fredag 31 oktober 2014

Att vakna sent...

Man kan undra vad som händer när jag sover så himla länge.
Blev väckt av telefonen strax före tio.
Men hallå, strax före tio och jag sover fortfarande.
Inte normalt i min värld.

I vilket fall så var det älskade E så vi hade oss ett "morgon" samtal.
Blev tvungen att berätta för henne att jag blivit med karl.
Inte för att jag har en aning om det själv men igår på rehab så säger den nya som sitter i mitt rum att nu är din make eller sambo här med bilen.
Jag såg nog ut som ett stort frågetecken och frågade vad hen sa.
Hen repeterade frågan, jo jag hörde rätt.
Blev tvungen att korrigera hen och berätta att det minsann inte var min karl utan någon som jobbar för rehab och som skulle skjutsa hem mig.
Jag säger då det...
Men ett gott skratt fick jag och Älskade E i alla fall.

Nå nu är jag uppe och vaken.
Det var väl de Älskade E var ute efter...heh
Dagen ligger öppen.
Jag har inga planer.
Mini växlar boende i dag så jag blir mol allena här.
Det är visst storhelg i helgen men det bryr jag mig inte om.
För mig blir det som en helt vanlig helg.
Hade jag haft bil så hade jag besökt kyrkogården där min mormor, morfar och moster och lillebror ligger till vila.
Men det är för långt dit så jag får tända ljus för dem här hemma i stället.



Efter rehab i går så fick jag ta till flera spikmatteligg.
Min nacke och rygg har helt barkat åt skogen.
Så fruktansvärt ont!
Nå efter ett spikmatteligg känns det hyggligt tills jag gör något, då är det åt h-vete igen.
Som när jag rev ut sängkläderna och sen hängde tvätten.
Eller när jag stod i köket och lagade vår middag.
Total kapsejs..

Till middag så gjorde jag baconlindad kycklingfilé, currysås, jumbofrittes och wokade grönsaker.
Urgott men inte komplicerat att göra.
Vi satt länge och åt och pratade, jag och Mini.
Usch så tomt det kommer att bli när han bor hos sin far.
Saknar honom redan..

Nåväl det är som det är.
Snart ska jag ge mig i kast med att renbädda sängen.
I går klarade jag inte av det pga ryggen och nacken så jag sov på överkastet i natt med en varm pläd över mig.
Man gör så gott man kan.

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!

torsdag 30 oktober 2014

Here comes Thursday...

Ja Torsdag då.
Sista rehab för denna veckan.
Ska bli skönt att gå på ledighet.
Jag är glad att jag nu har något att arbeta med där och inte behöver sitta och rulla tummarna.
Nackdelen är att arbetet är ett helt annat än det jag gjorde tidigare så det kräver full fokus av mig och det gör mig attans så trött, fort.
En timme fixar jag på ett ungefär sen går det inte längre..
Det är ju inte så att min arbetskapacitet ökat under tiden jag gått på rehab, snarare har den minskat.
Tjoho vad bra det blir i slutändan...

I går kväll så kvistade en väninna förbi som hastigast och lämnade över en kartong och två kassar till mig.
Hon har städat ur sina garderober och hittat en del som hon trodde jag skulle gilla.
Tittade som hastigast genom det hon kom med.
Där var klänningar, kjolar, tröjor, linnen, koftor, byxor osv.
Å många av plaggen var helt oanvänd för prislappen hängde kvar.
Jag är inte den som är den, jag tackade och tog emot.
Och som pricken över i;et så var det en kasse med veckotidningar.
En trave med olösta korsord.


Så nu har jag det jag gör.
Jag gillar att ha ett korsord liggande och lösa några ord här och där.
Oftast när jag ligger i sängen och slötittar på tv, eller vid köksbordet.

I dag skiner solen en aning.
Minns inte sist jag såg solsken.
Det har varit så grått och tråkigt sista veckan.
Sånt gör mig glad!

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 29 oktober 2014

Den svåra konsten att kliva upp...


Tyvärr inte min egen säng


Det är en otrolig konst och manöver att kliva upp på morgnarna nuförtiden, i alla fall för min egen del.
Det förekommer inget glatt skuttande ur sköna värmen eller en glad trudelutt  som hälsar den nya dagen välkommen.
Nej inget sådant.
Mer så att jag får tvinga upp mig, säga till mig på skarpen att nu kliver du upp oavsett hur trött du känner dig.
Och upp lyckas jag ta mig...till slut!

När jag går omkring i min trötta zombie lika värld så lyckas jag alltid krocka med möbler här hemma.
Jag går in i pallen som står vid fläkten och köksbordet får rediga smällar av höften.
Jo jag har ofta väldiga blåmärken på benen.
Dörrkarmarna ligger oxå risigt till..
Och det enbart för min trötthets skull.

