måndag 30 december 2013

God morgon Måndag...

I dag är det Måndag den 30 December.

Det är dagen med stort D då jag för 21 år sedan gav liv åt min förstfödda, en dotter, min Maxi.
Förlossningen var långdragen och mycket jobbig och det var omtumlande när hon väl låg på min mage.
Det var lite svårt att ta in att den lilla krabaten nyss legat i min mage och nu hade jag henne i min famn.
Hon föddes 17.51, kvällen innan nyårsafton.
Jag har aldrig varit med om en sån kärlek som fullkomligt brusade upp inom mig.
Mitt lilla barn, mitt allt.
Henne ska jag på bästa sätt sköta om, älska, vårda och se växa upp.

I dag fyller hon 21.



Hon är en fantastisk dotter och människa.
Hon är stark, hon är trygg, hon är empatisk.
Det finns inget hon inte skulle göra för de som står henne nära.
Hon är en underbar storasyster.
Hon är en riktig teaterapa med en humor som får oss runt omkring att skratta så magen värker.
Hon är oxå djup med många funderingar.
Det blir alltid fina samtal med henne.

Hon är min förstfödda!

Så i dag hurrar jag för henne och hoppas att hon får en fin födelsedag!

Själv får jag gratta henne när hon växlar boende och det blir mammavecka igen.

Ha det gott alla fina!

Kramen om!


torsdag 26 december 2013

Annandagen..

Julens sista dag är nu här.
Tänk så många stressat sig sönder och samman för dessa tre dagar.
Själv har jag inte gjort det och det känns toppen.
Å stressa som ett tok skulle jag i vart fall inte klarat av då jag blivit så stresskänslig.
Minsta lilla så kapsejsar kroppen.

Kaffet är snart klart.
Som jag längtar efter dagens första mugg.
I går då jag var sådär alldeles för trött glömde jag bort att dricka kaffe.
Och överlevde.
Hade inte trott annat för även om jag njuter av mitt morgonkaffe så är jag inte beroende utan kan vara utan flertalet dagar.

I dag ska vi till min fina Pappelino.
Min yngre bror eller hans fru hämtar upp oss.
Pappelino med sambo bor en 2 mil söder om byn så det är inte sådär himla lätt att ta sig dit om man som jag är utan bil.
Tur är att bror har två bilar så vi får åka med.
Det ska bli riktigt roligt att få äta av Pappelinos mat.
Han är som jag, grymt duktig på att laga mat.
Finns det något bättre än att sätta sig vid bords och äta en väl tillagad middag?
Jag är inte så bortskämd med att äta av andras mat.
I det stora hela är det alltid jag som lagar mat.
Jag är sällan bortbjuden.
Tja det följer sig självt givetvis.

Nåväl i dag är jag och barnen det och det ska bli härligt!

Ute börjar det så smått dagas.
Det är fortfarande ganska så mörkt men dagen håller på att vakna till liv.
Inne hos mig är det bara jag som är uppe och vaken.
Mina ungdomar sover sött fortfarande.
Själv har jag gått upp för andra gången i dag.
Vaknade dötidigt och satt uppe någon timme.
La mig och lyckades somna om.
Å så vaknade jag gång nummer två.
Så här sitter jag nu mol allena i min tysta grotta.
Njuter av lugnet.
Känner någon form av frid i att veta att jag inte är ensam här.
Mina härliga ungdomar gör mig så gott...

Ha nu ett skönt avslut på julhelgen alla fina!

Kramen om!

onsdag 25 december 2013

Juldagen...

Skönt var det att vakna upp i morse.
Hade en go' känsla inom mig sen gårdagen.
Julaftonen var mycket gemytlig.

All mat jättegod.
Min ris a la malta med saftsås på hallon och glögg blev en otrolig succe'.
Det känns som jag åt så magen stod i fyra hörn men när jag tänker efter så var det inte så mycket egentligen.

Alla var på ett strålande humör och det skämtades och skrattades.
Min lilla brorsdotter var lyrisk och mycket modig när tomten äntligen kom med sin julsäck.
Hon hjälpte gladeligen tomten att dela ut julklapparna.
Vid det laget började jag tröttna.
Alltså bli för trött.

Å efter julklappsutdelningen kom ytterligare släkt och sorlet och ljudvolymen blev för mycket för mig.
Jag gick direkt på extra minus när det gäller energi och ork.
Bad Pappelino skjutsa hem oss, vilket han gjorde.

När vi kom hem till ljuvliga grottan så var det härligt att byta kläder, sminka av mig och så var det dax för julklappsutdelning nummer två.
Barnen blev jätteglada för sina klappar och mig fick dom helt stum av lycka.
Flickorna hade skickat efter min favoritparfym, med doften jag tycker är så ljuvlig.
Lancomes Hypnöse!
Ni skulle sett min min, så förvånad blev jag.
Av Mini fick jag en vacker ljuslykta och en läcker sak att hänga på vägen för att förvara nycklar.

