tisdag 25 mars 2014

Pytt...

....där fick jag minsann!
Det är alltid så när jag tror att jag fått god kontakt med en läkare, att den verkligen förstått min problematik men det visar sig nästan alltid att så inte är fallet.
Cyklade i väg på närbutiken för en stund sedan.
Passade då på att ta in gårdagens post och där ligger ett brev från Psyk.
Sista läkaren jag träffade skriver att hon ringt mig flertalet gånger för att diskutera det som bestämts rörande en ny samtalsparter.

Men jag har inte svarat i telefon. (Det finns noterat i min journal att jag sällan svarar på mobilen men att man ska lämna ett meddelande så ringer jag upp).


Nu har man kommit fram till att om jag gått ner till 3 dagar i veckan på rehabiliteringen (enligt utlåtandet som läkaren skrev åt mig), eller avslutat den så behöver jag ingen samtalskontakt.

Går jag däremot kvar 5 dagar i veckan så har jag rätt till samtal då dessa ska vara arbetsinriktade.
Jag har aldrig pratat om att avsluta min rehabilitering, förstår inte vad människan får det i från.
Å varför skulle jag inte behöva samtalskontakt efter att jag gått ner till 3 dagar i veckan?
Å grunden till varför att jag hamnade på psyket ligger ju i mitt mående, inte huruvida jag ska tillbaka till jobb.
Nej, det har/ska handla om att bygga upp mig som människa efter all skit jag varit med om.
Men, se där, se där...så är tydligen inte fallet!

Jag blir så trött....

Nu blir det att ringa upp dit igen...puh!

Nåväl, solen skiner i dag.
Himlen är klarblå.
Temperaturen närmar sig noll.
Så en härlig dag att vakna upp till.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


lördag 22 mars 2014

En Lördagsmorgon...

...är det!
Skönt så in i vassen med helg tycker jag.
Underbart att vara ledig och inte måste kliva ur sängen.
Men som vanligt så vaknade jag tidigt och klev ur sängen...haha

I går så hade jag en mycket trevlig eftermiddag och kväll.
Midi, pojkvännen och jag.
Vi åt länge och väl tillsammans och sen satt vi kvar i köket och pratade om allt möjligt.
Han är en mycket trevlig kille, oblyg och pratsam.
Tycker verkligen mycket om honom.
Man kan inte göra annat..
Är så glad för Midis skull. *L*

Sen gick dom in på Midis rum och stängde dörren.
Själv la jag mig i sängen och tittade på tv.
Jag pendlade mellan två program.
Let's Dance och Masterchef USA.

Gillar dom här herrarna


Å sen gjorde jag kväll och kröp ner i sängen.
Var oerhört ljuvligt, svalt och skönt i sovrummet.
Tittade på något program om Mord och sen somnade jag.
Har sovit riktigt gott i natt.

Funderar på om jag ska klä mig och gå på en promenad innan ungdomarna vaknar eller om jag ska vänta tills efter vi har ätit frukost.
Solen skiner och det är - 0.5 så det blir en härlig promenad när jag än väljer att ta den.
Vad hittar ni på i dag?

Kramen om!



fredag 21 mars 2014

Mitt projekt...

...jag påbörjade den 24 februari går över all förväntan bra.

Jag skrev ju inget om vad det handlade om men Jag har bestämt mig för att komma i trim.
Min kropp efter de senaste två årens depression har tyvärr blivit försummad.
Har ökat en del i vikt och nu kände jag mig redo att börja ta itu med det.
Jag har liksom inte haft ork för det innan.
Låtit det gå lite för långt men det är ju aldrig försent att ändra sig.
Det jag har infört är regelbundna måltider.
Har ätit så konstigt sista åren då jag mått piss rent ut sagt.
Ibland har jag kommit på under kvällen att jag inte ätit och andra dagar har jag ätit för mycket.
Å sen alla dessa mediciner jag äter och har ätit har ju definitivt inte förbättrat läget.



Det största problemet är att jag har haft för dålig balans när det gäller min kost.
Men det är inte maten i sig, jag lagar mycket bra mat, men som sagt har inte haft någon regelbundenhet särskilt mellan veckorna då jag har barnen och de veckor jag bor själv.