Men nu är jag i alla fall uppe och sitter med dagens första mugg ljuvligt kaffe.
Jag struntar i att jag är så trött att jag känner mig illamående.
Den här dagen måste göras den med!

Dax för rehab igen.
I går blev det lite annorlunda på rehab då jag fått sällskap i mitt rum.
Jag har ju suttit ensam sedan i somras och ärligt tyckt det varit himmelskt skönt.
Men nu är friden slut.
Å jisses så många gånger hen frågade mig om det hen höll på med.
Kan väl säga att jag blev aningen störd och det är jag inte van vid.
Jag är van att sitta i min egen lugna vrå.
Å det är slut på det nu!

Nåja, vad är väl en bal på slottet...

Nu ska den här övertrötta galningen försöka få ordning på livet så jag kan åka till rehab.
Längtar redan hem!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 28 oktober 2014

Godmorgon...


Drömmer mig bort till trevligare årstid

Ja men se då har vi en ny morgon igen.
En Tisdagsmorgon.
Första dagen på rehab för denna veckan.

Hur mår skrället då?
Njae, inge vidare.
Har ont i hela kroppen, känner mig lite raspig i halsen och är tät i näsan och så är jag som vanligt trött.
Jag undrar om man kan sova ihjäl sig?
Ibland känns det nästan som det.
Å psyket är inte det bästa, det går liksom ner sig mer och mer.

Sitter i min mysiga morgonrock och är nyduschad.
Jo jag tog mig i kragen när jag klev upp och ställde mig direkt i duschen.
Inte så vanligt när det gäller mig då jag föredrar att duscha på kvällen.
Men ibland är man tvungen...

I går så fick jag till tvätten i vart fall.
I ett svagt ögonblick så märkte jag att jag började tänka att det kan jag lika gärna göra i morgon men då bannade jag upp mig själv och tvingade ner mig i källaren omgående.
"Ont ska med ont fördrivas".
Det kändes i alla fall skönt när jag väl hade tagit mig för det.
Som vanligt..

Nåväl, det är bara att hugga tag i dagen och göra det bästa av den.
När jag kommer hem så ska jag njuta med några av korsorden jag hittade i går.
Tio tidningar med helt olösta korsord.
Vilken lycka!
Å till middag så ska jag stuva makaroner och göra köttfärslimpa.
Mini längtar!

Ha nu det bäst alla fina!

Kramen om!


måndag 27 oktober 2014

Då har vi Måndag igen...

Fast en förvirrad sate som mig själv får tänka till både en och två gånger innan jag kommer på att det är Måndag igen.
Och bara för att späda på virrigheten så kom jag precis på att jag glömt av att skicka in en blankett till f-kassan.
Nu tror jag faktiskt inte att det gör så mycket, jag fick in pengarna i dag men jisses, det bara försvann ur min måste-kalender.
Jag skulle ha gjort det i Lördags..
Så det var liksom tur i oturen att jag kom på att det var Måndag idag. Heh

Nu sitter jag i vart fall i mitt kära kök med en kopp nykokt kaffe bredvid mig.
Kaffet smakar underbart gott denna morgon.
I dag finns ett måste-göra på kalendern.
Jag måste tvätta så det ska jag minsann göra.
Jag får ta mig själv i kragen och läxa upp mig ordentligt om jag så smått börjar tänka att det kan jag göra i morgon.
Det är så typiskt mig att skjuta upp saker.
Vissa saker jag skjuter upp blir helt enkelt bortglömda och inte gjorda.
Nåväl jag har fått lära mig att prioritera min energi genom de sista åren.
Det är inte så enkelt när man ingen energi har och ändå måste driva ett hushåll.
Och gå på rehab, inte att förglömma.
Och försöka överleva på inga pengar alls.
Livet är sannerligen inte enkelt.
Inte konstigt att jag konstant knäar och kravlar runt i dyn.
Det finns ju ingen ljuspunkt, inget som säger att det kommer att bli bättre.

Nej nog med klagande för nu.

Ute är det vindstilla.
Himlen är bitvis blå.
Jag ser dock inte solen så den gömmer sig nog bakom ett moln.
Det är ljust.
Men ack så kargt det ser ut sen träden fällde sina löv.
Det finns liksom inga färger egentligen.
Allt går mot någon konstig ful brun ton.
Jag behöver kanske inte tillägga att jag mer än gärna hoppar över vintern och går direkt mot vår.

I våras 


Tänk om det kunde vara så lättsamt.
Att önska bort det man inte vill ha.

"Om önskningar vore hästar skulle tiggarna rida"

Nej nu ska jag ta itu med min dag!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 26 oktober 2014

Vintertid...

