lördag 31 augusti 2013

I natt jag drömde...

Vilken otroligt vacker och harmonisk dröm jag hade i natt.
En sån som hänger kvar under många timmar.
Jag ler vid minnet..

Jag drömde att jag klättrade omkring i Anderna i Peru.
Jag följde Urumbambaflodens alla kringelkrokar.
Landskapet var underbart att supa in.
Jag traskade med min ryggsäck på ryggen, min vattenflaska hängande från ett bälte i midjan och en stråhatt på huvudet mot den stekande heta solen.
Jag tittade upp mot de pikiga bergstopparna.
Funderade hur det skulle kännas att stå högst upp på en av dem.

Mitt på dagen då satte jag mig på en sten vid floden.
Jag var väldigt trött och mycket törstig.
Jag tog fram min vattenflaska och drack ur den.
Jag bestämde mig för att vila en längre stund.
Jag går in i en form av mediativt tillstånd.

Helt plötsligt står det en vacker ängel framför mig.
Ängeln utstrålar kärlek, värme och ljus.
Den är så otroligt underbart skön att skåda.
Jag känner hur jag omfamnas av underliga men ändå behagliga vibrationer
.
Ängeln lägger sin hand mot min panna och säger;
- Misströsta inte mitt barn, du har valt rätt väg, allt kommer att bli till det bästa för dig även om resan kan tyckas aningen knagglig min vän.
- Gå i ljus och kärlek, jag följer dig längs vägen!

Å så var synen borta.
Inom mig så kände jag fortfarande dessa märkliga vibrationer och jag översköljdes av kärlek.
Flodvåg efter flodvåg av den renaste och vackraste känslan av kärlek absorberades av min kropp.

Å så vaknade jag med den mest fridfulla känsla inom mig som jag känt på länge!

Vilken dröm alltså.
Helt underbar!

Jag tror det blir en bra dag i dag!

Godmorgon alla fina!

Kramen om!

fredag 30 augusti 2013

Det är lite befriande...

Att tänka tillbaka och minnas de goda stunderna.
Å det har funnits många av dem.
På något sätt är det lätt att glömma det som faktiskt varit roligt och positivt när man är nere i skoskaften.
Jag hade en trevlig vandring längs minnenas aveny i går.
Det är bara så synd att det inte finns foton från den tiden.
Hade varit roligt att få skratta sönder magen, å det är jag helt säker på att jag skulle göra om jag fick se hur jag såg ut då, när tuperandet, blonderingarna, sprejandet och sminkningen var som värst.
Men roligt hade jag.
Jag och Fröken L var nog ganska så galna, fulla av påhitt och totalt omoraliska.
Vi var unga, vi levde livet som om varje dag var den sista.
Snacka om att leva i nuet...

Det finns många crazyhistorier när jag tänker efter.
Det fanns ett ställe lite utanför stan som var välbesökt om somrarna.
Där fanns styrdans för de som ville det.
Vi andra snubblade oftast runt på parkeringen där de flesta ungdomar höll till.
Vid ett tillfälle så hittade jag, Fröken L, Herr C och Herr K en liten mysig lekstuga som vi satte oss i. 
Jag gissar på att den tillhörde en sommarstuga där.
Å vips så blir vi inlåsta.
Undrar hur många timmar vi satt i lekstugan innan vi blev utsläppt?
Ja jisses...

En annan sport var att se hur många killar vi kunde få in i någon av våra små blå bilar.
Vid ett tillfälle så trängdes 14 killar i min lilla Saab V4.
Fråga mig inte hur det gick till, jag undrar än i dag?

Å vilken kraft, ork och energi jag hade.
Ett tag så jobbade jag sju dagar i veckan.
Under vardagarna som hemsamarit och på helgen i köket på en restaurang i stan.
Å likt förbaskat så orkade jag med att busa och ha roligt.
Antalet sömntimmar per natt kan inte ha varit många men det funkade då.
Saknar lite av den energin.
Skulle behöva den i dag!

En kväll mitt i veckan var vi på stattshotellet och roade oss.
Det var lite sisådär med folk men vi hade givetvis roligt ändå.
Vem ser vi framme vid baren?
Jo Ted "Olyckan" Åström.
Haha, vilken man alltså.
Han bad oss dra så långt dit pepparn växer.
Taskig humor och tyckte inte om att vi pratade "Olyckan" med honom.
Han blev faktiskt vansinnig...

Å en gång, då var det inte Fröken L, utan mina tjejbandsmedlemmar, så bar vi upp kakor och saft till Robert Broberg i hans loge.
Han var enbart glad och gullig.
Inga sura miner där inte.
Mycket trivsam man..

