måndag 31 augusti 2015

Måndagsmorgon...




Känner mig stirrig idag som om jag befinner mig inom ett kraftfält där det är svårt att nå ut.
Stirrigheten lär ha med att göra att jag ska träffa en läkare idag på förmiddagen.
Har ju inte gjort det sen i slutet av Maj, eller var det början av Juni?
Jag minns inte riktigt.
Telefonläkartiderna i sommar gav ingenting för egen del.
Nu ska jag sätta mig och vända mig ut och in ännu en gång och hoppas att det är en läkare som lyssnar, är empatisk, förstår..
Gruvsamt om något!

Gårdagen blev en trivsam dag.
Jag gick liksom all in när det gällde middagen.
Det blev en trerätters och Mini var lika salig som jag.

Förrätt; stekta kantareller på smördeg med crème fraichetopping.
Varmrätt; potatisgratäng, möra kotletter, gräddsås, vitlöksmorötter, sallad och svartvinbärsgelé.
Efterrätt; glass med chokladsås.

Det var ljuvligt gott.
Och oj så mätt vi blev, både jag och Mini.

Nu ska jag förbereda mig inför dagens läkarbesök.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

söndag 30 augusti 2015

Söndag...




Igår kom min fina Mini.
Det är så härligt att ha honom hos mig.
Vi softade lite, han visade mig laptopen han fått ut från skolan.
Nu ska den tydligen bytas ut omgående då skolan beställde fel.
Man undrar som förälder vad en sån kostnad går lös på för en skola?
Och vad kommer att hände med de laptopar de ska byta ut när varenda en är använd?
Det låter ju aningens galet...

En gammal kollega ringde mig efter lunch så jag blev fast med henne i telefonen ett bra tag.
Har jag tur så får jag "nya" stolar till min altan.
Hon ska byta ut sina till nästa säsong så i stället för att slänga kan dom få bo hos mig.
Jag har ingenting mot begagnat så hon får gärna lämpa över dom hit.
Av någon anledning så har folk alltid sönder mina altanstolar.
Antingen slås dom sönder med flit eller så går dom sönder i olyckshändelse.
Den senaste stolen tillhörde kategorin slås sönder med flit.
För några veckor sedan fick V.H ett bryt så där rök en stol.
Så kontentan är att jag verkligen behöver nya.

Nå efter samtalet så tog jag bussen till byn fram och åter.
När jag kom hem tog jag itu med att laga middag.
Det blev köttfärspaj med fräsch sallad.




Vi tog med oss maten och åt ute på altanen.
Det var nästan för varmt men ändå mysigt.

Resten av kvällen låg jag och läste.
Mini gjorde likaså.

Idag så är det lite sämre väder.
Det känns kyligt från köksfönstret som jag som vanligt har öppet.
Dagen middag blir potatisgratäng med fläskkotlett, vitlöksmorötter, sås och gelé.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 29 augusti 2015

En härlig dag...




Solen skiner.
Det är nog inte jättevarmt ute men det är vackert.
Jag har som vanligt öppnat mitt köksfönster.
Tycker om att ha det öppet och känna fläktar av vindar som sveper förbi.
Köksfönstret står öppet hela dagen lång om det nu inte är så att jag ska iväg någonstans.
Likaså dörren ut till altanen.
Jag gillar frisk luft inomhus helt sonika.

I dag någon gång så får jag äntligen hem Mini igen.
Dax för mammavecka.
I går så firade dom fd. svärmors födelsedag ute i stugan så därför stannade han en natt extra hos sin far.
Jag riktigt längtar nu efter honom.
Dagens middag har han fått bestämma.
Det blir köttfärspaj, något han varit sugen på under en längre tid.
Till det hackar jag ihop en fräsch sallad.
Simsalabim så har han fått som han vill!

Gårdagen var väldigt lugn.
Jag var mest bara jättetrött hela dagen.
Efterdyningar av veckans två besök antar jag.
Fast det var supertrevligt så tar det på mig att socialisera.
Blir som en zombi några dagar efteråt.
Nå jag har ju möjlighet att vila och det var vad jag gjorde under gårdagen.

Nu ska jag klä mig och cykla bort till närbutiken och hämta ut medicin som kommit.
Sist jag var där så hade jag glömt mobilen hemma så det gick inte att lösa ut paketet.
Jag gör ett nytt försök idag.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

fredag 28 augusti 2015

En härlig dag...




Gårdagen var en mycket härlig dag.
Jag började med att sätta en deg till dessa bullar.
Medans degen jäste pratade jag med Älskade E.
Så blev det paus när jag blev tvungen att baka ut dem.
Och sen fortsatte samtalet.
Älskade E var på väg hemåt.
Vi hade några trivsamma timmar i telefonen.

När bullbaket var klart blev jag ju givetvis tvungen att smaka en tillsammans med en kopp kaffe och de blev lika goda denna gången med.

Så ringde jag bästa Beda och så blev det bestämt att hon skulle titta in till mig efter jobbet.
Jag kokade en kanna kaffe, dukade upp fikabröd och bar ut det på bricka till altanen när hon kom.
Å så satte det igång.
Vårt Bedaspråk användes flitigt och gesterna var som vanligt väldigt yviga.
Vi hann gå genom både det ena och det andra och så skrattade vi som nå mindre tok alltså.
Klockan bara tickade iväg och vips var den 19.
Då blev hon tvungen att åka hem och ta hand om katten.
Men katten så trevligt vi hade det.

