var både gott och helhärligt då det var mycket länge sedan vi åt ute.

Så helgen har gått i mysighetens tecken och än är den inte över.
Så skönt att ha Mini här.
Så gudomligt härligt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 29 juli 2016

Äntligen Fredag...





Idag får jag hem Mini.
Jippi!
Det känns så otroligt roligt.
Som jag saknat honom dessa två veckor.
I och för sig har vi både setts och pratat i telefonen men det är ändå inte samma som att honom här.
Nu blir det en bra vecka som jag har framför mig.

Men innan han kommer så har jag ett läkarbesök framför mig.
Har en tid sent i eftermiddag.
Det känns gruvsamt.
Att dra hela historien igen.
Hoppas verkligen att läkaren ÄR bra.
Känner mig lite skeptisk då jag nyss gick ut på apotea för att se vilka mediciner jag behöver.
Även hans recept som han skickade in nu i Juli ser konstigt ut.
Suck!

Nå det är som sagt senare idag.
Och det är ju bara att hålla tummarna för att läkaren är bra.

Eftersom jag kommer hem sent i eftermiddag så har jag löst en ganska så enkel middag.
Har potatissallad och så tog jag fram grillad fläskfilé från frysen.
Den ska jag skära i tunna skivor och servera kall.
Till det gör jag en sallad och så blir det vitlöksbröd.
God middag men av mig krävs det inte särskilt mycket för att göra i ordning den.
Mycket bra för jag lär vara slut på efter läkarbesöket.

Jag och Mini har pratat om en eventuell filmhelg så jag får se hur det blir.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!



torsdag 28 juli 2016

En mycket trött Millan...





Idag vill inte min kropp alls.
Jag känner mig helt dränerad på energi.
Så det blir en dag i sängen.
Å det blir att göra ingenting hela dagen lång.

Nog är det tråkigt att kroppen ska bete sig såhär när jag gjort något roligt och varit social.
Men tyvärr så är det så, bara att gilla läget.

Idag har jag inte full sol.
Det är molnigt och blåsigt.
Riktigt skönt som omväxling.

Inte för att jag tänkt gå ut men jag får in friska och sköna vindar genom köksfönstret.

Så ser dagen ut för mig, hur ser er dag ut?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

En sån dag...





...tror jag visst att dom i "Pistvakt" sa.
En underbar serie för övrigt.
Med dess norrländska charm.
Kanske inte alla förstått vad dom säger när dom pratar men jag som  norrlänning förstår vartenda ord.

Så vad har dagen med "Pistvakt" att göra?
Absolut ingenting.
Det hade nog bara att göra med en sån dag.
Resten kanske  jag hittade på själv.

Nå dagen då.
70 års kalas.
Massor av människor.
God buffé.
Gott i glasen.
Trivsamt.
Lagom med tid.

När jag blev hemskjutsad så pratade jag med Mini.
Hans nya mobil fanns på utlämningsstället men han hade inte fått nån avi hit.
Ringde stället, det räckte med kolli id och leg så kunde han hämta ut paketet.
Så Mini gick dit och jag satte mig på hojen och cyklade dit.
Inte för att jag inte trodde att han skulle klara av att ta ut paketet.
Mer att jag ville träffa honom.

Han ringde precis när jag cyklade in på parkeringen.
Allt  hade gått bra.
Så då gick vi till en annan affär och köpte isglass som vi satt ute i skuggan och åt.
Mysigt.
Sen sa vi Hej Då och jag cyklade hem igen.

Hade en liten telefonpratarkväll.
Å så kom Beda.
Vi drack kaffe på altanen och så kom vi på att vi skulle glida ut en sväng i hennes jänkare.
Men oh så trivsamt det blev.
Vi var ute i timmar.
Glömde helt av klockan.
Helt plötsligt var hon över 22.
Det är sent för oss Bedor.
Åkte via Kvantum innan hem till mig.
Passade på att köpa vattenmelon och billigt bröd.

Å sen när jag väl kom hem så har jag gått in i andra andningen.
Skitsvårt att komma till ro och gå och lägga mig trots att jag är jättetrött.
Ska försöka igen!

Sov gott och dröm sött alla fina!

Kramen om!



onsdag 27 juli 2016

Kalas och annat...





Ja då är det dags för 70 års kalaset.
Känner mig inte riktigt på humör, natten har inte varit god.
Det har dom sista nätterna inte heller varit.
Alldeles för varmt i sovrummet för att kunna sova.
Jag önskar jag hade en sval källare som jag skulle kunna sova i när vädret är såhär olidligt varmt.

Jodå, nog tycker jag om sol men jag är måttlig i mitt tycke, gillar mer lagom än för mycket.
Har lite svår för denna extrema värme som är nu.
Är ju inte direkt någon soldyrkare.
Och har aldrig varit.
Jag blir brun av att vara ute, inte för att jag ligger och pressar.

