söndag 28 april 2013

En helt vanlig helg...

Å ändå kanske inte.
Mini är hos mig, mammavecka.
Han märks knappt.
Har fullt upp med stoj framför sin dator och alla on-line-spel där med miljarder vänner.
Det tjoas och skrattas hela tiden.
Härligt att höra.
Å så sitter han och pratar med sin mamma lite nu och då.
Han är en härlig tonårsson.
Guld värd!

Men detta innebär att jag trots att han är här har mycket egentid tillgodo.
Å då kommer tankarna.
Det jag funderat över mot slutet är tillit.
Hur ska jag någonsin kunna lita på en annan människa igen?
Hur ska jag kunna lita på en man?
För mig är tillit a och o i en relation.
Det kan inte finnas annat.
Men hur gör man när tilliten blivit så söndertrasad gång efter annan?
Hur jobbig och besvärlig kommer jag inte va i kommande relationer?

Tro nu inte att jag är beredd på att starta en relation, det är jag verkligen INTE!
Funderingarna finns dock.
Det är en tung fundering.
Jag har inga svar än.

Haft ett långt samtal med min finaste Pappelino.
Jisses en sån bra man han är.
Jag kan prata med honom om allt.
Det finns inga restriktioner.
I dag diskuterade vi skilsmässa från min mor och min egen.
Vad han lärt sig genom åren med hans relationer efter mamma.
Vi pratade även om vad fågelf-n ställt till med.
Å han är fullkomligt med, tänker, funderar, säger.
Å vad jag älskar honom.
Han är den bästa pappa en flicka kan ha.

Han ger mig sånt stöd.
Uppmuntran.
Hopp om en ljusare framtid.
Det är bra för mig att se hans knaggliga resa av toppar av lycka och dalar av misär.
Han har varit med om en del och har mycket visdom att dela med sig av.
Han delar med sig på ett sånt braigt sätt att man känner sig inte tvungen att tro det han säger, man får ta det i övervägande och bestämma själv.
Han är bäst!


Nåja, nu får det vara slut på mina tankar för i dag!

Kramen om!

torsdag 25 april 2013

Crazyveckan....

Jag fick en påminnelse häromdagen om att det var länge sen jag skrev i min blogg.
Å det var ju sant förstås.
Jag har liksom tappat orden igen.
Det händer lite titt som tätt.
Det händer så mycket inom mig men jag vet inte hur eller ens om jag vill skriva ner det.

Förra veckan var den mest "crazyveckan" ever i världshistorien, för mig alltså.
Det rullade fram som på ett löpande band, dubbelspel, svek, alla lögner, allt skitsnack...
Illusionen sprack rejält.
Första tre dagarna var jag rent ut sagt förlamad, fullkomligt avtrubbad.
På torsdagmorgon vaknade jag med lite mer styrka.
I måndags rasade jag ihop av utmattning och jag har inte riktigt återhämtat mig än.
Fågelf-n har gjort sitt i mitt liv.
Allt min magkänsla sagt mig det sista halvåret kan man dubbla miljarder gånger om.
Jag har aldrig varit med om liknande svek i sådan skala.
Proportionerna är enorma.

ALDRIG MER!
ALDRIG MER!

Den tanken/beslutet känns befriande skönt.
Däremot är jag skör, har gått i tusen skärvor så det är bara att kravla sig upp igen, limma ihop bitarna så gott det går.

Det positiva som vuxit ur allt detta är att jag fått en ny vän.
Ännu en syster men utan blodsband.
En fantastisk människa med enormt stort och varmt hjärta.
En kvinna jag framöver kommer att möta.

Nog om det.
I helgen som var så hade jag glädjen att få rå om Midi.
Vi hade det supermysigt.
Satt uppe länge på fredagskvällen och pratade, pratade, pratade,  bara hon och jag.
Hon är en sådan härlig ung kvinna.
Så varmhjärtad.
Det finns inte ett endaste ont ben i hennes kropp.

På Lördag så hälsade Pappelino och hans fästmö på.
Han hade med sig nybakade munkar.
Längtan var stor i honom att träffa Midi.
han har inte sett henne sen i början av Januari.
Vi hade en mysig stund tillsammans.

I morgon så växlar Mini boende igen så mammaveckan är under uppsegling.
Har lovat honom Tomatsoppa med tortellini.
Hans favoritsoppa.

Nu ska jag fortsätta pimpla kaffe.
Får se om koffeinet gör mig piggare.
Har liksom än en gång slutat sova men så blir det när allt blir för jobbigt.
Bara vänta på att det vänder igen...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 12 april 2013

Att tappa bort sig...

I går var en lite konstig dag.
Efter en osovandes natt gav jag upp och klev ur sängen i ottan.
Som vanligt så ringde älskade E runt 07.30 så vi pratade bort en timme.
Såsom det brukar bli.
Under tiden vi pratade så satte jag en bröddeg.
Tänkte lägga omkull mig under jäsningen men av någon anledning så blev det inte så.
Vid lunchtid blev det dags att grädda brödet efter 3 timmars jäsning.
Jag bakade den i lergrytan.
Resultatet blev jättebra.


