lördag 31 januari 2015

I går började det alltså...





Mitt eget smultronställe.
 Jag hoppas att jag kan ta mig dit till sommaren.


Nu har min bearbetande samtalsterapi börjat.
Första dagen var då i går så nu är det på riktigt.
Å jo nog kändes det.
Jag gillar hens upplägg om hur det ska gå till.
Först lite prat om hur det varit sen vi senast sågs.
Om något särskilt hänt osv.
Sen djupdykning i min hjärna i ca 20-30 minuter.
Därefter tar hen upp mig till ytan så jag inte ska vara kvar där nere och må jättedåligt när jag går hem.
Då blir det ett lättare samtal tiden som är kvar.
Å varje gång går hon genom sömn, ångest, suicidala tankar.

I går blev det givetvis en återkoppling till läkarbesöket och vad jag tyckte och kände för det.
Sen pratade vi om sjukersättning där hen ska ta reda på från alla parter vad som kommer att krävas av mig för att jag ens kan ansöka om det.
Tex. måste jag försöka arbetsträna fler gånger.
Ska fler mediciner utprovas osv.

Så fick jag läkarintyget direkt i handen för läkaren hade precis varit förbi och lämnat det till mig.
Det som kändes skönt var att intyget gäller till den 18 April.
Det ger en viss vila i själen att inte behöva träffa läkare för just sjukskrivning.
Återbesök får jag givetvis men då handlar det om medicin och mående.

Nå tillbaka till kuratorn då.
Vi har kommit fram till att det jag behöver bearbeta är min barndom och mitt äktenskap.
Sen kan det givetvis dyka upp annat som blir viktigt att gå genom.
Så i går så började vi då med min barndom.
Upplägget såg ut som så, hen ställde frågor som jag besvarade.
Hur mycket jag säger beror givetvis på frågorna.
Det började enkelt som hur såg familjekonstellationen ut osv, och så ledde den ena frågan till den andra.
Vi kom oss mellan 5 och 7 år.
Det var fullt tillräckligt för det samtalet.
Kom fram till att det hände tre stora traumatiska händelser då som alltid påverkat mig på ett eller annat sätt.
Jag grät ganska så mycket under samtalet.
Det jag berättade för hen har jag knappast sagt till en levande själ så det blev stundom väldigt tungt.

När jag sen gick därifrån så tyckte jag att sessionen var helt mer än okej.
Jag kände mig väldigt utmattad och trött men det är ju normalt.
Jag gick och hämtade ut medicin som jag skickat efter och så åkte jag hem.

Väl hemma så väntade Mini på mig.
Vi blev sittande i köket i timmar och bara pratade.
Jag lagade middag, vi åt, Mini diskade bort och så blev vi sittande några timmar till.
Det finns mycket han behöver få ur sig efter en vecka hos sin far.
Vi hade i alla fall himla mysigt.

När jag gick in och la mig i sängen för att varva ner så började det.
Illamåendet.
Å nu pratar jag inte magsjuka.
Blir jag känslomässigt upprörd så mår jag oftast illa och vanligen kräks jag som en idiot och nog hände det i går kväll.
Det blev en jäkla reaktion på samtalssessionen.
Det brukar kännas lite bättre efter kräkningarna men i går så blev det inte så.
Fortsatte att må illa resten av kvällen tills jag tro det eller ej somnade.
Jo jag somnade men jag var fullkomlig apslut på.
Å jag har faktiskt sovit ganska så hyggligt i natt.
Trots allt!

Nu i dag så fortsätter jag och Mini att mysa.
Han har givetvis inte vaknat än, klockan är för lite för det.
Till frunch ska han få köttbullsmackor med rödbetssallad.
Till middag ska jag laga till fläskfilé i champinjonsås, slottspotatis och grönsaker samt svartvinbärsgelé.
Så det blir mitt görande i dag.

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!


fredag 30 januari 2015

Äntligen helg...


Ett vackert sommarställe jag gärna återser någon gång i framtiden, Båstad!


Så är Fredagen äntligen här.
Mini har redan innan skolan varit förbi med sina saker så jag får hem honom direkt efter skolan i dag.
Vissa veckor åker han tillbaka till sin far och packar ihop efter skolan så då blir det så att han kommer senare.
Men inte denna mammavecka.
Jag däremot har nog inte riktigt hunnit hem när han kommer.
Jag har ju samtal i eftermiddag hos kuratorn.
Hoppas det bara tar en timme i dag för jag vill hem fort.

I går efter läkarbesöket så kändes inget speciellt trivsamt.
Ångest som heter duga och allmänt ledsen och frustrerad.
Nå jag gjorde något gott av den där frustrationen för att släppa lös den.
Jag satte i gång spotify, skruvade upp musiken och så dansade jag som en galning i mitt kök någon timme eller så.
Å baske mig så kändes det lättare efteråt eller så var det ren utmattning.
Nå kan ni se mig yra runt som ett tok i mitt lilla kök?
Det lär vara en syn för gudarna...

