onsdag 30 september 2015

Se nu blev det min tur...




Sonen stannade hemma igår för han var så förkyld och ja givet så har jag blivit smittad.
Vaknade upp nu med halsont, huvudvärk, snorig näsa och som jag tror en touch av feber.
Jag fick ringa och avboka dagens samtal.
Har ingen kraft att ta mig någonstans idag.

Gårdagen blev ju rätt lugn.
Sonen låg i sängen mest hela dagen.
Jag fick upp honom innan lunch och han fick bestämma om han ville äta frukost eller lunch.
Det blev frukost, han orkade inte äta mat.

Jag blev som vanligt helt sinnesrubbat slut på mitt på dag så jag blev tvungen att lägga mig och sova siesta.
Och jag drömde igen men den här gången var det bara en lugn och behaglig dröm.
Jag drömde om en vackert belägen campingplats i slutet av säsongen där jag fick en stuga gratis och blev inbjuden att vara med på bröllopet som skulle gå av stapeln.
Det var så vackert och fridfullt där att jag inte ville vakna..

När jag sen kom mig på fötterna igen var det dags att sätta igång med middagen.
Jag kokade potatis, gjorde morotsstuvning och grillade falukorv.
Så ropade jag upp sonen som kom in och satte sig i köket.
Jag stod och hällde upp morotsstuvningen i en serveringsskål och minsann så fick hjärnan ett spel och jag fortsatte hälla upp fast det var fullt i skålen.
Mini ropade tillbaka mig i verkligheten igen och jag insåg vad jag gjort.
Som vi skrattade...
Och som jag fick städa upp..
Så nu har jag lärt mig att inte fortsätta fylla på en skål när den är full.

Under middagen frågade jag Mini vad han fick äta för lunch på skolan.
Han tittar storögt på mig och frågar;
- Seriöst mamma?
Och jag säger ju givet att jag vill veta.
- Men jag har ju inte varit på skolan idag, du vet sjuk...
Jamen jaha ja, så var det ju.

Senare säger han att alla andra utom han fick tillbaka teknikprovet idag.
Då får jag ännu ett "spel", tittar på honom och frågar vad f-n det är med läraren han har i teknik?
Mini undrar vad jag menar.
Å jag säger att det är bra konstigt att alla klasskamrater fått tillbaka provet utom honom.
Då tittar han sådär konstigt på mig igen och säger;
- Men jag har ju inte varit på skolan idag mamma, sjuk du vet!
Jamen jaha ja, så var det ju....suck!

Som straff så fick jag ägna sista timmarna av kvällen till att förhöra honom i Kemi och fatta hur lätt det var?
Bara en bok, inga frågor utan dom fick jag ta fram själv eftersom jag läste i boken.
Det var sannerligen ett bra straff.
Jag skrattade som ett tok mot slutet då jag kände mig så hjälplös och Mini skrattade han oxå men lovade att jag skött mig bra.

En sån dag det var.
Jag är ju mer än lovligt förvirrad.
Enligt fass så kan man bli väldigt okoncentrerad och virrig av de nya tabletterna.
Förutom miljoner andra biverkningar.
Jag kan ju blivit värre pga tabletterna eller så är jag exakt likadan men sprider ut virrigheten så man inte riktigt tänker på det på samma vis.

Nej nu ska jag nog lägga mig i sängen och dåsa bort.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


tisdag 29 september 2015

Så knasigt det blev...




Jag hade ju som jag skrev igår lite besvärligt efter min drömmande siesta.
Det kröp i kroppen och kändes inte bra.
Tänk att en dröm kan ställa till det så.
Nå det var inte bara kroppen som hade det besvärligt, det surrades av bara den i skallen med.

Mini kom hem sent igår då han varit på byn med maxi efter skolan.
Han var på ett saligt prathumör.
Jag hade nästan lite svårt att hänga med i svängarna då min egen hjärna surrade så högt.
Jag tog mina kvälls och nattabletter och sen låg vi på min säng och pratade.
Helt plötsligt började jag må riktigt tjuvtjockt.
Kände hur det kom och vände i strupen.
Jag hade fullt sjå med att försöka låta bli att kräkas när Mini frågade vad det var med mig och då var det minsann kört.
Det var bara att rusa upp, hann in till köket och sen kräktes jag som en gris.
Usch så otrevligt det var och där rök nog nattabletterna.
Det märktes när jag försökte sova sen, det gick inte alls men jag tordes inte ta fler sömntabletter.

Jag brukar ju bli såhär när jag börjar med nya tabletter.
Alltid några biverkningar att lära sig leva med under ett tag.
Det är inte roligt alls kan jag tillägga.

Men nu är det en annan dag.
Det är mulet och grått ute idag.
Men jag ska ingenstans så vitt jag vet så jag får vila och ta det lugnt denna dag.
Har bestämt mig för att koka potatis, göra morotsstuvning och grilla falukorv till middag.
Inte så ansträngande men gott.

I Söndags gjorde jag stuvade makaroner och en härligt god köttfärslimpa.
Den hamnar i frysen idag att ta upp någon dag då jag inte orkar laga mat.

Nu lite kaffe och telefon till Älskade E.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


måndag 28 september 2015

Drömmar...




Jag har liksom inte riktigt hunnit med idag.
Ställde klockan så att jag skulle se fenomenet blodmåne vilket jag oxå gjorde.
La omkull mig efteråt och somnade om.
Blev väckt av mobilen och nej jag blev aldrig riktigt mig lik.
Kände mig så in i nordens trött.

