torsdag 28 februari 2013

Småhektisk dag...

Gårdagen var aningen hektisk för mig.

Jag lyckades få till en massa göranden som var måsten.
Som att lämna in läkarintyget på jobbet.
Då blev det lite prat med chefen, ja ni vet, hon vill veta hur det går.
Jag postade läkarintyget till Afa och ett brev till Mr J.
Jag tog ut medicin på apoteket.
Jag storhandlade.

Jag tog taxi hem.
Klarade inte av att bära 7 pinfulla pappkassar. (Vem skulle göra det?)
Jag lyckades bära in alla kassar.
Det var riktigt otrevligt, då hela gården var som en isgata.
Men jag klarade av det levandes.

Å så nästa fas i handling, packa upp och packa in alla varor.
Det tar på.
Men lyckan är skön då jag ser hur välfyllt det är överallt.
Den typ av shopping räcker för mig.
Nu så kan barnen komma hit och ha hur mycket lov som helst.
De kommer inte att svälta....

Efter det så pratade jag med Älskade E en stund och så blev det ett samtal med min fina Pappelino.
Han har oroat sig en del för mig efter den senaste episoden som drog ner mig.
Pappor är Pappor...

Jag värmde lite mat som jag åt i sängen och sen bara däckade jag.
Sov i tre timmar och kom aldrig riktigt i gång när jag vaknade.
Kröp ner i sängen tidigt och vaknade givetvis dötidigt i dag.
Sådär nästan otrevligt mitt i natten.

Nu sitter jag här i mitt kök med ljuslyktorna tända.
Det är fortfarande mörkt ute.
Temperaturen har sjunkit till en halv minusgrad.

Jag sitter och funderar över hur skör jag fortfarande är.
Hur lätt korthuset faller samman.
Jag vet sedan länge att min mamma inte är något att hurra över.
Jag har vanligen ingen kontakt alls med henne.
Varför jag ringde var väl att jag ville få ett svar om varför?
Å fick mer information än jag behövde.

Kom att tänka på att det är 30 år sedan jag flyttade hemifrån.
Å det innebär 30 år utan särskilt mycket kontakt med mamma.
Hon känner verkligen inte mig och har aldrig egentligen brytt sig om att ta reda på vem jag är.
Hon har inte träffat mina barn på snart 13 år.
De ser inte henne som en mormor.
Hon skickar aldrig ens ett födelsedagskort till dem.
De finns inte i hennes sinne mer än när hon anser det lämpligt att skälla på mig.

Man blir ful när man är bitter.
Och hon är bitter.
Det hon inte har förstånd att inse är att hon själv är ansvarig för hur hennes liv ter sig.
Man kan inte sitta  och skylla på att alla andra är idioter, utom hon själv.
Hon som inga fel har.
Hon som alltid velat allas bästa.
Skitsnack från början till slut.

Hennes ålderdom kommer nog inte att bli lätt.
Ensamt, mycket ensamt.
Men det är hennes val!

Mitt val är att jobba med mig själv så jag kan leva ett gott liv.
Livet har inte alltid behandlat mig väl.
Det har hänt otroligt mycket tråkiga saker runt omkring mig.
Jag har farit illa, enormt illa...
...men jag tänker ALDRIG bli bitter.

Å jag kommer ALDRIG att sluta vara mamma till mina barn.
Jag som många andra hoppas givetvis på barnbarn så småningom.
Det är LYCKA det!
Å jag ska vara med dem under hela resan.

Tack och lov är jag inte särskilt lik min mamma.
Tack och lov för det!

Ha nu en fin dag!

Kramen om!

onsdag 27 februari 2013

Fortfarande låg...

Jag har inte kraft just nu för sånt här.
Jag låg hela dagen i går.
Orkade absolut ingenting.
Kände mig lite förrådd.
Mådde riktigt pest.

Nej jag vet att det inte var av omtanke, att jag inget fick veta rörande dödsfallet.
Jag pratade med min sk mamma.
Hon bryr sig inte om något/någon.
Hon är inte en bra människa.
Jag undrar vad som gick fel hos henne.
Under samtalet kom det fram en sak till.
Året 94-95 så bodde hon här i byn.
Hon gick en utbildning.
Då väntade jag mitt andra barn.
Hon sa aldrig något till mig.

