onsdag 30 januari 2013

Hade tänkt...


...men får inte till några ord just nu.

Ni får en dikt i stället;


Val

Jag är frukten
av mina val


essensen av
de val jag inte
kunde välja


bottenskrapet
av de val
som gjordes
åt mig

Kramen om!

tisdag 29 januari 2013

Dagen efter, dagen efter, degen efter....

Så då är jag mitt i natten igen.
I går natt kunde jag inte sova.
Inte i natt heller.

Jippiiiiii!!!!

Eller Not!

Har vart och prata med terapeuten i dag.
Tror att det är varför jag mår pest nu.
Alla skitminnen som dyker upp som jag inte vill kännas vid.

Tänker tillbaka till för nästan ett år sedan, då jag blev sjukskriven.
Då var det inte lätt men med månaderna på den företagshälsovården så blev jag bara sämre och sämre.
Låter bissart  men då lyssnade inge på mig.
Jag föll hårdare än jag tidigare gjort.
Å det är väl oxå mitt fel som inte fick dem att förstå.
Men då handlade hela min sjukdomsbild att jag skulle komma tillbaka till arbete så fort som möjligt;;




Jag var mörkhårig, å hade inte ork för någonting.
Detta är ett foto från i våras, något pimpad men jag minns exakt när det blev taget.
Fick en förfrågan om ett foto och tänkte, ja men varför inte.
Jag skickar som jag ser ut, skrämmer säkert ihjäl personen i fråga.

Gjorde jag kanske inte men det blev inte bra ändå..

Nåväl det var då, Fotot alltså, och nu är nu.
Just nu har jag haft ett levande hell.
Vart tvungen att ringa psykjouren.
Prata bort lite ont.
Inte göra mig illa trots att jag velat.

Nope, dagen blev inte bra!

Kramen om!

måndag 28 januari 2013

Int' var det tuppf-n...

...som väckte mig.
Jag lyckades aldrig komma till ro och somna i natt.
Har legat och snurrat som värsta karusellen.
Å ingen sömn.
Passar lagom bra då jag måste in till byn efter lunch för jag har samtal på psyk.

Jag tror att jag var för övertrött och utmattad efter helgens bravader.
Fredagens bygge av smörgåstårtorna.
Lördagens dusch och hårtvätt och så socialiserandet på överraskningsfesten för min svägerska.
Visst var det trevligt men massor av människor under åtskilliga timmar.
Det tär något enormt och det är väl för att jag i sådana situationer klär in mig i masken av bra-mående när det egentligen inte är så.
Vill ju inte visa hela världen hur jag mår.

Jag var otroligt slut på i går så jag antar att det var därför sömnen kajkade trots drömpiller.
Nåja, jag är ju van vid sådana nätter, alldeles för van!

I går fick jag uppleva något för första gången.
Ett "Sångogram" och en vacker uppläst dikt i min telefon.
Det mina vänner var definitivt något ovanligt.
Blev varm och rörd i hjärtat samtidigt som jag undrade vad det var för galning som gick med på att leverera det.
Haha, kan inte låta bli att le nu när jag tänker på det.

I dag efter samtalet så ska jag gå ner på byn och möta upp en väninna som jag ska köpa ett smycke av.
Hon har en eget litet företag där hon och säljer kläder, smycken, väskor mm på nätet.
I Torsdags visade hon upp ett mycket vackert kors, relativt stort, ca 6.5*4.5 ungefär om jag inte minns fel.
Jag har sökt men inte funnit något jag riktigt gillar under en herrans massa år.
Hade ett som jag var så himla förtjust i men det tappade jag, som så mycket annat jag tappat genom åren.
Sen ska jag köpa min tilltänkta present till Mr J och därefter blir det hemresa.
Då gissar jag på att jag kommer att vara trött så i dag får det räcka.

Den här vintern har verkligen temperaturen ute växlat helt vansinnigt.
I går hade jag -16 och idag är det nollgradigt.
Det ser ut som om det har snöat i natt.
Vitt är det.
Mycket snö har vi.
Jag längtar till vår.....

Ha en underbar början på veckan alla fina!

Kramen om!



lördag 26 januari 2013

Sorgsen och vemodig...

Vaknar återigen en morgon och känner mig sorgsen och vemodig.