La mig efter lunch och somnade.
Å vaknade några timmar senare ur världens äckligaste dröm.
Jag drömde att jag skulle sova över hos min far på den tiden han var med sin förra kvinna. (Hon dog i cancer -92).
Jag skulle sova på en madrass på golvet.
Jag bäddar sängen med rena lakan och går därifrån.
När jag sen kom tillbaka så ser jag hur hundratals små larver kryper omkring på täcket.
Och dom utvecklades i en hissnade fart.
Jag försökte få ihop täcket och fånga dom där men det gick inte.
Det surrade och lät och jag var skräckslagen för det var så vidrigt äckligt.
När jag väl började vakna ur drömmen var insekterna större än ostkrokar, svarta med mycket stora vingar.

Fattar ni hur det kröp på mig när jag vaknade.
Gud så otroligt otrevligt.
Å det här är inte första konstiga halvt vidriga dröm jag haft på slutet, det har varit massor av drömmande igen.
Vet inte om det beror på samtalen och kanske nu de nya tabletterna jag stoppar i mig.
Trevligt är det inte för det är inga behagliga drömmar direkt.

Jag vill sova drömlöst, vem kan man be/önska det av månntro?

Ha en skön kväll!

Kramen om!

söndag 27 september 2015

Söndag=vilodagen...




...och med vila menar jag minsta möjliga arbetsinsats.
En sån här dag räcker det med att dricka kaffe, lösa korsord, bläddra i någon tidning eller bok eller se på film.
Jag tror att man behöver fullkomliga vilodagar då man bara gör det som känns bäst för sig själv så man får sig sin själsliga rekreation.
Vi lever ju de allra flesta i ett ganska så hetsigt klimat med bördor av för tungt arbete, för få i personalstyrkan, lån för allehanda lyxprylar som ses som ett måste att ha, barn som har femtioelva aktiviteter och som behöver skjuts, gym för att hålla sig fit i kroppen, vattengympa, meditation, väninneluncher, after work  och en hel del annat.
När vardagen är så tät så behövs verkligen vilodagar för att hämta kraft så man orkar kuta vidare.
Och vi är tyvärr alldeles för dåliga på att ta hand om oss själva,särskilt vi kvinnor.

Nuförtiden så lever jag inte i ett stressigt och hektiskt liv.
Har jag två möten under en vecka så är det mer än tillräckligt för mig.
Men en gång i tiden, innan jag "gick under" så levde jag väldigt hektiskt med arbete som var skrymmande slitigt och tungt och ett äktenskap som höll på att haverera.
Förutom det så hade jag givetvis mina barn som var mindre då och krävde helt annat från mig, jag hade hemarbetet och hundra bollar i luften samtidigt.
Så arbetade jag bara obekväm arbetstid för att Mini skulle slippa gå på dagis.

Nå jag kraschade ihop fullkomligt Hösten 2007 och fick diagnosen utmattningsdepression.
Jag byggde ett bo i sängen som jag sällan eller aldrig lämnade under en lång tid.
Jag började bli serverad mat i sängen för att jag alls skulle äta.
Jag orkade inte ta mig för någonting, allt var värre än att bestiga Mount Everest.
Jag tyckte att närhet var jättejobbigt, t.o.m mina egna barns försök till kramar försökte jag knuffa undan.
Jag orkade inte med alla känslor invärtes.
Å jag hade tyvärr inte mycket till stöttning av min då äkta make.
Han klarade inte av mig då jag var så dålig.
Det var nämligen så att jag under hela vårt äktenskap varit den som stöttat honom.
Och han klarade inte av att ge det tillbaka till mig.

Nå hur som helst så skiljde vi oss mitt under min utmattningsdepression.
Jag blev ensamstående och hade barnen varannan vecka.
Jag fick aldrig möjligheten att läka mig innan försäkringskassan tvingade mig ut i jobb igen.
Å det gick ju inget vidare...
Jag klarade inte av stress och hets.
Jag orkade inte med vare sig kollegor eller vårdtagare fast jag inget visade.
Jag hade fullt upp med att orka ta hand om mina barn varannan vecka.
Efter några år stöp jag ånyo och hamnade i en mycket allvarlig och djup depression, uppblandad med kraftig ångest.
Och ur det verkar jag inte klara av att ta mig ur.

Som sagt,vi kvinnor är lite för bra på att ta på oss alldeles för mycket och för dålig att sätta oss själv i första rummet.
Därför är det så viktigt att i dagens samhälle finna sin själsliga rekreation så man inte sätter igång ett snöskred som slutar i en lavin.
När man väl har däckat är det svårt att komma tillbaka, det ska man tänka på.

Och nu blev jag förvånad för inte hade jag tänkt skriva ett sånt här inlägg men fingrarna och hjärnan levde ett eget liv.

Hoppas ni har en härligt själslig dag med massor av behövlig rekreation alla fina!

Kramenom!



lördag 26 september 2015

Gårdagen...




...blev en munter historia att lägga i minnesbanken för att tas fram en mycket kall och jobbig vinterdag.
Som jag skrev igår så handlade jag.
När jag kom hem så pratade jag i timmar med Älskade E.
Å så fick jag hem Mini.
Vi surrade lite om hur veckan varit.
Jag rådgjorde med honom om vad han ville ha till kycklingfiléerna.
Han bestämde sig för mina hemgjorda klyftpotatisar.
Å så gjorde jag en kall sås till med allehanda jox i.
Den ställde jag i kylskåpet för att den skulle få tid att gona till sig smakmässigt.