Å helt plötsligt så befinner jag mig i en taxi nere i Eden.
Älskade E och jag hade haft oss en helkväll inne i storstan.
Vi beställde taxi och efter lång väntan så dök den upp.
När vi sitter där så tittar vi på varandra och med glimten i ögat så började vi snacka sexuella eskapader mitt framför taxichauffören.
Vi märkte hur han svalde hårt, rodnade lätt, smålog ibland, tuggade fradga och jo nästan körde i diket och det triggade givetvis igång oss så in i norden.
Den mannen lär inte glömma den resan i första taget.
Två så frispråkiga norrlänskor i sin bil.
Hehe, så jävla roligt vi hade.
Väl framme så fick vi en mycket fin rabatt på resan och hans slutord var;
- Frugan kommer att bli förvånad nu när jag kommer hem för jag kommer att väcka henne och utöva min plikt som man i äktenskapet.
- Det är jag tvungen till efter denna innehållsrika resa...
Moahahaha...

Nog om sånt nu.

I dag så får jag hem mina ungdomar.
Den äldsta har redan anlänt och åkt in till byn.
Ska bli mysigt att få rå om dem.

Låt helgen ta fart!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



torsdag 29 augusti 2013

En svamlande kvinnas bekännelser...

Moahaha, här trodde ni att det skulle bli något riktigt drypande djosy från mitt lilla hörn av Sverige.
Nåja, jag kan säkert komma på något om jag tänker efter riktigt hårt.
Det gäller att gnugga igång hjärncellerna så dom jobbar med mig och inte mot mig.

Tänker väl främst på hur vettlös jag var som yngre.
Nu talar jag om sena tonår, då jag själv tyckte att jag var så mogen och vuxen.
Vuxen nog att bo i egen lya.
Jag var 16 när jag flyttade in i min absolut finaste lilla etta på 33 kvadrat.
16, himla vuxen, eller?

När jag ser tillbaka på den tiden så inser jag ganska snabbt att särskilt vuxen var jag inte men jag spelade bra.
Haha, så mycket idioti jag höll på med.
Nej inga former av droger förutom alkohol då.
Å inte ens alltid det.
Tokerierna liksom stod på kö vid gathörnet och bara ramlade över mig.

Det jag absolut inte kunde styra själv var blottarna jag råkade ut för.
Premiären var två stycken olika på ungefär en halvtimme.
Det ni, har någon av er fått vara med om det månntro?
Nej jag såg mig inte så lyckligt lottad men under åtskilliga år så råkade jag ut för än den ena än den andra.
Vissa fullkomligt harmlösa, andra mer otäcka och påträngande.
En vacker dag fick jag nog.
Bodde i Gbg då och ja men där stod en blottare strax innan där jag bodde.
Jag brann fullkomligt och sa diverse okvädesord till honom förutom mitt väldigt uttalade hån över "den lilla stumpen" han visade upp och vet ni vad, sen försvann dom.
Har aldrig mer råkat ut för en blottare efter den sista händelsen.

Där i yngre dagar så umgicks jag ordentligt mycket med Fröken L.
Vi hade varsin liten blå bil.
Jag en Sabb V4 och hon en käck liten bubbla.
Jisses vilka faror vi var.
Hon bodde hemma hos sin mor och hennes man.
Vi satt ofta hos henne under eftermiddagen och förkvällen.
Sen fixade vi till oss och så blev det dags att dra in till stan.
Antingen i hennes bubbla eller min Saab.
- Jaha är det dags för nattskiftet nu, var en stående kommentar hemma hos henne när vi var på väg.
Å himla så mycket galenskap vi hittade på.
Var det inte fullt ös med såpbubbelblåsning så var det vattenpistoler.
Tror många levde farligt i vår lilla stad på den tiden.
Vi stannade vid Blå Köket, en korvmoj som fanns på den tiden och köpte ostbitar så vi skulle kunna fixa varma mackor hemma hos mig med vårt sällskap.

Vi tog det mesta med en klackspark.
Under en tid så umgicks vi ofta med två grabbar.
Jag kallar den Herr C och Herr K.
Bägge killarna var söt som, ja jisses...
Å vi verkade inte tycka att det var så noga, vem som hånglade upp vem.
Ena gången var det Herr C och jag och Fröken L höll sig med Herr K för att nästa gång skifta.
Vi måste varit väldigt givmilda med varandra....haha
Nåväl himla roligt hade vi alltid.
En sen kväll så fick killarna för sig att det var dags för show.
Då hade dom dragit med sig ytterligare en snubbe, kan inte ens minnas vad han hette.
Å vilken show det blev.
Jag och Fröken L i soffan och tre killar som kör streep-teese på mitt vardagsrumsbord.
Det var en syn att skåda, jag lovar!
Undrar om dom fortfarande minns?