Nåväl, i morse när jag ställde mig på vågen så blev jag riktigt superglad.
- 7.3 kilo visade den!
Kan inte annat säga än Hurra, det jag gör fungerar alldeles utmärkt och jag går inte på någon särskild diet.
Ingen 5:2, Lchf, Gi, viktväktarna osv..
Nej jag använder sunt förnuft i kombination med mycket rörelse.
Å jag är heltaggad och har bestämt att jag ska klara av det.
Nu finns inga ursäkter längre.
Nu ska jag komma i trim så jag trivs bättre i min kropp.

Det har börjat alldeles suveränt bra.
Jag känner mig jättenöjd och glad.

Nu så kommer snart Midi och pojkvän.
Så jag ska njuta av denna helg med dom.
Som jag skrivit tidigare så är dom så otroligt fina tillsammans, lugna och trygga i sin relation.
Det är en fröjd för mig att se!

Ha nu en härlig kväll alla fina!

Kramen om!

torsdag 20 mars 2014

God morgon...

Klockan är snart 06.30 och här sitter jag sen en stund tillbaka.
Tror ändå jag önskar att jag fick ligga kvar i sängen, den var så skön nu på morgonkanten.
Men så är det väl nästan alltid.

Gårdagen var en okey dag.

Får passa på nu innan mitt högkostnadsskydd går ut.
Det jag tog ut i går skulle ha kostat mig 639 kronor.
Det kostar att vara sjuk minsann men som sagt för mig, just nu, har jag fri medicin.

Uppföljningsmötet gick bra, inte för att det egentligen sas mer än hur jag mått sista veckan.

Det blir ju lite som att sitta hos en läkare, man får vända sig själv ut och in.
Det är påfrestande och tär.
Jag var slut i skallen när jag gick därifrån.

Jag tittade in till min vän Fru V och vi fick oss en fin pratstund.

Sen promenerade jag hem.
Så då har jag gått 1 mil i dag.
Inte helt fel..

När jag kom hem så diskade jag undan.
Sen satte jag igång med middagsmaten.
Jag gjorde Köttfärssoppa med svamp och grönsaker.



Jag var egentligen för trött för att laga mat men jag passade på medans jag fortfarande hade ångan uppe.
Soppan blev i alla fall jättegod.
Barnen åt och tyckte att det var supergott.
Maxi tog om..
Tur dom har en bra kock här hemma som kan skämma bort dem med god hemlagad mat.

Å sen fick jag vill inget gjort.
Försökte sova siesta men det gick inte då hjärnan var helt upp i varv.
Gick omkring och var dödens trött.
Det blir liksom inget värde då den där extremt jobbiga tröttheten omfamnar mig.

Men mitt i all trötthet så gjorde jag en liten lista.

Glädje är;

- Mina underbara barn och min familj.
- Ett fint samtal, en varm famn och en hand att hålla i.
- Mina fina vänner, ingen nämnd men absolut ingen glömd.
- En god natts sömn.
- Morgonens första kopp kaffe.
- Vårspritt i naturen.
- Sinnesro i själen även om det bara varar korta stunder. 

Ibland måste man stanna upp och tänka efter för att allt ska kännas bättre.
Särskilt när jag som i går kände mig så vansinnigt trött att jag var svimfärdig.
Då är det lätt att sänka sig själv så sådana listor är bra för sinnet.

Nu har jag denna dags rehab kvar sen är jag ledig.
Efter rehab ska jag in till byn och helghandla.
Midis pojkvän kommer på Fredag så jag får se till att ha något smarrigt hemma.
Ska bli roligt att få rå om dem.
Dom är så himla fina tillsammans, lugna och trygga.
Harmoniska.

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!






onsdag 19 mars 2014

Grymt ...

...att vakna upp till reda vintern igen.
Nu har det blivit riktigt kallt oxå.
- 12 grader!
Jag fryser av bara tanken att jag måste ut i denna kyla.
Å jo jag måste verkligen ut i kylan, har uppföljningsmöte med AF i dag inne i byn under förmiddagen.
Puh, inte lär det bli en svettig 5 kilometers promenad direkt.
När jag väl ska promenera hem så kanske temperaturen gett med sig lite.
SUCK!!!

Nu anser jag att jag har all rätt att vara missnöjd och klaga för jag har aldrig gett sken över att tycka om vintern.

Det är min absolut värsta årstid.
Inför varje vinter så är jag osäker om jag kommer att överleva den.
Visst det låter kanske lite dramatiskt men så är fallet.