Jag vet att det är gammalt nu men jag blev ånyo chockad när jag fick höra det.
Hon har hela tiden lastat mig för att hon inte träffar sina barnbarn.
Å så kan hon bo här ett helt år utan att berätta, hälsa på eller visa att hon finns.
Jag greppar henne inte.
Å som vanligt så fick jag en rejäl skopa ovett när vi pratade så jag la på luren i örat på henne.
Oförskämt gjort, jo jag vet, men hon förtjänar inget annat.

Det är tråkigt men sant.
Nu ska jag lägga de sista dagarna till handlingarna och ta nya tag.
Fortsätta sträva framåt.
Försöka så gott det går.

I dag ska jag ta mig in till byn.
Måste lämna in läkarintyget på jobbet och skicka ett ex till Afa
Handla lite innan jag åker hem.
Barnen kommer på fredag så jag måste fylla på lite.

Ute är det 5 plusgrader.
Vi brukar inte ha så varmt nu.
Det är otroligt halkigt.
Man får gå försiktigt.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!


tisdag 26 februari 2013

Music when the lights go out...

Så kan den låta, eller hur.
Kvällen har inte varit lätt.
Jag har fått reda på något jag skulle veta för månader sen.

Någon har dött.
Någon som ingen tyckt sig måste berätta för mig.
Varken min mamma, (fast hon visste), eller min mors bror.
Ingen har sagt att min mosters man dog den 20 December.
Det är ju jättelänge sedan nu.

 Begravningen är redan över.
Var i början av Januari.
Å jag visste ingenting.'
Nada...

Är så sjukt ledsen nu.
Ledsen
Mer ledsen
Ännu mer ledsen...

Jobbigt!!!

måndag 25 februari 2013

Terapidag...

Jippi så roligt.
Samtal idag!

Just nu känns det lite tungt att ta mig in till byn.
Vaknade med huvudvärk.
Jag gissar på att jag legat tokigt.
Har ju otroliga besvär med min nacke och mina axlar så det kommer väl därifrån.

Jag har planerat för att gå in till samtalet.
Det är väl en promenad på inte fullt fem kilometer.
Får se hur kroppen fixar det.
Det är två plusgrader ute så kallt är det i alla fall inte.

Jag undrar vad som kommer att pratas om i dag. 
Jag vet aldrig innan.
Jag kan ha tänkt något själv men inte hon.
Hon liksom styr det hela och det blir som sagt aldrig som jag tänkt.
Jag vet i alla fall att vi ska sätta ihop en behandlingsplan idag.
Det skulle ha vart gjort redan i början men har inte blivit av.
Så en ca 15 minuter skulle det ta.
Sen är det bara att åka av.....

Jag har duschat i dag så det, promenaden till byn och samtalet får räcka för dagens görande.
I fredags tog jag in en säck djupfrusen blomjord från altanen så tanken är att jag ska plantera om några blommor.
Det är hög tid för det.
Gissar på att det är åtskilliga år sedan sist.
Ett sådant "borde" som jag har blundat för.
Det är det stora projektet för denna vecka.
Men jag tar det som jag orkar.
Ingen press, inga krav.
Fast det är på något sätt avkopplande att påta på med jord.
Ungefär som att laga mat eller baka.

Tänk om våren kunde vara på väg, på riktigt.
Här är det lite för tidigt att tro det men med plusgrader så ökar förhoppningen.
Våren kan ju komma tidigt om man har tur.
Det skulle vara så skönt att slippa all snö.
Jag är så trött på den.
Å vi har mycket, mycket snö som ligger.

Tänk om....

Och medan jag tänker om, får jag önska er alla en härlig Måndag!

Kramen om!

söndag 24 februari 2013

Söndag och vilodag...

Det är väl så det är tänkt.
I dag vilar jag.
En inplanerad sådan dag.

Helgen har gått skapligt.
Jag ska väl absolut inte klaga då jag vet hur det skulle kunna vara om sinnet var mörkare.
Men jag har fixat den här helgen med utan större trubbel.
Massor av minnen, händelser från förr har virvlat runt i mitt inre.
Å jag har överlevt det.
Inte tuggat sönder knogarna av skräck.
Inte haft en ångest som hotat att döda mig.