Herr C låg i lumpen och mitt i veckan så dök han upp hos mig, han hade fått permis.
Vi hamnade i min dusch och hade det mycket "trivsamt" där men nä det var väl inte så bra.
Morgonen efter så ringde det på min dörr.
Där stod min granne under mig som tittade anklagande på mig och frågade om jag haft en vattenläcka?
- Nej men vad säger du himlade jag med ögonen, inte vad jag vet!
Jodå det rann vatten utmed hans badrumsväggar.
Kan väl säga att jag föll ihop i sängen med Herr C och höll fullkomligt på att fnissa ihjäl mig.

Ja ni ser, mycket moget, väldigt ansvarsfullt....

Å på tal om killar och storlek så brukar ju ofta vi kvinnor hävda att storleken inte har någon betydelse.
Det tycker jag är rent skitsnack.
Det har det, på många vis.

Ta en kille som är kolossalt stor, hur mysigt är det?
Hände mig en gång, då vi spelat i S-vall, och jag hamnade i en turnebuss med en vilde.
Jag var helt säker på att han skulle klyva mig i två delar när han trängde in i mig.
Nä inte så behagligt.
Å andra sidan kan man se såhär i backspegeln att han saknade all form av finess för att göra en tjej tokredo.
Det skulle kunna gått bättre i dag.

Jag tycker lagom är bäst.
Lagom är oftast den man jag har sex med just nu.
Nä jag har inte sex just nu men ni fattar.
Å inte är det ofta som jag tänker, gud om hans k*k skulle sett /varit annorlunda.
Men nog har storleken betydelse.
Å det som har störst betydelse är väl att mannen vet vad han gör....

För att återgå till Fröken L igen så fick vi för oss att flytta till Gbg.
Våran stad var ju så himla tråkig.
Vi fixade en intervju, fick resa, boende och traktamente av arbetsförmedligen.
Det var ju skrämmande enkelt på den tiden.
Vi blev inkvarterade på hotell Rubinen mitt på avenyn.
Vi hade en intervju ute på Hissingen.
Hos en Mr Kaj, som hade eget företag.
Det var något med tak och plåt eller nåt liknande.

För att förstå hela bilden är jag tvungen att beskriva vårt dåvarande utseende.
Väldigt svart, lager på lagerklädd.
Superblonderad och jättetuperad, massor av hårspray och en käck svart basker på huvudet bakom luggen.
Supersminkad.
Det var brunpuder, kornblå kajal och mascara och kornblå och rosa ögonskugga samt rosa rouge och rosa läppstift.
Å en del bling-bling.
Jag lovar, jag skulle inte känna igen mig själv om jag såg ett foto från den tiden.

Vi åkte alltså ut till hissingen och ringde på Mr Kajs dörr.
Dörren öppnas, vi ser ett ansikte som går från förvåning till att bli förskräckt.
Så stänger han igen dörren mitt framför oss.
Hm, vi ringer på igen och han öppnar efter en stund, något försiktig i sin framtoning.
Så kommer det;
- Är ni dom två norrländskorna som har en intevju hos mig?
- Japp sa vi och log stort.
Då släppte han in oss, skakad ända in i själen.

- Förstår ni vad jobbet går ut på?
- Nä men du kan ju berätta.

Och det gjorde han.
Tydligen skulle vi krypa omkring på tak och fixa och byta saker.
Moahahaha....
Å det sa han oxå.

Det hela slutade med att han ringde sin personal och sa att vi skulle ha en liten fest för två nyanställda.
Alltså det var på skoj men han ville se hur hans anställda reagerade.
Vi tog en taxi till Gamle Port och det var en resa som jag helt säkert vet att chauffören aldrig glömt.
Fröken L var på hugget och började bretala.
Alltså riktigt bonnigt och taxichauffören skrattade så tårarna sprutade och han hade svårt att hålla sig på vägen.

Väl framme så fick vi givetvis de reaktioner som Mr Kaj förväntat sig och det gick hela kvällen innan han avslöjade att vi alls inte skulle börja jobba med dem.
Å sen när jag väl gick tillbaka till hotellet så höll jag inte på att komma in.
Jag såg väl inte ut för att ha råd att bo just där.

Nå den resan och allt som hände var helt makalöst roligt.
Å för mig slutade det i att jag flyttade ner.
Fröken L blev dessvärre kvar i Norrland.

Men det är en helt annan historia!

Nu får det vara bra med bekännelser för idag.

Kramen om! 

Torsdag tror jag att det är...

Ja detta med dagar och jag stämmer inte alltid in men eftersom jag cyklat in till byn och handlat inför barnveckan så borde det vara Torsdag.
Ja men ni ser, det går att bena ut detaljerna så kommer resten av sig själv.

Rörande gårdagens inlägg så har jag absolut inget behov att "Finna" någon snabbt.
Nej då, jag trivs hyggligt med hur jag har det.
Men tänka kan man alltid göra och jag är en tänkande varelse.
Ibland önskar jag att jag inte tänkte så in i bomben mycket men sån är jag.