Jag tänker definitivt göra om det.
Degen var jättelätt att få ihop och mycket smidig att arbeta med.
Här kommer receptet om någon vill prova;

Bröd i lergryta

25 g jäst
2+2 msk olivolja
1 msk honung
4 dl kallt vatten
2 tsk salt
9-10 dl vetemjöl special



Smula ner jästen i en bunke.
Tillsätt honung, 2 msk olivolja, salt och vattnet. Rör tills allt löst upp sig.
Tillsätt 8-9 dl vetemjöl och arbeta till en homogen deg.
Låt jäsa i 2-3 timmar under bakduk.
Lägg en lergryta i blöt i minst 15 minuter.
Ta upp lergrytan och smörj den med några matskedar olja.
Ta upp brödet på ett lätt mjölat bakbord och knåda några gånger. Forma till ett lätta avlångt bröd och lägg i lergrytan. Lägg på locket.
Ställ in lergrytan i kall ugn och sätt ugnen på 250 grader.
Grädda brödet först i 45 minuter. Ta därefter av locket och sänk värmen till 200 grader. Grädda i 15-20 minuter till.
Ta ut lergrytan. Spruta på kallt vatten. Stjälp upp brödet på ett bakgaller och linda in i en handduk. Låt svalna.


Efter baket var klar så blev jag tvungen att lägga omkull mig.
Var så trött att det snurrade i skallen.
Somnade på eftermiddagen och sov så himla hårt och djupt.
Var alldeles snurrig när jag vaknade.

Vid 20 så klädde jag på mig.
Hade tänkt ta mig en lätt liten promenad för att få igång skallen och kroppen.
Jag knatade i väg.
Var inte så uppmärksam på vart jag gick utan traskade på i tankar.
Jag liksom tappade bort mig under promenaden.
När jag kom till sans så stod jag på ett ställe jag absolut inte väntat mig.
Och det var lång väg hem.
Jag fick verkligen ta mig i kragen för att orka.
Väl hemma tittade jag på klockan och min lilla promenad varade 2 o 15 minuter.
Inte som jag tänkt innan.
Som vanligt har jag svårt att göra något på ett normalt sätt.
Jag måste skärpa till mig ytterligare.
Jag ska ju bara göra det jag orkar och i små kvantiteter....

När jag kom hem var jag så supertrött att jag relativt omgående kröp ner i sängen.
Tro nu inte att jag fick sova i natt för den delens skull.
Jag har nog tappat bort sömnen igen..

Jag har tydligen lätt att för att tappa bort mig på ett eller annat sätt.

I dag så får jag hem Mini.
Bara han och jag en vecka.
Härligt.
Jag har tagit fram en fläskfile ur frysen så vi ska mysa i dag med lite god mat.
Om jag lyckas dra honom från datorn vill säga. *L*

Nej nu blir det massor av kaffe så jag blir koffeinstinn och kanske lite piggare.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 10 april 2013

Nu blommar det...

Fast det är bara min galna Amaryllis som blommar.



Sedan jag fotade den här bilden så håller två klockor till på att slå ut.
Helt klart en prydnad i fönstret.

Själv känns det däremot som om jag slokar fullkomligt.
Tappade stinget i helgen då snön vräkte ner och det blev vintervitt igen.
Nätterna är kalla, dagarna har börjat gå mot plus igen.
Å jag har haft en sjuhelsikes huvudvärk sen i Lördags.
Tror jag håller på att få en hjärntumör.
Nej skämt och sido.
Tror att den kommer från nacken.
Jag blir så trött.
Har gått omkring som en zombie här hemma sen dess.
Orkar inget göra.
Vill helst av allt sova bort dagarna.
Inte för att det går eller hjälper direkt.
Väntar bara på att det ska släppa så jag slipper skiten.
Är inte van att ha sån här gräslig huvudvärk.
Tycker det räcker det som är...


I måndags så flög Maxi sin kos.
Nu är det dags för hennes äventyr.
Läsa på universitetet i Leeds under 6 veckor.
Oj så mina flickor flyger och far.
Dom är verkligen inte små längre.
En hemma, en borta.
På fredag blir det högst märkbart då det bara blir Mini som kommer till mig.
Jisses så lugnt här kommer att bli.
Han har helt snöat in på spel och datorn.
Det är knappt att jag ser honom mer än vid middag.
Ska försöka få honom att tagga ner lite av det och umgås lite mer med den ömma modern.
Men han är tonårspojk, det märks.

I dag så ska jag gå in till byn för samtal.
Det har gått en vecka sen sist.
Blir att handla nån mjölk och så jäst.
Tänkte mig brödbak i morgon.
Har hittat recept på ett bröd som man gör i lergrytan som jag vill prova.

Ha det så gott i dag alla fina!