När hon åkt så lagade jag till en omelett med kantareller.
Enkel mat men ljuvligt gott.
Och sen var det inte så mycket vakentid kvar.
Satt och bläddrade i en veckotidning.
Finaste Pappelino var förbi i går med en stor påse åt mig.
Jag tittade lite lätt på ett korsord men lusten infann sig inte.
Jag var för trött och behövde sova.

Och nu är det Fredag.
Mini kommer inte förrän i morgon då dom ska fira min fd. svärmor.
Jag får en dag till för mig själv.
Jag ska nog inte göra något särskilt vettigt.
Kanske starta en maskin tvätt men inget större än så.

Ha en skön dag alla fina!

Kramen om!

torsdag 27 augusti 2015

Puh en sån dag...




Jag cyklade ju iväg igår för att handla.
I min tanke fanns att jag skulle ta det lugnt och cykla iväg idag igen för att dela upp det.
Nå jag började på Lidl, fyllde upp min trunk nästan full som jag brukar ha på pakethållaren.
Sen blev det Coop och då var trunken pinfull.
Efter det cyklade jag ner till Kvantum och tog resten.
Det var nu jag hade tänkt tänka till men ack de tankarna flög sin kos när jag väl gick omkring på affären.
Jag gick ut med 4 pinfulla kassar och tänkte Mon Djö, hur i hela fridens namn ska jag få hem detta.
Så det blev trunken på pakethållaren, 3 kassar på styret och en i cykelkorgen som jag på något vis lyckades binda fast så den inte skulle rasa ur.

Jag styrde cykeln uppför den lilla backen bredvid Lidl.
Jisses så tungt det var.
När jag kom upp till cykelbanan var det bara att sätta sig på cykeln och tänka nu får det bära eller brista, hem ska jag.
Å det gick men inte utan att jag fick slita ihjäl mig.
Full fokus på balansen annars var det kört.
Och jobbigt att hålla i styret då cykeln var så tungt lastad.
Men hem kom jag.
Släpade upp alla kassar och satte igång att stoppa i frys, kyl och skafferi.
Jag hade väl knappt varit hemma en halvtimme då det började ösregna ute.
Så jag hade tur som en tokig som slapp den skuren medan jag så koncentrerat cyklade.

Senare fram emot kvällen så tog jag och cyklade in till byn igen.
Hade tänkt köpa en blomma till min fd. svärmor som fyller jämt på Fredag.
Å så handla det jag missade tidigare under dagen.
Så det blev en kasse till.





Och så cyklade jag upp till fd. svärmor, ringde på dörren och där stod någon som blev verkligt överraskad.
Det var tydligen helt otippat att jag skulle titta in och uppvakta henne.
Hon bjöd mig in.
Jag fick krama om min fd. svärfar, vilket var länge, länge sen nu.
Vi satte oss på deras fina inglasade balkong och så blev jag bjuden på mat då dom skulle äta.
Det var jättetrevligt måste jag säga.
Jag blev kvar där i närmare tre timmar innan jag tog cykeln hemåt.

Väl hemma packade jag upp den sista kassen och nu så har jag riktigt ordentligt fyllt upp här hemma.
Tycker alltid att det känns så skönt när alla skåp bågnar vilket det brukar göra efter en storhandling.
Jag känner mig mer trygg av det.

I dag hade jag tänkt att ta det lugnt.
Jag känner mig mer än trött efter gårdagens eskapader.
Hade tänkt baka bullar innan Mini kommer på Lördag så jag får se om det blir idag eller i morgon.

Nu ska jag fortsätta njuta av en dag i lathetens tecken (tror jag i alla fall).

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 26 augusti 2015

Kaffet kokar i perkolatorn...




Det här är en av mina bästa vänner här hemma.
Den kokar mitt förmiddagskaffe och det blir så otroligt gott i den.
Som oftast använder jag mig av kokkaffe men ibland köper jag brygg.
Det fungerar med bägge och.

Jag fyller som vanligt min gula mugg, den har varit min favorit under lång tid nu.
Och så har jag i en skvätt mjölk.
Missionskask som fd. svärfar alltid kallade det.

Dagens första mugg är den ljuvligaste på hela dagen.
Att känna hur aromen sprider sig i köket och få sippa lite lätt till en början då det är hetare.
Finns inget bättre sätt av börja dagen på.
Jo det finns ett till men det är inte rumsrent så det skriver jag inte här... heh

I dag är tanken att jag ska cykla iväg till affären och handla.
Det gapar otroligt tomt överallt så det är tvunget.
Men jag tror att jag ska dela upp handlingen på flera dagar så att det inte blir alldeles för tungt och besvärligt att cykla hem med kassarna.
Det är så jag brukar göra när jag väljer att inte ta taxi efter en storhandling.
Känner att jag denna månad inte har möjlighet att slarva bort pengar på en taxiresa då jag har mer än nog av utgifter som det är.
Drömmer om utgiftsfria månader men det tycks aldrig hända...




I dag ser vädret sämre ut.
Det blir kanske inte regn men det blir nog inte heller soligt.
Nå det är som det är.
Vädergudarna spelar sitt eget spel och det är inget jag kan påverka.

Gårdagen var för övrigt ganska så lugn.
Jag pratade med Älskade E.
Det har inte blivit så mycket pratande med henne sista veckan då hon är på resande fot.
Hennes jänta börjar gymnasiet långt, långt hemifrån så Älskade E har skjutsat henne dit och stannar ett tag så att allt ska flyta på bra.
I morgon beger hon sig hemåt igen.

Mini tittade in efter skolan så att jag kunde skriva under datapapperen.
Så nu är det fix och färdigt.

