fredag 28 november 2014

Håll tummarna...

Nu är den fruktade dagen här.
Fredagen med massor av åtaganden.
Åtminstone i min värld.

Först ut är vårdcentralen.
Jag ska ta min p-spruta, vilken jag skjutit på en del gånger nu men i dag så ska det ske.
Därefter ska jag gå på I.H och träffa min "mentor", som funnits med mig nästan det sista året.
Där ska jag läsa sammanfattningen om mig som hen skrivit och skall leverera i dag.

Efter det blir det en tur på byn, lär väl irra på som attans då jag inte gillar att strosa omkring men jag har en del tid innan mötet kl 13.00.
Då ska jag alltså träffa f-kassan, af, representanter från kommunen, vara av en av dom tydligen jobbar med omplaceringar och så I.H.
Det ska vara ett avstämningsmöte och vad jag gissar en plan för mig att återgå till riktigt arbetet.
Nå dom får väl tro det men som jag mår nu så ser jag inte att det är aktuellt alls.

I går fick jag läkarintyget, där finns några frågetecken jag måste ta upp med läkaren då jag även fick ett bokat besök.
Nästa Torsdag ska jag på psyk.

Bollen är satt i rullning...

Nej nu måste jag hasta la vista vidare.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

torsdag 27 november 2014

Hela dagen har gått...

Nu är det kväll igen.
Härligt för jag är trött.
Dagen har rullat på.
Haft lite att göra.
Tagit ut en himla massa medicin.
Handlat lite.
Burit kassar från bussen.
Plockat upp varor och ställt i kyl och skafferi.
Lagat lasagne.
Hackat ihop en sallad.
Startat en tvättmaskin.
Ätit med Mini.
Hängt tvätt.
Nu väntar sängen för jag är helt döslut på.

Kramen om!

onsdag 26 november 2014

Onsdag...



Bild lånad från nätet


Nej men se där, solen tittar fram i dag.
Det var veckor sen vi hade sol här.
Det har varit murrigt och grått och igenmurat for ever liksom.
Funderar på en liten promenad, kan ju behövas att lapa sol när den äntligen visar sig.
Å det blir en långsam promenad då jag har så ont i kroppen.
Man får vara försiktig och rädd om sig själv då man är skör.

Gårkvällen blev en lugn och behaglig historia.
Jag gräddade massvis med pannkakor.
Vi åt dem med sylt och grädde.
Mini lyste som en sol, han älskar pannkakor.
Och jag gjorde en deal med honom så jag skulle slippa laga mat idag.
Pannkakor i dag igen så lagar jag lasagne i morgon.
Å det köpte han utan att ens tänka.

Sen såg vi (som vi brukar) Svenska Hollywoodfruar tillsammans i min dubbelsäng.
Det är vårt Tisdagsnöje.
Både Mini och jag svettas och ojar oss över Gunilla, vi klarar knappt av att se scenerna med henne men ändå måste vi se..
Å så dukade jag upp ett härligt kvällsfika på bricka som vi åt i sängen.

Efter det så dukade jag undan och så förberedde jag mig för natten.
Men att somna är näst intill omöjligt just för tillfället.
Det tar alldeles för lång tid innan jag lyckas komma till ro.
Nu pratar jag morgonkanten alltså och gissa vad, inte orkar jag kliva upp särskilt tidigt då inte.
Skulle kunna sova hela dagarna men se det går ju inte.
Å jag har ju telefonen som ringer och väcker mig...

Nå det är som det är just för tillfället!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

tisdag 25 november 2014

Oj, oj så mycket det är ibland...

Vilka dagar den här veckan bjuder mig på, jag som knappt orkar kliva upp ur sängen.

I går så fick jag då akut läkartid på psyk.
Läkaren kändes bra, fick för mig att hen lyssnade till det jag sa och sen engagerade sig i mitt mående vilket resulterade i ännu en ny tablett som skall inmundigas kvällstid och så nytt för ångesten.
Sen får jag plussa på all medicin jag redan nu stoppar i mig, det blir ett gäng tabletter per dygn.
Nå jag får prova och se om jag mår bättre.
På Måndag har jag en telefontid med läkaren för att checka upp hur det går och då ska jag även få en bokad läkartid framgent.