Det var i sanning en mycket lyckad julafton men ack så trött och slut på den gjorde mig.
Jag tog mina tabletter och kröp ner mellan svala lakan, somnade relativt omgående och har sovit super i natt.

Å i dag är det Juldagen.
Vi ska bara strosa omkring och ha det bra.
Vi blir hemma hela dagen.
Känns gudomligt.

Ha det så gott alla fina!

Kramen om!


tisdag 24 december 2013

Julafton 2013...

Det blev jul i år igen.
Förra julen var jag ganska så borta, jisses så dåligt jag mådde då.
Ville absolut inte fira någon jul.
Ville bara ligga i sängen men nej det fick jag ju inte.
Finaste Pappelino hämtade upp mig för ett enkelt julfirande hos honom.
Fast vi bara var tre stycken var jag helt slut på när han äntligen skjutsade hem mig.

I år är det bättre även om jag inte fullt ut mår bra.

Just nu så kokar jag tomtegröt till barnens frukost.
Jag griljerade skinkan i går så det blir härliga skinkmackor på Pappelinos hembakade tunnbröd.
Å så kaffe till den ömma modern, inte att förglömma.

I går så hade vi en mycket trivsam uppesittarkväll.
Jag pysslade med mitt och barnen gjorde julgodis.
Sen satt vi i köket, lyssnade på julmusik, tjoade och skrattade.
Jag har skrivit tidigare att mina barn är väldigt mycket teaterapor.
Dom är helfestliga när de väl sätter i gång.
Själv avslutade jag kvällen med att måla.
Blev så in i nordens sugen så jag släpade in målargrejorna till köket och sen försvann några timmar för mig då jag alltid går in i målandet med liv och lust.


Tavlan jag målade i går kväll

Det är verkligen befriande skönt att måla.
Mitt sinne blir väldigt harmonisk.
Vanliga problem försvinner i fjärran.
Jag är ett med färgerna, formen, vad som växer fram av mina penseldrag.
Ni borde prova för det är grymt!

Nu får jag önska er alla fina en riktigt GOD JUL!

Kramen om!

måndag 23 december 2013

Uppesittarpysslande...

Uppesittarkväll, inför julaftonen.
Här har småpysslats.
Inte alls för mycket.
Jag har kokat risgröten som ska vara  till ris a la maltan i morgon.
Jag har kokat ihop glöggen och hallonen till saftsåsen i morgon.
Jag har griljerat skinkan, den lilla så söta, ack så fina.
Å så har barnen/ungdomarna gjort lite julgodis.
Mozartkulor blev det.


Min egen bild


Det passar bra med tre barn/ungdomar då det är tre moment i tillverkandet av dessa godisar.
Nougat i mitten, mandelmassa runt omkring och så doppa dem i smält blockchoklad.
Tycker att dom blev riktigt vackra.
Nu står dom ute på altanen för att kyla ner sig en smula.

Jag har absolut koll på läget.
Inte för att jag haft massor att göra men det som var tänkt är gjort.

Ha en fortsatt härlig uppesittarkväll alla fina!

Kramen om!


Dan före dopparedagen...

Julen närmar sig med stormsteg.
I morgon smäller det.
Eller, njae det blir nog ingen jättesmäll så vitt jag kan tro.
Det är bara jag och mina härliga ungdomar här så det lär bli en soft julaftonsmorgon.
Jag ska koka risgrynsgröt till deras julfrukost.
Själv äter jag inte gröt, inte ens tomtegröt.
Jag nöjer mig med kaffe och skinkmacka på Pappelinos goda hembakade tunnbröd.

Minns när barnen var små och tassade in tidigt på morgonen till oss.
Ögonen var stora och tindrade.
Jultomten hade vart hos oss någon gång under natten och lämnat några små paket under granen och ätit sin gröt som vi ställt i ordning till honom.
Oj, så extatiska och förväntansfulla dom var.
Å nu när jag tänker efter, så väluppfostrade för ingen av dom slet i paketen innan jag och x-maken klivit ur sängen.

Bild lånad från nätet


När vi gick in i vardagsrummet så spelade vi förvånade, jasså hade tomten hälsat på.
Undrar när han var här, vi var ju vaken ganska länge i natt?
Typiskt att vi missade honom.
Å vilken tur att vi kom ihåg att ställa fram gröten så han fick vila en stund och äta innan han var tvungen och åka vidare till andra barn.
Nej men se där, han lämnade några små paket.
Ska vi se vem de är till.

Jag kan riktigt se mina små kottar...
Dom fick öppna varsitt paket som vanligen innehöll någon form av pyssel så dom skulle ha något att sysselsätta sig med.
Ni vet hur lång julaftonen är för små barn.
Dom bara väntar ihjäl sig till sena eftermiddagen/kvällen när julklappsutdelningen började.