Själv var jag synnerligen trött hela dagen men jag lyckades inte få till en siesta.
Ibland går det helt enkelt inte att sova fast jag behöver det.
Det blev i vilket fall en tidig kväll och natten har varit full av drömmar.
Sådana konstiga enar...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 25 augusti 2015

Andra gången gillt...



Jag cyklade till närbutiken i morse för att köpa mjölk till kaffet men kom hem utan.
Det där med att ha huvudet under armen..
Nu har jag återigen cyklat till närbutiken och denna gången fick jag i alla fall med mig en mjölk hem.
Så nu har jag äntligen fått en skvätt mjölk i mitt kaffe.

I går så fick jag storfrämmande.
En gammal kollega som nyligt fått en liten tösabit tittade förbi på kaffe.
Det var så himla roligt att träffa henne och se hennes lilla.
Lilltösen är 4 1/2 månad nu och centrum i allas världar.
Hon charmade mig fullkomligt.

Efter besöket satt jag och försökte reda ut ett problem med Minis skola.
Hade kontakt med hans mentor och hen ringde upp mig idag när hen tagit reda på mer fakta.
Så det blev att ringa försäkringsbolaget och skaffa en drulleförsäkring.
Det pga att dom får ut en dator via skolan och jag som vårdnadshavare måste uppge försäkringsbolag, försäkringsnummer osv för att grabben ska få sin dator.
Min x-makes gällde inte då grabben är skriven hos mig.
Nå det löste sig givetvis och så blir det mer i utgifter för mig....suck!

Annars så är det hyfsat väder.
Sol igen och riktigt varmt när man sitter i solen.
Det blev inget samtal för mig idag då dom igår ringde och avbokade samtalet.
Själv fick jag tag på en läkartid så den 31 är det dax att vända ut och in på mig igen.

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!

måndag 24 augusti 2015

Ny vecka...




Kaffemuggen står vid sidan av laptopen.
Jag har ganska så nyss kommit hem efter en cykeltur in till byn.
Nu har jag resten av dagen helt för mig själv.
Eller inte riktigt än.
Väntar på att psyk ska ringa upp mig.
Måste ju kolla om dom glömt av att boka läkartid till mig.
Efter det samtalet så har jag inget för mig idag i alla fall.

I morgon ska jag ha samtal.
Första gången på åtskilliga veckor.
Kan det vara en 7 veckor det handlar om.
Jag ser inte riktigt fram emot samtalet.
Det kan bli rörigt och jag vet inte om jag orkar in i den röran just nu.
Nå det lär jag bli varse om i morgon.

Ute skiner solen från en klarblå himmel.
Det är inte jättevarmt men klockan är inte så mycket än.
Trots den vackra solen känns det ändå att vi går mot höst.
Jag gruvar mig otroligt mycket för det.
Kan ju alltid hoppas att psyket kan erbjuda någon mirakelmedicin så att jag inte går ner mig men det är knappast troligt.
Men ännu är det fortfarande Augusti och det är jag nöjd med.

Hoppas ni får en härlig dag alla fina!

Kramen om!

söndag 23 augusti 2015

Söndag...




Sitter här vid laptopen och har min mugg med kaffe vid sidan om.
Klockan är snart 10 och jag har gjort en sån där lång natt igen.
Nästan 12 timmar blev det.
Låter helt crazy i mina öron.

Antingen sover jag för lite eller ingenting eller så håller jag på att sova ihjäl mig.
Märk väl, jag sov siesta igår med efter att han åkt.

Jag tror fortfarande att min kropp känner av höst.
Jag går ner i varv.
Jag går mer in i mig själv.
Jag håller sakta men säkert på att blekna bort.
När jag har sällskap som i Fredags är jag livfull och synlig men så fort jag blir ensam igen går jag över i den här andra fasen.
Nedtoningen av mig själv.

För var vecka som går känner jag mig mer deprimerad än den förra.
Läkaren ville inte höra talas om det utan skyllde det på att jag slutat med en viss medicin och man brukar kunna reagera så under ett tag.
Tja det kan väl i och för sig stämma för vissa men jag tror inte det stämmer på mig då jag vet att jag alltid går ner mig under hösten.

Måste nog ringa på Måndag till psyket och höra efter varför jag inte fått någon inbokad läkartid än.
Min sjukskrivning går ut den sista, och jag behöver även diskutera mediciner.
Jag tror att jag blivit bortglömd men det i sig är ju inget ovanligt när man har med vården att göra.
Det har hänt förr...

I dag är ånyo en vacker och solig dag.
Den sista veckan har varit helt otrolig här hos mig.
Sol från klarblå himmel och varmt.
Det är ju fint att slutet av sommaren blev okej i alla fall.

Nu ska jag strax klä mig och cykla iväg till närbutiken.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

lördag 22 augusti 2015

Såhär efteråt...





Jag hade en helt fantastiskt trivsam eftermiddag och kväll i går.
För att inte tala om uppvaknandet i morse.
Livet blir liksom så mycket trevligare när man har en mysig karl i sängen...hehe

Gårkvällen var perfekt.
Helt underbart väder.
Vi satt ute på altanen till sena kvällen.
Vi lyssnade på bra musik.
Vi pratade.
Vi sippade på gott vin.
Vi hånglade...
Jag menar, vad mer kan en kvinna begära?

Just nu känns det bara tomt, som alltid när jag blir ensam men jag kan gå omkring och suga på den goa karamellen av gårdagen och dagen en stund till.

Hoppas ni har det jättebäst alla fina!

Kramen om!

fredag 21 augusti 2015

Nu...




...är jag på väg baby!