Fast det finns somliga tankar som jag inte stannar upp i.
Är inte redo för dem än.
Lyckas tränga undan dem när de pockar på.
Min x-make är en sådan tanke.
Korpen likaså.
Dom tankarna vill jag inte ta på egen hand.
Det spar jag till terapeuten.
Hon kan liksom vinkla saker, se det ur andra perspektiv så att det blir lättare för mig.
Men genom även dessa minnen måste jag, till slut!

Musik har ljudit i grottan.
Jag gjorde en ny spellista i fredags.

I går kväll gick jag bort till närbutiken.
Jag köpte en gammal goding.
En läsk som heter Portello, grymt god.
Så blev det en liten påse plockgodis.
Å sen var jag redo för kvällen.
Slog på tv;n och tänkte att jag skulle försöka se Melodifestivalen.
Men jag gav upp direkt.
Det lockar mig inte.
Jag tycker det mest är värdelöst.
Så det blev att hitta annat att se på.
Kvällen gick....

Fick just ett sms.
En påminnelse om tiden i morgon då jag ska ha samtal.
Det gillar jag.
Då behöver jag inte vara helt uppdaterad med tiden.
Smart system.

Nej nu ska jag fortsätta vila mig.
Ni anar inte vilken tid det tar. (Haha)

Ha en fin Söndag!

Kramen om!

fredag 22 februari 2013

Sen kväll....

Jag har inte lyckats ta mig till sängs ännu.
Det är fredagskväll och klockan är väl inte så himla mycket.

Jag sitter i köket och har precis avslutat ett samtal med en väninna.
Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig då jag har så lätt att bli irriterad på människor.
Det händer lite titt som tätt.
Jag är vanligen inte sådan.
Brukar ha en ängels tålamod med folk men inte nu.
Å så undrar jag förstås om jag är dålig på att uttrycka mig klart och redigt då hon missförstod mig flera gånger under samtalet.
Är det min emellanåt trötta röst som gör det.

Fast jag tycker nog att det händer ofta.
Att människor inte hör mig.
Jag är duktig på svenska.
Jag kan formulera mig bra.
Jag har ett uttrycksfullt språk.
Men ändå så verkar många inte ta mig på allvar.
Inte tro på det jag säger.

Något jag har svårt att förstå och ta in.

Dagen har i alla fall gått bra.
Men jag har funderat mycket.
På det förflutna.
Jag håller på att skriva en berättelse, vad det blir av den vet jag inte.
Det får framtiden avgöra.
Det är i alla fall mångt och mycket händelser ur mitt liv men i okronologisk ordning men med en röd tråd genom.
Jag kallar den för "Nyanser av  blått"

I och med skrivandet, som jag ser som ett terapeutiskt arbete, får det mig att fundera mycket.
Se händelser i ett annat ljus, när jag väl skrivit ner dem.
Det är en lite spännande process och samtidigt sorglig.
Det är mitt liv.
Å så har jag börjat måla i dag.
"Nyanser av blått"
Nej, men blåa toner, hav, som jag gillar så mycket.
Givetvis är jag inte klar.





Jag tänker gå in till staffliet och dutta på lite färg någon gång omsänder.




Till slut blir det väl något av den.
Det var månader sen jag målade sist.
Det var riktigt skönt och så är jag så vackert blå om mina fingrar.
Målar med svamp så, färgen kommer så nära huden men vem bryr sig om sådana bagateller?

Jag har som sagt varit lite kreativ idag.
Det är skönt!

Ha en härlig natt alla fina!

Kramen om!

Tidig fredagsmorgon...

Som vanligt så vaknade jag okristligt tidigt i morse.
Jag kan liksom aldrig sova över femsnåret.
Vaknar alltid långt innan.
Jag är i grund och botten ingen morgonmänniska.
Jag är en kvällsmänniska.
Nuförtiden är jag ingendera.
Jag är trött på morgonen och ännu tröttare på kvällen.

Men sover längre, nope, det lyckas jag aldrig göra.
Tänk om jag kunde sova till sju åtminstone.
Kraven är inte så höga....
Fast jag är i och för sig väldigt nöjd med nätterna då jag sover bra.
Å med bra så menar jag max 5 timmar.
Så pass har jag kommit upp till nu.
Men det är en himla resa och det tar tid.