I dag så var jag tvungen att bygga ihop en ansökan som skulle lämnas in.
Så jag fick ta itu med det och diverse telefonköer med var god dröj meddelanden.
Så blev jag då tvungen att klä mig för att ta mig in till byn.
Det fick bli med cykel men inte ens det orkade jag något vidare.
Gick långa sträckor med den och önskade att jag åkt buss i stället.
Väl i byn lämnade jag in min ansökan och så passade jag på att handla hem lite varor från ICA.

Nu är jag hemma i alla fall.
Mer än trött, mer än slut på.
Kaffet har snart gått klart och jag ska unna mig en limpmacka med ost.
Till middag blir det pannkaka med sylt och grädde.
Pannkakssmeten gonar till sig i kylen nu.

Kramen om!

måndag 24 november 2014

Ny vecka igen...






Ånyo en ny vecka!
En kulen grå och stormig Måndag tycks det bli.
All snö som låg i går är borta i dag.
Undrar just om det inte regnar.
Lite svårt att avgöra genom köksfönstret.

Jag har precis avslutat morgonens samtal med Älskade E.
Hon ringde och väckte mig så att jag tidigt skulle kunna ringa på psyk.
Å jo jag hade försökt att vakna under några timmar men inte lyckats särskilt väl.
Nu är jag i vart fall på benen och 10.05 ringer min telefon.
Så om jag har tur får jag en läkartid.
Vi får an se vad som händer.

Mini är på skolan och Midi har klivit upp och precis duschat.
Hon åker norröver om några timmar.
Kommer att sakna henne men om ca två veckor är hon här igen.
Å då har hon hunnit fylla 20 år.
Tänk så åren går...

Denna vecka så har jag flertalet grejer jag måste göra/delta i.
På Torsdag ska jag in på I.H och läsa sammanfattningen om mig.
På Fredag ska jag först på Vårdcentralen på fm och sen så har jag avstämningsmöte efter lunch.
Någon dag i början av veckan måste jag in till byn och göra ett viktigt ärende.
Å så en eventuell läkartid. (Det blev en läkartid senare idag)
Å jag sitter här och undrar hur jag ska orka med någonting av det som seglat upp denna vecka.

Nå nu ska jag i alla fall umgås med Midi!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 23 november 2014

Hej mitt vinterland...





Vaknar upp till en vit värld.
Det snöade i går...

Alla som läst mig vet hur illa jag tycker om vinter och snö och kyla.
Det må vara vackert när naturen kläs in i sin vita vinterskrud,  men det går emot hela mitt väsen så jag kommer aldrig att bli sams med vintern.
Åh nu är den ett faktum igen!

Nå nog om det.
Gårdagen var fin.
Middagen härlig.
Underbart att sitta till bords med ätteläggen.
Stojigt och stimmigt och ibland för högt i tak.
Det där smågnabbandet dom ägnar sig bitvis åt hade jag svårt för.
Hjärnan skrek nej.
Å jag fick säga ifrån så det ebbade ut.
Men ändå så underbart att få rå om alla och mysa till god middag.
Efter maten så dukade ungdomarna av och tog hand om disken, så jag slapp.
En fröjd för modershjärtat.

I dag har vi alla sovit länge.
Jag hade svårt att komma mig till ro så klockan var en bit efter 01 innan jag slumrade in.
Mina kära gjorde oxå en sen natt.
Men en Söndag så är det fullt legalt att sova länge och Midi har verkligen behövt vila upp sig då hon jobbat mycket sista veckan.
Hon ser mer utvilad ut i dag än hon gjorde på Fredagskvällen när hon klev innanför dörren.

Nu vankas det härlig frunch.
Rester sen tacomiddagen igår.

Senare i dag så blir det klyftpotatis (egengjorda), köttfärslimpa (tagit fram ur frysen), sallad, någon form av sås och lingonsylt till middag.
Det är lagom arbete för någon som är kraftlös, men gott!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!


lördag 22 november 2014

Lördag hela dagen...

I dag vaknar jag upp till en annorlunda lägenhet.
En lägenhet full av liv och ungdomar.
Det märks direkt att jag inte längre är ensam.
En mycket skön känsla.

Vi har ätit frukost tillsammans och nu gör ungdomarna i ordning sig för ett möte med deras far.
Midi vill ju givetvis hinna träffa honom när hon är hemma även om det blir för en kort stund.
Själv myser jag.
Och i eftermiddag så kommer även Maxi hit.
Då ska vi ha lite familjemys med tacos till middag.




