lördag 31 oktober 2015

Lite eftertanke och att minnas...





Sitter här helt mol allena och funderar på alla som gått vidare.
De som gjort avtryck i mitt liv.

Mina farföräldrar hade jag nog inte någon särskilt nära kontakt med.
Både farmor och farfar var sjukliga.
Farmor med en massa strokes och cancer och farfar med sin reumatism efter att ha jobbat ett helt liv i skogen.
Jag minns farmor som en mycket vän kvinna, inget ont ord hade väl någonsin yttrats ur hennes mun.
Farfar däremot var skrämmande.
Hans reumatism gjorde honom krokig och han såg otäck ut.
Sen hade han inte det mildaste humöret.
Farmor dog -79 och farfar -82.

Så kommer vi till mina favoriter;
mormor och morfar.
Dom var helt underbara människor, fanns alltid genom mina uppväxtår på ett eller annat sätt.
I det förhållandet var morfar den väna och mormor den mer bestämda.
Inte skrämmande som farfar men mycket dominant i hushållet.
Jag älskade att höra på mormors alla berättelser från när hon föddes och sen jobbade som piga innan hon träffade morfar.
Morfar var en lugn och gemytlig man man kunde sitta helt tyst med ute i hammocken utan att det blev besvärande.
Morfar gick bort -96 och mormor -2001.

Å så kommer jag till min älskade moster Lollo.
Hon var så superskön.
Aningen ung i sitt sinne,det skiljde 21 år mellan oss men jag var alltid den äldre i mognad.
Å så jag älskade henne redan som mycket liten flicka.
Eftersom hon inte fick egna barn själv var jag som den dotter hon aldrig fött.
Jag fick följa med henne på än den ena än den andra galna utflykten.
Vi hade en närmre relation än jag och min sk. mor.
Min moster gick vidare -2003

Så kom då den värsta fasan jag upplevt i mitt liv.
Förlusten av min älskade lillebror Per.
Bitvis var jag som en extra mamma till honom.
Periodvis bodde han hos mig/oss.
Så många år det tog att ta till mig hans död.
Så mycket sorg, ilska, vanmakt.
Honom kommer jag att sakna tills den dar jag dör och åter träffar honom.
Lillebror dog -2005

2010 var det året då en fin väninna dog sådär helt plötsligt och oförklarligt i sömnen.
Som en plötslig spädbarnsdöd men för en vuxen.
Tänk att vi sågs 3 dagar innan hennes död, ett möte vi pratat om i evigheter men inte blivit av och så plötsligt så fanns tiden.
Det var som att vi var tvungen att ses, det var något som styrde oss dit, för att ses en sista gång.

Och så 2013 så gick min fd svåger, min X-makes bror  och mina barns farbror vidare.'
Samma där, ganska så oväntat plötsligt men med ett hjärta som inte orkade.
Han kommer att saknas oss i denna familj för resten av vårat liv.
Han var en härlig, småtokig och ibland en helt galen person men en underbar vän och farbror till mina barn.

Nå detta är bara några stycken av dom som påverkat, gjort ett starkt avtryck i mitt liv.

Jag tänder ljus för dem nu och minns!
Har ni några att tända ljus för?

Kramen om!

Oj...




..så hårt jag sovit i natt.
Har inte vaknat en gång innan 04.
Tidigare nätter i veckan har varit mer oroliga med många avbrott i sömnen.
Men det är väl så att ibland måste jag sova som en klubbad för att orka med de sämre nätterna.

I går så hade jag samtal.
Vi fortsatte prata om gränsdragning och så pratade vi en del om min X-make.
Att han måste försvinna ur mitt sinne och inte störa mig längre.
Jag berättade om alla konstiga drömmar jag haft om honom och vi kom fram till att det är när jag  mött  honom som de drömmarna infinner sig.
Vi pratade oxå om  Midis flytt hit och vad det innebär för mig och vilken överenskommelse vi träffat för att det ska fungera smidigt.
Det blev oxå lite prat om att "the good looking guy" hälsat på och kuratorn sa att jag lyste när jag pratade om honom.
Något vi båda tidigare funderat över,  hur jag skulle reagera eller hur min känsla efteråt skulle bli.
Nå vi sa att vi får se hur det blir och så bokade vi in en ny tid nästa vecka.




Sjukhuskonst.
Det finns en hel del konst inne på vårt sjukhus.
Detta är ett av dem.
Lite roligt när man ser att tanken är tablettaskar.
Ja se man kan använda och göra precis som man vill när det gäller konst.
Är den vacker?
Nej det tycker jag inte, bara lite rolig!





Idag är jag helt ensam här hemma.
Mini växlade boende igår och Midi gick över till sin syster sent igår kväll.
Midi skall partaja ikväll med en gammal arbetskollega och Maxi ska hjälpa henne med lösögonfransar och make up.
Så vips så blev det bara lilla jag här...

Hoppas ni fåren härlig dag alla fina!

Kramen om!

fredag 30 oktober 2015

En selfie...