Ja då är vi officiellt inne på vintertid.
Själv ställde jag om klockorna i går kväll innan jag la mig.
Det blir inte så förvirrat när jag gör så.
Å mobilen och datorn sköter det på egen hand så det behöver jag ju inte bry mig om.
Är det ljusare denna morgon?
Helt klart ja men eftersom det varit helt igenmurat sista dagarna och inte är denna morgon så vet i tusan..

Gårdagen var ytterligare en dag i trötthetens tecken.
Det sovs en lång siesta men inte hjälpte det bort tröttheten.
Nej jag var lika trött i går kväll för det.
Hade fullt sjå att gäspa och försöka hålla mig vaken till en någorlunda anständig nattnings tid.
Det blev "Morden i Midsomer" för min del.

I dag ska jag glutta på "Så mycket bättre".
Kan tänka mig att det var ett bra avsnitt.
Jag gillar Orup och har alltid gjort det.


Jag har träffat honom live och pratat med honom.
Det var på den tiden han spelade i Ubangi med Cia Berg.
Det var en riktig rolig händelse faktiskt.
Jag och en vän tyckte att ljudet var värdelöst under deras soundcheck på scen vilket jag sa till dom.
Orup blev alldeles till sig och ville att vi skulle fortsätta och lyssna och säga till när vi tyckte att det lät bra.
Jodå vi stannade kvar, och ljudet blev till slut skitbra.
Tack vare oss...heh

Dagens middag blir en köttgryta på högrev.
Jag tog fram köttet ur frysen i går innan jag la mig.
Tror att det ska gå åt dijonsenaps hållet rent smakmässigt.
Till det blir det kokt potatis, någon grönsak och så funderar jag på att rosta rödbetor.
Tja i vilket fall lär det bli gott.

Nej nu ska jag dricka kaffe och njuta av dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




lördag 25 oktober 2014

När stormen tycks ha bedarrat...

Jag vaknar och inser att det är helt tyst och lugnt ute.
Nog svajar det lite i grenarna men mer behagligt.
Här har stormat sen i Torsdagskväll.
En redig storm som rutit.
Men som tystnat nu!

Gårdagen blev en lugn historia.
Jag gick ut i stormen på en hastig promenad.
Jag tog mig hem.
Blev våt och vild i håret.
Väl hemma så lagade jag min goda köttfärssås.
Den låter jag puttra länge och väl på spisen så att den blir krämig och smakerna verkligen gifter ihop sig.

Jag låg i sängen och tittade på tv samtidigt som jag kastade ett getöga på ett korsord.
Mini dök upp och bar in alla sina saker.
Då fick jag minsann krama om honom hårt och länge.
Så härligt!

Vi åt tillsammans.
Han diskade undan.
Och sen gick luften ur mig.
Det är alltså inte jobbigt att laga maten, det är jobbigt att äta den...heh

Resten av kvällen låg jag och småslumrade i sängen.
Blev väckt av telefonen, svarade men sa att jag sov.
Gick upp och tog mina kvällstabletter och kröp ner i sängen igen.
Tja så kan en fredagskväll se ut oxå.
Inte minsta partysnurr.

Gissningsvis blir det inget partysnurr i dag heller.
Nu blir jag inte förkrossad för det för jag är ingen partymänniska.
När jag var yngre var livet mer som en fest och det sprangs på krogen i tid och otid.
Men idag, nej, något sådant intresserar mig inte alls längre.
Dom tiderna är förbi och inget jag saknar.
Jag gillar att vara hemma helt sonika.
Trivs bäst här i min sköna grotta.



Ett blått hav av frid och harmoni, det är min melodi..

Ha en fantastisk dag alla fina!

Kramen om!

fredag 24 oktober 2014

Så skönt med Fredag...

Då har jag fyra lediga dagar framför mig.
Det känns gudomligt!

Ute stormar det som attan...och regnar.


Det är ett riktigt krypa-ner-under-en-pläd-dag!
Men jag måste gå ut i detta oväder.
Måste ta mig till närbutiken fram och åter.
Sen får jag se om jag lyckas ta mig hem eller om jag helt sonika blåser bort.

I eftermiddag får jag hem Mini.
Oh så härligt det ska bli.
Jag ska krama om honom hårt och länge.
Saknar honom när han inte är här.
Lever upp dessa mammaveckor.

Dagen till ära så bakar jag en chokladkaka.
Den står i ugnen nu.
Jag ska skämma bort honom med mammas hembakade bröd och fika.
Inget en 15 åring säger nej till så vitt jag vet!

Till middag ska jag laga spagetti och köttfärssås.
Jag är så himla sugen på det och det var ett tag sen sist.
Det är faktiskt en maträtt jag aldrig blir trött på.
Skulle kunna äta det flera dagar på raken och tycka att det är lika gott varenda gång.
Sån är jag...

