onsdag 31 december 2014

Nyårsafton...





Jaha då är vi inne på årets sista dag.
Nyårsafton!

Ibland blir det inte som jag tänkt mig.
planerna var att fira med Varma Handen men han ringde och avbokade, mådde inte så bra.
Så jag gick in för att fira Nyår för mig själv.
Inte kändes det så roligt inte, men har man inget val så får det bli så.

När jag kom hem från Maxis kalas så ringde min telefon.
Det var Fr K.
Å hon hade rattat runt Nyårsfirandet flera varv och till slut bestämt sig för att vara hemma.
Så hon frågade om jag ville fira med henne.
Ja men självklart, det fanns liksom inga alternativ.
Så hon hämtar mig om ca två timmar och sen ska vi fira Nyårsafton ihop.
Det blev så mycket bättre än jag trodde.
Jag kommer ha trivsamt sällskap och jag behöver inte vara ensam, jag menar hur bra kan det bli?

Så nu önskar jag er alla och en var ett Riktigt Gott Nytt 2015!

Kramen om!

tisdag 30 december 2014

17.51...

...idag för 22 år sedan föddes min förstfödda.
Det var ingen lätt förlossning, och det slutade med sugklocka.
Ut kom hon i alla fall, efter en kort sekunds oro då dom sa att hon inte mådde bra där i magen, sen blev det akuta händelser....det där jag inte gärna minns, för det gör fortfarande ont att tänka på..

Men ut  kom hon, min förstfödda.




Detta lilla rosenknyte.
Som föddes ur mig.
Hon var så vacker och hade det lite svårt.
Ont i huvudet pga sugklockan.
Minns att hon fick något litet för värken...själv minns jag mest att jag gick och bar henne.
Först natten till Nyårsafton och sen hela natten Nyårsafton.
Och sen...
Ja hon var här, vår dotter.
Så sakta men säkert så lärde vi känna varandra och så småningom så lärde jag mig hennes signaler, så allt inte blev så abrupt så oväntat konstigt.
Jag hade all tid i världen, de första fem månaderna var jag ensam med henne då min pojkvän gick skola på annan ort.
Så det var bara Maxi och jag.
Hon var inte direkt enkel.
Hon tyckte inte om att sova.
Hon ville äta hela tiden.
Men hon var sagolik, hon var mitt hjärtas barn.
Det barn jag väntat och längtat efter så länge...
...och jag överlevde dessa tuffa månader i början.
Sen blev man lite van....och ingenting var särskilt farligt!

Nu fyller hon 22 år.
Jag undrar vart åren tagit vägen.
Det enda jag vet är att hon fortfarande är mitt hjärtas barn, min förstfödda, min ängel, den jag kan gå genom eld för.
Hon är fortfarande min, trots att hon flyttat hemifrån och lever sitt eget liv.
Men min är hon ändå!

Kramen om alla fina!

måndag 29 december 2014

Ny Måndag...

Wow, den sista Måndagen för det här året ska snart passera revy.
Så tråkigt att de här sista dagarna på det här året ska vara så svinigt kalla.
Temperaturen har sjunkit till -20 grader.



Alltså det är rent förskräckligt.
Hur ska jag kunna ta mig ut och inte frysa ihjäl.
Jag har ju definitivt något vajsing i min kropp, den reglerar inte kroppstempen särskilt bra.
Tycker att det blev såhär när jag började äta alla tabletter.
Så det spelar ingen roll hur mycket jag klär mig, jag håller rent ut sagt på att frysa ihjäl utomhus.
Jag borde åka in till byn i dag men jag kan spara det till i morgon.
Maxi fyller 22 i morgon så jag behöver köpa en present och sen handla lite inför Nyårsfirandet.
Nå jag får se hur det blir...

Natten har varit lite sisådär.
Inte många timmars sömn på raken.
Mer slummer så att jag hör allt som händer på vägen utanför.
Och den lilla sömn jag fick så vaknade jag upp helt kallsvettig och livrädd.
En Mardröm, men jag minns inte vad som skrämde mig så.
Kanske lika så bra det.

Nu är det kaffe som gäller och så ska jag ringa Älskade E för dagens samtal.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

söndag 28 december 2014

Från det ena till det andra så borde det vara Söndag idag...

...jag kände mig mer än förvirrad när jag vaknade i morse och inte hade koll på vilken dag det är.
Nå jag fick successivt tänka genom dagarna för att komma fram till att det borde vara Söndag i dag.
Ja se där, ånyo ett helgslut.
Jag hade svårt att ta mig upp i morse inte bara för förvirringens skull utan för att jag hade svårt att komma till ro och somna i går/i natt vilket innebar att jag somnade alldeles för sent och ja då är det inte det enklaste man gör att försöka  ta sig ur den varma sängen.





Det är vitt och iskallt ute då termometern visar på -17 grader.
Men fy vale för den kylan.
Tur jag kan stanna inomhus och gona mig i värmen.