Vet inte riktigt vad som hände i går.
Det var ju ganska så full rulle så jag var riktigt, riktigt trött i hela kroppen och hela sinnet när min fina Pappelino och Maxi åkt härifrån.
Jag pratade en lång stund med älskade E och sen försökte jag koppla av, låta dagen rinna av mig.
Ringde Mr J, så vi snackade bort en stund.
Efter det samtalet insåg jag att jag inte fått i mig något på hela dagen så jag värmde mat om jag åt i sängen.
Klockan var då närmare 20.
Såg "På spåret", drack kaffe.
Bestämde mig för att göra en tidig kväll så jag kröp ner vid 22.

Väl i sängen så vet jag inte vad som riktigt hände.
Jag började störtgråta.
Kunde inte sluta.
Jag grät så jag trodde att hjärtat skulle brista.
Kudden blev genomblöt av mina tårar.
Jag grät mig till sömns.
Vet inte riktigt varför.
Inget särskilt hade hänt över dagen.
Jag klurade inte på något när jag lade mig.
Det bara kom....

Å i dag vaknade jag till samma känsla.
Känner mig sorgsen och vemodig.
Ensam.
Liten.

Jag hoppas att det går över för i dag så blir jag hämtad och ska vara med på en överraskningsfest.
Jag blir hämtad några timmar efter lunch.
Därav smörgåstårtetillverkningen i går.

Jag måste duscha och tvätta håret i dag.
Det blir dagens göromål.
Å så blir det att vara social under kalaset.
Så det nöjer jag mig med för denna dag.

Nu är kaffet klart så här ska drickas..

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 25 januari 2013

Grottverkstad...

Dagen lider mot kväll.
Lite hektisk har den varit.
Efter bygget så insåg jag att jag vart tvungen att strunta i hårtvätten då jag var/är helt slut på.
Resultatet;
Två smörgåstårtor.
En laktos och glutenfri och en helt vanlig.




Den översta är den som är laktos och glutenfri.
Det är Pappelino om bakat bottnarna.
Jag och Maxi hjälpte till att bygga ihop och garnera.
Man ser inte på bilden hur hög dom är men säkert runt 15-20 cm.
Tror vardera räcker till fler än 25 pers.

Men nu är dagens göromål över så lugnet hägrar i grottan.

Ha det härligt alla fina!

Kramen om!


Små, små steg...

...emellanåt bara myrsteg men mer än så förmår jag inte just nu.
Ändå är livet inte sämre än tidigare.
Ibland så blixtrar det till någon sekund,  då en känsla av att det ljusnar infinner sig.
Och det är skönt även om dessa tillfällen bara är korta, korta stunder.
Då känns det som att jag framöver kommer att få ordning på mitt inre och mitt liv.
Kanske hjälper det när solen tittar fram vissa dagar.
Känslan av pånyttfödelse som ligger i luften.

Jag har bestämt mig för att göra några små saker varje dag.
Bara så jag inte släpar efter så himla mycket här hemma.
Inte göra det så att jag pressar mig själv för hårt utan lagom så jag känner mig nöjd att jag orkat göra någonting.

I går så handlade jag.
Tvättade en tvätt.
Skurade upp micron, vilket var behövligt.
Jag lyckas aldrig få barnen att förstå att de ska använda kupan över tallriken när dom micrar mat.
Ni kan ju tänka er hur det blir efter allt skvättande, suck!
Nåja det var gårdagens små göromål.

I dag så har jag skurat upp diskbänken, spisen och kaklet.
Jag har tagit undan tvätten från i går.
Jag ska hjälpa min fina Pappelino att göra två stora smörgåstårtor.
Å som pricken över i;et så ska jag tvätta håret senare i eftermiddag.
Sen får det vara nog för i dag.
Det räcker...

Men sådana små saker som inte blir för tröttsamt det ska jag se till att göra varje dag.
Jag tror att det är bra och som sagt, känslan av att känna sig nöjd när man lägger sig är ju positiv.

Små, små steg och emellanåt bara myrsteg men så länge det leder framåt så är jag glad.

Å idag så fick jag en vacker blombukett med bud.
Maxis kommentar;

- Men Mamma, du får ju flera buketter i månaden med bud.

Jag såg en viss längtan i hennes ögon.
Hon vill nog oxå få uppleva det och visst skänker det glädje att få en bukett med bud.
Att någon ägnat mig en tanke.
Att någon vill göra mig glad.



Nu står den så vacker och pryder mitt köksbord.
Rosorna doftar ljuvligt.

Nu får ni ha en fortsatt trevlig Fredag och en fin mjukstart på helgen!

