onsdag 30 april 2014

Valborgsmässoafton...

Den dagen som nästan gått mig förbi fast jag kom ihåg i förbifarten i morse.

Ja då har jag gjort rehabiliteringen för den här veckan.

Ledig i fem hela dagar.
Så ljuvligt skönt.
Rehab gick bra.
Vi hade som vanligt ett trivsamt förmiddagsfika.
Ja är det inte lustigt så säg att jag lyckas få ett fika under mina två timmar på rehab....*fniss*

Sen bar det av hemåt.

Hem till härliga grottan.
Strax innan jag klev ur bilen så satte det i gång att störthagla.
Det rakt studsade mot asfalten.
Underbar syn.
Åh, jo Aprilväder, denna sista dagen på månaden.

Jag har varit duktig i dag och gjort hel kyckling i min lergryta.

Fyllde med röd lök, morot och vitlök.
Penslade hela kycklingen med en olja där jag blandat ner soya, pressad vitlök, finhackad chili, salt, svartpeppar, timjan och basilika.
Till det så gjorde jag egen currysås på kycklingskyn som blir i lergrytan.
Jag kokade ris och serverade en fräsch sallad till.



Såhär såg kycklingen ut sen jag tagit fram den från ugnen.
Spadet silade jag av och gjorde currysås på.
Sen trancherade jag kycklingen i fina bitar.
Och nu kokar jag egen buljong på skrovet.
Ska bli härligt att ha i frysen och ta fram någon gång framöver då jag ex. vill göra soppa.

Kokar ni egen buljong då ni har ex. kycklingskrov eller räkskal hemma?

Jag gör alltid det!
Det kan ju förvisso vara en ekonomisk fråga, jag har inte så mycket att röra mig med så jag slänger nästan aldrig något.
Det finns alltid sätt att ta hand om rester på ett eller annat vis.

Nu sitter jag mätt och belåten, sippar på ett glas rött och lyssnar på musik i mitt hemtrevliga lilla kök.
Just nu känns det okey.
Skönt att bara få mysa på en del dagar på raken!

Ha en härlig kväll alla fina!

Kramen om!




Arla morgonstund...

....sitter i mitt kök, det är morgon!
Klockan är inte så mycket än.
Knappt 06.30.
Kaffet håller på att gå klart i perkolatorn.
Det doftar ljuvligt av aromen kaffe ger med sig.
Snart så får jag min första mugg.
Tänker slå i kaffet i en gul mugg.
Den mjuk och skön att hålla.
Jag vill alltid ha i en skvätt mjölk i mitt kaffe, missionskask kallade min x-svärfar det.
Han var/är en riktig raring!

Onsdag i dag.
Rehabilitering, den sista för veckan.
Det ska väl an gå för sig.
När jag kommer hem vid lunch så blir jag ledig fem dagar.
Sen börjar allvaret igen.
Ökningen av tiden på rehab.

Mötet i går gick som jag trodde.
Inte riktigt i min favör.
Måste öka tiden.
Jag suckade givetvis, sa att tja det är dags nu då att köra slut på mig igen.
Vet ni varje gång jag når botten är det svårare att ta mig upp.
Så då bestämde dom att vi är tvungen att ha ett möte på psyk med psykläkare för att dom ska kunna diskutera med läkaren hur hårt man jag pressa mig.
Har jag då tur så får jag träffa läkaren själv innan detta möte, har jag otur så blir det att sitta direkt tillsammans med f-kassan, Af och min kontakt på rehab och en helt ny psykläkare.
Ni vet det är en himla ruljangs på läkare där så det finns ingen kvar som jag tidigare träffat.

Å då ska dom alltså avgöra min framtid, komma fram till hur mycket jag kan pressas att arbeta eller om det rent ut sagt är skadligt för mig att pressas hårt.
Njae, det kan ju bli vilket som beroende på läkare.
Känner inte så stort förtroende i dagsläget om att det finns en bra läkare.
Efter det ska det tydligen bokas in ett möte där min arbetsgivare ska sitta med.
Man måste ju diskutera a-givarens ansvar i min rehabilitering, om det finns andra ställen (omplacering) eller om jag måste gå tillbaka till Hemtjänsten.
Mon Djö, får skallebang bara jag tänker på det som komma skall...

Å som pricken över i;et fick jag veta att jag måste jobba hela sommaren om jag fortfarande går min rehab.
Vill jag vara ledig så visst kan jag men då får jag inga slantar.
Å jag har nog få som det är så vem kan välja det valet, inte jag i alla fall.
Det kommer att bli en tung sommar...har jag på känn...

Nåja, vad är väl en bal på slottet?


Kom just på att det är Valborgsmässoafton i dag men någon brasa tänker jag inte bege mig till.
Stannar hellre hemma och har det bra!