Det finns dock en del jag funderar över just pga tidigare erfarenhet.
Som det där viktiga tillit för att ta som ett exempel.
Å detta att jag så  lätt stänger ner mig själv.
För att i fall att...
Självbevarelsedriften är stark.

Jag vill poängtera att jag INTE har så mycket emot att vara ensam.
Jag är ju väldigt asocial i dag och trivs nästan bäst på egen hand.
De gånger jag hittar på något eller träffar människor räcker länge för mig, innan den lusten faller på igen.
Jag jobbar med mig själv och vis av erfarenhet har jag kommit fram till vissa saker när det gäller mig själv och det jag så småningom vill ha i mitt liv.
...men någon brådska finns inte.

Nu är det ju inte heller så att bara för att jag är singel så skulle jag inte vilja kura ihop i en varm och trygg famn.
Givetvis finns det sådana stunder oxå, men sällan en famn att krypa ihop i.
Jag klarar mig på egen hand.
Har barnen som jag får krama om.

Å så är det ju så att jag mer än hälften av tiden sen min skilsmässa (mer än 5 år sedan nu) har varit singel så det är ju inte ett obekant fenomen, jag vet hur det är.
Det är inget som bara händer nu.

Jag tycker själv att jag kommit ganska så långt med mitt inre.
Jag ska inte hävda att jag är hel och fullständigt frisk, nej det är jag inte men jag är mindre trasig.
Jag har lättare att hantera det som händer runt i kring mig på gott och ont.
Jag faller inte lika djupt när jag snavar.
Jag vill inte längre göra mig själv illa.

Däremot har jag fortfarande svårt att se framåt.
Jag tar en dag i sänder.
Det blir bäst så.

Nog om det!

I dag har jag varit aningen aktiv.
Slängde in en tvätt i maskinen innan jag cyklade in till byn.
Jag handlade inför barnveckan jag kan se fram emot.
Cyklade hem med 4 kassar.
Balansen är det inget fel på.
Packade upp varorna.
Gick ner i källaren och tömde tvättmaskinen, samt körde i gång en ny.
Gick upp till mig och hängde tvätten.
Å så har jag tagit fram från frysen så jag ska kunna göra dillkött i eftermiddag.

Det ni, för mig är det tillräckligt....
Å känner mig nöjd!

Ha nu en bra eftermiddag och kväll alla fina!

Kramen om!

onsdag 28 augusti 2013

Lille Lördagen och myriader av tankar....

Ja men då var vi mitt i veckan igen.
Själv känner jag mig aningen virrig när det gäller vilken dag det är men det är kanske inte så konstigt efter 1 1/2 års sjukskrivning.

Jag sitter och väntar på mörkret.
Då menar jag inte mitt eget inre mörker utan höstmörkret.
Jag vill nämligen tända mina ljuslyktor på mitt köksbord.
Lite småmysa såhär på Lille Lördagen.
Jag tror dock jag får vänta ännu en stund innan det blir dags.

Ljuset i Norrland är ju inte att leka med särskilt om man inte tidigare upplevt vårt dygnet-runt-ljus!
Det är vackert, annat kan jag inte säga men det kommer en tid då jag längtar till mörker och brinnande ljus.
Det kommer, jag vet.
Nu är det ju inte allt med mörkret som jag ser fram emot.
Efter mörkret kommer snön att dala och då går jag vanligtvis i ide.
Orkar inte leva riktigt under den svåra, kalla, bistra vintern vi har här.
Tro hur jag ska genomleva det som komma skall?
Vill inte ens tänka tanken, det gör mig så illa till mods, redan nu!

Nåja, kommer tid, kommer råd som min gamla mormor alltid sa.
Hon har säkert rätt.

Som vanligt så snurrar myriader av tankar i min hjärna.
En tanke jag klurat över på slutet är mitt singelliv.
För jag är ju singel.
Å det finns väl en viss sanning i det älskade E sa häromsistens;
- Trots att du hade två fina veckor på västkusten i juli så är du fortfarande singel. 
- Du kan fortfarande göra precis vad du vill.
- Gå nu inte och bind dig vid tanken på vad som var bra då.
- Det var då, nu är nu OCH du är singel, så tänk som en sådan...

Jag har väl alltid haft lite indikation att hänga upp mig på något som känts bra. 
Trots att jag vart singel.
Tänker på "fd Godingen", jisses så han betydde a mass för mig även om jag liksom visste vad han hade bakom sig.
Jag ville nog inte se att han förmodligen på sitt sätt utnyttjade min blåögdhet då.
Att han mest troligast aldrig tänkte tanken att gå.
Men jag mitt lilla arsle kunde liksom inte vara med någon annan, det hade fått mig att känna mig otrogen, och till vilken nytta då?
Nope, inget gott kom ur den relationen, det enda som hände var att jag anpassade hela mitt liv efter honom, när han hade tid och möjlighet att träffa mig.
Det var sådär 9 1/2 månaders väntan för mig....
Å det slutade med ett sårat, krossat hjärta för min del.
Hans liv fortsatte...

