tisdag 30 september 2014

Nå...

...snart dax för veckans första rehab då.
Jag sitter som vanligt i mitt kök.
Har precis slagit upp en mugg med hett kaffe.
Så jag har med andra ord börjat dagen.

Solen skiner men det ser ut att fläkta riktigt friskt.
Nog är det höst alltid.
Men jag har ännu inte tagit på mig strumpor och har inga planer på det heller denna vecka.
...om det nu inte av någon anledning plötsligt blir minusgrader.
Då har jag inget val!

Gårdagen var ånyo en lugn dag jag kan lägga undan.
Det finns liksom ingen energi i kroppen.
Efter ett par vakentimmar måste jag lägga mig på ryggen igen.
Helst sova några timmar om det är möjligt och går.
Det känns som att jag går omkring i seg trögflytande kola hela dagarna som nästan är omöjlig att ta sig fram i.
Jag är så grymt trött på att alltid känna mig trött och mosig och ha en inte fungerande hjärna.
Inte blir det bättre då jag måste i väg på rehab heller.
Jag sitter mest bara av tiden där för att jag måste vara där tre dagar i veckan.
Och det känns på inget sätt bra.
Bara än mer slitigt på mig.
Suck!

Nåväl det är som det är och inte kan man gå på bal och dansa hur som helst.
Jag är inte ens bjuden...

När jag kommer hem i dag väntar jag Maxi och Midi.

Ett favoritfoto på tjejerna tagit en midsommarafton för några år sedan.

Pratade med Midi i går och hon börjar inskolningen på Onsdag så hon måste hämta lite prylar här,
Hon har även fått tag på ett tillfälligt boende så vips är den jäntan borta med.
Hur kan det komma sig att bägge flickorna flyttar hemifrån under ca 1 månads tid?
En sådan höst det varit..
För mig känns det lite overkligt ännu.
Jo jag har vant mig att Maxi inte längre bor här men jag trodde jag skulle få mer tid med Midi innan det var hennes tur men se där som det kan gå.
Nu har jag ju tur, hon flyttar inte till ett annat land och så så jag ska inte klaga.
Det tar en 55 minuter med tåget upp till henne.
Det är ju inte så lång stund men i och med att jag mår som jag gör så kommer sådana resor bli superjobbiga.
Tåg med massor av folk.
Jätteplanerade besök.
Ja ni fattar...

Men jag är naturligtvis glad för hennes skull.
Hon har en plan med ett mål hon jobbar mot och nu är hon definitivt på väg.

Nej nu blir det mer kaffe här.

Hopp om en strålande dag för er alla fina!

Kramen om!

måndag 29 september 2014

Sol...

...från en näst intill klarblå himmel ser jag när jag tittar ut.
Mitt köksfönster står som vanligt öppet.
Det är så skönt att få in den friska luften i köket.



Ännu är jag ledig och jag njuter för fullt.
Jag har precis både pratat med Älskade E och Maxi.
Maxi var på väg till Birsta med en väninna.
Jag hade tänkt att hon skulle komma hem till mig men vi tar det i morgon.
Hon var på ett strålande humör och det är så härligt att höra.
I helgen hade finaste Pappelino och hans fästmö hälsat på.
Dom hade med sig hemgjord lingonsylt, inlagda rödbetor, äppelmos och så fick hon sänglinne.
Självklart blev hon glad över de gåvorna.
Själv ser jag fram emot morgondagen då hon tittar in här.

I övrigt är jag nöjd och belåten över min lugna helg.
Jag har haft det supermysigt med Mini.
I går lagade jag fiskgratäng med kokt potatis och rivna morötter.
Jösses så gott det blev och morötterna var otroligt saftiga.
Ibland har man tur, morötter kan det ju vara lite si och så med.

I dag blir det restdag till middag.
Mini vill äta stuvade makaroner och köttbullar och jag väljer fisken.
Skönt med sådana dagar oxå.

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!

söndag 28 september 2014

Det kommer alltid efteråt...

Först att vara social sen att storhandla.
Så jag krackelerade i går och orkade knappt ur sängen större delen av dagen.
Fr K hörde inte av sig och jag orkade inte ringa så jag fick mig min dag i lugnt tempo i sängen.
Gudars skymning som det kan bli.

Jo självklart lagade jag middag då jag har Mini här.
Det blev enkelt men gott.
Stuvade makaroner och köttbullar.

I dag har jag lovat honom en god Söndagsfrukost så jag ska koka ägg och ta fram allt smått och gott jag har.
Ibland är det mysigt att göra sig till lite extra till frukost.
Å ska kanske tillägga att jag aldrig annars äter frukost.
Det liksom vänder sig i magen och vill komma upp.
Men i dag blir det inte så tidigt så då går det bättre.