Mitt nya blonda jag och för ovanligheten så har jag make up på mig.
Jo så kan det bli när jag kommer hem från kuratorn och fick för sig att jag skulle se lite vettigare ut.
Inte för att jag tycker att ett osminkat ansikte ser ovettigt ut, det är bara det att jag så sällan sminkar mig så jag blir olik mig.
En del av den normala tröttheten försvinner när jag "skärper" till mig en smula..

Hoppas ni har en härlig Fredagskväll alla fina!

Kramen om!

Det smånynnade...




...inne i skallen på mig  i morse när jag vaknade.
Kan inte komma på nu vad det var för sång.
Det var i alla fall ingen julsång.
Nå den kommer väl tids nog åter.

Jag har ofta sång i huvudet och mina ungdomar går ofta och nynnar bitar av sånger.
Vissa kan jag själv men somligt har jag aldrig hört tidigare.
I går nynnade Midi strofer ur Kommissarie Gadget,en tecknad film hon såg på ofta när hon var liten.
Själv hade jag en låt från Saltkråkan i helgen som var.
När man väl har en sång i skallen är det ganska så svårt att få väck den.

I går hade vi en ganska så produktiv dag.
Jag tömde garderoben i gästrummet.
Midi rensade alla sina kläder så det blev tre högar;
  • spara,
  • slänga,
  • klädinsamling.
Sen hjälpte jag henne att vika ihop de kläder som skulle sparas, som hon i dagsläget använder och så la hon in kläderna i garderoben i gästrummet, där hon huserar.
Nu har jag en stor hög kläder både barn och vuxen som ska vikas ihop prydligt och läggas i soppåsar och fraktas till  närmaste klädinsamling här.
Det ska bli skönt att få bort det.

Sen gick vi bort till second hand.
Jag hade nog inte tänkt att köpa något mer än en dvd-film men det blev lite mer i korgen.
Hittade mindre muggar i glada färger samt några koppar med fat, dessutom blev det en boxer till  tv,n och som sagt några dvd-filmer.
Maxi kom dit och vi gick hemåt parvis.
Jag och Midi gick tillsammans och Maxi och Mini för sig.

Väl hemma blev det att styra upp middag, efter att vi ätit la jag mig i sängen och såg på tv resten av kvällen.

I dag har jag samtal under förmiddagen så det blir att ta mig till byn.
Å sen är det helg och Mini växlar boende senare i eftermiddag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


torsdag 29 oktober 2015

Gjort om mig...




Igår så blev jag blonderad och fick håret klippt.
Äntligen kom min frisörska på att boka in mig.
Det var grymt skönt att ha fått det gjort.


.

Jag var ganska så mörk i utväxten från bakhuvudet medans jag var grå/vit i utväxten från benan och mot sidorna på huvudet.



Jag reagerar så fort jag ser mig i spegeln för nu är jag så himla blond.
Jag har märkt inslag av orangegult som visar sig som små slingor men jag har silverschampo så jag får tvätta håret några gånger med det.
Det sägs ju ska gå bort/gå till sig,  av det schampot.

Jag ska ta en selfie när jag fixat till mig själv och håret. 
Det känns i alla fall superskönt att fått håret fint igen.

Idag så har jag inte så mycket på agendan mer än jag tänker tömma garderoben i gästrummet så att Midi har någonstans att ha sina kläder.
När hon nu kommer på att rensa ur alla klädsäckar som står i vardagsrummet.
Jag har haft den garderoben som linneskåp så nu måste jag göra en rockad.
Mer än så är jag inte hågad till.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!


onsdag 28 oktober 2015

Jag känner mig virrig...



Min egenhändigt målade tavla


...en smula virrigare än jag brukar vara.
Har haft en så konstig natt då jag vaknat 4 gånger i timmen.
Drömmar, mycket knepiga har kommit och gått.
Jag vet egentligen inte ens vad jag drömt, bara att drömmarna varit kaotiska.
Kanske beror det på gårdagens besök av "The good looking guy", då jag inte vet vad jag ska känna när det gäller honom.
Jag trivs enormt bra i hans sällskap, han är en mycket trevlig man.
Han kysser som en Gud.
Och ja, vi har haft det fint på alla sätt de gånger vi setts.
Däremot är han svår, kan gå under jorden lite nu och då och det är just det som gör mig betänksam.

Är han något att ha?
Hur skulle det bli om jag lät känslorna svalla, det jag idag håller emot?
Är han stadig och trygg när mitt eget liv gungar?
Hur nära kan jag låta honom komma?

Jag är livrädd för att bli sårad.
Jag är rädd för att ge ut hela mig själv.
Jag är rädd helt enkelt...

Nå nog om det!

Jag är helt ensam här.
Mina ungdomar sov över hos sin äldsta syster.
Jag har ingen aning om när dom kommer hit igen.
Det kan bli när som helst eller senare.
Det lär jag märka.
Jag har inget inplanerat idag utan tar dagen som den kommer.
Å det är skönt!

Ha det nu så gott alla fina!

Kramen om!

tisdag 27 oktober 2015

En sån härlig gårkväll och dag...








Å en sån fantastisk kväll jag hade i går med två av mina bästa.
Jag, Mini och Midi höll hov i köket till någon gång mitt i natten.
Å nu pratar jag om mycket sent, klockan var en bit efter 03 innan jag kom i säng.
Jag är ju normalt inte med flit vaken om nätterna, då räknar jag inte in när jag inte kan sova, det är en helt annan sak.