Dagen innebär givetvis inget särskilt.
Har liksom ingen som helst ork till att fundera över något att göra.
Jag vill hellre sitta här och inte göra något alls.
Å jag behöver egentligen inte ta mig för något heller, det är inte många "måsten" som ligger på mig just nu.
Fram emot Nyårsafton hoppas jag att jag lyckas ta mig i kragen och orkar med den dagen för jag ska förmodligen inte sitta ensam.
Så jag ser fram emot det.

I går hade jag ånyo några telefonsamtal som jag inte haft på lång tid.
Men så trevligt det är att prata med Fr A.
Hon får mig alltid att skratta hur eländigt allt egentligen är.
Vi pratade i 3 1/2 timme.
Bara det, hur fick vi till det?
Efter det samtalet var jag ganska så trött.
Men då var det redan kväll så det var dax att ta itu med kvällsbestyren.
Så gick den Lördagen...

Nu ska jag drick kaffe och äta frunch i sängen och förhoppningsvis hitta något sevärt på tv;n.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 27 december 2014

En vanlig Lördag...

Julhelgen är över och vips är vi mitt i en annan helg.
Det känns ganska så skönt att det är en helt vanlig Lördag!




Det har blivit ordentligt kallare ute så i dag går jag inte på någon promenad.
Det får räcka med gårdagens.
Jag byltade på mig en massa kläder och ändå så frös jag som en hun'.
Då är det inte roligt att vara ute och traska.
Nå jag har allt jag behöver här hemma så jag måste överhuvudtaget inte alls gå ut om jag inte bums vill, och det vill jag ju inte.

I går blev det en del telefonpratande.
Hittade mina telefonböcker som varit borta under en tid.
Jag hade ställt dom på ett superbra ställe.
I bokhyllan men ser ni det mindes jag naturligtvis inte så jag har sökt som ett tok och så gav jag upp.
Så på julaftonskvällen pratar jag med Fr K och så sätter jag mig upp i sängen och mina ögon föll in i bokhyllan och vad ser jag, jo mina telefonböcker.
Jag har en massa nummer som jag inte med lätthet kan hitta åt på annat sätt så, jo det kändes bra att ha dem åter.

Nåväl jag tittade i dem i går och så såg jag någon jag inte pratat med på länge.
Så jag ringde Herr A och han svarade och lät väldigt paff.
Vi umgicks en del tidigare år men det har liksom runnit ut i sanden för oss båda.
Vi sa Hej Då och vi kanske ska hitta på något framöver och så la jag på.

Vid detta laget kände jag mig mycket trött så jag la mig i sängen för en siesta.
Då får jag sms från Herr A.
Han undrade om jag ville se staden senare så kunde han hämta upp mig.
Jag svarade att det låter ju trevligt men jag måste sova nu.
Å somnade gjorde jag och sov gjorde jag...så hårt att jag knappt kunde vakna till på hela kvällen så det blev givetvis ingen stadstripp för mig...

Det var Annandag Jul det!

I dag har jag inget inplanerat.
Ska mossa in mig här hemma med min ångest som inte vill ge med sig.
Nå man får inte allt här i livet...

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

fredag 26 december 2014

Annandag Jul...

Här sitter jag i mitt kök.
Det är fortfarande lite småmörkt ute.
Midi har precis vaknat.
I dag åker hon hem.
Hon ska jobba senare i dag.

Så jag blir ensam här igen.
Dax för den veckan.

Nå inte har jag några planer för vad som ska hända.
Har inte ens planer för Nyår.
Blir förmodligen att jag sitter själv.
Och det går väl an det med!

Kaffet är som vanligt en fröjd att börja dagen med.
Ett litet guldkorn i en annars så svart värld.
Den första koppen är som alltid den bästa.

Senare i dag ska jag klä mig för en liten promenad.
Det har ju blivit löjligt kallt så jag har inte haft lust att bylsa på mig kläder och gå ut och frysa.




Förhoppningsvis blir det mildare igen.
Man kan inte annat göra än att hålla tummarna för det.

Nu ska jag umgås med Midi en stund innan hon går i väg till tåget!
Det kommer att bli tomt...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 25 december 2014

Juldagen...

Vaknar upp till en Juldag.
Mina ungdomar är fortfarande hos mig.
Det är en härlig känsla av att vara samlad allihopa.

I går var en fin dag.
När jag klev upp så kokade jag risgrynsgröt till ungdomarnas frukost.
Själv vill jag ha kaffe och skinkmacka på tunnbröd.
Vi satt länge och åt vår frukost i köket.
Massor av bus och gamman runt bordet.

Efter frukosten ville ungdomarna att vi skulle ha julklappsutdelningen.
Så vi samlade oss i vardagsrummet och delade ut klapparna som låg under den lilla, lilla granen.
Å jag måste ha varit snäll i år för jag fick jättefina julklappar av mina ungdomar.
Både nyttiga men även en smula lyx och flärd.
Ungdomarna blev nöjd med sina paket.