Nu ska jag fortsätta hinka kaffe och sen göra i ordning mig inför dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 29 april 2014

Solig Tisdag...

...ser det ut att vara.
Det är härligt att kliva upp på morgonen och mötas av solsken.

I dag har jag först rehab och sen blir det hem några timmar innan jag måste in till byn och mötet där jag gruvar mig inför.
...men det blir som det blir!
Tyvärr kan jag nog inte göra så mycket åt resultatet.

Gårdagens middag blev;


Jag bakade hel falukorv i ugnen. Gjorde en sås på crème fraiche, gul lök, tomatkross, flingsalt, svartpeppar, oregano och mozzarella som jag hällde över innan gräddningen.
200 Grader mitt i ugnen en ca 30-35 minuter.
Till det så gjorde jag två sallader och tagliatelle.
  
Mycket enkel mat men gott.

Sen flöt kvällen på.
Pratade med Herr J och Fröken K.
Den sistnämnda ganska så länge.
Å sen blev det dax att krypa till kojs...

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!

måndag 28 april 2014

Måndag förmiddag...

Klockan har passerat nio.
Jag fick mig en liten sovmorgon i morse.
Låg lite längre än vanligt.
Här är tyst just nu.
Hoppas att Mini är på skolan, (Har inte hunnit kolla) men han är en redig pojke så han är säkert där.
Midi är ledig i dag så hon passar på att sova.
Maxi kan vara vaken men jag har inte sett henne ännu.
Själv sitter jag med det goda kaffet.

I går så fick jag för mig att kolla kallelsen från AF.
Mötet jag ska ha med F-kassan och AF.
Jag hade fått för mig att det mötet var i dag men jag hade fel.
Det är inte förrän i morgon.
Det kändes härligt att inte behöva förstöra den här lediga dagen på att cykla in till byn.
Jag vet vad som kommer att hända.
Mina timmar ska ökas...
Tja, får se hur jag orkar med det men man har liksom inget val.
Bara köra sig själv i botten igen.
Tråkigt men så ser det ut i realiteten.

...men som sagt, det tillhör morgondagen!
Tänker inte grubbla över det i dag då jag är ledig, så det så!

För övrigt så blev inte gårdagen som planerad.
Midis prins fick förhinder och kunde inte åka hit.
Hon blev väl aningen stött när han ringde och sa det men det gick över.
Vi åt vår Söndagsmiddag tillsammans och hade det mysigt.


Vitlöksspäckad skinkstek med ljuvlig sås, vitlöksmorötter, kokt broccoli och svartvinbärsgelé.
Mini fick potatisgratäng till.
Sen diskade Mini undan medans vi höll honom sällskap i köket.
Efter det så la jag omkull mig i sköna sängen och tittade på några avsnitt av "Hela England bakar".

En skön och behaglig dag!

Nu ska jag klä mig för en cykeltur.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 27 april 2014

Söndag...

Vilodagen!
Tja inte mig emot.
Jag var ju på vift i går kväll så jag kan behöva lite vila.
Är ju inte så himla van att flyga och flänga och vara där det är mycket folk.
Trevligt var det.
Men jo jag är lite trött i dag.

Men det går till sig..heh

Här pågår en febril verkstad.
Maxi städar lägenheten.
Det blir så himla fint och rent!
Tur jag har henne som hjälper emellanåt med sånt jag inte riktigt tar mig för.
Inte för att det ser förjävligt ut här, nej då men jag prioriterar ingen veckostädning utan tar itu med det när det behövs.
Eller som nu, Maxi tar itu med det.

Skönt när det blir gjort i alla fall.
I eftermiddag så kommer ju Midis prins hit.
Han stannar tills Tisdag.
Ska bli härligt att ha honom här.
Han är en otroligt fin pojk'.
Väluppfostrad och artig.
Pratig nu när jag lärt känna honom lite.

Jag gjorde den vitlöksspäckade skinksteken som jag bakade i lergrytan i går så i dag ska jag skiva upp den på maskinen så jag får fina tunna skivor.
Till den blir det potatisgratäng, ljuvlig sås på skyn, vitlöksmorötter och kokt broccoli samt svartvinbärsgelé.
Det duger nog gott och väl att bjuda mina ungdomar på.

Solen skiner i dag med.
Otroligt härligt med såhär fint väder.
Man blir lurad att tro att sommaren är här.
Jag njuter för fullt!

Hopp om att ni har en härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 23 april 2014

Vaken...

...är jag men inte naken.
Har på mig min hemmastass än så länge.
Kortbyxor och linne.
Alltid hemma.
Tycker inte om att ha för mycket kläder på mig.
Vill ha det lättsamt och skönt när jag är hemma.