Kramen om!

söndag 7 april 2013

Tillbakablick...





Han slösade på
löften
han inte kunde
hålla

hon förbrukade den
tillit
hon inte längre
ägde

tillsammans
gjorde de varandra
illa

smärta
sorg
smädelse
oförstånd
missförstånd

karusellen
snurrade
kvar blev
inget

endast
tomhet
en ökentorr känsla
obekräftad

ledsen
ensam
tom
och kall

än en gång

efter den
kranka blekheten
föds en ny vår
en sommar
tar sin början

som ska
förvaltas
med varsamhet...

fredag 5 april 2013

Klockan börjar bli sen...

Det börjar bli dax att krypa ner i sängen om en stund.
Fredagen tar snart sitt slut.

I går hon hem, min ängel.
Blond och brun som man bara kan vara om man jobbat på en ö i medelhavet under tre månader.
Ja men jisses så underbart det var att få krama om henne hårt, länge och ofta.
Jag hade lagat hennes önskemat.
Vitlöksspäckad skinkstek, sås, hasselbackspotatis, vitlöksmorötter, sallad och svartvinbärsgele'.
Önskar hon så lagar jag....



Som hon vuxit i sättet, i mognad.
Så hon magrat.
Det är nästan så jag tycker att hon är på snudd för mager.
Hon var helt lagom innan och har förlorat 8 kilo där nere i värmen.
Men mitt hjärtegull det är hon fortfarande.
Så himla mysigt att få sitta i köket och prata med henne, titta på henne.
Det kändes som jag inte helt och fullt blev mätt..


Gåva från henne.


I dag så blev det tyvärr att de åkte tidigare än tänkt men deras far skulle hämta dem så det var han som bestämde tiden..
Hon åker förmodligen hem igen redan nästa helg så då får jag fortsätta rå om henne.

I dag så har jag tagit årets första cykeltur.
Cyklade in till byn och handlade smör och bröd.
Å sen hem igen.
Benen var ytterligt stumma när jag klev av cykeln ute på gården.
Det krävs några turer för att cykla upp sig igen.
Å ska inte tala om hur rumpan känns just nu.
Den ömmar och värker.
Nåja, det går väl över, eller hur?

Å så avslutar jag detta inlägg med dagens absolut bästa råd;
-Akta dig för flygande rävar!
Jajamensan, det har jag nu gjort i flera timmar.
Jag är beredd att ducka...
Man kan inte säga annat än att jag har en god och omtänksam vän. *S*

Ha en skön natt alla fina!

Kramen om!

tisdag 2 april 2013

Åh vad jag längtar nu...

Om två dagar så får jag äntligen krama om min finaste Midi som kommer hem efter en 3 månaders lång praktik på en ö i medelhavet.
Jag längtar som en tokig.
Efter henne...
Nu har hon gjort och klarat av det med bravur.
Jag är så stolt.
Kan man vara annat.

Om två dagar ja.
Får jag se in i hennes vackra ögon, hennes ungdomliga själ.
Och bara njuta av närheten till henne.
Tre månader är lång tid att vara utan sitt barn.
Tre månader är förbaskad lång tid när jag tänker efter.

Hon har önskat mat av mammi som jag givetvis ska laga till.
Hasselbackspotatis med vitlöksspäckad skinkstek, sås, vitlöksmorötter och svartvinbärsgele'.
Å givetvis ska jag laga till den rätten.
Skämma bort henne en smula.
Nu när jag får möjligheten igen.

Sitta i köket och prata bort kvällen med henne.
Höra allt om hennes livs äventyr so far.
Bara ta in, njuta, må gott av att hon är hemma igen.
Längtan är bara förnamnet...

Åh så måste jag även passa på att umgås och njuta av Maxis existens.
Hon åker till England på måndag och ska läsa på universitetet i Leeds i sex veckor framöver.
Hon ska bo hos en familj när hon är där.
Å så hon längtar och vilka förberedelser inför hennes resa som vidtas.
Det ska köpas än det ena än det andra.
Men jisses så roligt för henne och jag tror att även hon kommer uppleva ett icke nådigt äventyr under hennes tid där.
Dom ska ex dricka te med Leeds borgmästare, se Cats och mycket annat roligt förutom studierna.
Jo, jag kommer att sakna henne men gläds över möjligheten för henne att uppleva ett annat land.

Så barnen de kommer och går, flyger och far.
Jag har dock Mini kvar.
Inga sådana upplevelser än för honom.
Det blir bara han och jag hemma under en lång tid.
Ska bli mysigt att få rå om honom lite extra utan systrar..

Jo, jag älskar mina barn varmt.
Var och en på sitt eget speciella sätt.
Det är en kärlek som växer och finns i överflöd.
Den tar aldrig slut.

Jag är lycklig i den bemärkelsen att jag har mina underbara barn.
Min källa till glädje.
Min lycka i livet!

Ha nu en underbart härlig fortsättning på dagen alla fina!

Kramen om!