Runt 16 snåret ringde det på dörren och utanför stod minsann min kära Beda.
Jag hade kokat kaffe så vi satte oss ute på altanen.
Tidigare under dagen var det grått och tungt men vips så försvann alla moln och hela altanen badade i sol.
Som vanligt så fnitzades det en hel del.
Och tiden bara rann iväg.
Helt plötsligt var klockan 18.15 och hon blev tvungen att åka hem till sig och jag började ta itu med middagen.

Jag baconlindade kycklingfiléerna och la dom i en form som jag ställde i ugnen på låg temperatur.
Dom blir saftigare då.
Jag delade potatisen i klyftor och så förkokade jag dom en stund.
La dom sen i ugnsfast form och kryddade samt hällde på en skvätt olja.
Vände omkring dom så kryddorna fastnade på all potatis och så in i ugnen.
Strax innan dom var klar tog jag ut formen och strödde över lite ströbröd och så in i ugnen igen.
Å så tog jag fram den kalla såsen som stått några timmar i kylskåpet.
Klockan var 19.30 när maten var klar men himlarns så gott det blev.
Det tyckte även Mini.

Efter maten diskade vi bort och jag tog hand om maten som blev kvar.
Och så bestämde vi oss för att se en film, vilket vi oxå gjorde.
Vi bäddade ner oss i min säng med en stor skål godis och så såg vi andra filmen av Hungerspelen.
Klockan var närmare 23 när vi var klar så det var bara för mig att göra kväll.

En härlig dag blev det, bara sådär!

Ha nu en fantastisk dag alla fina!

Kramen om!

fredag 25 september 2015

Fredagstime...




Ja men har jag gjort det.
Handlat.
Och det blev två gånger för att få hem allt.
I morse, då jag vaknade tidigt, så cyklade jag bort till den nya affären som precis öppnat.
Jag hade fått en rabattkupong som jag givetvis ville utnyttja.

Och nästa sväng så cyklade jag bort till närbutiken, ställde cykeln där och sen bussade jag mig in till byn.
Apoteket först för den nya medicinen, 240 kronor för en månad.
Sen Ica Centrum och resten av handlingen.
Bussade till närbutiken och så packade jag cykeln full och trampade hemåt.

Väl hemma så packade jag upp och fyllde upp kylskåp, frys och skafferi.
Nu känns det behagligt i min hjärna.
Jag gillar att veta att jag har allt hemma.
Och inte behöva fundera på vad jag ska laga för middag när jag har Mini här.
Detta att fylla upp hemma, det är så nära shopping jag kan komma och det gör mig mer än nöjd.

Jag har tagit fram kycklingfilé och bacon så vad det blir för middag funderar jag fortfarande på.
Mini pratar om klyftpotatis (mina egna givetvis) så det kanske blir det och en kall sås till.
Får se vad jag känner för om ett par timmar.

Nu har jag fått hem Mini så jag ska fortsätta min eftermiddag med honom.
Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 24 september 2015

Nu är jag uppe...




...med en kopp kaffe på bordet bredvid mig.
Jag vet inte om jag är piggare idag men jag är trots allt uppe.
Natten har varit okej, många sömntimmar.
Trodde att det skulle fungera illa då jag sov så många timmar igår efter samtalet men nej, så blev det inte.
Å det är ju skönt att sömnen åtminstone fungerar emellanåt.
Jag har tillräckligt många och långa perioder då jag inte får till sömnen, dom där jag inte vill finna mig i.

Igår missade jag en lunchdejt med Beda.
När jag gick ut från psyket så glömde jag att slå på ljudet på mobilen så jag hörde minsann inte att det ringde flera gånger.
Kom på det när jag gick ut från I.H.
Såg att Beda ringt så jag ringde upp henne men då var hon redan uppbokad på sin lunch.
Nå vi får ta det en annan dag.
Sen tror jag mig varit alldeles för trött för att orka men å andra sidan hade det nog kunnat gå bra, jag är duktig att skärpa till mig när det behövs.

Idag händer inget särskilt.
Jag ska skriva handlingslistan för morgondagen.
Får mina pengar i morgon så jag ska börja morgondagen med att betala räkningar.
Sen ska jag ta mig in till stan.
Först blir det apoteket och hämta ut nya medicinen, sen blir det affären och handla.
Väl hemma och efter att jag packat upp tror jag att jag ska cykla bort till vår nyaste affär i min förort.
Den öppnade i Tisdags och jag har fått ett mycket bra öppningserbjudande så jag måste självklart utnyttja det.
Efter att jag kommit hem gång nummer två så har jag helg.

Och käraste Mini får jag hem så jag har en härlig mammavecka på ingång.
Kan säga att jag längtar efter lite ljud här hemma, lite tonårsskratt och lite prat.
Det ska bli väldigt skönt att ha honom här igen.
Mammas gohjärta!

Ha nu en skön dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 23 september 2015

Så trött...




Har haft en sån där ursinnigt trött dag då jag bara inte orkar.
Samtal i förmiddags.
Det tröttar verkligen ut mig.
Sen en snabbis till min gamla mentor på I.H.
Kaffe och lite prat.
Och sen cyklade jag hem i regnet.
Åt frunch och därefter stöp jag i säng.
Har inte orkat ur den förrän nu och det är nätt och jämt jag orkar sitta här vid datorn ikväll.
Det blir bara en snabbis.
Jag får göra en extra tidig kväll så kanske morgondagen bär med sig mer energi.