Under kvällen så pratade jag med min goda vän Beda.
Under umgänge med henne så förvandlas vi bägge två till Bedor.
Vi har ett särskilt språk, Bedaspråket.
Där ingår inte bara själva språket utan även en hel del gestikulerande och viftande med händerna.
Folk som ser oss ex. på byn när vi går in i våra roller som Bedor tycker att vi är helt galna och underhållande.
Nå det blev ett fint samtal, både med allvarligt djup och klingande skratt.
Det var ett behagligt avslut på kvällen.

När jag väl la mig så kände jag mig inte lika stirrig.
Softade i sängen och tittade på tv och somnade.
Men natten har ändå inte varit helt lyckad då jag vaknat två gånger i timmen.
Men, men när inget fungerar så fungerar verkligen inte sömnen.

Nu är det ny dag och jag ser fram emot att få rå om Mini.
I dag ska vi äta pulled pork.
Det blir jumbofrites och sallad till.
Mini har aldrig ätit det tidigare så det passar sig bra till Fredagsmiddag.
Och sen ska vi inte göra mer än ha helg och njuta av ledighet tillsammans.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

torsdag 29 januari 2015

Jävla skit på ren Svenska...

Har haft läkartid i dag.
Hur gick det då?
Jo rent åt helvete.
Inte så att AT ynglingen var otrevlig på något vis.
Han var förstående och engagerad.
Men hur fungerar detta nu med AT läkare?
Dom har ingenting att säga till om....
Den som har något att säga till om är överläkaren som har bakjour.
Och givetvis är det denna jag alls inte tycker om eller någonsin kommit sams med.
Och denna bestämmer utifrån, tja inte mitt mående i alla fall.

Så ingen ändring på medicinering.
Ingen undersökning eller extra koll på mitt huvud som känts så konstigt under veckor nu.
Ingen mer stesolid mer än i akuta fall, max en tablett/två gånger i veckan.
Så nu måste jag alltså kunna bestämma vilka två av veckans sju dagar min ångest bör vara värst.
Eftersom jag inte "får" äta stesolid så ska jag återgå till ett ångestdämpande som förra läkaren redan sagt att jag inte ska fortsätta med då det inte fungerar.
Eller så får jag klara ångesten helt utan medikament.
För...det är så här att när jag väl påbörjat min samtalsterapi så kommer min ångest att plana ut.

Moahaha, punkt nr 1; Jag kommer att må sämre än någonsin under bra lång tid framöver då det jag ska rota i är mycket tunga ämnen.
Punkt nr 2; vad ska jag göra under tiden, innan terapin verkar och ångesten planar ut, ta livet av mig, eller?

Ja jävlar vilken hjälp man får när man har tillgång till psykiatrin.
Det kommer att bli så bra...not!

Nej jag känner mig inte nöjd över dagen men jag blev fortsatt sjukskriven i alla fall!
Alltid något!

Nä jag gillar INTE att träffa läkare för det blir aldrig bra!

Hoppas ni har det bättre än jag!

Kramen om!


Dax för läkarbesök...

Läkarbesök i dag.
Önskar att jag kunde skriva att jag sovit som en stock i natt men så är inte fallet.
Har inte sovit mer än 2 timmar.
Känner mig mer än mör.
Konstigt nog så hade jag inga problem att kliva upp i morse.
Å så hade jag min back-up Älskade E skulle ringa 07.45 för att jag säkert kom mig upp.
Men se det behövde jag inte i dag.

Nå nu är det snart dax att klä mig för att bussa in till stan.
Ska stanna till på närbutiken och köpa frimärke så jag kan skicka i väg ett brev till en bloggsyster.

Efter läkaren ska jag handla det sista för mammaveckan då Mini kommer till mig i morgon och sen ska jag bara vara...
Lär jag behöva!

Ha en skön början på dagen alla fina!

Kramen om!

onsdag 28 januari 2015

Mitt i veckan...

Ja men så är det Onsdag och mitt i veckan då.
Börjar som vanligt dagen med ett kärt samtal med Älskade E.
Hon är alltid uppe tidigt och tycker väl att jag ska he upp mig oxå....haha
Nå när telefonen ringer och väcker mig så vaknar jag naturligtvis.
I dag så figurerar våra x-makar i samtalet.
Det finns en hel del fortfarande att dryfta i det ämnet.
Och så barnen förstås.
Men det sistnämda är alltid glädjefyllt.
Vad vore jag utan alla dessa samtal jag har med Älskade E?
Det som är synd är att de alltid sker per telefon.
Jag saknar att sitta öga mot öga med henne.
Planen är att jag till sommaren ska försöka åka ner till mitt älskade Eden.
Det var ganska så många år sedan nu jag var där.
Sist var med mina barn.