Natten har varit hygglig.
Blev så himla trött i går kväll trots att jag sovit en skön siesta efter att jag kom hem från rehab.
Satt i köket och löste korsord och så vips fattade jag ingenting.
Luften gick helt sonika ur mig så jag tog mina tabletter och kröp ner mellan svala lakan.
Så himla skönt.
Satte på tv 4 fakta och så somnade jag till "Onda tvillingar".

Rehab i går blev okey.
Jag gjorde äntligen färdigt den sista hemska pärmen.
Det kändes gudomligt.
Trodde aldrig att jag skulle bli klar med den så mycket skitmaterial som den innehöll.
Men skam den som ger sig.
Så i dag så får jag ett nytt arbete att sätta tänderna i.
Hoppas verkligen att det är något bättre men risken är stor att det blir något liknande då min handledare sagt att han fått massor av sådana pärmar.
Tja, jag får väl se..

Solen skiner i dag med.
Det är så härligt att kliva ur sängen och mötas av solsken.
Det var likadant i går.
Å då passade jag på att cykla in till byn fram och åter.
Lite lagom motion.

I dag har jag inget inplanerat men det skulle inte förvåna sig om jag fastnar i ett korsord när jag kommer hem igen.



Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!

tisdag 22 april 2014

Back on track...

Påsken är över för denna gång så nu ska allt rulla på som vanligt igen!
Det är Tisdag i dag och jag ska på rehabiliteringen och fortsätta scanna in tidningssidorna.
Tror dock att jag borde bli klar i dag.
Håller tummarna för att nästa jobb blir roligare och inte lika långdraget som detta sista varit.
Behöver något lite mer att bita i än bara scanna in en massa nonsens sidor.

I går var ånyo en lugn dag som gick i vilans tecken.
Jag lagade en fylld omelett till frunch/middag.
Den blev underbart god med sallad till.
Tog med mig brickan med mat till sovrummet och åt i sängen.
Myste..

Sen blev det många korsord i går.
Löste minst 2 av Allers A-korsord, 1 Allers Storkryss och säkert 5-6 övriga.
Det gick så himla bra, förmodligen därför det blev så många.
Tycker att det är avkopplande att sitta med pennan i ett korsord och klura över ord.
Hittar man ett ord så brukar så mycket annat ge sig.
I bland blir jag rent ut sagt full i skratt när jag klurat länge och inser att ordet jag söker är dölätt, när det äntligen kommer till mig.
Det är ett trivsamt nöje och tiden rullar på när jag fastnar med ett bra korsord.

Fram emot kvällskanten pratade jag en kortis med Sconesmannen.
Han hade haft en skön påsk i stugan.
Där verkar vara väldigt vackert, han har skickat bilder tidigare.
Nåväl det var ett trivsamt samtal och den enda jag pratade med på hela dagen.

Älskade E har åkt till Spanien på husjakt med sin karl och Fröken K är oxå på utländsk ort så dom där normala samtalen får jag vara utan några veckor.
Hoppas dom har det härligt och att dom hittar det dom söker.

Nej nu ska jag ställa mig i duschen och tvaga min kropp inför dagens begivenheter.


Ha det bäst alla fina!

Kramen om! 

onsdag 16 april 2014

Just another day...

...passing by!
Mitt i veckan nu.
Onsdag.
Å jag är himla mycket trött.
Tröttare än i går faktiskt.
Om det nu är möjligt.
Det finns olika grader av trötthet.
I dag är det snurrande, illamående trötthet.
Känns som jag inte sovit en blund i natt men jag tror jag jag sovit mer än så.
...men nu sitter jag i vart fall uppe.

I dag är alla vaken förutom Mini som fortfarande inte är riktigt frisk.
Midi har sitt jobb på ett äldreboende att gå till och Maxi hoppar in som vikarie på en förskola, där jobbade hon i går oxå.
Det märks lite skillnad på dem nu när de jobbar, tjänar pengar, kommer hem trött efter en arbetsdag.
Det märks skillnad i hur dom ser på arbete.
Dom förstår att det inte är så enkelt, att man oftast får slita ganska så hårt för lönen man får.
Det är nyttigt för dem tycker jag.

Själv har jag min rehabilitering att se fram mot i dag.
Dag två av tre denna vecka.
Tur det inte är så avancerat och att det inte finns krav på prestation en sån här gång då jag är för trött för att vara där.
Nog jobbar jag när jag är där men jag kan ta det lugnt oxå.
Sitta 5 minuter längre på rasten osv.
Det är ett bra ställe för någon som mig som faktiskt inte är så frisk som f-kassan och AF vill tro.


I dag sitter jag ensam på mitt rum.
Min kollega jag delar rum med är ledig på Onsdagar.
Även i går satt jag ensam på rummet då det hölls kurs en trappa upp och jag deltar inte i de kurserna då jag är på jobbet av andra anledningar än dom andra.

Jag kokade kaffe och vid 10.15 när kursen var klar så blev dom så glada när kaffet var klart.
Vi satt oss och det blev en långfika då mina handledare satte sig med oss och vi hamnade i en massa trevliga diskussioner.