I går så var det lite rörigt på rehab.
Helt plötsligt så har jag 6 karlar inne på mitt rum som la huvudet i veck för att det skulle montera ner det stora höj och sänkbara bordet.
Ni vet, många hjärnor behövs för att styra upp nedmonteringen. Heh
Det blev ju inte riktigt någon trivsam atmosfär för mig att jobba i så jag la ner, släckte datorn och satt och tittade på männen.

Väl hemma så värmde jag lite mat som jag åt i sängen och sen golvades jag.
Tror jag sov i 2 1/2 timme ungefär.
Himmelskt skönt.
Jag var helt förbi av trötthet.
Resten av em och kvällen flöt i ett lugnt tempo.
Gjorde inget särskilt utan softade med tv;n som sällskap.

Å i dag vaknade jag upp till en ledig dag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 23 oktober 2014

Torsdag...

Vaknar upp till en ruggig morgon.
Kan knappt ta mig ur sängen.
Även i dag alltså.
Är så trött, så himla trött.
Men har rehab i dag, den sista för veckan.

I går så gick det bra där ute.
Nog för att jag fick huvudvärk och blev helt slut på i hjärnan.
Det jag gör nu är helt nytt.
Det finns ingen likhet med vad jag tidigare gjort på rehab.
Nu har jag inte svårt för mig när det kommer till dator och nya program.
Jag är lättlärd.
Däremot kräver detta min fulla koncentration och det är då jag faller.
För jag orkar inte vara så där fullt koncentrerad hela tiden.
Mitt fokus svalnar ganska så fort...
Tur man kan kliva upp, gå en tur på våningen eller ta en nypa friskluft mellan varven.

När jag kom hem så satte jag en deg.
I dag blev det sötebröd.
Jag bakade kanelbullar.


Nu har jag fyllt upp i frysen med både frukostfrallor och kanelbullar.
Det är alltid himmelskt ljuvligt när det är gjort.

Efter bullbaket så rasade jag ihop i sängen men någon sömn blev det inte.
Jag brukar försöka låta bli att sova på dagen när jag är inne på rehabdagarna så att nattsömnen inte ska bli så störd.
Fast visst händer det att jag absolut inte kan hålla mig vaken och det blir en siesta.
Men i går så hände ingenting.
Jag kunde inte somna.
Men däremot gjorde jag kväll väldigt tidigt i stället.
Jag tycker att det är skönt att lägga mig tidigare än jag behöver, ligga och småse tv och känna att jag kan minsann somna när som helst, det spelar ingen roll för jag ligger redan och måste inte gå upp mer.

Nu måste jag smida medans järnet är varmt, klä mig, borsta tänderna, dra en räfsa genom håret, dricka upp kaffet.
Det är dags för rehab!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om! 
  


onsdag 22 oktober 2014

Svårt att kliva upp.

Inte nog med att jag försov mig i går.
I dag var det nästan omöjligt att ta mig ur sängen.
Nej, jag försov mig inte men det kändes som kraften helt saknades för att orka kliva upp.
Nu sitter jag här i mitt kök och är väldigt lurig i hjärnan men jag fyller på med kaffe så kanske det löser sig.
Förr eller senare lär jag komma till sans.
Jag tror det är mina sömntabletter.
Vissa morgnar så är det svårt att ta sig ur greppet av dem.

I går på rehab så fick jag nytt arbete.
Wow, liksom bara sådär.
Fick en snabb instruktion på hur arbetet ser ut och vad som ska göras och vips så var jag i gång.
Det är tydligen över med scanningen för min del.
Å ett helt nytt program att jobba i.
Men när det gäller sånt så är jag lättlärd.
Så jag jobbade en hel del i går och tiden bara rann i väg så vips blev det tid för att stänga ner datorn och packa ihop mig själv för att åka hem.

Väl hemma så satte jag en bröddeg.


Det blev frukostfrallor med havregryn.
Dom blev riktigt goda ska jag tillägga.
Nu har jag bröd i frysen när Mini kommer på Fredag.
Det är gott att vara lite förberedd.

I dag funderar jag på att sätta en deg igen när jag kommer hem efter rehab.
Men det blir sötebröd idag.
Jag har ju förmågan att ge bort så fort jag bakat så det tar liksom slut fortare än jag tänkt.
Nu ska jag hålla hårt i det nybakade och inte ge bort en endast bulle, förutom till dom som kommer på fika hos mig förstås..

Nu ska jag ta tag i livet så jag kommer mig i väg till dagens rehab.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 21 oktober 2014

Försovit mig...

Nu blir det en sån där jättekonstig dag.
Jag har ganska så nyligen vaknat.
Jag har försovit mig!

Hur gick det till?
Jag stängde av larmen när dom ringde.
Svårare än så tycks det inte vara.