Nej något sådant kommer jag aldrig mer utsätta mig för.
Tack och lov så tillhandahåller jag vishet utifrån erfarenhet.
Jag vet vad som inte är bra för mig i dag.
Å jag har sett vad som skulle kunna bli jättebra.
Men att se/sett kontra leva det är två helt skilda saker.

Jag har sagt tidigare att jag aldrig kommer att bli klok på män och jag håller fortfarande fast vid den åsikten.
Jag har träffat de flesta sorter, fullblodsegoister, lekande, empatiska, omtänksamma, illvilliga, rent-ut-sagt-förjävliga, kramiga, ömsinta, tårfyllda, osäkra, självsäkra...
You name it, på ett eller annat sätt har de bästa jämte jordens avskum passerat revy.
Å hur ska man hitta en man i denna djungel av skadade varelser och lyckas få ihop något med sin egen skadade själ?

Å hur ska man egentligen veta vad någon tycker om en som sällan säger stora ord, som inte gärna pratar känslor?
Å varför i hela himlens namn måste jag fundera på såna häringa saker?

Jag tror jag låter bli.
Avslutar med ett konstaterande som jag vet är sant;
Jag är singel!

Ha en bästaste kväll alla fina!

Kramen om!


tisdag 27 augusti 2013

Dikter...

Det är Tisdagskväll, å jag lever fortfarande.
Två dikter som kommit till på sistone....


Bakom molnen


Bakom molnen
speglar sig en
blek månes rand
nätt och jämt
synlig
för blotta ögat


där i nattens
flämtande timme
skingras tvivel
sprids för vinden
en känsla av ro
när jag i mörkret
klär in mig
i gårdagens ord


låt mig stanna
i din famn
låt morgontimmen
ej vara slagen
värm min kyliga hand
sätt min själ i brand


månens bleka
strimmor
lämnar efter sig
känslan av din
silverfärgade hand

En av dikterna  jag skrivit på slutet.
Å så en till...


Under den blå månen


Under midnattstimmans
blå måne
särskiljer jag varat
från intet varat


du speglar dig i glansen
från tugummituggande bugg
och alkoholfritt mousserande vin


skumbadet med dess bubblor som
förenade
dig och mig
bubblande nästan under vårt skinn


dina kyssar
din värme
badet
lusten
fröet som såddes


vad ville jag inte då
när jag tog mina händer
om ditt ansikte
och kysste dig mitt på munnen
när du tog tag i mig
kysste min panna ömt


när jag tvingade ner dig
i det skummande badet
och red dig vilt
så du var öm i nacken
efteråt


efteråt
såg jag dig genom en
blå måne
ute på din balkong
som stundtals skiftade i gult


men under den blå månen
är det enbart jag och du
ihoptvinnade
sammanförda
om endast
för en sekund...


Kramen om!

söndag 25 augusti 2013

Söndag och vilodag...

...eller?
Nej för mig är väl Söndagen inte mer vilodag än vilken annan veckodag som helst.
Jag vilar när det passar mig.
Håller ju som bäst på att lära mig vad jag orkar med att göra och fördela göromålen på fler dagar så jag inte knäar.
Inte alltid så lätt minsann men jag kämpar på.

Helgen är inne på sin sista dag.
Inget särskilt har hänt i min grotta.
Det har vart mer än lugnt.
Inte ens telefonen har stört mig nämnvärt mycket.
Det blir så ibland.
Folk har fullt upp under helgerna och då går lilla jag fetbort.
Nåja, det överlever jag.

I går gjorde jag kväll och kröp ner i sängen redan vid 20.30.
Lagom uttråkad med en liten släng av ångest så tyckte jag att det var bättre att lägga mig, än sitta uppe och låta ångesten få ett fastare grepp om mig.
Ibland fungerar det faktiskt!
Låg och småtittade på tv.
Fråga mig inte vad jag såg för det har jag ingen aning om.
Det kan ha vart en film...
Bara något som tillfälligt dövade mitt sinne.
Å jag somnade till slut.

Sömnen är tyvärr inte så bra nu igen.
Sover för lite.
För kort.
Men jag är ju i grund och botten mer van att det ska vara så än tvärtom.
När jag tänker efter så började mina sömnstörningar för 14 år sedan.
Minis fel (*L*), han sov så oerhört dåligt på nätterna under hans första två år.
Å det innebar ju givetvis att inte heller jag sov.
När han väl fyllde två år så började han helt plötsligt sova nätterna genom.
Man hade kunnat smälla av en bomb i hans rum och inte skulle han ha vaknat av det.
Men jag, nej, jag kunde inte sova.
Hade väl vant mig att vara vaken...
Å på den vägen så har det fortsatt.
Det verkar inte vara något någon läkare får bukt på heller.
Eller så har förståelsen inte varit så god, vad vet jag.
Jag sitter fortfarande i samma sits.
Det blir inte bättre än så här...