Med ett sånt sms i mobilen kan det väl inte bli annat än braigt,eller hur go vänner?

Nå jag väntar...på någon som är på väg!

Ha en toppeneftermiddag och kväll alla fina!

Kramen om!

12.43...




...för 16 år sedan föddes min gudomlige son.
Det var en mycket varm Augustidag då jag åkte in.
Förlossningen var extremt intensiv och ändå skrattade jag när min x-make sa roliga saker till mig, de i kombination med lustgasen fick mig att vrida mig i kramper av skratt, vånda, smärta, värkstorm, ja allt på en och samma gång.
Det var den enda förlossningen jag kan säga att min x-make var fullkomligt med.
Med den första tog det lång tid och så blev det bara kaos.
Med den andre så gick det alldeles för fort så han hann inte med.
Och med vårt tredje barn som oxå snabbt tog sig till världen så var han den underbara maken som gjorde allt för mig under de få timmar jag var inne för att föda.

När han var liten var han energifylld,busig och tjurskallig.
Han kunde både bitas, nypas och spotta.
Det var åtskilliga gånger jag la honom över axeln när vi var på någon affär för han skrek som en dåre för att det just då var något han absolut ville få men som jag sagt nej till.

Men idag är han lugn som en filbunke och mycket jordad!

Min son,den enda jag har.
Han har inte skänkt mig annat än enorm glädje och kärlek.
Han är den som får mig att känna mig rotad när min annars så vilsna själ irrar omkring rotlös.
Han är den som får mig att skratta så att jag får magknip ibland.
Han är en så empatisk, smart och omtänksam kille.

Jag skämmer bort honom med omtanke, kärlek, tid, hemlagad mat och hembakat.
Det tycker jag inte är för mycket.
Det tycker jag att jag gör rätt i.

Nu har jag väckt honom med frukostbricka på säng, ljuv sång och presenter.
Så jag har hunnit fira honom.

Snart är det dax för andra dagen på gymnasiet och sen går han över direkt till sin far.
Där väntar kalas och god mat.
Ikväll kommer han förbi och hämtar sina saker.
Det är ju dax för pappavecka!

Hipp, Hipp, Hurra för Mini som fyller 16 år idag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 20 augusti 2015

Förvirrad...




...var det någon som var i morse när mobilen ringde för väckning.
Började leta runt nattduksbordet och hittade inte vad som lät.
Fick tag på väckarklockan och försökte stänga av den men det fungerade ju givetvis inte.
Till slut så såg jag mobilen och fattade att det var den som lät.
Ja jisses vilket förvirrat uppvaknande.

Nu är jag i alla fall uppe och jag har satt igång en kanna kaffe.
Mini håller på att göra sig färdig inför första skoldagen.
Han börjar gymnasiet idag!
Nu väntar tre härliga år med en förhoppningsvis bra klass, bra lärare och bra skola.
Spännande för honom men även för mig med.
Jag är helt säker på att det kommer att gå jättebra för honom.
Har har ett sånt riktigt bra läshuvud.

För att återgå till mobilen så såg jag nyss att jag fått sms av "Snyggingen" i natt.
Dom hörde jag verkligen inte för då sov jag gott.
John blund hälsade på mig tidigt igår kväll.

Om några timmar ska jag cykla iväg och handla lite inför helgen.
Det blir dagens göranden.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

onsdag 19 augusti 2015

Dagen efter dagen före...





Igår hade vi då kalas för Mini.
Han fyller inte förrän på Fredag men det passade inte senare i veckan.
Å som vi fejade innan, jag och Mini.
Helt plötsligt så har jag ett okey städat hem.
Bara det liksom tog knäcken på mig.
Sen kom gästerna och vi hade jättetrevligt.
Satt och pratade och trivdes.

Så kunde jag inte låta bli att ta upp min cykel.
Sist Pappelino lagade framdäcket så blev det inte helt.
Pyspunkan var fortfarande kvar och i Lördags när jag cyklade på affären så fick jag punktering på bakdäcket.
Då blev det att gå ut och titta på cykeln och så tog han med sig Mini och åkte iväg.
När de kom hem hade han köpt nya innerslangar och ett nytt bakdäck.
Bakdäcket var så nerslitet så det var inget att ha.
Vi hjälptes åt alla tre att fixa däcken så nu har jag en nyrenoverad cykel.
Nu ska det inte behöva hända något vilket jag definitivt hoppas att jag ska slippa under säsongen som är kvar.

När cykeln var lagad så var det dax för dom att åka.
Min lilla brorsdotter skulle hem till sina föräldrar.
Jag och Mini kände oss nöjd men så började det kurra i magarna så jag ställde mig och lagade middag.
Det blev något enkelt men gott.
Sen låg jag i sängen resten av kvällen.
Var gruvligt trött.

I dag är en ny dag.
Har sovit i natt men känner mig fortfarande trött.
Får se om jag får för mig att provcykla, vem vet det kanske bli så.
Annars har jag inte så stora planer för dagen men man vet aldrig vad som händer...

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

tisdag 18 augusti 2015

Oj,oj,oj...




Nu har jag haft en sån där marathonsovning igen.
Ungefär på en 14 timmar.
Jag undrar vad som är med mig?

Jag somnade efter middagen i går och vaknade till någon gång sent på kvällen men orkade inte kliva upp,somnade igen,vaknade mitt i natten men vände bara på mig och somnade om.
Lite galet kan jag allt säga att det känns.
Å så borde jag känna mig döpigg nu men i ärlighetens namn så känns det som jag skulle kunna lägga mig igen.
Ja jisses som det kan bli.