Som allting annat när det handlar om mig...

Dagens agenda innebär inte så särskilt mycket.
Jag ska kila bort till närbutiken och köpa mig ett juicepaket, ciggaretter och så ska jag korrigera inköpet häromdagen som blev galet fel.
Barnen växlar boende i dag.
Mini håller just nu på att packa ihop det han ska ta med sig till sin far.
Så snart kramar jag om honom hårt och önskar honom en fin kommande vecka.
Maxi antar jag packar ihop innan lunch.
Sen blir det tomt här igen....

Jag tar det med tillförsikt och håller tummarna på att den här helgen ska kännas okey, liksom förra gången då barnen växlade boende.
Det är lite svårt att säga innan.
Men hoppet finns.

Jag tror att det blir musik som får bära mig genom dagen.
Musik är bra.
Å någonstans inom mig mig ligger lusten att måla på lur.
Det var så länge sedan nu men det har inte gått.
Å då är det ingen ide'.
Sådant kan man inte tvinga fram, det måste komma av sig själv.

Nu får ni ha en härlig fredag alla fina!

Kramen om!

torsdag 21 februari 2013

Dagen efter....

....dagen före!

Det gick jättebra i går när jag träffade läkaren.
Vi gick genom mitt mående, vart jag står just nu.
Hon blev glad att det liksom stannat av, att det inte fortfarande rusar nedåt.
Medicineringen oförändrad.
Nytt läkarbesök om en månad.
Ny läkare då, nummer 10.
Nåja det är som det är.
I vart fall så sa hon att om jag vid nästa läkarträff fortfarande känns som det går åt rätt håll så kan de börja glesa ut besöken till läkare och sätta in längre tids sjukskrivning.
Vi får väl se hur det blir men en sak är säker, dom tar mycket väl hand om mig.

När jag kom hem så var jag ganska så trött men uppe i varv.
Jag kokade en laddning lingonsylt.
Jag trillade köttbullar som jag stekte.
Jag skalade potatis till hemgjort mos.
Jag gjorde i ordning blomkål och morötter som jag skulle koka.

Jag ringde min handläggare på Försäkringskassan.
Hon gjorde mig väldigt gråtmild med sitt empatiska sätt.
Hon är väldigt glad att jag hamnat på psykiatrin så jag får adekvat hjälp.
Min sjukskrivning är inga problem, hon vill att jag ska bli frisk och må bra igen.
Egentligen ska vi ha ett avstämningsmöte inom kort men hon anser att jag inte är där nu så man ska inte ha ett möte bara för att ha ett.
Hon trodde att det tidigaste var aktuellt i slutet på Maj.

Det känns väldigt skönt att hon jobbar med mig och inte mot mig.

Kontentan var att dagen gick i mitt tecken.
Fast jisses så trött jag var innan kvällen var slut.
Tog mina drömpiller och kröp ner i sängen vid 22.
Somnade relativt omgående och har sovit bra i natt.

Nu råder febril aktivitet i mitt kök.
Mini håller på att fixa ihop sitt fika han ska ta med sig till friluftsdagen de har i dag.
Hela dagen utomhus.
Han kommer att vara trött när han slutar för dagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 20 februari 2013

Läkarbesöksdag...

I dag gäller det alltså.
Inte för att jag oroar mig men jag har liksom aldrig varit så förtjust i att  träffa läkare.
Jag vet inte vad det kommer ifrån men så är faktumet.
Men det är klart, ser jag tillbaka på det sista året så var det alltid gruvligt jobbigt att träffa läkaren på Företagshälsovården.
Jag fick ju kriga mig till att hon skulle se mitt mående varenda gång.
Å ändå gick det aldrig riktigt hem hos henne.
Så det kanske är en förklaring till varför jag fortfarande känner som jag gör.

Trots alla nio läkare jag träffat sen jag flyttade över till Psykiatrin så har jag bara träffat bra och professionella människor där.
Men det känns alltid lite gruvsamt innan....