Det var tider det.
Nuförtiden så tindrar inte deras ögon på samma sätt.
Det är inte längre lika spännande.
Nu handlar det mer om en mysig dag där vi umgås, har det trivsamt tillsammans.
Men minnas får man...

Ni får ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

söndag 22 december 2013

Försöker i det längsta...

...att inte vara så aptrött att jag måste sova.
Än så länge har ingen siesta blivit till.
Nu är klockan så pass mycket att det vore rent ut sagt skamligt att lägga omkull sig.
Det kommer ju en natt efter kvällen...
...åh jag vill gärna sova då.

Varför jag är trött?
Har ju varit vaken sen 03 i natt så självklart så börjar jag känna mig aningen för mör nu.
14 timmar sen jag vaknade, kanske inte så konstigt att en utbränd människa känner av det.
Å så har jag ju ätit en fantastiskt god middag.

Min  egen bild

Baconlindad helstekt fläskfile,  potatisgratäng med vitlök och riven västerbottenspst, sås på färska champinjoner, sallad och svartvinbärsgele.

Å som vanligt när jag ätit så inträffar paltkoman som knockar mig fullkomligt.
Vill inget hellre än att sova nu men jag ska försöka låta bli.
Försöka kan man alltid, eller hur?

Ha en fortsatt härlig dan före dan före dopparedan alla fina!

Kramen om!

Som det kan bli...

Gårdagen blev en trivsam historia.
Jag gjorde väl egentligen så himla mycket.
Midi jobbade, Maxi åkte in till byn (hon handlade det jag glömt bla), och Mini hade fullt upp med sin dator och on line spelen han pysslar på med.
Jag strosade runt här och kände mig enbart behaglig till mods.
Jag pratade med Livvakten en stund.
Å så blev det ett samtal med Herr J.

Till middag lagade jag köttfärspaj.
Till det serverade jag en fräsch sallad.

Å så hände det...
Paltkoman!
Blev så in i nordens trött att jag var tvungen att lägga mig.
Kände mig rakt av svimfärdig.
Jag somnade och sov till 22, klev upp och tog mina tabletter och så la jag mig igen.
Vaknade 03 och sen dess har jag varit på benen.
Det blev bakvänt och inte som jag tänkt mig.

Ja men vad gör jag när jag vaknar vid det tidiga klockslaget kanske ni undrar?
Hm, jag kan ju inte göra något som låter för mycket så i natt blev det tv och mord.
Jag såg några avsnitt, trodde jag skulle bli trött och somna om men icke.
Klev upp vid 06.
Druckit för mycket kaffe, löst lite korsord och startade upp datorn vid 07.

Det kommer att bli en lång dag och risken är stor att jag måste lägga in en siesta någon gång under dagen.
Dock inte så sen som i går och absolut inte så länge..
Men jag behövde förmodligen sova då veckan varit enormt påfrestande för mig.
Det kostar att ligga på topp och om man inte har den energi som krävs så kostar det tärande mycket!

I dag är det då 4; e advent.
Två dagar kvar till julafton.
Till middag i dag lagar jag till en baconlindad, helstekt fläskfile, potatisgratäng, sås på färska champinjoner, sallad och svartvinbärsgele.
Det är väl det enda som kräver en ansträngning av mig i dag.
Julgranen ska eventuellt sättas upp och kläs men det är barnens uppgift.

Bild lånad från nätet

Det blir säkert ännu en trivsam dag!

Önskar er detsamma alla fina!

Kramen om!

lördag 21 december 2013

En härlig gårkväll...

Mina rara ungdomar kom till mig tidig eftermiddag i går.
Det var så himla härligt att få krama om dem.
Vi satte oss i köket och pratade om hur veckan vart osv.

Jag satte i gång med maten.
Det blev en enkel middag dock mycket god.
Jag stuvade makaroner och stekte falukorv.
Kanske inte en urtypisk fredagsmiddag men jag var så sugen på det och barnen med.

Efter maten diskade Midi undan och sen blev det skön avslappning.
Vi fortsatte vår samtal, njöt av lugn, ro och harmoni.

Jag och Midi kom på att vi skulle måla.
Det var länge sen sist jag målade och ännu längre sen jag målade med Midi.
Som av en händelse hade jag köpt lite färgtuber när jag var på byn i går.
Jag tog fram allt material, klippte ut dukar till oss båda och så satte konstnärsverkstaden i gång.
Det var riktigt roligt.

Mitt alster



Gårkvällens målning

Jag använde mig av svart, silver, guld, vitt och rött.
Fortfarande så jobbar jag med akrylfärger.
Jag kallar den regnskog.

Vi hade verkligen supermysigt när vi satt på vardera sidan av köksbordet och målade.
Faktisk första gången jag målat med duken liggande och inte på mitt staffli.
Jag frågade Maxi om hon oxå ville måla men icke sa Nicke, det ville hon inte.