Visst är det härliga bilder.
Inte konstigt att jag ständigt längtar tillbaka till mitt Eden.
Men det känns himla fint att jag ska göra ett gott försök att resa ner till sommaren.
Det känns som om det är dax att tillfredsställa Eden-nerven!

I övrigt så är det mesta sig likt.
Mitt huvud är fortfarande jättekonstigt.
Gråten ligger ständigt nära.
Jag känner inte igen mig själv.
Men jag har läkartid i morgon så får väl höra om farbror läkaren kan förklara varför?
Det som fortfarande är sig likt är denna förbannade ångest som inte vill ge med sig.
Bättre och trivsammare följeslagare skulle man kunna ha.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

tisdag 27 januari 2015

Bakdag...

Ja men då kom jag liksom i gång med bakandet jag hade bestämt att jag skulle göra i dag eller i morgon.
För ovanlighetens skull så sköt jag inte upp det utan tog i tu med det.

Resultatet;




Drömmar



Två plåtar schackrutor


En långpanna strövarkaka. 
Gillar det månlika landskapsutseendet denna kaka får.


Det får duga och vara nog för ett dagsverke.
Jag är när jag känner efter mäktigt trött nu.
Men vad gör man inte när barnen har önskemål om mammas hembakade fika.
Jo man ställer sig och bakar...


Nu ska jag vila i flera dagar!

Kramen om!

Tisdagsdröm...

Jag som sagt att jag aldrig mer ska gifta mig gjorde det i natt.
Sen såg jag aldrig den äkta hälften, han gick hela tiden jämte mig men inte en gång hände det att jag tittade honom i ögonen.
Vigseln ägde rum ute i bushen i en by ingen hört talas om.
Och givetvis så var det inte problemfritt.
När är livet det, särskilt inte i mina drömmar.
Det var problem med försäkringar och personer som inte var välkomna där.
Nå det var ju bara en väldigt knasig dröm.

Utöver det så insåg jag i går att syftet med mitt liv är att bli fru till ett fotbollsproffs i Spanien.
Det låter väl som en alla tiders ide'.
I går under chattsamtalet så lät det i alla fall jättebra.
Eller vad tycker ni?

Skämt och sido, idag är en ny dag.
Ute strålar solen mot den extremt vita snön.
Inne sitter jag.
Dagens första samtal med Älskade E pågår.





Ni ser jag kan göra fler saker samtidigt.

I dag så ska jag kanske ta itu med bakning.
Min son har beställt schackrutor, drömmar och någon slags långpannekaka.
Känns som ganska så smidigt.
Inte alldeles för mycket arbete bakom.
Jag skulle nog klara av det eller så gör jag som vanligt skjuter upp det tills i morgon.
Jag får fundera en stund till.
Dagen är fortfarande ung.

Vad hittar ni på i dag?



Själv kokar jag mig en kanna kaffe i min kära perkolator.
Vad vore jag utan den.
En av de viktigaste hushållsgrejerna jag har här hemma.
Den används flitigt.
Men så älskar jag mitt kaffe!

I går eftermiddag så bjöd jag hem Mini till mig efter skolan.
Jag hade köpt semlor när jag var på affären i går.
Vi hade ett jättemysigt fik med massor av prat.
Och så blev jag lugnare i sinnet av att tjuvlåna honom en stund.
Jag fick två härliga eftermiddagstimmar med honom.
Som jag skrivit tidigare, han är en underbar son som jag är så stolt över!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

måndag 26 januari 2015

Mammografi...





Då har jag varit på mammografin så nu kan jag bara hoppas att det inte visar något skit i brösten.
2-3 veckor ska det tydligen ta innan svar kommer i brevlådan.

Efteråt så gick jag till Kvantum och handlade lite.
Ska baka i morgon eller på Onsdag som jag lovat Mini.
Jag hoppas verkligen att jag har den kraft som jag behöver.
I dag känner jag mig mer än mör.

45 minuters sömn i morse innan jag blev tvungen att kliva ur sängen.
Och vilket uppvaknande.
Jag har ju känt mig väldigt konstig i skallen i flera dagar nu.
I morse när jag vaknade ur min korta slummer så kändes det som om det small till inne i skallen.
Jag blev faktiskt livrädd men så började drömmen komma till mig.
Tja jag drömde att jag blev skjuten i huvudet så det var kanske inte så konstigt att jag vaknade av den smällen.
Nå drömmarna är oftast väldigt ruggiga nuförtiden.
Jag längtar tillbaka till min Dalali Lama dröm, den var fin den!

Gråtmildheten ligger fortfarande kvar som en trög, tjock dimma som den bäddar in mig i.
Jag tror att det undermedvetet är på väg mycket skit upp till ytan och kroppen måste väl reagera på något vis.
Nu är jag ingen psykolog men...tur jag har samtal på Fredag!