En ny solig dag är under uppsegling.
Sol från en klarblå himmel.
Vindstilla.
Det är otroligt vackert.
Jag blir varm i hjärtat.
Jag håller tummarna för en vacker höst.
En höst med hög luft och soliga dagar så jag orkar med den kommande vintern.
Usch vill inte ens tänka på det eländet.

Nu ska jag återgå till en mugg nykokt kaffe så ni får ha en underbart härlig dag alla fina!

Kramen om!

fredag 23 augusti 2013

Sex, lust och rock'n roll....

Sex är ju som bekant ett ytterst laddat ämne.
För vissa är det tabu att ens andas ordet.
För de flesta hoppas jag att det är en härlig del i livet.

Som singel blir det ju förvisso krångligare.
Jodå man kan ha sex med sig själv men då tappar man biten av en annan kropp, närhet, ömhet, råhet eller vad som än kan hända.
Som singel kan man ju alltid skaffa sig en KK om man nu inte vill eller finner en relation som känns bra.

KK jo jag har haft en sådan och fast sexet i sig var härligt så tog det på rent känslomässigt.
Tror aldrig jag vart så slut på rent psykiskt som efter de mötena.
Nu var det himla länge sedan, inget jag lägger tid på i dag.
Jag tror någonstans att det är svårt att bibehålla en bra fungerande KK relation för jag inbillar mig att förr eller senare så blir en av parterna intresserad av något mer, inte bara detta att köna av sig.
Jag kan givetvis ha fel.

One night stands kan man ju även välja på.
Hm, känns väl inte heller sådär superbra att ge sig in i MEN jodå jag har varit med om himmelska sådana oxå.
Det ligger dock inte för mig att gå på krogen och ragga.
Ett himla stort problem där är  givetvis att jag inte går på krogen.
På sin höjd en gång per år, så ni ser...

Går man in i relation så kan sexet i början vara trevande, försiktig, när man inte riktigt känner sin partner.
Eller så går man all in och allt bara fungerar smidigt, enkelt som om man inte gjort annat.
Det kan vara på bägge visen men en sak är väl sann att ju mer man lär känna sin partner och dennes lust och kropp ju bättre blir sexet.

Jag tror att de flesta med åren blir tryggare i sig själv, kan sin kropp bättre, blir mer sams med sin lust och kan lättare förmedla det till den andra personen.
Tack och lov för det!

Vad är då okey i sexlivet? 
Vad ska man finna sig i vad gäller den andra partens lust och böjningar, eller vice versa.
Tja själv ser jag det som att inget är fel så länge bägge är eniga och viljan finns.
Å att prova nytt kan ju vara extremt uppeggande, kan få glöden att härja fritt, lusten att öka.

Jag har alltid sagt att lust föder lust.
Å ännu en sak men det har jag inte kommit på själv.
Jag älskar Sex and the city.
Samantha, som är så lustfylld och gör precis vad hon vill uttryckte i ett avsnitt;

I'm trysexuall,
I'll try anything once.

Å det står jag bakom.
Jag kan prova allt en gång och tycker jag inte om det så gör jag det inte igen.
Gillar jag det så fortsätter jag....


För att ta som ett exempel;
Efter min skilsmässa hade jag väl en liten galen period.
Jag träffade en man som liksom ville vara undergiven.
Jag skulle alltså vara en sträng madam.
Han gick väldigt i gång på att man spottade och slog honom hårt i ansiktet, vilket jag givetvis gjorde, just då.
Men efter den sessionen så kände jag verkligen att detta är inget för mig så jag träffade honom inte mer.
Men jag provade och tyckte inte att det var fel.
Det passade bara inte mig.


I ungdomens dagar provade jag en trekant med två män.
Nähä det kändes inte bra.
Upplevde det som jag var i säng med värsta bläckfisken.
Så jag testade inte igen.
MEN
så kom en dag på "äldre" dagar då samma scenarie hände igen.
Denna gång äldre, mer trygg i mig själv.
Det hände spontant, inget planerat utan det bara blev och det var en upplevelse jag nog inte kommer att glömma för resten av mitt liv.
Fullkomligt hänförande underbart!
Jag ångrar ingenting.
Å jag provade under bättre villkor och gillade det.
Inte för att det är något som jag kommer att göra fler gånger...

Kontentan är väl att inget är fel så länge man visar respekt och omtanke om sin/sina hen.

I somras hade jag glädjen att få krypa ner i ett härligt skummande badkar men en underbar man.
Där fanns vi, jordgubbar och ett alkoholfritt mousserande vin och jo, det var otroligt sensuellt, mycket upphetsande.
En man som jag gick all in med.
Det bara blev, hände, skedde utan komplikationer.
Sådär härligt enkelt.
Som om det alltid varit så.
Nej, jag ångrar verkligen ingenting...