Kvällen avslutades i hygglig tid.
Jag kröp ner mellan svala lakan och försvann i drömmarnas värld.
Fick ånyo en skaplig natt.
Sånt värdesätter jag högt.
Jag är tacksam för all sömn jag kan få och kalla hygglig.

I dag är en annan dag.
Jag ska göra köttfärspaj till middag.
Pajdegen vilar redan i kylskåpet, jag gjorde den i går kväll.
Till Pajen serverar jag en fräsch sallad.

Å som i går så fortsätter jag att mysa.

Ha det gott alla fina!

Kramen om!


fredag 20 december 2013

En sån dag...

Hade ytterligare mycket bra samtal med hen på rehabiliteringen i dag.
Jag får en mycket go känsla av hen.
Hen ser mig på ett sätt som få människor gjort sen tidigt i höstas.
Hen har synpunkter, kommer med små råd, på ett vettigt sätt.
Då kan jag ta till mig det.
I dag märkte både hen och jag att det gick lättare för att jag sov bättre i natt.
Å jag tror att jag förvånat hen en del med då jag är så medveten om mycket.
Å så det här med att jag skriver dikter.
Dom håller på att göra en som dom kallar "klokbok".
Någonting som de som går där ska kunna bläddra i och förhoppningsvis ta till sig, känna igen sig i osv.
Jag lät en av mina dikter få bli mitt bidrag till "klokboken".
Å se, hen tyckte väldigt mycket om den och så sa hen att jag borde använda gåvan till att försöka ge ut någon form av diktsamling eller liknande.
Nu inser hen att det inte blir så lätt men givetvis något att fundera över.
Sen sa hen något jag liksom inte hörde direkt men som kom till mig då jag gick därifrån.
Hen tror inte att jag kommer att klara av att jobba hela min arbetstid på 75 % utan att jag kommer att få sjukersättning från vad jag klarar av upp till det.
Något som jag själv funderat över, kommer jag verkligen kunna jobba 75% igen?
Nåväl, jag lär bli varse om hur framtiden blir så småningom...

Efter rehab gick jag ner på byn.
Löste ut en massa piller på apoteket, gick på glasbanken och köpte en glögg, köpte de sista julklapparna,  och julhandlade på två affärer.
Jag är ju "sniken" så jag håller korpgluggarna öppna var det är bra priser, så därför blir det flera affärer i bland.
När jag var färdig så ringde jag taxi som fick skjutsa hem mig och alla påsar med smått och gott i.
Det värsta när jag storhandlat såhär är att bära in allt och sen packa upp och trö in i skåpar, frys och kylskåp.
Men se nu är det gjort.
Glömde bara två saker; affärsglögg till julaftonens glögghallon och ströbröd till julskinkan som ska griljeras i helgen.
Jag hade inte tänkt köpa skinka men hittade en urgullig lagom sådan till schysst pris så, jo det kändes helt okey..

Nu väntar jag på mina ungdomar.
Längtar så efter dem.
Ska bli mys på riktigt ikväll!

Ha det fortsatt gott alla fina!

Kramen om!

Yes....




Bild lånad från nätet

Äntligen!
Jag känner mig inte direkt ledsen.
Det känns finfint.

Sista dagens rehab för denna vecka.
Sen ska jag gå ner på byn och göra en del ärenden.
Det blir apotek för att lösa ut mer piller, en affär för att köpa potatis och clementiner och sen blir det min "egen" affär för att helghandla.
Barnen dyker upp i eftermiddag så det är dax att fylla på förråden.

Själv så känner jag mig lite piggare i dag då natten har varit en av de bättre i sitt slag.
Det tog x antal timmar innan jag somnade men sen känns det som jag sov väldigt hårt.
Å det mina vänner är en skön känsla för mig.
Jag är ju inte riktigt bortskämd med bra nätter.
Å som det gör skillnad på mig.
Ja så är det väl för de flesta.
Man behöver goda nätter, man behöver sömn för att fungera som människa.
Det är en sak som är sann.

Överraskande nog så fick jag in pengar från f-kassan i dag.
Trodde inte det skulle komma förrän Måndag.
Dagens minus är att utbetalningen är på 400 kronor mindre än när jag gått helt sjukskriven.
Hade ingen aning om att rehabpengen är mindre.
Eller så har dom strulat till det.
Man vet aldrig!

Jag ser fram emot eftermiddagen då jag kommer hem till min sköna grotta.
Ska bli härligt att ha helg och att ha mina underbara ungdomar här.
Det lär pysslas en del i helgen.
Julen närmar sig med stormsteg.

Ha nu en härlig dag alla fina!

Kramen om!




torsdag 19 december 2013

Hem ljuva hem....

Finns det något ljuvligare än komma hem till sin egen varma grotta.
Nej, jag tror nästan inte det.
Eller, jo jag kan nog om jag anstränger mig komma på annat som är lika ljuvligt men det är inte särskilt rumsrent (moaha) så jag skriver inte ner det.