Nu blir det att ruscha lite så jag hinner på rehab.
Men först ska jag dricka ur mitt morgonkaffe.
Sen kan jag ruscha.

Jag ogillar starkt att försova mig.
Jag behöver en hel massa tid på morgonen så jag får vakna till i lugnan ro.
Det är döviktigt för mig...

Men i dag blev det inte så!

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

måndag 20 oktober 2014

Grottmannen...

Någon undrade vart Grottmannen tagit vägen.



Då kan jag informera att han finns fortfarande kvar i mitt liv.
Dock kände han sig inte så bekväm att figurera i min blogg på det sättet det blev så jag tog beslutet att helt sonika ta väck alla inlägg om och med honom.
Jag bestämde mig för att omforma och tona ner och fokusera på andra aspekter.
Så han finns fortfarande men går under en annan skepnad.
Nu vet ni det!

I dag är det Måndag igen.
Ny vecka och nya utmaningar
Får se om vad som händer på rehab i veckan, om jag har något arbete att göra där.
Jag skulle ha ringt chefen i Fredags för att höra hur läget ser ut men det glömde jag av naturligtvis.
Det finns ingen som kan anklaga mig för att ha ett bra närminne...haha
Sen förträngde jag det säkert för att jag egentligen inte vill prata med hen.
Jag kan inte påstå att hen står högt på min lista över trevliga människor.
Nope, hen finns inte ens med på den listan.

I övrigt så har jag nog inte något särskilt inringat på agendan.
Det finns givetvis en del borden.
Jag borde ta tag i städning.
Jag borde baka bröd.
Och lite annat smått och gott som jag borde ta tag i.
Men, hur det blir ja om det tvistar de lärda!
Jag får se...

Nu blir det nykokt kaffe och ett korsord.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 17 oktober 2014

En mysig gårkväll...

I går var en skön dag.
Sådana dagar jag verkligen gillar.

Jag lagade till vår mysmiddag.
Det blev som jag skrev tidigare en helstekt benfri kotlettrad som jag bakade in i smördeg och fyllde med god "gegga" (vilken bestod av crème fraiche, lite majonnäs, dijonsenap, finhackad röd lök, finhackad paprika, salt, peppar och mozzarella) , till det så serverade jag pressad potatis, kokt broccoli och gelé.
Å jisses så gott det blev.
Mini njöt av var tugga.
Sen var han en raring och diskade undan så att jag slapp.

Mini
Min fining till son.
Den bästa son en mor kan önska sig!

Efter middagen så hade jag två ljuvliga samtal med mina döttrar.
Maxi ska ha fest i kväll.
Jisses vad det har blivit fart och fläkt på henne.
Det är en fröjd för modershjärtat att höra hur det bubblar i henne.
Midi gjorde mig så himla glad, hon har fått jobbet som hon gått inskolning på.
Det var liksom lite skumt att dom tog in två på inskolning men det var bara en tjänst ute.
Å den fick Midi.
Hurra för henne!!!!
Se vad allt löser sig till det bästa.
Jag är så glad för att flickorna trivs, mår gott och har det både bra och roligt.

Å sen så ringde min hemtelefon och det gjorde mig stormande lycklig oxå.
Det var Älskade E.
Hon har ju varit i Spanien i 10 dagar på husjakt med sin karl så vi har givetvis inte pratat under hennes resa men nu är hon i Sverige igen.
Härligt, härligt må jag säg'.

Jag gick och la mig med en varm känsla i hjärtat, dagen var mer än bra!

Nu har jag lediga dagar framför mig och en vecka utan Mini.
Det ska gå det med! *L*
Nej jag gruvar mig inte för ensamhet men det är så härligt att ha honom här så han blir saknad.

För övrigt så skiner solen i dag, jag har varit en tur in till byn så jag har fått min dagliga skopa frisk luft!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






torsdag 16 oktober 2014

Ja men se där...

...skrället har vaknat och sitter med dagens första kopp kaffe.
Njutbart som vanligt.

I går så hade jag och Mini det så mysigt.
Han är en guldtupp, den där raringen.
Ömmar om sin moder, det gör han.
Artig och belevad är han.
Och vips så dyker clownen upp som får mig att skratta så det gör ont i magen.
I går sa han att vi har det bra lugnt och skönt nu när det bara är vi som bor här, eller hur mamma?
Å jo vi har det väldigt lugnt på ett behagligt sätt.
Jag älskar att höra hans utfall när han sitter och spelar över nätet med sina vänner.
Det skriks av spänning, förtjusning och det skrattas så hjärtligt där inne i hans rum.
Och jag tycker så mycket om våra middagar och kvällsfika tillsammans.
Han har så mycket att säga och så mycket att ge.
Han är en pöjk att vara mycket stolt över, och det är jag.