Fotot är från Ålandsresan jag gjorde med barnen i våras.

 Ute är det grått.
I går blåste det ganska så rejält men inte var det storm som jag blivit varnad om.
Nu är det helt stilla.
Jag har köksfönstret öppet för jag behöver få in morgonluft.
Jag hör fåglar kvittra.
Det är lugnt och stilla.

Hoppas ni får en härlig dag alla fina!

Kramen om!






lördag 27 september 2014

Shoppat som en dåre...

Ibland blir jag mer eller mindre aningen vettvillig.
I går var en sådan dag.
Jag shoppade...mat...som ett mindre galet tok.
Men ack så skönt när kyl, frys och skafferi är välfyllt till bristningsgränsen.
Min fina kollega kom och hämtade oss så vi enkelt kunde frakta hem alla inköp.
Jag hade en himla tur för Mini dök upp så han fick bära in alla kassar och packa upp på köksbordet.
Kan säga att mitt stora köksbord knappt räckte till för alla varor.
Nu känner jag mig lugn och trygg i förvisningen att jag har mat för flera månader framöver.
Jag vet ju att rent ekonomiskt kommer resten av året bli tufft men som sagt, jag kommer att klara mig gott nu.


En annan storhandling som dock var mindre än den jag lyckades med igår.


När jag väl lyckats få in alla varor så ringde jag Älskade E och vi pratade bort en lång, lång stund.
Och sen så cyklade jag och Mini i väg till närmaste restaurang och åt middag där.
Det var supermysigt.
Å inget som händer ofta då jag vanligen inte har råd till sån lyx.
Men ack så härligt det var och maten var kanongod.
Mini mätt och belåten, så även jag själv.
Resten av kvällen tillbringade jag i sängen.
Småtittade på tv och löste korsord.

En helt okej dag med andra ord.
I dag vet jag inte riktigt vad som händer.
Har inte pratat med fr K så jag har ingen aning om det blir av, besöket till henne alltså.
Nå jag lär bli varse om det så småningom!

Hopp om en härlig dag för er alla fina!

Kramen om!

fredag 26 september 2014

Ibland...

...har man det helt sonika allra bäst.
I dag är en sådan dag!
Jag har det förträffligt bra.
Trivs, mår gott!
Vad mer kan man begära av en Fredag?

Hoppas att ni har det likaledes alla fina!

Kramen om!

torsdag 25 september 2014

I väntans tider...

...åh hon väntade och väntade och väntade...

Tidigare i dag bakade jag bröd igen.
Det blev ytterligare en omgång med Kornmjölskaka.


Jag ska försöka att inte ge bort bröd denna gång så jag har kvar länge...heh, får se hur det funkar!

Nå det var tidigare idag, nu väntar jag...
...och väntar!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Grå Torsdag...

Det är grått och igenmurat i dag.


Jag kan alltid hoppas att det klarnar upp senare.

I dag är sista dagen på rehab för denna vecka.
Å så jag redan nu längtar tills jag är hemma igen.
Det här tar fullkomligt knäcken på mig.
Men jag har i dagsläget inget val.

I går började jag med uppföljningsmöte med I.H.
Det gick som det brukar.
Och så tog hon itu med chefen som sa att jag skulle göra en sak förra dagen.
Men nej det ska jag inte och nu kan han inte trycka på mig på något vis.
Hen påminde mig om att nästa vecka ska jag ses hos dom.
Det är då uppföljningsmöte med AF.
Ja men tjena, det hade ju jag förträngt liksom...
Det som är bra är att jag får tillbaka min rätta handledare på I.H å det känns skönt.
Inte för att jag ska klaga på vikarien men ändå, ni vet personkemi och sånt.
Jag har mer givande möten med min rätta handledare.

Midi ringde i går kväll och var sådär himla lycklig.
Intervjun hade gått fint.
Alla var lugna och samlade.
I dag ska hon hälsa på brukaren.
Ett önskemål från hans sida.
Det var roligt att höra glädjen i hennes röst.
Ni vet den där känslan som kommer över en då man känner att man gjort bra i från sig.
Hon var lite nervös över frågorna innan men se det gick finfint!
Tja vips är väl hon härifrån oxå.

I morgon får jag hem prinsen igen.
Det känns underbart.
Jag vill ju ha honom boende hos mig på heltid.
Tycker inte om detta hattande för honom, men än så länge säger han att det går bra.
Fast han kan ju välja om han vill...
Vi har inga direkta planer för helgen.
Eventuellt ska jag hälsa på Fr K, vi har preliminärbokat Lördagen.
Hon har en massa kläder som hon sorterat ut från garderoben och vill att jag ska titta genom dem och se om det är något jag vill ha innan hon skänker bort dem.
Så det kanske blir helgens stora äventyr!