Nåja för vad det är värt så kommer jag att klä mig, promenera in till byn i kylan, promenera hem i stället för att lägga mig i sängen och dra något gammalt över mig.

Min pliktkänsla är stark och har alltid varit det.
Sen måste jag i ärlighetens namn säga att dom här uppföljningssamtalen inte ger mer än inre stress hos mig.
En gång i månaden är på tok för ofta.
Det är ungefär samma känsla som när man blivit sjukskriven och träffar läkare i tid och otid.
Bara får en månads sjukskrivning i stöten och de sista två veckorna går åt till att känna sig orolig för vad för typ av läkare man får träffa denna gången och hur väl läkaren lyssnar.
Enbart en stressfaktor hos någon som inte klarar av stress.
Och i fallet med dessa uppföljningsmöten handlar det mycket om vad jag presterar och vad jag ska prestera.
Sista gången var hen lugnare då jag lämnade in intyget från läkaren.
Men hur länge varar det lugnet?
Dom har ju sina direktiv och regler att följa.
Kan man fortsättningsvis ge mig en lugn rehabilitering som jag faktiskt orkar med utan att gå under på kuppen.
Jag är ju fortfarande extremt uttröttad.
Jag har jättesvårt för att känna stress, minsta lilla får mig paralyserad med en hjärtklappning som inte är av denna värld.
Jag har fortfarande en skräckinjagande ångest som rider mig hårt vissa dagar.
Nej, jag är långt i från frisk...

Äh det får bli som det blir..

Men jag glömde att skriva att mitt i all vinter och kyla så skiner i alla fall solen idag.


Ha en härlig morgon och en underbar dag alla fina!

Kramen om!



tisdag 18 mars 2014

Milda makaroner...

....vad tråkigt det var att gå upp i dag och mötas av detta när jag tittar ut genom mitt köksfönster.


Det man inte ser på fotot är att det snöar som bara den och med tanke på hur vitt det är så har det gjort så under en hel del tid.
Jag som var så himla nöjd med att nästan all snö försvunnit.
Dom där vädergudarna är jag verkligen inte sams med.

Fy för den lede...

Nåja det är inget jag kan göra något åt!

Gårdagen var en okey dag om jag bortser från trötthet.
Det räckte inte lång stund sen jag vaknade i går morse innan jag kände mig kopiöst trött igen.
Det lär ta några dagar till innan jag är mig själv igen.
Vad nu det är?
Känns som åratal sedan jag var mig själv...

Satt och pratade med Midi i går kväll efter att jag hjälpt henne att renbädda sängen.
Hennes pojkvän väntas hit i helgen och dom ska bo hos mig.
Vi funderade över middag på fredag.
Vad jag ska laga, vad han tycker om, om han gillar snacks, vad för frukost osv..
Det blir inte den helg jag tidigare småplanerat men det kommer att bli så trevligt att ha dem här hos mig.
Tur jag är flexibel.
Middagen för Grottmannen får jag skjuta upp några dagar.

I dag så har jag min rehabilitering.
Förvisso har jag inte lust alls att gå ut i detta snöande men jag är tvungen.
Sen får jag se hur det blir med promenaden när jag kommer hem.
Om det hunnits skottas osv.

Nu ska jag dricka mer kaffe så jag piggnar till.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 17 mars 2014

Jag har tur....

...som bor där jag bor.
Nåja om jag bortser att det alltid är himla mycket vinter förstås. Heh

I går morse så klädde jag mig för en promenad.


Promenadstråket kallas för Hälsans Stig och nyttjas av många.
Man möter joggare, folk med barnvagnar, de som rastar sina hundar, de som motionsgår med stavar, de som bara flanerar och de som tagit med picknick och sitter och gottar sig vid någon av rastplatserna som finns.
Hälsans Stig underhålls noga, under vintern så skottas det och under sommaren så fylls vedförråden upp hela tiden vid rastplatserna.


Promenaden går runt denna sjön.
Sjön har ett rikt fågelliv och det finns ett fågeltorn på ett ställe som man kan sätta sig i och spana och se vad som finns.
Årligen så häckar svanpar här, alltid två eller tre par och de är väldigt måna om varandra och rädda om sina ungar.

Går man runt hela sjön så landar det på 7 kilometer men det finns en kortare variant som är på runt 3 kilometer.