Men nå, jag och mina telningar hade så trevligt att ingen av oss ville lägga oss och sova.
Vi lyssnade på gamla inspelningar sedan barnen var små och pratade om allt mellan himmel och jord.
Vi skrattade och hade det så himla trivsamt.
För mig är deras sällskap himmelskt, vi har det så gemytligt ihop och trivs så bra med varandra och så kan vi alla vara precis den vi är.

Men med den sena natten så innebar det att jag sov ganska så länge idag.
Hade ställt mobilen tidigt men orkade inte kliva upp.
Och min mobil plingade och lät hela tiden men jag orkade inte kolla.
Så ringer mobilen, jag svarar och det är Beda som undrar om hon kan komma förbi på sin lunch.
Jag säger okej, ska bara kliva upp.
Kokar kaffe och så sätter vi oss på altanen.
Jag tittar i min mobil och ser ett par mess från "The good looking guy" som jag svarar på.
Han undrar om jag är hemma?
Och det var jag ju...

Så ringer min mobil igen och det är HAN, som undrar om han kan hälsa på.
Och givetvis svarar jag ja.
Så det goda bara avbytte varandra.
Beda var kvar en stund efter att han kom men sen åkte hon tillbaka till arbetet.
Han och jag satt länge ute på altanen innan vi flyttade oss in i köket.

Tyvärr kände han sig tvungen att köra hemåt då han har arbetsdag i morgon men snart kommer han åter, om det nu blir så lär framtiden utvisa, men jag hoppas, hoppas...för kyssarna smakade himmelskt!

I vilket fall som helst har dagen varit underbar!

Hoppas ni har haft detsamma alla fina!

Kramen om!








måndag 26 oktober 2015

Buskaget jag är så livrädd för...





Det ser inte särskilt farligt ut va?
En vacker höstbild med utblommade rosenbuskar.
Men ska jag vara ärlig så är jag livrädd för detta rosenbuskage.
Jag kan ha berättat det i något inlägg för länge sedan men det minns jag inte nu.
Och egentligen är det ganska så genant, det jag tänker förtälja er men vadå, det får jag stå ut med.

Tänk nu en ca 10 år yngre Millan, fortfarande gift och med alla boende hemma.
Det är full sommar.
Jag bestämmer med en vän att mötas upp på en krog inne i byn.
Det är en Onsdagskväll.
Jag har hemma druckit en eller två öl.
Det är som sagt sommar så jag har kortärmat och trekvartsbyxor (kommer inte på vad dom kan tänkas heta).
Jag tar min cykel och ska trampa in till byn.
Och när jag kommer till detta rosenbuskage så går hela livet helt plötsligt i slowmotion.
Jag vet verkligen inte vad som händer mer än att jag helt plötsligt ligger med ryggen i buskaget och med cykeln över mig.

Alltså, kan ni tänka er smärtan.
Rosenbuskar=törnen=aj-ont-vidrigt!

Jag tar fram mobilen som jag har i bröstfickan och ringer första bästa jag kommer på, Älskade E.
Hon svarar och jag väser plågat fram att jag har ramlat ner i ett rosenbuskage och tar mig inte härifrån, det gör så ont minsta lilla jag rör mig.
Jag kan verkligen inte röra mig, det gör så himla,förskräckligt ont.
Älskade E håller på att skratta ihjäl sig och piper fram mellan attackerna, varför ringer du till mig, jag kan ju inte hjälpa dig?
Älskade E bor alltså i Blekinge, jag i Norrland.
Du var den enda jag kunde komma på att ringa pustar jag fram mellan plågsamma andhämtingar.

Nå se då kommer en ung flicka, kan tänka mig att hon inte ärr äldre än 15 och frågar lite försynt om jag behöver hjälp?
Jo svarar jag, väldigt gärna.
Hon lyfter bort cykeln från mig och sen sträcker hon fram en hjälpande hand och efter lite möckel så är jag räddad och står på gångvägen.
Jag tackar givetvis allra hjärtligast för hennes fantastiska räddning och hon går vidare.
Jag avslutar samtalet med Älskade E, sätter mig på cykeln och trampar in till byn.

Sen går jag in på krogen och träffar min vän.
Hen tittar ordentligt på mig och frågar undrande vad i helsike jag gjort?
Jag fattar ingenting men hen förklarar att det rinner blod efter armarna och benen på mig.
Heh, det var ju otippat,eller?
Nå jag fick gå inpå toaletten och torka av mig allt blod och piffa till mig och sen var jag redo för kvällen men inte utan att jag först blev tvungen att förklara min händelserika cykeltur in till byn och krogen.

Efter det så har jag alltid varit gruvligt rädd för just detta rosenbuskage.
Jag har oerhörd respekt för det och jag håller mig nuförtiden alltid mitt i gången så att det inte kan hända fler gånger. 

Nu kanske ni gärna vill påpeka att en öl och en cykel inte hör ihop men ni får tänka på att jag var tio år yngre och inte lika vis som idag.