Ni får ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!




onsdag 24 september 2014

Just another day in paradise...

Jag sitter i mitt kök så jag är både uppe och vaken.
Eller vaken, njae, om det dryftar de lärda.
Uppe ja men trött som ett Jehu.

Första muggen kaffe är drucken.
Solen skiner från en klarblå himmel.
Det ser otroligt vackert ut.
Förmodligen är det lika kyligt som i går.
Å då var det verkligen kyligt.
Jag har som vanligt inga strumpor på fötterna, bara skor och i går så var det snudd på att det kändes för kallt att gå med bara fötter.
Jag brukar vänta i det längsta innan strumporna kommer på.
På något sätt är det för mig som att förlänga sommaren och inte riktigt erkänna höstens intåg.
Jag tar av min strumporna så fort det är vår och sen tar jag inte på dem förrän sena hösten igen.
Så har jag alltid gjort genom alla år!


Men om kylan håller i sig så börjar det kanske bli dax att klä in fötterna.

I dag är det rehab igen.
Dag 2 denna vecka.
I går så var det lite si och så.
När jag kom dit upptäckte jag att dom satt en fasansfull mackapär på mitt skrivbord som lät ungefär som det låter långt nere i ett fartyg.
Nej men, jaha, är det såhär jag ska ha det.
Vadå god arbetsmiljö?
Fick ta itu med kollegan som satt din den så hen fick vackert plocka väck den.
Då hade jag redan en gräslig huvudvärk pga oväsendet.

Efter det så blev det ett sånt där konstigt krångel då programmet hängde sig och inget fungerade.
Bad två av kollegorna om hjälp men nej, dom visste inte vad som hänt och det gick liksom inte att göra något åt.
Nähä, men skam den som ger sig, jag fixade det helt på egen hand.
Jag, kvinnan...heh

I dag har jag uppföljningsmöte med I.H direkt när jag börjar.
Sen är det fika och så lär jag lalla runt i min egen lilla värld.
Med den extrema trötthetsbubblan jag befinner mig i 24-7 så är det blott och bart en förvaringsplats där jag sitter av tiden för att andra har bestämt att det ska vara så...

Nej nu är det dax att ta itu med skrället!

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!

tisdag 23 september 2014

En livs levande vaken Millan...

...eller njae, särskilt vaken är jag nog inte än.
Jag tror faktiskt att det är sömntabletterna jag bara tar tre dagar i veckan som gör mig så svårväckt och trögstartad.
Känns som hela huvve e mosigt.
Inte en redig tanke där sådana häringa morgnar.

Rehab i dag då.
Första dagen den här veckan.
Tro hur lite jag orkar göra i dag då?
Det känns liksom väldigt meningslöst då jag bara sitter av tiden.
Det ger mig inget mer än ett trevligt fika med kollegorna.
Så det ger väl det sociala då förstås.
Men jag hade mått bra mycket bättre hemma.
Fått vakna när min kropp säger till.
Fått starta dagen sakta.
Fått vara...utan krav, press och måsten!
Men nu är ju inte fallet så.
Jag måste i väg dom här tre dagarna i veckan för det är bestämt så.
Så jag sitter av tiden där och önskar mig hem!

Efter hemkomsten så måste jag tvätta då det inte blev i går.
Ja, jag vet, jag är sjukt duktig på att skjuta upp det jag tänker göra.
I min värld finns det alltid en morgondag.
Å tur är väl det!

Midi jobbar hela dagen i dag.
Hon gick precis ut genom dörren.
Dom frågade i går och hon ville inte säga nej.
Å det är väl helt rätt när man är kapabel att jobba.
I morgon dock blir det inget jobb då hon reser norröver till anställningsintervjun hon har tid för.
Om hon nu får jobbet och det blir en flytt omgående så kommer den ömma modern att känna sig en aning förtvivlad.
Å som jag kommer att sakna henne.
Och det är liksom inte lika lätt att hälsa på då hon i sådana fall kommer att bo runt 13-15 mil norröver från mig.
Nej det blir inte så att jag kan cykla förbi på väg till byn och bara titta in en stund.
Men som jag skrev häromdagen, när ungdomarna är flygfärdiga så måste man släppa dom fri!



Ett  favoritfoto taget på Midi.
Fotograf Maxi.
Något i detta foto berör mig så.
Jag tycker att det är konstnärligt vackert!

Maxi älskar att fotografera och objektet blev oftast Midi.