Lånade bilder från nätet


Det kommer att bli riktigt mysigt att sitta med alla mina härliga ungdomar.
Tacos valde jag för att det är enkelt och ungdomarna hjälper till med förberedelserna.
Jag mår fortfarande väldigt kasst så jag har inte så mycket ork, saknar kraft.
Då får man välja det som passar bäst.

Hoppas ni har en härlig Lördag alla fina!

Kramen om!


tisdag 18 november 2014

Tisdagsblues...



Kroppen fullkomligt i olag...


Jag lever men känner mig faktiskt mer död än levande.
Mördardygnet tog udden av allt.
Jag stöp rakt ner i det svarta hålet.
Å försöker simma upp.

Denna natt gick bättre än den förra.
Men den var ändå inte lätt.
Sådan äcklig värk i hela kroppen och ryggen fastnade i ångestskiten.
Det blev lite sömn men inte så många timmar.

I dag är jag mer än mör.
Och låg.
Det är Tisdagsblues på gång.
Jag är så utmattad, känner mig som en urvriden trasa.
Totalt kraftlös.
Det känns som jag bilvit överkörd av en ångvält.

Ingen rehab för mig i dag.
Orkar, orkar, orkar inte.
Panikångest attacken tar ut sin rätt och ligger fortfarande kvar och lurar.
Jag överlevde, vilket man gör, även om man inte tror det när det väl händer.
Å jag fattade ju inte att det var panikångest, jag trodde det var en hjärtinfarkt.
På fullaste allvar.
Dessa senaste dygn är det vidrigaste jag varit med om på länge.

Det kommer att ta några dagar innan jag är mig själv igen.
Så det får ta den tid det tar...

Hoppas ni har en toppendag alla fina!

Kramen om!

måndag 17 november 2014

Mardrömsnatt...

I natt har det inte varit roligt att leva.
Faktiskt så illa att jag trodde att jag skulle dö.
Vadan detta kanske ni undrar?

Jag trodde jag var på väg att få/fick en hjärtinfarkt i natt.
Ja jag trodde verkligen det.
Var på väg att ringa sjukvårdsupplysningen.
Det strålade och värkte något djävulskt mitt i bröstet och ut mot skulderbladen.
Jag kallsvettades och jag kräktes.
Hjärtat galopperade och så frös jag så jag skakade.
Å jag kunde inte sova.
Det gjorde så otroligt ont att jag var säker på att det var min sista stund på jorden.
Att jag skulle dö helt ensam och ingen skulle veta om det.

Nå jag dog inte.
Jag insåg att det mer troligt var ångest.
Man kan ju få samma symtom som en hjärtinfarkt vid kraftfull ångest.
Så jag gissar på att det var det.
Å det har inte släppt eller gett med sig än.
Jag är så risig och illa däran för tillfället.

Mår verkligen inte bra!

Nej jag orkar inte sitta uppe längre, måste lägga omkull mig och se om jag kanske får lite sömn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 16 november 2014

Grått så grått...



Himlen är så grå och totalt igenmurad.
Vi har väder!
Men i dag tänker jag inte gå ut genom dörren alls.
Det räcker med långpromenaden jag tog i går.
Straffet till mig själv för all sömn.
Å givetvis för att få mig en nypa frisk luft.
Men det blev inte så bra.
Foten höll inte.
Den är en ren plåga att gå på.
Ni skulle sett mig sen när jag kom hem.
Inte helt olik en kvinna som passerat 100 och har svårt att gå...

I dag har jag sovit länge igen.
Kroppen vill inte vara vaken eller så är det hjärnan som söver ner mig.
Jag har vaknat till flera gånger sen tidig morgon men inte förmått mig att kliva upp utan somnat om.
Snacka om fröken allt eller inget.
Antingen sover jag ingenting eller så håller jag på att sova ihjäl mig.

I går så ringde min fina Maxi.
Bara för att surra lite.
Bara för att hon ville höra min röst en stund.
Sånt värmer modershjärtat att hon tar sig tid mitt i all ung-vuxen-happenings.
Det var härligt att prata med henne.
Jag har verkligen helt underbara barn.
Dom är jag otroligt stolt över.
Det bästa jag gjort!

I dag blir det marathontv för mig.
Har inte kraft till något annat.
Jag har tagit fram en liten låda mat från frysen så det blir pastagratäng för mig i dag.
Mycket behändigt att frysa in rester även om det inte är så mycket över.
Passar bra de veckor jag lever ensam.