Jag har knappt hundra meter till denna vackra runda.
Så visst har jag tur som har närhet till så vacker natur.

I dag är det återigen Måndag.
Tyckte det nyss var förra.
Å vilken vecka jag haft.
Både träffat Grottmannen och åkt på kryssning med mina härliga ungdomar.
Men så trött jag varit i helgen, fast det är i sig inte så konstigt. 
Veckan har varit intensiv, mycket folk, många intryck att ta till mig.
Men härlig!

Den här veckan blir kanske lite lugnare.
Jag har min rehab och så har jag uppföljningsmöte på AF på Onsdag.
Till helgen kommer Midis pojkvän hit och dom har tänkt bo hos mig.
Resten av barnen växlar boende på Fredag.
Å så hade jag tänkt ha middag för Grottmannen som precis fyllt år.
Vet inte riktigt hur jag ska få till allt men det löser sig säkert.

Tror i alla fall att det blir en bra vecka!

Ha det så gott alla fina!

Kramen om!







söndag 16 mars 2014

Solsken...

Så glad jag blir för att se solen när jag kliver upp ur varma goa sängen denna morgon.



Hoppas att den fortsätter lysa hela dagen lång.
Så jag kan gå ut på en lång promenad och tanka upp  allt  som solljus för med sig.

I går så åkte jag i väg och tankade upp bilen och lämnade tillbaka den.
Det är en bra bit hem igen som jag promenerade men fy vilket blåsväder det var.
Inte någon särskilt trivsam promenad men, men..

Väl hemma så satte jag i gång med middagen.
Jag skar upp kassler tunt på min skärmaskin.
Så kokade jag potatis till Mini.
Jag gjorde en grönsallad.
Och så kokade jag färsk sparris.
Till det gjorde jag en kall sås på crème fraiche, röd lök, finskuren ananas och gurka och så kryddade jag upp med salt och peppar.
Mycket enkelt med riktigt gott.

Under gårkvällens lopp så gjorde jag inte nämnvärt mycket.
Kände mig trött ända in i själen.
Allt positiva och roliga vi var med om har tagit på mig.
Mest är det väl alla människor och allt sorl och all musik.
Det blir sådana intryck som min hjärna har svårt att bearbeta så tröttheten var väntad.
Jag kröp ner i sängen runt 21.30, tror jag somnade på stört.

I dag/just nu känner jag mig piggare.
Får se om känslan håller i sig!

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!
  

lördag 15 mars 2014

Hemma nu...

...efter en mycket trivsam och oförglömlig minisemester!
Jisses så roligt vi har haft jag och mina underbara ungdomar.
Så många goa skratt.



Lite bilder;



                                        

                                        


Först frukost vid Höga Kusten bron och så bussen till Stockholm.


Medhavd lunch tog vi vid Hakksta gård, min kycklingsallad.


Framme i människobyn.



Lite fix efter resan.


Efter incheckning, i väntan på att få gå ombord.


                                   





                                            

Äntligen ombord. Vi går en runda på fartyget och kollar läget ute på däck.


Gofika under kvällens gång. Det fanns så mycket att gå runt på och titta på. I enligt "Midi" bästa stället spelade Arvingarna. Nu är ingen av oss förtjust i dansbandsmusik så det var ingen höjdare men emellanåt så spelades det lite vanlig discomusik..



Underbar frukostbuffé. Där fanns allt och vi satt länge och njöt av det goda som serverades. Å inte kunde man smaka på allt heller då magen inte orkade med. Måste tillägga att vi alla fyra sovit så gott, vilka underbart bekväma sängar vi fick.




Det var skönt och behagligt ute på däck. Man behövde lite frisk luft som kontrast mot värmen och sorlet inomhus. Vi träffade på en del glada resenärer som vi pratade titt som tätt med. Tänk vad människor är frisinnade och frispråkiga när det fått lite i hatten. Två äldre gentlemän vi träffade efter incheckningen tyckte var gång vi sågs att det var så roligt att jag var på kryssningen med mina barn...haha..



Allt roligt har även ett slut. Tillbaka till människobyn sa vi Hej då för denna gång. Vi ska absolut åka fler gånger.