Det är ett bra ställe att gå och vara några timmar på.
Kollegorna är helt okey.
..men en samling lite udda människor och det är säkert därför jag är så förtjust i dem.
Jag är ingen dussinvara och gillar likasinnade.

Nu blir det lite fix med mig själv och mer kaffe.
Behöver koffeinet i kroppen så jag piggnar till.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



tisdag 15 april 2014

Dax igen...

....att rycka upp mig och sadla om för rehab.
Jag är ovanligt trött denna morgon.
Jag har fått för mig att jag sovit men det känns ändå inte så.
Klev upp sent, orkade inte då klockan ringde.
Inte riktigt lik mig.
Jag vill ha mycket god tid på mig då jag startar dagen för att gå på rehab.
Nåja, vad är väl en bal på slottet, eller en gudomligt skön säng jag helst av allt vill krypa ner i igen.

...men jag är uppe på benen även om jag just nu sitter på rumpan.
Jag har tvättat mig och närmare jag åker så tar jag på mig nytvättade kläder.
Maxi och Midi var gulliga i går och gick ner och körde en tvätt.
Det är liksom skönt att dom är så stora och kan avlasta mig vissa saker här hemma.

I går kväll satt jag och läste gammal chatthistorik.
Blev riktigt nostalgisk.


Inte för att jag vill tillbaka till den relationen jag hade då men ja ni vet, det är omtumlande att läsa när allt var bra.
Hur snuttigt det lät mellan oss.
Hur stor förälskelsen var då.
Fast det är väl så med förälskelse, då stannar man upp i utvecklingen och ser inte personer som dom egentligen är.
Man ser heller inte om det verkligen är något som är bra för en själv.
Man går i ett rosafärgat töcken, det pirrar överallt, man kan inte tänka en redig tanke..just då.

Nå det som är tragiskt är väl att det faktiskt inte fungerade, att det var en person som inte var bra för mig.
Att det tog ett bra tag innan jag insåg det.
Nej, han var inte av ondo men helt fel för mig.
Å det var något som märktes när månaderna gick.
Han var inte självständig, han ville för mycket, han var för på, han hade svårt för att leva sitt eget liv parallellt med mitt.
Han slukade energi, jag kände mig ofta dränerad i hans sällskap.
Han behövde ständig bekräftelse som jag inte kunde ge (hade levt med en sån man i 18.5 år så jag var mer än nöjd med att hela tiden bekräfta)
Han ville ha kontroll på ett ganska så i början vagt sätt, det var inte enkelt att se i början men blev tydligare sen.
Å han använde sig av ett yttryck som min x-make gjorde som fick det att gå rysningar av obehag genom min kropp;

-Jag vill bara ditt bästa!

Det ska man inte säga till mig om man verkligen vill mig väl.
Det använde x-maken, särskilt i de situationerna han gjorde mig verkligt illa, som ett försvar att han hade rätt att göra det han gjorde.
Jag såg i den här mannen att han hade kapaciteten att slå över om han blev tillräckligt frustrerad och det var inget jag ville vara med om så jag drog mig ur.
Men en elak människa var han ändå inte, han hade bara för lite vetskap om hur han fungerar som man, vad han ger ut till andra.
En sån som ville framstå som perfekt men inte var det.
Å nej, jag tror inte att någon är perfekt, allra minst jag själv men det ställde till problem då han sa en sak men gjorde en annan och inte förstod det själv.
Nåväl det är över och passe, han har gått vidare med sitt liv och jag med mitt.

...men lite nostalgi på gott och ont gav läsandet av samtalen!
Och det är aldrig dumt att reflektera!

Jag har genom åren efter skilsmässan kommit fram till vad jag inte vill ha i en man.
Men att hitta en man som inte har de egenskaper jag vill vara utan är inte så plättlätt.
Undrar om han ens finns?

Nåja, kommer tid, kommer råd som min gamla mormor sa och som min Pappelino sagt ett flertalet gånger, du vet aldrig vem du möter bakom nästa gathörn...

Nu ska jag fortsätta pimpla kaffe, så sakteliga göra mig i ordning för dagens rehab.



Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




måndag 14 april 2014

Nä men se där...

...det är Måndag igen!
Åh inte vilken måndag som helst utan en helt ny sådan.
Ny vecka med nya möjligheter.
Ny vecka med nya grubblerier.
Ny vecka oavsett hur den blir..

Jag blev väckt tidigt i morse av Mini.
Han mådde inte bra, hade varit upp och kräkts i natt.
Stackars mammas goding.
Blev att ringa och sjukanmäla honom till skolan.
Jag fick numret men missade sista siffran.
Ringde och ringde men inget svar.
Fick gå in till Midi och dubbelkolla.
Jag hade missat en 0;a.
När jag slog rätt nummer så svarade det direkt.
Nu ligger han nerbäddad i sin säng.
Hoppas att det blir lindrigt för honom.
Att han snabbt blir frisk.