I dag ska jag göra lite "godare" mat till vår middag.
Den sista denna mammavecka.
Det blir helstekt kotlettrad som jag sen ska baka in i smördeg med god fyllning i.
Till det tror jag på pressad potatis, kokt broccoli och gelé.
Hur som haver såg jag hur Minis ögon lyste då jag i går berättade vad jag skulle laga till.
Jag brukar som oftast laga till en mysmiddag sista middagen innan växling till den andra föräldern.
Tycker om känslan att pyssla på lite extra och så får han en god karamell med sig att suga på när han byter boende.
Sån är jag!

Sen råkar jag veta att maten sällan är särskilt god i det boendet.
X-makens kvinna är inte duktig på att laga mat och det är oftare hon som lagar maten, inte min x-make även om han kan och lagar hyfsad mat.
Det har tydligen något att göra med hennes kvinnliga roll i hemmet som måste uppfyllas.
Ja jisses så roliga anekdoter jag får höra av mina ungdomar när dom är på det humöret.
Nåväl, dom lägger upp sin vardag som dom vill likväl gör jag det på mitt sätt.

I morgon växlar Mini boende och jag har en vecka för mig själv.
Har så smått börja vänja mig med ensamheten igen.
Det blev så övertydligt då tjejerna flyttade hemifrån så snabbt.
Man måste ha en invänjningsperiod när saker och ting blir annorlunda mot för vad det varit.
Nu har jag förvisso inget emot ensamhet då jag är eremit djupt ner i själen.
Men jag saknar deras skratt och jag saknar våra samtal.
Jag saknar att ha dom boende hos mig.


Men det är naturens gång att släppa dom fri när dom är flygfärdiga.

Nu blir det mer kaffe, tror jag ska kika på ett korsord och så ska jag laga till kotlettraden.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



onsdag 15 oktober 2014

En dag som många andra...

Det är mitt i veckan, Onsdag!

I morse blev jag uppringd av sköterskan på psyk.
Hon ville att jag skulle komma in för drogscreening.
Sista gången då detta blev den tredje kollen.
Nåväl, det var ju bara att ta sig dit och få det gjort.
Den här gången hade jag himla tur för jag fick sitta och kissa inför två personer.
Någon gick visst på upplärning i dag.
Vet ni, jag orkade varken protestera, skratta eller gråta.
Men inte var det lätt inte.
Jag lyckades efter mången om och men få ur mig en skvätt i muggen och sen gjordes snabbtestet innan det skickas vidare på analys.
Blev tvungen att fråga vad dom ser i snabbtestet.
Amfetamin, Cannabis, Morfin och Benso ser dom direkt.
Mitt prov visade givetvis ingenting.
Så nu har jag då förnedrat mig för sista gången där uppe, åtminstone när det gäller detta.
Tro vad som kommer att hända nu då?
Dom är ju tvungen att avskriva drogbesvär som orsak till mitt mående.
Vad kommer dom att hitta på härnäst månntro?

Det har i alla fall varit soligt i dag.



Något kyligt förstås men härligt väder att gå och cykla i.
Efter testet gick jag ner till I.H och pratade genom rehab med hen.
Det har ju varit aningen kaotiskt där ute ett bra tag nu så jag orkar verkligen inte gå dit när jag ändå bara ska sitta och rulla tummarna.
Blir det ingen förbättring snart av situationen så kommer jag att gå tillbaka till I.H den tid som är kvar men valet är mitt eget.
Jag behövde inte ta något sånt beslut just i dag men jag har det i bakhuvudet om det fortsättningsvis inte fungerar på rehab.
Så det i sig känns ju skönt.

Nu när jag är hemma igen så fortsätter jag att bara vara..
Är så trött och har så ont i kroppen.
Mår verkligen inget vidare.

Hoppas ni har en härlig dag alla fina!

Kramen om!

tisdag 14 oktober 2014

Så mörkt det är...





Klockan är förvisso inte så mycket men mörkt är det.
Ingen morgonsol så långt ögat kan se.
Ja, ja och värre ska det bli.
Med mörkret alltså..

Tisdag i dag och rehab.
Undrar just om jag får något nytt jobb i dag.
Lite, mycket tråkigt är det att inte ha något att ta sig för.
Om jag är sysslolös hemma, ja det köper jag utan problem men där, nej det är inte roligt.
Sitta och rulla tummarna till ingen nytta, nej då kan jag hellre stanna hemma.
Om jag fick välja menar jag.
Men, men man vet aldrig, det kanske finns ett berg av arbete när jag kommer dit i dag!