Kramen om!

torsdag 24 januari 2013

Ånyo en dag...

Den har varit både si och så.
Natten inte särskilt bra men klev upp i arla morgonstund.
Slog på datorn.
Kokade kaffe, drack en mugg, rökte en cigg.
Gick in i sovrummet och bäddade ihop sängen.
Just när det gäller sängen är jag nog lite smågalen för jag klarar inte av och har aldrig gjort att gå omkring i min grotta och veta att sängen inte är bäddad.
Och då givetvis med överkast oxå.
En annan av mina dåliga egenskaper....hehe

När jag får frågan (alltså, vilka mina sämsta egenskaper är) så blir det lika mycket stillestånd som i går kväll då jag fick frågan vad jag skulle göra helt för min egen räkning om jag fick 5000 papp.
Då slirade hjärnan.
Kom f-n inte på något i början men sen...
Ett par superdupersköna gåskor.
En Spavistelse.
Hallå, ganska så tomt på ideer och likaledes blir det när jag ska berätta om det som är mindre bra när det gäller mig men sen, när jag egentligen inte behöver fundera då kommer de åtminstone.

Nåja, förmiddag i dag alltså.
Telefonen ringde.
Jag gillar inte att svara i den just nu men gjorde det då jag trodde det var någon annan.
Så var det min chef.
Blev ett ganska så påfrestande samtal.
Hon har ju som tappat greppet om mig nu när jag hamnat uppe på psyk och jag tror inte att hon är så förtjust i det.
Att tappa greppet om mig alltså.
Tyckte att hon var kort i tonen och lät missnöjd över att jag inte gjort så stora framsteg än.
Å så fick hon mig att tänka på jobbet, att det kanske snart bör vara dags att återgå...
...nope, tror inte det men tanken, den var inte behaglig.
Kände mig bara stressad.

Gick halvägs in till byn och tog bussen sista halvan.
Mina höfter mår inget vidare nu.
Å då ska jag inte prata om nacken och axlarna.
Bara skrot i kärringen, dags att bli lite cybermänniska och byta ut vissa delar i kroppen som jag inte är sams med.

Storshoppade på Apoteket.
Jippi!
Tur är väl att jag kommit upp i högkostnadsskyddet.
Köpte för 560 ung och betalade bara strax över 140.
Vilken härlig affär alltså!

Handlade lite och så buss hem igen.
Pratat med älskade E en lång stund och så ett samtal med Mr J.
Har kommit på en mycket bra födelsedagspresent till honom då han fyller år nästa vecka.
Ska bara in till byn igen och shoppa något som jag sen ska göra i ordning.
Något bra i vart fall...enligt mitt tänk.

Å nu är det kväll och jag har snart druckit för många muggar kaffe.
Jag sitter i köket och lyssnar på Kents senaste.
Å tänker fortfarande på sommaren så nu bjuder jag på en bild på ett av mina smultronställen här där jag bor.

'

Här älskar jag att vara.
Sitta på klipporna och känna brisen från havet omfamna hela mitt jag.
Ta med en picknickkorg med kaffe och goda mackor.
Gå lite avsides och sitta och meditera.
Ligga på solvarm klipphäll och känna hur strålarna sköljer över mig.

Med det så önskar jag er en superkväll alla fina!

Kramen om!


onsdag 23 januari 2013

Att försöka må bra...

...är inte alltid så lätt när hela hjärnan översvämmas av dödsänglar och hjärnspöken.
Men försöka går ju alltid.

I går var en sån dag.
Jag hade tid för samtal på psyk.
Konstigt är hur otroligt krävande sådana samtal är och hur enormt tärande de är i begynnelsen för att senare få bitar att falla på plats.

Jag gick in till byn och upp på höjden.
Det var -10 grader.
Hade inga pengar på busskortet så valet att på ett lätt sätt ta mig till byn fanns inte.
Så hade jag som sagt en timmes samtal.
En timmes grävande i ett jobbigt förflutet.
Ändå blir det så här i början,  som en berättelse med röd tråd.
Millan från det hon föddes fram till idag.
Hon vill få kött på benen för att se problematiken.
För att längre fram kunna åtgärda den.

Det var inte det jobbigaste samtalet jag haft under världshistorien men det väcker någon form av oro invärtes.
Hjärnspökena blir tydligare, dödsängeln står lutad not dörrposten, hånflinande.