Maxi håller på med sitt vanliga morgonfixande.
Det är en evighetsprocess varje morgon och i dag ska hon in till byn så då gäller det att vara extra vacker. *L*
Alla dessa krämer och puder och borstar som används.
Fast hon har lagt sig till med en väldigt naturlig look i sin make, inte som den ömma modern då när hon var i 20 års-åldern.

Innan 20 så var det mycket starka färger.
Minns kornblått och rosa och brunpuder.
Har sett foton på mig själv från den tiden som jag inte ens känner igen mig själv på.
Å efter 20 gick jag över till rockers blekt, make i milda bruna färger, väldigt blek i ansiktet (puder) men alltid klarrött läppstift.
Tja det var tider det.

Nuförtiden målar jag mig sällan.
Mest för att jag inte orkar lägga ner tid på det.
Men det händer att jag gör det när jag ex. ska få besök i grottan.
Jag använder aldrig foundation och puder, sällan rouge eller ögonskugga.
Jag håller mig till att dra streck runt ögonen och lägga på mascara.
Läppstift har jag i princip slutat helt med.
Jag som alltid hade läppstift förr om åren och då gärna i knalliga färger.
Älskade rött vilket passade mina fylliga läppar.


Nu blir det endast lypsyl..
Ja se som man kan ändra sig.

Men det minimerar tiden det tar att göra sig startklar om morgnarna..heh

I morgon så är det rehab igen, tre dagar och sen är det påskhelg.
Barnen växlar boende så jag blir ensam den helgen.
Har inget inplanerat och det lär inte hända något särskilt heller.
Påsk är en helg då de flesta har fullt upp med familj, släkt och parmiddagar.
Är man singel så platsar man inte in någonstans, har jag märkt.
Men det är väl som vilken helg som helst, bara att gilla läget!



Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!




söndag 13 april 2014

Kaffekoppen...

...står som vanligt jämte där jag sitter vid köksbordet.
Kaffet är som vanligt ljuvligt gott.
Aromen snirklar sig in i  min något täta näsa.
Den täppte till i går av ingen anledning alls.
Det är som det kan bli tydligen..

I går hade jag en härlig, avkopplande och ljuvligt lugn dag.
Inte mycket hände i min varma grotta.
Jag var mest bara trött.
Men hade inga åtaganden så det funkade.
Tittade en del på mordserien jag hittat.
Satt uppe i köket vid datorn.
Jag helt enkelt bara var.

Till middag så tog jag fram lergrytekycklingen från i Fredags.
Men tvistade till den en aning.
Tog fram tortillabröd som vi fyllde med sallad och kycklingen.
Det blev jättegott.
Samma mat som i Fredags men med tillägg en ny rätt.
I dag så tänker jag göra en köttfärsgratäng med grönsaker.
Oxå mat från ugnen som sköter sig själv när man väl byggt ihop den.
Mini får tagliatelle till.
Vi andra (jag och Maxi) äter den med sallad.

I dag ser det mulet ut när jag tittar ut genom köksfönstret.
Solen tittar dock fram genom molnen.
Jag borde gå ut på en promenad, i går blev det ingen då jag var för trött.
Det skulle göra mig gott att gå runt sjön.
Jag får se hur dagsformen är lite senare i dag.
Kanske jag överraskar mig själv och klär mig för utegång utan att trilskas...haha




Som jag skrivit tidigare så kallas promenaden runt sjön, Hälsans stig!



Det är väldigt vackert runt sjön och välbesökt.

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!



lördag 12 april 2014

Lördagsmorgon...

Jag kan inte säga annat än att det är skönt att vakna upp till en Lördagsmorgon.
Det är ännu tyst hos mig.
Ungdomarna sover fortfarande.
Bara jag är vaken.
Tystnaden är behaglig för den bär med sig harmoni och vetskap att snart vaknar alla till liv igen.

I går var en sällsamt skön och avkopplande dag.
Jag lagade middag.
Det tog sin lilla tid då jag använde mig av lergrytan.


Kycklingfiléer med wokgrönsaker, lök, hönsbuljong.
Jag blandade chunky salsa med crème fraiche som jag hällde över.
Sen bakade jag det i ugnen, tog cirka 2 timmar.
Jag gillar sån här allt i ett mat, då man både har sovel och sås i samma.
Det är lite jobb att förbereda men sen sköter det sig själv.
Till det så  skar jag upp och blandade jag till en härligt fräsch sallad.
Å Mini fick ris till som han önskade.

Efter middagen så cyklade jag bort till närbutiken.
Insåg att vi inte längre har snö.
Allt har tinat bort.
Å vips under cykelturen så satte det i gång att hällregna.
Det var faktiskt riktigt mysigt.