Idag så väntar jag främmande.
Mini ska firas idag då det inte finns möjlighet för dom att komma senare i veckan.
Jag hade tänkt städa en aning igår men se så blev det ju inte.
Får väl ta en snabbis idag, snart..

Solen skiner, det ser ut att bli fint väder i vart fall.
Det var det igår med.
Tror att det ska vara sol hela denna vecka.
Å det är ju trevligt.

Nej nu är det bäst att jag sätter igång.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 17 augusti 2015

Helgen är över och ny vecka...




Ja då var helgen över för denna gång.
Min helg har varit mysig, jag har ju Mini hos mig.
I går var jag däremot ganska så trött efter baket på lördagen och besöket av min Fd. svärmor.
Det tar alltid på att vara social särskilt när jag egentligen inte orkar med det.
Men det var som attsingens igår när jag skulle försöka sova siesta efter lunch.
Mobilen ringde ideligen.
Jag fick inte ens en chans att lyckas somna.
Både försäljare (varför ringer dom en Söndag?) och familj och vänner.
Tja ni vet ibland blir det bara så...

Vid 15 snåret ringde det på dörren och utanför stod denna sköna vackra böna;





Min käraste Midi!!
Oj så glad jag blev och så härligt det var att krama om henne.
Hon har varit hos sin syster i helgen,det har varit party både fredag och Lördag och i går så kom hon äntligen till mig för att sova en natt.
Hon fick äta mammas goda hemlagade mat och hon var som en trulsig liten jänta som aldrig fick nog.
Å jag var mer än nöjd för att rå om henne en smula.
Förresten så ringde det på dörren när vi satt och åt..
Utanför stod min Fd. svärmor med en stor hink rödvinbär åt mig, så nu har jag det i frysen.
Tack för det säger jag!

I morse klev jag upp strax efter sex för att få hinna prata lite med henne och krama henne innan hon åkte tillbaka hem.
Men nu är det inte så länge kvar innan hon flyttar hit för gott.
Bara runt två månader och det går ju fort, tiden har en förmåga att göra det.

När jag väl var uppe i morse så ringde jag och avbokade morgondagens kuratormöte.
Det har kört i hop sig så jag kan inte i morgon.
Får se när hon ringde för att boka en ny tid.

Nu ska jag äta frukost med Mini.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 16 augusti 2015

Gårdagen...


Jag cyklade in till närmaste affären direkt på morgonen för att köpa kaffe i går när jag vaknade.
När jag väl var där kom jag på att jag borde baka bröd så jag köpte med jäst och ägg.
Väl hemma så gjorde jag frukost till mig och Mini och efter frukosten så satte jag degen.
Måste ärligt erkänna att det var ett tag sedan jag satte en bröddeg och lite "bakom flötet" kände jag mig allt.
Men sen hade jag inga problem att baka ut dom, degen blev perfekt.





Det blev 30 stycken frukostfrallor.
Och jag och Mini blev ju givetvis tvungen att smaka när det var sådär lagom ljumna så det blev ytterligare en frukost igår.

Sen la jag omkull mig för att vila lite.
Låg och skummade i en bok.
Säger skummade för jag var så trött efter baket att jag inte klarade av att läsa riktigt.
Låg väl en timme och vilade och sen blev det att kliva upp och börja med middagen.

I går gjorde jag hel baconlindad fläskfilé som jag grillade, ugnsrostad potatis, portersås och sallad.
Precis när vi skulle sätta oss till bords så ringde det på dörren.
Utanför stod min fd. svärmor.
Tja det var ju bara att duka fram en tallrik till.
Så vi satt alla tre och åt och pratade.
Efter maten tog hon fram en burk med nyplockade söta hallon som vi åt direkt ur byttan och så goda dom var.
Och så fick jag ett fång luktärtor att sätta i vas som hon plockat på sin kolonilott.





Mycket vackra och vilken doft sen.
Nästan lite för starkt för mig.

Fd. svärmor blev kvar ytterligare någon timme innan hon pruttade hem på mopeden.
När hon åkt blev jag helt enkelt tvungen att lägga omkull mig en stund.
Mini följde med så vi låg i sängen och småpratade om ditt och datt.

Senare så klädde jag mig och gick på en promenad.
Hade gräsligt ont i ryggen så jag trodde att promenaden skulle göra så att ryggen lättade men inte då.
Hade lika ont när jag kom hem.
Och då var det i princip tid för mig att göra kväll.
Kramade om Mini Godnatt och så gick jag in i sovrummet och la mig mellan svala lakan.

Det var gårdagen det!

Senare idag kommer Midi hit.
Hon har varit hos Maxi och dom har haft en partyhelg.
Meningen är att Midi ska sova hos mig till i morgon då hon åker hemöver igen.
Ska bli mysigt att träffa henne.
Krama henne.
Prata med henne.

Ha en toppenhärlig dag alla fina!

Kramen om!

lördag 15 augusti 2015

Härlig gårkväll...




Så kom han då min vackra son.
Klockan var ungefär 17.15.
Som jag väntat..
Jag fick direkt en varm, härlig kram när han steg in i köket.
Och jag kramade naturligtvis tillbaka.

Jag hade maten klar så vi satte oss direkt och började äta.
Mini sprudlade och vi pratade en hel massa om gymnasielinjen han ska börja.
Jag märkte en enorm spänning, han ser verkligen fram emot det, men samtidigt lite pirr för allt är ju helt nytt.

