torsdag 27 juni 2013

Nytt, nytt, nytt....

Ut med det gamla och in med det nya!
Lite så är mitt tänk i dagarna.
Häromveckan så gick min mobil sönder.
Sånt har hänt tidigare och det har bokstavligt tagit år innan jag hittat en mobil jag verkligen velat ha.
Denna gång, vet inte riktigt vad som hände men jag ryckte på axlarna och surfade runt på nätet, fann ganska så omgående en mobil som jag skickade efter.
I dag så cyklade mina raringar till ungdomar in till byn och löste ut den till mig.
Lite lätt mutade då dom fick köpa vad gott dom ville som tack för hjälpen.
Hehe, det funkade.

Så nu sitter jag här med min nya mobil som jag genast förälskat mig i.
Den är så himla fin..
Jag är jättenöjd!
Vad har hänt?

I dag har jag även bokat och köpt mig en resa till västkusten.
Avresa tidigt den 12 Juli.
Ja men fattar ni hur skönt det känns att få resa bort ett tag, byta miljö.
Det är två somrar sen sist så det är på tiden.

Vart jag ska resa kanske någon undrar?
Jo, till en ny vän, en ny bekantskap.
Eller, vi har pratat sen i oktober tror jag men vi har aldrig setts tidigare.
Han kan nog räknas som något nytt i mitt liv.
Min fina vän Herr J.

Ska bli så trevligt att äntligen ses.
Å få uppleva hans stad.

Nytt, nytt, nytt....

Barnen växlar boende i morgon och det känns inte längre svårt och jobbigt att bli ensam.
Jag ser faktiskt fram emot det, få egentid, vara mig själv igen.
Så tänket är nytt.

Jag försöker vara positiv, inte fastna i och gå ner mig när det händer saker som är jobbiga.
Jag har lättare att rycka på axlarna och gå vidare.
Det påverkar mig inte längre på samma sätt.
Jag försöker verkligen att tänka i nya banor.
För det mesta lyckas jag, emellanåt kan det hända något som tar något/några dygn av smärta, sorg inom mig men sen rycker jag upp mig och fortsätter mitt liv.

Nytt, nytt, nytt...

Ja ett nytt tänk är nog bara bra för mig.
Just nu rider jag på den vågen.

Det som varit är passe', det som kommer till mig är nytt och outforskat, lite spännande.

Ha en skön natt alla fina!

Kramen om!


måndag 17 juni 2013

17 Juni 2013

Ja det är dagens datum.

Hur lever livet i grottan kanske ni undrar?
Jo tack, det knallar och går.
Har varit lite mycket nu ett tag men så småningom så lugnar väl livet ner sig.

Vi har kommit in i ett skov av tunga, mörka moln, emellanåt läker dom men annars så ligger dom vackert mot himlavalvet.
Temperaturen har sjunkit något.
Skönt det med.

Student för Midi är över nu.
Hon var så himla vacker, såg så sprudlande glad ut,
Bara synd att allt blev som det blev runt hennes student.
Alltså hennes omöjliga far.
Jag åkte upp, de 13 milen för att möta henne på trappen, krama om henne för att därefter åka tillbaka alla dessa mil.
Pappan hade tydligen ingen lust att ha mig den ömma modern med på picknicken som anordnades.
Nåja, nåja...



Hon hade en härlig dag i alla fall och det är viktigast. Själv ska jag fira min dotter när hon kommer hem. Hon jobbar just nu. Ambitiös ung kvinna som började jobba två dagar efter sin student.

Inför studenten så hade jag den glädjen att få håret klippt och slingat av min äldsta dotter Maxi. Hon är klurig med sånt där och har tålamodet att hjälpa mig. Gillade resultatet.



Kändes härligt att bli fräsch i håret.


Förutom det så är det jämna plågor. 

Vissa dagar fungerar bättre än andra.
Vissa dagar gör det ont, andra mindre.
Vissa dagar orkar jag mer, andra mindre.
Vissa dagar hatar jag allt, andra bara älskar jag alla.

Berg och dalbana av lust till att bry mig om andra, av energidepå som ständigt sinar, av glädje, sorg och smärta.

Men bättre är det i dag!
Mycket bättre....

Avslutar med en dikt;


Vägval




Trötta fötter
vandrar längs stigen
stengrus knastrar
under sulorna


himlen ligger inbäddad
i mörka tunga moln
regnet hänger i luften


stigen delar sig
ett vägval
är vad som krävs

hon sätter sig ned
på en mossbekläden sten
lägger pannan
i djupa veck

funderar så tankarna knakar

stigen till vänster
ser välbekant ut
stigen till höger
är ny


konturerna av yvigt
vildvuxna träd
kantar stigen
skymmer sikten


den blir som att
falla fritt
sakta seglande
mot nya vidder

mot det okända

valet är helt plötsligt
inte svårt
den högra stigen
lusten efter att
falla fritt
känns befriande
enkelt


lite trevande sätts fot om fot
ett i taget
pulsen är lugn
andningen säkrad
vad stigen döljer
vad som följer
i dess kölvatten
spelar inte längre
någon roll

Låt äventyret börja..


Kramen om!



onsdag 5 juni 2013

Avstämningsmöte, done....