Det är tur att det finns det goda att minnas och ta fram emellanåt, singel som jag är.
Men nog längtar jag efter min trygga famn som jag kan försvinna i och låta lusten flöda, ha sin gilla gång.
I bakgrunden spelas rock'n roll, inte för att jag märker det, där jag gått in och upp i famnen...
Jag känner hur jag uppslukas av en förtärande lust och sen exploderar allt och det blir bara svart eller så flyter jag omkring på små rosa moln, lyssnar på små änglar som spelar harpa  och bara är!

Nåja, drömma kan man väl alltid göra, eller hur?

Kramen om!

Ps; Ett litet tips för den intresserade som ännu inte provat det är det heta vattnet. Värm en mugg vatten tills den nästan är för het att ha i munnen. Ta en munklunk, skölj runt och låt det svalna lite. Sen går ni ner på hen med vattnet fortfarande i munnen. Känslan är helt fantastisk för den som får uppleva det...Funkar både på man och kvinna....

Då var det Fredag....

Har precis kommit hem efter en cykeltur in till byn.
Storhandlat inför min kommande barnfria vecka.
1 liter mjölk (som jag har i kaffet) och en lingongrova.
That's it!
Ganska så stor skillnad jämfört med handling då barnen ska hit. *L*

Nåväl nu är det gjort i vart fall.
Nu kan jag bara slappa resten av dagen, om jag vill!
Här är städat så det finns inget akut jag måste ta itu med.
Himla skönt det.

Barnen blir upphämtade av deras farmor och farfar vid 15.30.
Då ska dom ut till stugan och där ska det kalasas då Mini fyllt år, farfar fyller i dag och X-maken fyller i morgon.
Jag är glad att jag slipper vara med....

Så vad ska jag nu hitta på under den kommande helgen och veckan?
Har inte den blekaste aning.
Jag tar dagarna som dom kommer till mig.
Är ju ännu inte den riktigt sociala varelse jag brukar ha varit.
Tycker oftast att det är skönast att vara ensam.
Med viss reservation förstås för det beror på hur psyket mår.
Ibland är det skitjobbigt att sitta mol allena och ibland det enda jag vill.
Under sista veckan har jag varit mer social än jag brukar, träffat fler människor än jag brukar så det kan bli avkopplande att rå mig själv.

Vi har väldigt vackra dagar nu.
Solen skiner från en blå himmel.
Temperaturen ligger mellan 18-23 grader.
Det finns ingenting att klaga över där.
Jo jag skulle vilja ha ett sjuhelsikes åskväder men, men man får ju som sagt sällan allt.
Men det hade varit som pricken över i;et.

Nu ska jag spela lite Words in a pic på Fb.
Har blivit lite frälst, svårt att låta bli...

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 21 augusti 2013

Inte vilken dag som helst....

I  dag är det min underbaraste Minis födelsedag.
Hela 14 år fyller han.
Mammas stora kille....

Han är ordentligt uppvaktad nu med skönsång, frukostbricka på säng och presenter.

Jag tror tom att han sov när vi gick in till honom.
Bör vara första året i sådana fall.

Ibland är det lite svårt att se hur fort åren går.

Borta är det lilla knytet som låg i min famn, nyfödd med all världens visdom speglandes i hans ögon.
Borta är den lilla busiga krabaten som tultade omkring runt benen på mig.
Borta är den lilla pojken som kavat och duktig började skolan.

Men den underbart härliga son han vuxit upp till är jag så stolt över.

Han står stadigt med båda fötterna på jorden.
Han är trygg och stabil.
Han är varm och omtänksam.
Han har en gränslös empati.
Han sprider sådan glädje runt omkring sig.
Han skratt är som att höra en himmelsk harpa på ett fluffigt moln.
Han har humor.

Han är min.
Min yngste.
Min enda son!

Tårtan står nu färdig i kylskåpet.
Det blev en marsipantårta med chokladmousse och lemon curd.




Hemgjord!

Vi ser fram emot att få äta av den efter lunch när släkten trillar in.


Kramen om!



tisdag 20 augusti 2013

Strålande sol...

Ja inte ska jag klaga på vädret.
Sol från en klarblå himmel.
Härligt att se...

I dag är det Tisdag.
Jag har sovit som en klubbad i natt men det har väl mest att göra med att jag inte sovit så mycket på slutet.
I natt tog jag igen.

Helgen som började jobbig slutade bra.
Ibland blir även jag förvånad över det oväntade.
Ett och annat beslut jag tagit i helgen har gjort mig gott.
Skuggorna har skingrats när det gäller vissa saker.
Andra beslut har jag lagt åt sidan.
Men jag känner hur det fortfarande snurrar i huvudet.
Det går till sig, jag vet!