Efter middagen diskade jag undan och så satte jag mig igen och vi fortsatte att prata i timmar.
Det blir alltid så när han kommer till mig.
Hela eftermiddagen och kvällen går åt till samtal.
När klockan var runt 20 kände jag mig tvungen att lägga omkull mig i sängen.
Mini följde med och så fortsatte vi prata ända tills det var dax för mig att sova.

En mycket trevlig och behaglig kväll hade jag när jag summerar den.
Men han är så otroligt go och mysig min son.
Man kan inte annat göra än att njuta av hans sällskap..

Just nu är det bara jag som är vaken, Mini sover fortfarande.
I dag är det sol och moln och runt 16 grader.
Det drar sig mot höst, sakta men säkert.

I dag har jag tänkt att helgrilla baconlindad fläskfilé och så ska jag rosta potatis i ugnen.
Till det blir det någon sås från frysen och någon form av sallad.
Det blir dagens görande för mig.

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!

fredag 14 augusti 2015

Konstig morgon...


Jag har ju normalt mina morgonvanor.
När jag vaknar kliver jag upp, kokar kaffe, startar upp datorn.
Jag kollar FB och så går jag in på bloggen.
Läser kommentarer och skriver ett inlägg.
Publicerar inlägget och så brukar jag läsa andras bloggar.

I morse blev det inte så.
Först sov jag längre än vanligt.
Och direkt när jag vaknade hade jag Älskade E på tråden.
Vi har pratat fram till nu.

Så morgonen känns lite konstig då jag frångick mina normala vanor.

Nå i går så var jag duktig och fortsatte min bakning.
Först blev det en lingonpepparkaka.




Bilden är googlad för jag har tyvärr ingen bra kamera i min mobil som jag använder just nu.
Har inte haft råd att köpa en ny sen min gamla mobil gick sönder i Mars.
Och den jag har nu är från typ förra århundradet. *S*
Den funkar bäst med att ringa och skicka sms.
Nåväl en vacker dag så kanske pengarna finns för en ny mobil.

Så bakade jag muskotsnittar.
Det har jag aldrig gjort tidigare men jisses så himmelskt goda dom blev.




Denna bild är givetvis googlad den med.
Nu har jag i alla fall lite hembakt tills Minis födelsedag i nästa vecka.
Får höra med honom om det är något mer han vill att jag ska baka.
Fick precis sms av honom att han dyker upp vid 17 tiden i eftermiddag.

Till middag idag hade jag tänkt göra köttfärsbiffar med bacon och dijonsenap.
Det blir kokt potatis, sås, min hemgjorda lingonsylt och sallad.
Det får duga, jag känner att jag inte egentligen har riktig ork till matlagning men jag får bita ihop och göra det jag måste.
Har liksom knappt lagat mat på en vecka.
Levt på rester och några dagar har det blivit mackor för att jag inte orkat annat.
Men det blir alltid annorlunda då jag har Mini här.
Då lagar jag alltid mat...
Mina egna rutiner när det kommer till mat fungerar alltid bättre då jag har Mini här.
Så är det!

Nu får ni ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

torsdag 13 augusti 2015

Sol från klarblå himmel och lite annat smått och gott...




Jag har just varit ute på en liten cykeltur till närbutiken.
Förutom solen och den blå himmeln så blåser det tyvärr ganska så friskt.

Det känns konstigt att stor del av sommaren har passerat.
Vi är ju trots allt inne i mitten av Augusti.
Vart tog den vägen liksom?
Det sägs att vädret har varit helt värdelöst men jag vet inte riktigt.
Jag har inte varit mig själv i sommar med all medicinjustering så jag ska ärligt säga att jag inte riktigt minns.
Ibland minns jag knappt vad jag gjorde för en kvart sen så se tillbaka under sommaren som varit och säga hur vädret såg ut,nej det är för krångligt för min hjärna att plocka fram.
Då får jag ta till min agenda där jag skriver ner lite noteringar om dagar och ibland om vädret.

Med min utbrända hjärna är jag inte säker på att jag någonsin ska få tillbaka mitt tidigare goda minne.
Förr om åren då hade jag ett hysteriskt gott minne.
Jag glömde aldrig någonting och hade allt i huvudet, behövde inte skriva ner i agendor.
Men det var länge sen nu...mycket länge sen känns det som.
Nåja, det är som det är.

I dag är det Torsdag.
Jag har som vanligt ingen plan över vad som ska ske under dagen.
Helst vill jag bara sova, vilket jag oxå gjort mycket de senaste dagarna.
Det börjar kännas höst i min kropp.
Jag känner hur jag liksom försvinner, blir vagare, mer otydlig.
Sista läkaren (per telefon) ville inte lyssna när jag sa att jag känner hur jag går ner mig.
Det skulle jag ju ta vid nästa läkarbesök..
Jag blir bara deprimerad när jag tänker på hösten och sen den långa, långa, kalla vintern.
Jag undrar redan nu hur jag ska överleva det som komma skall någorlunda med psyket i behåll?

Nåväl det ger sig kanske.
Imorgon får jag hem Mini.
Det ska bli härligt.
Känns som om jag knappt sett honom sista månaden.
Så det blir ett redigt kramkalas i morgon!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 12 augusti 2015

Bakdag igår...