Sen blev det dags för dusch och att göra oss i ordning inför färden till finaste Pappelino.
Vi blev hämtad och när vi väl kom fram var det varmt och ombonat och juligt där.
Vi hade en fin dag tillsammans.
Jag tom såg Kalle Anka klockan 15 och det brukar jag inte göra.
Julbordet bestod av idel goda rätter.
Jag fick äta av Pappelinos underbara inlagda stekta strömming.
Det absolut bästa och godaste.
Nog hamnade det lite annat gott på tallriken men i överlag så åt jag väldigt måttligt.
Ville inte stoppa magen full.


Eftersom jag inte fotade i går så lägger jag ut ett foto från en Påskbuffé jag hade får några år sedan. Kan tillägga att under gårdagen så fanns inget vin utan det var julmust i glasen- en vit jul med andra ord!


Flickorna gick ut på en lång promenad efter julbordet och vi andra slöade till oss inomhus.
Det var mycket kyligt under Julaftonen med en temperatur ner mot - 15.
Jag förstår inte varför det så ofta är svinkallt på Julaftonen.
I de närmsta varenda år.

Det var i vart fall härligt att träffa finaste Pappelino men det tog på honom.
Märkte hur trött och slut han var och den där förbaskade hostan.
Sen har han lättat 7 kilo och min Pappelino är vanligen inte stor så det syntes verkligen dessa kilon som försvunnit från hans kropp.

Fram emot 21.30 blev vi hemskjutsade.
Å så skönt det var att kliva innanför dörren.
Jag gick genast och bytte om till hemmakläder.
Å sen så pratade jag med Fr K en lång stund innan det var dags att bädda ner mig.

Jag har känt under dagen att skitångestattacken varit på väg så jag tog en sobril till natten och jag fick faktiskt sova.
I dag känner jag fortfarande av ångesten.
Den vill liksom inte ge upp den här gången.
Jäkla skit eftersom det gör livet så oerhört svårare.
Men nå överlag så har vi haft mysiga dagar tillsammans, jag och ungdomarna och det var så mysigt att fira Jul hos finaste Pappelino.

I dag ska ungdomarna vidare.
Deras farmor ska bjuda på mat så dom blir upphämtade av deras far efter lunch.
Sen får jag se vilka jag får tillbaka.
Kanske ingen alls...

Ha en härlig Juldag alla fina!

Kramen om!



onsdag 24 december 2014

God Jul...






God Jul alla fina därute i vårt vackra avlånga land.

Kramen om!

Julafton...

En sån dag det varit.
Såhär Dan före Dopparedagen.
Jag och de mina.
Mini, Midi och Maxi.
Här har pysslats på en hel del.
Ungdomarna har gjort gotter, som ex. chokladknäck, rocky road, och någon form av snickersrutor.
Själv då bakade jag  Strövarkaka ( en långpannekaka med massor av gott i) samt några plåtar Drömmar.
Jag hade ju lovat min äldsta dotter lite hembakt inför hennes kommande födelsedag.
Så nu finns det.
Borde baka bullar oxå men det känns som jag inte orkar med det och då får jag kliva av och vara nöjd med det jag fick till.




Å sån tur jag haft.
Midi hjälpte mig att tvätta mitt hår.
Sådär bara hjälpte mig....
Å jisses vad lycklig jag är för att jag slapp ta itu med det själv.
Så oerhört tacksam för det mina..

Ha en underbar början på julaftonsmorgonen alla fina!

Kramen om!

tisdag 23 december 2014

Dan före dopparedagen...





Så här pråligt har inte jag det.
Ärligt så har jag inte ens gran i år.
Och inga tomtar.
Jag bara orkar inte med att ta fram alla kartonger från källaren.
Så i år nöjer vi oss med massor av ljuslyktor med levande ljus i.
Och ett annat år kanske jag satsar på en prålig Amerikansk gran...
Men inte i år!

Jag spelar i alla fall julmusik och så lagar jag middag.
Det går till viss del i ett juligt tecken.
I dag blir det kokt potatis, ägglåda,stekt prinskorv och spenatstuvning.
Det vore ägglådan och prinskorven som vart julig.
Gott är det i alla fall.

Tidigare i dag så tog jag mig i kragen och bussade in till byn såhär dan före julafton.
Jodå nog var det folk där alltid.
Har hämtat ut mina mediciner och handlade det sista.
Väl hemma så sjönk jag bara ihop på stolen i köket.
Sen har jag pratat med Älskade E nästan hela eftermiddagen.
Så det kan bli...

Har slagit in de få paket min börs tillät mig att köpa så det är klart.
Det blir jul oavsett man anstränger sig till fullo eller om man tar det light som jag i år.
Det blir jul i vilket fall!

Å jag är inte utarbetad pga julen.
Det känns himmelskt.