Nej nu ska det här skrället försöka komma i gång på allvar.
Behöver sno till håret och klä mig inför rehab.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 22 september 2014

Ny vecka då...

Jaha då har vi en ny vecka igen.
Tänk så fort tiden går.

Jag har precis pratat med Älskade E som varit hos sin karl hela helgen.
I lördags var dom på bal och det hade varit trevligt.
Hon åker hem i dag så jag hoppas att tåget går som det ska.
Det är tydligen oväder där med stark blåst och regn.

Midi sover fortfarande.
Hon kom hem relativt tidigt i går kväll.
I dag jobbar hon från 12 men sen har hon inte fått mer denna vecka.
På Onsdag ska hon på anställningsintervju där hennes pojkvän bor.
Det är ju dit hon vill flytta när hon väl får ett jobb där.
Så jag gissar på att det snart är bara jag och Mini kvar här hemma.
Det känns lite konstigt men är ungdomarna flygfärdiga måste man släppa dom fri.

I övrigt lär det inte hända nämnvärt mycket i dag.
Jag har dagen fri.
Funderar på att tvätta.
Om jag orkar kanske jag gör lite på altanen.
Jag fick avboka gårdagen med Mini då jag hade så förskräckligt ont i axlar och nacke.
Kände att det inte var läge för mig att lyfta och bära så jag har det kvar.
Den som spar han har-INTE ROLIGT!

Ha en skön Måndag alla fina!

Kramen om!

fredag 19 september 2014

What goes around comes around...

Så är det väl alltid.
I dag fick jag gengälda att Midi väckte mig tidigare i veckan genom att väcka henne i morse.
Hon hade inte lyckats ta sig ur sängen och var riktigt aptrött.
Jag, av någon okänd anledning, gick upp tidigt trots att jag är ledig.
Nu är Midi på väg till jobbet i vart fall.
Hon jobbar kortdag och ska åka till pojkvännen i eftermiddag.
Mini växlar boende så jag blir helt ensam här i helgen.
Känns skönt att bara få rå sig själv!

I går efter rehab så satte jag i gång med middagsmaten direkt.
Midi jobbade kväll så jag tänkte att hon skulle hinna äta innan jobbet.
Jag lagade en Chili Con Carne och kokade ris.
Midi åt innan jobbet och jag gick och la mig på ryggen i sängen.
Å jag somnade.
Vaknade 19.30.
Oops!
Då hade Mini kommit hem från skolan och han hade ätit middag.
För mig blev det ingen middag, tyckte att det var för sent att äta då jag vaknade och så var jag inte hungrig.

Ibland är jag bara så världsbäst... *fniss*

När Midi kom hem från jobbet så låg vi i min säng och tittade på Hela Sverige bakar.
Låg och småpratade om ditt och datt.
Å sen var det liksom dax att göra kväll och lägga mig.
Det var den dagen det!

I dag ska jag cykla in till byn.
Första stoppet är hos Maxi.
Hon ska få av brödet jag bakade i förrgår.
Nästa stopp blir AF.
Ska lämna in ett papper till F-kassan.
Sen blir det en lighthandling innan jag cyklar hem.

Väl hemma så måste jag ut på altanen och flytta lite grejor.
Fick reda på häromdagen att jag ska få min altan inglasad.
Så nu ska det komma gubbar som ska mäta så jag måste se till att det är fritt runt räcket så de kan gå där.
Om ca 3 veckor så ska det sättas igång och vips så får jag en ännu bättre altan.


Jag tror att det kommer att bli jättebra.
Jag får förlängd säsong där då jag kan börja sitta där tidigare samt längre under hösten.
Tja där ser man som det kan bli!

Ha nu en toppendag alla fina!

Kramen om!



torsdag 18 september 2014

Tog mig i örat i morse...

...och handgripligen drog mig ur varma, sköna sängen!
Ibland måste jag vara väldigt tuff mot mig själv.
Jag vill helst av allt aldrig kliva ur sängen mer men det går ju givetvis inte.
Särskilt inte i dag då jag har veckans sista rehab.

Så det är vad jag ska göra under förmiddagen.
Sitta av tid där.
Jag är nämligen så trött att jag inte orkar göra något när jag är där.
Det är det lilla, lilla om jag tar mig samman.

I dag har dom dessutom kurs hela dagen lång.
En kurs jag inte tänker delta i.
Sitta i ett rum en hel dag med alla dessa människor samlade.
Nej tack!
Å jag går ju inte hela dagen heller så det skulle ändå inte ge mig något att bara sitta med mina futtiga timmar.