Å cykellåset fixade finaste Pappelino i går eftermiddag.
Det blev yxa och hammare och sen var det i två delar.
Tack och lov att han bara sådär allra hastigast tittade förbi.

Ha en skön kväll alla fina!

Kramen om!

tisdag 22 september 2015

Nu är det Tisdag...




Morgonen började jag med kaffe och en av dessa från bilden.
Jag bakade nämligen igår eftermiddag.
Fick bara för mig det.
Det blev muskotsnittar.
Jag bakade dom första gången till när Mini fyllde år i augusti och de föll mig på läppen.
Tyckte så mycket om smaken att jag bestämde mig för att baka dom igen och nu är det gjort.
Dom är lika goda denna gång.

Annars så kom det sig att min goda vän Beda ringde i går och frågade om hon fick husera hos mig under hennes lunchtimme.
Och givetvis sa jag ja.
Jag hade kaffet klart när hon kom och så satte vi oss ute på altanen.
Naturligtvis hade vi det trivsamt och så fnitzades det en hel del.
Tänk vad mycket man kan hinna tröska under en timmes tid.
Jag blir alltid lika glad när hon tittar förbi även om det ofta är bara sådana lunchsnabbisar.
Hon är en otroligt härlig kvinna som jag trivs bra med.

Å sen rullade dagen på som vanligt.
Tog mig en nätt siesta under eftermiddagen.
Läste lite.
Bakade som jag skrev i början.
Funderade lite..

Å i morse då när jag gick ut till cykeln för att ta en snabbtur till närbutiken så fick jag inte upp låset.
Jag provade att lirka med nyckeln väldigt försiktigt för den brukar vara svår när det har regnat.
Vad tror ni händer?
Jo nycketeländet bröts av.
Så nu har jag än en gång en cykel jag inte kan använda.
Tror inte jag har något verktyg hemma så jag kan knäcka låset.
Jo tack jag känner mig mer än irriterad.
Att det alltid ska vara nåt!

Men,men det löser sig säkert bara jag blir på ett mjukare humör, heh

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

måndag 21 september 2015

Ny vecka igen...




Ibland känns det som livet består av idel Måndagar.
Nu vet jag ju att det inte är så men..

Ny vecka alltså.
Det jag har inbokat i veckan är samtal på Tisdag.
På fredag ska jag ut på nätet och betala räkningar.
Och så måste jag ta ut medicin på apoteket och helghandla.

Mer än så har jag inte inplanerat men det räcker gott för mig.
Men vad vet ju aldrig vad som kan hända?

Vädret ute är grått och tråkigt och en regnskur ser inte omöjlig ut.
I Fredags när jag hämtade in torsdagens post så kunde jag knappt öppna kuverten, de var helt genomblöta så jag fick lägga räkningarna på tork. *Fniss*
Det borde kanske ha blivit ett "hallelujamoment" i mig så jag hädanefter hämtar in posten varje dag men känner jag mig rätt så lär jag glömma bort det fortare än kvickt.
Det blir väl som vanligt, någonstans två- tre gånger i veckan.

Nå nu ska jag prova och ringa Älskade E.
Hoppas bara på att jag inte väcker henne och att hon har tid att byta några ord.
Har inte pratat mycket i helgen.
Min finaste Pappelino pratade jag med i lördags och så en snabbis med Herr J.
Utöver det så har min mobil varit tystare än graven men det brukar oftast vara så på helgerna då det flesta har fullt upp med karl och familj.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om! 

söndag 20 september 2015

Men oj...




...en sådan konstig gårdag det var.
Som jag skrev i förra inlägget somnade jag runt 17 på fredagseftermiddagen och sov tills 03.30 i går morse.
Jag klev ju upp och hade fullt upp hela morgonen och förmiddagen.
Runt lunchtid var det bara för mig att gå och lägga mig.
Var så in i nordens trött.
Och jag somnade och vaknade vid 16 ungefär.

Och sen fungerade inte min hjärna längre.
Kugghjulen arbetade väldigt sakta och jag var helt dygnsvill.
Jag förstod att det var Lördag och kväll medans min hjärna sa till mig att det var Söndag och morgon.
Det blev väldigt virrigt inom mig.

Å sen förmodligen pga min hjärna och dess intryck kunde jag inte somna senare på kvällen utan jag somnade någon gång i morse.
Och vaknade upp för någon timme sedan.
Så jag och min hjärna är fortfarande inte sams.
Den tycker att det är Måndag!
Jag vet att det bara är Söndag!

Nå utbrända hjärnor som min är inte alltid lätta att ha att göra med.
Dock får den mig att skratta stundtals då allt blir så bakvänt.
Fast jag gillar ändå min hjärna även om den bråkar med mig!

Hoppas ni får en skön och avkopplande Söndag alla fina!

Kramen om!

lördag 19 september 2015

Luften gick ur mig...




Jaha här sitter jag och det är en väldigt tidig morgon.
Klockan är inte mer än 04.30.
Och vad gör jag uppe så tidigt kanske ni undrar?
Jo jag vaknade för en timme sedan och fast klockan är tidig så var det bara att kliva upp.
Men det är inte särskilt synd om mig.
Jag har gjort massor av sömntimmar...

I går så tog jag mig in till byn fram och åter (på övergång) och handlade lite inför helgen.
När jag kom hem hade Midi vaknat och satt och åt frukost.
Vi hade några timmar tillsammans innan hon åkte in till byn.
Där skulle hon träffa Maxi och kolla kläder och senare på eftermiddagen tog hon tåget hem.
Efter att hon åkt från mig värmde jag middag, åt och sen rasade jag ihop i sängen.
Jag låg och läste när Mini kom hem för att packa ihop sina saker.
Och så kramades vi Hej Då och så blev jag ensam.