Efter samtalet så gick jag tillbaka till min grotta.
Var liksom helt tom i huvudet samtidigt som det var ett fasligt myrornas krig där utan något vettigt att ta på.
Väl inne i min varma grotta så var jag helt säker på att jag helt sonika skulle rasa omkull i sängen och somna som en stock men sömnen ville sig inte.
Gick omkring som en osalig ande resten av dagen.
Älskade E ringde men jag förmådde inte prata med henne.
Barnen kom hem men dom la nog inte märke till mitt irrande då det hade fullt upp med plugg, datorer och tv.
Jag åt min middag i sängen.
Gårdagens rester, pasta och korvstroganoff.
Jag spelade lite WF men hjärnan hängde inte riktigt med.
Jag spelade lite Songpop som gick sisådär.
Jag slöade framför tv;n.

Jag försökte fokusera på något positivt och kom fram till att jag längtar till sommaren och min altan.


Här vill jag sitta sommaren lång och bara njuta av värme och fågelsång.
Med sommaren i tankarna och starka ångestdämpande tabletten så somnade jag slutligen.
Klockan var nog vid 03 innan jag lyckades komma till ro.

I dag är en annan dag!

Ha det gott alla fina!

Kramen om!

måndag 21 januari 2013

Tidig Måndagsmorgon...

Jag sitter i mitt kök med dagens första mugg kaffe.
Som jag skrivit tidigare så är den alltid dagens godaste.
Aromen som ligger tät i luften av nykokt kaffe får köket att kännas hemtrevligt.
På bordet har jag tänt ljus som fladdrar lite lätt av draget från skafferiet.
Det är en lugn och skön början på en ny vecka.

Helgen är över och den har varit helt okey.
Jag har ju barnen här så grottan ljuder av liv och rörelse.
Vi har som vi brukar ätit god mat.
Temperaturen ute har varit överkomlig och inne i grottan så fungerar värmen igen efter en liten dust med att lufta elementen.
Jag har haft många, korta och långa samtal i telefonen med Mr J.
Han är lättsam och har ett mycket sunt tänk.
Gillar verkligen att prata med honom.
Han gör mig glad!

Sömnen har väl kanske inte varit den allra bästa men hygglig.
Ibland är det dumt att klaga.
Det kan alltid vara sämre och jag är glad för alla sömntimmar jag får ihop.
Förkylningen har gått tillbaka något så jag är aningens piggare.

I dag så är det dax för Maxi att bege sig till Universitetet igen efter ett långt juluppehåll då hon förvisso haft en massa hemuppgifter att göra men inte behövt åka dit.
Mini har skola så jag blir ensam i grottan över dagen.


Maxi visade mig ett roligt redigeringsprogram på nätet i helgen så jag har suttit och lekt med lite foton.
Å för att bevisa det så lägger jag ut denna bild på mig själv.

Ha nu en bra början på veckan alla fina!

Kramen om!








lördag 19 januari 2013

Det kanske är något fel på mig...

Något himla allvarligt fel alltså.
När jag tittar tillbaka och ser mina relationer i vitögat och inser att de på något vis inte fungerat för mig så kanske felet ligger hos mig.

Jag kanske kräver för mycket, eller så för litet.
Jag kanske inte har varit någons drömkvinna, en kvinna man vill behålla för alltid.
Jag kanske varit leksak, någon som förströr och roar, en stund.
Jag kanske helt enkelt inte varit tillräckligt bra.

Då spelar det ju knappast någon roll att jag är, enligt mig själv och många andra, en femjävel på att laga god mat. (Å som de flesta vet så är en väg till mannens hjärta via magen)
Duktig på att baka bröd och annat smarrigt.
En god lyssnare.
En som pratar mer än gärna.
Någon som stöder och stöttar.
En god sexpartner som är oblyg och utan hämningar och som gärna överaskar.
Kärleksfull.
Ömsint.
Kramig.

Men jag är värdelös på att vara sjuk.
Jag blir lätt irriterad på oförstående människor.
Jag gillar inte besserwissers.
Jag städar bara när jag måste, men har ändå ordning.
Jag måste vila flera gånger om dagen för att orka vara trevlig.
Jag kan bli heligt förbannad när jag blir orättvist behandlad.

Ändå har jag förmågan att njuta av det lilla som livet kan ge.
Jag kräver inte dyra presenter och blommor hela tiden.
Jag shoppar sällan så jag är inte dyr i drift.