I går när jag kom hem efter rehab blev det att bara sadla om och cykla upp till psyk.
Det var dags för urindrogscreening nummer 2.
Inget visades på snabbtestet men dom skickar det till analys och jag vet att inget visas då heller.
Sköterskan tyckte att det var lite konstigt att jag måste gå genom det här då jag inte är en ökänd missbrukare och inte visat minsta tendens till missbruk men har men en sån underskön läkare som jag så får man vackert sitta och kissa för öppen dörr medans någon tittar på mig hela tiden.
Det är minsann inte lätt att må psykiskt dåligt!

Väl hemma så bakade jag.
I går blev det en kornmjölskaka.


Nu har jag massor av bröd i frysen igen.
Det var länge sedan jag bakade Kornmjölskaka.
Den är väldigt enkel att göra då man rör ihop ingredienserna, breder ut på smörad och bröad långpanna och gräddar i ugnen.
Det jag hade glömt är att det var så jobbigt att röra ihop smeten.
Usch så jag fick slita och det känns i nacke och axlar i dag.
Men resultatet blev bra så det får vara värt lite stelhet och ömhet.

Efter baket så blev det en soft kväll för mig.
Hade inte ork för mer än att ligga i sängen tills det var dax att krypa ner i den.
Å det fick vara bra så oxå.
Ibland så måste jag i alla fall ägna mig åt något så trivialt som tv tittande för att koppla av.

Nu får ni ha det så bäst alla fina!
Plikten kallar för mig!

Kramen om!



onsdag 17 september 2014

Att bli väckt...

Nå jag ville inte göra om gårdagens virrvarr på morgonen så jag bad Midi att gå in till mig innan hon cyklade till jobbet.
Det gjorde hon så vaken och uppe är jag nu sen en 06.30.
Nu sitter jag med dagens första mugg helt ljuvligt kaffe.
En riktig Lisa för själen.

Gårdagen blev som sagt en något vimsig historia där jag kände mig i bakvatten hela tiden.
Jag var som vanligt på rehab, jag jobbade lite men jisses så trött jag var.
Det är tyvärr väldigt dålig luft i byggnaden så man blir per automatik trött där.
Inte hjälpte det trötta mig, blev bara ännu tröttare.
Men jag satt av min tid och var mer än glad när jag kunde åka hem.

Väl hemma satt jag och Midi i köket och drack kaffe och surrade.
Till slut gick jag och la mig på ryggen i sängen och såg tv.
Å jo jag somnade.
Så skönt men virrigt att vakna till igen och inte ha en aning om vilken dag det var...moahaha

Vi satte i gång med middagen jag och Midi.
Hade bjudit hem Maxi på tacomys i går.



Vi hade det verkligen mysigt när vi åt.
Var härligt att äta alla tillsammans.
Vi åt länge och väl under allmän skoj och gamman.
Jag har alltid roligt när alla mina barn är samlade.
Eller jag ska väl säga att vi har alltid roligt tillsammans.
Det bor en clown i oss alla som lätt dyker upp under sådana tillfällen som gårkvällen.

När Maxi skulle cykla hemåt så skickade den ömma modern med en kasse till henne bestående av;
500 g Köttfärs, tacomix, ströbröd, återstoden av fibertortillas-brödet, en påse med lingon som hon kan göra sin egen sylt på.

Tidigare i veckan så lagade hon köttfärslimpa för första gången hemma hos den hon jobbar hos.
Hon ringde mig och var så nöjd för det hade blivit så lyckat så därav att jag skickade med köttfärs.
Tänkte att hon kunde göra köttfärslimpa hemma.

Nå slutet av gårdagen blev trots allt en bra dag trots morgonens vedermödor.

Nu ska jag fortsätta dricka kaffe och sen blir det rehab!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









tisdag 16 september 2014

Usch och fy...

...för den lede!
Så tråkigt att försova sig.
Kanske inte oväntat då jag helst vill sova jämt.
Jag är en strikt vanemänniska om morgnarna så jag inte ska bli stressad och få ångest.
Jag behöver ganska så lång tid för jag behöver starta upp dagen mjukt.
Kan säga att denna morgon är allt kört.

Ingenting fungerar och jag irrar runt som en galen höna!



Så är det bara!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 15 september 2014

Måndag...

Då har vi måndag igen.
Ny vecka, kanske nya utmaningar eller så blir det helt enkelt en soft och trött vecka som vanligt.
Ute skiner solen och jag har ganska så nyligen kommit hem.