Nå jag cyklade i väg två gånger igår.
På morgonen cyklade jag till den lite större affären jag brukar handla på.
Där fanns en hel del som hamnade i mina kassar.
Bla blomsterkvasten ni ser på bild.
Orangea nejlikor, tycker det var en så läcker färg.
Å så kom jag ihåg att köpa nya rakblad till Minis rakhyvel (det har liksom bara försvunnit när jag varit på affären den sista tiden).
När jag cyklade hem med ca 5 pinfulla kassar lastade på min cykel så fick jag hjärtsnörp ett par gånger.
Det gäller att vara stadig, inte vingla för då kan det gå käpprätt åt helsike och det ville jag naturligtvis inte.
En sån vällastad cykel är svår att styra.

Väl hemma packade jag upp och ställde in varorna där dom hörde hemma.
Upptäckte genast några varor jag missat som mjöl och socker så det var bara att sätta sig på cykeln igen.
Denna gång till en närmre butik.
Kan säga som så, var ganska så slut på när jag väl var hemma igen.
Och svettig för jisses så varmt det var.

Fick sms av lillebror när jag blir hämtad idag.
Redan innan lunch.
Puh, har som sagt ingen riktig ork.
Måste duscha och ta på mig bättre kläder.
Det går ju inte an att komma i hemmakläder som typ linne och trosor...hihi

Hoppas för guds skull att det inte är massor av folk där.
Orkar egentligen INTE vara social.
Men är ju tvungen.
Finaste Pappelino och hans fästmö bort inte så stort så det är svårt att gömma sig där.
Nå det får bli som det bli.
Jag får bryta ihop när jag väl är hemma igen.

Nu får ni ha det så bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 26 juli 2016

Det märks att...





...att dagarna varit heta för det har varit rent hopplöst att somna om kvällarna.
Det är som en bastu kvällstid i mitt sovrum.
Då har jag ändå takfläkten igång.
Puh, nackdelen med dessa soliga dagar.
Minus på sömnskalan.

Igår hade jag en sån där underlig vag och diffus dag.
Jag var liksom inte riktigt närvarande.
Ungefär som att se sig själv på håll utan medverkan.
På något vis rullade timmarna på.
Jag låg i sängen, tror jag somnade en liten stund och så ringde mobilen så klart.

Det var finaste Pappelino.
Blev lite förvånad för han ringde på Lördagseftermiddag så vi hade så att säga nypratat med varandra.
Nå han ville bjuda mig på middag.
Jag tackade naturligtvis jag men tänkte inom mig;
-Herre gud så drygt!
Så  berättar Pappelino att han bjudit min yngre bror och brorsdotter oxå.
Då tänkte jag;
-Men snälla nån, det orkar jag inte, gud så skitjobbigt det kommer att bli.

Sån är jag tydligen.
Säger ja och tänker helt annat.
Tyckte ändå att det var lite konstigt att han bara helt apropå bjöd in till middag men jag funderade inte vidare på det.

Senare på kvällen ringde Midi och Mini.
Kula att prata med dem båda samtidigt.
Jag kollade upp en sak som Mini frågade om.
Sen pratade vi rent allmänt hur livet lever osv.
Jag berättade om Pappelinos inbjudan för ungdomarna.
Å dom förstod hur jag kände.
Vi la på.

Sent på kvällen satt jag under fläkten och tog en cigg och helt plötsligt kom jag på det, helt ut ur det blå kom det till mig.
Pappelinos fästmö fyller 70 år på Onsdag.
Det måste vara därför som han bjöd in till middag.
Mon Djö tänkte jag då, nu måste jag köpa med en blomsterkvast oxå, gud så jobbigt!
Och så kände jag mig idiotiskt dum för att jag tänkte så.
Ni vet, man får lite dåligt samvete.
Det är ju inte deras fel att jag tycker att det är jobbigt att träffa människor även om dom tillhör släkten.

Så idag tänkte jag cykla in till byn och handla lite.
Mini kommer ju på Fredag.
Jag får handla i omgångar denna gång.
Så det inte blir så besvärligt att cykla med alla kassar.
Nå jag får vackert köpa hem en blomsterkvast så jag har något att ge henne i morgon.
Det ska nog lösa sig.

Vad hittar ni på idag?

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!


måndag 25 juli 2016

En sån morgon...





Såhär såg det ut i morse ( kl 06.30) när jag cyklade hem från affären.
Tjock, tät dimma, såg knappt handen framför mig.
Lite kusligt och ändå läckert.
Som en helt ny och outforskad värld.