Ute snöar det som attsingens.
Det är nollgradigt.
Se där, det ena är ju glatt och positivt i alla fall.
Jag har sett till att jag inte behöver bege mig ut förrän läkartiden på Torsdagsmorgon om jag nu inte helt sonika får en infernalisk lust att ströva omkring i meterdjup snö.
Å det kan jag väl ändå inte tänka mig att jag vill.

Nu ska här kokas kaffe och så ska jag lägga omkull mig i sängen.
Borde sova men det känns inte som jag kan.
Nå natten är väl snart här så då kanske, kanske det blir lite sömn.
Drömfri hoppas jag på...

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

söndag 25 januari 2015

Sjuk på fler sätt en ett...

Ibland undrar jag om det växer en tumör i min skalle.
Det känns så konstigt därinne emellanåt som någonting är på väg att sprängas.
Nu är det väl tur att jag inte är hypokondriker för då skulle jag kunna ha alla tänkbara fel som man bara kan komma på med tanke på hur illa kroppen och skallen beter sig.

I dag har jag varit mer än konstig.
Inte bara det att det känns jättekonstigt inne i skallen, hela psyket tycks rasa ihop.




Jag har smågråtit mer eller mindre i två dagar nu.
Jag vet att jag inte skrivit det men det är liksom så konstigt och inte likt mig.
Jag gråter nästan aldrig.
Å då menar jag riktigt gråter, låter det bara släppa till och fulgråter sådär hysteriskt som jag kunde göra innan allt det här med utbrändhet, psykiskt illa mående satte in med all kraft.
Innan alla jävla tabletter och allt annat startade upp.
Jag har alltid varit en känslomänniska som haft lätt till tårar men de sista 8-10 åren har det liksom bara knäppt till.
Jag har velat gråta, börjat gråta men så har det bara stannat upp och inte runnit en tår överhuvudtaget.

Det hände något i Fredags som fullkomligt måste ha lakat ur mig.
Jag vill inte gå in på vad, det spelar egentligen ingen roll men efter det så har det funnits en konstig känsla i kroppen, en gråtmildhet som smugit sig in och inte velat ge sig av.
I dag har jag exempelvis sett på alla avsnitt av "Stjärnorna på slottet".
Jag ser sällan serier eftersom jag aldrig kommer ihåg vilken dag visas på.
Nu i dag hittade jag åt det på mitt kära programbibliotek.
Så jag har tittat på alla avsnitt och gråtit floder oavsett om historierna som berättades var sorgliga eller glada.
Tårarna har bara sprutat på mig.
Likadant i går och då var det oxå något som inte var något speciellt jag tittade på.
Det nästan räckte att jag satt i köket och hörde tv;n så skvalade tårarna.

Jag vet egentligen inte vart denna lust för tårar kommit från.
Eller så orkar jag inte gå in på varför.
För många varför gör så jävla onda att ta itu med och ibland är det mer än jag klarar av i ensamhet.

Nå jag fortsätter väl gråta då, någon gång måste det väl ta ett slut.
Förhoppningsvis lagom till mammografin i morgon bitti.
Eller så gör det så ont att jag fortsätter gråta, vem vet?

Sov gott alla fina!

Kramen om!

Söndag och någon har tänt lampan ute...





Det är ju sol när jag tittar ut genom mitt köksfönster.
Å det ser riktigt trevligt ut.
Men oj vad snön är vit, det nästan svider i ögonen av att se på den.

Min natt har varit konstig.
Somnat, vaknat och snurrat på så hela natten.
De stunder jag sovit har jag drömt högst besynnerligt.
Massa människor från min dåtid har varit med i nattens drömmar på ett ytterst märkligt vis.
Man kan undra vad mitt inre vill säga mig?

Dagen blir givetvis lugn.
Till veckan har jag ( i min värld ) fullt upp med tre inbokade tider.
Det börjar i morgon bitti då det är dags för mammografi.
Självklart en viktig sak att göra så jag har ruskat om mig själv och bestämt mig för att gå.
Har blivit förvarnad att det är män som står för undersökningen men det stör mig inte ett jota.
Bara det blir gjort så...

Sen blir det en lättare handling innan jag traskar hemöver.
Har lovat Mini att jag ska baka till veckan så jag måste köpa hem mer mjöl, bakpulver och margarin, vilket jag såg häromdagen att det var nästan slut på.

Å så har jag läkartiden på Torsdag med den nya AT läkaren.
Nu blev det så att efter prat med kuratorn så har hon lovat att sitta med den första halvtimmen.
Det gör att det känns lite bättre.

Å på Fredag så har jag kuratorsamtal.
Det är nu det ska sätta i gång.
Vårdplanen är gjord så nu ska själva arbetet ta sin början.