Cyklade in till byn och handlade i morse.
En sån där handling som inte riktigt tog livet av mig men bara nästan..
4 kassar på cykeln är väl inte så illa jämfört med vad jag tidigare lyckats med...haha

Som vanligt så infaller det sig ett stort lugn inom mig när jag fyllt på kyl, frys och skafferi.
Jag känner mig trygg när jag vet att jag har lite allt möjligt att laga mat utav.
Att det finns mat att laga till barnen.
Att inte innanmätet vänder sig av oro för att jag inte vet hur jag ska få ihop en veckas middagar.
För visst har det hänt att jag varit tvungen att tömma alla resurser jag har här hemma för att det inte funnits pengar att "normalhandla".
Då är det tur att jag är duktig på att trolla och kan koka soppa på en spik.
Jag har fått lära mig konsten att överleva på lite.
Och inte lär det bli bättre under de närmsta månaderna heller.
Den där svångremmen som är så hårt åtdraget måste dras in några hål till.

Nå det är som det är med den saken.

Jag är ledig i dag med så jag fortsätter njuta av frid här i min lilla grotta!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


söndag 14 september 2014

Valdagen...

Ja men då är den här, den stora dagen för Sveriges kommande år.
Jag personligen hoppas på ett regeringsskifte och jag vet att det är fler än jag som gör det.
Själv röstade jag för 1 1/2 vecka sedan, vilket kändes oerhört skönt.
I morse så röstade mina båda flickor för första gången i sitt liv.


Spännande.
Sen måste jag tillägga att jag tycker att folk blir mer eller mindre bångstyrig och galen såhär inför valet.
Jag har aldrig gillat människor som inte klarar av åsiktsfrihet.
De där som nästan försöker banka in sina åsikter hos andra och blir förbannade när människor inte tycker som dom.
Nej sådana människor är direkt avtändande i min värld, så det så!

Nog om det.

Vi har ännu en otroligt vacker och varm höstdag.
Precis som de sista dagarna varit.
Det känns som Brittsommar.

Jag har precis kommit hem från en cykeltur till Lidl.
Å jisses så heligt förbannad jag känner mig då jag ser hur folk skräpar ner längs vägen.
Under cykelturen han jag registrera;

  • massor av tomma burkar
  • krossade glasflaskor
  • tomma chipspåsar
  • en popcornskartong som du får på biografen
  • tomma ciggpaket
  • massor av godispapper
  • 1 tröja
  • rester efter två maxmål
Jag kan inte låta bli att undra hur människor tänker?
Men oj så jobbigt att slänga skräpet i en soptunna eller?
Nej jag blir verkligen heligt förbannad när jag ser sånt här!

Annars så fortsätter jag njuta av lediga dagar.
Det blir sängen, tv;n, bläddra i nåt korsord innan middagen.
I dag tänker jag göra köttfärssås.
Är så grymt sugen på det!

Hopp om att ni har det bäst alla fina!

Kramen om!



torsdag 11 september 2014

Å så är det Torsdag...

Sista dagens rehab för veckan.
Jo det känns grymt skönt.
Den här veckan har inte varit något vidare, har liksom inte fått något gjort när jag varit där.
Mest suttit av tiden och så minglat bland mina kollegor.
I går hade jag uppföljning med hen från I.H.
Vi satt i köket och pratade.
Så nu vet hen hur min sista vecka varit.
Dom här uppföljningarna är mest till för att hålla koll på mig och mitt mående då jag inte längre har kvar hen på rehab som skötte det.
Den som har tagit över chefsrollen är dryg, nonchalant och arrogant och ingen "handledare" för någon som mår psykiskt dålig.
Därför har vi dessa veckomöten och för att underlätta för mig så kör dom ut till rehab så jag slipper krångla med att ta mig till dom.

Ute är det dimmigt.
Det är som lite magiskt.



Var tvungen att öppna köksfönstret och ta ett foto.

I dag kanske jag blir uppringd från psyk för att ta urindrogscreening igen.
Har väntat hela veckan men inget samtal.
Den jag pratade med förra veckan sa att dom skulle ringa någon dag under denna.
Jag frågade då vad analysen gett för resultat.
Får svaret; Absolut ingenting....den här gången!
Suck, suck och suck säger bara jag.
Helt meningslös bortkastad tid ( och pengar för det lär ju kosta en del) men det ska ju göras och jag kommer att få samma svar, sista gången kanske dom inte lägger till den här gången!
Jag hoppas i vart fall att dom ringer så jag får ta mig dit och göra bort det.
Fast egentligen har jag ingen lust alls då jag ser det som sån idioti...
Men som sagt, man litar inte på vad en patient säger, så är det!

Nu ska jag dricka mer kaffe och försöka starta upp dagen lugnt och stilla.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 10 september 2014

Uppföljning...