Natten har varit en av de bättre.
Sovit skapligt trots att jag vaknade dötidigt.
All medicin jag äter i dag gör mig väldigt törstig så jag dricker mycket vatten.
Det leder i sin tur att jag måste gå på toaletten flertalet gånger under natten.
Det är störande...
Å i går var jag så fullkomligt slut på att jag faktiskt somnade relativt snabbt för att vara jag.
Förutom nattliga toabesöken så klev jag upp vid 5 snåret.
Då gick det inte att ligga kvar längre.

Det finns alltid baksidor av allting.
Å jag är ganska så säker att utan min medicin så hade jag inte funnits här i dag.
Det hjälper även om jag har varit väldigt känslig och svårställd på doserna.
Just nu så stupar det inte rakt ner som tidigare.
Det har stannat till men jag är jävligt långt nere i ravinen och det är en enorm klättring uppför innan jag riktigt badar i ljuset.
Det tar tid...

Å jag måste tillåta mig själv att det tar tid.
Inte stressa upp mig på grund av det.
Ta små myrsteg när det behövs och lite längre steg när det känns lättare en dag.

Nu ska jag väcka Mini och grädda några våfflor till frukost åt honom.
Det blev kvar av smeten igår.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 19 februari 2013

Särdeles frisk kan jag nog inte påstå att jag är...

Ibland märks det så tydligt.
Att jag är utmattad.
Att hjärnan inte hänger med.
Att jag blir orolig och trött när det händer något nytt.

Som i dag då Älskade E kom på besök.
Det blev prat om vilken affär jag ville handla på.
Maxi var snabb och sa Willys.
Jo det är väl en hyggligt billig affär menjag tar mig ytterst sällan dit då jag inte har bil.
Jag tänkte att okey, vi kör på det.

Vi körde dit.
Jag gick in.
Vagnen är asstor och jävligt djup.
Jag hittar ingenting.
Älskade E drar i mig och vill visa brapriser.
Maxi drar i mig för annat.
Jag blir totalt vill  i skallen.
Det bara snurrade runt, runt som en karusell.
Det tog en himla stund innan jag fått med allt på listan.
Väl vid kassan så når jag knappt ner i vagnen för att lasta upp varorna på bandet.
Jag är ju inte så lång, bara 160 över marken.

Sedan blev det sjukhusapoteket.
Men givetvis så hade dom inte en av mina mediciner så vi fick åka ner på byn för att komplettera.
Å jag var verkligen tvungen eftersom jag tog sista drömpillren i går kväll.

Efter det så åkte vi hem.
Det känns som om jag varken hörde eller såg något.
Vi bär in kassarna och så packar jag in varorna.

Så blev det dax att baka banan-och-apelsinkakan med chokladtäcke.
Maxi hjälpte mig.
Älskade E satt och pratade hela tiden.
Jag vet knappt vad hon sa.
Trött, tröttare än tröttast.
Totalt blankt innanför pannbenet.
Och det utav en affär jag vanligen inte handlar på.

Min affär inne i byn, där vet jag vart alla varor står.
Där kan jag handla med vindens hastighet om jag vill.
Där blir jag inte lika utmattad.

Så kontentan är väl att jag har ganska så långt kvar......
Jag är definitivt inte i närheten av att vara frisk.

Nu har vi precis ätit våfflor med glass och sylt.
Å jag är mer zombilik än någonsin.

Fast det är ju bra att kunna påvisa för läkaren i morgon förstås.
Nu ska jag bara orka leva mig genom eftermiddagen och kvällen...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

Ps. Det var mycket trevligt att träffa Älskade E, synd att skallen var så tom och borta...

Inte en helt vanlig Tisdag...

Nej, den här Tisdagen är inte som en helt vanlig brukar te sig.
Jag får nämligen storfrämmande i dag.
Undrar ni vem som tittar in till mig?

Min Älskade E.
Det hör inte till vanligheten att vi ses på mina marker.
Hon åker bara upp till sina hemtrakter ungefär vartannat år.
Å i år är ett sånt år.

Ska bli roligt att träffa henne live så att säga.
Det är 1 år och 7 månader sen sist..
Jag och barnen körde ner för en semestertripp hos henne förförra sommaren så att mina barn skulle få uppleva mitt Eden.
Det var som sagt ett tag sedan.
Jag brukar resa ner till henne någon gång per år men det sista året har det varken funnits pengar eller ork.
Resan tar någonstans 12-14 timmar och det har jag inte varit redo för.