Middagspaus på hemvägen. Nu blev det lugnt och skönt då hela Rörigt, störiga gänget klev av i Gävle. Äntligen lugn och ro på bussen igen.
Väl framme i Sundsvall så gick vi till bilen och stuvade i vår packning och så blev det för mig att sätta mig vid ratten och köra de ca 17 milen hemåt.
Det blev en jobbig körning då jag inte är så van att köra i mörker och så tror jag att åldern spelar viss roll.
Maxi höll mig sällskap medans Midi och Mini somnade.
Å tänk så tokigt det blev, Skuleberget hade försvunnit på hemvägen...mycket skumt!
Puh men hem kom vi, klockan var 01 när vi klev in i grottan igen.
Å skönt var det att krypa ner i sin egen säng...

Kramen om!









torsdag 13 mars 2014

Nu är det äntligen dax...

Dagen för vår minisemester är här.
Det känns underbart!
Jag pratade med både Maxi och Mini i går och dom är heltaggade.
Så nu försvinner jag i några dagar.
Myser med mina älskade ungdomar.


Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 9 mars 2014

Söndag..

Så är vi inne på den heliga vilodagen.
Jag sitter här i mitt kök med en mugg kaffe och känner mig märkligt leabruten i kroppen.
Har så himla ont i nacke, axlar och armar.
Undra om det kan ha att göra med min tokiga  dröm i natt.
Jag har drömt att jag bakat bröd hela natten.
Deg efter deg har jag gjort för egen hand.
Ältat, knådat  och rullat bullar.
Haha, tro vad det ska säga mig då?
En påminnelse om att det var ett bra tag sedan jag bakade, eller?
Men frågan är, kan man få ont i kroppen av en dröm där man "jobbat" aktivt?

Tja lite roligt är det allt.

I dag har jag en del måsten på agendan.
Som att vika ihop tvätten från i går när jag körde en maskin.
Fortsätta skura badrummet, gjorde hälften i går.
Ta fram snabeldraken då det känns grusigt i hallen (trots att Mini dammsög i Fredags, men dom sprang ut och in med skorna innan dom gick till sin pappa).
Skära upp steken.
Göra såsen.
Hasselbackspotatisen ska göras.
Morötter ska slantas upp 
Göra fruktsallad.
Bordet ska dukas...

Tallrikarna i dag lär se ut som denna
Nåväl, det är inte så jobbiga saker att ta itu med.
Jag har gott om tid på mig.
Barnen och morbror väntas inte förrän fram emot 16 snåret.
Det ska bli väldigt trevligt!

Ha en underbar Söndag alla fina!

Kramen om!



lördag 8 mars 2014

Lördagsmorgon...

Vaknade upp till blå himmel och sol i dag!
Det är riktigt ljuvligt att äntligen se solen igen.
Den har lyst med sin frånvaro under några veckor nu.
Tänk att få se en vacker blå himmel som lyses upp av härlig sol!

Perkolatorn är snart klar så jag får njuta av dagens första mugg kaffe.
Redan nu känner jag hur aromen sprider sig i köket och magen längtar efter det svarta guldet.
Nåja, jag dricker sällan svart kaffe.
Är jag hemma så vill jag ha en skvätt mjölk i.
Tycker det blir godare.
Men på jobbet dricker jag svart, för där finns ingen mjölk och jag ids inte köpa med mig mjölk för tre dagar.

Diskhon har jag fyllt upp till brädden med kallt vatten.
Där ligger nu lergrytan och gonar till sig.
Jag ska förbereda inför morgondagens middag och göra min vitlöksspäckade skinkstek.
Jag gör den redan idag då det tar lite tid och att jag sen vill att den ska vara riktigt kall när jag tar fram skärmaskinen och skivar upp den.

Lånad bild

Finns det något mer praktiskt än en egen skärmaskin.
Det är så otroligt smidigt när ett stort stycke ska skivas upp.
Bitarna blir tunna och jämna.
Värd varenda krona.
Fast jag undrar hur den liksom kom in i mitt hem.
Har en svag känsla av att x-maken hittade den på loppis eller så var det på jobbet och något som skulle kastas som han lagade till.
Nåväl, inte så viktigt, jag har en och det är jag glad över!

Senare i dag så blir det kanske en promenad om solen fortfarande skiner.
Jag har haft väldigt ont i kroppen i veckan så det får bli en promenad som inte är alltför lång.
Det sköna med att vara ledig är att jag tar dagen som den kommer.
Jag sätter inte upp jättemåsten, men allt jag gör blir bonus.