Då gick luften ur mig.
Det har varit en hektisk vecka med ungdomar, Beda och samtal och det tog ut sin rätt att jag varit mer social än vanligt så jag stöp i säng och somnade.
Klockan var nog inte mer än 17.
Och självklart är det då inte konstigt att göra morgon 03.30.

Trots att klockan är tidig så har jag redan chattat med en annan morgonpigg kvinna, nämligen Beda.
Sämre sätt kan man börja dagen på..

Vad den här dagen som började så tidigt annars bär i sitt sköte vet jag ingenting om.
Det är bara att gilla vad som än sker.
Gissningsvis ser jag fram mot en helg helt för mig själv.
Jag hade hoppats på sällskap men det tycks inte bli så.
Men, men sånt är livet.
Somligt är kort och ljuvt och kanske ska stanna därvid. 
Vad vet jag!

Hoppas ni får en skön början på denna Lördagsmorgon alla fina!

Kramen om!


fredag 18 september 2015

Ja men se där...




...jag hann nätt och jämt hem igår efter samtalet innan ovädret drog igång.
Sån tur brukar jag inte ha.
Att liksom missa ett ösregn under en cykeltur.
Jag brukar jämt hamna i sånt väder, så där ser man...

Samtalet handlade om den gångna veckan till en början.
Sen gick vi över till gränsdragning och hur jag gör det utan att be någon dra åt helvitto, något som jag har väldigt svårt för.
Alltså att be någon fara och studsa.
Inte ens min mor som betett sig så illa mot mig har jag bett dra...

Och så ett inlärt beteende som grundade sig i min barndom.
Det är kanske inte så svårt att lista ut vem som stod bakom det, min mor naturligtvis.
Det handlar om att jag aldrig har känt mig tillräckligt bra, att jag aldrig har haft rätt att säga ifrån och att jag alltid tagit på mig skuld då det blivit bråk och explosioner.
Det är svårt att hantera fortfarande.
Jag har ju liksom varit i fler relationer där det varit på exakt likadant sätt som i begynnelsen när min mamma började klandra mig och aldrig tyckte att det jag gjorde var tillräckligt för att jag skulle vara en bra flicka.
I begynnelsen när hon fick fröet att gro i mig.

Så självkänslan har alltid varit knak i mig, jag har alltid tagit på mig skuld för allt som hänt i mina relationer både i vänskapliga och i kärlek.
Jag har oxå fått höra att jag aldrig varit tillräckligt bra, på ett eller annat sätt.
När jag har sagt ifrån har vänskapen försvunnit eller kärleksrelationen exploderat.

Å så pratade vi om att ta plats.
Vilket jag alltid gjort då jag har karisma och är lättpratad.
Det i sig har lett mig in på många snåriga vägar.
Och det har blivit många explosioner just därför både från vänskapshåll och kärlekshåll.
Min x-make avskydde den sidan hos mig och det ledde alltid till mer bekymmer för mig.
Det finns en del fd vänner som aldrig tyckte om det hos mig, att jag bara kunde gå in på ett ställe och få uppmärksamhet.

Om vi återgår till dålig självkänsla så har jag däremot alltid haft ett mycket gott självförtroende.
Jag är väldigt orädd av mig och mycket oblyg.
Kan vara ganska så kaxig, har inga svårigheter att prata med nya människor.

Så kontentan är att jag är en komplex person med en hel massa motstridigheter inom mig.
Mycket som måste nystas upp och redas ut.
Tack och lov har jag en mycket bra kurator som har hittat gropunkterna i mig.

Nå det var igår, idag är en helt annan dag.
Regnet fortsätter ösa ner.
Mini har tagit bussen till skolan.
Han kommer ikväll och hämtar sina saker, det är dax för pappavecka igen.
Midi sover fortfarande.
Hon åker hem i eftermiddag.

Så jag blir ensam...
Å det ska jag väl klara av antar jag.

Hoppas ni får en toppendag alla fina!

Kramen om!


torsdag 17 september 2015

Samtal...




...är det dags för idag men inte i telefonen utan öga mot öga.
Om det blir en fortsättning av förra veckans samtal så blir det extremt jobbigt idag.
Men nå jag måste genom det.

Vädret ute gör inte något bättre.
Det är jättegrått och det ser ut att vara regn i luften.
Hoppas jag slipper regnet då jag trampar in på cykeln om en stund.
Tro om jag kan be vädergudarna om det?

Ha det gott alla fina!
Jag tittar in senare!

Kramen om!

onsdag 16 september 2015

Zombiekomadag...




Jag vet inte riktigt vad som är fatt med mig idag.
Jag är så in i nordens överjordiskt trött att jag knappt känner igen mig själv.
Men sova kan jag tydligen inte göra.

Det är så drygt och jobbigt att vara inne i denna zombiekoma jag tycks befinna mig i just idag.
Tack och lov så har jag massor av mat i kylskåpet så jag behöver inte laga mat vare sig i dag eller i morgon.
Det blir två restdagar.
Ungdomarna kan välja på lasagne, potatismos och varmkorv, rostade rotsaker fläskfilé och sås eller ris och chili con carne som jag lagade till igår.
Jag kanske hade det på känn att jag inte skulle fixa denna dag...

Nu ska jag lägga mig och vila och se om jag möjligen kan sova en siesta.

Ha det så bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 15 september 2015

Gårdagen...