Ha en skön afton!

Kramen om!

Trött...




Ja det var jag rent galet alltså, i går kväll efter dagens begivenheter.
Ni ser på fotot att det inte finns mycket kvar att ge mer än att krypa i sängs.
Trots tröttheten så gick dagen synnerligen bra.
Det märktes att vi var fyra stycken som hjälptes åt.
Vi hann med mycket på kortare tid än jag trott.

Mitt på hållet hade vi fikapaus för att tanka energi så vi orkade bli klara.
Jag hade med mig kaffe, saft, mackor och clementiner.
Det var himla gott.
Å sen fortsatte vi.

Själv hade jag hand om köket och kan säga att det var det enda jag hann men å andra sidan höll jag väl på i en 3 1/2 timmar sådär.
Men jag var som jag alltid är,mycket noga.
Än har jag aldrig fått ett icke godkänt när jag städat ut en lägenhet.

När vi sen kom hem så var det i princip dags att köra igång med middagen.
Jag gjorde det enkelt för mig och ugnsbakade falukorv.





Jag lägger en hel falukorv i en ugnsfast form.
Jag skivar gul lök tunt som jag lägger runt korven.
Jag blandar turkisk yoghurt (fungerar med Crème Fraiche oxå), grädde med krossad tomat, lite ketchup, tomatpuré, flingsalt, grovmalen svartpeppar, majskorn och riven ost.
Så häller jag smeten över falukorven och ser till att all lök täcks av röran.
Ringlar över lite ketchup och senap på korven.
Och så in i ugnen, 225 grader ca 30 minuter.
Till det serverade jag pressad potatis som jag hade kvar sen Lördagens laxmiddag.

Det 'är en enkel rätt, inte mycket behövs att förbereda och sen sköter den sig själv.
Å god blir den.
Det var ungefär den energin jag hade i går när vi kom hem.
Å det var fullt tillräckligt för jag var dyngslut.

I natt har jag sovit som en klubbad och när jag vaknade till liv tog jag mig knappt ur sängen.
I dag är inte värken i kroppen nådig får jag erkänna.
Jag skulle mer än gärna vilja byta ut den åtminstone för ett tag framöver.

På dagens agenda står handling.
Först blir det affären,så hem och sen måste jag in till byn för andra ärenden.
Helst av allt vill jag bara vara hemma....

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



söndag 25 oktober 2015

Söndag...





...men jag visar ett foto på gårdagens middag oavsett rubriken på inlägget.
Inget komplicerat men supergott.
Pressad potatis, ugnsbakad lax, hemgjord romsås och kokt broccoli.

Vi var alla rejält hungriga när vi satte oss till bords.
Midi och Mini som flyttat och jag som just inte fått något i mig under dagen mer än kaffe.
Vi satt länge och åt och pratade om flytten.
Det hade gått bra men så var varenda pinal nedpackat oxå.

Och jag fick minsann hela vardagsrummet fyllt med rosa sopsäckar innehållande mest kläder och skor.
Midi ska tydligen sortera och låta en hel del gå till klädinsamling.
Å jag bara skakar på huvudet och undrar hur hon i all sin dar ska få bort allt detta som står i mitt vardagsrum.

Så fort jag fått ordning här hemma så tillkommer det en nya massa saker som ska ta vägen någonstans.
Och ingenting nytt står jag själv för.
Det gör mina rara barn.

Jag får göra som jag vanligen gör, jag blundar för eländet och ser med tillförsikt att det kommer att bli bättre och försvinna utan arbetsinsats av mig.

För övrigt så blir vi hämtad om dryga timmen.
Jag har så ont i kroppen att jag bara har lust att skrika men städa ska det visst göras i dag och man får stå för det man lovar.
Det ska väl gå på något vis.

Önskar mig nu att det vore eftermiddag och vi var hemma igen och allt var klart!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

lördag 24 oktober 2015

Lördag...




Jaha då har vi Lördagen här.
Än så länge är jag ensam men sen under eftermiddagen får jag hem mina ungdomar.
En hemflyttande tös och så Mini som egentligen skulle till mig redan igår men eftersom han skulle hjälpa till med flytten stannade han kvar en extra natt hos sin far.
Maxi kan även dyka upp här, jag hoppas det för det var ett tag sedan hon sist var hos mig.

Jag har en kall romsås i kylskåpet som jag gjorde igår.
Till den ska vi äta lax från Midis frys samt pressad potatis och kokt broccoli.

Det känns som det kan bli liv i luckan senare idag.
Gissningsvis är det mycket känslor i luften.
Själv ska jag plocka undan lite i gästrummet så hon får plats med sina saker där.
Det ska jag göra om en stund.

Annars har natten varit rörig.
Full med konstiga drömmar.
Jag har vaknat massor av gånger och lyckades pga det inte kliva upp i någon god tid i morse.
Jag tycker om att vakna tidigt och pyssla på med mina morgonsysslor.
När jag kliver upp flera timmar senare än vanligt blir dagen helt enkelt inte som den borde 
bli.

Nåväl, nu är det bara att gilla läget!

Ha en skön dag alla fina!