Men nå det är kommande veckan det.
Nu är det fortfarande helg och Söndag.
Å det är skönt.

Hoppas ni har en toppendag alla fina!

Kramen om!

fredag 23 januari 2015

Nytaget foto...

Ibland får jag för mig att ta foto på mig själv.
Sk selfies.
I dag då jag både tvättat håret, lagt en smula make up och tagit på mig en rosa stickad tröja tyckte jag att det var dax.
Att se något annat än den normala utslitna, trista personen jag alltid möter i spegeln närhelst jag tittar in i den.


Nu kan det ju vara så att andra inte ser mig som attraktiv, smak och tycke skiljer sig ju rejält men när jag ser på det här fotot jag nyss tog så känner jag lite wow.
Den kvinnan är 47 år.
Hon är djävligt risig rent psykiskt.
Hon kämpar varje dag för att överleva.
Men nog f-n ser hon bra ut när hon skärper till sig.
När hon orkar.
Den kvinnan är jag, Millan!

Ha en toppenkväll alla fina!

Kramen om!

torsdag 22 januari 2015

Torsdag...





Ny dag igen.
Torsdag!
Det är mörkt och murrigt ute.
Inte blir det solsken idag inte.
Snarare mer snö om man ska tro på vädernyheterna.
Jag tycker att det får vara nog med snö nu.
Och kallgrader.
I dag är det - 10 och i mitt tycke är det för kyligt.

Mini har traskat i väg till skolan.
Han sköter sitt uppvaknande och fixande alldeles utmärkt bra.
Nog ligger jag vaken och hör om han kliver upp och jo det gör han utan att jag behöver gå in till honom.
Han är 15 1/2 år och det märks att utseende och kläder är viktiga för honom.
Det ska duschas varje morgon och ta på lite lukta gott.
Och kläderna är givetvis viktiga.
Jag måste köpa hem rakgrejer åt honom.
Har liksom missat det hitintills.
Eller så har det att göra med att jag inte riktigt hänger med.
Han som var min lillpojk har blivit så stor så fort.
I Fredags så sökte han in på gymnasiet.
Det var fullkomligt problemfritt då han länge vetat vad han vill gå där.
Men nu är det gjort i alla fall!

I morgon växlar han boende igen.
Hur kan en vecka gå så fort?
Det känns som att han nyss kom.
Å den vecka jag är ensam går inte alls lika fort som de veckor jag har honom.
Det har väl förvisso att göra med att mina veckor med Mini har mer tyngd och mening.

Nu ska jag dricka kaffe i lugn och ro, slå en pling till Älskade E och starta upp dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 21 januari 2015

Mitt i veckan...


Några år gammalt foto, grubblandet är detsamma


Då är vi inne på Onsdagen då.
Mini har gått i väg till skolan så jag sitter ensam i mitt kök.
Väntar på att kaffet ska gå klart.
Ni vet den där första helt underbara aromrika muggen kaffe, det är den jag väntar på och ska njuta av snart.

Gårkvällen var mysig.
Jag och Mini och tacomiddag.
Det var himmelskt gott.
Jag är faktiskt riktigt glad att jag nuförtiden tycker om att äta tacos men det har tagit sina år.
Under mitt sista år i äktenskapet, när jag var så sjuk och mådde så dåligt så orkade jag inte med matlagningen så x-maken fick ta över det.
Då han sällan lagat mat så hade han inte så många uppslag.
Så fort han inte visste vad han skulle laga så blev det tacos.
Å det hände ofta, ofta.
Efter vi gick skilda vägar så la jag ner allt vad tacoätande innebar hemma hos mig.
Jag visste att barnen fick det ofta hos sin far.
Det gick år innan jag ens lagade till tacos här.
Men nu har det gått så lång tid sen jag åt det "jämt" så nu har jag fått lusten till rätten tillbaka.
Äntligen säger Mini som älskar tacos.
Å nu uppskattar jag verkligen en tacomiddag igen!
Så det kan gå...

I går ringde kuratorn mig
Ni vet det där med x-makens personnummer som gjorde mig så stirrig.
Den enda förklaringen jag egentligen fick är att det släpat med från hälso och sjukvården.
Det är ingen på psyket som skrivit in honom i min journal.
Dom har ett system att det kommer in deras initialer när dom skriver något i en patients journal och här fanns ingen signatur.
Nå det finns inget mer att göra och han är som sagt raderad ur min journal.