Nu ska jag njuta av denna tysta morgon!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 7 mars 2014

Fredagstankar..

Känns skönt!
Tog mig en sovmorgon i morse.
Jag ställde inte väckarklockan.
Men, min telefon har ringt som en galning.
Den började redan vid 07
Jag svarade dock inte.
Försökte förtränga ljudet och somna om.
Lyckades bitvis.
Känslan att inte behöva kliva upp är underbar!

Det är ganska så tyst här.
Maxi är inne på sitt i byn, Midi jobbar och Mini har ännu inte vaknat.
Det kommer att bli ännu tystare i eftermiddag när dom gått över till sin far för pappavecka.
På tal om det boendet så känns det inte så lugnt och tryggt.

Har fått höra att det är en mycket besvärlig situation med x-makens nya kvinna.
Mycket skrik och bråk.

Det känns inte så bra att höra att hon skriker åt barnen, kallar dom jävla ungar och ser dom som "inneboende" där då det är hennes hem, inte deras.
Tyvärr verkar inte x-maken underlätta för barnen.
Å så har han fortfarande ett mycket hett temperament och kort stubin.
Han verkar inte ha lärt sig något sen vår skilsmässa.

För att återgå till barnens relation med den nya kvinnan så gör det ont i mitt hjärta när jag hör att det är så turbulent och att dom har svårt för varandra.
Jag kan förstå att det inte är lätt att komma in i en familj med så vuxna barn.
Att hitta vart man passar in med dem.
Barnen hade ju levt ensam med sin pappa under många år innan hon kom in i bilden och hade givetvis skapat sitt sätt att sköta hem osv.
Nej det är säkerligen inte lätt att få allt att fungera smidigt.
Jag får en svindlande känsla av att det brister i respekt för varandra.
Å som Maxi sa så måste man förtjäna respekt det är inget som bara finns.

Nu säger jag inte att mina barn är små änglar men det finns något som gör att det inte fungerar och som vuxen borde man föregå med gott exempel.
Hos mig har jag inga problem med dem.
Dom är lugna och trygga.
Vi baserar vår relation på kärlek och respekt.
De få män jag introducerat i deras liv, Herr H och senare Korpen, har fungerat utan problem.
Men det är klart, ingen av dom bodde hos mig.
Givetvis skulle det bli på ett annat sätt om jag flyttat ihop med någon av dem.

Det snurrar rejält i min hjärna.
Jag vill att mina barn ska ha det så bra som möjligt och det känns svårt att veta att det är så explosivt när dom är hos sin pappa.
Man blir lite Lejoninna när man hör sånt här.

Lånad bild

Jag vill skydda mina barn, få dem att känna sig trygga, älskade, behövda, hörda, respekterade..
Men jag är glad att barnen känner att de kan vara öppna och berätta för mig. 

Nu ska jag dricka lite mer kaffe och fortsätta fundera.

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!







torsdag 6 mars 2014

Last day....

...på rehab för den här veckan.
Det känns himla skönt.
Sen är jag ledig i dagarna tre.
Nästa vecka så ska jag gå på Måndag i stället för Torsdag.
Kryssningen ni vet...

Nåväl, sitter här som vanligt med en rykande mugg kaffe.



Tittar ut genom köksfönstret och ser att det är mulet och tråkigt men mycket ljusare med tanke på att klockan är relativt tidig.
Jag längtar efter lite sol som förgyller livet.
En sån där härlig vårsol som gör att det spritter i kroppen.
Jag längtar efter tidig vår!

I dag ska jag in till byn och handla lite efter rehabiliteringen.
Jag har ju middag på Söndag för min morbror och barnen och det är till den jag behöver lite saker.
Behöver potatis, morötter, vitlök, svartvinbärsgelé och grädde.
Steken ligger i frysen.
Å så måste jag fundera över efterrätt.
Jag tror att jag ska göra det enkelt, typ fruktsallad och glass.
Tycker att det är ett smart drag att göra bort handlingen i dag så kan jag enbart njuta av mina lediga dagar sen.