Kramen om!


fredag 23 oktober 2015

Bytur med helghandling...





Min kära cykel,min riddare i nöden.
Packad med helghandlingen på ICA inne i byn.
Jag kan lova att väskan jag har på pakethållaren är tung.
Skulle inte orka bära den nå långt alls.

På väg hem så gick jag förbi detta vackra hus.
Vårt gamla rådhus som tydligen blivit folkhögskola idag.





Sist jag var där inne var en herrans massa år sedan.
Det var en föreläsning som var New Age-inriktad och man fick healing av kvinnan som höll i föreläsningen.
På den tiden var jag gift och om jag inte minns fel så hade jag bara två barn.
Det mediala och det andliga har alltid intresserat mig.

Så stötte jag på ett vackert träd.





Trädet står vid muren mot en av gymnasieskolorna i stan.
Jag gillar träd,de är vackra att fotografera.

Så kom jag på att jag skulle fota vår gamla replokal som jag gick förbi.
Om ni kanske inte vet det så spelade jag trummor i ett tjejband i min tidiga ungdom.
Vi fick till sist göra replokal av garaget, då det var fullt i alla lokaler inne i huset.
Å helt plötsligt så hade vi tjejer den bästa replokalen.





I dag bedrivs där ett vandrarhem, nå inte i garaget men i det stora huset bredvid som i min ungdom enbart ägnades år ungdomar och musik.
Men där i garaget spelade vi tjejer vår popmusik och ofta hade vi garagedörrarna öppna.
Å jisses så många gamla minnen det väcker inom mig.
Dom åren var härliga år...





Och lite läckra moln har knappast någon mått sämre av att se.
Jag älskar himmel, jag älskar moln, så har det alltid varit.





Å så ännu ett vackert träd.
Se så härligt solen skiner genom bladverket upptill i trädet.

Och bara för att så visar jag er ett till träd.





Men det blir det sista för nu har jag gått uppför hela byn så nu är det dags för mig att sätta mig på cykeln och trampa hemåt.

Vilket jag oxå gjorde men döm om min förvåning då jag halvvägs hem helt plötsligt får punktering på framdäcket på min cykel.
Jag kan garantera er att så mycket fult som bubblade ur min mun då och resten av sträckan hem, då jag blev tvungen att styra cykeln, rakt skrämde mig själv  och  hade min gamla (nu döda) mormor hört mig så hade hon tvättat min mun med tvål gång efter gång för att få väck allt gräsligt som jag muttrade.
Himlarns så det kan bli och varför JAG?
Det är ju nog jobbigt att cykla för tungt men att gå och styra cykeln med tung packning på raksträckor, det tar på.

Nu ska jag inte göra mer idag.
Inte ett jota!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


Det blir sällan som jag tänkt mig...




...bara för att jag tänkte kliva upp tidigt i morse och starta dagen i god tid så höll jag på att sova ihjäl mig i stället.
Jag hade jättesvårt för att vakna, jag som utan problem kan göra morgon klockan 04.30 andra dagar.
Nå men jag behövde väl sömnen får jag anta.

Nu sitter jag här vid min kära laptop och med den obligatoriska muggen kaffe bredvid mig.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.
Hur jag nu ska lägga upp dagen då "förplaneringen" gått åt pipan?
Jag hade redan tänkt vara på väg till affären och nu känner jag mig mest svårstartad.

Jag får börja om och jag får tänka om.
Kaffet behövs för att kickstarta kroppen.
Se om det nu hjälper.
Handlingslistan är klar för den skrev jag igår kväll.
Jag har ett telefonsamtal att ringa innan jag cyklar iväg.
Jag hoppas att det inte är lång väntetid.

Jag längtar redan tills jag kommer hem...å det är typiskt mig!

I går eftermiddag cyklade jag in till byn för att träffa Mini och göra bankärendet vi inte kunde göra förra veckan.
Jag hade alltså bestämt mig för att cykla.
När jag kom ut så regnade det.
Och inte lite heller.
Jag hade dock inget annat val än att sätta mig på cykeln och trampa i regnet.
Väl på banken så gick det jättesnabbt, tog inte ens tio minuter.
Så nu har han Mobilt Bankid och Swish.
Det konstiga är att han inte själv kan kolla vad han har på kontot.
Det måste han vara 18 år för att få befogenhet till.

När jag sen cyklade hem så var det uppehåll.
Väl hemma blev det sen en lugn afton!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 22 oktober 2015

Min altan och jag...





Nu skar jag ner huset ordentligt så ni bara kan se de inglasade altanerna.
Jag bor som sagt på övervåningen.
Fotot tog jag i går eftermiddag när jag hade cyklat till närbutiken.
Kom att tänka på att det hade sett trivsammare ut om jag haft belysningen på men det är alltid lätt att vara efterklok.
Där är en av anledningarna till varför jag trivs så bra i min lägenhet.
Min altan, och efter att den blev inglasad blev den ju så mycket, mycket bättre.
Den är på ett ungefär 18 kvadrat så jag har gott om plats där.