En timme efter kuratorn ringt så ringde sköterskan på psyk.
Hon ville boka om min läkartid för min läkare hade fått förhinder och var tvungen att jobba på den stängda avdelningen den dagen.
Stort suck!
Nå vem ska jag då träffa frågade jag.
Jo en sprillans ny AT läkare, en ungpojk.
Jaha ska jag in i den karusellen igen då.
Nya läkare hela tiden.
Dra allt från början.
Selektivt lyssnande från läkaren.
Jag uttryckte starkt mitt missnöje över den uppkomna situationen för mig.
Det blir inte bra för mig alls.
Det enda hon kunde erbjuda var att maila min kurator och se om det finns en möjlighet att hen kan sitta med.
Men hen är väldigt upptagen så jag vet inte hur det ska gå med det...
Det KÄNNS verkligen inte bra för mig.
Sånt här genererar ångest kan ni tro.
Nå det ska tydligen aldrig vara lätt...

Jag känner mig fortfarande irriterad när jag tänker på det.
Hur vi patienter bollas omkring.
Nej fy för den lede.

I dag så har jag en planlös dag.
Jag är inte pretentiös.
Jag fortsätter att bara vara...

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!


måndag 19 januari 2015

Nu är det ny Måndag igen.





Ånyo en ny vecka.
Denna vecka har jag ingenting inbokat och det känns skönt.
Himmelskt till och med.

I går kväll blev det tvärtomt när Midi gick ut till skjutsen hon fixat för att ta sig till tåget norrut.
Förvisso har jag kvar Mini ännu en vecka och det gillas.
Men det blev tystare här utan flickorna.
Jag har dock haft en fantastisk trevlig helg.
Det har varit så mysigt att ha alla mina barn här.

Här sitter jag i mitt kök och dricker kaffe.
Kaffe är alltid gott på morgnarna.
Livets gyllene ögonblick som sker varje dag.

Ute har det blivit kyligare igen.
Tror vi har runt -7 grader.
I går snöade det a mass hela eftermiddagen.
Så vi har kritvit nysnö igen.

I dag ska jag hålla mig inomhus är tanken.
Bara vara...
I morgon måste jag gå in till byn och handla lite.
Därför känns det behagligt att ta det lugnt i dag.
Precis vad jag behöver.
Vila i massor.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

söndag 18 januari 2015

Söndag...







Då är den här, den stora vilodagen.
Där måste jag lägga till ett fniss för det är i stort sett det enda jag gör.
Vilar, försöker alstra energi...

I går var ånyo en fin dag.
Det var/är så härligt med alla mina ungdomar här.
Vi hade många fina, givande samtal.
Maxi åkte härifrån vid 15 tiden.
Hon hade bokat in en filmkväll med väninnor.
Innan hon gick i väg så gjorde jag i ordning en påse med lingon till henne.
Det blev hon glad för så hon kan koka lite lingonsylt.

Midi passade på att tvätta när hon nu är hemma.
Hon har alltid med sig en påse tvätt när hon kommer till mig.
Men märk väl, hon går ner i källaren och startar maskinen på egen hand.
Det är inget jag behöver bry mig i.

Själv höll jag på med middagsförberedelser.
Eftersom Midi var här så gjorde jag en av hennes älsklingsrätter.
Vitlöksspäckad skinkstek som jag bakade i lergrytan i ugnen.
När den var klar så fick den stå och svalna på altanen.
Jag silade av skyn och reducerade ner den så jag kunde göra en god sås av den.
Jag gjorde slottspotatis.
Så fick jag önskemål om vitlöksmorötter så det gjorde jag samt en sallad på majs, ärter och tunt skivad gul lök.
Till det min hemgjorda lingonsylt.

Kan väl säga så att middagen blev grymt god och vi njöt alla tre.
Efter maten diskade Mini undan.
Jag satt med en kopp kaffe och bara njöt av rörelse i mitt hem.
Jag har känt mig väldigt fin i sinnet i helgen.
Dels har det naturligtvis med barnen att göra, att dom är hemma men jag är säker på att det är effekten av stesoliden oxå.
Den där otäcka ångesten som suttit fast i kroppen och gjorde rent djävulsk ont rent fysiskt har börjat ge med sig och det är så skönt.
Men hur det blir när jag slutar med stesoliden, ja om det tvistar dom lärda...

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!


lördag 17 januari 2015

En härlig kväll med alla mina ungdomar...





Jag hade en fantastisk trevlig kväll i går.
Jag visste ju att Mini var på väg.
Men jag fick en överraskning då Midi ringde och sa att hon kommer hem i helgen.
Bara sådär liksom.
Å så blev jag ännu gladare då Maxi ringde och sa att hon skulle möta upp Midi och komma till mig hon med.
Helt plötsligt så har jag alla mina ljuva ungdomar under mitt tak.
Bara sådär liksom...

Vid 15.15 var Mini här.
Det blev så att vi satt i köket och pratade ända tills tjejerna dök upp strax efter 18.
Han är en sån härlig ung gosse.
Och pratsam när han är på det humöret.
Vi hade det så jättemysigt.
Ni vet, när man inte setts på en vecka.
Det känns bara varmt i hela kroppen av glädje.