Det ska bli roligt att ses.
Nu får hon ta att jag hade planerat handling i dag men det blir så bra.
Hon skjutsar.
Skönt att slippa buss och slippa bära.

Jag och Maxi ska baka en ny långpannekaka i dag.
Med banan i smeten och chokladtäcke ovanpå.
Kul att prova något nytt.
Så blir det våfflor med sylt och glass till middag.

Sedan gissar jag på att jag kommer att vara fullkomligt slut på.
Jag känner mig själv...

Å i morgon så har jag läkartid.
Tid för medicinprat och förlängd sjukskrivning.
Det är vad jag tror i alla fall.
Gissar på att psyk inte anser att jag är frisk nog än för att återgå till arbete.
Men som vanligt känns det alltid jobbigt och stressigt innan mötet är över.
Fast det tillhör morgondagens plågor.

I dag  ska jag njuta av Älskade E och Maxi som är ledig.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


måndag 18 februari 2013

Måndagsfunderingar...

...å nu är det en ny Måndag och en ny vecka igen.
Jag ska inte klaga på dagarna som varit.
De har vart angenäma och lugna.
Inte så många gjorda knop här inte.

Barnen kom till mig i Fredags.
Det är alltid skönt när det är mammavecka och jag får rå om dem.
Saknar Midi något fruktansvärt nu. Har inte träffat henne på över en månad.
Hon har det förvisso bra där hon är.
I Medelhavet på den fina ön där hon gör sin utlandspraktik.
Det är nästan två månader kvar innan hon reser hem.
Nästan två månader av fortsatt saknad.
Fast vi pratar ofta på FB och jag läser hennes blogg.
Tänk om pengar funnits så jag kunnat åka ner till henne.
Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Men jag har ju glädjen av att ha mina andra barn här.
Den glädjen är stor.
Jisses så jag älskar mina ättelägg.
Dom har vuxit upp till sådana varma, trygga, omtänksamma, pålitliga, engagerade och intelligenta ungdomar.
Två av dem är i princip vuxna.
En på god väg.
Det blir lite kajk i skallen när jag tänker på att Maxi fyller 21, Midi 19 och Mini 14 i år.
Vart har alla år tagit vägen?
Betyder det att jag börjar bli gammal?

Hade en liten diskussion med Mr J i helgen rörande ålder.
Att jag/vi är medelålders!
Va, men vadå, så känner jag mig inte.
Medelålders, är jag verkligen det med mina 45 år i bagaget?
Ibland känns det om om jag knappt börjat leva.
Intressanta funderingar.
Hur känner ni när det gäller er ålder?

Jag tycker att jag fortfarande funderar över vad jag vill bli när jag blir stor!

En sak är i alla fall säker.
Trots hur mitt äktenskap var med min x-make så har vi gjort ett helsikes bra jobb med våra barn.
Det är något att känna sig riktigt stolt över.
När barnen var mindre så sa folk ofta "små barn små bekymmer-stora barn stora bekymmer".
Mina barn har sällan berett mig några bekymmer alls.
Dom har alltid skött skolan, inte partajat runt med polare.
Dom har alltid berättat vad de gjort.
Ringt hem om de blivit sen.
Nej, jag kan verkligen inte klaga...

Visst har det förekommit situationer.
Skilsmässan tog hårt på dem.
Det blev inte bättre av att x-maken svartmålade mig.
Men det var en kort stund.
Sedan gick det till sig.

Vi har en mycket kärleksfull och fin relation till varandra.
Det är jag glad över.
Här skojas det ofta.
Vi har ett särskilt "kulspråk" vi pratar när alla är på gott humör.
Vi har tillsammans byggt en vardag som fungerar.

Trots min depression får vi till det.
Det här året har varit både lättare och svårare än när jag var sjukskriven för utmattningsdepression under sista året i äktenskapet.
Det som är lättare är att jag inte har någon galen karl som jag måste ta hänsyn till och som inte orkar med mig.
Det som är svårare är att det mesta hänger på mig.
Jag tänker då främst på hushållssysslor och handling.
Det får jag göra eftersom jag orkar och ibland, ofta, är mycket eftersatt.
Då hade jag en x-make som kunde ta itu med det som var tvunget.