Dagen har varit både bra och skitdålig.
Bra var samtalet med min handledare på rehabiliteringen.
Det var bara hen och jag i dag så det fanns rikligt med utrymme för samtal.
Hen är faktiskt riktigt fantastisk när det gäller samtal om livet, mående osv.
Hen jobbar ju med människor med fysiska eller psykiska funktionshinder och det märks verkligen.
Jag fick en uppgift av hen.
Jag ska skriva upp en lista med små saker som gör mig gott.
Det kan vara så lite som en god kopp kaffe.
Eller att skriva eller måla.
Ta en promenad.
Bestämma sig för att vila behövs.
Sånt som jag kan ta fram och till mig när jag har en usel dag.
Försöka tänka att vad kan jag göra nu, trots att jag mår dåligt, för att det ska kännas lite bättre.
Det blir tydligare när man skriver ner det jämfört att man har det inom sig...

Så gjorde jag färdigt min almanacka för 2014.
Nu har jag en egendesignad almanacka att hänga på väggen när det nya året börjar.
Det ni...

Efter rehab så gick jag upp på psyk för samtal.
Men det är bara att konstatera att det inte längre fungerar.
Hon tycker att jag är motsträvig, att jag liksom bestämt mig för att detta inte ska fungera.
Rehabiliteringen alltså.
Jag kan inte säga hur jag mår eller hur det är, eller hur lite jag sover eller hur lite energi jag har.
Hon vill inte höra och jag märker väldigt tydligt av hennes irritation mot mig.
Hennes tonläge blir ett helt annat. ( sånt är jag otroligt sensitiv mot sen jag levt med en misshandlande karl- man blir uppmärksam mor andra)
Hon vill snabbt avsluta vår session...
Hon vill inte höra.
Å drar upp den ekonomiska aspekten hela tiden.
Jag måste ju tillbaka till jobb för att få bättre ställt.
Men du, inte på bekostnad av mitt mående.
Å jag säger ingenting om att jag ska ut i någon form av åtgärd nu, det jag reserverar mig mot är antal timmar per vecka och att ingen längre lyssnar till mig.
Hade jag bara behövt gå två dagar per vecka, två timmar per gång hade jag klarat detta bättre än nu.

Nåväl, jag började gråta och ville bara därifrån.
Supertrött och stenad hjärna.
Nej jag kan inte tänka klart eller fungera normalt då.
Å nej, jag passar förmodligen inte in i hennes statistik eller i hennes mallar men det har jag aldrig tidigare gjort så hur ska jag helt plötsligt börja göra det?

Å det avslutades med,
- Hur ska vi göra framöver?
- Ska vi boka fler gånger?
- Nej sa jag, vill inte boka fler gånger just nu.
- Vi har en tid i Januari, det räcker för nu.
- Vill du ha den tiden då?
- Jag vet inte?
- Men ska vi låta den stå kvar och så får du fundera över jul och höra av dig sen om du inte vill ha den tiden?
- Ja!
- Trevlig jul då, hoppas den blir så bra den kan bli!
-  Detsamma till dig!

När jag gick ut därifrån så började tårarna rinna.
Jag försökte hålla tillbaka innan jag kom mig ur byggnaden men det blev sånt där konstigt hulkande.
Det gick inte att stå emot.
Jag storgrät hela vägen ner till byn.
Mitt på öppen gata, där vem som helst kunde se mig, men det gick inte att hålla tillbaka.
Kände mig så uppgiven, så ledsen så..

Känner mig fortfarande uppgiven men nu är jag i alla fall hemma!

Kramen om!

"Det är lika bra att sluta drömma...

...det går åt helvete i alla fall.
Om man drömmer om Paris hamnar man på något vis likt förbannat i Hudiksvall".

Ja Nationalteatern sjunger det så rätt.
För mig handlar det inte om Hudiksvall utan rehabiliteringen.
Jag drömde i natt att jag befann mig på en solig badstrand någonstans vid Medelhavet.
Blev så besviken när jag vaknade och insåg att jag är kvar här och en ny dag på rehab är under uppsegling igen.
Nä, lika bra att sluta drömma, både nattetid och dagtid.
Fast det var länge sen jag ägnade mig åt att dagdrömma.
Har liksom gett upp invändigt just nu.
Känner mig uppgiven!
Å TRÖTT!


Bild lånad från nätet


Jag kanske ändå ska fortsätta drömma.
Vill ju vara på den där platsen där jag är lycklig och världen är en snäll och vänlig plats.

Om ni undrar över över hur kalaset i går var så kan jag säga att det var rörigt, mycket folk, alla pratade med alla, något magert var det i sig det vi fick men däremot var kaffet supergott.
Bror har givetvis en sån där flärdig kaffemaskin där bönorna mals inför varje kopp som tillagas.
Det var riktigt, riktigt gott kaffe.
Vi fick oss en liten föreläsning av bror om detta och vart ifrån bönorna kommer ifrån.
Typ Afrika.