I kväll så får jag hem både Midi och Maxi förutom Mini som redan är här.
Det ska bli så in i nordens mysigt.
Å i morgon bitti är det jag som kliver upp och kokar julgröt till mina härliga ungdomar.
Å sen är det bara fortsatt mys tills vi blir hämtade av min finaste Pappelino för julaftonen ska firas hos honom.
Det blev inte så dumt ändå när allt föll på plats.

Ha en underbar kvällen före...alla fina!

Kramen om!


Ett hastigt instick...






Detta är förmodligen min bästa vän just för tillfället.
På något vis så känner jag mig som en orolig, mycket nervös äldre tant då jag fått utskrivet Sobril.
Det är ungefär sådana tanter jag tidigare i mitt yrke gett å nu sitter jag där själv.
Nu tror jag på något vis att dessa ska fungera bättre mot mina Panik-ångest-attacker som jag haft äran att få uppleva senaste månaden eller två.
Jag hoppas verkligen att dessa kan lindra, kan få bort det värsta när ångesten slår på.

Den typ av ångest jag har sen någon månad eller två tillbaka har jag aldrig haft tidigare.
Tyckte den ångest jag tidigare haft var fullkomligt tillräcklig och så får man något gånger biljarder i styrka.
Å så ska man försöka överleva med det oxå...

Jag fick prata med min läkare i dag.
Hen tog bort de nya medicinerna hen skrivit ut till mig då det inte visat effekt och så ökade hen morgonmedicinen samt skrev ut sobril.
Så förhoppningsvis blir livet lite lättare efter denna dagen.
Ska hämta ut i morgon.
Fram till dess hoppas jag att jag överlever.
Det har inte släppt än.
Min kropp gör så ont fortfarande.
Ångesten manifesterar sig även fysiskt, inte enbart psykiskt.
Jag hoppas jag får sova i natt.
Jag hoppas verkligen det!

Sussa sött alla fina!

Kramen om! 

måndag 22 december 2014

Milda makaroner...

Har ånyo haft en helvetesnatt.
Panikångestattack gånger biljarder.
Den här typen av ångest är verkligen inte rolig att ha med att göra.
Inte bara det att hela ens inre går i miljarder  bitar det manifesterar sig rent fysiskt oxå.
Nu har jag "Hjärtinfarkt-känningen igen".
Å den är inte trevlig att ha med att göra.
Jag kände i går att det var på gång så jag försökte med de mediciner jag fått utskrivet men pyttsan inte hjälper väl dom mesarna.
Så hela natten har varit ett enda stort helvitte på ren Svenska.
Å det har inte släppt än.
Jag vet en medicin som skulle hjälpa när det blir såhär illa men den vill ingen läkare skriva ut.

Nu sitter jag och väntar på att psyket ska ringa.
Behöver få en läkartid.
Har väntat i flera veckor men ingen kallelse har trillat ner i brevlådan.
Inte har hen haft den telefonuppföljning som bestämdes sist jag träffade hen heller.
Tänk att man alltid måste ha koll och ordna allting själv.
Nå nu har dom ringt och jag har telefontid i em med läkaren.
Då får jag ta upp allt som gnager inom mig.



Ute snöar det.
Det blir mer än en vit jul i år.
Jag tycker att det räcker nu.
Känner mig helnöjd med det som täcker marken och träden och husen.
Men....som om jag skulle kunna bestämma något sådant, skulle inte tro det!

Dagen är tänkt att bli lugn.
Efter den här satansnatten så orkar jag ingenting.
Det brukar ta sina dagar innan jag är på benen igen.
Så i dag blir det att inte göra något alls.
I morgon däremot är jag tvungen att ta mig in till byn.
Det är några saker jag måste fixa innan julafton.
Sen på kvällen så får jag hem både Maxi och Midi så vi blir samlad allihopa.
Det ska bli mysigt.



Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

söndag 21 december 2014

Fjärde Advent...




Se då är det fjärde advent idag.
Det fjärde ljuset brinner i staken.
Nu är det bara några få dagar kvar till jul.
Oj så de små barnen runt omkring i Sverige väntar och tycker att det är dööölängen innan tomten kommer.

Nu är mina egna inte så små så det är inte längre samma spänning.
I går så var Maxi och Mini i stan och köpte julklapparna så nu är dom klar.
När dom kom hem till mig så åt vi den goda middagen tillsammans.
Det är få rätter som slår en härlig Porterstek gjord på mitt vis.
Å så allt det goda till.
Jag gjorde potatisgratäng och hade skurit så mycket potatis och lök så det blev två formar som åkte in i ugnen.
Å sen steken blev färdig silade jag av skyn, lät koka ner den lite till och sen gjorde jag en supergod sås på den.
Å så kokade jag broccoli, blomkål och morötter till.
Magen stod nästan i fyra hörn när vi ätit klart.
Det var så himla gott!

Efter maten så fick jag en härlig kram och så traskade hon hemåt.
Själv la jag mig i sängen och kopplade av en gnutta och där blev jag kvar resten av kvällen.
Jag var så trött.
Å skam den som ger sig men i natt så har jag fått sova lite bättre.
Tror jag sov nästan 4 timmar.
Å det får jag känna mig nöjd över för tillfället.