Senare i dag ska jag cykla in till byn och handla lite.
I morgon så fyller min underbara Mini 14 år så det ska naturligtvis bli kalas.
Han är förväntansfull.
Han är så härlig min lille son.
Nej, liten är väl att ta i.
Det var många år sedan han växte om sin ömma moder.
Å liten är han inte heller i sättet.
Han är otroligt mogen, sansad, empatisk, varm och kärleksfull.
Han fyller mig med glädje.

Så i morgon bitti blir det att kliva upp i ottan och väcka födelsedagsbarnet med frukost på säng och paket.
Senare under dagen så kommer släkten.

Jag hoppas att min arma kropp mår bättre i morgon.
Jag är leabruten som bara den.
Promenerade över en mil i går och det känns.
Överallt! Haha

Nu ska jag dricka en mugg kaffe till och ladda inför cykelturen.

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!


söndag 18 augusti 2013

Morgonstund...

...har guld i mun, nåja kanske inte riktigt men det kan vara ganska så behagligt att vakna tidigt och dricka dagens första mugg kaffe.
Känna hur aromen av det svarta "guldet" sväva ut i köket.
Morgonens första klunk som rinner ner i halsen och bäddas in i magsäcken.
Mmm, så gott!

I natt har jag sovit.
Jag tog till stora släggan i gårkväll för att vara på den säkra sidan.
Alltså stesolid.
Var tvungen för att dämpa obehaget jag känner inom mig.

Jag tog även ett beslut i går.
Å det var inte med lätthet men just nu ett måste.
Jag tar en paus från pratandet med Herr J.
Just för tillfället så har det väckt upp en massa jobbiga minnen och det gör att jag inte mår bra.
Jag tycker inte om det jag ser hos mig själv och det som väckts till liv även om jag förstår det.
Jag behöver finna friden inom mig själv utan yttre påverkan.
Jag kan ju inte ändra andra bara mig själv och mitt tänk.
Å då är det som sagt bäst att pausa.

Jag har ingen aning om han förstår mig, tror inte det.
Han är ju karl. *L*
Å nej, det är inte det viktigaste just nu.
Det viktigaste är hur jag mår.
Det jag inte mår bra av måste jag ta itu med så det får gå väck.

Så denna helg har inte känts så himla rolig men, men that's life antar jag.
Det handlar om att bita ihop eller bryta ihop.
Jag har valt det senare.
Kan liksom inte lagra i ryggsäcken längre.
Det blir inte bra på sikt.
Så jag bryter ihop och hoppas att jag klarar av att reda ut mitt trassliga inre.

Nog om det.

Dagens göranden är inte så många.
Har lagt min lergryta i blöt.
Ska göra min fantastiskt goda vitlöksspäckade skinkstek.
Det vattnas i munnen när jag tänker på den.

Det kan hända att det blir film med barnen.
Vi såg en tillsammans i gårkväll.
Riktigt mysigt och filmen var sliskigt bra.
Den handlade om sånt krångel som kärlek! *L*

Ha nu en underbart härlig Söndag alla fina.
Själv ska jag fortsätta att brottas med mina demoner!

Kramen om!

lördag 17 augusti 2013

Vaknar...

...efter en i princip osovandes natt.
Somnade till fram emot morgonkanten då jag vanligen kliver upp.
Suck!
Nåja, sådana nätter förekommer fortfarande.
Jag ska tydligen inte få till sömnen som jag skulle vilja.

I vart fall så vaknar jag till mina härliga ungdomars skratt.
Det är sådana stunder som värmer mitt modershjärta.
Hela jag ler, det går inte att låta bli.
Borta är gårkvällens tankar.
Jag har bestämt mig att jag skiter i det.
Ska inte lägga ner mer energi på det jag ändå inte kan göra något åt.
I går glömde jag bort det.
När tankarna slungades runt, runt inne i huvudet.
Då kom jag inte ihåg men i dag gör jag det så puts väck med sånt jag inte kan styra.
Det hade ju varit lika idiotiskt korkat om jag skulle lägga ner en massa onödig tid på att fundera över korpen och det gör jag ju inte.
Så kontentan är att släppa taget.

Jag är där jag är, punkt!

Ute skiner solen men från en bitvis molnig och grå himmel.
Jag hoppas på regn för vi har knappt fått regn på större delen av sommaren.

I dag ska jag bara vara.

Ska pyssla lite med middagen senare.
Jag tänker bjuda mina ungdomar på Hasselbackspotatis, marinerad smördegsinbakad fläskfile och tsatsiki.

Men just nu ska jag dricka kaffe, äta nybakt bröd och spela lite Words in a pick.
Bättre än såhär blir det inte!

Ha nu en härlig Lördag alla fina!

Kramen om!

Ps. Om någon undrar så tog jag bort gårkvällens inlägg. Det får räcka med att jag skrev ner mina snurriga tankar, klädde dem i ord. Sen kände jag att  inlägget inte behöver ligga kvar....