Bild googlad från nätet

I går kväll så blev det bakning för mig.
Jag hade tidigare under dagen cyklat in till affären och köpt mer mjöl, ägg och jäst.
Jag provade ett nytt recept som heter;
Långpannebullar med smörkräm och vanilj(kräm).
Det blir ungefär som butterkaka men man gör den lite olik och i långpanna.
När degen jäst klart så delar man den i två lika stora delar.
Sen kavlar man ut den ena på ett smörpapper, ska bli lika stort.
Lägger över det i långpanna (eller braspanna som det kallas i söder).
Så brer man vaniljkräm så det täcker hela delen.
Den andra degen kavlar man ut som en vanlig bulldeg.
Så brer man smörkräm på den och rullar ihop den och delar den i 30 bitar.
Så ställer man bullbitarna ovanpå vaniljkrämen och låter det jäsa en gång till innan man som vanligt penslar med ägg och strör över pärlsocker.
Å den gick fort att grädda, tog inte mer än 15 minuter i min ugn( 225).

Så nu kan jag baka den oxå.
I mitt tycke blev den både snygg och framförallt god.
Jag blev ju tvungen att smaka en bit när den svalnat lite.

Jag gillar att baka men måste erkänna att nu under sommaren har det inte blivit så ofta.
Det är inte lika roligt när det är varmt och man har ugnen på 225 grader.
Och inte gärna kan ha fönster öppet.
Nej jag tycker bättre om att baka höst, vinter och tidig vår.
Sen går jag i stiltje.

Efter baket var jag gruvligt trött.
Jag bäddade in långpannan med diskhanddukar och sen kröp jag i säng.
Vanligen brukar jag hålla mig vaken tills jag kan paketera mitt bak men igår kväll gick det inte.
Så det ska jag ta itu med snart.
Nå då är bullarna färdig inför Minis födelsedag.
Får se om jag gör långpannekakan i dag eller om det istället blir någon småkaka.
Eller så bakar jag inte alls idag.
Har inte känt efter riktigt än hur orken ser ut.

Nå något lär jag hitta på idag, det brukar ju bli lite smått och gott som görs utan att jag i förväg planerat.
Men inga stora planer...

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

tisdag 11 augusti 2015

Det känns som regnet hänger i luften...





Om det nu blir regn eller inte spelar mindre roll.
Jag behöver inte åka hemifrån om jag inte vill.
Förresten har jag redan varit på en cykeltur till närbutiken.
Var uppe tidigt i morse...

Gårdagen var en lugn dag.
Jag pratade med Älskade E några gånger.
Jag löste lite korsord.
Jag vattnade blommorna på altanen.
Jag tittade på gammal film.
Tracys Hämnd som jag hittade på en av de gamla VHS;arna.

Jag funderade en hel del över vänskap och hur lätt en vänskap kan gå sönder.
Men då antar jag att vänskapen inte var på riktig.
Att det inte fanns något korn av sanning i den.
Något måste ha varit fel länge för att en vänskap ska raseras.
Under mitt liv har det hänt att vänskap dött ut men inte särskilt många gånger.
Orsakerna har varit vitt skilda till varför det blivit som det blivit.
De vänner jag har kvar idag har jag haft sen urminnes tider.

Förutom Älskade E som jag lärde känna för 10 år sedan.
Å det är ju förvisso en lång vänskap det med.
Å den bästa jag har...
Utan henne vore livet bra torftigt.
Kan inte tänka mig dagar utan samtal med henne.
Alla tokerier vi pratar om och alla hopplöst hysteriska skrattorgier vi hamnar i.
Till henne kan jag berätta allt, hon dömer aldrig.
Å hon kan givetvis berätta allt för mig med.
Det är precis som det ska vara.
Ett sunt givande och tagande.
Henne vill jag för alltid ha kvar i mitt liv.

Nog om det.

Jag fick sms av "Snyggingen".
Han är bortrest och arbetar men just då när han sms;ade satt han på ett torg i värmen och tog en bärs, förmodligen med sin kollega.
Men rart att tanken fanns hos mig en stund.
Och senare fick jag ett Sov gott!

Så gårdagen flöt på i ett lugnt tempo, precis vad jag behöver denna vecka!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 10 augusti 2015

Ny vecka, nya möjligheter...




Av någon anledning så har mina naglar tvärvuxit i sommar.
Utan att jag ens tänkt på det.
Jag har dock inte kommit mig för att måla dom än.
Vet inte om jag orkar med allt jobb det innebär.
Det fulaste som finns är avflagnat lack.
Nå jag får fortsätta att fundera.

Något mer som växer är håret.
Jag skulle verkligen behöva klippa det.
När jag har det utsläppt räcker det nog ner på halva ryggen.
Men jag väntar fortfarande på att min frissa ska ta itu med mig.
Maxi alltså men med hennes rygg så får jag nog vänta ett bra tag till.

Å jag är ju väldigt bra på att skjuta upp saker och ting så jag lär inte ha så svårt att göra det med dessa banala små petitesser.

Vädret ser ganska så okej ut.
Lite moln,lite sol, lite vind.
Kanske inget bad och sola väder men det duger gott åt mig.

Jag vet inte riktigt vad som händer denna vecka.
Kanske borde jag cykla till affären.
Mini fyller 16 nästa vecka och jag hade tänkt att baka lite tills hans födelsedag.
Bullar, långpannekaka och någon liten småkaka hade jag tänkt förutom tårtan.
Men jag har 1 1/2 vecka på mig så jag hinner.

I övrigt är det tomt på agendan.
Och det stör mig inte alls.
Det som är tänkt ska hända, händer oavsett det står i min agenda.

Nu ska jag fortsätta morgonen med kaffe och bloggar.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

söndag 9 augusti 2015

Fotspår i sanden...





Nu kommer ett inlägg som är långt, inte vad jag vanligen skriver.
Det handlar om fotspår, avtryck i livet....