Jag svängde ihop middagen som var klar lagom till tjejerna klev innanför dörren.
Jag gjorde det väldigt enkelt för mig.
Kokade pasta och gjorde en skinksås till det.
Mini hade dukat bordet så det var bara att sätta oss ner och äta tillsammans.
Det är ett ord jag tycker om, tillsammans!
Som vanligt har vi massor att prata om.
Och tonen var väldigt glad.

Efter maten kokade jag kaffe och så tog jag fram Torsdagens bakning.
Drömmar och chokladbollar.
Midi sa att tänk att så fort man kommer till dig så har du alltid något gott, hembakat att bjuda på och alltid serverar du så god mat.

Jag svarade bara väldigt kort;

- Jag är ju mamma!

Då log hon stort.

Resterande av kvällen satt vi kvar i köket och pratade.
Fram kom en godispåse som Midi köpt och så hade Maxi med sig en chipspåse.
Det blev trivsamma timmar.
Vi satt kvar ända tills jag kände att jag höll på tuppa av och det var dags för kvällstabletter och att natta ner mig i sängen.

Det blev en härlig kväll.
Sådär helt oväntat.
Än så länge är det bara jag som är vaken.
Alla mina härliga ungdomar sover fortfarande.
I samma rum.
Dom möblerade om i går så det blev en dubbelsäng så där sover dom alla tre.
Dom är så himla rara, mina godingar!

Nu ska jag fortsätta min dag med att sätta igång en kanna kaffe.
Jag antar att ungdomarna snart vaknar så då blir det härligt livligt här!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!



fredag 16 januari 2015

Äntligen Fredag...




Då var helgen på ingång.
Å jag får hem Mini i eftermiddag.
Det känns himla härligt.
Äntligen lite liv i luckan.
Veckan har hitintills gått i orons och vemodighetens tecken.
Nu blir det annat.
Mini har en förmåga att få mig att le och jag översköljs av värme, kärlek när den är som bäst!

Min natt har varit hygglig.




Jag avslutade gårkvällen med ett samtal med Midi.
Det är alltid härligt att höra hennes röst och höra att det går bra för henne.
Största problemet är bostad.
Varje gång det ser positivt ut så blir det ändå aldrig av.
Lite less är hon men jag peppade henne att fortsätta jakten och inte ge upp.

Så när jag väl la mig hade jag ett stort leende på läpparna.
Å jag har sovit skapligt i natt, tack och lov för det.
Å så har jag drömt, känns som att jag var i Tibet och tror att jag träffade Dalai Lama i ett mycket djupt och engagerat samtal.
Ville inte riktigt vakna i morse men var tvungen då telefonen ringde.

Älskade E kan jag inte låta bli att prata med.
Vårt dagliga mycket givande morgonsamtal.
Tänk att vi alltid har att prata om.
Vi är aldrig tyst i telefonen och det är aldrig krystat.
Ämnena bara byter av varandra.
Hon är en riktig pärla att ha i mitt liv!

I dag känns som om det blir en hygglig dag.
Till middag ska jag laga till pasta med skinksås.
Vilket inte är så krångligt eller tidskrävande.
Ska bli gott i alla fall!

Ha nu en goer dag alla fina!

Kramen om!

torsdag 15 januari 2015

Hej mitt vinterland...

Nog är det himla mycket vinter ute.


Kände mig tvungen att gå ut på en lättare promenad.
Efter gårdagens nattvakande och efter nattens något skapliga sömn kändes det behövligt.
Men lite ångrade jag mig allt.
Det var svinkallt.
- 18 grader igen!

Å inte blev det någon särskilt lång promenad heller.
Bara runt 25 minuter.
Det var fullkomligt tillräckligt.


Men visst är det vackert på något ödesmättat sätt.
Jag lyckades få ungefär 3 minuter i sol innan den försvann.
Just därför jag gick ut, för att det var sol..
Nåja man får inte allt här i livet.

Nu har jag gjort det i alla fall.
Varit duktig och fått mig en smula mycket frisk och kylig luft.
Och sköta om mig själv och mitt arma huvud.
Det mår inte så bra, känner mig luddig och avskärmad.

I dag ska jag unna mig själv lite godare mat.
Jag har tagit fram porterstek med sås från frysen.
Till det blir det någon form av potatis och givetvis någon sorts grönsak.
Det ska jag senare i eftermiddag äta i min säng...

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 14 januari 2015

Nähä, inte då...