...blev en mycket härlig dag även om det inte kändes så när jag vaknade.
Hade en gruvligt jobbig ångest när jag tvingade mig ur sängen.
Nattens sömn var inte till belåtenhet.
Jag hade läkarbesök och då brukar kroppen reagera så...

Nå jag gick upp och pysslade med mina morgonrutiner.
Pratade en snabbis med Älskade E.
Började göra mig i ordning för cykelturen in till byn.
Då ringde min mobil och i andra änden var Beda.
Hon frågade om hon kunde titta in under hennes lunch.
Först tvekade jag men sen kom jag på att hon kunde komma om hon skjutsade upp mig till psyket.
Och det gick hon med på.

Så där satt vi återigen på min altan och fnitzade som små barnrumpor.
Vet inte vad som händer när vi ses men det blir alltid smågalet och tokigt.
Kan bero på våra samtalsämnen kanske..

Sen skjutsade hon in mig till psyket, jag gick in och anmälde mig i kassan och sen fick jag vänta ett bra tag.
Väl inne så diskuterades mediciner.
Nu ska jag återigen laborera med ny medicin men jag börjar inte förrän den  25.
Efter 10 dagar ska jag börja fasa ut en annan medicin jag ätit länge.
Nå får se hur det blir.
Man ska försöka höja dopaminnivån i min hjärna, det kan ju bli bättre..
Har läst att det bla är en ADHD medicin men jag ska inte äta den därför.
Dom tror att jag ska bli mindre trött med mer dopamin.
Men som sagt får se hur jag mår in i Oktober.

Efter besöket satte jag igång att knalla hemöver.
Det hade börjat regna så smått så jag väntade mig en blöt promenad men inte då.
Vips svängde Beda in och plockade upp mig så jag fick minsann åka hem oxå.
Himla tur där alltså.

Väl hemma pratade jag med Älskade E och sen satte jag igång med middagen.
Det blev hemgjord potatismos, varmkorv och sallad.

Och än en gång så rasade ungdomarna ner i min säng under kvällen.
Vi fortsatte prata tokigheter och hade det riktigt trivsamt tills det blev dax för mig att göra kväll.

En synnerligen god dag även om den startade upp med ångest.

Ha nu en toppendag alla fina!
Hoppas solen skiner hos er!

Kramen om!

måndag 14 september 2015

Som sagt, nu är det Måndag igen...




Det blir nog inget särskilt bra väder idag tror jag.
Det är grått och regnet hänger i luften.
Hoppas på uppehåll när jag är tvungen att cykla in till byn.
Jag har ju ett läkarbesök i dag, ett återbesök som ska handla om medicineringen.
Det hade jag hellre tagit över telefonen men läkaren gillade inte det.
Nåja det är bara att anstränga sig lite senare.
Cyklar inte in förrän runt 12 snåret.

Sa just Hej Då till Mini som är på väg till bussen och en ny skolvecka.
Det låter som han trivs med lärare och vänner.
Gymnasiet tycks passa honom vilket jag är glad över.
Själv hoppade jag av gymnasiet under det första året.
Jag var skoltrött och hade ingen energi till det.
Å det fanns ingen hemma som stöttade mig eller försökte påverka mig till ett annat beslut 
på något vis, jag fick ett;

- Gör som du vill, det är ditt liv

Och när jag var äldre så ångrade jag att jag inte gick klart gymnasiet.
Visst har jag läst in allt på komvux en gång i tiden men...
Det hade varit bättre att gjort det då när det var tänkt.

Ingen av mina barn har försökt att hoppa av skolan och hade dom det så hade jag varit på dom natt och dag för att dom åtminstone skulle försöka, inte bara ge upp.
Man kommer ju ingenstans utan skola idag och gymnasiet behövs ifall dom ska läsa vidare sen.

Igår fick jag i alla fall hem min kära Midi.
Så härligt att få krama om henne och rå om henne för några dagar eller hur länge hon nu tänker stanna här.
Hon är så himla mysig och det bor något jävlar anamma i hennes ögon som gör att det glimmar och glittrar och de mest "konstiga" meningar kan hoppa ur hennes mun.
Ibland känns det som om hon är lika virrig som jag är.
Men så jag får skratta...

Middagen blev hellyckad.
Midi var helt salig som inte ätit min mat på ett bra tag.
Mini diskade undan efteråt.

Senare kom bägge ungdomarna in till mig och rasade ner i sängen och så låg vi och pratade tokigheter och fnissade som små barn.
Min ursäkt är att jag var väldigt trött och då blir jag fnissig.
Vad dom hade för ursäkt vet jag inte.
Mysigt hade vi det i vart fall!

Nu ska jag koka kaffe så ni får ha det så bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 13 september 2015

Söndagsmorgon...





Klockan är inte så mycket ännu så det är bara jag som är vaken.
Mini sussar sött en stund till.
Jag sitter med dagens första kopp ljuvligt gott smakande kaffe.
Jag tycker om morgnar.
Även om jag inte är döpigg är jag ändå piggare än fram emot eftermiddagen och kvällen då jag går in i zombiestuket.

Jag har kollat runt lite på FB och så googlade jag på en skådis jag var nyfiken på.
Bara såna små struntgrejer, inget stort och viktigt.
Nu blir det ett inlägg och när jag postat det kommer jag att läsa lite bloggar.
Det kallar jag en soft start på dagen och det gillar jag.