Just nu skiner solen igen.
Dagen har vaknat till liv.
Det är om jag förstått rätt Måndagsmorgon.
En helt ny vecka, ett nytt äventyr.
Min f-kassehandledare är tillbaka från semestern men jag har bestämt att jag inte ska höra av mig till henne, det får hon göra.
På Fredag har jag läkartid.
Vet att det är en AT läkare och hoppas att han är bra.
Har hört gott om honom och har pratat i telefon en gång med honom så jag hoppas att det blir ett bra möte.

På Fredag får jag ÄNTLIGEN hem  Mini igen.
Då har dessa två långa veckor gått.
Längtar som ett tok redan nu.
Ska bli så skönt att ha honom här hemma igen.
Så han fyller upp tomrummet som blir när han inte är här.
Å jag blir mer rotad.
Är tokförtjust när jag har honom hemma.
Så snart...är  han här!

I går minns jag knappt vad jag gjorde.
Så jag antar att inget vettigt hände.
Telefonen var helt tyst och jag iddes inte ringa någon.
Kände mig som en inbiten eremit.
Förmodligen kom det efter glidandet med jänkaren dagen innan.
Alldeles för många intryck, för många människor och för livat.
För min hjärna att orka med.
Tur man kan vila bort det sen.

Ha nu en underbar dag alla fina!

Kramen om!



söndag 24 juli 2016

En sån kväll...





Ja dagen var det inget fel på heller.
Tog det ganska soft.
När jag cyklade iväg på Coop hörde Beda av sig och undrade om hon skulle hämta upp mig så att vi kunde glida runt på byn ett tag.
Jag svarade givetvis ja.

Runt 17.30 dök hon upp hos mig.
Jag hade fixat till mig så jag var klar att åka.
När jag skriver fixat till mig menar jag att dra ihop håret i en tofs på skallen samt klä mig i annat än jag går klädd hemmavid.
Det där med tofs på skallen är ett bra tips för då man åker nedcabbat så blir inte håret lätt att ha med att göra.

Nå vi gled omkring i byn i hennes fina Mercury.
Vädret var mer än på topp.
Hade pratat med min finaste Pappelino innan jag blev hämtad och han hade 29.5 grader i skuggan.
Så varmt var det.

Vi stannade till på hamnplan.
Ett ställe jag/vi hängt ofta på i yngre dagar.
Där stannade alla möjliga typer men mest jänkare.
På den gamla tiden då det var fullt med raggare i byn.
Döm om min förvåning då det var nästan likadant i går kväll.
Massor av jänkare på hamnplan men du, vad gamla alla blivit.
Hihi.

Så tog vi en sväng och drack kaffe på en uteservering.
Satt och myste i skuggan och lyckades bägge två sätta kaffet i vrångstrupen.
Lärdom; skratta inte när du dricker kaffe!

Kvällen var väldigt lyckad.
Och jag var verkligen dötrött när jag kom hem.
Nu har jag lekt raggare oxå och det var riktigt trivsamt.
Beda är en så härlig vän.
Vi skrattar så mycket tillsammans och det är befriande härligt.
Och så kan ett och annat minne från förr dyka upp som det gjorde igår kväll och jisses vilken fnissattack det minnet genererade.
Kan tänka mig att vi inte var frisk på en fläck när vi var yngre och hittade på sattyg.
Tur vi är vuxna och ordentliga nuförtiden.

 Önskar er alla fina en underbar dag!

Kramen om!


lördag 23 juli 2016

Lördagsmorgon...





Sitter som vanligt i mitt kök med fönstret öppet.
Ni skulle höra hur fåglarna kvittrar.
Dom måste vara på ett ypperligt gott humör denna morgon.

Jag är helt ensam i huset.
Värdfolket är i sin stuga.
Det är en skön känsla.
Bara jag, tystnaden här inne och fågelkvittret utomhus.

Jag dricker den där godaste koppen kaffe nu.
Har muggen bredvid mig.
I köket känner jag aromen av nykokt kaffe.
Det är en ljuvlig doft.
Den bästa varje morgon.

Jag har tagit mina morgontabletter så kroppens giftdepå har fyllts på.
Jo jag anser att min kropp är förgiftad av alla dessa tabletter jag varit/är tvungen att äta.
Det märks väldigt tydligt att även om jag slutat med en tablett finns det fortfarande kvar i kroppen under lång tid.
Tänker på helvetstabletten jag blev tvungen att börja äta i Januari, den som fick mig att tappa hälften av mitt hår.
Det är nu ungefär en månad sen jag slutade äta den men håravfallet har inte slutat.
Kan ha blivit något mindre men fortfarande alltför mycket.
Så nog finns de kvar länge i systemet och nog är kroppen förgiftad alltid.
Mon djö!