Nu är dessa foton tagit i början av sommaren innan jag ännu köpt växter dit.
Å nu har jag inga blomster där för det är för kallt.
Jag överdrev inte i år.
Jag hade varsin blomma på borden och tre på väggen.
Det var fullt tillräckligt.
I och med inglasningen kan jag inte ha balkonglådor som jag brukar ha så det gick bort i sommar.
I år så har jag låtit bordet vara grönt i all sin prakt.
Jag brukar köpa en vaxduk som täcker hela bordet men det blev inte så i år.




Jag har plats med soffa, bord och fåtöljer.
De står i riktning mot byn.
Det man inte ser är att jag har ett lågt skåp stående mot väggen.
Däri har ungdomarna massor av gammalt jox som VHS filmer, böcker,spel och liknande.





Jag har mina skira blå gardiner som suttit uppe i flera år.
Jag tog ner dom när altanen skulle inglasas förra senhösten.
Och så tvättade jag upp dom i badkaret.
Dom är så otroligt skira så jag tordes inte köra dom i tvättmaskinen av rädsla för att dom skulle gå sönder.




Det här något röriga fotot visar mellan altandörren och altanräcket in mot vardagsrummet.
Ni ser ett av mina fönster till vardagsrummet.
Här har jag hyllor med lite allt möjligt stående där men mest krukor som inte används, det finns hinkar jag tidigare planterade tomater i och givetvis har jag väl någon säck jord där.
Sen det som ska till återvinning,flaskor, burkar osv.
Å så har jag mitt kylskåp och spis med ugn.

Kylskåpet fick Midi låna då hon gick tredje året i gymnasiet och då hamnade planschen Bieber där och den har blivit kvar alltsedan.
Kylskåpet har jag haft god nytta av då vi haft stora fester, kalas och student.
Det har varit bra att ha ett extra kylskåp att ex förvara dryckesvaror i och liknande.
Nu är det länge sedan sist då jag inte har stora fester längre...

Spisen och ugnen, ja det är nog samma visa där.
Det används inte i dagsläget.
Men när min ungdomar var små då både kokade jag morgongröten på spisen och gjorde kvällsmackor i ugnen.

I vart fall så älskar jag min uteplats.
Det går att sitta så länge nu utan att det blir riktigt kallt sedan den blev inglasad.
Här har jag genom åren ägnat många trevliga timmar och fler lär det bli för jag har inga planer på att flytta.

Nu hoppas jag att ni har en underbar dag alla fina!

Kramen om!



onsdag 21 oktober 2015

Megaumgänge...




...hade jag igår eftermiddag och kväll med en av dom bästa.
Det är ju så att alla har lite olika värde i umgängeskretsen,vissa gör mig mer glad att se än andra.
Vissa har större inflytande över mig än andra.
Somliga gläds jag bra mycket mer att umgås med än andra.
De som står absolut högst i kurs hos mig är givetvis mina ungdomar.
Så kommer givetvis Älskade E per telefon och Beda har en hög ställning bland mina vänner jag ser IRL.

I går var den bästa och finaste Midi som kom till mig.
Klockan var strax före 16 när det ringde på dörren.
Vi satt i köket och pratade.
Jag frågade givetvis om hon ätit och fick svaret, näe.
Så då tog jag fram mat åt henne som hon fick värma upp i mikron.
Å jo hon tyckte som vanligt att min mat är god.

Efter att hon ätit la vi oss i min säng och fortsatte prata.
I förrgår ringde hon min lillebror för att få bekräftat att det var okej att hon har sina möbler hos honom samt att hon frågade om vi kunde få låna en av bilarna på Söndag då vi ska städa ut lägenheten.
Han bekräftade om förvaringen av möblerna men sa att han behövde fundera över billånet.
Vips när vi ligger i sängen så ringer min lillebror.
Dom pratade först om Lördagen när flyttlasset går.
Och sen säger han att han tänker skjutsa upp oss på Söndag.
Midi blir givetvis förvånad.
Det visar sig så att han inte har vinterhjul på bilen så han ville inte att jag ska köra då jag vanligen inte kör bil och man inte vet vad för väglag det kommer att vara.
Och så säger han att det går fortare att städa ut lägenheten om vi är tre så han tänker hjälpa till.
Nu vill Mini oxå följa så då blir vi helt plötsligt fyra stycken som städar ut så det lär gå fort...
Jag känner mig mycket nöjd med arrangemanget.
Det kommer inte att bli så tungt som jag tidigare befarade så jag är nöjd med hur det blir.

Resten av aftonen fortsatte i samtalets tecken.
Vi hade rikligt med  mor- och dottertid.
När klockan var runt 21 frågade jag om hon skulle sova över eller vad hon tänkt.
Det blev sova över så nu sussar hon sött.

Själv sitter jag här vid laptopen och dricker mitt ljuvliga morgonkaffe.
Ute är det väldigt disigt.
Lite trolskt så där.

Ha nu en skön dag alla fina!

Kramen om!

tisdag 20 oktober 2015

Lite nytt i bloggen...




Som ni ser så har bloggen ändrat sitt utseende.
Jag satt sent igår kväll och pysslade lite med den.
För första gången sen jag började blogga här har jag bytt min header.
Jag brukar ju ha mitt favoritställe på jorden klipporna med måsen som jag sen brukar göra om till passande nyans när jag väljer att ändra i bloggen.
Nu har jag min egen tavla Havet som header.
Jag får se vad jag tycker om det.