Väl hemma blev det lugna gatan i sängen.
Har hittat en ny mordserie som jag såg några avsnitt av.
Ungdomarna hyrde film och såg i vardagsrummet.
Givetvis så såg jag Masterchef USA kl 20.
Å så avslutade jag kvällen med att somna till dokumentären "Hitlers kvinnor".
Jag är oerhört förtjust i programbiblioteket som jag har via Telia digital tv.
Tycker om att se program när jag själv vill, inte när de går på tv;n.
Utbudet är riktigt stort.
Inte så att man kan hitta åt precis allt som visas på tv men väldigt mycket.

Nej nu ska jag dricka mer kaffe och fortsätta min helg!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






fredag 11 april 2014

Äntligen Fredag....

...och så blir det kyckling i dag.
Har för mig att det gick någon reklam för länge sedan som sa att man åt kyckling en dag som denna.
Jag har tagit fram lergrytan, ska strax lägga den i blöt och sen blir det kycklingfiléer, grönsaker och annat gott i den.
Så bakar den sig själv i ugnen, men det tar sina timmar då man alltid ställer in lergrytan i kall ugn.
Mini har beställt ris till och så ska jag skära upp en härlig, fräsch sallad.
Gillar att göra sån här mat då det blir lite allt i ett och så tillbehör.

I dag är en bättre dag men det beror främst på att mina härliga ungdomar invaderar min grotta i eftermiddag.
Jag liksom stramar upp mig och skärper till mig då jag inte anser att dom ska märka exakt hur jag mår.
Det tillhör mitt vuxenliv, inte mitt mammaliv.
Barnen vet givetvis att jag varit sjukskriven länge och mått/mår dåligt men de har inte hela vidden för sig.
Det ska dom heller inte ha anser jag.

Jag motade Olle i grind sent i går kväll när jag gick och la mig.
Tvingade i väg alla motiga och jobbiga tankar.
Ibland går det faktiskt att säga till mig själv att nu är det bra för denna gång.
Å natten blev ganska så hygglig trots allt.
Har inte sovit bra alls denna vecka, var ohyggligt trött i går så det var skönt att vakna upp i morse och inse att det blev fler sovtimmar i natt.
Å det där med sömn som är så livsviktigt så har jag en förmåga att gå ner mig i skit när jag är på tok för utmattad och trött.
Hjärnan är full av gröt och fungerar inte.
Tankarna spinner och snurrar för fort.
Det mesta blir mer svart än vitt.
Å då är det skönt att kunna skriva ett sånt inlägg som i går för när jag skriver ner orden så brukar det kännas aningen bättre efteråt.

...men som sagt, det var gårdagen det.
I dag sitter jag här med min kaffekopp, redo för en härlig mammavecka.
Ska krama om dem extra hårt när dom ramlar in här!

Hoppas ni får en härlig dag med massor av sol, alla fina!



Kramen om!

torsdag 10 april 2014

En stilla kväll...

...i kontemplation.
Tja så var det kanske.
När jag funderade över allt jag är tvungen att fundera över och när min mage vände sig ut och in, när ångesten slet tag i mig så jag knappt kunde andas, när jag hulkade för mig själv av gråt...
...så tänkte jag stillsamt att det här är livet!

Nej då, var lite ironisk där, om någon inte förstod.
Vet inte hur jag ska överleva framöver med alla krav som helt plötsligt kommer att ställas på mig.
Jag har nätt och jämt återhämtat mig från 5 dagar av rehab till 3.
Å snart så kommer dessa krav att ökas lavinartat.
Då F-kassan säger att jag under de kommande 5 månaderna måste öka arbetstiden så mycket som möjligt.

Min x-make har köpt en bil.
Det såg jag i dag när flickorna tittade in en snabb sväng.
Midi ska till fjälls så hon hämtade sina vinterkläder.
Å utanför mitt hus satt x-maken med sin kvinna i deras nya bil.
Se så det kan bli.
Själv sitter jag knappt fast på en sadel på min cykel men jävlar du om jag inte skulle sätta in pengar på min sons konto, då skulle han explodera, han som precis haft råd att köpa en bil.
Nej jag är inte avundsjuk, bara trött på kampen att ta mig från en punkt till en annan.
Att kämpa för blotta livet, att alltid ha det svårt och sen bli pajkastad och hotad för att jag kanske inte har samma ekonomi som x-maken byggt upp.
Nej jag är inte ens arg, bara trött på livet och dess ständiga kamp.

Jag är trött på allt.
Vet inte riktigt hur jag ska genomleva kommande dagar.
Hur jag ska orka vara stark, ha energi, när jag ingen har?
Va-fan är livet till för?
Ständig ogenomlidlig plåga, oork, noll energi, bottendjup ravin av kaskadkräkningar.