Vissa dagar är sköna.
Kanske inte hela dagarna men bitar av dem.
Som nu när jag sitter i mitt kök efter avklarat avstämningsmöte.
Som gick bra!
Inget krångel, inga svårigheter, absolut inget krig.
Vi har satt upp en plan för vad som ska hända framöver.
Fast först är jag sjukskriven till in i september.
Jag får mer tid att bli "frisk".
Efter det kan saker och ting bli spännande.
Målet?
Att hitta något annat som jag ska syssla med än Hemtjänsten.
Tydligen så finns det en hel del resurser.....som jag kan få användning av.

Sen får vi som sagt se vart jag står i september, om det går att fullfölja planen eller om den måste revideras.
Den som lever lär se....

Så nu sitter jag skönt avslappnad.
Glad inom.
Inte lycklig men snudd på euforisk.
Å så har jag fått ett härligt telefonsamtal från Grekland, en väninna som bara vart tvungen att ropa hurra i luren för att det gick så bra.
Det är så att jag rakt blir tårögd av omtanken.

Fågelf-n jublar däremot inte.
Jag står ju inte och hoppar av glädje för att han befinner sig i min by ett tag framöver.
Jag är, får jag anta, svår.
Moahahahahaha, det ska han ha.
Å nej, jag tänker inte träffa honom, blir bara full i skratt att han ens trodde att det skulle bli plättlätt att komma tillbaka till mig igen.
Tack och lov, ett år äldre, ett år klokare.
Nej kloakråttan får allt sitta i källarhålet alldeles för sig själv.
Jag har inte längre något intresse..
Han lockar inte..
Så gudomligt skönt alltså!
Äntligen är han ute ur mitt system, ur mitt liv!
Å det finns inte längre någon återvändo.

Den dag jag finner en ny man så ska han vara snäll och omtänksam, älska mig, vilja göra allt för mig, bry sig om i nöd och lust, finnas, vara en trygg stomme jag kan luta mig mot när vindarna viner, vara stark men gärna visa känslor, vara en karl för sin hatt!

Ingen fågelf-n och ingen kloakråtta.
Den delen av mitt liv är över!!!!

Nu får ni ha en härlig kväll alla fina!

Kramen om!


måndag 3 juni 2013

Uppdatering...

...från mitt enormt spännande liv.
Haha!

Nej det är inte så spännande däremot händer det hela tiden sånt som får mig att trilla tillbaka en smula. 
Detta upp och ner.
Denna berg-och-dalbana jag lever i.
Spännande nej!

I fredags så körde vi upp till Midi och tömde hennes rum.
Finaste Pappelino ställde upp med bil och släpvagn.
Gissa vad roligt det var.
30 grader i skuggan och så huserar Midi på 4 våningen.
Jag tror vi höll på att bära ihjäl oss.
Å mycket hade hon men hon har ju å andra sidan bott där i snart två år så, ja ni fattar.
Klockan var sena kvällen innan vi var hemma.
Vi var alla så slut på så Pappelino lämnade släpvagnen och så fick vi ta itu med det på lördagsförmiddagen.
Nu så svämmar mitt vardagsrum över med kartonger, säckar, möbler osv...
Känns som lite si och så.

Baksidan av detta är att min kropp har fullkomligt rasat samman.
Ryggen ska vi inte tala om och ischiasnerven spökar.
Känner mig som 85 när jag försöker ta mig ur sängen på morgonen.

På söndag eftermiddag så ringer döttrarna och vill hälsa på.
Jag fattar direkt att något är galet.
Och ja, hade liksom rätt i min känsla.
Två tårdrypande flickor klev innanför min dörr och bara kramade om mig.
Allt är struligt....

Trodde inte min x-make kunde göra mig mer illa men jag hade fel.
Ni som läst mig vet att jag hade Maxis student här hos mig.
Jag pimpade upp altanen, den blev beduintältet.
Massor av blommor.
Ballonger.
Å mat och dryck.
Min x-make la inte en spänn i studentfesten.
Men festade gladeligen på allt som bjöds på, så även resten av hans familj.

Så nu tyckte jag att han kunde ta Midis student då jag känner att jag varken orkar eller har ekonomi att ställa till en hejdundrande fest.
Vad händer, jo x-maken vägrar.
Han tänker minsann inte fixa något där jag ska vara med..
Han kan inte bortse från mig och göra det för vår dotters skull.
Nähädå.

Det bottnar ju i vad som hände sommaren efter Maxis student och hösten då jag sa ifrån att jag inte ville ha han och hans släkt i mitt hus.
Pga deras sätt mot mig....

Å sen efter det så är det kört.
Vår dotter ska tydligen behöva välja på att träffa mig eller hennes far på sin student.
Vi kan inte göra något tillsammans men jag garanterar att om jag ställt upp och ordnat kalas hade han kommit och gästat, då hade det inte varit något problem.
Jag är mer än förtvivlad.
Ganska så nerbruten.

Känner att jag måste backa så hon ska slippa välja.
Samtidigt så blir jag arg för att jag känner att jag måste backa, för det är vad jag alltid gjorde under mitt äktenskap, för husfridens skull, å då får han sin vilja genom, fortfarande, å det är 5 år sen vi skiljde oss...

Till råga på allt så har fågelf-n hört av sig.
Ska visst vara i min by en månad, eller för resten av livet.
Undrade om jag vill ses.
Ha, nope, nej, absolut inte.
Vilket jävla kräk alltså....

Å på onsdag så har jag avstämningsmöte med knäppa läkaren och f-kassan.
Jippi!!!!

Nåja har i alla fall haft en hyggligt trivsam kväll.
Pratat med min fine vän Herr J.
Tror jag ska ta han på orden och flytta ner till honom.
Eller vad säger ni?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!