Gårdagen var ganska så lugn.
Jag tvättade, sånt som man måste.
Jag lagade middag.
Jag cyklade en liten tur.
Å jag sov en liten siesta.
Tittade på tv.
Läste några sidor i en bok.
Sen var liksom dagen över och det var dax att göra kväll.

I morse när jag vaknade kände jag mig orolig i sinnet.
Jag tror jag drömt något otäckt men kunde inte minnas vad.
Gillar inte när drömmarna skrämmer mig.
När jag vaknar svettig och klibbig med hjärtat i halsgropen.
Drömmer ni ofta?
Minns ni drömmarna?

Nej nu är det dax att samla ihop mig själv och förbereda mig inför rehab.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 13 oktober 2014

Ja men se där...

Den sköna lediga helgen tog slut och nu är det en ny vecka.
Jag är förvisso fortfarande ledig så jag ska väl inte klaga.
Helgen har varit sådär skönt lugn.
Inte har jag gjort särskilt många knop.
Mest gått omkring i ett töcken av trötthet, som vanligt med andra ord.

I går lagade jag till något som jag verkligen älskar och som det var länge sedan jag gjorde.
Å det är verkligen inget speciellt, ingen lyxmat direkt.
Jag gjorde rotmos.
Till det grillade jag falukorv.
Har länge haft koll på rotsakspriserna och förra veckan så hade dom sänkt till ett rimligt pris.
Ja men jisses så gott det blev.
En ren fröjd för magen.

Maxi tittade förbi under kvällen.
Hon var ute på en promenad.
Givetvis frågade jag om hon var hungrig men det var hon inte.
Likväl så var hon tvungen att sleva i sig lite kall rotmos.
Haha, man kan inte låta bli att fnissa åt henne.
När hon gick så fick hon ta med sig en låda med Chili Con Carne hon så vackert bett om att få.
Å så gick hon hemåt i den mörka kvällen.

Dagen för nog inte med sig något särskilt.
Mini är på skolan så när han kommer hem så blir det att laga mat.
Har ännu inte bestämt mig för vad jag ska laga till.
Vet inte riktigt vad som tagit åt mig, känner mig så velig när det kommer till matlagningen.
Det är som om idéerna tagit slut men likväl så får jag till något ändå. 
Det är som hjärnan fullkomligt korkat igen.


En liten grotta för mig själv där jag kan sova fram till Mars hade inte varit fel.
Långt, långt inne i grottan skulle ni hitta mig under varma björnfällar.
Man skulle definitivt varit Björn...

Nu är det dax för lite mer kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 12 oktober 2014

En sån natt...

..jag har verkligen sovit som en stock i natt.
Riktigt ordentligt hårt och det känns i hela kroppen nu.
Min kropp är värkstinn.
Så blir jag alltid av hård, lång sömn för då rör jag mig minimalt under natten.
Jag ligger precis still i samma ställning som när jag somnade.
Nå inte ska jag väl klaga på en sån törnrosasömn, och det gör jag inte.
Kändes bara konstigt när jag vaknade och såg på klockan.
Wow nästan 11 timmars sömn på raken.

I går hade jag ånyo en lugn och soft dag.
Jag läste.
Hittade denna i min bokhylla;


Jag brukar inte klara av att läsa så himla bra nuförtiden men denna slukade jag.
Den var riktigt bra.
I korthet handlar den om hur tabubelagt det är för en blivande mamma att önska ett kön på barnen hon bär särskilt önskan om en flicka.
Och så handlar boken om sökandet efter att förstå sin egen mor.

Den var helt klart läsvärd.

När jag väntade mitt första barn så var jag fullkomligt lyrisk över graviditeten och att jag äntligen fick bära ett barn under mitt hjärta.
Vi hade ju genomgått en barnlöshetsutredning som var tuff, som tog på alla krafter vi hade, som tärde på relationen och gjorde mycket nattsvart.
Jag blev dock gravid spontant.
Det var en lättnad att det inte var fel på vare sig min x-make eller mig själv.

Nå lyckoendorfiner dansade reel i min kropp och givetvis funderade vi på vem det var som jag hade i min mage.
Vi var båda överens om att vi önskade oss en flicka först.
Min x-make var uppvuxen med en storebror och själv var jag enda tjejen i en skara av fyra.
Någonstans inom mig tror jag min önskan bottnade sig i att jag ville åstadkomma den mor och dotter relation jag aldrig själv fått uppleva.
Månaderna gick och jag kan inte påstå att jag visste vem som låg inom mig.
Vi drömde oss bort när vi låg och såg på hur magen rörde sig.
Och för att vara på den säkra sidan så hade vi givetvis ett pojknamn med.
Kläderna vi köpte var väldigt neutrala för vem vet...

Nå vårt barn föddes och det var en flicka.
Hon var så hänförande ljuvlig.
Det blev en förälskelse på studs.
Både jag och min x-make föll som en fura.