Nej jag är inte bitter bara så trött på att nästan aldrig kunna sova en hel natt, på att aldrig känna mig pigg och alert, på att ångesten blommar gång efter annan (utan bra medicinbot), på att försöka vara människa, när jag aldrig nästan känner så.

Nej, jag ser inte fram mot morgondagen, önskar att jag helt enkelt slapp, att jag somnade in och sov som Törnrosa och sov i 100 år.
Då kanske världen vore en snällare plats att vistas i.

Kramen om!

Dagarna går..

I dag så är det redan Torsdag.
Vips har det sagt.
I morgon får jag hem mina ungdomar.
Det känns himla härligt!

I dag så har jag min rehabilitering.
Sista dagen för denna vecka.
Jag fortsätter att jobba med min evighetspärm, den som aldrig tar slut.
Vid 10 snåret dricker jag kaffe med kollegorna.
Å sen är det nästan hemgång.

Väl hemma så funderar jag om jag ska gå in till byn och handla lite.
Det är inget superakut, kan lika gärna göra det i morgon.
Jag får nog bestämma mig utefter trötthet vid hemkomsten.
I bland är det skönt att göra bort såna ärenden innan jag går på ledighet.

I går var jag med om något ovanligt och synnerligen skrattretande dråpligt.
Såg på mobilen att Sconesmannen hade ringt.
Jag ringer upp från min hemtelefon.
Innan har jag letat fram hans nummer i mobilen.
Men i min mobil så är siffrorna inte stora så med ansträngning så tyckte jag att jag fick till det.
Då svarar en man med ett namn jag inte kände igen.
Kände mig förvirrad då rösten var lik.
Jag säger, har jag inte ringt Sconesmannen.
Då säger mannen, nej men vänta ett tag han står här.
Nu snurrar det hejfriskt i min skalle.
Å så hör jag Sconesmannens röst.
Jag säger att jag förstår inte vem som svarade på hans telefon.
Han säger att det är hans bror och nej, han svarade inte i Sconesmannens telefon utan i sin egen.
Jag hade alltså ringt hans bror. (Å jag visste inte ens om att han hade en bror).
Tydligen har dom exakt samma mobilnummer förutom den sista siffran.
Men hallå, hur kan man lyckats med det?
Å vad kan oddsen ligga på att ovetandes ringa hans bror medan han står bredvid?


Jag kanske är i behov att redigt förstoringsglas hädanefter...


Sconesmannen bad att få ringa upp lite senare och det gick jag i mitt fnissiga tillstånd med på.
Han ringde upp sen och så pratade vi bort en bra stund.
Fnissningarna i mig gick inte över på hela kvällen...

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 9 april 2014

En si-så-där-dag...

Morgonen började med extrem trötthet men det är kanske inte så konstigt då jag vaknade innan 02.30 och tittat på väckarklockan varje kvart.
Vissa nätter fungerar det helt enkelt inte.
Hade svårt att ta mig ur sängen i morse vilket innebar att jag klev upp så sent så jag hann känna mig jättestressad innan jag åkte till rehabiliteringen.
Väl där så jobbade jag av bara f-n.
Förmodligen för att försöka hålla mig alert, alltså inte somna.
Scannade in 50 sidor.
Min handledare kom ner till mig och tror att han lovade mig ett trevligare arbete när jag gjort klart den här skitpärmen.
Å jag lovar att det känns som den aldrig tar slut...



I dag har jag suttit ensam på mitt rum då min kollega alltid är ledig på Onsdagar.
En dag som denna har det varit befriande skönt.

Väl hemma efter rehab så gjorde jag i ordning lite frunch som jag åt i sängen.
Skivade jordgubbar och banan med lättfil.
Smakade himmelskt då jag inte hann äta frukost i morse.
Åt ett äpple vid 10 fikat.
Har med mig frukt till fikat varje dag.
Har ingen lust att äta mackor så jag har bytt ut den mot frukt.
Känns mycket bättre.
Har knappt ätit en smörgås på två månader och det känns riktigt bra.
Man klarar sig utan.

I går gjorde jag en omelett till middag som blev så otroligt god.



Jag fyllde den med tonfiskröra, grönsaker och ost.
Tror nästan jag skulle kunna äta omelett jämt, tycker det är så gott.
Nästan lika bra som soppa vilket jag oxå är otroligt förtjust i.

Sockerkakan jag gjorde i går får bli kvar till mina ungdomar kommer på Fredag.