Ha nu en härlig Söndag alla fina!

Kramen om!

lördag 15 november 2014

Lördag...

Lördag och ledig dag.
Jo jag sover som en galning.
Större delen av gårdagen och nu har jag ganska så nyligen klivit upp.
Ibland blir även jag förvånad över mig själv.
Det är som att jag inte klarar av att vara vaken med hjärnan surrande av alla möjliga tunga tankar och oro.


Då är det lättare att sova.

Som straff mot mig själv ska jag bege mig ut på en promenad.
Hoppas verkligen att foten håller för det.
Den har liksom inte gett med sig utan gör fortfarande alltför ont.

Ute är det som vanligt grått och tråkigt men det är i alla fall uppehåll.
Blir ju bra då jag ska promenera.

Känner att jag tappat orden.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Det blir ju bara negg och tråkigheter just nu.
Nå jag hoppas att läget förändras snart så jag inte fullkomligt går ner mig i gyttjan.


Hoppas att ni har en härlig dag alla fina!

Kramen om!


fredag 14 november 2014

Fredag...

Ledig dag!
Känns skönt om jag bara slapp all oro jag känner.
Både när det gäller finaste Pappelino och annat jag väljer att inte skriva om.
Jag är en säck full av oro för tillfället.
Inte konstigt att sängen känns lockande.
Sova bort den vakna tiden så jag slipper tankarna som härjar inom mig.

I dag så växlar Mini boende.
Dax för en ensam vecka för mig.
Det känns verkligen inte bra.
Jag älskar att ha honom hos mig.
Han är en sån mysig grabb.

I går kväll så hade vi go fika.
Han fick först några pannkakor med blåbärssylt till kvällsmat.
Sedan fikade vi kanelbulle, chokladkaka (nybakt) och ballerina kex.
Det var riktigt smarrigt.

Jag brukar alltid göra något lite festligare sista dagen/kvällen med honom.
Antingen en finare middag eller ett gott fika.
Tycker om att avrunda veckan med honom med lite mys.

Så det kommer att bli tomt.
Å det är tråkigt.
Jag har inga planer alls för helgen.
Gissningsvis sover jag bort den.
Vad hittar ni på i helgen?



Ute är det grått och tråkigt men än så länge uppehåll.
Får väl se under dagen vad himlen har att erbjuda.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 13 november 2014

Alltid ska det vara nåt´...

Nej dagen har inte varit så bra.
Jag har dragit på mig en hälsporre igen och det gör rent djävulskt ont att stå och gå på foten.
Jag vill bara ligga i sängen och sova i hundra år.

Sen ringde min fina Pappelino till mig för en stund sedan.
Nu är jag verkligt oroad.
Dom har hittat en fläck på lungan.
En fläck som kan vara cancer.
Han väntar nu på remiss för att åka till en större stad för att göra någon form av röntgen där, så dom kan komma fram till vad det är.
I värsta fall blir det cellgift och hela den bibban.
Det gör riktigt ont inom mig.
Jag vet inte hur jag ska ta mig genom kommande dagar innan vi får rakt besked.

Ja alltid ska det vara något.
Men om det kunde vara något annat i stället än min fina Pappelinos hälsa och välmående.
Håll tummarna alla fina!

Kramen om!

onsdag 12 november 2014

Försovit mig...

Nu blir det raska friska tag hos mig för att komma i kapp så jag kan åka till rehab.
Jag har försovit mig!
Med två timmar!
Suck!

Nå det är som det är.
Jag kämpar på och jag lär hinna om jag drar på gasen.
Men jag förlorar mitt morgonlugn som jag behöver för att inte bli stressad.
Kroppen vill fortfarande sova känner jag..

I går fick jag ett tråkigt lite oroande besked.
Min fina Pappelino har inte mått bra på väldigt länge.
Han har haft en hosta som inte velat ge med sig och blivit helt orkeslös.
I veckan var han på röntgen och så blev han inlagd.
Det visade på vätska i lungorna.
Han blir med all säkerhet väl omhändertagen på sjukhuset men när det gäller honom blir jag alltid mycket orolig.
Är rädd att förlora honom, han är den bästa pappa man kan ha.

Jag känner mig i vart fall nöjd med att han är inlagd och får vård!

Nu ska jag strax på rehab.
Ärligt så hade jag hellre stannat hemma.
Tröttheten är förödande!