När jag väl kom hem så var jag så övertrött att jag inte kunde somna.
Låg och vred och vände på mig i timmar...igen!

Nåväl, i dag är en annan dag.
4;e dagens rehab för denna vecka och så har jag samtal efteråt.
Känns döjobbigt att gå upp till psyk men jag har en tid att passa så jag får vackert finna mig i det.

Ha nu en bästaste dag alla fina!

Kramen om!

onsdag 18 december 2013

Ett naket inlägg...

Ser jag några nyfikna korpgluggar titta in till mig nu?

Nej skämt och sido, jag sitter i min morgonrock.

Har precis tvingat in mig i duschen och tvagat min kropp.
Det vankas nämligen kalas ikväll.
Å inte vilket kalas som helst utan min brors 50 års kalas.
Ett sådant kalas kan jag inte utebli från även om jag ska dö på kuppen.
Njae inte rent bokstavligt dö utan mer för dödstrött för att socialisera med släkten och hans vänner.
Sällan har något känts så gruvsamt.

Det börjar kännas som att jag inte orkar leva.

Gå omkring som en döing dagarna i ända är inte vidare roligt eller lockande.
Jag blir helt apatisk när jag kliver innanför grottans dörr efter rehabiliteringen.
Jag bara orkar ingenting.
Törs inte sova för då är jag rädd att jag inte får en blund på hela natten.
Orkar inte göra något vettigt.
Sitter mest på köksstolen och stirrar på ingenting.
Det känns övermäktigt.

I dag så märktes det väldigt tydligt på rehabiliteringen att jag är väck och inte orkar.

Hen skickade hem mig tidigare.
Jag snabbhandlade och tog bussen hem.
Fick in en slant på kontot i dag så jag kunde fylla på busskortet.
LYCKA!!!
Jag hade knappast tagit mig hem om jag hade måsta gått.
Så illa kändes/känns det nu...

....men jag är ju tillräckligt frisk för att orka det här om man utgår från vad regelverksmänniskorna tänker.
Det dom glömmer är att jag måste orka leva oxå och just nu känns det inte som att jag orkar med det.
Vill sova, sova, sova...
....och inte vakna upp mer!
Inte förrän världen är en snällare plats för mig att vistas i, i alla fall..

JAG ÄR TRÖTT; UTMATTAD; HELT SLUT PÅ, DYNGKÖRD!

Men jag ska på 50 års kalas snart!

Foto på en tårta jag en gång gjort!


Jippi för mig!

Ha det gott alla fina!

Kramen om!




Ännu tröttare...

Aningen tjatigt det här.
Då menar jag tröttheten jag skriver om.
Men nu är jag så trött att jag mår illa.
Vet inte riktigt hur jag ska klara av denna dag.

I går kväll så fick jag "finbesök" sådär lite oväntat.
Mina härliga flickor ringde och frågade om dom fick komma förbi.
Å då svarade mamman glatt ja även om hon egentligen ville vara helt ensam med sin trötthet.
Vi hade i alla fall en riktigt trevlig stund.
Pratade massa skoj och skrattade en del.
Jag försökte verkligen men min trötthet sken igenom då Midi tyckte att dom skulle gå eftersom hon ansåg att mamma behövde lägga sig och sova.
Blev ett härligt kramkalas vid dörren innan dom gick.
Å det kändes varmt i mitt hjärta när jag kröp ner i sängen.

Jag trodde jag skulle somna omgående men det tog x antal timmar och sen har jag vaknat sju miljoner gånger.

Bild lånad från nätet

Suck, inte konstigt att jag känner mig mer död än levande...

Om en timme är det dags att ta på ytterkläderna och traska in till byn.
Rehabiliteringen väntar mig.
JAG VILL INTE!
Jag känner mig som ett barn som vill stampa hårt i backen och rasa ut.

Men jag är vuxen så jag biter ihop.
Å dyker lite djupare ner i dyn.

Nu har mitt kaffe gått klart så jag har hällt upp morgonens första mugg.
Ska njuta av den nu.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 17 december 2013

Hjärntrött....

Då är andra dagen på veckans rehabilitering gjord.
Å jag är mer död än levande nu.

I dag så började hen som har hand om mig på rehab prata om att det kanske vore bra om jag började notera hur jag upplever rehaben, sömntimmar och vad jag orkar göra efter jag gått klart för dagen så det blir lättare att visa upp för AF och F-kassan hur det verkligen är för mig.
Hen verkar ha märkt hur trött jag är och hur fort min koncentration sviktar.
Att jag faktiskt inte är så frisk som jag borde vara för att göra det jag nu ska klara av.
Hen pratade oxå om att hon skulle vilja att man gjorde en bedömning av min arbetskapacitet men det har inte AF beställt så det kan hen inte göra.

Tja det är bara att börja skriva ner igen då, dag för dag, precis som jag gjorde under många månader med samtalsterapeuten, hur dagen sett ut, hur sömnen varit, vad jag orkat med att göra eller inte.
Som att börja om på ruta ett igen...