Det enda jag vill är att bli bra bemött.
Respekterad.
Älskad för den människa jag är.
Sedd, utan klängighet.
Behövd.

Något allvarligt fel må det vara på mig då jag ändå aldrig lyckas.....

Kramen om!

fredag 18 januari 2013

Fredag hela veckan...

Så kan man se det om man som jag går hemma sjukskriven.
Det är som lättare att tänka sig veckan fylld av fredagar i stället för exempelvis måndagar.

I dag är en bra fredag.
Varannan fredag mår jag bättre och just för att barnen växlar boende och det är dags för mammavecka.

Sista veckan har varit turbulent för mig.
Mycket har hänt, små orosmoment som bitvis vuxit till sig lavinartat.
I går så kände jag enorm frustration då jag pratade med Mini.
Barnen har ju precis blivit sambo med x-makens nya kvinna.
i lördags flyttades det ihop i den nya större lägenheten.
Jag har inte tänkt så mycket på henne.
Barnen har pratat gott så det har jag känt som en trygghet.

I går blev jag dock väldigt pisst på henne.
Sådär utan att ens en endaste gång ha pratat eller träffat henne.
Mini berättade att de hade haft mysdag i går som skulle gå över även denna dag.
Han, Maxi och x-ets nya hade alltså mysdag och gjorde en massa roligt i går.
Jodå jag har inga problem att ta det om jag då bortser från att Mini fick skolka från skolan både i går och även idag för att de skulle ha sin dag.

Jag menar Hallå, är det okey att uppmana min son att skolka från skolan för att ha roligt?
Han är inte förkyld så det handlar inte om det.
Vad lär man barnen av det?
Att det är helt okey att skolka om man vill göra roliga saker.
Då är inte skolan viktig....

Hade ex Korpen gjort samma i höstas, låtit Mini skolka för att de skulle ha en heldag ihop så är jag fullkomligt säker på att min x-make hade blivit vansinnig.
Minns hur han reagerade när jag tog ledigt från skolan veckan innan ett sportlov då vi åkte till Herr H,s föräldrar, jag och Mini för att han skulle få känna sig utvald och göra lite vinterskoj utan flickorna.
Å då ansökte jag om ledighet från skolan och fick det beviljat.
Men x-maken tyckte att jag var oansvarig....

Nu är han inte det, oansvarig alltså,  för skolka är helt okey tydligen.
Funderade i morse på om jag skulle ta och ringa honom men insåg snabbt att det inte lönar sig.
Risken att jag får skit är större än att han skulle erkänna att det var fel, det som gjordes.

Det är alltid skillnad på dig och mig!

Ja Halleluja och amen, det kommer väl att sluta med att hon är en bättre mamma till mina barn än vad jag är...

Nog om det, nu har jag fått skriva av mig så nu skiter jag i det.

Just nu har jag en hel fläskkotlettrad som jag fyllt i lergrytan i min ugn.
Det doftar ljuvligt i mitt kök.
Hittade på fyllningen som smakade gudomligt.
La ihop het salsa med lite creme fraiche med finhackad rödlök, pressad vitlök, finhackade champinjoner och kryddor.
Rullade ihop och trädde ett nät över.
Så i lergrytan med svampspad, buljong och lagerblad.
In i kall ugn och så tar det ett antal timmar innan det är klart.
Ska sen göra sås på den goda skyn och tror att det blir kokt potatis, vitlöksmorötter och hela rödbetor till.

Jag gissar på urgott!

Ha nu en fortsatt härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 16 januari 2013

Efter en bättre natt...

...känns det lite bättre.
Förkylningen är inte över men jag hoppas att febern lagt sig.
Har feberyrat i natt och snurrat runt som värsta karusellen i sängen.
Kan tillägga att det syntes när jag klev upp.
Vanligen ser man knappt att jag legat i sängen..

Gårdagen var en ganska så diffus historia.
Jag var trött och slut på, det susade och dusade mellan öronen men jag kunde inte sova.
Hur jag än försökte.

Pratade med Midi på FB.
Hon är på en ö i Medelhavet på en tre månaders utlandspraktik.
Hon jobbar på ett hotell där hon delar rum med tre andra tjejer.
Två från Holland och en från Danmark.
Hon säger att allt är och känns bara bra,
På hotellet får hon jobba med lite allt möjligt som ex barnklubben och dansa salsa med äldre människor från England.
Hon jobbar ca 11 timmar per dag uppdelat på två pass och har ledigt två dagar i veckan.
Ja jisses vilket äventyr hon är på...
Jag är glad att det känns så bra för henne men tanken på att det dröjer så länge innan vi ses smärtar lite.
....men man får vänja sig och se det att hon får uppleva något som få andra kanske har ens möjlighet under en livstid.