Hoppas ni har en härlig dag alla fina!

Kramen om!

tisdag 11 november 2014

En helt vanlig Tisdag...

Vaknar upp, det är fortfarande mörkt och det är Tisdag.
Så i dag blir det rehab.
Känns ju si-så-där då jag tycker att det blivit mer påfrestande att vara där.
Men jag har ju inget val så jag får vackert finna mig i besluten som tagits, dock över mitt huvud!

I går kväll så åkte Midi norröver!
Usch så vemodigt det kändes när hon stod påklädd i hallen och vi kramades Hej Då!
Jag blev blank i ögonen och kände stor lust att gråta men jag höll det kvar inom mig.
Det har varit så himla mysigt att få rå om henne några dagar.
Å i går fick vi dagen för oss själva eftersom Mini gick i skolan.
Midi städade ordning på sitt rum, jag hjälpte henne en smula.
Så dammsög hon lägenheten.
Sen ställde hon ordning chillrummet lite bättre.
Och så tvättade hon en tvätt.
Sicken energi.
Jag blev nästan trött av att se henne. *L*

Efter middagen så la jag mig en stund och så kom hon och kröp ner.
Vi löste sudoku och några korsord tillsammans.
Hade det mysigt!

Nå nu är hon i norr och i dag jobbar hon.
Jag har förstås Mini kvar hos mig.
Å det är inte illa, det är mysigt det med!

Nu ska jag ta itu med den här dagen och göra mig ordning för rehab!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

måndag 10 november 2014

En ny Måndag...

Ny vecka igen då.
Så livet snurrar på.

Jag mår fortfarande inte riktigt bra men jag har slutat kräkas i alla fall.
Så det går åt rätt håll.
Å jag har ju ledig dag så jag behöver inte bekymra mig om rehab.
Märker att jag är väldigt törstig.
Vill ha isvatten och hoppas det ska släcka min törst.
Det känns som om jag är ökentorr i munnen, ja i hela innanmätet.
Nå det är som det är.

Midi verkar fortfarande sova.
Själv låg jag kvar i sängen länge denna morgon.
Hade ingen lust att kliva upp tidigt.
Midi säger att hon ska städa upp på rummet men jag får se om det blir gjort.
Kan väl tillägga att det blev rörigt där när hon packade ihop och flyttade norröver.
Sådär pass rörigt att jag inte kan ha den dörren öppen för då blir jag inte glad.
Så mirakel har väl hänt förr så varför inte nu?

I dag har jag inget övrigt inbokat mer än att fortsätta kurera mig.
I morgon är det rehab så det vore bra om jag är fit for fight då.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!



söndag 9 november 2014

Ur form...

Nå jag är väl sällan i form heller.
Tro inte att jag slapp kräkeländet.
Nej då, det kom som ett brev på posten.
Så gårdagen var inte en så himla mysig dag.
Jag mår fortfarande inte bra men, men det är som det är!

Min yngre bror ringde precis och frågade om vi hade lust att hänga på till finaste Pappelino men jag fick tacka nej.
Jag ska nog inte träffa några utomstående nu.
Och särskilt inte finaste Pappelino som fått något riktigt skit i sig.
Han hostar och hostar och det ger inte med sig.
Han har fått utskrivet cocillana men inte ens det hjälper.
På Måndag ska han in och ta mer prover.
Jo jag blir orolig.
Pappelino är ju inte direkt någon ungdom längre.
Så infektioner eller annan skit tar hårt.
Jag vill behålla honom länge, länge till.

Till middag i dag så ska jag göra en hemgjord pytt i panna.
Har en del rester och det var länge sedan sist.
Å till det så blir det mina egna inlagda rödbetor.
Tja sämre kan man nog äta!

Nu ska jag lägga mig i sängen och se gårdagens "Så mycket bättre".

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

lördag 8 november 2014

Lördag...

Ja då är det Lördag och helg.
Känns mysigt.
Mini dök upp ganska så sent.
Vi åt middag tillsammans.
Det blev så gott.

Å I går kväll så kom då äntligen Midi till mig.
Som jag längtat efter henne.
Själv var jag i det stadiet att jag var nära att somna men piggnade till mig.
Jag dukade fram middag till henne och höll henne sällskap medans hon åt.
Å sen satt vi och pratade länge.
Tja jag blev ju tvungen att lägga mig då ögonen började gå i kors men jag la mig med en mysig känsla inombords.