Efter rehaben var klar gick jag ner på jobbet.
Där hade dom APT så hela köket var fullt med nya och gamla kollegor och den nya chefen.
Det blev ju kanske inte riktigt som jag tänkt mig.
Det blir ju en storskalig kakafoni när de sitter i möte.
Å ner mötet var klart hämtade jag våra jultalltikar medans kollegan drog i väg en snabbis för att värma mat hos en vårdtagare.
När hon var tillbaka så blev det att smaska i sig en massa juliga läckerheter.
Vi var dock inte ensam utan det var fler som hade lunch så det var  ganska så rörigt.
Kände mig absolut fullkomligt hjärntrött när jag gick till bussen.
Även om det var trevligt men det satt för många där och det var för pratigt för att min trötta hjärna skulle orka hänga med.

Å nu sitter jag här och önskar att det var senare i kväll så jag får lägga mig och sova.
Nej, inte får jag något gjort.
Jag skulle kunna göra en hel del här men jag orkar inte!

Bild lånad från nätet

Det känns som kortslutning i hjärnan.
Jag känner mig som en zombie och det är inte trevligt.

Så zombien vinkar till er alla fina och hoppas att kvällen blir lugn!

Kramen om!

Ja men se....

...nu är det morgon igen!
Skulle inte ha något emot att stanna kvar i min varma bädd.
Skulle mer än gärna fortsätta sova.
Jag är trött!
Och har en slägga som hamrar i skallen (som det brukar bli vid för lite sömn).

Natten har väl inte varit fullständig katastrof men det har inte blivit så många timmar som jag skulle behöva för att fungera bättre.
Känner mig gruvligt trött i kropp och själ.
Den här rehabiliteringen kommer att ta knäcken på mig...
...men så får jag ju inte säga, jag ska ju inte vara negativ.
Å nej jag är inte negativ när jag säger så, jag känner hur jag mår och jag far inte väl av detta.
Nu har jag likväl inget val, jag är tvungen.
Så jag fortsätter ta sönder mig själv, vad annat kan jag göra?

Efter rehab i dag ska jag gå ner på mitt arbete och äta jultallrik med en kollega.
Känns roligt.
Hon är en härlig kvinna och det var länge sedan jag träffade henne sist.
Sen känns det bra att det bara blir vi två, inte hela  arbetsgruppen.
Dom andra har redan varit ute och ätit.

I går kväll ringde min yngre bror till mig och frågade om jag hänger med på Onsdagskväll.
Min äldre bror fyller nämligen 50 år.
Jag riktigt kände hur det vred sig inom mig och något bara skrek; nej, jag orkar inte.
Men så kan man ju inte göra då det handlar om att ens bror blir 50.
Jag gissar på att jag måste samla ihop mig själv i morgon kväll och vackert hänga med.

Å på Torsdag har jag samtal.
Det är på tok för mycket denna vecka.
Mer än vad jag tyar med!

Nåja, inte så mycket att göra åt det, bara bita ihop och prestera.

Så jag ska vackert klä mig och traska in till byn.
Jag är som tvungen att gå då jag inte har pengar att fylla på busskortet för tillfället.
Alltid är det något, eller hur?
Jag har ca 4.5 kilometers promenad enkelväg och det är väl i sig inte så farligt om man mår bättre och känner sig piggare.
Jag är trött!
Och vill stanna hemma!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



måndag 16 december 2013

Första dagens...

...rehabilitering gjord för denna vecka.
Å jag är svimfärdigt trött.

Gick in till byn i morse, var mina två timmar på rehab, gick sen till AF för att lämna in ett blankett till F-kassan.
Gick till busshållplatsen och tog bussen hem.

Det var blött ute, satte i gång och regnade som katten så jag blev ordentligt blöt och så var det halt.
Tror jag ska ta på mig broddarna i morgon.
Det bör väl bli lite bättre om nu inte all snö och halka regnat bort tills i morgon.
Jag håller tummarna igen!

Ja men då sitter jag här igen och vill inget hellre än att sova.
Önskar jag kunde men törs inte för då kommer jag väl förmodligen inte få någon sömn i natt.
Jag får med andra ord prioritera.

Vet inte riktigt vad jag ska pyssla med.
Känner att energinivån är på minus, mycket minus och då är det mest troligt inte lönt att jag tar mig för någonting.
...men frisk är jag...

Nåja, det är som det är.
I morgon blir det en trevlig stund med en kollega från jobbet och jultallrik så jag får se fram emot det.

Bild lånad från nätet


Ha en skön kväll alla fina!

Kramen om!

Åter till vardagen...

Jag tycker att jag börjar mina inlägg med ny vecka, Måndag igen, väldigt ofta.
Kan det vara så att tiden går fortare nu än tidigare.
Helgen som var swischade iväg.
Veckorna bara rullar på.
Upplever ni det likadant?