Gårdagen var en lugn historia.
Jag pratade en del med Älskade E i telefonen.
Sen  chattade jag med en x-karl på fb.
Å så tittade jag på några dokumentärer.
Fråga mig inte idag vad jag såg, för det minns jag inte.
Satt och tittade i några korsord samtidigt så jag var inte riktigt närvarande.
Men dagen gick i vart fall precis som alla andra gör.

Och i dag blir väl en liknande dag.
Har inga planer och ingen ork/energi för något stort happening.
Så det blir fortsatt vila, lugn och ro för mig.
Några dokumentärer jag inte kommer att minnas sen att jag sett, något korsord som får mitt hår att bli vitare, middag, siesta och tja inte så mycket mer.
En helt normal dag för mig alltså.

Hoppas ni alla fina får en underbar dag!

Kramen om!

     


fredag 22 juli 2016

Fredag igen och en massa tyckande om det som inte fungerar...







I går så cyklade jag bort till Kvantum för att hämta ut ett paket från Apotea.
Det får mig osökt att tänka på att somliga läkare har antingen alldeles för mycket att tänka på eller så har dom ingen hjärna att tänka med.

I våras så började jag äta en SSRI medicin.
Jag åt då 10 mg av denna medicin.
I början av Juni upptäckte jag att jag inte hade recept på den att hämta ut.
Ringde psyket.
Fick tala med en sköterska som skulle hänvisa mitt ärende till en läkare.
Jag betonade vikten av att det måste gå snabbt eftersom jag hade bara nån dag kvar av medicinen hemma.
Hon lovade att senast Fredag skulle receptet finnas på apoteket.
Det gjorde det inte kan jag tillägga och klockan var för sen för att ringa dit.
Dom har ändrat telefontid så det är bara öppet till kl 14, vilket försvårar för oss patienter.

Nåväl, jag ringde på Måndag.
Sköterskan kunde inte förstå vad som hänt.
Givetvis kunde hon inte förstå att jag blivit bortglömd av antingen sköterskan jag pratade med sist eller läkaren som skulle skriva ut receptet.
Men det kunde jag, för det är i sig inget ovanligt.

Hon lovade då att receptet skulle skrivas och finnas samma dag.
Vilket det gjorde.
Hurra vad duktiga dom är!

När jag träffade läkaren (människan som skrev så dåligt läkarintyg att det inte blev godkänt) den 20 Juni så ökade hon SSRI dosen till 15 mg.
Jag skulle alltså äta 1 1/2 tablett per dag.
Hon korrigerade inte receptet på apoteket och jag tänkte inte själv på det.
Kan ju faktiskt inte tänka på allt, eller?

Nu när jag sist skulle beställa hem medicin så kunde jag inte beställa mitt SSRI.
Chattade med farmaceuten på Apotea.
Hon tittade på receptet och upptäckte något jag inte sett.
Jag hade ett tidsintervall på 2 månader för att få hämta ut den medicinen.

Vänta nu, 2 månader.
Det är alltså den där läkaren i början av Juni som skrev detta recept.
Asken innehåller 56 tabletter om jag nu skulle äta 10 mg så har jag slut på medicin innan jag får hämta ut ny medicin.
Det är ca 60-61 dagar på 2 månader.
Hur går det ihop?
Nu med ökningen till 15 mg räckte den ju absolut inte.

Så jag får alltså då vackert ringa upp till psyk igen och be dom skriva ett nytt recept.
Tänkte att tja får se hur det går den här gången.
Döm om min förvåning då självaste läkaren ringde upp mig för att höra historien runt mitt SSRI.
Sköterskan hängde kanske inte riktigt med i min förklaring.
Så jag förklarade allt för honom.
Om tidsintervallet som skulle göra att jag fick slut på medicinen innan jag kunde hämta ut nytt, om min ökning som inte blev korrigerad i receptet på apoteket.
Han skakade på huvudet och förstod inte hur det kunde bli så tokigt.
Å jag sa bara att sånt här händer med jämna mellanrum, det är i sig inte ovanligt.

Så han skrev ett nytt recept som jag kunde skicka efter.
Nu har jag den medicinen hemma.
Och den här asken innehåller 15 mg tabletter så jag slipper dela.

Jag vet, jag hänger ut psyket och personalen där men jag är så trött på att det så ofta blir fel.
Att jag som faktiskt mår psykiskt dåligt ändå måste kolla att deras jobb blir gjort ordentligt.
Tyvärr är detta alldeles för vanligt förekommande.
Men det borde inte vara på det viset.

Och samma är med f-kassan.
Jag har fortfarande INTE fått hem brevet där det står att min sjukskrivning bara gick genom till den 31 Juli.
Det brevet finns under mina sidor på kassan.
Hade jag inte själv varit ute där så hade jag inte ens vetat om detta med att dom inte helt godkände sista sjukskrivningen.
Då hade jag gått omkring och trott att det var grönt ljus.