Det finns alltid två sidor av samma mynt.

...men det här är ändå bättre!

Nej nu får det vara slut på Måndagsfunderingarna!
Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!

lördag 16 februari 2013

Lördag...

Då är jag mitt i helgen och mina fina, underbara barn är här.
Maxi kom först i går.
Redan vid lunch och Mini efter sin skola.
Det är en härlig känsla som spirar när dom bor hos mig.
Jag känner mig mer komplett.

Mr J ringde i går och förvånade mig.
Han ville ha ett recept på köttbullar.
Kan kanske tillägga att han inte är någon som lagar så mycket mat hemma och jag försökt få honom att tänka i andra banor.
Tja, själv använder jag mig sällan av recept.
Jag svänger ihop på en höft men jag fick till ett åt honom.
Han ringde några timmar senare och hade gjort sina köttbullar.
Många blev det för han hade gjort dem på 2.2 kg köttfärs.
Det blev definitivt en guldstjärna till honom för tappert arbete.

Själv så hade jag tagit fram fläskkarreskivor från frysen.
Dom var redan tillagade och låg och simmade i fantastisk god buljong.
Den gjorde jag en smaklig sås på.
Till det så blev det hasselbackspotatis.
Jag kokade grönsaker och så ställde jag fram min hemgjorda lingonsylt.
Efter det så rasade jag fullkomligt samman.
Jag var så trött, så trött.

La mig i sängen, slog på tv;n och där låg jag på ryggen hela kvällen.
Tittade givetvis på finalen av på spåret.
Jisses vilken skön människa Lennart "Hoa-Hoa" är.
Sådana underbara kommentarer han slänger sig med som;

"Den där fjollkröken får brudarna bära ut medan jag steker biffen"

Han är en härlig männsika.

Efter det så gjorde jag kväll och bäddade upp sängen och kröp ner i den.
Jag var dödens slut på.
Den här tröttheten som förlamat mig de sista veckorna är jobbig att genomleva.
Det är inte samma trötthet som när jag alls inte sover.
Det känns bara som om hela människan, hela Millan inte har några resurser tillgodo.
Jag gissar att den kommer sig av samtalen.
Det händer mycket inom mig.
Det tröttar ut att se sig själv, att gräva inom sig.

Sista samtalet handlade till viss del om männen i mitt liv.
Hur de påverkat mig på olika sätt.
Hur de i ärlighetens namn inte varit bra för mig.
Mitt eget mönster i det jag finner bekvämt men som är totalt galet.
Det mönster som formade mig i min barndom.
Som följt mig genom mitt liv.
Alla felval jag gjort.
Alla gånger jag vandrat på främmande stigar som lett till bottenlöst elände.

Vi pratade en del om Korpen.
Det är jobbigt och gör ont.
Han häckar i sin holk och tystnad råder.
Å det i sig är bra för mig.
Men det är svårt att sluta älska någon även om jag vet att han inte är bra för mig.
Så samtalen är bra.
Att ta tag i och reda ut hur och varför jag tänker och känner som jag gör.
Att det till slut ska leda till ett annat tänk.
Att bryta den nedåtgående spiralen.
Komma bort från det destruktiva, dåliga.

Å i sinom tid finna ut vad jag vill ha och behöver för att må bra.

Jodå samtalen är bra men jobbiga.
Å det påverkar mig enormt hemmavid.
Det är som om mitt inre hela tiden klurar och funderar.
Drömmarna är heltokiga.
Men det är väl som det ska vara....

Nog om det!

I dag så ska jag göra en fläskfile.
Exakt hur vet jag inte riktigt än.
Det lutar åt tomat och vitlökhållet.
Jag får se hur det blir men gott blir det med all säkerhet.

Min finaste Pappelino ska titta in en snabbis i dag med tidningar.
Han och hans sambo får en mängd tidningar av sina grannar.
När dom läst dem så kommer han till mig med dem så jag får läsa dem.
Så skickar jag förra högen med honom och de slänger han på återvinningen.
Det är ganska så trivsamt att bläddra genom en tidning.
Fungerar bättre just nu än att läsa böcker.
Det brukar vara en blandning av hänt extra, allers, svensk damtidning, hemmets veckotidning osv...
Tja vi har ett fint rullande system..