Min tavla Havet (Tror jag kallade den Mitt inre stormande Hav när jag målat färdigt den) som jag en jul för många år sedan nu gav bort till Korpen. (Minns ni honom?)
Mig veterligt har den aldrig hängt uppe hos honom och det är högst tvivelaktigt att den någonsin kommer att göra det.
I dag känns det bara idiotiskt korkat att jag gav bort den till honom.
Jag menar, han tycks inte ens uppskatta den.
Jag hade hellre haft den hängande på min egen vägg.
Men det är alltid lätt att vara efterklok, eller hur?
Hur mycket jag än ångrar mig kan jag inte göra något åt det för jag har ju gett bort tavlan.

Nå det är som det är.
I går trots att dagen började ner i dyn av gyttja så blev dagen faktiskt bättre ju fler timmar som gick.
Jag pratade med Midi och fick ur mig lite skit, inte så att jag vältrade över mitt mående men jag fick i alla fall säga att jag kände mig mycket nere och inte mig själv.
Hon är en mycket go jänta och gjorde några saker som fick mig väldigt glad.
Sådär på helt eget initiativ, bara för att glädja mig.
I dag ska hon titta in till mig för hon åkte hit igår kväll.

Å sen så kom Beda då.
Jag hade kaffet klart så vi satte oss på altanen och fnitzade några timmar.
Det är just det med Bedaspråket, oavsett hur tungt ämnet är man pratar om så blir det mycket lättare just när man använder sig av Bedaspråket i framställningen av det jobbiga.
Det är väldigt skönt.
Lite annat mot samtalen hos kuratorn.*L*

Så fick jag lift av henne in till byn så jag kunde handla lite.
På väg hem tog jag bussen och datasystemet krånglade så jag fick sätta mig utan att betala.
En friresa, jo jag tackar jag,det är inte dumt.

På det stora hela så blev det en fin dag, vilket jag är tacksam för.
Idag känns det ännu lite bättre.
Melankolin och ångesten har inte helt gett sig men nu är den hanterbar igen.

Hoppas ni har en härlig dag alla fina!

Kramen om!



måndag 19 oktober 2015

Det är nästan lite såhär...




...jag känner det när jag virrar runt med mina äckliga demoner.
Tunneln tycks aldrig ta slut.
Irrfärderna med ångesten rivande bak i ryggen.
Om jag bara mötte ljuset...




...om jag bara kunde komma fram till ljuset som tycks vara så långt borta.
Hur snabbt jag än går så är det ändå alldeles för långt borta, det där ljuset i tunneln.
Under tiden, river, klöser, biter ångesten mig och lämnar mig alldeles blodig, sargad i min själsliga vånda.

Eftermiddagens lilla text med tillhörande foton är tagit på vårt sjukhus här i byn.
Det är kulvertarna jag går för att ta mig till samtalen jag har.
Dom är kolossalt långa och det känns som om dom aldrig tar slut.
...men se långt därborta syns ljuset!

Just nu mår jag faktiskt lite bättre.
Har pratat med Midi och fick ur mig hur jobbig helgen varit.
Och så kommer Beda hit på kaffe när hon slutat jobba, vilket är snart.
Genast känns allt mycket bättre, inte helt bra men mer överkomligt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ångest och Måndag...




En utsmyckning inne på vårt sjukhus, innan man går till hissarna.
Jag går alltid genom sjukhuset då jag ska på samtal.
Man kan även gå utsidan men den väljer jag när jag går därifrån.

I dag är det Måndag och solen skiner från en klarblå himmel.
Jag kan gissa mig till att temperaturen är ganska så sval.
Det går trots allt mot slutet av Oktober.

Mitt sinne är i de närmaste likt gårdagens.
Jag åkte rutschkana ner i ren gyttja och jag har svårt att hålla mig ovanför ytan.
Ångesten river och sliter i mig och jag har svårt att veta vad som är bak och frampå mig.
Det är ett tag sedan jag gick ner mig så djupt.
Jag försöker ju stävja måendet så det inte blir alltför illa men har jag "ansträngt" mig under för lång tid, ja då går det hiskeligt snabbt utför.
Nå jag gör ingen annan illa medans jag plaskar omkring bland gyttjan...

Jag orkar däremot inte läsa era fina bloggar just nu, men jag återkommer då sinnet blir ljusare.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 18 oktober 2015

Känner mig...




...märkbart låg idag.
Ingenting fungerar riktigt som jag vill.
Hjärnan strejkar och letar upp demonerna jag inte vill kännas vid.
Ångesten river mitt kött blodigt.
Jag är trött fast jag ingenting gör.
Och jag vill inte gå ut dels för att jag har sån värk i kroppen och dels för att jag måste ha sockar på fötterna.
Jag avskyr sockar på fötterna....hugaligen på ren Svenska.

Nä jag drar en filt över mig och låtsas att jag inte finns!

Hoppas ni har en bättre dag än jag alla fina!

Kramen om!

lördag 17 oktober 2015

Tidig Lördagsmorgon...