I går hade vi en mycket lugn dag, jag och Mini.
Jag dukade upp helgfrukost med en massa gott som kokt ägg, kaviar, gott bröd, pålägg, frukt.
Jag väckte honom runt 10 snåret och frågade om han ville göra mig sällskap.
Han kom upp och satte sig, lite nyvaken men det gick till sig.
Vi satt länge vid bordet och myste.

Sen läste jag mest större delen av dagen.

Middagen blev enkel.
Jag åt av lasagnen och Mini fick pizza som jag hittade i frysen.
Och efter middagen så rasade jag ihop i sängen och sov i två timmar.
Jösses så trött jag måste ha varit.

Under kvällen såg vi film tillsammans.
Mini ville det och valde en film som jag liksom tyckte var sådär men jag stod ut.
Vill ju mysa med Mini oxå så då får man bita ihop ibland.
Nå filmen blev bättre mot slutet än i början och det var ju positivt.

Efter filmen var det i princip läggdax för mig så jag tog mina tabletter och kröp ner mellan svala lakan.
Låg och läste tills jag inte längre såg texten för alla gäspningar och ögonen bara rann av alla gäspningar.
Så John Blund hälsade på i hygglig tid igår!

Till dagens middag har jag tagit fram fläskfilé.
Tror att jag ska göra en rotsaksgratäng till det.
Och givetvis sallad.
Om det blir sås och vad för sås vet jag inte än, det beror på hur jag ska tillaga fläskfilén och jag har ännu inte bestämt det.
Eller så plockar jag upp någon sås från frysen, har en del olika såser där.
Jag fryser som sagt in allt, oavsett storlek, för det kan användas senare.
I det här hushållet slängs i princip ingenting.
Jag har fostrat mig själv bra..heh

Nu får ni ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

lördag 12 september 2015

Lördag...





Idag är det soligt igen från en klarblå himmel.
Ser ut att bli en riktigt fin höstdag.
Temperaturen visar inte på mer än 10 grader men det är ju sådana tider nu och framöver.

Jag tror att jag ska cykla in till byn idag och köpa det där kaffepaketet jag glömde i Onsdags.
Jag har klarat mig framtill nu men, tja jag vill ju gärna dricka mitt kaffe om morgnarna.
Det känns bara lite drygt att cykla iväg.
Jag känner mig slö i kroppen och ha fortfarande ont i den.

Igår pratade jag som sagt med finaste Pappelino.
Det blev även ett samtal till min äldre bror.
Jösses, undrar när vi pratade sist.
Jag ringde för att höra om han möjligen hade något förrådsutrymme till Midis möbler när hon flyttar hem.
Det var han lite osäker på men det kanske fanns en lösning.
Finaste Pappelino skulle även fundera på det.
Jag har inte plats för hennes möbler och det har heller inte hennes far så vi måste hitta en smart lösning på det problemet och då gärna något hon slipper betala pengar för.
Nå vi har över en månad på oss innan det är aktuellt.

I går eftermiddag så fick jag hem Mini.
Vi åt lasagne och sallad och pratade lite om veckan som varit.
Sen blev jag tvungen att lägga omkull mig och se jag somnade.
Så jag var inte ett så trevligt sällskap men,men..

Hoppas ni får en härlig dag alla fina!

Kramen om!

fredag 11 september 2015

Ånyo en bra dag...





Min absolut finaste Pappelino.
Min bästa pappa.
Sen urminnes tider.
Nej inte när jag var ung flicka och bodde med min mamma.
Hon hjärntvättade mig till att avsky min egen pappa efter skilsmässan.
Vilket jag gjorde under många, många år.

Men det gick till sig något år efter att jag fyllde 20.
Efter det lärde vi känna varandra igen.
Efter det fanns/finns han alltid för mig.
Det tog sina år innan jag litade på honom.
Idag finns ingen annan som jag litar på som honom.

Han har verkligen på alla sätt och vis visat att han älskar mig och vill finnas i mitt liv och i mina barns liv.
Min finaste Pappelino är verkligen en av de bästa man kan komma i närheten av.
Oj så han har fått ta när det gäller mig, alla gånger jag ställt honom mot väggen pga det som hänt tidigare.
Och det har aldrig spelat någon roll hur många gånger jag har gjort hans liv obekvämt pga alla mina frågor, undringar osv...han har fortsatt finnas.
Ibland har han sagt till mig att;

- Du är ett rejält pain in the as...men jag förstår att du måste få detta ur dig!

Å han har alltid funnits kvar, hur omöjlig jag än varit när det gäller hans och mammas relation och varför det blev så jävla illa.
Varför han lämnade oss i hennes terrorvälde..

Fast vi har pratat ut många gånger om så kommer ändå frågor, som idag då vi pratade länge och väl i telefon.
Och han, ja jisses, så underbart han berättade om "flickvänner" innan mamma och sen varför det blev dom.
Mamma blev nämligen gravid och då blev det giftermål för det var så det fungerade då på 60 talet.
Men med den ömhet han berättade om det första åren då det bara var jag och min äldre bror.
Hur mamma skötte om oss med kärlek och varsam hand.
Det gjorde mig gott att höra även om fortsättningen inte blev bra.

Någon gång i yngre dar så älskade min mamma mig.
Någon gång hände faktiskt det.

Men min finaste Pappelino han älskar mig alltid!

Ha det toppen alla fina!

Kramen om!


En härlig eftermiddag...






...och kväll fick jag mig igår.
Varför?
Jo Beda hälsade på mig.