Och akut fått en läkartid hade inte varit enkelt.
Det är ju fortfarande sommar.
Å att jag lyckades få en läkartid berodde helt och hållet på min kurator som rev upp himlen och jord för att jag skulle få en bokad tid.

Nä man ska inte vara i psykisk obalans när man har med vården och f-kassan att göra.
Man ska vara frisk för att kunna vara sjuk.
Mon djö vad det ger mig kräkkänslor.

För att återgå till att hänga ut psyket med personal så inkluderas inte min kurator i den kategorin.
Tack och lov så är hon superbra för mig!

Så blev det ett kräkigt, gnälligt inlägg men det är som det är, ut ska det tydligen!

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!







torsdag 21 juli 2016

Jag har...

























...en mindre djungel i mitt köksfönster.
Där växer det så det knakar och helt utom kontroll.
Måste tänka snäppet vidare och placera dom någon annan stans än i mitt köksfönster.
Å då måste jag köpa nytt dit.
Brukar ofta göra så fram emot hösten men ifjol glömde jag av det så dessa har fått stå kvar och växa sig, tja vad ska man säg, fullkomligt okontrollerat.
Hur dom nu orkar med det då jag sällan gödslar eller är särskilt snäll mot mina krukväxter förutom att jag pratar med dem, är en gåta.

Jag har 10 fönster och krukväxter i alla.
Jag gillar att ha grönt i fönsterna.
Är ingen blommig person.
Så rena grönväxter alltså.
Sen har jag krukor inne i rummen oxå, alltså inte bara i fönstren.
Så jag har ett ganska grönt hem.
Kanske på snudd på gröna fingrar, vem vet.
Å dom verkar ha överseende när jag glömmer att vattna.
Mina krukväxter verkar trivas hos mig.

Å jag har uppfostrat mina växter på ett gott sätt.
Jag springer inte runt och vattnar dagligen som många gör.
Mina får vackert torka ut lite innan dom får påfyllning.
Jag skulle behöva plantera om flera stycken då krukorna börjat bågna av växthastigheten.
Men det är en himla massa jobb med att plantera om blommor och jag tror inte riktigt att jag har den orken just nu.

Jag skulle inte vilja ha plastblommor här hemma även om det finns en hel massa riktigt naturtrogna att köpa nuförtiden.
Nej, jag vill ha riktiga växter.

Men som sagt, jag måste göra om i köksfönstret för jag ser knappt ut längre.
Så jag ska hålla utkik efter växter som jag vill ha och vips kanske det blir jättebra igen.
Ser så där lugnt och städat ut och inte ystert som det gör nu.

Har ni krukväxter i hemmet?

Nu ska jag faktiskt vattna mina blommor och sen ska jag dricka kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





onsdag 20 juli 2016

Ni vet...



Lånad bild från nätet



...jag har ju börjat använda dra på lakan i sängarna här.
Nu är jag ganska så ny och grön när det gäller användandet av dem.
Kom på dess smarthet mycket sent.
När många andra redan använt sådana i år och dar.

Nåja jag är inte sämre än att erkänna att jag har en förmåga att ta lång tid på mig innan jag tar till mig såna smarta saker.
Så dra på lakan alltså.
Mycket, mycket behändigt att ha i sängen.
Slippa dra ordning på underlakanet ideligen.
Det finns liksom bara pluspoäng med dem.

Men något som jag tyckt varit svårt är att vika ihop en sådan bjässe som det blir till en dubbelsäng.
Hur fariken gör man det?
Mina försök har inte blivit särskilt vackra kan jag tillägga.
Lite småknöligt och dant.

I går gick jag ut på youtube och sökte och visst fanns det en sån video.
Hur man viker ihop ett dra på lakan.
Tittade och gick och försökte själv.
Blev inte helt bra.
Tittade på videon och insåg att jag missat en vikning.
Gick tillbaka och gjorde rätt.
Det var faktiskt inte särskilt svårt när man kan knepet.
Och man kan utan problem vika ihop den själv.
Använde dubbelsängen i gästrummet som stöd.
Wow alltså, jag lärde mig något nytt och det fungerade.

Så nu kan jag.
Men fråga mig inte, be inte om en beskrivning för det kan jag nog inte få till?
Titta på youtube.

Jag pratade bort en go stund med Älskade E igår.
Det blir inte nåt varje-dag-pratande för oss då hennes pojkvän har semester.
Några gånger i veckan men inte mer än så.
Allt var bra hos henne men hon ville ha varmare väder.

Så ringde jag Mini och kollade läget med honom.
Allt var bra.
Han satt och spelade.
Hade lagat mat varje dag och så.
Diskat undan.
Tyckte att han hade det lugnt och skönt.
Bra det!