...är vad som händer på rehab idag.
Hen från I.H kommer för sitt vanliga veckoprat med mig.
Tja vad finns att säga, jag är tröttare än tröttast och vill helst bara sova.
Kan ju berätta att min effektiva arbetstid i går blev hela 20 minuter.
Det bara gick inte.
Men vad fungerar när man är så himla trött egentligen?
Å där jag är kan man ha en dålig/dåliga dagar utan repressalier.

Väl hemma så trodde jag att jag skulle kunna sova en stund men det gick inte.
När jag är såhär trött så blir jag ofta rastlös när jag försöker sova och det går ju givetvis inte alls då.

Jag lagade en tidig Middag till mig och Midi då ingen av oss ätit lunch.
Det blev baconlindad kycklingfilé och sås a´la Millan och broccoli.


Jag behöver knappast skriva att det var gott.

Å så lyckades jag med dumheten att bränna handen.
Jag stekte på filéerna i min gjutjärnsstekpanna och sen stoppade jag in dom i ugnen.
Jag borde väl ha förstått att det skulle vara varmt men se där något slant i huvudet och jag tar ut stekpannan i skaftet utan grytlapp.
Jag trodde jag skulle svimma ihop.
Jisses så hett det var.
Och jisses en sådan värk och sveda i handen.
Tack och lov för kylbalsam och någon turkisk salva Midi hämtade åt mig.
I dag ser det mycket bättre ut.
Och nej man ska inte göra sådär men det är tröttheten som gör sig påmind.
Skallen fungerar inte!

Nu ska jag dricka mitt nykokta kaffe och försöka komma till sans.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 9 september 2014

På't igen då...

Jag har klivit upp ur sängen men i morse var det rent ut sagt svårt.
Mer än nådigt trött men upp kom jag till slut.
Sitter nu här i mitt kök och önskar mig långt bort.
Skulle vilja sitta någonstans där inga måsten och krav figurerar.
Där jag får läka mig hel i lugn och ro.
Men det är bara fantasier.
Jag bor i Sverige och här finns tidsfrister för sjukdom.
Å om man inte är frisk vid detta datum, ja då blir man utförsäkrad och får hanka sig fram under en tid.
Suck!

Jag hoppas verkligen på regeringsskifte men frågan är hur något parti ska kunna förbättra det alliansen förstört per omgående.
Jag tror att sånt kan ta sin tid och sen beror det väl på hur den kommande regeringen vill agera.

Nåja nog om det.
I dag är det rehab, iiihhaaa, eller not.
Känner mig grymt trött och virrig.
Höll precis på att ta en kvällsmedicin i ställer för det jag tar på morgonen.
Hade varit dumt om jag somnade igen.
Nej, hjärnan fungerar inte direkt så bra.
Det är trög kola i den och elektrisk urladdning väntas när som helst..

Ute är det grått i dag men jag bryr mig inte.
Det får gärna regna, det stör mig inte alls.
Jag upptäckte i går att det smugit in lite gula blad i björkens bladverk.
Hm, jo nog är det höst alltid.
Fast det är ju på något vis vackert om jag lyckas komma ihåg att hålla korpgluggarna öppna och se...

Nu dusch och sen rehab!

Kramen om!

måndag 8 september 2014

Snart på vift...



Känner mig såhär...



Alltid är det något som ska göras.
I dag måste jag in och lämna för rehabersättningen.
Den sista.

Så då gör jag två flugor på smällen och hälsar på Maxi.
Vill se vad som hänt i lägenheten sen jag var där sist.
Ska bli trevligt att träffa henne.

Efter det besöket blir det byn och AF sen affären innan jag cyklar tillbaka hem igen.
I eftermiddag så kommer Midi hem från Södern.
Hon har ju varit på bröllop och det var tydligen både fint och trevligt.
Ska bli mysigt att få hem henne.
Jag har knappt sett henne de senaste veckorna.

Annars ser veckan ut som vanligt.
I morgon sätter rehab igång igen.
Och jag har mig veterligt inte mycket på agendan mer än det.
Och det är ju bra för jag har verkligen ingen ork nu.
Vill helst bara sova.
Är så grymt trött.
Jo jag är tjatig, jag vet!

Nej nu är det dax att ta itu med den här dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 7 september 2014

Så dagarna passerar förbi...

...fast jag egentligen inte gör särskilt mycket.
Just för tillfället står sömn på tapeten.
Jag har börjat vända och vill helst sova hela tiden.
Jo då, hösten gör sig påmind i mitt sinne och i min kropp oavsett jag vill eller inte.
Det är ju den här höst depressionen som ingen läkare vill ta tag i.
Trots att den inträffar varje höst.
Då hela jag bara vill gå i ide och inte vakna förrän våren är på väg.
Tja det är väl som med så mycket annat, inget händer för ingen verkar vilja tro mig.
Jag är ganska så trött på att måsta kriga med varje läkare jag träffar.
Trött på att måsta kriga mot världen.
Jag är helt enkelt för trött för att orka.