Nej nu ska jag fortsätta min morgon med mera kaffe.

Ha en härlig helg alla fina!

Kramen om!




onsdag 13 februari 2013

Långpannekaka...

Jaha, då var det mitten av veckan igen.
Onsdag hela dagen lång.
I dag så har jag bakat en långpannekaka som vi kallar Strövarkaka inför barnens mammavecka.
Alltid gott att ha något i frysen så de arma liven får fika hembakat.


Det bästa med den här kakan är att den är busenkel att göra och går fort att grädda i ugnen.
Receptet kommer här,

Smeten;
  1. 4 ägg
  2. 3 dl socker
  3. 100 g margarin
  4. 2 dl mjölk
  5. 6 dl vetemjöl
  6. 3 tsk bakpulver
  7. 2 tsk vanillinsocker
Vispa ihop ägg och socker. Smält margarin och blanda med mjölken. Rör ner mjöl, bakpulver, vanillin och margarinmjölken till en jämn smet.
Bred ut i smord och bröad långpanna.

Garnering;

  1. 200 g margarin
  2. 4 dl havregryn
  3. 2 dl socker
  4. (4 dl kokos om man vill)
  5. lite kanel
Smält margarinet och blanda det med de övriga ingredienserna i garneringen. Låt svälla en stund.

Bred över garneringen på kakan i långpannan.

Ugnen värms upp till 175 grader. Gräddas 15 minuter mitt i ugnen.

Låt sedan kakan svalna och skär upp i lämpligt stora bitar.
Vips så har man en mycket god och smarrig kaka till kaffet!


Det var dagens göra för mig.
Nu är jag jättetrött.
Ni ser orken är inte vad den borde vara.

Jag har ju tidigare skrivit att jag bestämt mig för att göra något vettigt varje dag.
I fredags handlade jag och så dammsög jag hemma.
I lördags tvättade jag håret.
I söndags vilade jag.
I måndags tvättade jag och hängde tvätt.
I tisdags var jag på samtal och så handlade jag lite innan jag kom hem.
I dag har jag bakat Strövarkakan och ikväll ska jag renbädda min säng.

Det handlar inte om stora värstingsprojekt utan det som ligger inom rim och reson.
Sedan får jag givetvis pejla in dagsformen.
Ge mig någon dag här och där då jag inte kommer ur sängen för jag håller på att förgås av trötthet.
Vara snäll mot mig själv.
Inte ställa så höga krav på mig.
Försöka mig på lite vardagslyx någon gång emellanåt.
Vara bra mycket mer egoist än jag någonsin varit under hela mitt liv.
Sätta mig själv i främsta rummet, fast det går ju inte princip när jag har barnen men ja ni fattar nog..


Samtalen jag går på är jobbiga och enormt påfrestande men det känns som om det händer saker inom mig.
Det går åt rätt håll i alla fall även om det tar sin tid.
Jag kämpar varje dag...
...för att mitt liv till slut ska bli bättre!

Ha nu en fortsatt fin onsag!

Kramen om!

lördag 9 februari 2013

I made it...

En hel dag och kväll samt natt när barnen växlar boende och jag inte dukade under av svarta tankar och ångest.
Jag är riktigt stolt över mig själv.
Det är första fredagen på månader som faktiskt rullade på bra.
Å jag kom tom i säng i skaplig tid.
Jisses, vad skönt det känns.

I dag är det lördag och hela dagen ligger öppen.
Jag har inga planer men den känns bra.
Säger som Nalle Puh;

Fotot lånat från nätet.


Jag älskar den lilla björnen med alla underbara tankar som snurrar i hans hjärna.
Så idag är min favoritdag, precis som Puh säger.
Totalt planlös eller njae, några planer har jag i och för sig som den där jäkla hårtvätten för att ta som ett exempel.
Annars ska jag fortsätta att försöka njuta av dagen.
Spela musik, WF, songpop, kanske något samtal i telefonen, äta lite ost och kex, mest av allt bara vara....

Önskar er alla en underbar Lördag!

Kramen om!