När jag nu hade Mini i skallen så gick jag och hämtade sänglinne och renbäddade hans säng så nu är det gjort oxå.

I dag har jag lite tvätt att vika undan.
Mer än så står inte på agendan.
Det räcker gott och väl.
Känner mig som vanligt supertrött.
Fast jag sovit bättre några nätter.
Det går liksom inte till sig.
Jag är trött när jag inte sover och lika trött när jag får sova.
Hur det än blir så vinner jag aldrig.
Men sånt är livet.

Nu får ni ha en fantastisk dag alla fina!

Kramen om!




tisdag 19 juli 2016

Tisdag...






Sol.
Klarblå himmel.
Lite småkylig luft.
Ca 12 grader.
Det är den 19 Juli.

Vädret är kanske inte det varmaste.
Inte om man ser hur Juli kan vara.
Men så länge det är sol så kvittar resten.
Och om jag sen får ett och annat riktigt maffigt oväder så är jag nöjd.

Jag har kvällssol i mitt sovrum och de dagarna då det är helvetiskt varmt är inte roligt.
Man ligger där inne och fullkomligt kläcks upp.
Det är inte behagligt och det generar ingen sömn.
Så utgår jag därifrån har denna Juli varit bättre för mig alltså.
Det går att ligga i sovrummet utan problem.
Och det är skönt.

Men jag vet de som gärna vill ha 30+ som känner sig jättebesviken på sommaren hitintills.
Älskade E är en sån människa.
Men hon har extrem värk i kroppen  och mår bättre när det är riktigt varmt.
Det finns säkert många fler som inte tycker att denna sommar varit bra.
Själv är jag som sagt nöjd.

Gårdagen då.
Samtalet gick bra.
Vi hann inte med det hon tänkte att vi skulle tala om förra gången.
Det räckte gott med den senaste månaden.
Mycket frustration behövde komma ut.

När jag gick ut därifrån så plingade min mobil som sa att jag nu hade ett paket från apotea att hämta ut.
Så jag cyklade förbi den affären och fick med mig paketet hem.
Å så tänkte jag wow, otroligt att det stämde så bra.
Vanligen brukar sms;et komma när jag väl är hemma igen.

Väl hemma så tittade jag på tvätthögen jag ställt ordning på morgonen.
Jag rev nämligen ur Minis sängkläder med.
Men längre än att titta på tvättbaljan kom jag inte.
Gick in till vardagsrummet och kände på tvätten där och den var inte helt torr så jag bestämde mig för att vänta tills idag.

I övrigt hände inget speciellt.
Jag ringde Mini och hörde hur han hade det och hur datorn fungerade ominstallerad och med ett nytt grafikkort.
Och allt var toppen med honom och datorn fungerade.
Han satt och spelade när jag ringde. *L*

Idag är en annan dag.
Givetvis planlös.
Men tvättmaskinen är startad så det blir att vika sängkläder innan tvätten ska hängas.
Så lite nu och då gör jag något vettigt sen virrar jag bara omkring.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




måndag 18 juli 2016

Måndag och samtal...





Idag på förmiddagen så har jag samtal.
Jag tror vi ska prata om gamla fotspår, avtryck som bitit sig kvar.
Men jag är inte helt säker.
Förra gången jag satt i stolen på kuratorns rum så skrev hon ner i sitt anteckningsblock vad vi skulle prata om denna gång men hon berättade det inte för mig då för hon ville inte att jag skulle gå omkring och oroa mig i veckor för samtalet.
Å det har jag inte gjort.
Kom att tänka på det precis just nu.

Har ju  så mycket annat att oroa mig över just för tillfället så samtalet har hamnat ute i periferin.

Nå jag ska i vart fall cykla in till byn om ca 1 1/2 timme.
Vädret ser ut att bli fint.
Sol och inga moln.
Inte så varmt ännu, bara runt 13 grader men det lär bli varmare under dagen.
Förhoppningsvis slipper jag motvind men det kan jag aldrig vara säker på.
Tycker som oftast att jag har motvind oavsett jag cyklar in till byn eller från den.
En klart svårlöst gåta.
Inbillning?
Nope, jag tror inte det!

Gårdagen var i princip lugn.
Jag var duktig och rev ut sängkläderna i går morse och bäddade rent.
Så gick jag ner i källaren och tvättade upp dem direkt.
Hängde tvätten när den gått klart.
Så idag ska jag väl vika tvätten och lägga in i linneskåpet.
Skönt att göra sånt direkt så inget hänger över en.

I övrigt så hängde jag mest framför tv-program.
Betade av ytterligare en serie.
Tiden går i alla fall även om det kanske inte är särskilt vettigt att sitta och glo på det viset.
Men jag är ensam här och har inget på agendan så något måste jag underhålla mig med.