Dagen bär inte med sig något speciellt.
Jag fortsätter att vila upp mig.
Jag har ingen som helst julstress i kroppen.
Jul blir det oavsett jag irrar på som en vildhöna eller inte.
I år har jag valt inte och det känns helt okej.

Ha en härlig Fjärde Advent alla fina!

Kramen om!

lördag 20 december 2014

Nog är det vitt ute...




Sitter som vanligt vid köksbordet.
När jag tittar ut genom fönstret gör det nästan ont i ögonen.
Det är gnistrande vitt ute.
Sådär vitt som inte riktigt känns på riktig.
Så det blir en vit jul här trots allt.
Å jag måste väl erkänna att det är vackert.

Sömnen i natt, nej det blev inte så bra.
Jag somnade vid morgonkanten och sov några timmar.
Det känns som drömmarna varit kaotiska.
Jag kommer inte i håg men jag känner av känslan.
Inte riktigt mardröm men nära inpå.
Ja med tanke på samtalet i går hos kuratorn så är det inte så konstigt att drömmarna visar oro.

Mini har åkt in till byn för att träffa sin syster och så ska det inhandlas julklappar.
Vet inte riktigt när han kommer hem.
Jag gillar verkligen att ha honom här hos mig.
Luften blir lättare att andas.
Jag skärper till mig en smula så allt blir lite lättare även om maskineriet inte fungerar helt välsmort.

Dagens middag, ja det blir då Porterstek.
Här ska mysas fullt ut med Mini.
Jag ser fram emot middagen ikväll.

Har ganska så nyligt pratat med Älskade E.
Hon och familjen sitter på buss till Stockholm.
Det ska båtkryssas ett dygn.
Å dom ska äta julbord ombord.
Hoppas att resan blir lugn så det inte stormar eller nåt.

Nej nu ska jag fylla på koffeinet lite.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

Om den stora konsten att inte sova...

Ja den kan jag framlänges och baklänges.
Det där att inte sova.
Just för tillfället har jag gett upp, jag orkar inte ens bry mig om att jag inte sover.
Jag kanske borde bry mig men jag vet att jag kan inte trolla med knäna.
Är det såhär illa så fortsätter det i samma töcken....tills jag stupar!

Jag trodde verkligen att jag skulle somna tidigt ikväll men runt 20 så ringde fina fr K och det är ganska så länge sedan vi pratade sist.
I början av samtalet kände jag att nope jag orkar inte, jag ger upp men av någon anledning så klarade jag inte av det, att ge upp alltså, så jag fortsatte prata.
Å det blev 2 timmar och 45 minuter.
Oops!, I did it again....moahaha.

Å nu sitter jag här i mitt kök med ljus tända på köksbordet, lite julmusik i högtalarna.
Jag är trött, men som det känns...övertrött så det blir ingen sömn nu heller.
Försökte ringa godingen som ringde mig i natt men han är för smart för att svara, mycket smartare än jag.
Jag gillar människor som ser till att inte bli störd om kvällar och nätter när dom vill sova.

Själv har jag svårare med sånt då jag bär på en rädsla att om jag skulle stänga av mobil och telefon så skulle det säkert hända mina barn eller min finaste Pappelino något hemskt.
Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag skulle missa ett sådant samtal så jag låter alltid mina telefoner stå på och jag blir ofta störd, helt i onödan.
Vad kan man göra när man som jag (och säkert alla andra) älskar till vanvett.
Nej man kan inte göra på så många olika sätt.

Nu ska jag trots hela situationen försöka ge mig på att sova.
Jag väntar inget särskilt bra resultat men jag ska försöka.
Det får bli som det vill.
Jag behöver inte göra så otroligt mycket mer i morgon än laga middag.

Å till middag ska jag göra Porterstek med Potatisgratäng, Sås och förmodligen Varma g Grönsaker och gelé.

Porterstek med Hasselbackspotatis. Idag ska jag göra potatisgratäng till.


Men det är morgondagens göranden...

Kramen om!

fredag 19 december 2014

Sjukt trött...

Så är jag då äntligen hemma.
Det har varit en lång, lång dag med många göranden.
Alldeles för många sådana och alldeles för lång dag hemifrån.







Nå men jag kan ju börja från början.
Jag skulle kliva upp tidigt i morse så jag och Älskade E hade bestämt att hon skulle ringa och väcka mig kl 08.00.
Jag var väldigt trött i går så jag tog mina tabletter och kröp ner i sängen.
Fasiken om jag inte lyckades somna in runt midnatt, kan inte minnas sist det hände.
Så ringer min mobil.
Jag tror att det redan är morgon, pustar och stånkar när jag försöker leta fram den.
Jag svarar och sen blir det liksom helt fel i skallen.
Älskade E har en helt annan röst än vanligt.
Jag känner inte igen rösten, jag fattar ingenting.
Nå det visade sig att det faktiskt inte var morgon utan klockan var 00.30 och det var definitivt inte Älskade E utan en Karl, en riktig goding till Karl dessutom.
Vi pratade en liten stund sen så la jag på och trodde jag skulle somna igen men nähä det kunde jag då rakt glömma av.
Så när Älskade E ringde i morse för att väcka mig var jag mer död än levande.
Det var en pärs att kliva upp.