Fram emot kvällen så ringde jag Mr J och så pratade vi bort några timmar.
Både allvarssnack och skoj.
Han är onekligen en trivsam prick.
Glad att det finns sådana människor oxå...

Nu ska jag se om jag kan stoppa något i magen.
Klockan börjar bli dax för det.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

lördag 12 januari 2013

Lördag...

Dagen känns ljusare än den gångna natten var.
På något sätt så blir livet lättare på dagen än under natten.
Tankarna havererar inte på samma sätt.
Å det är väl tur det.

I natt vart jag tvungen att ringa jouren.
Å fick prata med en fantastisk kvinna.
Samma kvinna som första gången ville att jag skulle lägga in mig.
Så hon visste en del om mig.
Lite lugnande faktiskt.
Hon lyckades prata mig lugn och få bort det djupa mörkret inom mig så pass att jag kunde lägga mig och sova.
Jag hade på känn att det skulle bli så i helgen.

Jag vaknade upp med en känsla av frustration, lite ilska, sorg och vemod.
Allt på en och samma gång.
Skulle fortfarande vilja ställa mig och bara vråla ur mig alla känslor eller krossa porslin.
Det hade varit gott för själen men jag stänger ner mig i stället och låter det inte välla fram.
Å det är ju urbota dumt....

...men just nu klarar jag inte av annat!

Om dryga timmen kommer Livvakten.
Himla tur att jag har så goda vänner som jag kan vända mig till när livet känns svårt och som ställer upp på mig.
Himla tur det.
Många har nog inte det och då blir det ju ännu jobbigare att ta sig genom dagar.
Jag är enormt tacksam för det kontaktnät jag har.
Vänner sen förr och nya bekantskaper som visat sig vara rena guldgruvan när det gäller empati och förståelse, ett vackert inre och härlig dialekt.
Tänker då närmast på Herr J som jag de sista månaderna lärt känna genom telefonen.
Han är en härlig människa.

Jag har mycket att vara tacksam över.
Önskar bara att jag kunde tänka så när hjärnan blir svart och havererar men inte då.
Finns ingen vettig tanke som passerar mellan öronen då..

Nåja, jag klarade natten i vart fall och i dag skiner solen igen.
Det är vintrigt vackert men jag vill inte gå ut.
Det är nämligen -17 grader.
Alltför kallt i mitt tycke men genom mitt köksfönster så kan jag njuta av solskenet som får snön att gnistra vit och vacker.

Ha en underbar dag alla fina!

Kramen om!

Mitt i natten igen...

Nope, ingen sömn nu heller.
Bara ordentliga funderingar.
Bra?
Int' vet ja'!
Kanske.
Jag har en hel del att grunna över?

Hur allt blev som det blev.
Hur jag bara kunde försvinna mitt i allt.
Hur X-maken funnit en ny kvinna som han flyttar ihop med..
...och jag sitter här och mår så in i nordens dåligt.

Är det något allvarligt fel på mig?
Är jag konstig?
Är jag svår?

Eller är jag bara en fullkomligt normal kvinna som haft en del otur i livet?
Jag har inget svar.

Har ringt psykjouren ikväll.
Duktiga jag!
Å i morgon får jag sällskap av livvakten,
Eller i dag, om jag ser till timmar.
Jippiie!

Kramen om!

fredag 11 januari 2013

Millans Svenskar...

Är vad jag lyssnar på just nu på Spotify.
Jag gillar Spotify.
Det finns ju mängder av musik att välja på.
Att göra sina egna spellistor med låtar man tycker är bra.
Å i dag är en sån dag då jag behöver musik.
Barnen växlar boende så det blir lite för tyst och tomt i grottan.
Som alltid när de åker till sin pappa.

Själv har jag hunnit vara en vända in till byn.
- 11 grader visar termometern.
Inte så härligt men härligt är att solen skiner.
Det har vi ju inte varit så bortskämd med här.
Solsken gör att livet känns lite lättare.
Även om alla problem återstår.