Det är i ärlighetens namn förbaskat tråkigt här utan Mini.
Saknar honom så.
Tycker så mycket om när han är hos mig.
Då får mina dagar mer mening.
Nu känns det som jag bara irrar omkring, fullkomligt rotlös.
Å så jag hoppas att dessa två veckor går lika snabbt som de gjorde när han var hos mig.
Men jag tror inte det.

Nu ska jag börja göra mig i ordning för byturen.
Måste börja i god tid för annars blir jag så stressad.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Tittar in och läser bloggar när jag kommer hem igen!

söndag 17 juli 2016

En helt vanlig Söndag...





Världen vaknar upp lite senare idag.
Dagens foto får illustrera detta, taget en tidig Söndagsmorgon inne i byn men för något år sedan.
Jag tillhör ju skaran människor som inte uppskattar att gå på byn och snubbla runt i affärer.
Däremot kan jag tycka att det är fridfullt att promenera omkring där en tidig morgon innan byn vaknat till liv.
Då kan jag njuta av min vackra stad.
Jo jag vet, jag är lite eljest.

Här hemma så är det väldigt lugnt med trafiken på vägen.
Det är skönt stilla.
När det är såhär tyst kan det kännas som om det bara är jag som är vaken.
Så är det förmodligen inte.
Men jag tycker om denna tystnad och känsla.
Skönt att börja dagen så.

Gårdagen var lugn.
Jag gjorde inte så mycket.
Satt mest och tittade på tv via laptopen.
Telefonen var helt tyst och själv iddes jag inte ringa någon.
Eremiten i mig tog helt över.

Natten har varit riktigt okej, de har de sista nätterna oxå varit.
Främst för att jag på eget bevåg ökat nattmedicinen.
Jag kan kalla det för ett experiment.
Jag känner att jag behöver testa alternativen.
Så jag har fått sova i alla fall men är inte helt säker på att det är så bra att ta en sån hög dos.
Jag är väldigt loj under förmiddagen.
Kroppen vill inte riktigt vara med.
Helst av allt vill den fortsätta sova.
Å fast jag sovit riktigt bra de senaste nätterna känner jag mig tröttare än någonsin.
Suck att det alltid ska vara så svårt med sömnen.
Eller dagsenergin.

Nå det är som det blev.

Nu ska jag dricka mitt morgonkaffe och titta in till "mina" bloggare.
Å så ska jag renbädda min säng, ska bli ljuvligt ikväll att lägga sig i den.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 16 juli 2016

Lördagsmorgon och lite X-make-frustration...





Sitter i mitt kök.
Ensam.
Det blev så tomt igår.
Men vi hade några fina timmar innan Mini åkte sin väg.
Vi satt i köket och åt frukost tillsammans.
Sen flyttade vi in oss i biblioteket och satt i soffan, hängde och pratade.
Det blev prat om mobilen han ska köpa när han får sin lön från sommarjobbet.
Ni skulle se hans ögon när han pratar om mobilen.
Dom lyser nästan lite överjordiskt av glädje.

Så pratade vi om de kommande två veckorna han ska vara hos sin pappa.
Jag vet inte om jag har något fel i mig men kan inte låta bli att reagera.
Han blev hämtad i går.
Dom åkte och handlade.
Sen drog hans pappa med fästmö iväg på någon quizs kväll med middag.
Skulle komma hem mycket sent.
Idag drar hans pappa och fästmö till stugan och blir borta till Onsdag.
Mon Djö, han har inte träffat sin son på två veckor, har heller inte haft någon särskild telefonkontakt med honom och så har han så fullt upp att han lämnar honom ensam.
Nu är det ju inte så att Mini inte klarar sig själv.
Självklart gör han det, han fyller 17 om ca en månad.
Det jag tycker är bedrövligt är att hans pappa inte verkar vilja umgås med honom efter två veckor hos mig då han alls inte träffat honom.
Hans eget liv är tydligen viktigare.
Inte tiden med sonen.

Jag kanske överreagerar.
Så kan det vara.
Men jag skulle ALDRIG kunna göra liknande.
Jag skulle VILJA umgås med min son om jag inte träffat honom på två veckor.
Jag skulle VÄLJA att göra saker med honom.
Det andra kunde jag ha gjort innan eller efter.

Ja, jag kanske överreagerar men jag blir ledsen för Minis skull.
Hans pappa ser inte ut att välja honom.
Men jag kan ju inte göra något åt min X-makes sätt att agera pappa.
Det får stå för honom.
Men jag undrar just hur han tänker?

Nåväl, nog om det, har fått ur mig lite frustration nu.
Det blev tomt när Mini åkt.
Jag satt framför laptopen och tittade mig genom en serie.
Så började det åska och blixtra och blev ett sjudundrade oväder igen.
Jag stängde ner datorn, drog ur routern.
Satt vid köksbordet med fönstret öppet och följde skådespelet.
Det höll igång i många timmar.