Sitter och funderar över hur människor ger avtryck.
Alla dessa jag möter/har mött genom min livstid.
Vissa är fullkomligt glasklara, deras bild kommer aldrig att suddas ut.
Andra är mer diffus, inte riktigt klar så jag kan se dem.

Jag minns M i min klass i fyran.
Vi blev bästisar och riktiga sådana i skolan, nästan aldrig på fritiden.
Jag minns hur vi kom på att vi skulle skriva med stora bokstäver, vilket vi gjorde under ett års tid.
Men det var bara hon och jag som fick göra det, resten av klassen fick skriva som vanligt.
Vi hade mängder av blå ögonskugga på oss, jag hade mina supersnygga vinröda högklackade stövlar, hon sin scarf, vilken varierade i färg från dag till dag.
Tänk jag vet inte vad hon gör idag men minns henne med glädje det år vi hade tillsammans som bästisar.

När vi flyttade, efter mamma och pappas skilsmässa så minns jag H och L.
En helt ny värld öppnade sig för mig med nytt boende och nya vänner.
H och L blev mina bästisar.
Ibland fungerade vi på tre och lika ofta inte.
Men dom gjorde bägge två ett starkt avtryck på mig.
Jag är än idag vän med dem

Vi går några år till.
En man, för det har varit en del män som gjort avtryck i mitt liv.
Han var så snygg, blond med en härlig synthlugg.
Han spelade trummor och han klarade av att cykla med mig på pakethållaren.
Det var nära, nära att jag gav honom min oskuld men helt plötsligt kändes det inte rätt.
Jag avstod, bet ihop, grät när han lämnade mig.
Stora tårar föll från min kind trots att det var mitt val.





Ett annat år.
En scen, en musikgrupp på scenen.
Jag i publiken och jobbandes.
Jobbade frivilligt och denna konsert ville jag inte missa.
Han sångaren, var bara så läcker, med sin tuppkam och sitt obstinata sätt.
Å så jag då, lika obstinat som han fast han tyckte alltid att jag var den som var värst.
Å vad som hände i min etta, det har för alltid etsat sig fast  i min hjärna och i mitt hjärta.
Han var en dröm som blev sann.

Så dök han upp.
Han som förändrade mitt liv så otroligt mycket.
Han var hård, han var svår.
En sån där flickdröm man bara ville klara av att erövra.
Bara jag kan få honom hel.
Givetvis fanns inget sådant.
Inte kunde jag göra honom hel.
Det enda jag gjorde var att söndra mig själv i tusentals bitar.
Så många bitar att det aldrig fanns en möjlighet att lappa ihop dem.
Men intryck gjorde han som aldrig någonsin försvunnit.

Så lärde jag känna en rent ut sagt halvgalen kvinna.
Hon var bulimiker men det tog ett bra tag innan jag förstod det.
Vi hade så himla roligt tillsammans.
Vi var sanslöst galna.
Vi gjorde så otroligt många tokigheter tillsammans.
Men det fanns alltid en annan sida, en mörk sådan.
Hennes sjukdom.
Och det var inte alltid lätt men självklart gjorde hon ett starkt avtryck i mitt liv.





Å så dök hon upp, Beda, någonstans samtidigt som min x-make.
Gudars så roligt vi hade, hon och jag.
Vi skapade Bedorna och Bedaspråket.
Och ofta gick vi iväg för att posta ett vykort och under tiden kunde allt möjligt hända.
Henne har jag god kontakt med fortfarande.
Vi har lika roligt idag när vi ses trots att vi skrapat bort det mest tokiga vi tidigare gjorde.

Samtidigt med Beda träffade jag min x-make.
Det var inte så att han tog mig med storm.
Han lyckades nästla in sig i mitt liv, på något sätt obemärkt.
Och helt plötsligt fanns han alltid där.
Dessa 18.5 år jag gjorde med honom har definitivt gjort avtryck både på gott och ont.
Ur relationen fick jag mina tre underbara barn.
Jag kan inte tänka ett liv utan dem.
Med relationen fick jag den mindre bra sidan oxå.
Alla dessa år jag kunde varit utan har gjort ett alldeles för starkt avtryck i mig.

Min pappa borde finnas med lika lite som min mamma inte borde det.
De bägge har gjort var sitt val om huruvida de ska finnas i mitt liv.
Min fina pappa gjorde valet att lära känna mig igen i 20 års åldern ( efter skilsmässan fanns ingen normal kontakt pga mammas hjärntvätt av mig-att min pappa var en värdelös djävel som bara gjort henne och oss barn ont) och han finns fortfarande kvar, mer närvarande än någonsin.
Min mamma valde att inte finnas och så har hon gjort i större delen av mitt liv.
Även sånt ger fotspår.
När någon väljer att inte finnas.
När ens egen mamma gör ett sånt val.





Mina barn har definitivt gjort ett stort avtryck i mitt liv.
Utan dem vore jag intet.
Var och en av dem har bidragit till den jag utvecklats att bli idag.
Var och en av dem har en särskild plats i mitt hjärta.
Var och en av dem har lämnat avtryck och fotspår som aldrig någonsin kan försvinna.
För jag älskar dem så otroligt mycket.
Härifrån till evigheten och tillbaka igen.

Om vi då kommer till nutid så finns det fortfarande människor som gör/har gjort avtryck i mitt liv.
Som vanligt på gott och ont.
De som är av ont torde försvinna och de som är av gott låter jag stanna kvar.

Det är inte så att jag riktigt vet i dagsläget vad som kommer att hända och ske i framtiden men jag är helt säker på att fler människor kommer att göra avtryck i mitt liv.


Ha en skön avslutning på veckan alla fina!

Kramen om!