I dag är i alla fall en ny vecka och det är Måndag.
Jag ska gå i väg om den lite stund.
Har ju min rehabilitering att ta itu med.
Förutom rehab så har jag lite annat i veckan.
En jullunch med en kollega i morgon och samtal på Torsdag.
Jag gissar på att jag lär vara mör på Fredag då barnen kommer till mig igen.
Det känns förvisso härligt.
Då ska vi väl göra jul här hemma.
Pynta grottan med julgran och tomtar.
Barnen har sagt att dom ska fixa det på egen hand så jag slipper.
Å det gillas!

Bild lånad från nätet

Det kommer att bli jul här med.
Däremot så tänker jag inte köpa hem en massa julmat.
Vi är bortbjuden till min yngre bror med familj så där finns allt smarrigt man kan tänkas vilja äta och det räcker gott och väl.
Jag är inte någon superfantast  när det gäller julmat, det är gott en dag sen är jag mer än mättad.

Nej nu måste jag ta mig i kragen och se till att göra mig i ordning så jag kan bege mig till dagens vedermödor...

Ha en strålande dag alla fina!

Kramen om!


fredag 13 december 2013

Fredag den 13;onde....

Luciamorgon.
Lite mysigt att titta på luciafirande på tv;n med barnen och fika lussebullar och pepparkakor.


Bild lånad från nätet



Nu är jag så tråkig att jag inte har ro att sitta och titta hela timmen som tv;n visar.
Tycker att det är mysigast precis i början av programmet sen blir det aningen selektivt tittande.
Luciafikat var i alla fall mycket gott även om varken jag eller Midi orkade med allt, Mini däremot hade inga problem med att fika sig runt fatet.
Han tyckte var var klena!



Ja ni kan ju kanske förstå själv.
Det hör inte till vanligheten att jag stoppar i mig en massa goda bullar till frukost säger hon som ytterst sällan kommer ihåg att äta sin frukost.
Har alltid haft svårt att få i mig något på morgnarna hur jag än provar så brukar det bara vända sig i magen.
Dumt, jo jag vet, men min klocka säger inte att jag ska äta på morgonen.
Nåväl, idag blev det en saffransbulle och en pepparkaka och till det en god kopp kaffe.
Nu känner jag mig mer än nöjd.

I går hade jag en sån där fantastisk dag.
Min fina Midi fick för sig att städa och som hon fejade.

Bild lånad från nätet

Hon dammtorkade, dammsög och skurade golv i hela lägenheten.
Tog badrummet grundligt.
Hon städade t.o.m mitt sovrum.
Jag satt och gapade när jag såg den flödande energin.
Å så underbart med så omtänksamma barn.
Jag uppskattade det verkligen.
Mitt hjärta, min värme och sol!

Själv fokuserade jag mig på att laga till en god middag.
Köpte en grillad kyckling för en bra peng.
Den benar jag ur köttet på.
Varvade i smord form med ananas, röd lök och wokade grönsaker.
Sen rörde jag ihop creme fraiche , 1 burk krossade tomater och en burk tacosås samt riven västerbottens ost.
Detta bredde jag över kyckling och grönsaker.
Sen Gratinerade jag det  i ugnen tills den får fin färg.
Till det så serverade jag penne rigate.

Det blev mycket mumsigt!

I dag så ska alltså grottan få besök.
Det ser jag fram emot.
Ska bli härligt att socialisera en smula!

Ha det gott alla fina!

Kramen om!






torsdag 12 december 2013

Cyklat i dag...

Nu har jag faktiskt gjort en arbetsdag, har alltså varit vaken mer än 8 timmar och klockan inte är mer.
Jag samlade ihop mig, klädde mig för att gå till bussen men när jag väl kom utanför dörren så upptäckte jag att vädergudarna varit mig nådig för all snö hade/har försvunnit.
I och med det så låste jag helt sonika upp min cykel och trampade glatt in till byn.
Väl där så gjorde jag mina ärenden för att sen trampa hem men innan det så fotade jag lite.



Snön borta och solstrimmor letar sig fram längs mot taken på husen.



Lite roligt ser det allt ut med bar mark, ljusslingor som lyses upp av den vackra solen.

Men det genererar ju inte direkt någon riktig julkänsla.
Fast än är det några dagar kvar innan jul så det hinner kanske snöa världen vit så alla barn blir glada (även mina).
Själv dansar jag av glädje just för bristen av snön, det förstår ni säkert, jag som avskyr vintern.

I dag och fram emot kvällen så varnas det för orkan här där jag bor.
Vi ska tydligen få en påhälsning av Ivar.
Tja det lär vi märka, ute är det i alla fall helt kav lugnt, inte minsta vindby.

Nu ska jag strax ner i källaren och hämta upp tvätt.
Jodå, jag gick ner och startade maskinen direkt när jag kom hem.
Det gäller att smida medans järnet är varmt så att säga...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!