Under graviditet nummer två så kände jag samma önskan men kanske av en annan orsak.
Då tänkte jag på vad som blev bäst för Maxi då det blev ganska så tajt mellan barnen.
Jag fick för mig att hon skulle ha mer glädje av en lillasyster och på något vis så tyckte jag att jag passade som tjejmamma.
Min x-make höll med.
Vi hade inga särskilda diskussioner om detta.
Så föddes vår andra dotter.
Hon var lika efterlängtad och lika ljuvlig som sin storasyster.
Storasyster var överlycklig för sin nyfödda lillasyster.

Det tog inte många månader då jag började lägga märke till deras samspel.
Jag la ner Midi på lammullsfällen på golvet och vips var Maxi där och liksom lekte in sig, sida vid sida med sin syster.
Det var underbart för mig att iaktta.
Jag behövde aldrig vara rädd för att hon skulle ge tjuvnyp eller liknande, hon var en ängel med sin lillasyster.

Efter mina två sessor så kände jag mig nöjd, jag ville inte ha fler barn.
Jag trodde min x-make kände samma sak men se det gjorde han inte.
Det visade sig att han drömde och önskade sig en son.
Helt naturligt förvisso.
Det tog en enorm bearbetning för att få mig inne på idén att skaffa ytterligare ett barn.
Men till slut så hade han övertygat mig och fått mig att längta efter en liten knodd igen.
Jag tog ut min hormonspiral och fick veta att det kunde ta upp till ett år att bli gravid men se det tog inte fullt tre månader.

Så fick jag än en gång ynnesten att bära ett barn under mitt hjärta.
Av någon anledning så tänkte jag att ja, en flicka till blir bra.
Men nej, så blev det ju inte.
När barnet föddes en strålande varm Augustidag så var det så himla självklart när dom la honom på min mage.
Jag tittade in i hans urgamla visa ögon och kände i hela kroppen, djupt ner i själen att det är ju han jag alltid längtat efter.
Det är ju han som ska fullborda vår familj!

Å ni må tro att hans bägge storasystrar var stolta då dom fick komma och hälsa på sin lillebror.
Å x-maken pös även han av stolthet och själv bara älskade jag till vanvett.
Lyckan var total!

Nå det var länge sedan.
Nu är mina barn stora, två är vuxna och har lämnat boet och så har jag min härliga Mini boende hos mig.
Han förgyller mitt liv liksom flickorna.
Å jag har lyckats att skapa en genuin, fin, kärleksfull mor-o-dotter relation med bägge mina flickor men jag har precis lika fin relation med min son.

Jag har gjort precis det jag föresatte mig när barnen var små, jag har byggt upp en härlig och kärleksfull relation med var och en av dem.
Det som smärtar, nu när jag vet hur bra och fint det kan vara, är att min egen mor aldrig försökte jobba för det, att hon uteslöt alla sin barn i stället för att bygga en trygg och solid relation med oss.
Vad mycket hon går miste om, men det är självvalt, hon valde sin väg helt på egen hand.
Jag kan inte ens egentligen tycka synd om henne.

Se där var det lite Söndagstankar!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



lördag 11 oktober 2014

Ack så ljuvligt...

...att vakna upp och inse att det är en härligt ledig Lördag!
Jag sitter som vanligt i mitt kök och avnjuter dagens första helt underbara mugg med kaffe.
Finns inget bättre sätt att starta upp dagen med.
Mini sover än men jag gissar på att han kliver upp inom kort.
Han var trött i går efter praoveckan.
Å så fick han med sig en stor kasse med massor av läckerheter i som tack för ett bra arbete.
Men trött var han minsann...

Jag bestämde mig i går för att laga till en het Chili Con Carne.
Jag lät den puttra länge och väl så alla smaker gifte sig.

Fotot lånat från nätet

Till det serverade jag ris och en fräsch, läskande sallad.
Det behövs som komplement när man gör något med rivig hetta i.
Efter maten åt vi efterrätten jag gjort.
Jag gjorde en smulpaj med blåbär och hade vaniljvisp till.

Fotot lånat från nätet

Sanslöst gott.
Det var länge sedan jag gjorde efterrätt så Mini tyckte att det var himlarns lyxigt.

Å sen gick luften fullkomligt ur mig.
Super-mega-palt-koma!
Mini tog hand om disken och jag la omkull mig i sängen.
Nej, jag somnade inte.
Klockan var för mycket för att tillåta mig en siesta.
Men jag vilade ner middagen.
Sen kom jag liksom inte ur sängen igen förrän det var dags för nattabletter och tandborstning.
Det var ljuvligt att bädda upp sängen och krypa ner mellan svala lakan.

Å nu är det en lång härligt ledig Lördag!
Underbart behagligt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!