Så jag lägger mig i sängen igen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 6 september 2014

Yesterday I went to bed early...


En sån där härlig himmel


...så det innebar givetvis att jag vaknade dötidigt i morse.
Inte särskilt konstigt alls.

Gårdagen var annars en hellugn dag.
Jag gjorde inget särskilt mer än tittade på tv, kikade på några korsord, pratade lite i telefonen, chattade med Mr D.
Sa Hej Då till Mini.

Han är hos Maxi i helgen.
Dom ska mys tillsammans.
Äta god mat, se på film, snacksa.
Mina barn är verkligen härliga!

Själv blev jag som sagt solo här hemma men det är inget som stör mig.
Jag tycker att det är skönt att vara ensam.
Jag trivs med mig själv.
Jag har ju väldigt lite behov av att vara social.
Det är som om jag får nog av det när jag går på rehab och har fika med kollegorna.
Jag blir liksom mättad.
Så då är det skönt att få flertalet dagar helt för mig själv.
Jag är glad att det är så för oj så jobbigt det måste vara att inte klara av ensamhet.
Det finns ju mängder av människor som inte trivs i sitt eget sällskap.
Men jag tillhör verkligen inte den skaran.
Jag är för mycket eremit.
Fast visst uppskattar jag kvällarna jag har med sällskap här de gånger vi har en get-togethering.
Det ska jag inte sticka under stol med.
Men som sagt, så trivs jag att lalla på här hemma helt på egen hand.

I helgen så kommer jag att försöka ladda om batterierna igen.
Jag känner mig väldigt dränerad på energi.
Så blir det alltid efter dylika möten som jag var på i Torsdag.
Det tar tid att komma tillbaka.
Men jag har inga åtaganden alls i helgen så jag kan fortsätta att vara...

Hoppas ni får en underskön dag alla fina!

Kramen om!

torsdag 4 september 2014

The day has come...

I dag gäller det!
Avstämningsmöte på gång!
Mötet med f-kassan, AF och en representant från mitt arbete.
Just nu önskar jag mig långt bort så jag slipper delta.
Men så är inte fallet.
Jag kommer att sitta med.

Förra gången jag var sjukskriven så hamnade jag givetvis i ett sådant möte med.
Då blev jag fullkomligt överkörd av f-kassan och mitt arbete.
Så det är kanske inte så konstigt att jag har en obehaglig känsla inom inför detta möte.
Det är länge sedan jag kände att någon av dessa parter jobbar för min skull.
Dom ser till regelverk and that's it.

Nej jag vill inte vara med i dag för jag tror att det inte kommer att bli bra för mig.
Tråkigt att känna så men jag har liksom ingen på min sida som kan ryta till.
Och om jag själv säger något anses jag aggressiv, vilket jag inte brukar vara.
Mer frustrerad och uppgiven.

Nå fram emot lunch lär mitt öde vara bestämt!

Väl hemma lär jag rasa ihop som en trasa eller så blir jag som en duracellkanin som inte kan slappna av.
Det kan bli vilket som.

På agendan när jag kommer hem står att riva ut sängkläderna och tvätta.
Tänkte göra det i går men kände mig för trött för att orka.
Trött ja, nu börjar kroppen visa tecken på att vi går mot höst.
Helst av allt skulle jag vilja sova hela tiden om jag kunde och hade möjlighet.
Trots att jag tycker om den höga luften som hösten bär med sig så fungerar inte mitt psyke.
Höstdepression!
Det där jag inte fått psyket att fatta.

Det är sannerligen svårt att göra sig hörd när ingen lyssnar och tar till sig!

I går så hade jag en otroligt lugn dag efter rehab.
Det var ju bara jag och Mini här då Midi åkt i väg på bröllop till södra Sverige och Maxi cyklat hem till sitt.
Vi latade till oss och gjorde varma smörgåsar till middag.
Oj, så gott det var.
I dag ska jag grädda våfflor som jag serverar med min hemgjorda blåbärssylt och vispad grädde.



Han ser fram emot middagen.
Våfflor är en favorit hos min son.

Å i morgon så växlar han boende, då är det tid för pappavecka igen och själv blir jag helt ensam i helgen då Midi inte kommer tillbaka förrän Måndag.
Jag har inget på agendan, den gapar helt tom och det är skönt.

Nu mer kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!