En sån natt det varit.
Jag som egentligen var så trött i går kväll.
Men denna besynnerliga upptäckt i går i min journal på psyk gjorde mig mer än stirrig.
Jag kunde inte komma mig till ro.
Funderade hela tiden varför min x-makes personnummer stod i min journal och jag kan fortfarande inte förstå varför.
Det känns bara så oerhört obehagligt.
Som om han eventuellt skulle kunnat ha insyn i mina privata papper där.
Ringde min kurator och talade in meddelande på svararen.
För att se om hon kan ta reda på hur det kom sig att x-maken fanns där.
När jag hamnade på psyket så var det närmare 4 år sedan skilsmässan gått genom.
Det kan knappast på något vis vara någon form av eftersläpning sen vi var gifta eftersom det gått så pass många år.
Och jag vet bestämt att jag aldrig uppgett honom, han har gått under namnet x-maken men aldrig någonsin att jag skulle uppgett hans personnummer eller ansett mig stå i samhörighet med honom.
Det finns inte i denna värld.
Så hur och varför?
Ja det är frågor jag hoppas på svar på!

Det innebar att jag inte sovit en blund i natt.
Bara legat och vridit och vänt mig i sängen.
Gått upp och satt mig i köket.
Tittat på ett korsord.
Känt mig trött igen.
Lagt mig men nej ingen sömn fanns tillgodo för mig.
Ni kan ju tänka er hur jag känner mig nu.
Jag och världen står inte i synk med varandra.
Allt bara snurrar...

Ute har det snöat igen så det är bländande vitt.
Nästan lite för skarpt för ögonen.
temperaturen är något mildare, bara - 8 grader.
Sent i går kväll så kröp temperaturen nära nollan.
Det går upp och det går ner!

Nu ska jag inte gå ut i dag alls.
Jag stannar inomhus med gott samvete.
Promenaden på 1.2 mil i går får räcka för några dagar.
Å sen har jag verkligen ingen ork för att göra något så ansträngande, så jag låter bli.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

tisdag 13 januari 2015

Lång dags färd mot natt...

En sån lång dag denna är.
Men så började den i ottan oxå.
Gick hemifrån tidigt.
Kvistade förbi Maxi så henne tog jag på sängen.
Vaken var hon allt men hon hade inte klivit ur sängen än.
Fick mig en mysig stund med henne.

Sen gick jag ner på stan.
Handlade lite och så gick jag upp till I.H.
Har inte träffat hen sen jag avslutade arbetslivsintroduktionen.
Där fick jag gott kaffe och en massa prat.

Därefter var det bara att traska vidare uppåt.
Kuratorsamtal.
Det tog sin tid då vi först snabbt betade av måendet och lite annat.
Sen skrev vi vårdplaneringen.
Där fick jag se lite skumma saker som stod vid förra vårdplaneringen med den första människan jag pratade med.
Å mycket som inte stod.
Det mest underliga var att i min journal stod min x-makes personnummer under någon konstig ruta som kan ha hetat samhörighet.
Det förstod jag synnerligen inte, det gjorde heller inte kuratorn så den informationen plockades väck.
Nå jag blev där långt över timmen.

Sen blev det då slutligen tid för mig att traska hemåt.
Bärande på två kassar.
Nu är jag mer än färdig och äntligen hemma.
Dagen har varit lång, så lång.
Promenerandet blev ca 1.2 mil idag.
Tja det ska ju vara bra det med!
I -11 garders kyla...

Nu tänker jag i alla fall inte göra ett vettigt handtag mer för denna dag.
Kaffet är snart klart, det blir en ostmacka till det och så hägrar sängen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 12 januari 2015

-18 grader...

Nu har värsta köldknäppen anlänt.
Den började redan i går eftermiddag då temperaturen sjönk till -13.
Och nu visar det -18 grader kallt.
Nån som vill gå ut i dag?
Nej, absolut inte jag!

Det här är liksom det värsta scenariot jag kan tänka mig.
Kallt, kallare, kallast.
Nu är det möjligt att det ska snöa i dag och då lär det förhoppningsvis bli lite mildare ute.
Jag kan i alla fall hoppas på det.



I går så fick jag världens överraskning då det på eftermiddagen knackade på min dörr.
Utanför stod Beda och en annan gammal vän som jag umgicks intensivt med åren innan jag träffade min x-make.
Men så roligt vi hade.
Massor av skratt och tokerier och ändå djupa samtal om allehanda viktiga ting.
Jag bjöd på kaffe och hade lite doppa på fatet.
Kände mig alldeles varm inombords när dom kramade om mig och åkte i väg.
Förhoppningsvis ska vi göra om det snart igen.

Kuratorn ringde i förmiddags så jag har tid för samtal i morgon efter lunch.
Det känns himla skönt för jag har en del att drista.
Hoppas bara att det inte är lika kallt i morgon som det är i dag.
Jag måste nämligen promenera.

Sen är tanken den att jag ska titta in till Maxi.
Har inte varit hos henne sen hon fyllde år.
Så det vore passande nu.

 Nu mer kaffe!

Ha det gott alla fina!

Kramen om!