Och sen blev det byn och alla ärenden jag hade att göra där.
Läkarintyg som skulle lämnas in, medicin från apoteket och lite annat jox.
Så gick jag upp till psyket för samtal.
Å det samtalet blev inte lätt.
Kände hur ångesten omfamnade mig och nå det var svårt.
Nästa tid har jag i början av Januari.
Så jag får vila tills dess.

Efter samtalet var det bara att gå till affären och handla.
Hela affären var helt pinfullt med människor.
En sådan dag som jag verkligen inte gillar.
En sån stund på dagen då jag önskar mig nerbäddad i sängen.
Men jag fick ta tjuren vid hornen och beta av min lista så  nu har jag julhandlat, i alla fall det som behövs här hos mig.

Det blev taxi hem och så hjälpte Mini att bära in kassarna samt packa upp dem.
Himla skönt med sån hjälp.
Nu är allt inställt där det hör hemma.
Jag har värmt en glögg som jag smuttar på.
Snart är det dax att laga middag men i dag gör jag det enkelt för mig.
Det blir hemgjord pizza.

Resten av den här dagen går i ett lugnt tempo, jag ska inte göra ett skvatt mer, så det så!

Ha en toppenkväll alla fina!

Kramen om!

torsdag 18 december 2014

En gnutta glädje...

Upptäckte nyss att min sjukpenning börjar betalas ut redan denna månad.
Ni vet, vanligen när man blir sjukskriven så kan det ju ta någon månad eller två innan ärendet är behandlat och man börjar få ut sjukpenningen.
Men inte för mig denna gång, vilket är superskönt.
Tror nästan att det beror på att min nya handläggare satt med vid avstämningsmötet på af rörande avslutet av min arbetslivsintroduktion.
Det ser lite bättre ut i börsen pga detta.
Helt klart glädjande.

Gårdagen förflöt okey.
Jag gick iväg till affären för att köpa kaffe och lite annat som fattades här hemma.
Det var mycket frisk och kyligt ute.
Ca -5 grader.
Brrr...jo jag frös en del men det gick ändå bra och jag fick mig en nypa frisk luft under den 6 kilometer långa promenaden.
Det kan jag ju behöva.

I dag däremot ska jag hålla mig inomhus.
Det snöar ute.





Temperaturen ligger runt nollan.
Vi får tydligen en vit jul i år med.
Det som de allra flesta vill ha till jul.
Det är ju bara jag, fröken tvärtemot som vill annorlunda.
Nå jag har ingen riktigt bra kontakt med vädergudarna så det som sker, det sker!

Sömnen strular fortfarande.
Nope det fungerar inte alls.
I natt hade jag en påhälsning från andevärlden men jisses så skrämd jag blev.
Någon lutade sig över mig i sängen och jag blev så rädd att jag skrek rakt ut och flög upp ur sängen.
Kan tillägga att jag inte sov.
Har inga problem med sällskap ibland bara dom inte skrämmer mig.

I övrigt så händer det inte så mycket.
I morgon ska jag träffa min samtalskontakt på psyk.
Innan den tiden ska jag ner på byn och göra lite ärenden.
Efter samtalet blir det lite helghandling innan jag bussar mig hem.
Och väl hemma så har jag Mini hos mig igen.
Ska bli härligt!

Nu får ni ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 17 december 2014

Jag är lyckligt lottad...

...som har så fantastiskt underbara barn!

I går så ringde min fina Maxi och undrade om jag var hemma.
Jovars givetvis så är jag hemma.
Under eftermiddagen så ringde det på dörren och utanför stod hon, min härliga äldsta dotter.
Vi kramades och så gav hon mig en kasse med orden;

- Tänkte uppmuntra dig med lite gott!

Så började jag packa upp det som låg i kassen och jisses så mycket gott det var där.
Där låg en cola, brieost, saltiner, ostkrokar, en stor chokladkaka, fransk nougat och en förpackning franska våfflor.
Se jäntungen hade lagt huvudet i kors och tänkt efter allt som jag verkligen tycker om och så handlat hem det åt mig.

Visst var det rart?
Omtänksamt, absolut.
Hon vet att jag inte mår något vidare i dagsläget.
Hon lyckades överraska mig fullkomligt.

Sen kokade jag kaffe och så satt vi och pratade i timmar.
Om allt mellan himmel och jord.
Och lite skojsigt blev det givetvis då min fina Maxi är en riktig teaterapa.