...för klockan visar inte mer än 04.45 så jo tidig morgon är det.
Jag är helt ensam i huset.
Mini växlade boende i går
Mitt värdfolk åkte till stugan i Onsdags så det är bara jag här nu.
Tur jag inte är mörkrädd eller bär liknande rädslor inom mig.
Tja att vara rädd för att vara ensam, något sådant känner inte jag.
Jag trivs mycket gott i mitt eget sällskap, däremot kan jag ibland tycka att det är tråkigt att vara helt ensam, särskilt under helgen då alla har så fullt upp med sitt.

Nå jag sitter med min kaffemugg och önskar att jag kunnat sova aningens längre men går det inte så går det inte.

I går så hade jag mitt samtal.
Det var ett bra tag sedan sist då min förkylning kom i vägen.
Vi fortsatte prata om gränsdragning och lite annat smått och gott.
Jag fick mitt frikort så nu behöver jag inte betala inom sjukvården förrän början av september 2016.
Det känns himla fint.
Det här året gick det snabbt att få det.
Men det är klart, dom tar 300 kr för ett läkarbesök inom psykiatrin så hundralapparna tickar ju på ganska så snabbt om man har ett par täta läkarbesök.
Å så ändrade jag läkarbesöket som jag skulle ha på Måndag.
Det kändes lite för tätt då det är en ren medicinjustering och jag inte kommit så långt med den nya eller utfasningen av en av de gamla.
Mottagningssköterskan ordnade en ny tid i November, mycket enkelt.

Väl hemma så åt jag och sen var jag på väg att lägga mig när Mini dök upp för att hämta sina prylar.
Å så annorlunda han såg ut.
Han har fått sina glasögon och snacka om att det ändrar utseendet.
Men han passar jättebra i dom och han var helt förundrad över hur bra han nu ser.
Både färger och konturer är helt plötsligt skarpa.
Det var riktigt mysigt att få den där långa, varma kramen innan han gick sin väg.
Å lite sorgset, som alltid.
Jag vänjer mig aldrig...

Å nu så är det Lördag.
Jag har inga planer alls för helgen.
Hade hoppats på något annat men det blev tydligen inte så.
Så jag sitter här helt för mig själv.
Och det går väl det med.

Hoppas att ni får en härlig Lördag alla fina!

Kramen om!


fredag 16 oktober 2015

En sån gårdag...




Jag och Mini hade ju bestämt att träffas på byn efter att han slutade skolan igår.
Jag fick en rolig överraskning i posten, en gåvocheck på 75 kronor på Ica Kvantum så jag bestämde mig för att gå in dit på vägen till byn och handla upp alla gåvoslantar.
Jag promenerade då vi planerade att åka buss hem.
Vädret var vackert.
Solen sken.
Jag fotade detta träd, det står vid gamla Mejeriet.
Praktfullt i ensamt majestät.

Väl inne i byn efter en del pustande och sjåande från min sida då jag fick så ont inne i höften att jag hade lust att gråta så satte jg mig på en bänk på gågatan och inväntade Mini.
Jag hade fullt upp med att betrakta två duvor som gick omkring och letade något att äta.
Dom var fullt medveten om människorna som gick runt ikring dem men de brydde sig inte ett dugg.
Jag antar att dom var ett par för dom flög därifrån tillsammans.





Jag passade på att fota från Storgatan/gågatan och upp mot E4;an.

Nå min son kom slutligen och så gick vi till banken.
Jisses så förvånad jag blev då vi inte kom in.
Öppettider mellan 10-13 och sen tidsbokning.
Å inte hade jag bokat någon tid så inte fick vi komma in.
Mini blev jättebesviken och det förstår jag.
Så idag får jag allt ringa och boka en tid för nästa vecka.
Att allt alltid ska vara så krångligt!

Vi gick i alla fall på Ica och lämnade in ansökan om extra kort.
Har haft det ifyllt och klart en månad nu men det har liksom inte funnits möjlighet att lämna in det då vi behövde vara bägge två.
Det är ju då så himla petigt och noga med allt nuförtiden.

Vi bussade hem.
Jag satte igång riskokaren och kycklinggrytan jag gjorde innan jag gick in till byn.
Sen samlade vi ihop Minis kläder och så sprang jag ner i källaren och startade tvättmaskinen.
Jag vek ihop gårdagens tvätt efter att vi ätit vår middag.
Jag gick ner i källaren och hämtade tvätten som jag hängde på tork här uppe.
Sen var jag tvungen att lägga mig i sängen och ta det lugnt ett tag.

Senare på kvällen så tog Mini fram dammsugaren så nu är golven rena och dammlösa.
Dammsugning tillhör Minis uppgift när han är här hos mig.
Vissa veckor glömmer han av det och jag är ju inte den som tjatar.
Men jag tycker att han sköter sin uppgift ganska så bra.
Jag kan inte klaga.

Idag är det Fredag och jag blir solokvist här.
Det känns alltid tomt och jobbigt när Mini växlar boende men det går i vilket fall.
Dagarna rinner på och vips är han hos mig igen.

Ha nu en skön Fredag alla fina!

Kramen om!