Nu har vi precis ätit frukost tillsammans.
Ungdomarna ska i väg snart.
Först in till byn för att köpa farsdagspresent och sen till sin far för att uppvakta honom och äta middag.
Så jag blir ensam här hemma över dagen.
Inte för att det gör något, jag vet ju att de kommer hem sen.

Själv mår jag lite tjuvtjockt i dag.
Hoppas verkligen inte att det är magsjuka på gång.
Det klarar jag mig gärna utan.

Vad hittar ni på i dag?

Kramen om!

fredag 7 november 2014

Rent terapeutiskt...

Har jag gjort en massa saker i Millans kök denna vecka.
Jag har bakat.



Kanelbullar, vilket jag bakade tidigare i veckan.


I dag så bakade jag frukostfrallor med havregryn.
Bara för att jag hade jäst hemma, eller egentligen var det väl för att min ungdomar kommer hem och till stor del för att försöka döva ångesten som härjar i min kropp.
Att liksom få ut någon form av kreativitet av denna jävla ångest.

Jag har kokat rödbetor och lagt in, det blev två burkar.
Och i dag kokade jag lingonsylt.

Egentligen vill jag bara lägga mig i sängen och aldrig kliva upp mer.
Egentligen är det så illa.
Men jag försöker få till något vettigt i tillvaron trots mitt mående.

Jag försöker och försöker och försöker...
Jag är ganska så trött på att försöka, trött på att kämpa för varje andetag.

Men snart fylls min grotta med liv och då kan jag andas lite lättare, kanske t.o.m leva upp lite grand.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Det är så in i bängen...

...skönt att vakna upp till en ledig Fredag!
Sitter här med en kopp kaffe och njuter.
Fyra helt lediga dagar is coming up.
Å så får jag hem ungdomar i dag.
Kan inte bli mycket bättre än så..

Gårdagen var en si-så-där-dag.
Fick en ny lunta på rehab med en massa knepigheter som krävde total fokus så det skulle bli rätt.
Blev än mer aptrött än jag redan var.
Fick gå ut och ta en nypa frisk luft både en och fler gånger.
Passade på att fota detta;





Ser ni vad det är?
En massa is/snökristaller som fastnat på fönstret ute på bron på rehab.
Tycker att det är spännande att titta på och otroligt vackert.
Det kanske vore ett motiv för penseln, om jag kommer i gång att måla igen vill säga.

Nåväl, när jag äntligen kom hem från rehab, via en snabbis till byn för att göra ärenden så rasade jag bara ihop.
Så trött att jag knappt orkade sitta uppe.
Gick till sängs och somnade.
Var lite yrslig då jag vaknade av mobilen.
Har ingen aning om vad jag sa under samtalet.
Halvsov fortfarande.

Så kontentan blev att jag inte fick sällskap utan blev själv.
Nå det funkade det med.
Jag frös som en hund hela kvällen.
Kändes som jag hade minusgrader inomhus oxå.

Å till slut så blev det dax att natta mig själv.
Så skönt att krypa ner mellan svala lakan.
Tja det var den dagen det!

Nu är en helt annan dag med andra förutsättningar.
Funderar på att baka matbröd.
Funderar över vad jag ska laga till middag.
Nå i-landsproblem som löser sig av sig självt.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!


torsdag 6 november 2014

Torsdag morgon...

Sista dagen på rehab för den här veckan.
I dag är jag mer än trött.
I dag är jag övertrött.

Jag tog nog ut mig i går när jag kom hem.
Bakade kanelbullar.


Hade egentligen tänkt baka matbröd med så blev det inte.
Senare på eftermiddagen så kom Maxi förbi.
Vi satt och pratade och drack kaffe i köket.
Hon var förkyld men hade köpt en del medikament.
När hon gick fick hon ta med sig bullar, äppelmos och micro popcorn.
Samt micron som stod i chillrummet.
Micron är Midis men Maxi ska få låna den ett tag.

Nå men det var trevligt att träffa henne.

Senare på kvällen kom jag på att jag var tvungen att ta itu med de sista rödbetorna jag tidigare i höst fick av finaste Pappelino.
Så jag kokade rödbetor och la in.
Det blev två burkar.
Å det blir så himla gott att göra själv.

Efter det var det dax för nattning av en jättetrött Millan men se jag hade nog gått in i andra andningen för jag kunde inte somna.
Låg vaken till långt efter midnatt.
Å det märks nu.
Kroppen vill inte vakna...