Hon gjorde verkligen så att min dag fick en gyllene kant.
När hon gick så kramade vi om varandra riktigt hårt och så traskade hon ut i mörkret.
Till hennes födelsedag i slutet av månaden så lovade jag att baka lite åt henne.
Så hon har att bjuda på när hon nu för första gången håller födelsedag på egen hand i sin lägenhet.
Det är det minsta jag kan göra med tanke på att min börs är väldigt mager.

Det som var kvar av kvällen löpte i lugnets tecken.
Jag kände mig riktigt trött när jag tagit mina kvällstabletter och bäddat ner mig för natten.
Men, nej inte somnade jag inte.
Har legat vaken hela natten igen, somnade runt 06 och sov ca 2 timmar.
That's it liksom.
Nå man får tydligen inte allt i livet och jag är ju på något vis van med att min sömn krånglar men nog attans är det skönare att vara inne i ett sov-skov än detta.

Någon kommenterar och även i tidigare kommentarer att dom har mobilen på ljudlöst eller stänger av den till natten.
Jag gör ju inte det för jag är livrädd att missa ett viktigt samtal om det ex händer någon av barnen något eller min finaste Pappelino som varit så dålig under lång tid nu.
Därför klarar jag inte av att stänga mobilen när jag ska sova.
Tänkte bara tydliggöra varför...

Nå i dag är en ny dag.
Jag sitter i mitt kök och smuttar på kaffe i min alldeles egna dimmiga värld.
Det verkar som allt är som det ska vara.

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!

tisdag 16 december 2014

Puh...

Sitter i mitt kök, ganska så trött.
Har varit vaken hela natten och precis när jag höll på att somna vid 06.30 får jag ett sms av min finaste Pappelino.
Det störde insomnandet.
Vid nästa lite komaliknande dvala så får jag ytterligare ett sms av Älskade E.
Då gav jag upp.
Gissningsvis kommer jag att vara mer död än levande i dag.
Noll sömn är inte så himla trivsamt.
Hela golvet gungar och jag känner mig svimfärdig.
Å nej inte blir jag sån här av en endaste natt utan sömn men när nu sömnen krånglat under så många veckor igen, ja då blir det så här..

Jag tror att det är Tisdag i dag.
Hjärnan hänger inte riktigt med.
Det är trögflytande kola där uppe i knoppen.




När jag tittar ut så ligger det ånyo ett tunt lager snö på backen.
I går regnade det minsann så det lilla lagret som låg då försvann givetvis.
Jag funderar på om jag ska klä mig för en liten promenad.
Har inte varit utanför dörren sen i Fredags så jag borde kanske det.
Jag tror inte att det är särskilt kallt.
Nå jag får se hur det blir med det.

I går kväll ringde Maxi och var alldeles till sig.
Men det löste sig då den ömma modern förklarade för henne.
Det hela berodde på att hon tänkt fel rörande brutto och netto.
Kan inte låta bli att le när lättnaden gick genom henne.
Sen fortsatte vi prata en lång stund.
Det var riktigt härligt.

Annars så är jag en inbiten eremit just nu.
Har knappt ork att prata med någon alls, än mindre träffa någon.
Jag är inte social den saken är sann.
Det är väl säkert inte så jättebra men jag kan inte göra på något annat sätt då all social form tär livet ur mig nu.
Man säger att ensam är stark men det vet i bövels.
Ensam orkar inte allt klingar bättre.

Hoppas ni har en bra dag alla fina!

Kramen om!

måndag 15 december 2014

Nog märks det att det är Måndag...



Det var helt klart tvärstopp i morse.



Nähä, jag fixade inte att kliva ur sängen i hyfsad tid.
Det bara gick inte.
Tror att min kropp och sinne helst av allt vill ligga bort denna dag.
Har totalt noll ork.
Det finns ingen som helst energi att uppbringa inom mig.
Snacka om totalhaveri.

Det är på något vis tur att inte Mini är hos mig.
Det hade inte varit roligt för honom att se sin mamma i det skick jag är i nu.
Men å andra sidan hade jag skärpt till mig ordentligt om han varit här så han skulle slippa se mig så nerkörd.

Man kan alltid se två sidor av saken.

Jag kan väl säga att jag helt misslyckades med mina små mål jag hade satt upp för helgen.
Som att tvätta mitt hår.
Nej någon energi för det gick inte att uppbåda.
Så nu sitter jag här, sliten efter helgens kraftfulla panikångestattacker och ser rent för djävlig ut.
Bra tur att ingen behöver se mig...dom hade hoppat högt av skrämsel.

I går eftermiddag ringde det på min dörr och då kan jag lova att jag hoppade högt av skrämsel.
Det är ju inte alltför ofta det händer att någon ringer på min dörr under en helg.
Nå jag tvingade mig att öppna med bävan inom mig men det var inte farligt.
Det var min yngre bror som kom med två paket nybakat tunnbröd.
Han och granntanten hade varit och bakat.
Han fick ta över då finaste Pappelino inte orkade.
Så nu har jag härligt tunnbröd hemma.
Blev tvungen att smaka på direkten och det var ljuvligt gott.