Pånyttfödelse


Solsken en 
vintrig
januaridag

strålarna 
bryter genom
prismorna
i fönstret

bildar 
regnbågsmönster
på väggen

känsla av
pånyttfödelse

vinter går
mot vår


Nu är det väl egentligen länge kvar innan våren gör sitt intåg men känslan som solsken bär med sig är inte illa.

Nu ska jag försöka se till att klara av att ta mig genom helgen.
Jag har inga större mål än så.
Det räcker fullkomligt för mig.
Å jag är som sagt ensam....

Jag vet att det är många fler som sitter ensam.
Jag är inte ensam om det.
Men min rädsla är att hjärnan havererar.
Nu kan jag förvisso ringa och bli inlagd om det blir fullständigt outhärdligt.
Det har läkarna redan pratat om.
Men jag vill försöka på egen hand.
Å klara av en helg på ett hyggligt sätt.
Försöka att inte bli för mörk och djup.
Försöka ha det så bra jag kan.

Det är en utmaning i sig!

Ha nu en fortsatt trivsam dag alla fina!

Kramen om!


torsdag 10 januari 2013

Mitt på dagen...

Natten gick sin gilla gång.
Till slut så blev jag redo för att lägga mig i sängen.
Det blev dock inte så många timmars sömn.
Kroppen ville inte riktigt.
Men det är ju som det blir emellanåt.

I dag när dagsljuset sköljer över mig är tankarna inte lika mörka.
Å det är ju som det brukar vara med.
"Om natten har jag förskingrat så mycket förstånd"
En textrad som nog stämmer till punkt och pricka.

Ute är det bara ca -3 grader och uppehåll.
Tittar jag riktigt noga upp mot himlen så kan jag se att den bitvis är blå.
Vi går mot bättre tider.
Efter vintern så spirar våren och då brukar det kännas lite enklare att leva.
Förhoppningsvis så har jag jobbat mig genom en del tråkigheter som idag okar mig tungt.
Förhoppningsvis anar jag ljuset då...

I dag ska jag laga till en köttfärssoppa till middag.
Det var ett tag sen nu.
Till det blir det minibaguetter.
Blir en bra middag och så torde jag klara helgen utan att behöva anstränga mig så hårt när det gäller matlagningen.
Barnen växlar boende i morgon.
Då har ännu en vecka passerat revy...

Ja tänk så tiden går trots att det känns som om jag står still och trampar..'


Så här känner jag mig ofta nuförtiden....
.

Hopp om att ni har en härlig dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 9 januari 2013

Läkare nr 8 och nr 9....

Hemma efter läkarbesöket jag hade i förmiddags.
Lagom festligt när jag sen den 7/11 är inne på läkare nr 8.
Hon var en fantastisk bra läkare.
Pratade genom mig mycket grundligt för att sen gå och diskutera mig med sin handledare.
Så när hon kom tillbaka så hade hon även med sig honom alltså läkare nr 9.

Tja, vad kan man säga om det.
Många människor blir det.
Å som han nr 9 sa, att han kanske skulle ta över mig helt så jag slapp skutta mellan alla AT läkare.
Med tanke på att han såg bra ut så kanske det skulle vara trivsamt om han tog över mig....hehe
Nej, skämt och sido, det är jobbigt att byta läkare hela tiden.
Nog för att alla har varit bra men ni fattar....det blir slitigt för mig.

Så nu är den nya medicineringen fastställt för denna gången så det är bara att köra på och se om resultatet blir som tänkt, eller inte!

Samma antidepp.dos, samma ångesttabl.dos, höjd dos sömntabl och en starkare  tablett  vid behov då ångesten är som svårast.

Vi får väl an se....

Jag är nog ingen enkel match tror jag.
"Svårt fall-doktorn grät" typ!

Efter det så gick jag ner till byn och så kom virvelvinden fram på ica-butiken och jag handlade med en väldans fart så jag skulle hinna med bussen.
Sisådär 8 minuter från jag gick in till jag gick ur affären och då fick jag med mig 11 varor.
Jag kan min butik minsann....

Å nu är jag skittrött!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 7 januari 2013

Vanlig vardag igen...

Då var väl julen och alla helger över för denna gång.
Åter tillbaka till grå vardag.
Till normalitet och rutiner.

I och för sig så har jag ju helg varje dag, eller vardag om man så vill då jag går hemma sjukskriven.
Rutiner behöver jag så jag fungerar lite bättre.
Måste fortsätta äta bättre än jag tidigare gjort.
Inte bara då barnen är hos mig utan även när jag är mol allena i grottan.
Att kliva upp om morgnarna är sällan något problem.
Inte att lägga sig på kvällarna heller.
Det som är svårt är sovandet.
Jag lyckas inte alltid med det.
Fast döm om min förvåning när jag nu sovit tre skapliga nätter på raken.
Och det när jag  på eget bevåg ändrade min kvällsdosering.