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!

onsdag 5 november 2014

Snö...


Mer än så här har det allt kommit

Jaha, då ligger det mer än pudersnö på marken.
Men inte blev det dessa 2-3 decimeter det varnades om.
Nej det är ganska så överlevnadsbart.
Jag hoppas givetvis på att det försvinner fort.

I dag är det dax för rehab igen.
Jag går dit men jag har ingen lust.
Känner mig trött och ledbruten.
Men jag måste dit så det är bara att ta tjuren vid hornen och se till att det blir så.

När jag kommer hem i dag är tanken brödbak.
Mini väntas hem på Fredag och så även Midi.
Hon ringde i går kväll och bekräftade hemresan.
Oh så trevligt det kommer att bli.
Har inte träffat henne på veckor.

Jag vill gärna att det blir Fredag snabbt!

Nu måste jag rusa, har ytterst lite tid på mig innan rehab!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 4 november 2014

Rehabdag på tapeten...




Så är det dax igen för rehab.
Dom där fyra dagarna av ledighet går alltid alldeles för fort.
Men, men så är livet!

Jag skulle ljuga om jag skrev att lusten finns.
För den är död.
Känns bara jobbigt att åka ut dit.
Min hjärna hänger inte med och där måste jag vara mer än fokuserad så det inte blir fler.
Sen fick jag i går höra att det ställts in ytterligare ett skrivbord i mitt rum.
Solong lugn och frid liksom.
Det är en av orsakerna till varför det ändå fungerat där fast jag inte orkat.
Jag har fått sitta ensam på mitt arbetsrum.
Men det är nu en saga blott.
Å jag tycker att det är jättejobbigt.
Jag blir störd!
Å den nya chefen tar liksom ingen hänsyn till vad man har för problematik.
Tur att det inte är så lång tid kvar av mitt varande där.

När jag kommer hem så finns en halv plan av baka bröd.
Jag har allt hemma men det beror helt och hållet på kroppsformen om det blir av.
Har haft otroligt besvärligt i nacken och ryggen de sista veckorna.
Är det illa så får jag skjuta på det.
Hade dock varit skönt att få gjort det.

Nej nu ska jag ställa mig i duschen och tvaga min sargade kropp.

Ha en härlig dag alla fina!



Kramen om!

måndag 3 november 2014

Ny vecka då...

Ja men se där, då har vi ny vecka igen!
Måndag!

Helgen är över och det är jag faktiskt glad över.
Helgen var jobbig för mig.
En riktig touch av dy och lera.

Nu har jag precis avslutat ett samtal med Älskade E.
Jag sitter i köket, nytvättad och med en kopp kaffe.
Insuper atmosfären av dagen.
Min fundering är att jag ska klä mig och cykla in till affären.





Behöver handla lite.
Nå funderingen går ut på om jag verkligen ska ta cykeln eller om jag ska gå.
Det är nämligen så att cykeln har låst sig på 4;ans växel och går så in i nordens trögt.
Det är ett riktigt styrkepass att ta sig fram på den.
Särskilt när det är svag uppförsbacke ända in till byn från mig.
Det tål att tänkas på en stund till.
Å det lär vara det enda vettiga jag tar mig för i dag.
Känner mig fortfarande orkeslös efter helgens djupdykning i det stora vemodet.

Just nu saknar jag mina ungdomar något oerhört.
Vill ha dom här hos mig.
Vill höra deras skratt och glädje.
Vill se clownerna apa sig.
Men det blir kanske det till helgen för Midi skrev i helgen att hon eventuellt kommer hem då.
Oh ja så mysigt det skulle vara.
Precis vad en öm moder behöver.
Så, jag håller tummarna hårt för att det ska bli av!

Nu ska jag snabbtänka hur jag tar mig till byn, klä mig och se till att det blir gjort.

Ha det bäst alla fina!




Kramen om!

söndag 2 november 2014

Ånyo en Söndag...

Söndagsmorgon!
Jag har försökt sova länge.
Har försökt skriver jag men inte lyckats något vidare.
Blev väckt av mobilen vid strax före 06.30.



Där klingade det så vackert för ett sms.
Jag ögnade genom det och sen försökte jag somna om.
Till slut lyckades jag och vad händer, jo ett nytt sms väckte mig.
Men hallå?
Blev märkligt irriterad måste jag erkänna.
Efter det andra sms;et låg jag kvar i sängen på pin kiv.
Jag menar det är ju Söndag, jag är solo här och behöver inte kliva upp.
Så det så!