Jag bakade en sockerkaka med mycket chokladsmak i.
Gissar på att Mini kommer att bli överlycklig när han ser den och inser att det bara är han som äter från den. (Tror inte Maxi vill ha, men vem vet, hon kanske förvånar mig?)
Själv är jag inte sugen på sånt men bakade för att jag eventuellt skulle få fikafrämmande i morgon.
Nu blir det inte så, det blir Mini som får den. *L*

Försäkringskassan ringde i kväll och det blev lite jobbigt i min skalle.
För nu måste jag tänka på att gå upp i tid för jag har bara 5 månader kvar innan jag blir utförsäkrad, så jag måste försöka komma upp i tid så mycket som möjligt och jag har fast jobb så något slags beslut måste tas.
Har jag kvar jobbet om 5 månader så kan jag bli tvingad tillbaka, AF hjälper mig inte då..
Jaha ännu mycket mer att fundera över....SUCK!

Snart är det dax att krypa till kojs.
Ska bli skönt och hoppas att denna natt blir bättre.

Ha en fortsatt bra kväll alla fina!

Kramen om!



tisdag 8 april 2014

Rehabdag...

Ja då har vi Tisdag och nu börjar mitt allvar för tre dagar framöver.
Rehab.
Jag fortsätter scanna in pärmen jag håller på med.
Det kommer att ta tid för det är så otroligt mycket material.
Å inte så särskilt intressant men jag har att göra i alla fall.
Vill inte sitta och rulla tummarna när jag är där.
Vill att tiden ska gå fort.
Så jag får åka hem igen...

Å två timmar går ganska så fort men är ändå fullt tillräckligt för mig.
Är ganska så trött när jag kliver in i mitt hem.
Väl hemma igen så blir det att vila av mig timmarna borta.
Låta hjärnan gå ner i varv.
Dricka kaffe.
Å sen har jag resten av dagen kvar.
Att göra vad jag vill på.

Den här veckan har jag inte bokat in något.
Känns som att det räcker med rehab.
Det finns förvisso alltid något jag skulle kunna göra hemma om lusten att pyssla på är enorm.
Här finns alltid tvätt och det går att dammtorka eller ta golven.
Eller så skulle jag kunna städa mitt kylskåp.
Det var ett tag sedan och nu har jag sett att det finns många halvfulla burkar där.
Å så har något runnit, det är lite kladdigt.
Å så har jag altanen jag skulle behöva röja upp efter vintern som varit.
Åka och slänga det som hamnat där.
Hm, nog finns det att pyssla med om lusten råkar finnas.

Eller så bestämmer jag mig för att bara ta det lugnt.
Inte se några måsten alls.
Bara göra vad jag vill.
Som att prata i telefonen eller se något bra program på tv,n.

Tja det kan bli så att jag gör något litet för att kompensera resten av dagens lättja..heh


I går när jag var inne i byn och stod och väntade på bussen så kom det fram en man till mig som frågade om jag färgat mitt hår.
Nej men hur kan du tro det sa jag.
Hm, det syns alltså....haha
Nej inte är jag såhär blond av mig själv.
Det är lika fejkat som när jag målar mig för att se piggare ut.
Fotot är taget i Lördagseftermiddag, då jag fick för mig att pigga upp mig själv en smula!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 7 april 2014

Måndagsmorgon...

Så är det ny vecka igen.
Hinner ni med?
Själv tycker jag att det alltid är ny vecka.
Det går lite för fort.

Den här veckan är en sån där vanlig vecka.
Rehabiliteringen Tisd-Torsd.
Har inget annat inplanerat.
Det känns ganska så gött.
Jag tar dagarna som dom kommer.
På Fredag så får jag hem mina härliga ungdomar igen.
Men jag tror att det bara blir Mini och Maxi.
Midi ska till fjälls med pojkvännen och hans familj.
Det blir roligt för henne.

Sen växlar dom boende på långfredagen så jag är som vanligt ensam över påsken.
Konstigt att det alltid blir så.
Känns som jag inte haft barnen alls någon påskhelg sen vi skiljde oss.
Å det är snart 6 år sedan nu.
Det i sig är oxå konstigt, att det är så länge sedan.
Just nu för 6 år sedan var mitt liv sannerligen inte bra.
Det var som en lavin härjade här hemma, som hotade att förgöra mig.
För var månad som gick blev allt mer explosivt.
Jag tassade på tå och var skiträdd för vad som skulle kunna hända.
Det var inte roligt att bo här och aldrig riktigt veta.
Men tja, det blev som jag ville, en separation och en skilsmässa.
Å det är det bästa beslut jag någonsin tagit!

I dag är det lugnt och fridfullt här.
Jag stormtrivs i mitt hem.
Här finns inga gamla spöken som oroar.
Inget som stör.
Inte i mitt hem i vart fall.
Att min hjärna och min själ inte mår bra har inte med mitt hem att göra.
En vacker dag hoppas jag på inre frid.
Att jag begravt allt som varit skit i mitt liv.
Att jag har lärt mig att leva ett fullgott liv, trots mitt förflutna.
En vacker dag...


Ha den bästa dagen alla fina!

Kramen om!