Får se på Onsdag vad läkaren tycker om det.
Men vad gör man inte för att få lite sömn i kroppen.
Allt fungerar ju bättre och blir lite lättare när sömnen fungerar.
Å jag har ju gått så länge nu med denna berg-och-dalbane-sovande.

Under veckan ska jag ta bort advent i fönsterna.
Det är förvisso det enda jag plockade fram inför julen men bort ska de.

Så åker min fina Midi på en tre månaders utlandspraktik.
Till en varm och solig ö.
Det blir superroligt för henne men för den ömma modern så känns tanken lite oroande.
Att inte träffa henne på tre månader.
På Torsdag bär det av för henne.

I morgon börjar Mini skolan igen.
Lärarna är på utbildning i dag så därav en extra ledig dag.
Undrar hur länge dom höll sig vaken i går, barnen alltså.
Modern la sig vid 23 och somnade relativt omgående.
Då hade jag sovit en sen siesta till råga på allt.
Bara däckade av efter middagen.
När jag vaknade hade Livvakten begett sig hem.
Tydligen gick det inte att få liv i mig...
Där ser man så det kan gå....

Nu ska här drickas nykokt kaffe så ha en bästaste dag alla fina!

Kramen om!

söndag 6 januari 2013

Trettonhelgen...

Är snart till ända och då återgår det mesta till sina vanliga rutiner men vi har denna dag kvar.
Jag har haft en lugn och skön helg hitintills måste jag tillägga.

Mina barn kom i fredagseftermiddag.
Det var härligt.
Klart man bara blir jätteglad när man får krama om de sina.
Min livvakt kom även han på besök.
Han är kvar än...

Jag har gått efter eget huvud och struntat i vad terapeuten hade för tankar rörande min matlagning.
Jag har givetvis fortsatt laga mat.

I fredags så gjorde jag potatisgratäng, fläskfile i katarellsås, kokt blomkål, sallad och svartvinbärsgele'.
Det var ljuvligt gott.
Å så blev det en massa kantarellsås över så den har jag frusit in.
Bra att ta fram vid annat tillfälle.

I går så blev det pressad potatis, ugnsbakad lax, skagenröra och sallad.
Även det var himmelskt.

I dag så har jag tagit fram en gryta från frysen.
Ska steka på fläskkarre' och efterkoka dem möra.
Så får hälften gå ner i grytan och hälften fryser jag in till ett senare tillfälle.
Det var fläskfilegrytan med starka korvar jag tagit fram men det finns bara grönsaker och korv i den.
Jag behöver fylla på lite kött.
Till det blir det tagliatelle och sallad.
Till efterrätt så blir det en enkel fruktsallad med vaniljvisp.

Så ni ser, jag lagar mat....

Å jag har sovit bättre i helgen än på länge.
Har som sagt doserat mig själv till natten.
Då inget fungerar som de vill att jag ska ta får jag banne' mig prova mig fram på egen hand.
Jag blir ju tokig när jag inte får sova.
Nu har jag två bättre nätter i bagaget och det känns himla skönt.
Kanske är jag inte superpigg men jag känner mig lite lättare.
Det är enklare att kliva upp.
Kroppen följer med bättre och skallen, tja, den kanske fungerar bättre, vem  vet?

Just i detta nuet så sitter jag ensam i mitt kök.
Alla andra sover än.
Tycker att det är en härlig känsla.
Sitta ensam men veta att jag har de som kommer att vakna framöver.
Lite mer stadga och trygghet.
Ibland behöver jag det verkligen.
Å eftersom jag haft en behaglig helg har inte tankarna snurrat ihop sig till svart gröt.
Jag har inte tänkt särskilt mycket alls.
Förutom i fredagskväll då jag berättade för livvakten om samtalet hos terapeuten.
Då satte jag i gång och råkräktes, vilket jag brukar göra när jag blir för starkt påverkad känslomässigt.
Å då menar jag på ett oroligt sätt.
Nåja det gick över.
Jag hade någon som höll upp mitt hår och sen var det över....

Så på det stora hela har jag haft en fin helg.

Hopp om att även ni haft det!

Kramen om!