I går kväll blev jag aningen irriterad oxå.
Eller lite uppgiven kanske jag ska skriva.
Under eftermiddagen så vart jag tvungen att sova siesta.
Precis när jag var på väg in i dimman så fick jag sms, vilket jag inte brydde mig om.
När jag sen vaknade så såg jag att jag fått flera sms, samt påringning och intalat meddelande på mobilsvararen.
Det var från min kollega.
Nå jag skriver ett svar att jag sovit och känner mig som en eremit men att det inte går någon nöd på mig.
Får tillbaka ett vad menar du?
Förklarar ytterligare att jag bara vill vara ifred.
Får tillbaka ett; är någon hos dig?
Svarar att jag är mol allena.
Då ringer människan på min mobil.
Jag svarar inte utan skriver att du får ursäkta men jag orkar inte prata i telefonen.
Tycker på något vis att jag sagt det innan då jag skrev att jag är eremit.
Nå vad får jag då tillbaka av människan, jo;

- Ok. Skit i och svara. Jag kanske tar det som jag vill?

Vad är det som gör att människor har så svårt att visa respekt för sina medmänniskor?
Jag iddes inte ens bemöta det sista hen skrev.
Nu vet jag i grund och botten varför det blev fel.
Min  kollega hade suttit och tippat i sig alkohol, vilket verkar hända mest varje helg.(Det hörde jag på det intalade meddelandet)
Och nu när jag inte hade någon lust att prata så brann hen.
Har märkt att hen har ett svårt temperament och än värre blir det när hen har druckit.
Å jag tycker verkligen inte att dessa samtal är trevliga.
Har svarat tidigare och fastnat i en 1 1/2 timmes långa samtal som är totalt bortkastad tid från min sida.
Att höra en full människa säga samma saker 513 gånger är inte kul.
Å hen brinner ordentligt under samtalen, inte mot mig men mot andra som hen har något otalt med.
Hen påminner en smula om min sk mor.
Min mor blev aldrig trevlig av alkohol, hon blev femjävlig.
Och nej, det var inte heller trevligt!

Nå jag skakade av mig den där känslan och lät kvällen rulla på i ett givetvis lugnt tempo.
Det var jag och tv;n.

Varför jag var ordentligt ur kängorna i går berodde på att det var precis ett år sedan min X-svåger dog.
Det kom över så mycket sorgsna känslor, så mycket vemod att jag bara ville vara för mig själv, vara ifred!

Nu blir det mer kaffe i en härligt gul mugg!



Ha en härlig Söndag alla fina!

Kramen om!



lördag 1 november 2014

Lördagsmorgon...



Vaknade upp till detta.
Ser ni, det ligger pudersnö på marken.
Asch Ture det var illa.
Det lär väl inte ha undgått någon som läser min blogg hur jag avskyr snö, kyla och vinter.
Det känns liksom inte bra även om jag tror mig veta att detta lilla täcket torde försvinna relativt omgående.
Det är väl inget att bli tokig över egentligen men för mig minner det om det som komma skall.
Å då vill jag bara sova ännu mer så jag slipper genomleva det!

Gårdagen var en otroligt soft dag.
Pusten gick ur mig när Mini gick ut genom dörren till skjutsen som väntade utanför.
Det blev så himla tomt och jag riktigt kände hur sinnet svartnade.
Jag blev otroligt låg och orkeslös bara så där direkt.

Senare under kvällen chattade jag lite med Maxi.
Hon var sjuk, magsjuk eller något liknande.
Hoppas hon kurerar sig fort för hon har jobb på Söndag.
Vi pratade lite om min x-svåger som givetvis är/var hennes farbror.
Det är ett år sedan han dog nu.
Helt otroligt att det redan gått ett år.
Jag saknar honom fortfarande oerhört mycket.
När jag går omkring i byn kan jag inte låta bli att titta där han brukade sitta.
Som om jag väntar mig att se honom.
Maxi säger likadant.

Det blev en tidig kväll för mig.
Jag orkade inte vara vaken med mina tankar.
Jag tog mina tabletter och försvann in i dimman.

Nu väntar jag på att kaffet ska gå klart så jag får njuta av dagens första mugg.
Å sen får dagen bli som den blir!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!