Efter samtalet med gudinnan så fick jag för mig att jag skulle laga till en stor form lasagne.
Bara sådär liksom.
Ville stå och hacka och röra i grytor och vispa givetvis.
När den var klar så åt jag min middag i sängen och började titta på en film.
Kände mig trött och tänkte mig en siesta när telefonen ringde.
Det var Beda som undrade om jag var hemma.
Å det var jag ju.

Så hon kom in som en virvelvind.
Omåttligt fnissig.
Och jag blev bara varm av att se hennes energi.
Jag kokade kaffe och så satte vi oss på altanen.
Där var det stekhett så jag öppnade upp fönstren ordentligt så vi fick in lite vind där.

Så blev vi sittande i timmar och pratade och fnissade.
Vi hade det riktigt gemytligt, som bara vi kan ha.
Det var härliga timmar.
När klockan blev runt 19 snåret så begav hon sig hemåt och själv så rasade jag ner i sängen igen.

Mycket trött men lycklig i själen.
Så min gårdag blev en lyckosam dag!

I eftermiddag så får jag hem Mini.
Det är dax för mammavecka igen.
Å det känns mer än härligt.
Och har jag tur så kanske Midi kommer till mig på Söndag men det är inte hundra bestämt.
Det blir en bra helg!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

torsdag 10 september 2015

En gudinna...





...när det gäller elräkning träffade jag på idag.
Eftersom jag har väldigt liten inkomst har det inte varit lätt att betala räkningar i tid.
Jag har oftast fått välja de mest akuta räkningarna som jag kan betala och fått vänta med somliga, tyvärr.
En av räkningarna jag inte fått till är elräkningen.
Vilket "lönat" sig med delgivning vissa månader.
Delgivning kostar mycket pengar men vad f-n gör man när det inte finns möjlighet att betala när man ska.

Idag hade jag en sån delgivning i min hand.
Jag var tvungen att ringa elbolaget och höra när sista datumet var för räkningen och skjuta på den så jag har pengar när den ska betalas.
Och så fick jag prata med den mest underbara människa som universum skådat.
Hon tog direkt bort alla extra kostnader.
Bestämde en summa jag ska betala den 25;e.
Och vad jag sen skall betala i Oktober, två räkningar men utan extra avgifter,  helt betalbara.
Hon var så underbar, förstående, empatisk och hjälpsam.
Så nu är det lättare för mig att kunna betala och komma ifatt.
Jisses vilken människa, hon fick mig att gråta floder för sin empati och för att hon var den första, under så många år, som verkligen ville hjälpa mig att komma på fötter igen.

Tänk att det finns sådana människor, sådana gudinnor!

En annan sådan är Beda, blev tvungen att ringa till någon efter detta samtal och det blev henne.
Hon var lika salig som jag var.
Verkligen en riktig vän, precis vad jag behöver!

Kramen om!


Efter samtalet...





..var jag precis så där trött och slut på som jag visste att jag skulle vara.
Ändå skrapade vi bara på ytan.
Samtalet kom att handla om det som finns utanför mig.
De jag omger mig med eller har gjort.
Min toleransnivå för att utstå skit från andra och på något vis tycka att jag förtjänar det.
Kuratorn vill att jag ska ta mig en funderare på vad jag vill ha ut av vänner/bekantskaper.
Hur jag inom mig vill känna för att det ska bli bra för mig.
Och fundera över om vissa i min krets verkligen ska kallas vänner eller om jag inte ska förpassa dem ut i skiktet av bekantskaper jag kan heja på när jag ser men inget mer.

När jag skriver att jag har en hög toleransnivå så stämmer det.
Jag har ett inlärt beteende sedan jag växte upp hos min mamma där jag hela tiden fick utstå så mycket skit av henne att det blev "normalt" i mina ögon.
Hon behandlade mig väldigt illa.
Sen tog min x-make över.
Och varför jag blev kvar hos honom så länge berodde mycket på att i min värld så var det normalt att bli trampad på och missbrukad som människa.
Det var inget konstigt utan högst "normalt".

Och jag har haft fler relationer efter skilsmässan som varit liknande.
Inte bara kärleksrelationer utan även vänskapsrelationer.
Jag har funnit mig i lite väl mycket och har jag en gång sagt ifrån på skarpen så har den människan tagit avstånd från mig.
Alltså blir känslan inom mig att det inte är okej att jag får säga ifrån.
i stället borde jag tänka att jaha, klarar inte den här personen av att jag säger ifrån är det dens huvudvärk och inte min.

Det kan låta som väldigt enkla och basala saker men för mig är det inte det.
Det där inlärda vill ta över det sunda förnuftet.

Nästa samtal ska vi gå in i mig och dra ur vad som händer, hur jag känner och mår när allt sånt här har hänt/händer...
Det där jobbiga som finns inom mig alltså...puh!

Min kurator är väldigt bra, mycket professionell och kunnig.
Det är jag glad för även om det är jobbigt att se dessa undflyende sidorna hos mig själv.
Jag har mycket att jobba med innan jag blir en hel människa.

Nå efter samtalet cyklade jag till närbutiken.
Jag hade fyra varor att köpa;
Potatis, bröd, ost och kaffe.
Jag kom hem med;
Potatis, morötter, kålrötter, gul lök, purjolök, bröd, grädde, ost och ägg.
Något kaffe fick jag inte med mig, suck och typiskt mig.
Jag har ett kok kvar så jag klarar mig idag.
Så får jag väl cykla till butiken i morgon för kaffet då.

Det var för övrigt rotsaksvecka så allt det gröna kostade mig bara några kronor.
Funderar på rotmos någon dag när Mini är här men jag får se..

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!