I går så fick jag brev från f-kassan.
Ny period av rehabiliteringen.
Bara att skriva under och skicka in.
Men så blev jag osäker på datum som inte stämde så jag ringde min handläggare.
Hon visste inte om att jag gått ner till tre dagar i veckan.
Jag förklarade varför och att jag gett AF det utlåtande som läkaren skrev.
Vet att jag skrivit under ett papper som innebär att AF och F-kassan kan dela materialet om mig.
Nu visade det sig att AF visst skickat ett mail om detta men som inte blivit noterat av kassan.
Ja, ja vi fick oss en kort pratstund och tydligen ska hon sitta med på uppföljningen i April.
Jag kan tillägga att dessa uppföljningar som dom envisas med att ha en gång i månaden bli stressigt inom mig.
Men återigen...regelverk!

Just nu längtar jag tills jag är hemma igen.
Längtar tills jag får göra helg.
Bara gå och såsa omkring i min ombonade grotta.
Må gott.

ha en underbar dag alla fina!


For you...

Kramen om!






onsdag 5 mars 2014

En Onsdag...

Nu höll det på att bli fel här i rubriken.
Började med att skriva "En Tisdag", hm, något sa mig direkt att det inte stämde.
Haha, ja den här tröttheten.
Kan inte påstå att hjärnan fungerar exakt som den ska, tyvärr!

I går på rehab gick det sådär.

Lyckades ladda upp fel dokument till det jag skrev.
Kom dock på det helt på egen hand att det blivit knasigt.
Gick och hämtade min handledare som fick visa hur jag "ogjorde" mitt fel.
Det var faktiskt inte så svårt.
Jag hade nära på klurat ut det själv.
Så nu kan jag det med.

Väl hemma så fick Mini en semla.



Lånad bild

Handledaren på rehab sa att det stod en semla i kylskåpet som var min.

Tog hem den till Mini som blev...himla glad!
Satt i köket medans han fikade sin semla.
Det såg gott ut!

Sen hjälpte han mig att packa ner löparbandet.

Jag monterade ju ner det i går.
Att packa ner det i kartongen var rent och skärt precisionsarbete.
Men det gick.

Sen klädde jag mig för en kortare promenad.

Det var inte lika blött ute som i Söndags.
Å tur var väl det.
Gillar inte när skor blir blöt när jag går.

När jag kom hem så satte jag i gång med middagen.

Köttfärssås som fick puttra på länge, länge så smakerna riktigt gifte sig och den blev krämig och god.

Så la jag mig i sängen för att vila och så ringer lillebror och frågar om han kunde komma redan så tidigt.

Visst sa jag.
Bara att kliva upp och klä mig.
Sen bar jag och Mini ner kartongen.
Jisses så otympligt och tungt det var.
Själva kartongen var ca 150*60.
När lillebror kom så stuvade han in den i bilen och så åkte vi i väg.
Min söta lilla brorsdotter satt i baksätet och var måttligt arg, så arg att lillebror stannade bilen och sa till henne på skarpen.
Se då lugnade hon ner sig.
När vi parkerade vid affären följde hon mig in och hämtade en stor vagn, sen lassade vi på kartongen och så in i butiken.
Dom fick tillbaka löpbandet och jag fick pengar.
Skönt att fått det gjort.

När vi åkte tillbaka satt jag i baksätet med min brorsdotter.

Och då kom det fram varför hon var så arg i början.
Hon hade tänkt att jag skulle sitta där bak med henne, inte ha en stor kartong där.
Nåväl vi fick en rolig pratstund tillsammans och så fick hon en liten slant av mig att stoppa i sin spargris, eller börs.

Väl hemma så gjorde jag lite fruktsallad som jag åt i sängen och sen så var det bara soft-läge på den här kvinnan.
Hade liksom ingen ork kvar.

Men nu är en annan dag.
Jag är fortfarande grymt trött.
Det där bakslaget sen jag fick gå ner på antal dagar på rehabiliteringen har slagit stort.
Inser nu hur fruktansvärt utmattad jag varit de sista månaderna.
Det tar ett tag att läka och komma i kapp igen.
Bara så synd att det blivit såhär.
Å det skyller jag på AF och deras "regelverk".
Detta att inte lyssna, att vägra se för reglerna säger minsann....jadajadajada..
Hade dom gjort det så hade jag förmodligen inte backat så mycket som jag gjort nu.
Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Nu ska jag koka mig lite kaffe.

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!


tisdag 4 mars 2014

God morgon...