Sent på eftermiddagen ringde Mini och ville prata bort en stund.
Han skulle ominstallera sin dator så han höll på att föra över filer som ska sparas.
Han har köpt ett nytt grafikkort som han skulle montera in.
Hoppas att det blir bra.
Min son är ju lite av en datanörd. *L*
Vi pratade nån halvtimme och se sa vi Kram, Jag älskar dig och Hej Då!

Alltid mysigt när han hör av sig.

Resten av kvällen ägnade jag åt Laptopen.
Tittade på de sista avsnitten av serien.
Sen gick jag och la mig.

Nu har jag sett klart serien jag tittade på så nu får jag välja annat.
Vad det blir vet jag inte ännu.
Jag har två långa veckor att roa mig på egen hand här hemma och inga som helst planer.
Det får bli som det blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




fredag 15 juli 2016

Åska, blixt och dunder...





Äntligen säger jag bara, äntligen!
Som jag väntat på detta oväder som varit i antågande under flera dagars tid.
Åska, blixt och dunder, mitt favoritväder under sommaren.
Jo jag kanske är knasig och vettlös men jag har alltid, sen jag var en liten flicka, älskat åska.

Himlens makter är gränslöst makalösa när de bjuder på ett sjudundrande skådespel som häftig åska ger.
Jag har respekt för sånt oväder.
Jag stängde ner datorn och routern.
Å sen satte jag mig på altanen för att njuta av det vackra skådespelet.
Det blixtrade inte så värst mycket men åskan gick hård och regnet stod som spön i backen.
Minns inte hur länge jag satt där, tiden bara försvann.

Och vackert var det!

Så nu har jag upplevt denna sommarens första åskväder hos mig.
Det kan ha knallat tidigare här men då på annat håll.
För mig var det ljuvligt underbart att sitta på altanen och se och höra.
Och bara falla in i en själv.
Lite meditativt!

I dag har ovädret dragit vidare.
Solen skiner.
Det är varmt.
Jag dricker mitt morgonkaffe vid den kära laptopen.
Köksfönstret står öppet.
Mini sover.

Det är en skön Fredagsmorgon!

Vid 14 i dag så hämtas Mini.
Då har vi gjort våra härliga två veckor.
Å så blir jag ensam de kommande två.
Hm, känns knasigt på något vis.
Kommer att bli tomt, tomt och tomt här...igen.

Men sånt är livet!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 14 juli 2016

Torsdag...





...nu börjar det kännas lite snyftigt när jag inser att Mini växlar boende i morgon och ska vara två veckor på raken hos sin pappa.
Jag menar, vart har tiden tagit vägen?
Han kom ju nyss till mig och två veckor kändes då oändligt långt.
Men i sanningens namn så är det ju inte det, tiden går som den ska göra och upplevelsen varierar, man kan tycka att den går långsam eller snabbt.
Så tiden har rört sig snabbt i mitt sinne dessa sista två veckor.
Å jag har njutit av varje ögonblick.
Försökt ta till vara på nuet.

I går var åter en trivsam dag.
Jag och Mini åt frukost tillsammans, som vanligt när han är hos mig och vi är lediga.
Så vattnade jag blommorna på altanen, usch så torra dom var, hade helt glömt bort dem.
Jag gick ner i källaren och startade tvättmaskinen.
Min mobil ringde.
Det var Beda som frågade om jag hade lust att ta en tur i Lill Greta.
Sa ja så hon kom och hämtade mig.




Så jag fick mig några timmars raggarstråk i hennes jänkare.
Det är ganska så skoj att se reaktioner, särskilt från män.
Snygg jänk men vad f-n, det sitter brudar i den.

Vi hamnade på räddningstjänsten i byn där vi drack kaffe.
Där hade jag minsann aldrig satt min fot.
Ganska nybyggt och jättefräscht.
Alltså Beda kände en tjej som jobbade där så därav att vi gick in dit.
Annars tror jag inte det är öppet för allmänheten.

Jag fick mig några sköna timmar ute.
Det var mycket trevligt.

När jag kom hem igen så startade jag grillen och fixade till maten.
Kan säga att rödvinbärspajen blev jättegod.
Passade alldeles utmärkt med det något syrliga bäret i pajen.

Dagen avslutade jag med att titta på "Morden i Midsomer" på svt play.
Det blev på det stora hela en mycket bra dag!

Idag är planerna återigen inte så stora.
Jag känner fortfarande av hjärndimman starkt.
Denna sista vecka har enbart handlat om socialiserande men andra och det känns tyvärr inom mig.
Jag känner mig väldigt trött och slut på vilket är irriterande då dagarna varit jättetrevliga.
Men jag är som jag är...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!