Veckan bär inte med sig så många åtaganden.
På Fredag ska jag träffa samtalskontakten på psyk igen.
När jag ändå är inne i byn så får jag passa på att helghandla lite.
Men fram tills dess så får jag det lugnt, så vitt jag vet idag i alla fall.

Ha en skön början på veckan alla fina!

Kramen om!

söndag 14 december 2014

Besvärlig natt...


Ja men då har jag tagit mig igenom en helvetesnatt igen då.
Nej ångesten släppte inte förrän tidigt i morse.
Ånyo en hjärtinfarktskänsla.
Inte bara det att mitt inre går i bitar, det gör ont rent fysisk oxå.
Jäkla skit att det ska vara såhär...




Å Tredje Advent är det idag.
Gissningsvis har stor del av Sveriges befolkning tänt det tredje adventsljuset som står på köksbordet.
Men det gör inte jag.
Av någon anledning så hade jag inte långa ljus till Första Advent och inte har jag kommit ihåg att köpa några heller så jag rationaliserade bort adventsstaken på köksbordet i år.
Det går det med.

Hur det blir med granen i år, ja om det tvistar dom lärda.
Vet inte om jag har ork och kraft för att hämta upp den och allt som hör till.
Det känns som att jag inte har energi till det.
Men jag får se nästa helg när Mini kommer till mig.
Vad han tycker är viktigt.
Så jag bidar tiden tills dess.

I går snöade det så det ligger ett tunt lager på marken.
Så lite vitt är det allt.
Mer snö än så här vill jag inte ha.
Jag kommer aldrig att komma sams med vinter, kyla och snö.
Jag kan redan nu hoppa fram till slutet av Mars.
Jisses så skönt det hade varit.
Men önskedrömmar går sällan i uppfyllelse så jag får drömma vidare.

Ha en skön Tredje Advent alla fina!

Kramen om!

lördag 13 december 2014

Ångestladdat...


Höjden av djävulskap måste vara när jag känner att en rejäl ångestattack är på gång och så får jag inte upp f-n skapet till flaska.
Den lilla flaskan Theralen med de ångestdämpande dropparna.




Nå man kan definitivt få mer än ångest när det tar 15 minuter att få upp flaskan och sen ta dropparna som ändå inte fungerar, och smakar rent ut sagt förjäkligt
Djävla skit alltså...

Nu struntar jag i det här, lägger mig ner med massiv ångest, det är tydligen så det ska va!

Kramen om!

Lucia...

...ska det visst vara i dag!
Men har man inga barn/ungdomar hemmavid så blir det inget firande.
Har varken lussebulle eller pepparkakor hemma.
Inte heller glögg.
Nå jag överlever det med.
Å nej det är inte synd om mig, jag har firat Lucia med mina barn många, många gånger!

Ett gammalt foto när mina tjejer var liten och ack så söta.


Gårdagens introsamtal på psyk fick mig att uppbringa alla krafter jag inte har.
Har känt mig som en död sill sen jag kom hem i går.
Och gör det fortfarande.

Natten har varit lite bättre vilket är skönt.
Vaknade tidigt i morse, gick upp en stund men kroppen kändes sovandes så jag la mig igen och somnade om.

Nu har jag precis kokat mitt kaffe så jag ska avnjuta dagens första mugg.
Det om något är en liten glädje i annars gråa dagar.

Dagen för inte med sig något särskilt.
Jag behöver vila, bara ta det lugnt.
Så det gör jag...


Jag och flickorna på adventsfika hos tomtemor.
 Året kan vara 96.

Nu är det kaffe som gäller, sen ska jag bädda min säng och sen ska jag inte göra ett vettigt handtag alls.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 12 december 2014

Så trött...





Att man bara kan vara såhär trött.
Det är alldeles disigt runt omkring mig.
Alltså min upplevelse.

I dag så har jag träffat min nya samtalspartner.
En mer utbildad denna gång.
Det kändes direkt att det här är inget fjanteri, det här är på riktigt.
I dag var mer en lära känna varandra-möte.
Hen berättade hur hen jobbar och jag berättade lite kortfattat hur jag mår och vad jag behöver hjälp med.
Om en vecka är det dax igen och då fortsätter vi att lära känna varandra samt att hen börjar ställa frågor till mig rörande familj, boende, ekonomi, mående osv..
Någon gång in på det nya året ska vi göra en vård/handlingsplan och sen efter det börjar det riktiga arbetet.

Men att jag kan bli så gräsligt trött av en timmes samtal.
Å jo det kan jag tydligen bli.
Nu längtar jag bara till sängen och natten och förhoppningsvis lite mer sömn än jag fått på sistone.
Hoppas kan jag alltid göra, sen hur det blir är en annan femma!


Nu ska jag lägga mig och vila och försöka smälta dagens upplevelse.

Ha en underbar kväll alla fina!

Kramen om!