I dag är jag trött.
Jag trodde inte att det skulle kännas såhär men jag är trött i hela kroppen.
Tycker mig ha sovit i natt men ibland hjälper inte ens det.
Men jag är på benen.
Sitter i mitt kök vid laptopen.
Maxi lagar gröt till sin frukost.
Jag väntar på mitt kära kaffe.
Allting är som det ska vara.

Gårdagen var okey!
Jag monterade ner löpbandet.
Min bror kommer hit i eftermiddag och ska hjälpa mig att köra tillbaka det.
Pratade med chefen i går så det blev bestämt att den får gå tillbaka.
Tyvärr,  men jag hittar väl ett annat så småningom.
Under tiden gör jag det jag alltid gjort, jag promenerar utomhus.

Jag gick i väg in till byn i går och handlade lite.
Mest frukt och grönt och så något gott till Mini som har sportlov.
När jag kom hem så lejde jag Maxi till att hacka upp en ordentlig sallad och sen lagade hon middagen.
Själv åt jag fruktsallad i sängen.

Jag var så duktig att jag gjorde det sista i min ansökan om bostadsbidrag så jag är inte ute i sista minuten.
Annars har just sådana papper en förmåga att bara ligga ogjord och sen blir det värsta paniken.
Men inte i år..
I dag tar Maxi med det och lägger det i kassans brevlåda och vips är det ur världen för denna gången.

I dag har jag min rehabilitering.
Dag 1 av 3.
Det bör väl gå bra.
Vet att jag har ett klurigt dokument som ligger och väntar med.
Ett som jag lät vara sist för det var så snurrigt i huvudet.
Nå nu får jag bita i det sura äpplet och få till det i dag.

Nu är det tid för en dusch och så får dagen fortlöpa som den vill..

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




måndag 3 mars 2014

Jaha, Måndagsmorgon då...

Ånyo en Måndag har tagit sin början.
Ute snöar det även i dag.
Nä vintern var sannerligen inte slut.
Däremot håller sig temperaturen i schack, några plusgrader är det allt.
Ja vitt är det, något annat finns inte att tillägga.

I dag har jag ledig dag.
Det känns gudomligt skönt.
Att vara ledig fyra dagar på raken alltså.
Och som det faller sig så tycks jag behöva den tiden för återhämtning.
I helgen kom någon form av bakslag.
Jag har varit grymt trött.
Gått i töcken.
Velat sova siesta men det har inte gått.
Å när man känner så är det bra med dessa lediga dagar.
Innan i morgon då jag ska på rehab igen bör jag vara lite piggare igen.

Projektet jag startade upp i Söndags går fint.
Det är i precis rätt tid att gå in för det.
Utan att redan nu säga vad det handlar om så går det bra.
Jag kickade till mig ordentligt när jag låg i startgropen och det håller i sig.
Det är spännande att gå in för något nytt...

Den här kommande veckan händer inte så mycket.
Jag har givetvis min rehab tre dagar.
På Fredag så växlar barnen boende igen ( än är det många dagar kvar) och på Söndag så ska jag ha middag för min morbror.
Då kvistar barnen över till mig oxå och är med på middagen.
Det ska bli hemskt trevligt.
Jag gillar honom skarpt och det är skönt att ha någon från mormors sida i mitt liv.
Då jag inte har min mamma alls.
Det ger någon form av frid inom mig att ha kontakt med honom och han är en mycket fin man.
Det finns inga som helst likheter mellan honom och mamma.
Det är svårt att tro att dom är syskon.
Nåväl, mamma är och kommer alltid vara någon form av sorg för mig även om jag förlikat mig med att inte ha henne i mitt liv.

Det är inte ofta jag tänker på henne.
Nästan aldrig om jag ska vara ärlig men det händer att hon poppar upp i tanken.
Nuförtiden så låter jag inte såna tankar irra iväg utan trycker undan dem, säger till mig själv att det där är ett avslutat kapitel i mitt liv.
Å det är nog oftare andra som tar upp henne till diskussion än jag.
Å det blir ju inte alltid så bra.
Jag har ingen lust att diskutera henne, inget blir bättre för det.
Hon är den hon är, jag kan inte göra något åt det.
Hon vill inte ha mig i sitt liv, eller mina barn för den delens skull heller.
Jag är den jag är och vill inte ha henne i mitt liv.
Så ser det ut!

Nej nu ska jag inte korka ner mig i omöjligt tänkande.
Jag ska dricka mer kaffe och njuta av dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!